tisdag 29 september 2015

Spruta.....



En bra dag på jobbet, det var ett lagom tempo vilket var skönt. Jag fick utbildning på vår nya Volvo 220 en liten lagom pjäs.
Nya riskobservationer vilket är bra, vilket är mindre bra. Bra för att det det kommer upp i ljuset vilka problem som finns och mindre bra för att det är samma problem som återkommer. Ett evigt tjatande.
Jag pratade med en chef och sa:
- Det är trist att behöva agera som en dålig mor.
Han flinade och sa att här är ju fullt med ungar.
Hmm ja kanske är det så att många vill bli omhändertagna och påminda om enkla lätta saker. Inte vet jag.

Jag stämplade ut tidigt för jag hade ett inplanerat möte med mitt mys. Vi skulle på femårskontroll.
Jag var rädd att hon skulle välta hela vårdcentralen när sprutan togs fram men det gick fin fint. Jag höll henne i ett fast grepp samtidigt som sköterskan sprutade henne. Det fanns inte möjlighet för trams. Skönt.
Hon var stolt som en tupp efteråt och vi pratade om att det var bra att göra det innan man fyller fem för då slipper man sprutan när man är fem ;) Hon köpte de resonemanget tvärt.
Vi lämnade centralen och drog mot gympahallen. Vi vinkade av dom stora tjejerna och drog till målarbutiken. Vi är inne i ett renoveringsstimm, det ger ringar på vattnet. Nya idéer och nya projekt. Kul och dyrt.





Fröken flickvän skulle hämta gymnasterna så jag stack hem i förväg och drog på mej löparskorna och gav kroppen ytterligare 8 km. God känsla. Middagen stod på bordet när jag kom hem och jag åt glupskt.

Mormor och morfar hade lagt stora delar av dagen på att fixa till mysets nya cykel, ett nytt bakhjul och en lampa på pakethållaren hade satts dit.
Hon var så lyckligt när jag frågade om vi skulle gå och kika på den och kanske ta premiärturen.

Hon fick ett par klisterlappar med sitt namn på som jag fixat med hjälp av en god arbetskamrat. Dom fick hon klistra på själv precis där hon ville ha dom. Hon stod en stund och tittade på klisterlapparna och vidare tittade hon på sin cykel. Hon var helt underbar mitt lilla mys.
När namnet satt på cykeln bar det av i en hisklig fart.
Hon var nöjd och glad, så även jag.



Jockarp.

måndag 28 september 2015

Löpning och bad....

Sockar på efter badet :)


Söndag morgon började med 18 km löpning. Det har varit en mycket fin träningshelg. 3,6 mils löpning och 18 km cykling. Detta utan att vara plågad någon gång. Jag är i schysst form helt enkelt och det är en härlig känsla.

Efter löpningen tog jag en banan på stående fot sen bar det i väg till badhuset i Olofström. Vi hade en toppen förmiddag då det var snålt med folk och varmt i vattnet. Myset dök från kanten och hon skulle hoppa i min famn och hon skulle hoppa över mej, hon skulle hoppa överallt. Hon var som en stor valross i vattnet.
Puffarna åkte på och av om vart annat. Vi skrattade och vi pussades och kramades i vattnet. Det var så mycket kärlek.

Vi snyggade till oss och åkte hem, fröken flickvän hade fixat lunch och den ställdes på bordet när ramlade över tröskeln. Lyxigt.
Maten i magen sen gick vi likt rödluvan till mormor med en påse bullar. Kaffe och bulle i en underbar höstsol. Livet var så enkelt just då. Underljuvligt.

En liten promenad med kamphunden...


Myset stannade kvar och spelade spel med mormor och jag tog tag i gräsklippningen, det var verkligen behövligt. Långt härligt tjockt grönt gräs klipptes av. Det luktade sommar.
Jag avslutade klippandet och hämtade min lilla dotter.
Vi behövde potatis till middagen och begav oss ner till vesan med skottkärran och hackan. Mollie älskade att hacka, fröken flickvän och jag fick göra den trista delen, den med att lägga potatisarna i säcken.
Det blev en härlig stund där i potatisstycket, promenaden upp och ner var ljuvlig den med. Allt var bra den härliga söndag.

Vi började genast fixa till potatisarna när vi kom hem, middagen skulle lagas. Alla hjälpte till.

Storbonden ;)


Jockarp.

lördag 26 september 2015

Äpplen....



Vi tog ännu en lugn morgon, flex är kanon bra. Myset var pigg och glad när hon hoppade in på dagis. Hon gillar verkligen tusenfotingen. Vi kramades och jag uppmanade henne att hon skulle vara snäll vid fröknarna och sina kompisar. En kram till och en puss igenom vinkfönstret sen körde jag.

Jobbet såg liknande ut som dagen innan. tempot var högt och jag fick mycket gjort. Vissa saker gör mej oxtokig och det är när man får fin personlig utrustning av företaget och inte bryr sej om att använda den. Hur dum får man bli?
Detta resulterade i tre riskobservationer på samma sak. Vilket i sin tur gjorde att jag blev uppringd av chefen.
Jag tror att trägen vinner men ibland tvivlar jag.

Jag lämnade bruket något lättare i sinnet och drog in till stan för att investera i ett par nya innerdörrar. Jag tror att 2015 kommer att gå till historien vad det gäller mej och affärer. Jag har gjort några sjukt grymma affärer och det ser inte ut att slut.



En tjej som läser min bok hörde av sej och berättade vad hon tycker. Det är super kul speciellt när vi inte har en aning om varandras liv. Roligt är det självklar att det fortfarande är människor som läser den för första gången och att den berör. Jag är stolt.

Jag har hunnit med en löptur som landade på 18 km efter det tog jag en lika lång cykeltur. Det känns fint i kroppen när luften i och med hösten är lättare att andas.

Äppeltavlan i Kivik har vi kollat in. Grymt mycket folk vilket gjorde mej trött. Vi drog vidare till en lekplats och sen vidare igen till en restaurang.

Kvällarna vi haft dom senaste dagarna har varit fina, vi har hunnit med trerätters middag och vi har legat på golvet och spelat Alfons Åberg spelet.
Lättlevt.


Jockarp.


torsdag 24 september 2015

Överfull....



Vi tog en liten sovmorgon, jag kände inte för att dra upp myset tidigt bara för att jag skulle till jobbet, nepp jag flexade en timme istället.
Vi myste till det och tog de väldigt lugnt innan vi slutligen lämnade byn. Hon var pigg och glad när jag lämnade henne, dagen kan inte börja bättre.

Väl på jobbet var det överfullt ös hela dagen, en utbildning som jag fick lämna ett par timmar för att gå en skyddsrond, i och med det missade jag en hel del på kursen. Men just nu är jag inne i en period som kräver mycket prioriterande från min sida och skydd och säkerhet ligger i topp.

De sista jag gjorde på kontoret var att skriva en A4 sida men punkter som jag skulle angripa dagen därpå.
Det var en god blandning och jag hoppas att jag kommer beta av punkt efter punkt i ett rasligt tempo.

Mormor hämtade myset efter mellis, dom är lyckliga över den tiden dom har ihop och jag är lycklig över att myset inte behöver vara på dagis allt för många timmar i veckan.
Dom hade kört och köpt glass dom bägge livsnjutarna ;)
När jag kom hem tog jag en kort men backig löptur. Det var underbart och jag kände att det höga tempot som varit under dagen rann av mej och ett lugn infann sej. Jag log när jag sprang där i solen på mitt älskade berg.

Hem och in i duschen, när jag kom ut därifrån var bilen framkörd. Vi körde till Karlshamn och gick på fiskrestaurang. Tallrikarna tömdes i ett naffs. Super gott.
En runda på en väldigt rolig lekplats hann vi med innan det var time att köra hem och hålla kväll.

Det blev en kväll som åkte ner i braigadagenlådan.

Tid för lek och bus....


Jockarp.



onsdag 23 september 2015

Ultravasan 90km 2016....



Ja man ska nog inte lämna mej hemma själv allt för ofta. Jag är en idésprutare av hög rang. Jag fick en sak för mej och den saken kunde jag inte släppa. Så nu har jag hittat på en supertrevlig överraskning för fröken flickvän. Jag skulle hemskt gärna dela med mej här på bloggen men jag tror att hon läser så därför så får jag avstå. Men tids nog så;)

Vad det gäller löpningen så är det inga fantasi sträckor jag ligger inne med just nu av förklarliga skäl. Renovering, jobb och barn, det tar sin tid. Och sen är det ett stort problem det här med mörkret när man bor på landet. Det är inte så att kommunen överöser oss med gatubelysning och att köra in till stan för att springa känns sådär. Mitt hopp står till helgerna just nu och det räcker inte. Inte om jag ska springa i färdernas spår.
Gällande den utmaningen så har vi en gång för alla pratat igenom den saken. På frågan till fröken flickvän om jag skulle anmäla mej så blev svaret.
-Anmäl dej
Ja vad ska jag säga? Är hon villig att ställa upp på att stötta mej i detta så kommer jag inte att svika varken henne eller mej själv.
Anmälan är således gjord. Glump
Okej, jag räknar med att jag under resans gång kommer att fråga mej själv ett antal gånger:
- Vad i helvete håller du på med Leonora Vilhemsson.
Jag ska försöka svara mej själv så ärligt jag kan och jag hoppas svaret blir. För att du vill och för att du kan.
Och vidare funderade jag på hur svårt kan det vara egentligen ;)

Ja så från och med nu börjar följetongen -Vägen till ultran-
Finns det några träningstomtar i omnejden som skulle kunna tänka sej att ge sej ut på en långtur i lugnt tempo så hojta till. Jag lär behöva lite draghjälp emellanåt.

Här är det nya målet....

Jockarp.


tisdag 22 september 2015

Nya cykeln....



Från semester rakt in i elden. Intensiv tid vänta på jobbet och självklart gör det skillnad om man är där halva tiden eller hela. Jag kommer att vara där hela tiden framöver. I alla fall i ett par månader :)
Jag har haft roliga sittningar med arbete som inte enbart handlar om skydd och säkerhet, nä här har det även varit pompa och ståt möten. Det är så himla roligt och varierande mitt arbete just nu.

Myset har haft fullt upp på sitt håll, hon har levererat massa nya alster på dagis och ett nytt sykort vilket hon berättade för mej att jag fick bara för att hon älskar mej. Underbara lilla tös.
Hon har varit på gympan och där blev det lite gråtmilt mitt i så den väntande mormorn fick komma in på planen för att de skulle lätta upp stämningen.
Hon har fått en ny cykel som hon satte igång med att putsa på. Jungfruturen får vänta lite tills vi känner oss redo både myset och jag.

Hon har fått tid till femårs kontroll. Jag frågade sköterskan om det var dags för spruta och det var det. Jag berättade att sist vi skulle spruta oss så höll myset på att välta hela vårdcentralen. Vi hoppades båda två att det inte skulle bli så denna gången, men barn är nyckfulla.



Fröken flickvän och jag har varit på ett viktigt möte. Ett möte angående vår framtid och vår familj, viktigt, viktigt. Och vi kände nog båda två att det var ett bra möte. Och vi tror på en ljus framtid.

Badrummet håller på att ta form, en ide som fick jobbet att sakta ner var att jag bestämde att vi skulle passa på att byta dörrar medan vi ändå höll på. Detta gör nu att det kommer att ta lite längre tid än planerat, men jag vidhåller, det kommer bli superbra detta.

Fröken flickvän har lämnat landet så myset och jag huserar ensamma och det gör vi verkligen;)
Vi passar liksom på och vara uppe så länge vi vill, vi äter mat vid soffbordet och en och annan glass råkar slinka ner sådär mitt i veckan. Fy på oss....
Vi saknar henne självklar och längtar till hon är hemma igen.




Jockarp.



söndag 20 september 2015

Prio.....

Tripp, trapp, trull....


Vissa dagar gäller det att prioritera. Gårdagen var en sådan dag. Jag tog förmiddagen fritt från allt och alla och gick och la mej med en bok under näsan. När hände det liksom? Det kändes väldigt skönt att kunna låta sej släppa alla måste och bara vara. Boken heter ät och spring och handlar om en ultramaratonlöpare som är vegan. Den kombon tillhör nog inte vanligheterna.

Tjejerna lekte fint stora delar av dagen och det märktes att dom saknat varandra.
Det fina höstvädret gjorde att det var utomhusaktiviteter stora delar av dagen, Förvisso hann dom med att måla på ställen där det inte ska målas på och det skedde inomhus. *Morr*

Renoveringen av badrummet tog en ny vändning då den befintliga mattan och golv drogs ut, En vända till miljöstationen och så blev vi av med det. Vidare var det en massa rester som satt kvar på gipsskivorna och det var inget roligt jobb att få bort det. Det var fruktansvärt tråkigt och dammigt. Tjejerna var behjälpliga en liten stund men sen tog leken överhand. Jag la hela eftermiddagen och kvällen med att slipa och putsa.
Och med det fick jag prioritera bort min löptur. Med det funderar jag nu ännu mer på om jag är redo att angripa nio mil i skogarna om ett år, att jag är motiverad att klara träna så mycket och framförallt funderade jag på om familjen är redo att satsa så att min tid ska spenderas ifrån dom.
Jag ger det några dagar till och utvärdera min hjärna och familjens tycke.

Nattingen blev sen men väldigt snabb. Myset var sliten efter resan och den tidiga morgonen. En dusch för mej och sen hopp i lopplådan.


Hur många får plats på en stege?



Jockarp.

lördag 19 september 2015

Berlin......

East side gallery...



Överallt blev vi påminda av muren....


Ännu en givande resa. Människor som inte reser missar helt klart en massa det är jag helt övertygad om. Jag har helt klart missat en hel del även jag trots att jag försökte att inte missa något.
Berlin, vilken stad, helt otroligt och det märktes tydligt att det varit två städer som blivit sammanslagna. Det var så mycket yta, inte trångt någonstans. Väldigt ovanligt för en storstad och självklar väldigt skönt.
Vi tog en buss och åkte till East side gallery.
Helt fantastiskt och skrämmande. Skrämmande att man i nutid har kunna resa upp en mur och dela på en hel värld. Innan jag kom på plats hade jag nog inte begripit det. Att i ett försök att stoppa massutvandringen från öst tyskland till Västtyskland så restes en mur och tvingade människor att leva bakom.
Fantastiskt var att muren var vackert målad och historien spelades upp i form av penseldrag.
Jag hade kunnat gått på platsen betydligt längre än jag gjorde men schemat var späckat.

Förintelse monument....

Vi åkte vidare till förintelse monumentet. Detta monument som består av 2711 betongblock där inget block har samma storlek. Detta byggdes på en yta lika stor som tre fotbollsplaner för att hedra minnet av sex miljoner europeiska judar. Det är ett omtvistat monument där många ställde sej frågan varför det bara var judar som skulle hedras med detta monument. Det invigdes i alla fall 2005 och det var väldigt speciellt.

Ett stenkast därifrån låg Brandenburger Tor, denna plats där Ronald Reagan höll sitt kända tal, där han 1987 uppmanade den Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov Tear down this wall. Riv denna mur.
Brandenburger Tor som är 65 meter hög och på taket prydd av segergudinnan med sitt fyrspann.
Detta är även platsen för målgång på Berlin maraton som kommer att springas nästa vecka. Dock inte av mej.

Ett ställe som jag inte ville missa var checkpoint Charlie detta var den mest kända gränsövergången mellan öst och väst. Här var det historia i hela kvarteret. Trottoarkanterna var klädda med bilder från dåtid.
Detta var platsen där Peter fetcher den 17 augusti 1962 sköts i höften och inför åskådare, Amerikanska soldater och östtyska gränsvakter fick förblöda i vad man kallar dödsremsan ingenmansland.


Checkpoint Charlie....

Vi hann med lite mer lättsamma besök under vår vistelse. Vi var uppe i tevetornet, höjde på tornet var 368 meter och självklart var det en enastående utsikt. Vi var på ett litet legoland, på Zoo och vi åkte båt. En helt perfekt semester alltså. Tack för det ;)

Myset fick förkärlek för Trabanter...

Jockarp.


måndag 14 september 2015

Pyssel och bio....



Söndag morgon startad upp likt lördagsmorgonen, skillnaden var att de skedde två timmar senare. Hej sovmorgon.
Vi myste till det lite i sängen och det babblades och fnittrades.

Mysets kusin skulle spela handbollscup och vi tänkte kolla på en match, tid för start var 12,00 vi kom i tid men möttes av en inställd match. Så typiskt.
Vi vände på klacken efter lite socialiserande, vi körde vidare till mormors jobb. Där hängde vi i fem minuter, sen bar det av igen.
Lekplatsen i stan fick besök av ett mys och hennes kramdjur pricken. Hon for runt som en virvelvind och testade allt. När det var gjort skulle vi hem. Jaha...

Pysselgrejerna åkte fram och det pysslades hej vilt. Jag har nu investerat i plastbackar enbart för att placera mysets alla alster,vidare åker dom upp på vinden för magasinering.  Det är omöjligt att husa allt som görs hemma och på dagis.

Klockan fyra var det biodags. Mormor var sugen på att följa med myset och det passade bra, då fick några km till i benen. Den gångna veckan har jag lyckats skramla ihop mer än fem mil. Ganska hyfsat tycker jag. Jag är på gång.
Bion var super det var dom rörande överens om när dom kom hem igen. Jag bjöd på nybryggt kaffe och vi pratade om filmen och om vår kommande resa.

Myset fick sen ett välbehövligt bad, vi fick passa på för denna veckan kommer badkaret att åka ut. Renovering av badrum tre startar upp inom det snaraste. Vi har levt med hantverkare, val och beslut dom senaste månaderna så det ska bli väldans skönt att kunna klarmarkera dessa arbeten. Och fint blir det med ;)

Lite häng i soffan innan dagiskläderna skulle väljas och boken skulle läsas.
Det var en fin dag med mitt mys. Tack för det.



Jockarp.

söndag 13 september 2015

Planer....

Nattninga av gossedjur....


Myset ropade:
- Mamma är du vaken, jag fnittrade lite och svarade. Japp jag är vaken. Jag kröp ner till henne en stund i sängen och vi smidde planer för dagen.
En sak som inte var med på dagens plan var pärlining, detta startade upp innan klockan slagit sju. Jag förberedde mej på en tuff dag :)
Frukosten åkte ner och till det blev det Oboy, det bjuds det på endast en dag på helgen och det funkar fint. Inga diskussioner om det.

Vi drog iväg till Ekohallen och där fick vi hänga på låset en stund. Vi var ute efter ett par paxfläktar till badrummen och även lite annat smått och gott. Ett par lusentappar fattigare körde vi in till biblioteket i stan, vi behövde lite nya böcker och på det stället är det oftast gratis att hänga.
Jag beställde en ny bok till mej som förhoppningsvis kommer in under veckan, myset drog till med ett tiotal böcker och dom skulle börja läsas direkt när vi kom hem.

När mormor slutat dagens arbete så var myset dit bjuden och jag skulle springa en sväng. Den svängen slutade på 14 km. Jag hade sällskap av Zlatan i hörlurarna. Det går fint att lyssna på ljudbok men tiden blir betydligt långsammaren än men musik, varför vet jag inte.
En snabb dusch sen blev jag upphämtad för vidare färd till till en fiskerestaurang i Karlshamn. Alla tömde sina tallrikar och myset och mormor tog en glass till efterrätt. Glidare.

Kvällen blev slapp, lite häng i soffan sen blev det sagoläsning för hela slanten.


Många till bords....

Jockarp.

lördag 12 september 2015

Tacokalas....

Min lilla köksa ;)


Fröken flickvän lämnade mej när jag låg i dvala, hon skulle på en resa och jag fick formligen hasa mej upp på dyngtrötta ben och ögon som knappt gick att öppna. Hur trött jag än var så var det självklart att jag skulle vinka av henne.
Denna månaden blir tuff och vi lär inte tära på varandra denna precis, nyss har jag kommit hem, då åker hon och när hon kommer hem näst, tja då åker jag. Familjeliv?

Myset väcktes och vi drog till dagis. Det är underbart att lämna henne, förmodligen för att det är så sällan jag gör det. Jag gillar att se henne när hon förväntansfullt hoppar in på Tusenfotingen och har planen klar över vad hon ska göra. För dagen hann hon inte ens vinka på mej, nej hon hade ett sykort som hon tvunget skulle göra klart innan helgen.
Det blev klart och när jag kom hem från jobbet fick jag ett paket med mycket tejp på. I fanns ett vackert kort med ordet Mamma.
Jag pussade och kramade henne. Givetvis berömde jag henne för hur duktig hon varit. Hon är grym min lilla tjej :)

Jag har behövt försvar och förklara min kärlek ett antal gånger i livet och det ser jag inte som så märkligt. Men att förklara och försvara mina rättigheter och skyldigheter som skyddsombud, det tillhör inte vanligheten. Men så såg min fredag ut.
Självklart har jag förståelse för att man inte kan kunna allt och ha full koll, men har man en position där det krävs att man har koll på dessa saker så har jag svårt att förstå att bildningen uteblivit.
I dessa lägen blir jag något orolig.

Jag försökte jobba på trots att jag utsattes för denna märkliga diskussion gällande min roll. Jag fick mycket gjort och dagen blev ännu en gång något längre än jag tänkt mej.
Jag tog hand om en mjuk fråga innan jag stämplade ut och det var skönt att gå in i helgen med lugnande ord gällande mjukfrågan.

Myset hade blivit hämtad av mormor och middagsmenyn hade hon fastställt dagen innan. Hon hade till och med fixat med inbjudningskort för sitt tacokalas. Vi fixade till maten gemensamt och allt dukades fram, mormor och morfar kom och satte sej till dukat bord, myset hade även tänkt på bordsplacering. Hon kan ställa till fest hon.

Ny leverans ;)


Jockarp.

fredag 11 september 2015

Längtan...

Diskussion...


Som jag längtat efter min lilla tjej, ja min stora tjej med givetvis.
Den lilla hade redan knoppat in när jag kom hem, alltså fick jag hålla mej till morgonen för att prata och krama henne. Jag smög mej in i hennes rum och kikade på den sovande prinsessan. Underbart vackert.
På morgonen kunde jag knappt bärga mej, jag ville väcka henne, jag lyckades hålla mej fram till 6 innan jag traskade in till henne.
Hon blev så glad när hon hörde mej små mumla medans jag drog upp rullgardinen så hon hoppade upp i sängen och tjöt:
- Jag har saknat dej mamma.
Jag kramade henne och berättade att även jag hade saknat henne.
Vi kramades en stund sen gick vi och ordnade med morgonbestyren.

Vi for till dagis och hela tiden pratade vi om hur dagarna i från varandra hade varit. Jag blev fylld av energi. Vi kramades och vinkade hejdå genom fönstret sen började en lång dag i från varandra igen.

Jobbet gick bra vi fick mycket bra saker gjorda. Mycket jobb med förberedelser och mycket jobb i nuet. Jag hann med att skriva ett protokoll som legat några dagar vilket oftast är lite klurigt. Jag tycker det är enklast att skriva det efter avslutat möte. Minnet är skarpt då.

Kolla vad jag kan :)



Ett försök att kunna stämpla ut i vettig tid gick i stöpet, det verkar vara helt omöjligt. Klockan hann bli halv fyra innan jag la mitt kort på stämpelklockan. Full fart för att hämta mitt mys.
Hon var i full gång med att sy en hemlig present till mej, fröken fick gömma nål och tråd när jag kom.

Vi drog i väg till kusinerna på direkten, det var ett tag sen vi sågs. Lillkusinen var den enda som var hemma och tjejerna intog studsmattan. Imponeringarna på varandra tycktes aldrig ta slut :)
Det blev en bra dag men den slutade väldigt tidigt med sagoläsning och puss godnatt.



Jockarp.

torsdag 10 september 2015

Astrid och kurs....

Den klassiska bilden ;)


Hela söndagen befann vi oss i Astrids värld. Den är fantastisk för liten och stor.
Alla var glada och lyckliga och helt slut när vi åkte hemåt. Dom små somnade och det fick vi sota för när vi väl var hemma och nattningen skulle ske.
Myset somnad 22.00, på tok försent, speciellt när min väckarklocka ställdes till kvart över fyra nästa morgon. Klök.
Jag hasade mej upp och hoppade in i den väntande taxin som tog mej vidare till Kallinge, vidare därifrån med fly till Stockholm.

Det var dags för ännu en kurs. I underbar miljö fick jag lära mej nya saker och träffa nya människor, livet var enkelt.
Enkelt var det även med träning, fyra löppass på tre dagar levererade jag, go känsla. Men så slapp jag tvätt, disk och matlagning. Ja faktum är att man inte ens ska ta bort tallriken från bordet när man ätit klart, helt sjukt lyxigt, det känns som ett träningsläger.




Jag gick och la mej tidigt på kvällarna för att jag skulle hinna med ett löppass innan frukost och kursstarten. Det är välbehövligt att röra sej under dessa annars så stillasittande dagar. Jag blev utsövd, fulltränad och bortskämd. Härligt för en småbarns förälder ;)
Jag har träffat så mycket intressanta människor, allt från busschaufförer med elva barn till lappar och polacker, till människor som jobbar inom psykvården, lokalvårdare till gruvarbetare. En salig härlig blandning.

Myset har bott hos mormor och dom har hunnit med en hel del dom med. Nya gympadojer har investerats och en en ny gympadräkt som hon använde på sitt först pass på gymnastiken efter sommaruppehållet.

Dom hade även hunnit med att rulla köttbullar och badat bubbelbad. På dagarna var hon på dagis och där hade det inte varit några ledsamheter. Hon hade i vanlig ordning levererat i ateljén.

Nu när jag åter befinner mej på Jockarpskmark infinner sej den klassiska känsla: Borta bra men hemma bäst.

Yeaaa så kul vi har ;)


Jockarp.

söndag 6 september 2015

Festligt....



För att kunna anmäla mej till mitt första ultra lopp känner jag ett behov av att testa kroppen och känna om det finns en rimlighet i att springa nio mil, jag måste funderar ut om jag är intresserad av att springa i 11-12 och kanske 13 timmar i sträck. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till rent praktiskt. Jag har läst en del och det står ofta att det är inte längden på rundan som är avgörande utan det är tiden man håller på.
Jag har inte super mycket tid känner jag så dom senaste tre dagarna har jag i stället kört på när jag haft möjlighet vilket då har resulterat i 3,6 mils löpning och 18 km på cykel. Jag är väldigt nöjd med det just nu. En lång väg kvar jag vet men det känns ändå helt ok.

Helgen började bra, föreningen levande landsbygd skulle ha jubileumsfest och det var lite pill innan det partyt skulle börja. Brandsläckare skulle på plats, scen skulle byggas och bord skulle dekoreras.
Det är ett duktigt gäng och visst vi är grymma när vi väl hjälps åt och får lite press på oss :)

Medan jag var och riggade inför kvällen hängde myset med fröken flickvän. Dom hade käkat lite tacos till lunch och det är tydligen Mollies favoriträtt numera.
Eftermiddagen blev jag helt ensam. Det stundade kalas men jag avböjde och körde lite löpning i stället.
De finns en annan liten risk med att springa ett ultra lopp och det är att man under träningstiden kan bli något asocial. Och de är jag ju inte, men självklart måste jag i så fall prioritera träningen framför sociala grejer. Den 20 September ska beslutet fattas för mej och familjen om det blir eller inte blir en tur i fädernas spår.

Kvällen bjöds alltså på fest. Det var en trevlig tillställning för familjen, med hoppborg för dom små och lite blandade tävlingar för resten. Vi fick god mat och bandet spelade låtar som var lättdansande.
Det blev inte så sent. Det är ju en dag i dag med och den ska gå i äventyret tecken.





Jockarp.

fredag 4 september 2015

Transportlöpning.....

Vackrare än så här blir det nog inte ;)


Jag startade dagen tidigt, min tanke var att cykla till jobbet och jag hade inte en aning om hur lång tid det skulle ta. Jag började redan vid halv sex, taggad som tusan med en ljudbok i öronen drog jag iväg.
Det gick fint, jag gillade att glida fram i morgondimma och se solen sakta gå upp över vesan. Ett tiotal rådjur på olika platser förgyllde min väg. Jag njöt. Höst morgonen när den är som vackrast.

Det gick betydligt fortare än vad jag trodde och jag stämplade in en timme senare. En burk kvarg och en banan fick bli mitt frukostmellis. Det satt som en smäck.
Dagens arbete drogs igång och det var en blandning av praktiska övningar och mötessittning.

Myset har hunnit med ett tandläkarbesök, hon krockade med sin store kusin på studsmattan en dag när jag var och besteg Sveriges högsta berg. Det hade blött från bägge framtänderna men stoppats med hjälp av en isglass.
För att jag skulle slippa köra hem mitt på dagen från bruket så tog mormor myset till tandis. Det var ett smart drag eftersom mormor var med när olyckan inträffade.
Tänderna kollades och tandstenen putsades bort. Med sej hem hade hon ett suddgummi och en dinosaurier. Stolt som en tupp.
När jag kom för att hämta henne på dagis var hon helt speedad. Super taggad och hon skulle berätta allt som hänt under dagen.
En ny liten tjej hade börjat på dagis och med det hade myset fått en ny kompis, glädjande. Den lilla tjejen kunde inte svenska men det skulle hon få lära sej ;)

Vi hämtade upp resten av barnaskaran och även det gick fint, stora kramen och lite blurr om vad som hänt under dagen. Jag frågade självklart vad som stått på bordet till lunch, det är alltid bra med lite middagstips.

Ja just, ja, jag skulle hem från bruket med under gårdagen och då tog jag till löpardojorna.
Cykel dit och benen hem, en bra deal. Det gick fint och vägen jag sprang slutade på 18 km. En bra transportlöpning alltså.


Bus....



Jockarp.

onsdag 2 september 2015

Kakbak....

Baka, baka liten kaka...


Är man ledig en vecka får man vackert räkna med att det blir väldigt mycket på spisen när man väl är tillbaka på jobbet. Möten från morgon till kväll och där emellan lite socialt med arbetskamrater, det är viktigt.
Det ser fullt ut resten av veckan och helgen den är fullbokad den med.

Jag har ju ett nytt litet projekt på gång som jag just nu bara uttalat för att smaka på orden och på känslan. Jag tror inte att det är omöjligt på något sätt men jag vet att det kommer att krävas väldigt mycket från mej och från mina nära för att få det att gå i lås.

Om planen håller och jag är i bra form är tanken att jag nästa år ska springa ett ultra lopp mellan Sälen och Mora, I fäders spår-för framtid segrar. Detta lopp är nio mil långt så träning kommer att behövas. Jag tänker starta redan i morgon med att ta cykeln till jobbet och springa hem, en lagom tur :)

På familjefronten har det varit lugnt, middagen har stått på bordet när jag anlänt på kvällarna och familjen har varit samlad kring middagsbordet. Vi har bakat tillsammans och det har lekt med emballage. att det kan vara så himla roligt.

Badrummen håller nu på att formas till något väldigt fint, min far har förbarmat sej över oss och fixar och donar när vi är på jobbet. Duschen är uppsatt och skåp och övrig inredning hänger snart på rätt plats.
Det är viktigt för nu börjar snart arbetet med badrum tre och allt ska vara förberett och klart om bara några veckor, fullt ös även med det alltså.


Litet hus....

Jockarp.