Krulligt…….

Jo jag tackar jag. Mornarna i Jockarp har varit magiska. Det är bara att öppna ögonen och börja njuta av ljuset. Dock har det varit på tok för mycket jobb i helgen med ibland är det väl så i livet.

Jag har haft något i kroppen som tröttar mej så jag har tagit det lugnt med rörelsen. Cirka 8 km mer har det inte blivit och det är bra nock. 

Mollie Vilhelmsson börjar komma upp i ålder, i den åldern då utseendet börjar bli viktigt. Jag flinar lite i smyg när jag ser henne stå framför spegeln, när hon byter kläder och när hon sminkar sej. Hon är sockersöt så jag förstår att hon gillar spegeln.

Hon har köpt en locktång, hon fick den inte att fungera som hon ville så i stället blötade hon ner håret och flätade det, så hade hon det över natten. 

Jag hörde ett tjut från badrummet på morgonen när hon började fläta ut håret. Jag gick dit och kikade. Och ja nog var det krulligt alltid ;) hon verkade nöjd.

Jag har fått hem ett par nya juveler. Faktiskt första gången jag springer i ett par svarta dojor. Färgen har mindre betydelse, lyckan är massiv med denna nya årsmodellen. Magi på fötterna. 

Jockarp.

Bowling……

Redo för mello……

Kneg ybertidigt. Men jobbet måste göras så är det. Mollie var hemma själv och fortsatte sitt sportlovande. Kennet skulle få vaccination så det styrde hon och mormor upp under förmiddagen, vidare hade dom kört till Kristianstad och shoppat kläder. Jo jag tackar jag, det går minsann ingen nöd på henne inte.

Jag har haft lite känningar av en förkylning, inte sjuk men inte heller så frisk så jag vill pressa kroppen med löpning så en promenad på Ryssberget var en lagom aktivitet när jag kom hem. Mollie skulle självklart ha modevisning innan jag fick lämna hemmet. Herrgud så stor hon är. Helt sjukt.

Jag lagade middag i form av en kycklinggryta med ris. Gott må jag säga.

En dusch på det sen var vi redo.

In i bilen, inom Ekohallen för investering av dagens mellosnacks. 

Vi fortsatte mot Kristianstad. Jag skulle träffa min tjej och det var dags att låta våra familjer träffas. Vi hade planerat för en Bowlingmatch. Mollie och jag hade fixat priser, vi räknade med seger, så blev dock inte fallet, morr.

Men vi hade en trevlig stund, hennes barn och mitt barn så enkelt möte så jag kunde inte riktigt ta in det. Att livet kan vara så enkelt och okomplicerat, men visst jag anser mej ändå förtjäna det.

Vi hade det tufft med att hålla oss i från varandra men det kändes ändå rimligt att ta det lite försiktigt när alla träffas för första gången. Det var viktigt att alla kände sej sedda och involverade i sammanhanget och vår tid den kommer. Inga tvivel om det.

Mm den bittra sanningen var alltså att fröknarna Vilhelmsson åkte på prygel. Jag svor lite över det i min ensamhet men lyckades dölja min besvikelse ;)

Det förlorande laget bjöd på milkshakes och kaffe under prisutdelningen. Att ett hamburgerhak kan vara så trevligt. En ny upplevelse.

Vi körde hem motståndarfamiljen och innan vi vände hemåt mot byn fick jag några minuter av ensamtid med min böna. I regnet kysstes vi hejdå innan hon försvann in till sina små.

Mollie och jag hämtade upp Mr K och för oss väntade det godnatt bums. En lång härlig dag i paradiset var till ända.

Vilket gäng…..

Jockarp.

Mytologilektion……

Dagen startade upp med ett leende. Jag vände mej i sängen och såg min dotter. Hon tittade på mej och log. Jag log tillbaka och önskade godmorgon. Vilket uppvak.

Frukosten slank ner och det var väldigt härligt frukostshäng, det avbröts dock ganska abrupt då lilla fröken behövde sätta sej på porslinstolen.

Vi spade ännu en gång, både fiskspa och bubblebad hann vi med innan vi skulle checka ut.

När vi började köra så var Mollie helt tyst. Jag log lite och frågade om hon gjort slut på alla orden dagen innan. Nix pix det hade hon inte, jag frågade om hon inte kunde berätta nåt kul. Jo visst. Hon laddade, spände bågen och det var sista gången hon var tyst på vår färd.

Hon började berätta om asagudarna i den nordiska mytologin. Hon berättade om Ymer om jordens skapelse, hon berättade om Bure när han blev framslickad från stenen av en ko.

Hon berättade om Lokes barn midgårdsormen, Fenrisulven och Hel. Hon berättade när Odin och hans bröder började tälja på några pinnar som flutit i land täljandes resulterade i Ask och Embla. Jag satt helt hänförd bakom ratten och lyssnade på henne. Jag flinade lite och tänkte att det måste vara något fel på unge  ;)

Jag frågade henne vart hon lärt sej allt detta? Nja i skolan, sen har jag läst lite om det också. Jag flinade igen och sen var jag tyst.

Vi tog några stopp och det var nog bra så min hjärna fick smälta lite av den kunskap jag blev matad med. Vi stannade till vid Sandhammaren och gick ner på stranden. Jag frågade Myset om det var kallt att ha kjol på sej. Svar kom och det blev ja.

Inom dollarstore för att fixa med ett litet pris för den kommande Bowlingmatchen i kväll. Vidare till Bo Ohlsson i Tomelilla. Bara för att vi kunde liksom.

Sen öste vi hemåt. Hemma fick jag hjälpa till att bogsera en bil sen la jag mej på soffan innan det var dags att tycka i sej lite mat.

Kvällens aktivitet var handboll för den minsta i familjen, miste K och jag tog en promenad innan det var dags för Veckohandling.

Jockarp.

Skåne……

Ale stenar…

Jag sov tre timmar sen tog jag min lille hund på en promenad. Jag lämnade honom på undantaget. Fixade frukost till Mollie och vi packade väskan.

Vi var så redo för att ge oss av.

Mot Skåne, första stoppet blev på Gittes stuvkälla. Mollie behövde mer tyg. Tyg fick hon och jag passade på att fråga om sykurser, det verkade som om dom hade nybörjarkurser som kanske kunde passa mitt lilla barn.

Vi körde vidare och stannade till på lite vackra platser, knäckbäcksstranden var ett stopp men där varnade dom för kvicksand vilket gjorde att Myset inte ville gå på stranden. Nähä. Vi rullade vidare, tog en varsin korv och en pucko på en mack. 

Samtalen var underbara, Mollie pratade hela tiden och jag bara satt och hummade, mm:ade. Ibland la jag in en fråga? Jag älskar när hon drar igång och berättar om sitt liv.

Vi körde ner till Kåseberga och ale stenar. Platsen var för dagen folktom vilket vi uppskattade extremt mycket. Vi skojade, skrattade och var nära varandra.

Vi checkade in på ett mysigt hotell. Dags för lite spa. Vi började med fiskspa, eller jag gjorde, Mollie var skraj. Så hon satt och fnittrande och tittade på mina fiskar när dom njöt av mina bara fötter.

Vi bytte plats och satte oss i spa:badet, den lyxen har vi ju även hemma men det var skönt att sitta i det varma vattnet och filosofera över livet.

Vi tog en kaffe och lite nötter och spelade lite spel. Mysigt att sitta nybadad i en morgonrock.

Lite vila på rummet innan det var dags att avnjuta middagen. Så himla mysigt när vi satte oss till bords. Hon och jag samtalandes om livet. Vi började med en varsin drink och avslutade med dessert. 

Upp på rummet, där kröp vi ner under täcket och fortaste att mysa.

Jag sammanfattade dagen i min hjärna eller kanske framförallt i mitt hjärta. Det hade varit en magisk dag, en så behövlig dag. En superviktig dag. Bara hon och jag.

Jag somnade nöjd och ovaggad.

Jockarp.

Semlor….

Jag vaknade tidigt efter nattjobb men mej gjorde det inget. Sol, sol, sol. 

Jag hämtade upp barn och hund från undantaget och körde

Till stan för att handla lite pinaler inför ett semelbak. Mollie hade fått nys om att det genomsnittliga priset på en semla skulle uppgå till 54 kronor. Hon hade en tanke om att baka semlor betydligt billigare än så. Och visst lyckades hon med det. Efter uträkningen kostade hennes bakade semlor 12 kronor Styck. Eftersom dom var så billiga tog jag två ;)

Medans hon stod och bakade tog Kennet och jag en löptur på berget. 9 plus och sol betydde småbyxor. Livet var enkelt. Väldigt enkelt.

Eftersom att jag befunnit mej i en liten smitthärd i helgen så funderade jag på huruvida jag skulle klara mej utan att insjukna eller ej. Jag hoppas på att klara mej men oddsen är starkt emot. Det finns inget jag kan göra åt det just nu så jag försökte släppa tanken. Men det är spännande att se hur min kropp står emot baciller eller ej.

Mollie åkte på handboll och jag bäddade ner mej i sängen en stund innan ännu en natt bland pinnar och flis.

Jockarp.

Enkelt och vackert…..

Sämre kan man minsann ha det.

En helg med magi som tyvärr avslutades med sjukdom. Mm ibland är livet lite stökigt. Men att ha en kvinna bredvid sej som förmedlar värme, kärlek och en väldig massa humor gör livet sådär underbart ljuvligt att befinna sej i. Jag har en sabla tur som får möjlighet att möta en sån person. Där allt känns enkelt, inget tilltrasslat eller dolt. Helt rakt rätt upp och ner. Just nu vet jag inte vad detta kommer leda till men givetvis hoppas jag på något livslångt, men nej, inget är givet och inget ska heller tas för givet. Men Herrgud man får väl drömma lite.

Att gå hand i hand med henne känns som det självklaraste i livet. Hon fattar blixtsnabb och bjuder tillbaka lika snabbt. Om det är för att vårt språk är lika eller om det bara är för att vi är sånna det vet jag faktiskt inte. Men jag gillar det. Och nä jag behöver verkligen inte analysera det. Jag kan bara vara i nuet med henne och ha fantastiskt roligt. 

Att hon kan förmedla den känslan av att hon inte vill vara någon annanstans än just i min famn gör mej varm i hela kroppen. Den känslan kan vara den vackraste och jag får uppleva det. Ja ni fattar va? 

Och ja, jag ska njuta. Den enda som inte var helt lycklig över den nu nya rådande situationen var MR K han visade på en svartsjuka som jag inte sett innan. Men tja. Han får minsann vänja sej ;) 

Jockarp.

Otto…….

Mollie till skolan som hon har hemkunskap i. Och jag vände hemåt igen. 

Humf. Foten var svullen men ömmade endast vid

Beröring, jag lät bli beröringen och hoppade i mina gympadojor. Det kändes okej. Bara för att jag är en så extremt snäll matte till Kennet så sprang vi på stigarna. Han älskar det.

Vi väntade på Otto och jag hade lite förberedelse att göra innan han kom blåsande. Jag vände studsmattan upp och ner. Jag är vis av erfarenhet vad det gäller den. En gång fick jag hämta ner den från lekstugans tak, det var ett väldigt stohej att få ner den därifrån. Så det hoppas jag slippa denna gången.

Och så är det de där med pianospelande, min lärare sa att en vacker dag kommer det dimpa ner i dej och då faller bitarna lite mer på plats. Jag väntar på den ”vacker” dagen. Under tiden kämpar jag på med mina noter och min ansträngda hjärna. Och ja, tillfredsställelsen när det faktiskt går bra det är väldigt stort, och det är väl tur det. För det tar tid och det är motstånd.

Jag hämtade upp Mollie i skolan som var redo för sportlov. Vi tog med oss en kompis också i bilen och körde hem henne, hon ville inte cykla i ösregn.

Mollie hem och jag iväg på kneg. Livet va ;)

Otto var ganska lugn fram till 20:00 sen drog han igång med full fart. Det blåste tokmycket. Det var lite obehagligt att ge sej ut på vägarna. Men hem kom jag. Vi satte oss i soffan en stund innan sänggång och summerade dagen. Vi hade båda haft en bra dag.

Och idag lördag finns det inga tvivel på att den inte skulle bli en helt perfekt dag ;)

Jockarp. 

Min tjej…..

Jag var så sjukt trött när jag skulle kliva upp så jag trodde det var något allvarligt fel på mej. Jag hasade mej ut till köket och drog igång kaffet. Jag fick i mej den första klunken och jag kände att livet så sakta kom tillbaka till mej. Ögonen blev klarare och huvudet kvicknade till.

Mollie väcktes och frukost åts. Hon var pratsjuk och på skojhumör vilket hjälpte även mej att komma på rätt bana.

Jag körde henne till skolan sen var det dags för ett långpass på berget. Kennet fick följa med på en mil sen blev han upphämtad med bil. Jag fortsatte och innan jag var hemma hade jag sprungit 25 km. Det var en mycket välbehövlig runda. Jag mådde bra efteråt men jag var en aning stram i vänster skinka. Men jag tror ändå att det ska funka.

Jobb väntade och det gick bra även om jag var en aning trött innan jag åter var på plats i palatset.

Och ja det kan hända mycket på en dag.

Jag har nu åter slutat att dejta. I samråd och samförstånd kom vi fram till att det var inget vi skulle fortsätta med. Ja det är väl så, var sak har sin tid.

Jag lär mej nya saker hela tiden i livet och jag älskar det. Lika mycket som jag älskar mötet med nya personer som får mej att utvecklas.

Hur som haver när jag kom hem och la mej i sängen kände jag en smärta höger fot. På utsidan där den där knölen sitter var det precis jämntjockt. Jag tryckte lite och det gjorde skitont, jag kan inget om sånt men antar att det var nån form av inflammation. 

Jag hoppas på att vila ska läka.

Jag somnade ovaggad med tankarna på min tjej :)

Jockarp.

Alla ❤️…….

Sååå uppvakta…

Tidigt morgon och kneg väntade. Det flöt på formidabelt bra och 14:00 var jag utsläppt och jag kände mej fri som en liten ko på sommarbete. Jag hämtade upp Mollie i skolan för att ta henne till Pianolektionen. Vi hann ner till ICA en sväng innan lektionen skull börja. Vi hade kul när vi handlade och Mollie berättade om sin dag.

Hon till pianolektionen och jag till blommbutiken. Dejt väntade och det kändes fint att på tredje dejten uppvakta med en ensam ros.

Hem och mat lagades, vi åt gemensamt sen fick jag ta en sväng in i duschen efter dagens slit.

Jag kramade om min dotter och informerade henne om att jag skulle stå och vänta på henne efter handbollsträningen 20:45.

Sen lämnade jag boet.

Hon väntade på mej och ett välkomnande med en stor kram och en puss fick mej att bli varm i hela kroppen. Vilket möte. Vi tog en kaffe och satt och pratade. Ännu en gång slog det mej hur enkelt det var. Nästan för enkelt. Eller ja nä det är fint med enkelheten jag är nog inte van vid den bara. Men jag hoppas att jag ska få vänja mej vi den ;)

Vi tog en promenad i stan efter att kaffekopparna gapade tomma.

Att promenera hand i hand bland gamla vackra hus, att stanna upp och kyssas under gatlampans sken, en kyss som avslutades med två leenden munnar. Det var ren skär magi.

Det fanns inget annat än nuet just där och då och det var så vackert.

Att man möter på ungdomar i stan är kanske inte så märkligt men att vi råkade möta just hennes ungdom var ju lite märkligt. Det var ett fint möte av fyra glada personer. Det var kanske bra med ett spontanmöte, inte så formellt som det kanske annars blir när man ska presentera sitt/sina barn för någon potentiell nu flickvän. Tja check på den.

Vi promenerade vidare genom stan och vi stannade och speglade oss i skyltfönstret. Perfekt. Jag gillar bilden jag såg. 

Jag tog henne hem och vi hade en väldigt fin stund innan det var dags att säga hej då, det är vackert att lära känna varandra.

Jag fick världens finaste alla hjärtans dag present av henne och hon fick mej att känna mej väldigt, väldigt speciell.

Jag kom iväg för sent av anledningen att hejdå är svårt.

Men jag hann precis till idrottshallen för att hämta upp Mollie. Pju. Löften ska hållas och speciellt dom till min dotter. Men när jag svängde in på parkeringen såg jag att hon inte ens kommit ut än. Skönt.

Hon pratade hela vägen hem och när jag kom in i köket förstod jag varför. Hon hade gjort alla hjärtans present till mej i form av egna klubbor, dom var inslagna och hade ett fint snöre runt sej. Även ett fint kort hade hon gjort till uppvaktning. Hon alltså. Jag kramade och tackade henne. Informerade henne om att hon är bäst. Sen försökte jag rädda grytan hon använt till att göra klubborna ;)

I sängen och innan sovningen sammanfattade jag dagen med ett stort WOW. För en vecka sen kunde jag inte ens fantisera om att jag skulle varit på tre dejter med samma kvinnan innan den 14/2 ;) 

Nu var jag med henne under årets par-dag. Det kändes stort.

Innan jag somnade log jag när jag tänker på den planerade dejt fyra.

Tänk va. Hon tycker om mej…..

Jockarp.

Frustration…….

Toklite sömn. Uppstart halv fem på morgonen. Ja det är tuffa pix ibland. Men vissa dagar spela inget negativt och jobbigt någon roll. Vissa dagar har jag väldigt ljusa tankar. Så ljusa att ingen kan rubba dom hur mycket dom än vill. Jag älskar dessa dagar.

Anledning till dessa tankar den här dagen var för att jag tänkte på en dam jag varit på dejt med. Vi kommunicerar väldigt bra. Det känns extremt ärligt. En ärlighet som det var längesen jag upplevde. Bara det får mej att le.

Det finns inte en fråga jag ställt som jag tvekat på om hon svarar mej ärligt eller ej på. Och jag ställer en del frågor ;)

Jag hämtade upp Mollie från skolan och hon var inte på sitt vanliga solskenshumör. Hon var trött och hungrig sa hon. Vi hade en dispyt i köket och hon gick in till sej.

Jag gav henne tio minuter att landa sen knackade jag på och frågade om vi var okej? Hon kom till dörren och kramade mej, allt var okej. Bra då var det utrett.

Jag hoppade i småbrallorna och selade på Kennet. Vi rasslade in milen i ett galet vackert väder. Jag vet att det är för tidigt att ropa hej våren men det var lite den smaken jag fick. Hej våren.

Vi lagade middagen gemensamt och min dotter kramade mej flera gånger, jag tror att hon behövde närheten.

Jag sa till henne att det där med kramar är nyttigt och att jag hoppades på att vi aldrig ska sluta med det.

Lax, potatis och sås. 18/20 poäng. Jodå så var det med det.

Jag tog ett dopp på altanen och vilken kväll. Jag tror att alla stjärnor som man kan se på himlen kunde man se från Jockarp i går kväll. Wow säger jag bara. Stjärnfall? Absolut.

Nattning tidigt men innan jag stängde mina grönbruna ögon för natten blev det extremt eldigt. Ja, längtan efter en annan människa kan ibland få en till att fylla på frustationsnivån i kroppen till maxgränsen. Och nånstans måste den ut.

Jockarp.

En bättre söndag……

Charmknutten….

Världens chillaste morgon, jag vaknade klockan fem men låg kvar i sängen. Somnade om och sov till halv åtta. Då väcktes jag av två tjejer som började röja i köket. Scones stod på menyn. Alltså det är så sjukt mysigt att dom är så stora och att dom ser det som roligt att göra frukost till mej ;)

Jag satte mej vid pianot och väntade på att bli serverad. Jag nailade blinka lilla stjärna med två händer och lyckan var total. Jag spelade i en hel timme och jag ser ju att övning ger en form av färdighet.

En vän som fått lite för mycket champagne i sej dagen innan hörde av sej om att hon var redo för promenad. Jag mötte upp vraket och vi tog en väldigt välbehövlig promenad. Hennes lille grabb på tre år sa kör försiktigt när jag skulle köra hem. Herregud jag smälte. Så sött.

Mollie hade fortfarande sin kompis på plats. Och med det kände jag att jag hade mer tid till mitt förfogande. Jag tog en springtur och första gången detta året klädde jag mej i småbyxor. Ja vi är där nu. Herrgud så skönt.

När jag kom hem la jag mej på soffan en stund. Jag låg stilla och lyssnade på när tjejerna var i köket och bakade. Jag skrattade så jag höll på att ramla av soffan. Dom hade nämligen försvårat själva bakandet med att den ena hade förbundna ögon och den andra hörde inget. Dom hade tydligen gjort det innan men då hade kakan blivit brännskadad. Det skramlades rejält i köket och det var väldigt höga röster. Gode värld.

Söndagsdejt i form av mat och bio. Mycket lyckat. Filmen var ingen höjdare men dejten var super. Och filmen var faktiskt inte det primära för dagen.

Vi satt längst bak i soffan i biosalongen och det var en mycket strategiskt bra plats. Massor av närhet vilket kändes fint.

Efter filmen körde jag självklart hem min dejt och jag må säga att busshållsplatserna har fått en helt ny innebörd för mej ;)

Vi hade svårt att säga hej då till varandra. Men hon skulle träffa sina barn och jag mitt. Så slutligen släppte vi varandra med löfte om att snart återses.

Hoppsan…..

Jockarp.

Nya sulor…..

Jag vaknade upp av att det blåste runt husknuten, Nix pix jag ville inte går upp, än mindre gå ut. Jag låg kvar i sängen och lyssnade på min dotters andetag. Hon hade anlänt till min säng sent på kvällen. 

Halv åtta masade jag mej upp och fixade med måstena. Hunden matades och släpptes ut, jag satte fyr i pannan sen kokte jag kaffe och informerade min dotter att hon var tvungen att öka lite.

Vi skulle vara i hallen halv nio för vidare färd mot bortamatch i handboll.

Två matcher spelades, Mollie strutade och jag var stolt.

När vi körde hem kom vi på att hon behövde nya handbollsskor. vidare till Kristianstad för inköp av nya dojor sen hem igen.

Jag var sliten, jag la mej på soffan en stund, det retade mej lite, det var 11 plus och sol ute och inne i soffan låg jag, herregud.

Jag hasade mej upp med Kennet på berget en sväng. Som vanligt mådde jag bättre efter en vända där.

När vi var hemma igen var det dags att göra taco. Det blev vegetariskt på grund av en kompis till Mollie som också skulle hänga med oss. Hon äter inte djur så det fick bli sojafärs.

Vi hade en fin måltid när vi pratade om bland annat knark och vape. Jag ställde frågan till tjejerna vilken i klassen dom trodde skulle gifta sej och skaffa barn först. 

Vi fortsatte att samtala om vilka som var gay i deras klass. Jag älskar när vi ha sånna samtal runt matbordet. Dom berättar allt för mej (tror jag) 

Innan vi satte oss i soffan för att kolla på Mellon tillsammans så spelade jag lite piano. Ja kanske detta triggar till skratt men alltså blinka lilla stjärna med två händer är ju galet svårt.

Idag söndag och det är dags för ännu en dejt. Det går bra nu ;)

Boooom

Jockarp.

Café häng……

Nåt skit med vänster skinka sinkar mej i träningen just nu. Jag hade planer på ett långpass men planen fick ändras. Jag har lite muskelavslappnande medel kvar efter mitt ryggbesvär i höstats och jag tänker att lite självmedicinerar har väl aldrig skadat. 

En mil blev det i alla fall och det i väldigt mycket snö, jag kunde inte springa i hjulspåren för det var snorhalt så pulsandet i snön var min enda chans.

När jag kom hem badade jag den lille terrier, han var verkligen smutsigt, så det var mer än behövligt. 

Jag skulle in i ett jobbmöte och det gick fint, jag fick köra till skolan och hämta Mollie under tiden men det gick ändå förvånansvärt bra att fokusera.

Och så var det då äntligen dags att köra på dejt. Jag har sett framemot det. På pappret var allt så rätt. Mer rätt än nånsin faktiskt. Och med tanke på den plusslistan fanns det inte mycket som skulle får mej att inte undersöka saken vidare.

Vi träffades på ett café, hon var på plats och tog emot mej med en öppen famn. Det kändes fint.

Vi tog kaffe och en varsin Alassiokyss som förövrigt är min favvokaka. Fröken dejt överraskade mej med att redan köpt två till mej som jag kunde ta med mej hem. Så himla fint gjort.

En brutalt lättpratad böna. Det kändes som om vi var i samma läge i livet. Hon hade sin historia och jag min men vi skrämdes inte av det. Jag uppskattade tiden med henne och ja tid bara flög iväg. Cafet skulle stänga så vi fick avveckla.

Jag fick följe till bilen, chokladhjärtan och kramar på det. Ja vad ska jag säga. Jag log hela vägen hem. Jag älskar att le.

Om vi ska ses igen. Gissa?

Jag köpte med mej sushi till Mollie. Hon blev väldigt glad. Och när hon satt och åt berättade hon att en kompis skulle på en fest i gympasalen i hennes skola. Jaha ska inte du det då sa jag. Men jag trodde inte jag skulle hinna det. Vi hinner sa jag.

Så in i bilen och inte till festlokalen. Herregud nu börjar det livet ;)

Jockarp.

Kyssar…..

Jodå vi tuggar på i det där som kallas vardag. Klök.

Uppstigning, morgonbestyr, lift till plugget och jag vidare i mitt liv. Dagen bestod av möten. En hel hög, förvisso roligt för jag träffade lite rolig människor på min väg.

Jag hade även ett jobbigt samtal med ett så kallat skav. Ofta är livet väldigt enkelt, speciellt när man inte har med andra människor att göra. Men så fort det kommer in andra människor finns det en risk att konflikt uppstår. Sorgligt för mänskliga möten tillför ju så väldigt mycket fint också. Men det är väl så att man kan inte både äta och spara kakan.

Jag lämnade i alla fall mötena så jag kunde hämta upp min dotter i skolan. Hon blev så förvånad över att se mej där. Glad men förvånad.

Jag berättar för Mollie att jag skulle iväg idag. Hon frågade vart och jag svarade, hon fortsatte sen med att fråga vad jag skulle göra där. Jo jag ska på dejt sa jag.

Jag såg att hon blev glad och det gladde mej väldigt väldigt mycket. Hon fortsatte sen och frågade om det inte var nervöst att gå på dejt.

Nja sa jag, det är ju faktiskt bara ett möte mellan två vuxna  människor. 

Men är det inte lätt att det blir som en jobbintervju fortsatte hon med.

Jag bara flinade och skojade med henne och frågade hur många jobbintervjuer hon varit på som hon kunde relaterar till. Vi flinade båda två. Hon är fin hon, min Mollie.

Vi käkade middag och sen var det dags för handboll. Jag och Kennet tog en springtur i stan. Det blåste hårt men vi var ensamma vilket kändes väldigt positivt. Dåligt väder ger mer utrymme.

Och ja, idag är det så dags för dejt, det blir spännande och jag räknar faktiskt med ett par Kyssar innan dagen är slut.

Jockarp. 

Träning…….

En ledig dag. Jag tror aldrig jag nånsin behövt en ledig dag så mycket som igår. Det har varit högt tryck på typ allt vad tvång heter den sista tiden och jag mår inte bra av så mycket tvång. Det värsta i kråksången är att det är mycket tvång ända till vecka 12.

Den lediga dagen var väldigt fin. Solen vräkte ner och efter att jag kört unga fröken till skolan tog Kennet och jag en mil på berget. Det var fortfarande en decimeter snö och ja det var en aning slirigt på min väg, men vi höll oss upprätta i alla fall.

Kaffe i söderläge efter att jag asat fram brassestolen från vinterförvaringen. Det kändes bra. Kennet fick ett ben och ganaga på och där satt vi han och jag ;)

Jag fyllde upp hela källaren med ved och svetten öste av mej, ge mej en timme till så är det slut i vedskjulet för denna säsongen. Jo jag vet allt börjar om igen. Men det är en syssla jag gillar, den håller mej i trim. 

Jag hämtade upp myset i skolan och hon fixade fikat. Eftersom jag eldar hela dagen i verkstan så var det varmt och gott vid svarven. Jag gjorde ett litet alster bara för att jag kände för det. Jag behövde liksom göra vad jag ville och det var det jag ville just då.

Vi lagade middag och åt tillsammans, vi pratade om dagen och om resten av veckan. Mollie ska tydligen ha en övernattnings kompis här på lördag när de är Mellon. Jag tyckte det lät väldigt trevligt. Mysigt med lite annat folk än bara hon och jag ;)

Min pianolärare kom om vi hade en mycket rolig stund ihop. Han skröt med mej om att det går bra för mej (vi är inte helt överens) han tycker att jag kommit långt på så få tillfällen och att det märks att jag övar mycket.

Nu ska vi inte ses på tre veckor, jobb och semester kommer i vägen men jag har fått en hel hög med träningslåtar så det får nog ingen nöd på mej inte.

Efter lektionen blev det bad, herregud vilka kvällar det radas upp just nu. Hela himlen var nerklottrad med stjärnor och tro det eller ej. Men jag fick åter igen uppleva ett stjärnfall. Om jag önskade? Självklart.

Jockarp.

Mamma……

Uppstigning och vändning av dygn. Den svarta dryckens första klunk fick mej att njuta av morgonen trots tröttheten. Jag hade glömt att fråga Mollie vid nattningen om vad hon ville ha till frukost, jag ville inte men jag fick väcka henne lite tidigare än vanligt. Hon ville ha snitzel. Jahaja.

Morgonbestyren checkades av och vi for till skolan, jag körde vidare efter att jag sagt dom viktiga orden, dom att jag älskar henne och att hon är bäst och att hon inte ska glömma det. Hon slängde iväg en puss med handen innan jag såg henne försvinna in i sin vardag.

Möten en hel hög stod på min agenda, mellan dom var det lite annat datorjobb. Jag kände mej inspärrad, inlåst och på nåt sätt förlorad. Mm. Jag var lite tilltufsad och låg. 

Jag behövde kärlek, luft och rörelse. När Mollie var på handboll tog jag en promenad med Mr K i stan. Det var mörkt på kyrkogården och jag tror att jag hade kunnat blivit rädd om jag hade varit i ett annat mode. Men jag var inte rädd, jag kände mej levandes. Hemskt ändå att jag ska gå bland döden för att känna livet.

Jag fortsatte min vandring på kyrkogården och åter igen slog det mej att jag inte ska ta livet så allvarligt, en dag hamnar jag nämligen ändå på ett sånt ställe. Jag blir en historia ett litet tag för att sen för alltid försvinna och glömmas bort. Det var en obehaglig känslan men ändå så nödvändigt. Jag måste lära mej att rycka på axlarna åt vissa saker. Men jag har en plan och det är vackert när man får insikter.

När Mollie kom utspringandes från handbollshallen så log jag åt min tanke. Tanken om att där kommer det absolut finaste och viktigaste i mitt liv. Hon öppnade bildörren och sa: - Hej mamma.

Mm tänk det ändå va, jag är mamma.

Jockarp.

Naturligt…….

Två timmar. Mer blev det inte i vågrät läge efter nattjänstgöring. Sammanfattningen blev 10h sömn på tre dygn.

Kaffe var nödvändigt för att huvudet skulle komma igång inför det stundande mötet. Samtalet skedde med en kille från västkusten och en kille längre ut på östkusten än vad jag själv befann mej. Vi hade bra samtal och jag är glad över att vi funnit varandra. 

Mötet avslutades och jag tog mej upp på berget, jag lovar vara snäll mot kroppen efter den slitsamma helgen så det blev en lugn promenad på snötäckt berg och solen lekandes på min väg. Kennet njöt även om han, allra helst hade han viljat springa. Men promenad fick duga.

Jag sträckte ut mej på soffan en stund innan det var dags att hämta upp myset i skolan. Hon hade en väninnan med sej på släptåg. Dom fick hänga med till ICA för att utföra veckohandlingen. Jag fick hjälp med packandet av varorna under tiden jag tjitttjattade med kassörskan. 

Hem och in med grejerna och ungarna sen väntade promenad med min vän. Tanken var en tur över bron i stan men hon ringde och sa att hennes bil fått spelet så i stället träffades

Vi i Bromölla. Gode värld vilken vacker kväll det var. Vi satte oss på en bänk och tittade ut mot sjön och en helt bedårande vacker himmel. Gud var gode denna afton.

Vi behövde varandra, vi behövde riva av oss om våra liv. Högt, lågt, frustration, ilska och så grymt mycket glädje.

Jag berättade klart om min stundande dejt. Det kändes viktigt för mej. 

Vi kramade hej då och jag fick sällskap av en gigantisk måne på min väg hem.

Dags för middag. Jag brassade en rätt med kyckling och en vegetariskt. Vi åt alla tre tillsammans och jag älskar att höra tjejerna berätta om sina liv. Vad som händer i skolan, dom berättar om klasskompisarna och om fröknarna. Jag skrattade så jag kiknade när dom berättade och emitterade.

Ja det fanns inget som skulle kunna stoppa mej, inte ens sömnbristen. Jag gick naken ut på altanen och satte mej i badet och skådade upp på himlen. Herregud, nu snackar vi återhämtning. Jag lovande mej att jag skulle vara rädd om mej denna veckan, även om det är proppfull med möten och samtal så ska jag försöka vila och återhämta mej.

Jockarp.

Nej-Ja……

Nej du skulle ju inte, nej du skulle ju inte Leonora, inte nu, inte än.

Eh jag ombestämmde mej, jag gör väl som jag vill. Ja jag gör väl precis som jag vill. Jag är ju vuxen och vaccinerad. Jag måste ju undersöka, måste se, höra och känna. Ett nej öppnar inga dörrar. Bla bla bla……

Ja ibland har jag samtal med mej själv, detta samtal utspelade sej igår efter att jag vaknat upp med ångest efter allt för få timmars sömn efter Nattjänstgöring. 

Jag kramade min dotter länge, jag hade hennes huvud i min famn, hon låg och pratade med mej och jag pillade henne i håret och smekte hennes ansikte försiktigt. Jag stannade vid ett ärr efter en vattkoppa. Jag log över vår historia. Hon och jag. 

Kennet flög runt och ville ha vår uppmärksamhet. Vi nochade honom och han parkerade sej även han i mitt knä. Min familj. Så vacker. 

Det klumpade sej i halsen och det brände bakom ögonlocken. Tacksamt och sorgset i en salig blandning. Det var ju inte såhär det skulle bli. Det var inte den tavlan jag målat. 

Nä men det var den tavlan det blev och den var bedårade. 

Jag önskar så att alla i hela världen kunnat se oss ovanifrån där jag satt i soffan med min dotters huvud i min famn. Tillsammans och på nåt sätt ensamt. Starkt och samtidigt så fruktansvärt sårbart och skört.

Men samtalet då? Ja samtalet med mej själv utspelade sej efter att jag fått förfrågan om jag ville dricka kaffe och exponeras för världens godaste kaka med en tjej. 

Alltså jag älskar kvinnor. Speciellt vackra, kloka, roliga kvinnor. Jag har en känsla av att kaffe och kaka tjejen just är det. 

Och ja, tro det eller ej men på fredag får jag reda på just det ;) dejt dags. 

Nu vet jag sen gammalt att historien påverkar mej och även kvinnan jag ska möta. Men i detta nu är hon oförstörd för mej och jag är detsamma för henne. Utgångsläget är alltså gynnsam. Vi börjar på 0-0. Helt rättvist.

Om jag är rädd. Nej faktiskt inte. Det kan beror på att en killkompis tog ett seriöst snack med mej härom dagen. Han upplyste mej om några saker.

Bland annat var det när jag trotsig som en fyraåring sa att jag inte ska dejta, inte träffa någon och absolut inte utsätta mej för frestelsen med att möta en potential ny kvinna. Han sa till mej. 

- Leonora för helvete. Du är bara 46 år gammal. Har du tänkt att du ska leva ensam i 40 år? Han tillade idiot. Och ja. Han hade rätt.

Jag tittade tillbaka några år. Jag har egentligen bara haft tre riktiga relationer i mitt liv och alla har ju påverkat mej. Första gången jag var kär var för 18 år sen. Hon bröt ner hela muren jag hade runt mej, jag saknade motståndskraft, Jag var så förälskad, kär och jag upplevde kärlek för först gången,

Några år senare krossades mitt hjärta så brutalt att jag aldrig trodde det skulle läka. Men jag hade fel. Jag inledde en relation med en kvinna som jag lärde känna som vän. Jag var övertygade om att vår relation skulle vara för evigt. Hon och jag tillsammans sida vid sida till döden skulle skilja oss åt. Något annat än döden kom i mellan och det var ju bra om man tittade på alternativet.

Jag slickade mina sår och upp i sadeln igen. Några romanser senare träffade jag vad jag trodde åter var rätt. I tre år var hon vid min sida. Vi utvecklades, upplevde och älskade. Jag trodde på oss. Hon gjorde det inte. Dumpad på ett tåg med orden om att vi var för olika, hade olika drömmar och mål fick jag åter slicka besvikelsens sår.

Men i sadeln igen och jag hade modet att dejta en rysligt grann kvinna. Ja hon var så sjukt snygg, för snygg för mej kanske ;) våra liv gick inte att delas så att se faktum i vitögat och ta beslutet att sluta ses kändes tillslut som det enda rätta. Det där är 18 år bakåt och han hade rätt min kompis. 40 år framåt ensam är en väldigt lång tid.

Jag har god tid på mej framåt att träffa henne, hon fröken rätt. Men då måste jag våga.

Och ja, nog vågar jag alltid ;)

Jockarp.