torsdag 15 december 2016

Muslim i juletid.....

Fräschast till morgonkaffet :)



Det hade varit väldigt skönt att köra ett träningspass på kvällen någon dag, men just nu finns det inte utrymme för det. Så klockan ringde åter väldigt tidigt. Jag hasade mej upp och drog en vända med tandborsten, klädde mej och körde mot bruket. Jag hann inte utanför palatsets allé förrän jag såg det första stjärnfallet på himlen, jag har hört att man ska önska sej något och att önskan slår in. Jag tänker inte berätta min önskan men jag tror inte att det krävs IQ som en raketforskare för att räkna ut vad jag önskar mej mest i livet just nu.
När jag gick från bilen mot gymmets dörr såg jag mitt andra stjärnfall. Något speciellt är det med stjärnfall och jag log och önskade mej ännu en gång. Dubbelönskning alltså. Vad må det bli av det tro?

Träningen gick bra och jag vet inte hur jag ska kunna sluta springa, det har liksom blivit en livsstil och ett liv. Mollie vet så väl att hennes mamma är en löpare och jag tror att det är bra, att hon vet att man kan utöva idrotter, stor som liten. Ett aktivt liv är bra, bara det inte blir för aktivt.

Jobbet var väldigt intressant, jag var med under en visning av hörselkåpor. Eftersom jag jobbar i en väldig bullrig miljö så är det av yttersta vikt att vi har gott skydd för öronen. Jag dryftade min teori om att om ljudet är vackert så är det inte skadligt. Jag syftade självklart på bra musik. Försäljaren köpte inte mina argument om att det skulle vara så. Han hävdade att allt ljud över 82 dB är skadligt. Ehh, jag släppte det. Lika bra liksom.

Tungträning innan sången :)

Julbord i matsalen och jag hade ett sjukt trevligt sällskap till bords. Jag skrattade så sillen åkte både upp och ner. Jag delade även bord med en Muslim och jag kunde inte på något vis i världen låta bli att flina och ställa frågan:
- Det är tufft att vara muslim vid julettid och julbord va? Den mesta maten som serveras kommer ju från grisen.
Ja lite trött är jag på fisken sa muslimen :) sen pratade vi en stund om hur det är med högtider om överflöd, om barn och lite om jobbet.
Trevlig sittning alltså.


Trevligt....


Jag blev uppvaktad med blommor och är det något jag älskar så är det just blommor, både att ge och att få. Vintertid speciellt för då är livet väldigt blommfritt i sin natur.
Mollie uppskattade det hon med och hon tittade och kände på den lilla domherren som satt i blomman.

Och så var det nu äntligen dags. Dags för min dotter att gå sitt första luciatåg i skolan. Gosse så spänd och förväntansfull hon var. Underbart att se henne.
Och vilket tåg sen. Helt otroligt duktiga, ett tiotal sånger rev dom bara av rakt upp och ner, jag var så imponerad. Både av barnen och fröknarna som lärt barnen alla sångerna och gett dom modet till att ställa sej framför alla förväntansfulla föräldrar och släktingar. Imponerande.


Jag är så stolt över denna lilla dam....


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar