En mil blev det i alla fall och det i väldigt mycket snö, jag kunde inte springa i hjulspåren för det var snorhalt så pulsandet i snön var min enda chans.
När jag kom hem badade jag den lille terrier, han var verkligen smutsigt, så det var mer än behövligt.
Jag skulle in i ett jobbmöte och det gick fint, jag fick köra till skolan och hämta Mollie under tiden men det gick ändå förvånansvärt bra att fokusera.
Och så var det då äntligen dags att köra på dejt. Jag har sett framemot det. På pappret var allt så rätt. Mer rätt än nånsin faktiskt. Och med tanke på den plusslistan fanns det inte mycket som skulle får mej att inte undersöka saken vidare.
Vi träffades på ett café, hon var på plats och tog emot mej med en öppen famn. Det kändes fint.
Vi tog kaffe och en varsin Alassiokyss som förövrigt är min favvokaka. Fröken dejt överraskade mej med att redan köpt två till mej som jag kunde ta med mej hem. Så himla fint gjort.
En brutalt lättpratad böna. Det kändes som om vi var i samma läge i livet. Hon hade sin historia och jag min men vi skrämdes inte av det. Jag uppskattade tiden med henne och ja tid bara flög iväg. Cafet skulle stänga så vi fick avveckla.
Jag fick följe till bilen, chokladhjärtan och kramar på det. Ja vad ska jag säga. Jag log hela vägen hem. Jag älskar att le.
Om vi ska ses igen. Gissa?
Jag köpte med mej sushi till Mollie. Hon blev väldigt glad. Och när hon satt och åt berättade hon att en kompis skulle på en fest i gympasalen i hennes skola. Jaha ska inte du det då sa jag. Men jag trodde inte jag skulle hinna det. Vi hinner sa jag.
Så in i bilen och inte till festlokalen. Herregud nu börjar det livet ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar