underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 29 februari 2012

Sångfågel....

Tralla la la laaa


Nattning av mys är ju ibland inte så lätt och när hon ligger i sängen och brummar med munnen och tar sina små fingrar och spelar på läppen, när hon tar mina fingrar till sin mun och jag då ska göra de samma och spela på hennes lilla mun, ja att låta bli att fnittra då är nästan en omöjlighet.
Hon är en riktig liten person nu med sin egen vilja och sina egna små trix, de är underbart att få vara med henne när hon lär sej livet.

Till min stora glädje verkar det minsann som att hon uppskattar musik, både att lyssna på men även att spel själv, nu händer det ofta att hon springer in och drar en repa på tafflen, jag kan bara säga att det gläder mej oerhört.


Eh vem behöver en pall.....


En ny lag gick igenom igår och det var väl en lag i rätt riktning ett nytänk och att Sverigen hänger med i svängarna, på det hela är jag nöjd med att ensamstående ska ha rätten att inseminera sej i Sverige, men fortfarande är de ingen som vill/orkar ta tag i den frågan jag väckt på så många olika sätt.
Jag kan på ett sätt hålla med Göran Hägglund, att ett barn har rätt till båda sina föräldrar, jag tolkar det på mitt sätt och jag väljer att tolka det som att ett gift homosexuellt par ska båda ansvara för det barn som sätts till världen, förmodligen är det inte så Göran H menar, men det är hans problem...Ja och även mitt då (lite).

Jag gav en intervju igår och jag måste säga att de var fantastiskt, först och främst var kvinnan som kom innanför dörren väldigt intressant, jag bad henne berätta lite om sej själv och hon började då glatt, hon var 46 år fyrbarnsmamma och regnbågsmormor, bara där blev jag glatt överaskad och väldigt intresserad, vidare berättade hon att hon studerade psykologi en studie hon återupptagit efter några års uppehåll på grund av olika anledningar.

Detta med föräldraskap hade intresserat henne genom hela livet....Vad är egentligen föräldraskap. Hmm ja det är inte det lättaste att bena ut.
Min historia bandades och stoppade efter två timmars samtal, det var en känslosam berg och dalbana, som när jag läser min bok, kommer det över mej vad jag blivit utsatt för, vilken sjuk människa jag haft i mitt liv, hon som jag trodde var min vän i livet. Bevisligen en mycket mycket dålig vän.
Ja intervju innehöll både tårar och skratt, märkligt ändå att jag kan känna så mycket efter så lång tid.
Ja bearbetning pågår....

När jag kom upp till mormor som så vänligt tagit hand om myset under intervjun så kom myset springande emot mej med utsträcka armar och slängde sej om halsen på mej, som jag väntat och längtat efter den händelsen.... Äntligen händer det, (de kan ju förstås bero på att det inte inträffar just på grund av att vi sällan är ifrån varandra ;) )
Men det var en stor känsla som gjorde hela mej upprymd och faktiskt kände jag känslan av att jag varit saknad och de var lite trevligt tycker jag.
Vi tog en liten promenad i byn, de var skönt att komma ut och andas ljumen vårluft, de är på gång nu, det känns, underbara vår.
Ja just ja...Lena PH ska göra årets pridelåt, det kommer bli kalas det :)

Så mallig så....:)

Nu är det dags för äventyr....

Jockarp.

tisdag 28 februari 2012

Misshandel....

Priedeuppladdningen har börjat


Efter en helg i storstaden var det en upplyftande känsla att åter angripa berget, myset på ryggen och upp för backarna bar det. Ring ring informationen om att mysets kusin blivit sjuk och behövde hämtas i skolan gick fram, vi knatade på, hem och in i bilen och vidare in till skolan i stan, kusinen med hem och vilning på soffan följde.
Jag fick fler samtal när vi svävade fram på berget, det var en person som ville göra en intervju i ämnet lag/rätt/inseminationer/regnbågsfamiljer om jag uppfattade det korrekt så var det ett examensarbete, hur som helst så kommer hon idag och det ska bli intressant, åter ett nytt spännande möte och de på grund av vad som hänt. Tack ex frun.

Japp och så skulle julen ut, ja bättre sent en aldrig, men som de sägs så vara den till påska och jag så var det nästan här i år.
Utegranen har stått stadigt fastfrusen i marken, men nu äntligen lyckades jag dra upp den och ut i hästhagen åkte den. Jag tog ett litet ryck i rabatten med när jag hade farten uppe, lika bra liksom.
Tanken var även att jag skulle angripa  mullvardshögarna som är ett återkommande inslag i vår trädgård, men tyvärr var det fortfarande lite för hårt, får väl hoppas att jag får ett anfall en annan dag så jordbunkarna försvinner.

Prinsessdiadem :)

På skogspromenad två ballade myset ut fullständigt, inget dög till lilla fröken, vagnen ville hon inte sitta i, gå själv gick ju bra en stund men de var inte så kul i längden, smartmamman slängde upp sin lilla dotter på axlarna, de gick sådär, mysets sko träffade rätt på ögonbrynet och en ömmande bula som färgades blå uppstod.
Barnmisshandel?

Kan minsann gå själv....Jämt :)


Jockarp.

måndag 27 februari 2012

Göteborg....



En tripp och en upplevelse till att lägga till samlingen, Göteborg intogs av några tosingar från landet.
Vi satte oss o bilen, två mammor med tillhörande döttrar sen bar det iväg. Första stoppet blev Halmstad där det skulle köpas en handdukstork, många klipp senare och bilen så gott som fulllastad körde vi vidare.

Vi skrattade och sjöng med i alla låtar på radion, (hellre högt än bra får jag väl tilllägga)
Med solen skinandes, bra musik och ett kalassällskap så tittade jag på min dotter som satt bredvid mej och var så socker söt som bara hon kan, jag kände en enorm lycka.
Livet är minsann bra vänligt mot mej ibland :)
Min vän i baksätet som såg min lycka, uppmanade mej till att hålla fast den känslan, att spara den och ta fram den när det behövs.
Och i skrivande stund så kan jag faktiskt plocka fram den igen, leendet sprider sej och en ödmjukhet över vad jag har öser över mej.
Jag tycker mej ha världens bästa liv just nu.....

Incheckning på vårt fina hotell på avenyn kunde ske som så ofta, efter klockan 15,00, vi hade kommit precis vid den tiden om det inte varit för att vi inte hittade, 75 varv senare och med bildstöd så hittade vi rätt, men som sagt var krävdes det en halv dieseltank i samma kvarter för att hitta rätt.
Och så klart skrattades de hysteriskt över vår brist på lokalkännedom.
Vi parkerade bilen i världens minsta parkeringshus, där det blev lägre och lägre takhöjd ju längre ner vi körde, takbox var inte att tänka på kan jag ju säga.
Väskorna slängdes av på rummet och mot scandinavium bar de.


Först var det hoppning på hög nivå och dom som säger att inte idrott berör har nog aldrig suttit i scandinavium och sett Jerringprisvinnaren Rolf-Göran Bengtsson satsa allt för seger, när publiken klappar händerna och stampar fötterna hysteriskt av bara synen av häst och ryttare, de var sånt tryck så håret på armarna ställde sej givakt och skinnet knottrades över hela kroppen, de var sån hög ljudnivå så jag är tacksam över att jag tog med mysets hörselkåpor så hon kunde sova obehindrat vidare i vagnen.


Ja håret reste sej och de gjorde det även när Patrik Kittel kom inridandes på sin fina häst (eller sin frus häst), jag har aldrig varit så förtjust i dressyr, de har bara varit ett nödvändigt ont i min ögon, att få lite pli på hästen för att nå resultat på hoppbanan. Men de jag såg, de var verkligen fantastiskt, häst, ryttare och musik i en symbios som såg så självklar ut, precis så vacker som de ska vara.
Vacker var de med när den svenska flaggan hissades till tonerna av den svenska nationalsången och hela publiken stod upp.
Ja de var verkligen stort, jag älskar idrott när den berör.


De blev en lång dag och en sen kväll med mycket mäktiga känslor. Snacket om alla fina hästar och alla berusade människor vi såg gjorde vår promenad hem till hotellet lättsam och intressant.
Trötta efter en lång dag var vi småfnittriga och skämten behövde inte ens vara skämt för att få oss att skratta, men vi somnande tillslut gott allihop.
Söndagen började med en hotellfrukost sen var det dags för mässa. Vi gick runt ett par timmar och snackade med folk och tog broschyrer om diverse saker som kan vara bra att ha om man har djur, Mollie tittade mest på heliumballongerna och broschyrerna om hundar.

Trötta i benen tog vi ett beslut om att lämna stan och styra hemåt, men flexibla som vi är så tog vi en sväng inom ullared, middag på gekås, investering av stekplåt, hundben, nappar och ett par sockar till myset, ja jag storhandlade inte precis en halv kasse full och endast ett par hundralappar fattigare blev de stoppet.
Ett sista stopp gjordes på gula M:et, vatten till myset och lite kaffe till chaffisen, sen var det åter dags för skönsång.


En mycket bra helg att minnas. Så tack för det.

Nu ska jag försöka få kontakt med telia och få svar på om min telefon efter snart en månads reparationer möjligen kan vara klar, sen ska berget intas :)

Jockarp.

lördag 25 februari 2012

Utomhus....



Undrar vad det är som gör att man ibland envisas med att hänga kvar i det gamla, vad det är som gör att man plågar sej med de förflutna.
Igår när myset sov middag så gick jag igenom gamla mail och ja det var plågsamt, ungefär lika sjukt som när jag hittade min ex frus mobiltelefon.

De var söta små rader som då visade på hur glad hon var i mej


Käraste.

NU fattas bara du...kom hem till kvinnan som älskar dig mest...mest av alla...och kommer alltid göra det!

Ville bara berätta att jag är grymt kär i dig...blir bara kärare och kärare...vet inte hur jag ska förklara...

Gör allt för dig och vill spendera resten av mitt liv ihop med dig...älskar dig! :)

Du är mitt livs kärlek...

Älskar dig babe!
Du är min stora kärlek, du är helt jävla underbar! :D

JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sämre kan man ha de ;)


Ja det är lite sorgligt när jag tittar tillbaka och läser hur underbar jag varit och sen slutade det hela med ett övergivet barn, skilsmässa och en sjuk rättegång.
Jag blir även besviken när jag läser dessa rader vilka bara är en dela av allt hon skrivit till mej, att man kan ta så stora ord från pennan till pappret och sen inte mena ett skit.
Jag njöt klart i fulla drag när jag fick mailen för älskade vill man ju alltid känna sej och visst gjorde jag det...Då
Just nu kan jag bara känna en avsmak med tanke på att det kan finnas en annan kvinna där ute som min ex fru låter känna sej älskad men om några år även hon får smaka på kniven i hjärtat. Brrr får rysningar av bara tanken.



Trista saker det där, det är ju tur att det finns så många vackra inslag i mitt liv, saker som aldrig kommer svärtas ner och det är kärleken mellan mor och dotter.
Min underbara dotter gick på sin allra första egna promenad igår, vi gick hela vägen hand i hand upp till mormor och morfar, där blev vi bjudna på nystekta köttbullar och till efterrätt blev hemmagjord glass, lite bus och sen gick vi hand i hand hem till borgen igen.
Hon är stor nu döttra min.


Lite otäckt bland stenarna...

Jockarp.

fredag 24 februari 2012

Vårdnadsbidrag forts....

Dockmys :)


Jag tycker att mångfald är bra, att mångfald berikar.
Men att det finns så många korkade människor gör mej lite bedrövad och skraj.
Efter inlägget igår fanns det folk som tyckte att man ska sätta ett = mellan vårdnadsbidraget och rikemansbidrag. Att vissa människor tycker precis som Sölvesborgskommuns kommunalråd Helene Björklund att dom som har råd att vara hemma och leva på endast bidraget måste ha det gott ställt. De tycker jag med, men det är inte det de handlar om.
Så klart dom som tycker så har inte begripit ett skvatt om det jag skrev i går, om min situation och det är den jag måste utgå ifrån i fråga, eller egentligen i alla frågor.

Det gick nog inte in i dessa människor huvuden att Sölvesborgskommun inte kan erbjuda mej den barnomsorgen som jag behöver till mitt barn, att det skulle bli för dyrt för kommunen att se till omvårdnaden för mitt barn för att jag ska kunna sköta mitt jobb. Att jag skulle behöva sätta henne i grannkommunensförskolor.
Vilket betyder att jag måste ordna barnomsorgen själv för min dotter om jag ska kunna börja jobba igen.
Såklart hade de känts betydligt bättre om man då kunnat betala en lite slant till dom personerna som kommer att ta hand om Mollie när jag jobbar och det kan man kanske tycka att kommunen kunde stå för, men tanke på att dom nu inte kan erbjuda mej de som alla andra i kommunen blir erbjudna - att ha sina barn på den Kommunala förskolan. Alltså inte som i mitt fall någon annans kommuns förskolor.

Jag vet inte riktigt hur man kan tycka att det skulle vara ett rikemansbidrag med tanke på att när man har sina barn på den kommunalaförskolan så enligt den informationen jag fått kosta 100000 kronor om året, det bidraget jag skulle få kommer max att ligga på 36000 enligt mina uträkningar kostar alltså gemene mans förskolor betydligt mer än vad min påstådda rikemansdotters plats kommer att kosta.
Men som vanligt väljer vissa att se det utifrån det socialistiska synvinklen.
Jag får de inte då ska ingen annan heller ha.

Så till er som tycker att jag tycker fel när jag tycker att ett bidrag på 3000 kronor inte är något rikemansbidrag utan i stället en slant som gör att man kan behålla någon form av stolthet och värdighet, att inte behöva krypa för nära och kära, att behöva stå med mössan i näven, att stå i en ständig beroende ställning till människor runt om kring som visar en välvilja att hjälpa mej i en situation som skulle legat på kommunens ansvar.
Jag skulle bara vilja att ni tänke ett par sekunder på hur ni skulle löst det hela om ni varit ensamstående vårdnadshavare (mot er vilja) och var tvungna att försörja er men ingen vill ta ansvar för den barnomsorgen som kommunen nu är skyldig enligt lag att lösa.
Fundera gärna på det och återkom och då gärna icke anonymt så man vet vem man pratar med.

Nu till årets grattis.
Det är bra att ha barnasinnet kvar må jag säga.


Grattis kungen, kung morfar.
De är ju fantastiskt och det bästa av allt är att den blev en liten tös, (töser är det bästa) grattis till det Vickan och Danny ;)
Och grattis svenska folket, nu är vadslagningarna i full gång, vad blir namnet på lilltjejen.
Minst fyra namn blir det tydligen, sanslöst.
Jag tror på Astrid, Lilian, Ingrid och Leonora ;)

Jag och min promenadvän diskuterade det här med den nya lilla sessan eller framför allt hennes farmor och farfar, hur funkar det tro.
Dom kan ju knappast bara i framtiden göra som vanliga mor eller farföräldrar, att bara hämta sitt barnbarn och gå ut på stans café för en fika, de lär väl vara säpovakter med hela tiden, de kan ju knappast bli avslappnat.
De är kanske inte så jobbigt för Carl Gustav och Silvia dom är ju vana, men tänk stackars Olle och Eva vilken märklig situation.

Min egna lilla sessa hade en kompis på besök och för första gången lekte dom faktiskt ihop, dom lekte tittut bakom kuddarna i soffan, skrattsalvorna var många och höga men som så ofta så tar de roliga slut så även denna glädje. Näsa mot panna slutade i tårar, myset fattade ingenting, varför lipen tog över på sin vän, hon hade ju så roligt.



Jag håller ju på med mitt lilla projekt skåptömning och vad det gäller sötsakerna så börjar dom tryta väldigt just nu, jag har tryckt i mej två blockchoklad av brist på annat, sådär gott men vad gör man?
Mmm jag har haft en burk jordnötssmör i skåpet, tanken var att det skulle bli en snickerskaka en dag, men igår rök delar av burken istället till en kladdkaka, jag var tvungen att testa, jag tog en sked, jerk inte min kopp av te inte, de var en märklig smak, likväl blandade jag glatt ner ett par skedar i min kladdis, in i ugnen, ut ur ugnen och ner i magen, ja den gjorde sej betydligt bättre i kakan än att äta den naturell.
Men jag tror att kladdkakor är bättre original, men provar man inte vet man ju inte.

Kan du vinka Mollie?

Jockarp.

torsdag 23 februari 2012

Vårdnadsbidrag, Vrede och hån...

Ibland blir jag kallad för surtant...


Jag hade en mycket givande eftermiddag i går.
En vän och hennes son kom på besök så barnen busades för fullt, vi vuxna hade samtal om den nu så viktiga frågan för mej, förskolan.
Vi diskuterade fram och tillbaka vad det fanns för möjligheter för mej och myset att lösa vår små problem och för kommunen jätteproblem.
Ett mycket intressant ord som jag hört talas om men inte vetat riktigt innebörden av dök upp, ordet var vårdnandsbidrag.
Ja och vad är nu det?
Google min vapendragare informerade mej om att det var något som den borgerliga regeringen införde 1994, de har diskuteras olika summor och regler men på de hela går det ut på att man som förälder får en summa pengar för att lösa barnomsorgen för sitt barn själv.

Kommunalt vårdnadsbidrag.
Från den 1 juli 2008 har Sveriges kommuner möjlighet att erbjuda kommunalt vårdnadsbidrag. De kommuner som önskar kan genom vårdnadsbidrag ge ett skattefritt kommunalt bidrag på maximalt 3000 kronor per månad och barn för barn mellan 1 och 3 år.

Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet inte nyttjar offentligt finansierad förskoleverksamhet (förskola eller familjedaghem). Vårdnadsbidraget kan inte lämnas till en vårdnadshavare som har vissa ersättningar som till exempel arbetslöshetsersättning, introduktionsersättning och föräldrapenning.

Om jag nu läser och förstår detta korrekt så skulle alltså min kommun kunna ta ett beslut på att ge mej 36000 kronor om året för att jag fixar så att Mollie har tillsyn när jag jobbar.
Det är väldigt lite pengar som kommunen skulle betala med tanke på att en plats på förskolan för henne skulle kosta kommunen i runda slängar 100000 kronor.
Min fundering är då klart varför har inte Sölvesborskommun infört vårdnadsbidraget, här finns ju hur mycket pengar som helst att spara.
Och det hade i detta fallet löst allas våras problem om att placera Mollie någonstans. Det hade blivit en vinst för mej, med tanke på att jag som det ser ut nu måste ordna barnomsorgen för Mollie själv och samtidigt betala en ocker avgift för de futtiga timmar hon skulle kunna gå på den kommunala förskola.

Samtalet med min vän ledde till svaret på frågan varför det inte införts. Socialdemokrater, dessa som nu sägs styra vår kommun.
Eftersom det var en borgerlig idé och genomfördes på Bildt tiden så måste klart sossarna tycka att det är en usel idé, även om det nu bevisligen sparar pengar till den kommunalakassan.
Märkligt tycker jag.

Jag läser vidare information om detta bidrag
Vårdnadsbidrag får lämnas tidigast efter det att 250 dagar av de totalt 390 dagarna med föräldrapenning på sjukpenning- eller grundnivå tagits ut.
Frågan är varför?
Vad har det med saken att göra?
Varför kan man inte kombinera föräldrapenningen med vårdnadsbidraget?
Om jag tolkar fritt och förmodligen tolkar jag rätt så den information jag får är att om man som nu i mitt fall snålar med att ta ut föräldradagarna så ska man åter straffas.

Vad är det för fel på den svenska politiken?
De jag läser mellan raderna är att jag ska inte vara hemma med mitt barn så mycket som möjligt nej istället ska jag helst sätta henne 100% på förskolan och skulle jag få vårdnadsbidrag så måste jag först göra slut på mina föräldradagar.
De står ju även att jag ska göra av med 250 dagar av 390, hum jag fick minsann 480 dagar tack vare min ex frus lumpna beslut om att lämna mej och Mollie i sticket.
Hur ställer sej politikerna till dom 480 dagarna?
Och varför gäller det bara tills barnen fyller tre?
Är tanken att dom ska klara sej själva sen eller.
Ja frågorna hopar sej.

Jag ser det så här just nu.
Om jag bott i en kommun med vårdnadsbidrag så hade vi kunnat lösa frågan lätt som en plätt.
Då hade jag utan beroendeställning kunnat be mina föräldrar om hjälp att dom lagt sina scheman efter mitt så Mollie kunnat vara med dom.
Och Om jag nu tagit ut min föräldrapenning och inte varit hemma med Mollie så länge, så skulle det kunnat lösas.
Och Om hon hon aldrig fyllt tre år.
Ja då verkar de faktiskt som vi kunnat få en omsorg där alla kunnat vara nöjda och glada.

När jag luftade detta på ett annat forum fick jag en länk skickad till mej där det stod att Sölvesborgskommun visst hade vårdnadsbidrag, men vidare en snabbsökning senare sladdade jag in på Kommunalrådet Helene Björklunds blogg, där gick det att läsa.

När det gällde motionen om vårdnadsbidrag är jag inte alls lika förvånad. Samma gäng; M, C, KD, FP och SD vill införa vårdnadsbidrag. Vi fick en ganska bra debatt om denna fråga.

Vi anser att den som kan leva på tretusen kronor i månaden, nog också kan leva utan den extra förstärkningen från skattebetalarna i Sölvesborg.

För de föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn så har vi en alldeles utmärkt föräldraförsäkring. Klarar man sig på tretusen kronor så kan man nog klara sig på att använda någon dag mindre i månaden av föräldrapenningen istället så kan man vara hemma med barnen i flera år, och då också använda barnomsorg i den mån man behöver eller som barnen behöver.

Det väcker en enorm vrede i mig när jag hör ledamöter förklara att hon minsann varit hemma med fyra barn, av egen fri vilja, och hellre ville vara hemma och baka kakor med barnen än att vara ute och förvärvsarbeta.

Det är ett hån. Ett hån mot alla dem som inte har den möjligheten att välja. Är det valfrihet? För vilka? Ni som säger så spottar dessutom på alla dem som faktiskt vill arbeta, ni fördömer dem som tjänar den arbetslinje ni i andra sammanhang håller så högt.

Det är förvånande att Moderaterna, som gick till val på att avskaffa "bidragslinje" och införa "arbetslinje" nu har gjort helt om och vill införa ett nytt bidrag för höginkomsttagare.

Om detta väckte ett enormt vrede i kommunalrådetsögon så ska jag bara säga att det är absolut inget mot vad det gjorde när jag läste vad hon skrev i sin blogg.

Det är ett hån mot dom som vill jobba. Är människan inte klok i huvudet?
Jag vill jobba men Sölvesborgskommun kan inte lösa min barnomsorg för min dotter mer än att erbjuda en plats i grannkommunen.
Ett vårdnadsbidrag hade i min värld inte setts som ett bidrag för att jag skulle gå hemma och lalla och baka bullar, utan istället en möjlighet att känna mej icke beroende, att jag skulle kunna jobba mina skift och veta att Mollie var i trygga händer hos mormor och morfar och att dom skulle kunnat få en liten kompensation för att dom då kommer att ta ansvaret över min dotter när nu inte kommunen kan bistå mej med det.
Jag behöver väl knappast säga att kommunarådet i Sölvesborg skönk likt en sjunkbomb i mina ögon med det inlägget.
HÅN?

Många frågor blir det. Och frågar man inte får man inget veta.
Kan det vara dags för ett nytt mail till våra lokala politiker med frågor i ämnet tro?

Jockarp.

onsdag 22 februari 2012

Snöboll....



Jag får tacka för alla tips vad det gäller barnvagnsvalet, det är verkligen inte lätt att välja så de ska passa in i mitt något märkliga liv.
Jag fick tips på en del vagnar men där priset i mina ögon var horribla, de är säkert toppen vagnar, men jag vill kunna använda och plåga min vagn utan att behöva var allt för rädd om den och förlora allt för mycket pengar på kuppen.
Jag slog därför till på den trehjulade babytravelvagnen den jag var inne på redan från början, de fanns fina vagnar i samma märke i utgående modell, men där fanns det inte ställbart fotstöd och de tycker jag nog att myset skulle ha.
Så ja, 3500 spänn lättare blev börsen, inte min då som väl var ;) Mollie fick betala. Skojar bara, men tusan vad dyrt de är med barn....

Lika som små bär. Visst ;)


Så klart var vi tvungna att provköra en sväng på berget när vi kom hem och bättre betyg kan den väl knappast få, myset somnade och sov hela rundan.
Jag som chaffis var också ganska nöjd, jag spärrade framhjulet så det gick stadigt och lätt över stock, sten, is och snö.
Men jag tror att jag ska nysa i lite mer luft i däcken så att den rullar än lite lättare.
Jag tror att vi ska kunna trivas fint ihop nu i några år framöver.

Innan vi lämnade stan så passade vi på att bli bjudna på café, vi gick till de trevliga conditoriet Duvander med anor från 30-talet, jag gillar de gammeldags inredda cafét, de är helt i min stil, inte så hippt och modernt som de så ofta är nu för tiden.
Nej här är det högt i tak vilket som hålls uppe av marmorpelare, blandad inredning med soffor och stolar och bakelserna sen, ja dom går inte av för hackor inte.
Det var ju fettisdagen men som den något motströmseglande människa jag nu är så delade myset och jag på en snöboll i stället för en temla, ett bra val, den smälte i munnen, mums :)



Jag börjar sakna mina besök på bvc, jag har ingen koll alls om myset följer lilla kurvan som de så vackert heter. Jag bryr mej inte heller för hon ser ut att må bra, pigg som en mört och full fart från morgon till kväll, men jag tycker att det är roligt att komma in och prata lite med sköterska och ta längd och vikt på henne (inte sköterskan då), kanske inte bara för min skull utan för att det kan vara roligt för myset själv när hon blir större att jämföra.
Som typ när hon tittar i sin lilla bok och hon kan jämföra vikten som tvååring med en bale hö, eller en cementsäck, eller längden att när jag var ett så var jag lika lång som två skollinjaler eller någon annan liten söt jämförelse, endast fantasin sätter gränser.
Ja jag får nog ta och boka in en tid för ett lite besök för att hänga myset i besman igen...

Stort mys liten kappsäck ;)

Ja och i dag börjar bokrean, i say no more ;)

Jockarp.

tisdag 21 februari 2012

Stora damen :)



Prinsessan af Månsagården går numera i skor. Japp först gick hon runt inne med ett par söta sommarskor, jag valde dom med tanke på att dom skulle vara lätta och smidiga, hon var så mallig så.
När vi sen skulle ut på litet uppdrag så fick jag ta på ett par sockar och sen på med samma små skor, det gick jätte bra, hon var så stolt så stolt när hon tultade runt.
Ett litet problem bara, hon blev helt vansinnig när jag tog av dom på henne, herregud vilket liv det blev.
Det är humör i damen minsann och det måste väl nästan komma från pappans sida det ;)

Framåt marsch ;)

En av myset killkompisar fyllde två år igår och på den lokala radion så skulle han firas, önskelåten från hans mormor hade visst varit mors lilla olle, de var väl sött....Men P4 valde istället den irländska folkvisan Whiskey in the jar, hehe hur tänkte man där?

På tal om Whiskey så i går kväll när myset lagt sej så kände jag att det hade varit mysigt att sätta sej i soffan med en konjak eller Whiskey och lyssna på opera skit högt på stereon.
Att bara sitta ner i ett dunkelt rum och drömma sej bort med ljuv musik i öronen.

Men jag kom aldrig så långt för alla rum jag gick igenom så var det något som behövde göras, var jag på toa så nog tusan var det tvätt som skulle vikas, spegeln hade tandkrämsstänk som så lagom trevligt ut.
In i köket, diskmaskinen var rendiskad och klart för tömning, jag tittade på den ett par gånger och tänkte, ska jag eller ska jag inte. Jag ska för det är ingen annan som tänker göra det, så på de bara Vilhelmsson.
Vidare in i vardagsrummet, hade lilla orkanen Mollie gjort vad hon hade kunde för att vända upp och ner på allt lösöre i rummet, i farstun hängde kläder som antingen skulle i tvättkorgen eller hängas in i garderoben.
Hmm och sen har vi kontoret, detta rum som både jag och gud glömt eller iallafall försökt att glömma. Det är nämligen där som alla saker som tillhör min ex fru står.
Nu har jag kommit på en genial idé vad det gäller just dom sakerna, det har grott en idé ett litet tag och efter samtalet med min gode vän härom kvällen så kände jag att nu är det snart dags att styra upp ett och annat vad det gäller just det rummet, jag kommer att  återkomma i ämnet, förhoppningsvis inom en väldigt snar framtid....
Vidare i kontoret så finns det gott om böcker och även där hade lilla fröken Vilhelmsson lyckats vid något litet från mamman obevakat ögonblick hunnit dra ut allt i sin väg.

När jag tillslut landade i soffan så kunde jag inte låta bli att flina åt min sjuka tanke som for förbi i min skalle.
För det första så har jag aldrig gillat varken konjak eller Wihskey och för det andra så blev jag ju  helnykterist för ett antal år sen.
Så det enda som jag skulle kunna njuta av skulle väl vara soffan och operan då och de sågs som ganska oviktigt det med i sammanhanget.
Jag undrar just varför man i bland kan få såna tankar om att något skulle vara lugnt, skönt, gott och avslappnat, när man egentligen inte gillar det.
Ett leende på läpparna och ett skak på huvudet åt alltihopa blev det till slut av alla tankarna.



Jockarp.

måndag 20 februari 2012

Hjärnspöken....


Ahh man blir ju småirriterad när man slår på barnprogrammet på morgonen, barnkanalen som jag annars tycker är helt suverän inget våld, mörka eller trekantiga gubbar, nej istället brukar det vara söta små program med mycket musik som både jag och myset tycker är trevligt att lyssna på.
De som retade mej var ett program med en kille som började grisa hej vilt vid frukostbordet, han skulle spela musik på diverse saker som används vid måltiden, han grisade med yoggi tallriken, cornflakesen och med knäckemackan. Frågan jag ställde mej var. Vad tror små barn på några år att dom ska göra med skeden i yoggi tallriken, jo att man ska trumma så yoggi stänker över hela bordet, bra jobbat svt säger jag bara. Tack tack....

Min underbara dotter börja nu bli stor, vid två olika tillfällen har hon skrämt skiten ur mej med att komma smygandes, första gången stod jag och borstade tänderna och jag trodde hon satt och läste i någon bok, men icke, plötsligt så bara stod hon jämte mej. Andra gången stod jag och tömde diskmasken när hon kom smygandes bakom ryggen med sitt stora leende, lika rädd blev jag då, frågan är hur man ska kunna vänja sej vid denna lilla halvfigur som kommer smygandes.



Vi har börjat roar oss med att studerar fåglar, vi tog en extra titt vid fågelmatsautomaterna med kikaren, det var dom vanliga, blåmes, talgoxe, koltrast, rödhake,korsnäbbar och små kungsfåglar, de är roligt att titta på dom när dom äter och vidare kommer det att bli lärorikt för myset och hänga vid fågelborden framöver.
Djur och naturläran ska hon få full pott på i plugget i allafall, annars får mamman skämmas.

Vad det gäller min egen status så vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den, men efter ett mycket allvarsamt samtal i går kväll så är det nog snart dags att ta tag i alla hjärnspöken och göra sej av med dom en gång för alla och det bör nog ske ganska omgående.
Ja det var ett smärtsamt men nödvändigt samtal och mina ögon öppnades nog upp, inte helt, men en bra bit fick jag upp dom.
Det är dags för mej att bestämma hur mitt liv ska levas.....




Jockarp.

söndag 19 februari 2012

Gå på lokal.....



Ja här var minsann jag igår, jag och min dejt började med att äta en romantisk trerätters middag och tittade på melodifestivalen.
Förrätt: Hummersoppa serverades med Skagenkanapé
Varmrätt: Oxfilé med primörer, rostad paprikasås och potatisgratäng
Dessert: Créme Brûéee med bärkompott

När vi satt och åt så slog det oss och frågan kom upp, varför äter vi så fruktansvärt fort? De var den ena biten efter den andra som skyfflades in i en raslig fart, varför inte njuta av varje tugga nu när man hade möjligheten.
Ja vi är väl förmodligen helt skadade av att äta i så högt tempo för att få i sej så mycket man kan när tillfälle ges.
Vi fick tänka på att äta sakta och njuta, hur sjukt är inte det då....

Gott var det men det var sista gången jag äter dom mängderna, som man säger, hungriga vargar jagar bäst, och jag var inte hungrig så jakten uteblev. Nej istället var jag helt färdig efter all mat så jag längtade nästan bara hem till borgen hem till myset och hem till soffan iklädd mina långkallingar med tillhörande tröja.

Saken gjordes ju inte bättre av att det var de värsta skit jag någonsin hört på melodifestivalen, det är den 52:andra upplagan och det är ju inte möjligt att det har kunnat vara sämre någon gång innan.
Jag undrar just om det är den lille bögen Christer Björkman som enfaldigt tar ut dessa bidrag, är så fallet ge han en spark i röven för jobbet det sköter han inte så värst bra....
Det är bögarnas fel ;)

Men vi bet ihop och försökte se det komiska i det hela och för att göra det lite trevligare tog jag en sväng till baren för att köpa en kopp kaffe till mej och en GT till min dejt, de känns verkligen märkligt att köpa kaffe på en nattklubb. Vuxenpoäng på det ;)
Framåt natten lämna vi nattklubben men innan vi beslutade oss för att köra hem så fönstershoppade vi lite och jag hittade en liten butik som jag måste återvända till inom de snaraste. De var en second hand butik av något slag och de som väckte mitt intresse det var ett gammaldags fickur. Jag hade ett sånt när jag var yngre men det försvann och efter det har jag aldrig blivit färdig att köpa ett nytt, men nu så nu ska de göras slag i saken tänkte jag.



Det var lugnt i borgen när jag kom hem, myset hade haft kul med mormor, de syntes för alla böcker och alla leksaker låg utspridda på golvet, men hon låg iallafall och sov så sött så sött helt utslagen.
När hon låg där och sov så sött så slog de mej att det är ju helst där jag vill vara, vara där mitt mys är.

Jag läste de smått osannolika om den där mannen som levt i sin bil i två månaders tid och enbart ätit snö, hur kan sånt hända undrar jag, han hade anhöriga men ingen har saknat honom och varför gick han inte bara från bilen och hämtade hjälp, det verkar ju väldigt märkligt hela historien, man flyttar väl inte bara in i bilen i en snöhög.
Kan de verkligen vara sant? Ja inte vet jag.

Nepp nu är de tandborstdags och dagsfångning på schemat.



Jockarp.

lördag 18 februari 2012

Big bang...

Lagom fart :)


Ja en rejäl smäll gjorde så all elektronik slogs ut i palatset, med andra ord ett total kraschat nät vilket ledde till noll nya inlägg.
Men diverse ny investeringar har nu gjorts och herregud vilken fart de är på grejerna, hinner ju knappt med.
När vi inte pysslat med IT frågor så har vi hunnit med lite andra små roligheter.
Häromdagen var vi i pulkabacken där lät minsann inte skrattanfallen vänta på sej, nej dom avlöste varandra hela tiden, den enda som inte skrattade så mycket var myset som var ur form, varför vet jag inte, men de är väl nån fas.

Och vad skrattade vi åt då? Jo jag fick bevisat trots mitt tvivel att de här med karma visst verka funkar ändå.
De var bara vi plus en liten tjej och hennes följeslagare i backen och den lilla tjejen lyckas på något märkligt sätt att få upp sin pulka i en hastighet så hög, på gränsen till att spränga ljudvallen och när hon kommer där vinande nerför i mach 1 tempo så lyckas hon med konststycket att träffa min vän rätt på anklarna.
Med tanke på backens bredd och på hur gott om plats de var där så ser jag det som en smärre bedrift att lyckas träffa den enda människan som var i backen.
Hennes följeslagare kom flinandes förbi och bad tafatt om ursäkt.
När vi kollat över alla skadorna så puffades tjejens pulka igång igen och nej man ska inte skratta åt sånt men det var så komiskt så det var helt omöjligt att inte göra det och jag skrattade så jag höll på att göra snön gul.
Vidare for den lilla tjejen i väg som ett skott ner för backe i nästan samma fart som innan den stora smällen, hennes följeslagare sprang efter så fort det gick och när hon nästan var nere flög hon av pulkan och tårarana så inga gränser.
Karma?


Mollie tog sej iallafall fram i tryggt tempo med två livvakter som såg till att hon hade det så bra som en lite prinsessa ska ha det :)
Vi grillade korv vid en vintervacker sjö och solen visade sej vara i topp form.
En ljuvlig dag helt enkelt.

Ja vad mer då.... Jo vi har fått en ny hobby.
När skymningen faller över borgen så roar vi oss med att räkna rådjur, igår fick vi full pott, fem stycken räknades in och dom var helvilda. Dom galopperade runt i cirklar så till och med myset kunde se och förstå att det var små djur som hoppade och skuttade om kring, förvisso sa hon OÄ vilket hon säger när hon ser en hund, men vad gör väl det, hon hinner nog lära sej skillnaden innan skolåldern skulle jag tro.

Vi har varit på långtur på berget och ingen normal människa kan väl klaga på det vädret som varit, jag stannade till, vände ansiktet mot solen, blundade, lyssnade på fågelsång och bara njöt av känslan av att det var sommar, hum ja till jag slog upp ögonen igen och såg snön ligga på marken. Hur som helst så kunde jag inte klaga, långtur i min ensamhet och även en långtur med en vän och hennes lille gosse, på den sistnämnda promenaden inträffade de smått historiska, ingen av ungarna gnällde på hela turen, de brukar alltid vara någon som ballar ut någon gång på våra rundor, men nej inte denna gången inte....Underbart.

Vade ljus ;)
Ja och så denna morgon fick jag det glädjande beskedet från huvudstaden att det kommit en ny liten gosse till vår värld, efter diverse arbete för mamman så kom han så slutligen ut. Allt verkar gått bra och lillen är frisk och kry.
Jag kan inget annat än att drömma mej tillbaka till när jag själv låg där med ett litet nyfött mys på magen, blandade känslor för mej men jag antar att det mina vänner känner just nu är enbart lycka och glädje, hum ja kanske lite smärta här och där med :)
Iallafall ett stort grattis till er mina vänner...

Jockarp.

onsdag 15 februari 2012

Vagn, vagn och vagn...



Oh nej jag har aldrig gillat alla hjärtans dag och jag gör de fortfarande inte, ett påhitt för mera konsumtion och människor går i fällan varje år. Ja även jag har gjort en blunder då och då, men de var då det.
Så, nu har neggo varit framme igen.....

Nu släpper vi det och gläds över att dagen är över och att efter den något trista dag med förvisning kring borgen, så tog vi oss ut en välbehövlig tur till city.
Barnvagnskoll stod på schemat.
In till Kristianstad och testade olika märken, olika sorter. Det var trehjulingar, fyrhjulingar, luftdäck, massiva däck, det var olika färger, tusenlappar hit och tusenlappar dit. Pust. En uppsjö val att ta i biaktning.
Jag var helt slut när jag kom ut från affären och utan vagn med såklart.
Tankarna kring det här går nu som följer, det måste vara en vagn som är hållbar och klarar en och annan sväng på berget, samtidigt behöver den vara lätt och smidig då den kan tänkas hänga med på en och annan resa som vi ska göra framöver. Lätt att fälla ihop, fullt liggläge så myset kan ta sej en lur.

Ja och vilka föll nu intresset för, jo först började vi med lilla retrovagnen från brio, liten, lätt och inte så mycket lulllull, skulle passa min stil kanon, men det var inga luftdäck.
Vidare kikade jag in en emmaljunga som liknade brion, den var fyrhjulig men med något mer lullull, men dock inte kräkvarning även den utan luft i däcken.
Den sista som jag nu överlagt lite med mej själv att den nog skulle passa oss bäst, nja den är egentligen lite för hipp i mitt tycke, men jag måste se till fördelarna, de är en kärra som heter babytravel Amsterdam, det är trehjuling men med de fördelaktiga luftdäcken, jag tror att myset kommer att få en betydligt mer behaglig färd över stock och sten med just lite luft i hjulen.
Nackdelen är ju att den väger 3 kilo mer än dom andra, men samtidigt har jag ju kört en pansarvagn nu i ett år så jag tror att jag ska reda upp en lite pjäs på 13 kilo, jag har ju inte blivit klenare precis ;)

Ja jag kan ju ställa frågan om den finns någon som har någon erfarenhet av denna vagn, för och nackdelar, de kan ju vara att den är totalt livsvarlig att framföra och då vore de ju dumt att köpa den.

Kan detta vara mystes nästa RR?
Vi hann klart med en tur på berget också, en promenad som slutade i snöyra,  vi spanade in lite rådjur som skuttade fram, en liten mus fick sätta livet till när en av hundarna lyckades med att skrämma upp den ur en lövhög och en annan kamphund tog tillfället i akt att visa sitt grymma garnityr.
Så klart slog tanken ner på mej att om vi inte gått just där vid den tiden så hade musen aldrig blivit hundsnacks, tillfälligheterna är obehagliga ibland.



Jockarp.

tisdag 14 februari 2012

Bästisar....



Vissa människor klassas som bästisar även i vuxen ålder och jag kan vara glad jag för jag har några olika att välja på.
Just det här med bästis frågan kom upp för några dagar sen, då en vän (numera klassad som bästis) frågade mej om jag hade någon bästis, hihi jag flinade lite och tänkte mej så klart tillbaka till skolåldern då så många höll sej med just en bästis.
Och vad är då en bästis, ja i min värld så finns de olika sorter.
Jag har en bästis som avståndet gör att vi inte kan ses så ofta, likväl pratar vi mycket med varandra, jag vet en hel del saker om henne som inte lämpar sej för andras öron och vise versa. Där kanske avståndet just gjort att vi kommit varandra så nära.

Jag har en bästis på jobbet, en gubbe på 60 år som jag delar väldigt många tankar och funderingar med och där jag fritt kan säga min åsikt utan att vi skulle bli ovänner om dom skulle skilja sej åt.
Han har varit ett grymt bollplank för mej dom senaste två åren.
Och han är en person som fortfarande kan säga till mej att det min ex fru gjorde det var inte okej på något sätt och att en vacker dag så får givare tillbaka det som mottagaren fick känna. Alla får alltså vad dom förtjänar.
När han säger detta så brukar jag fråga. Och vad i helvete har jag gjort för att förtjänade det hon utsatte mej för? ja och sen fortsätter samtalet.
Han vet nog nästan mer om mej än vad jag själv gör, om det nu är möjligt.

Sen finns det ena annan sorts bästis, en man träffar eller pratar med varje dag, en som undrar om det hänt något om man inte hörs av på några timmar.
En vän som man berättat för på morgonen att man fått en magåkomma med en toalettbundenhet som följd som sedan ringer och frågar om man kan tänkas behöva några varor från affären, ja då blir man faktiskt rörd.
Den vardagliga vänskapligheten och vänligheten de skådas sällan men är väldigt betydelsefull när det inträffar.
En bästis som man i det vardagliga hittar på saker med, det har jag aldrig haft innan och det uppskattas, det kan var små saker som att grilla korv, kolla på TV, åka på utflykt, ja vad som helst, men där myset och jag räknas in med en självklarhet. Det är våldsamt trevligt det måste jag säga.
Jag har tur jag.

Mindre tur var det med den lilla magåkomman jag drog på mej bara så där, ger mej tusan på att de var den mjölkfria glassen ;)
Myset fick härja fritt och jag måste säga att vissa problem hade jag att mata henne, kändes inte okej att vara nära föda.
Hur som helst lever jag i tron om att frisk luft är lösningen på de mesta, så myset åkte upp på ryggen och ut i backen skulle vi och tillslut kom vi dit, men det krävdes en vomering bara ett par hundratals meter från borgen. Klök.
När det var avklarat så måddes det betydligt bättre. De känns ju skönt att man bara har en mage som kan strula, stackars kor säger jag bara.




Jockarp.

måndag 13 februari 2012

Vinter bus....

Sluta messa, kööör :)


Skridskor på dammen och grillen tänd vid kanten.
Så klart blev de ännu en toppendag och vem kunde räkna med de när man gick upp på morgonen och snön yrde från alla håll.
Myset är ju lite liten för skridskor så när alla andra körde runt i full fart med klubban i högsta hugg för att få tag på den svarta lilla pucken så gled myset runt varv efter varv på snöskyffel och var hur nöjd som helst.
De grillades korv och burgare det dracks varm o´boy med en rejäl skvätt rom i, alla var lyckliga både barn och vuxna.
De är såna minnen som ska minnas, ljusa fina, glada, lyckliga minnen.
Tänk om man bara kunnat fylla sitt huvud med detta och slippa dom något mörkare minnena som ibland fyller en med mörka tankar och demoner.

Vi brukar kolla på ponnyakuten, min dotter är nämligen ganska såld på just dessa fyrbenat däggdjur.
I går visades polishästar upp, hur dom tränades och det var fantastiskt, vilka djur. De rullade runt på bollar, det var rökmaskiner som stod och pös, cementblandare som snurrade, presenningar dom skulle gå över, en jätteboll i ändan på dom och ändå såg dom helt oberörda ut.
Med tanke på dom hästar jag varit van vid, där flyktbeteendet har varit starkt, där det har räckt med att ett löv blåst förbi så har en 180 grads vändning varit ett faktum och ganska ofta resulterat i en avramling så tycker jag att det var väldigt roligt att se, de kändes nästan som dom fått lugnande, men så är nog inte fallet.

På tal om lugnande medel så är det ju för sorgligt att den väldigt vackra kvinnan med den kanske ännu vackrare rösten, skulle balla ut så fullständigt, vilket hon nu förmodligen gjort, jag vill inte verka dömande men allt tyder väl på att Whitney inte klarat av att sluta med drogerna.....Ja vad ska man säga?
Droger är nog skadligt och i vissa fall då även dödligt.

När myset lagt sej för kvällen gjorde jag slag i saken och angrep en glassburk som stått och skräpat i frysen sen Mollies kalas, de var en glass utan laktos men den var inte så tokig. De var smak av vanilj och krossad choklad, den enda nackdelen var väl att den endast innehöll 0,75 liter, lite lite i mitt tycke, men som sagt smaken var det inget fel på.
Medans jag satt där förnöjt och tryckte in slev efter slev med glass så läste jag några mycket intressanta rader, jag fattar inte varför jag snubblar över den ena djupa meningen efter den andra, men denna meningen fick mej att fundera en hel del och vad den betydde eller hur den skulle tolkas ja det fick jag inte riktigt grepp på.
Men jag ser det som ett påstående samtidigt som en fråga inte allt för lätt att svara på.
Kan man integrera Eros och Agape, hjärtans två mäktigaste krafter i vårt dagliga liv och ge dem båda den uppmärksamhet de behöver för att blomstra?
Svårutrett....behövs nog en fundering till tror jag.



Jockarp.

söndag 12 februari 2012

Stor och liten....



Fotbollscup med kusinen så startade vår lördagsförmiddag, vi kollade bara in en match och tyvärr fick dom däng med 3-0.
Nu mötte dom ett lag med grabbar som var ett år äldre, hur tänker man där? skillnaden blir väl knappast större än när man är i en ålder av 8-10 år, det känns inte riktigt rättvist. Men det är väl så att dom ska läras i tid att livet inte alltid är rättvist. Lika bra liksom....

Sen bar det upp på berget, förvisso var det kallat men när man gick på ställen där solen nådde ner till en så blev det riktigt varmt och behagligt, underbart man ser en ljusning.
Ljusare ja, tydligen är det så att det är ljusare fyra minuter längre för varje dag och mej gör det inget. Hej då vinter och välkommen vår typ. Eller ja det var ju inte mycket som tydde på vår när man slog upp sina grönbruna denna morgon, men vackert var det.

Snart tre veckor har gått och min inköpslista har stoppat vid, mjölk, ägg, fil, apelsin och banan, prislappen har stannat under hundra kronor, det är bra marscherat och proppmätta har vi blivit på kuppen.
Det har självklart minskat en hel del på min lätt utåt buktande frysbox, men än ser jag inte någon tom hylla, så ja vi kör vidare med skåptömningsprojektet ett tag till.

Vi var bortbjudna till vänner på 75:an, där blev det middag, nutellakaka, kaffe och godisskål, vi kollade in sångtävlingen och löste världsproblem.
Mollie blir så väl omhändertagen, nu sattes de även upp en barngrind vid trappan så att fall skulle utebli. Vem mer har såna polare som barnsäkrar sin hem för gästerna?
Hon busade med både stor och liten, hon gick runt med en självklarhet ungefär som om hon vore hemma, det känns mer än bra.
Bra är det med att de stora killarna tar hand om Mollie som om det vore deras lillasyster, dom är så noga med att plocka undan saker som kan vara lätta för myset att sätta i halsen, dom busar, kramas och låter till och med fröken Vilhelmsson dra i deras hår utan att det pips.
Hmm ja det är avslappnat och väldigt skönt häng.
Så tack för en nice lördag.

Mys....

Jockarp.

lördag 11 februari 2012

Gala och glitter.....



Semmel fika i Jockarpscity satt som en smäck, jag tror faktiskt aldrig jag ätit så mycket semlor som jag gjort redan i år, ganska gott tycker jag.
Mollie gör precis som jag gjorde när jag var liten, en klick grädde på locket sen ner i lilla magen.
När hon inte åt semlor så roade hon sej med att ta ner kylskåpsmagneter, en i taget kom hon tultande med och gav vänligt bort.
En annan höjdpunkt i vår vardag är när lampan tänds på kvällen och hon ser sin egen skugga på väggen, hon vinkar på den och ofta delar hon med sej av en liten mys puss, hehe det är ju inte utan att man får ett leende på läpparna när man ser ett mys pussa sin egen skugga på tapeterna.

Mmm som resten av svenska gay världen så bänkade jag mej givetvis 21,30 framför TV för att se årets QX gala.
Ena halvan av mej tycker att det är bedrövligt att de ska behöva finnas en gala för att hylla människor som vågar stå upp och våga visa sin kärlek öppet.
Att det fortfarande är en så stor grej om vem som ligger med vem, att en fotbollspelare ligger med en man, att en höjdhopperska dela säng med en kvinna.
Vem bryr sej?

Den andra delen av  mej tycker att det är ett jätte trevligt inslag i tv, det duggar ju inte tätt precis vad det gäller HBT-frågor och när det väl blir debatt så ballar det ofta ut fullständigt, jag kan ju bara se till min egen skrivelse i Aftonbladet för ett år sen, vad det gällde skillnaden i äktenskapslagarna, där började människor diskutera religion och Adam och Eva..

Det är ju så klart toppen med allt glitter och glamour, alla uppträden och alla kändisar som tar tillfället i akt att synas lite i rutan. Men trots allt de så ligger det ändå en allvarsam dimma över hela galan, de handlar om rättigheter, eller brist på rättigheter att älska den man vill.
Varje år, handlar det på ett eller annat sätt om vilka hatbrott som denna grupp utsätts för.
Det är klart beklagligt att det är så men det är det jag tycker är bra att det lyfts fram, för tydligen behövs det.

Vidare kan jag känna en avundsjuka på Anton hysen, inte för priset som åtets homo som han fick motta, men en kram av Lena Endre hade varit ett  väldans trevligt inslag i stora fröken Vilhelmssons vardag.
Så klart funderade jag på just det priset, årets homo, hur låter inte det egentligen, helt sinnesjukt tycker jag.
Nästa år då, är Anton inte lika mycket homo då som nu och varför är det alltid kändisar som blir årets homo, vad är det som är så märkvärdigt med att en manlig fotbollspelare kommit ut, de var minsann på tiden tycker jag.

Ja jag fick sluta och fundera över det för myset vaknade mitt i all glamour, ja där var de verkligen tillbaka till verkligheten, dags för gröt och bajsblöjebyte.
Kontrasternas afton i palatset helt enkelt.



Jockarp.

fredag 10 februari 2012

Blandad dag....



Vi har nu äntligen lyckats ta oss ut i backen utan vagn, halleluja säger jag bara.
Riktigt förlösande.
Vi gick en sväng på andra sidan berget vid siesjö, denna lilla sjö som jag trodde tills för några år sen endast var ett sumpahål.
Det var vacker när solen lite blygt tittade fram igenom molnen och isen på sjön gnistrade. Jag kunde bara konstatera att vi verkligen har en vacker natur runt om kring oss.

Det är ju inte bara det att det är skönt att komma ut utan vagn utan nu är det faktiskt ett måste.
Jag måste vara vältränad inför den kommande Amerika resan, för vagnen ska stanna hemma.
Det blir ett mys på ryggen när museer och affärer ska angripas.

Mitt lilla mys är så roligt nu så jag skrattar mest hela tiden, nu tar hon telefonen, sätter den till örat och sen maler hon på, hon säger ord hon kan men även egen påhittade.
Ibland tar hon sin lilla vattenflaska och går iväg över golvet, hon vinkar glatt och säger hej då, hihi jag fattar inte att jag har fått en sån perfekt liten unge, denna tiden är helt ljuvlig (oftast)

Nordiska djur, det är titel på en bok som myset brukar läsa, den kom flygande rakt i nyllet på mej. Jag skulle nu kunna skriva något och göra mej rolig på någon annans bekostnad, men jag tror att jag avböjer.
Bokkastning ses mest som ett skämt i mitt och mina närmaste vänners ögon och visst är det väl bra att man just nu kan skratta åt alltihop.

En annan sak som fick mej att skratta det var programmet antikrundan som sändes igår från lilla Sölvesborg.
Min svägerska var med i programmet och visade upp en liten tavla, när värdet på tavlan presenterades så sa hon.
- Då är det väl dags att den får komma ut ur garderoben.....
Hehe ja jag kunde inget annat göra än att le och känna en viss stolthet av öppenheten hon visade.
Tack för det.





Jag brukar roa mej med när tid finns att kolla på nätet på hus som är till salu. Det är alltid roligt att se vad som finns på marknaden och givetvis är det kul att komma in i andras hem utan att fysiskt befinna sej där.
En sak jag funderat över är det här med bilderna och varför man i nästan varje hus visar en bild på kökskranen. Vad är det som är så speciellt med det, visst jag kan se det konstnärliga i det, vacker böj, skinande ren, de vackra med att man får vatten rinnande in i huset.
Men det är allt, en ren kökskran säger mej väldigt lite om huset, ja de berättar egentligen bara att det finns en kran i huset. mycket informativt. (Not)





Jockarp.