Nya planer....

Kennet af Månsagården

Joho måndag igen och vi återgick till det vanliga. Jag på jobb och myset i skolan. Fröken särbo var tillbaka på den västra sidan av vårt land. Livet kändes med ens en aning tråkigare.

När jag kom hem la ja mej fem minut på soffan, jag var trött som en gnu. Kennet och jag somnade men vaknade när myset kom hem med taxin.
Jag klädde på mej springkläder och Kennet fick sin sele på sej. Mollie slog följe till morfar där stannade hon, Kennet och jag knäckte milen. Vilket vi behövde båda två. Han var väldigt chill i soffan efter turen.

Jag lagade Mollies favorätt. Svamp pasta. Vi bjöd ner morfar som var ensam hemma. Det var en mysig middag. Mollie pratade om sin dag, morfar om sin och jag om min. Precis så det ska vara.
Efter maten var det dags för lite avslappning i badet under stjärnorna.

Efter badet parkerade vi oss i soffan och tittade på melodifestivalen, vi var några dagar sena men vad gör väl det. 

Tidig sänggång med en bok om Jämtlandstrianglen. Nya mål och planer smids. Det är en del av äventyret det :) 

Hemma....

Jockarp.

Alla hjärtan......

En långhelg med fröken särbo. Vi började med ett kallbad i Karlshamns kallbadhus. Så sjukt mysigt och ömsom varmt och ömsom kallt. Vattnet höll en plus och jag tror att det är det kyligaste jag nånsin doppat kroppen i.

På kvällen bjöd jag min tjej på trerättersmiddag på Eriksberg. En för tidig alla hjärtans dags middag.

Det kändes konstigt att ta på sej jeans och skjorta och göra sej iordning för att gå ut. 

Vin och öl till löjrom, hjort och mandelkaka. Gosse så gott och gosse så trevligt, lyxigt och välbehövligt att gå ut och äta tillsammans.

På vägen hem såg vi både hjort och vildgris i hägnet innan vi körde ur parken mot Jockarp.

Lördagen bestod av inköp av ny dammsugare, jag kunde inte låta bli att provköra så hela nedervåningen rengjordes och det var så roligt ;) nyhetens behag kan tänkas.

På kvällen stod det skidåkning och snowboard åkning på vårt program. Det var funktionärsåkning vilket innebar att alla som på något sätt hjälper till i backen får möjlighet att ha backen för sej själva, vi var ett 50-tal som började med att grilla sen åkte utrusningen på och upp i den helt nypistade backen det bar. Så sjukt roligt. Jag har inte en chans att hänga med min dotter nerför men jag kämpar på och suger in tips från alla snowboardåkare som kommer i min väg.

Söndagen och efter en lång frukost tillsammans i soffan var det dags att sätta upp gardiner. Vi behöver hålla ljuset ute när tv är igång. Så rullgardiner i ett extremt snett hus från 1830. Dagens utmaning alltså.

Och hade det inte varit för henne, hon kvinnan i mitt liv så hade dom aldrig kommit upp. Hon var grym, jag var mindre grym.

Jockarp.

Skatt.....

Det gror...

Livet ter sej ju en aning annorlunda nu med det där viruset som härjar. Jag har sluppit att bli sjuk i det och jag hoppas att jag kommer fortsätta att hålla mej frisk. 

Jag tycket faktiskt inte att jag förändrat mitt sätt att leva något nämnvärt men jag tar ju in från omvärlden, det verkar vara besvärligare för många andra.

Jag har träffat vänner, vissa har varit sjuka och vissa har inte varit sjuka. Som tur är mår alla väl.

Jag var och hälsade på Tant N häromdagen och det var väldigt längesen sist, för längesen. Mollie och Kennet var hemma så vi behövde inte sila samtalen vilket jag uppskattar, speciellt när det nu är så sällan vi ses.

Vi satt i soffan och drack kaffe och åt nybakad sockerkaka och pratade om livet. Så behövligt.

En annan vän kom hem och spenderade ett par timmar ihop med mej i spabadet, det var fantastiskt, att sitta i 38 gradigt vatten och full storm runtomkring med 6-7 minus i luften.

Jag kan bara le tacksamt över att vara frisk och att ha vänner och familj omkring mej.

Det var ett tag sen jag träffade fröken särbo, 11 dagar närmare bestämt. Det är inte lätt att sakna och det är tungt att inte ha en vardag ihop. Nä jag tvivlar inte på oss men längtan tär en aning. Det hade varit lite bekvämare att haft sin särbo ett par mil ifrån. 30 är en aning för långt. Men snart kommer hon vilket gör att livet lättas upp.

För en gångs skull har vi inte så mycket inplanerat men jag tänker att det säkert kommer att poppa upp lite roliga idéer, så brukar det bli ;)

Vi har börjat plantera lite smått, vi var snabba på det i år och alla redan nu har det kommit upp små spröda gröna växter. Som jag älskar det. Det är fantastiskt.

Att prata politik och världsläget med Mollie är oftast roligt och när vi hade ett samtal om hur skatt fungerar så hittade jag ett väldigt bra exempel på en bild.

Jag hade även en diskussion men fröken Särbo om det hela för ett tag sen och vi var inte riktigt överens. 

Jag ansåg att om man jobbar mer så ska man inte bli straffad genom att man ska betala mer i skatt på dom kronorna.

Samtalet slutade med att vi kom fram till att vi inte behöver tycka samma ;)

Ikväll väntar handboll för lilla fröken Vilhelmsson och det kommer bli utomhusträning, brrrr..

Verkligheten...

Jockarp. 

Köksfix....

Jag hämtade Kennet och Mollie på undantaget. Hon informerade att melodifestivalen skulle börja och vi var tvungna att ha nåt gott i soffan till programmet. Jaha då får vi väl lösa det då sa jag. Mer behövde jag inte bry mej om det för när vi kom hem så började Mollie dona i köket. Själv körde jag ved en timme i galet vackert vinterväder. Kallt med soligt.

När jag kom i var hon i full färd med att göra chokladbollar och ischocklad. Hon fixade alltihop själv vilket kändes fint för oss båda. Frihet för mej och Jagfixardetsjälvkänslan för henne. När jag såg henne i köket blev jag själv sugen på att skapa något. Jag bestämde mej för Korvbröd och släta kardemummabullar. Tanken är att vi ska vara självbakande på allt vårt bröd detta året. Jag ser det som något fint och självklart också som en liten utmaning. Dom släta bullarna doftade magiskt i huset, att dom blev en aning för stora var inget jag brydde mej så värst mycket om, det är bara gott. Även korvbröden blev en aning för stora denna gången men jag tycker att det blir bättre och bättre för varje gång.

Självklart var vi tvungna att provsmaka bröden så vi tände grillen och la på några korvar. Vi åt dom ute vilket kändes helt rätt trots dom få graderna. Bröden funkade perfekt och Mollies kommentar till det hela var:

- Dom var mycket bättre denna gången mamma.

Jo jag tackar jag ;)

För att Kennet ska vara den mysiga, harmoniska och trevliga hund som vi vill ha när vi ska sitta i soffan på kvällen så tog jag med honom ut på berget. Iklädd springskor. Det blev en väldigt behaglig tur för oss båda. 

Och ja, kvällen blev som planerad. han sov som en gris medans hans båda mattar snaskade på hemmagjort mellosnacks.

Jockarp.

Utveckling.....

God morgon......

Fyra nätter i vedsvängen är till ända. Och jag vaknade upp och kände mej en aning olustig, jag kunde inte sätta fingret på den där känslan. Fröken särbo ringde och vi pratade om det en stund, vad det kunde vara. Den där smaken av likgiltighet, den är bland den värsta smak jag vet och det var just så det kändes. Vi kom fram till att utomhusvistelse kan råda bot på det mesta. Jag hoppade motvilligt i löparskorna, satte på Kennet selen och drog iväg. Snorhalt på vägen men jag hade ingen brådska. Jag höll på att självmedicineras och den bestod av rörelse och utevistelse. Hur länge jag ville var det bara jag som bestämde. Skön känsla och den andra känslan av likgiltighet var som bortblåst när jag hade spänt musklerna för att ta men upp för mördabacken. 

Hallå. det är världens bästa medicin.

Kennet och jag kom hem och var väldigt nöjda båda två. Han la sej i soffan och chillade och jag tog faktiskt upp en bok och började läsa. En bok som jag fått av min tjej i julklapp. Det är en tragisk titel på boken och dess innehåll verkar inte vara mindre hemskt. Titeln -Veronika bestämde sej för att dö-. Ja sådär lagom munter. Den verkar intressant i alla fall vilket gör mej nyfiken på att läsa mer.

Mollie har tränat handboll och eftersom idrottshallarna i kommunen håller stängt så var det utomhusträning som gällde. Mollie hade tippat och slagit upp båda händerna och båda knäna. Det sved som eld när hon skulle in i duschen. Hua.

Vi har hunnit med skidbacken ännu en dag och jag höll mej ifrån backen. Jag var funktionär och hjälpte till att ställa in skidorna till besökarna i stället. Mollie och hennes kusin åkte tillsammans vilket var väldigt glädjande. Fint att se den stora och den lilla kusinen kampera i backen ;)

Även det årliga utvecklingssamtalets med Mollies fröken ha klarats av i veckan och ja, jag är enormt stolt över min dotter. Och det med all rätt.

Jockarp.

Gnälldag.....

Ibland behöver man lufta sej, att ha en väldigt nära vän är helt klart en av dom bästa ventilerna. Vi tog en promenad och jag fick lyssna på en vardagsbeskivning jag tror att jag skulle blivit tokig av. Ja det blev hon också ;) 

Jag babblade på om min vardag, om hur det är att vara särbo och om hur framtiden ser ut, just nu är det väldigt oklart. Efter över en timmes promenad så flinade vi och sa:
- Det är bra att få gnälla av sej ibland.
Vi sa hej då och jag tuffade hem över berget. Jag flinade lite där jag satt i min ensamhet bakom ratten, över hur sjukt bra vi har det. 
Min familj, mina vänner, mitt hem. Gosse vad jag är lyckligt lottad. Men trots det behöver jag gnälla av mej lite ibland.

När vi kom hem var det dags att  grädda ett surdegbröd. Så himla roligt eftersom att jag malt 100% av mjölet själv och det kommer från mina marker. Det är fantastiskt och jag är oerhört tacksam även över det. Att ha möjlighet till det. Att mala mjölet själv gör liksom att brödet blir godare, bara av tanken liksom.

Mollie kom hem från skolan och vi käkade middag tidigt. Vi hade en gemensam kvällsaktivitet planerad. Det var åter dags att inta Vångaberget.
För dagen hade vi med oss Mollies ena kusin vilket var väldigt roligt. Dom två åkte skidor och dom roade sej själva vilket var bra så jag kunde fortsätta i lugn och ro att träna på min bräda. Jag hade ett par fina åk vilket var bra att ha med sej hem i bagaget. Bra för självförtroendet.

Natten bestod av att stapla pinnar och det blev ett långt och helt vaket dygn. Min det var ett bra dygn, helt klart.

Jockarp.

Grundsjön....

  

Fröken särbo kom precis när jag avslutat mitt pass i vedsvängen. Vi packade bilen bums och drog upp på berget, mot Grundsjön. Vi hade hela platsen för oss själva och det var magiskt vackert i sin vinterklädsel.

Mollie och jag tog hundarna på en tur runt sjön medans min kära särbo satte fyr på brasan. Det brann fint i trädpinnarna när vi kommit runt sjön. Mollie provade om isen höll på sjön och som väl var gjorde den det.

Vi grillade lite korv och njöt av den fantastiska platsen. Allt var tyst och stilla, det var bara vårt prat och sprakandet från elden som lät. Allt annat runtomkring var helt stilla och tyst. Det var verkligen en stund av lycka.

Eftersom jag jobbade hela helgen så njöt jag av lyxen att komma hem till dukat bord. Dukat med galet god mat. Även efterrätt hade det snotts ihop. Kvällarna bestod av varmbad på altanen och tv tittande. Jag har helt klart fått ett nytt favoritprogram. Elitstyrkans hemlighet. Helt fantastiskt. Tuffa prov och det med "vanliga" människor. Jag är väldigt imponerad just nu (och lite sugen på att själv få testa) 

Jag tog lite bonnpermis och umgicks med myset, vi drog upp på berget och åkte lite pulka, det gick rysligt fort. Eller jag tyckte det i alla fall. Kennet åkte ett par vändor även han och han såg ut att gilla det ;)

Mollie har haft prov i geografi och när hon kom hem med provet var det en stjärna och siffrorna 36/36 prydde första sidan. Ja självklart blev jag enormt stolt över min dotter. Hon lyckas med saker jag aldrig själv upplevde under min skoltid.

Jockarp.