Otto…….

Mollie till skolan som hon har hemkunskap i. Och jag vände hemåt igen. 

Humf. Foten var svullen men ömmade endast vid

Beröring, jag lät bli beröringen och hoppade i mina gympadojor. Det kändes okej. Bara för att jag är en så extremt snäll matte till Kennet så sprang vi på stigarna. Han älskar det.

Vi väntade på Otto och jag hade lite förberedelse att göra innan han kom blåsande. Jag vände studsmattan upp och ner. Jag är vis av erfarenhet vad det gäller den. En gång fick jag hämta ner den från lekstugans tak, det var ett väldigt stohej att få ner den därifrån. Så det hoppas jag slippa denna gången.

Och så är det de där med pianospelande, min lärare sa att en vacker dag kommer det dimpa ner i dej och då faller bitarna lite mer på plats. Jag väntar på den ”vacker” dagen. Under tiden kämpar jag på med mina noter och min ansträngda hjärna. Och ja, tillfredsställelsen när det faktiskt går bra det är väldigt stort, och det är väl tur det. För det tar tid och det är motstånd.

Jag hämtade upp Mollie i skolan som var redo för sportlov. Vi tog med oss en kompis också i bilen och körde hem henne, hon ville inte cykla i ösregn.

Mollie hem och jag iväg på kneg. Livet va ;)

Otto var ganska lugn fram till 20:00 sen drog han igång med full fart. Det blåste tokmycket. Det var lite obehagligt att ge sej ut på vägarna. Men hem kom jag. Vi satte oss i soffan en stund innan sänggång och summerade dagen. Vi hade båda haft en bra dag.

Och idag lördag finns det inga tvivel på att den inte skulle bli en helt perfekt dag ;)

Jockarp.