underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 18 november 2018

Teamwork....




En sen fredagskväll blev även till en sen uppstart på lördagen. Jag öppnade mina grönbruna ögon och möttes av dagsljus. Jag låg stilla och funderade över vad klockan kunde vara. Det visade sej att jag sovit ända till åtta. Nästan personbästa ;)
Mollie sov fortfarande som en lite gris, hon var helt färdig efter starten på helgen.

Jag drog i gång med måstena gällande matning av hästar och hundar. Jag satte fyr i vedpannorna sen tog jag tag i biltvätt. När Mollie gått upp och käkat frulle tog vi en sväng med kamphundarna på berget. Vi hade en härlig stund när vi sakta gick på stigen och filosoferade om livet. Hon var pratglad men seg i kroppen. Hon gick väldigt sakta. Ja, så sakta så det kröp i hela min energifyllda kropp.

Vi harvade ridbanan och även ridhuset fick sej en tillräfsning. Mollie fick testa att gasa på fyrhjulingen, hon gör små framsteg och det måste göras under kontrollerade former. Även om hon tror att hon kan allt så kan hon faktiskt inte det har jag märkt.

Vi bytte fyrhjulingen mot gräsklipparen, den 17/11 blir nog sista klippningen på detta året. Inte klokt egentligen, jag har knappt klippt gräset på hela sommaren men när vi är inne i vintermånaden så luktar det nyklippt gräs i Jockarp.

Tant N kom och gav oss vila. Mollie var lite sliten det märktes men hon mjuknade när hon fick en lite för tidig födelsedagspresent i form av nån själv pratande och lysande katt. Tydligen var det den populäraste barnleksaken 2018. Hur kunde jag har missat det är ju frågan.
Tiden med min vän var behövlig. Vi har funnits i varandras liv sen vi var sex år gamla och fortfarande träffas vi och ser samtalen som givande. Självklart har ämnena ändrats under våra år tillsammans men det känns fullständigt normalt det.

Tant N lämnade oss efter ett kramkalas. Jag gick ut och röjde det sista för dagen. Röjsågen åkte fram och gräs runt palatset slogs av. Jag avslutade min utevistelse med att köra in lite ved. Det går bra nu.

In och middagen börjades laga, Mollie skalade potatis för glatta livet och jag skar upp fläsket som skulle stekas.
En galet god måltid sen blev resten av kvällen chill.
En bra lördag alltså.

I dag väntar julmarknad i Huseby. Det ska bli skoj. (hoppas jag)

Min lilla potatis skalare ;)


Jockarp.

lördag 17 november 2018

Tid för stillhet.....

Mössa på ;)


Himlen var helt rosa. Dimman låg över åkrarna och det kändes frostigt i luften. Jag gick tillsammans min dotter ner genom allen och tacksamheten kliade i mitt inre. Just nu har jag världens bästa liv på världens bästa plats. 
Jag kramade om Mollie och hon hoppade ombord i taxin. Chaffisen och jag önskade varandra en trevlig helg sen vände jag blicken upp mot palatset och långsamt gick jag upp mot mitt hem med ett leende på läpparna.

Hästarna fick mat och hundarna tog jag med mej upp på berget. Solen steg sakta och ljuset var magiskt mellan trädstammarna.
Min lista för dagen var full av saker jag borde göra, borde hinna. Men jag satte mej i stället ner på en stubbe och njöt av naturen och av livet. Det fanns tid för stillhet, tid för ro. Livet tedde sej väldigt enkelt där på en stubbe i en skog, och ja, livet är enkelt. (Just nu)

Jag tog mej hem igen, full av lugn, full av liv. I löparkläderna och ut på berget igen. 15 km blev turen och rundan innefattade ett par raster. Jag stötte ihop med några bybor som var pratsjuka. Så prata gjorde vi.

Ved kördes till lilla fröken Vilhelmsson med väninna kom hem från skolan, sen var det kört med arbete ;)
Mat lagades och åts sen packades badväskorna. Badhuset väntade. Vi spenderade flera timmar ihop, jag badade inte hela tiden, jag var tvungen att stilla min sociala ådra en aning. Det är många som spenderar fredagseftermiddagen/kvällen i plurret, många att prata med helt enkelt. 

Vi piffade till oss, körde hem och matade och rastade kamphundarna sen for vi vidare över berget. Vi var bjudna på tacomiddag. 
Galet skönt att komma till dukat bord. 
Efter maten lekte kidsen och vi vuxna slappade med samtal i soffan. Hemfärd sent, väninnan lämnades av och Mollie somnade i samma ögonblick som huvudet träffade kudden. Dagen hade varit lång för henne. Lång och bra....


Nybadade...

Jockarp.


fredag 16 november 2018

Spegel spegel....

Grönt är skönt.....


Fånga dagen jo minsann det brukar jag försöka göra.
Uppstigning ännu en dag alldeles för tidigt, Mollie väcktes och gjordes redo för skolan. Jag vinkade av henne och tjittjattade lite med taxichaffisen.

Jag satte fyr i pannan, det behövs värme och varmt vatten. Rep om hundarna sen gick jag.
Hästarna fick mat på vägen sen gick jag upp på berget.
Mitt älskade berg, jag gick sakta och stannade till ibland och såg mej om, det förändras. De slog mej att jag varit med om skiftningarna i höst, så galet vackert med alla färgerna.
Jag stannade till vid en ung bok, den hade spräckt sina knoppar och det hängde skira gröna blad på trädet. Är det vettigt? halva November och träden har vårkänslor. Jag funderade över bladen en stund och traskade vidare.

Hem och in med byrackorna sen drog jag åter upp på berget nu iförd löparkläder. Två mil på grusade vägar i ett hyfsat högt tempo, jag var stark i kroppen och på väldigt bra humör.

En snabb måltid vältes ner på stående fot när jag väl var hemma igen. Sen gick jag ut igen. Jag började angripa vedhögen. Äntligen, lite fysiskt arbete med att lasta och knuffa på skottkärran, jag gillar det, det är en form av terapi. Jag kände dock att armen jag bröt i våras inte var helt återställd för det arbetet, men jag såg det som en form av rehab ;)

Mollie kom hem och vi tog en promenad med hundarna, hon tar ansvar den tjejen, det är bra.
Middagen lagades sen gemensamt, för dagen min paradrätt. Hel kyckling, potatis och sås. Galet gott.
Mollie ville ha efterrätt och jag är extremt flexibel när det kommer till just den biten, vi bryr oss inte speciellt mycket över vilken dag det är.

Tja Monopolet åkte sen åter fram. Hua......Jag fick henne på andra tankar så efter några vändor så pausade vi och satte på filmen om snövit.



Jockarp.

torsdag 15 november 2018

Drömliv.....



Morgonen började tidigt. Jag vaknade i vanlig ordning innan klockan ringde, jag tror jag är något på spåret där varför jag alltid vaknar innan det ringer. Jag tror att det beror på att jag får en släng ångest av själva ljudsignalen. Jag har försökt hitta ett ljud som påminner om lugnt härligt vågskvalp, hur underljuvligt hade inte det varit att vakna till? Tror det hade varit galet vackert. Men nepp jag har inte hittat något passligt än.
Tjock i halsen och kli på foten var andra åkommor jag vaknade till. Lika bra att gå upp och gå ut med kamphundarna en sväng. Jag matade hästarna när jag ändå var ute och sen var det bara mitt lilla mys som jag skulle få fart på.

Jag fick upp henne, hon satte sej i min famn.
Jag startade låten en sång om frihet av Björn Afzelius och sjöng med i raderna
Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken


Jag kramade min dotter och kände hennes värme och känslan av att hon var trygg i min famn. Hon la armarna om min nacke och sa att hon älskar mej. Jag är så lycklig över att hon har lätt till känslor och lätt att beskriva vad hon känner.

Vi sa hejdå vid taxin sen drog vi iväg på varsitt håll.
Hon åkte till plugget och jag skulle för dagen åka på ett besök till Södra skogsägarnas huvudkontor i Växjö. Det blev en behaglig bilfärd upp genom skogarna och mötet gick fint. Det var en trevlig dag. Att vi kom iväg hemåt tidigare än planerat gjorde mej ingenting heller. Jag hämtade upp mitt mys nästan två timmar innan avsatt tid. Vi var glada båda två av att se varandra och det är så fint när man känner sej älskad. Den känslan är magisk.

Vi drog ner till ICA och köpte lite förnödenheter sen full rulle hem. Hundarna fick lite klappar och gos sen åkte dom ut för att få lite luft.

Mollie har fått speljävlen i sej och jag vet inte hur jag ska få den ur henne, men det där förgrymmade monopolspelet åkte åter fram och hon spelade med mej och hon spelade själv när jag tröttnat. Hon är helt outtröttlig.

Jag fick åter ett meddelande om att jag funnit i en kvinnas drömmar under natten, det är andra gången denna veckan och de senaste månaderna har jag fått till mej det ett antal gånger.
Så fantastiskt vackert att jag berör och finns i andra människors liv, i deras drömliv. Vad dom drömmer är dock oklart och det är kanske bäst så :)

Nu väntar sex dagas ledighet för mej och tanken är träning, socialiserande och att komma ikapp lite med allt som är lite efter i palatset. Det kommer bli fullproppade dagar vilket är helt i min smak.



Jockarp.

onsdag 14 november 2018

En bra dejt.....



Ja hon ger sej inte så lätt, Monopolspelet stod framme sen kvällen innan så efter frukosten drog hon igång.
- Vi kastar tärningarna några gånger mamma. Ja okejade det och flinade åt hennes entusiasm. Jag förstod åt vilket håll det barkade. Jag skulle förlora matchen dummare var jag inte. Men jag ville dra ut på det ett tag.

Jag lämnade henne vid taxin sen drog jag iväg på dagens jobb. Offertgenomgång, riskbedömning och samtal blandades.
Jag åt en god lunch och mer samtal och filosoferande. Inget kroppsarbete utan enbart huvudbry för dagen.

Jag körde hem, parkerade bilen, hoppade i löparkläderna och tog med mej en bilnyckel sen sprang jag.
Jag hade ett uppdrag, en bil skulle hämtas hem från stan och även myset skulle hämtas upp efter sin skoldag. Uppdraget slutfördes och hem till byn och upphämtning av kamphundarna.
Vi ska vara hundvakt en vecka nu så det kommer bli mycket att stå i. Jag kommer byta ut löpning mot promenad vilket känns helt okej, enligt min löpkalender har jag sprungit 16 dagar i sträck så nån dags vila är väl okej ;)

Nytt avsnitt av Bonde söker fru - Kärlek åt alla- släpps idag och som vanligt såg jag programmet redan i går.
Jag ska dejta en fantastiskt fin kvinna och jag blir varm i hela kroppen när jag ser oss ihop. Så enkelt, så öppet, inget konstlat utan bara två människor som ärligt pratar och har en trevlig stund ihop. En bra dejt må jag säga ;)


Jockarp.

tisdag 13 november 2018

Skoldags....



Mollie ropade på mej och jag gick in till henne, jag bad henne flytta på sej i sängen så jag skulle få plats. Hon började bums att sjunga på Alina Devecerskis låt du måste flytta på dej. Hon bad mej starta låten på Spotify. Jag tillgodo såg hennes önskemål sen låg vi i sängen och lyssnade på musik en stund. Så himla mysigt att starta upp en måndagsmorgon.

Vi hade ingen brådska för Mollie skulle inte åka taxi till skolan. Nepp hon skulle åka med mej. Anledningen till det var att jag var medbjuden till att medverka hela dagen ihop med henne i hennes vardagsmiljö, den chansen ville jag inte missa.
Hon började med att lura mej med att skolan började klockan åtta och med det såg jag att jag redan var körd för att kunna sköta mej i skolmiljön, för klockan åtta hade vi inte ens lämnat byn. Jag var säker på att hennes skoldag började 08:15 men hon flinade åt mej och sa att vi kommer bli sena. Morr jag avskyr att komma för sent.

Men tydligen har Mollie fattat det där med att skoja, för självklart kom vi i tid, pust.
Dagen började med gympa, min paradgren jag hade alltid högsta betyg i ämnet under min skoltid så det var väldans kul att vara med på hinderbanan och se min dotter in action. Hon var duktig, alla barnen var duktiga och modiga.

Efter en snabb dusch var det samling och alla barn fick berätta om sin helg, så härligt att lyssna och ta del av andra åtta-åringas liv. Jag märkte tydligt att det skiljer sej mellan pojke och flicka och ja, jag var väldigt tacksam över att jag fick en liten tjej att dela livet med.
Vi hade nutidskryss, där vi fick titta på lilla aktuellt skola och sen fick vi sju frågor att besvara. Trevlig och lärande.
Vi åt en gemensam lunch där jag pratade mycket med dom andra barnen runt bordet. Mycket viktigt och berikande det är viktigt att ha bra relationer med dom andra barnen i Mollies klass. Det tycker jag i alla fall.

Sista stunden fick Mollie till sitt förfogande, hon hade halva bohaget med sej till skolan och hon visade stolt upp sin lilla hund Karl. Hon fortsatte att visa ett par fotoböcker om hennes liv. Hon var fantastisk där hon satt längts fram i klassrummet och berättade och visade upp sina bilder.
När vi kom ut och jag berättade att jag var stolt över henne att hon var grym i skolan och att jag uppskattade det väldigt att få vara en del av hennes dag så sa hon:
- Du mamma, tänk att jag visade upp bilder på mej inför hela klassen där jag var naken.
Jag flinade och la armen om min dotter och sa:
- Ja du är modigast och jag älskar dej.
Vi vände hemåt och myset hängde med mormor och morfar ett par timmar, Mormor och morfar ska ut på en resa så de kommer inte ses på ett tag och det är ovanligt för alla parter. Jag drog in till stan för att köpa och byta sulor på kärran och medans det gjordes så sprang jag en mil. Helt lagom.

Kvällen vigde vi åt Monopolspel. Det blev en måndag i världsklass.



Jockarp.


måndag 12 november 2018

Vegetarianer....

Bus....


Vi startade dagen med sovmorgon, uppstigning 08.00. gäsp.
När vi väl var i gång och skulle ta tag i dagen så gick strömmen i två timmar. Vi blev lite handlingsförlamade eftersom planen var att städa och vidare också angripa bilen för lite omvårdnad.

Istället hoppade vi upp på våra cyklar och tog en tur ner på Vesan, Mollie cyklade i en rasande fart på sin lilla cykel och jag var livrädd att hon skulle slå dit. Men hon bara skrattade och lät benen trampa på som trumpinnar.

När strömmen väl kom tillbaka tog vi ett gemensamt tag med palatset, dammsugning och moppning av golv, vidare drog vi ut och tog kärran. Mollie var mej behjälplig hela tiden. Jag älskar verkligen när vi hjälps åt med allt från städ, matlagning till biltvätt och trädgårdsarbete. Vi är tillsammans, har roligt och vi får saker gjorda. Helt enkelt ett suveränt upplägg.

Hon började planera inför våren och sina odlingar, 14 olika sorters grönsaker skulle odlas och hon är helt inne på att vi ska bli vegetarianer. Jag la in min protest bums, jag skulle inte innefattas i hennes vegitariska. Jag är på tok för förtjust i kött för att kunna bli det.

Kött ja, vi bjöd far och ja även mor fick följa med på restaurang såklart. Vi körde till vår favorit thairestaurang i grannstaden Karlshamn. Galet gott och vi provåt från varandras grytor. En trevlig stund tillsammans.
Innan middagen hade jag rasslat till med ännu en mil i löparskorna. Tio mil blev det för veckan och det känns grymt bra.
Jag vet att det kan bli lite trubbel den kommande veckan, att jag måste hålla igen lite på träningen för att jag inte får ihop det med Mollie. Men ja, vi får se hur/om det löser sej.



Jockarp.

söndag 11 november 2018

Övernattning....

Humf...


Mitt mys kommer inlindad i sitt tjocka täcke och lägger sej bredvid mej i sängen, vi ligger där och pratar om hennes nya hund vid namn Karl. Jag ler i det dunkla ljuset åt hennes lycka över hunden.
Hon är stor ibland men ibland är hon så väldigt liten. Jag njuter av hennes litenhet. Den kommer inte vara så länge till.

Jag frågade vad hon ville ha till frukost, svaret blev pannkakor, tja då så. Pannkakssmet gjordes och gräddandet satte fart. Jag älskar nygräddade pannkakor, men för dagen lät jag bli att äta, jag skulle springa och springa gör jag bäst på fastande mage.
Jag tog på mej dojorna och även min löparryggsäck åkte upp på ryggen. Sen sprang jag. Jag tog turen runt golfbanan, via bron över till city. Där gled jag in på ICA och köpte 1,5L mjölk och ett halvt kilo smör sen sprang jag hem. Det var tungt dom sista kilometrarna men hela rundan innan var jag fjäderlätt så jag var i väldigt god stämning när jag kom hem.

Mollie hade en väninnan på besök, jag lagade lunch och efter det skulle det bakas. Kladdkaka är tydligen mysets nya paradgren, att den även ska pimpas med lite allt möjligt hör tydligen även det till. Blåbär och hallon sattes på toppen.
Vi bjöd ner mormor och morfar på fika, morfar uteblev men mormor gav beröm godkänt på kakan.

Lilla väninnan ville sova över och det gick fint för alla inblandade föräldrar. Tjejerna bestämde sej för att övernatta i soffan så där bäddade dom ner sej och tittade på film, jag fick också vara med på ett litet hörn, ett väldigt litet hörn.

Det blev dags för nattning och även jag hoppade i lopplådan, jag hörde tjejerna fnittra och småprata i soffan, så himla mysigt, det blev tyst efter en stund. Mollie somnade men inte väninnan. Hon fick hämtas av mamman och lämnade palatset 23:00.


Så liiiten hon var mitt mys<3


Jockarp.

lördag 10 november 2018

Lunchdejt....



Tråkiga gråa November, ja det stämmer väl in dom senaste dagarna. Grått och dimmigt stora delar av dygnet. Det är energikrävande.

Desto mer energihöjande blir det därför när solens strålar hittar sej igenom, ofta sker det när jag är på berget, det är då jag upplever allt det där sagolikt vackra. Det är då jag laddas, då jag samlar på mej den välbehövliga styrkan för att få livet att ta dom vägar jag vill. Det är det som gör att jag orkar stå emot mörkret.

Jag har jobbat ett par kvällar i vedsvängen, Mollie har därför hängt med mina föräldrar. Mollie har hunnit klippa sej, köpa en ny hund (leksakshund) hon har varit i badhuset och lekt.

Självklart har även hon och jag hunnit med en del. Vi var på golfbanan en dag och det var väldigt mysigt, vi gick en sväng på puttingbanan sen gick vi över på korthålsbanan och lirade ett par hål.

Vi har myst i soffan med film och tända ljus. suttit nära varandra helt tysta och bara känt av närheten. Den som är så viktig. Det har alltså funnits tid till mor och dotter även om vardagen ter sej fullproppad med måsten.

En lunchdejt med en kär vän har jag fått in i mitt schema, jag blir alltid överladdad av energi när vi ses. Vi blurrade på om livet, jobben, familjen, träning och självklart om kärlek och kvinnor. Det är sällsynta dejtern nu för tiden men vi känner båda två att dom stunderna är så välbehövliga i våra liv.

Löpningen har gått fint i veckan och jag kommer rulla över tio mils strecket, inget tvivel om det. Jag är stark i kroppen och jag njuter till fullo av det.
Lättlevt helt enkelt.



Jockarp.

fredag 9 november 2018

Bonderesan....



Leonora, Igår fanns du åter i mitt vardagsrum och rörde (störde) vid något ofantligt kraftfullt inuti.
Din livsenergi i kombination med människans sårbarhet väcker en nedmonterad kärnreaktor och jag blir förförd och förundrad.
Tack för att du syns och det öppnar sinnen och hjärtan.

Starka människor väcker slumrande vulkaner. Tänker att det är så det är och precis så det ska vara på något sätt. Att en människa stör ens cirklar är förmodligen det mest livsbejakande gåva att få.

Detta är rader jag fick skickade till mej igår och jag fick läsa det om och om igen. Jag kunde inte riktigt förstå min påverkan. Att jag kunde påverka en människa så kraftfullt genom tv-rutan.
Så otroligt vackert skrivet och jag blev verkligen berörd in i själ och hjärta.

Den här bonderesan har gett mej så mycket, i form av kärlek från andra människor. Jag har fått ta del av andra människors liv och deras känslor. Det är vackert.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som läst min bok, hon berättade sårbart och öppenhjärtat om sin resa. Resan från att inte lyckas bli gravid, till att äntligen få bli mamma. Hon berättade om glädje och om sorg i familjen.

En annan kvinna skrev och berättade om sin son som var gay och delar av deras resa. Det är så vackert med människor och deras historier, hur dom ur mörkret åter tar sej ut i ljuset. Jag är så oerhört tacksam för allt detta som kommer till mej. Så tacksam.

Jag tror mej ju redan har knäckt koden till varför det är så, varför jag får vara en del av andras människors liv. Jag är nästan helt säker på att anledningen är den att jag själv är väldigt öppen men mina tankar och känslor. Människor kan känna igen sej i mej och då är det enklare att öppna upp.
Jag har själv tagit mej från de mörkaste platserna in i ljuset igen. Och nu ser jag ljus vart än jag går.....

Så åter igen vill jag skicka ett stort tack till alla bedårande vackra varelser som finns runt om mej.
Vi delar med oss av mörkret men lever vårt liv i ljuset. Jag tror att det är det bästa. Tack.



Jockarp.

torsdag 8 november 2018

Det enkla valet....



Bonde söker fru -Kärlek åt alla- Ja enligt uppsatta spelregler innefattas en del att man ska avsluta dejtandet med personer efter hand som programmet fortlöper. Så att jag skulle skicka hem någon som jag inte ville fortsätta dejta är inte konstigt alls. Tydligen uppfattades mitt val från gårdagens program som märkligt av en del, men för mej var det solklart.

Mollie är snart åtta år gammal och vi pratar öppet om känslor och bemötande av andra människor. Vi pratar om respekt, eller egentligen innebörden av att respektera andra människors tankar och känslor. Vi pratar om allas lika värde och att man ska vara en god kamrat utan att för den saken skull försaka sej själv och sina egna känslor.

Vi försöker förstå hur andra tänker och varför vissa saker sker. I bland är vi ledsna, i bland är vi arga men oftast är vi glada. Men så är det för andra människor också och vi försöker skaffa oss en förståelse till varför vissa människor beter sej i våra ögon okamratligt. Vi balansera, testar oss fram men vi pratar om det, om hur vi känner i olika situationer. Vi ser det som viktigt i vår familj.

Ja, jag pratar om respekt med min dotter, vikten av att bemöta med vänlighet.
På min singeldejt fick jag se saker som är så långt ifrån det liv och de värderingar jag står för, de saker jag vill föra vidare till min dotter.
Det var i mångt och mycket en trevlig dejt absolut.
Jag förväntade mej dock att min dejt skulle försöka sälja in sej själv på bästa sätt, det tror jag är det vanligaste man gör på en dejt ;) Men jag hade inte riktigt rätt i mina tankar.
Jag fick istället en klick sänkning och höjning och det är bland det O-charmigaste jag vet när någon försöker sänka andra för att höja sej själv. Detta skedde och kvinnan som fick lämna är en kvinna som jag inte vill ha i mitt liv och inte heller en människa jag vill ska finnas och vara en del i min dotters liv.

Gällande de bägge kvarvarande damerna jag ska dejta så var jag lite fundersam över deras ålder.
När min kloka dotter såg programmet och såg mej gå i väg med Sofia och vi pratade om hennes unga ålder, så vände sej Mollie till mej och säger:
- Du mamma! glöm inte att du har också varit i den åldern och det har ju gått bra för dej....

Alltså den tjejen säger jag bara, kan man annat än att älska henne.
- JA gud var god när hon blev till.

Hon ger mej hopp....


Jockarp.

onsdag 7 november 2018

Känslorna knackar på...

I kväll hänger jag med det här gänget <3


Ännu en natt i vedsvängen avklarad. Några timmars sömn på det sen gick det inte mer, jag vaknade upp och såg genom glipan i gardinen att vädret bjöd på något i världsklass. Löparskorna på fötterna och ännu en mil på berget las till samlingen, jag återhämtar mej enormt just nu vilket är skönt.
Brunch med min mor följde och sen hämtade mitt lilla mys upp från skolan. 
Vi kunde inte låta bli att vistas utomhus så fikaväskan på ryggen och ut på berget igen. Vi satte oss på varsin sten och mumsade matsäcken. Vilket liv vi lever just nu. Det finns så mycket vackert att njuta av och vi har vett att göra det.

Middag och vi försöker följa en uppsatt meny, det går sådär. Vi ligger en dag efter men vi drog till med kotletter potatis och sås. Närodlat så det smäller om det. Lyxigt.

Efter maten bad Mollie mej om att få ta del av och se bonde programmet. Jag har hållit henne utanför det under hösten för jag förstod hur dåligt hon mådde av det som skedde förra året. 
Men nu var hon redo och bad om det själv och hon blev minst sagt glad över att se mej i rutan och även mina dejter. Vi kollade alla programmen som släppts och hon tyckte att hinderbanedejten var roligast att se på. Ni är på en vuxenlekplats tjöt hon rakt ut :)

Vi såg även avsnittet som släppts idag och ja det var känsloladdat. 
Jag var känslig och det märktes tydligt att jag inte mådde bra, men mina känslor handlade inte om valet, inte det specifika valet för det var jag helt tillfreds med och trygg i (vilket jag kommer skriva om mer i morgon) Nä det handlade snarare om den situation man står inför. Visst att alla som medverkar visste på vilka premisser det var, men vem är jag som ska stå och rata människor som lägger sina känslor i mej. Vem är jag som ska såra människor, fina människor som inte vill annat än att vara med mej. Vem är jag?
Dom kom för att träffa mej, gick in med känslor och förhoppningar om ett liv ihop med mej, precis som jag gick in med samma känslor och samma förhoppningar när jag tackade ja till att medverka.
Jag är inte en kvinnan som kastar andra till vargarna, Jag är inte sån. Men det var precis så jag kände. Jag spelade enligt uppsatta regler, att spelet handlar om människor och känslor. Ja det är något som jag vackert får hantera.
Jag liksom dom andra gav mej in i leken och då får också jag tåla den. Men det är tufft att se programmet, känslorna från sommaren knackar liksom på.

I den rätta miljön, med henne <3


Jockarp.

tisdag 6 november 2018

Molnen....



Tre timmars sömn efter nattjänst i vedsvängen, nja mer behövdes inte just då. Jag gick upp tog ett löppass på en mil. Allt var grått och jag kände mej dyster. Inte över något speciellt men jag blev butter av vädret, av att ljuset inte var starkt och klart. Jag rullade på upp på berget och när jag sprang i en massiv dimma funderade jag över om det var molnen som var så låga eller om det var dimma. Jag bestämde mej för att det var molnen och med ens blev jag på bättre humör, för vem har möjlighet att springa bland molnen ;)

Hem kom jag på lysande humör. Jag grejade med tvätt och lakan i sängen byttes. Jag åt en god måltid sen körde jag och hämtade upp min dotter. Hon var besviken över att se mej. Hon ville leka mer. Jag försökte förklara för henne att jag vaknade tidigt och att jag saknade henne så därför var jag så tidig, hon muttrade något och gick för att hämta sin väska.

Vi körde till resebyrån och betalade den kommande Thailandsresan. 45 loppor senare och biljetterna i vår hand vände vi hemåt igen.
Mollie käkade lite och vi bjöd mormor och morfar på en kopp kaffe. Vi samtalade en stund sen gick dom och jag la mej på soffan, massivt trött. Mollie var inte trött så hon började sortera i sina garderob. Hon är stor nu och duktig.
När jag attackvilat så hjälpte jag henne med att vika och lägga in kläderna i en för oss bra ordning. Tummen upp för det.

Lite avslappnande sällskapsspel i form av kalaha innan förberedelserna för ännu en natt i vedsvängen tog fart. Jag looooosade ännu en gång, men jag tar det som en kvinna ;)

Snart är vi där igen....


Jockarp.

måndag 5 november 2018

Stolthet....

Alla får öppna....


Några dagar som handlat om Mollie och hennes behov. Oftast är det så, att mitt liv levs i andra hand. Hon först sen jag.
Men jag har kommit på att jag är grym på att stilla mina egna behov, mina behov som också är väldigt viktiga för vår familjs mående. Får jag in min löppass så mår jag bra och jag lyckas nog till 99%.
De gångna dagarna har löppassen varit naturella, utan musik utan telefon. Bara jag och mitt sällskap. Att höra varje andetag, att höra varje steg på sin tur det är magiskt. Att springa med sällskap och trevligt sådant är så kickande. Att småprata och bara tugga km efter km är enormt återhämtande.

Mollie ja. Ja hon har ju förberett sin fest ett antal veckor nu och vi har verkligen satsat helhjärtat  både hon och jag. Med allt. Kattdräkten på mej och alla saker vi investerat i för att få det hela precis som hon ville. Mat och godsaker på det, ja det blev inte billigt. Blev det lyckat då?
Mm, Jag tror att med så stora förväntningar så krävdes det ett par dagar för henne att smälta allt för att se hur lyckat det faktiskt blev. Jag såg det dock under kvällens gång.
Min dotter är speciell och hur hon blivit sån har jag inte en aning om ;)
Hon började imponera redan vid paketöppningen. Det var inte hon som öppnade sina presenter utan alla gästerna fick öppna var sin. Alla satt i en ring och så gick hon varvet runt.

Under matintaget ställde sej Mollie Vilhelmsson sist och lät alla sina vänner ta mat och efterrätt först. När pinjatan skulle slås sönder stod hon även där sist i ledet.
Hon var noga med att alla skulle trivas och ibland blev det på hennes egen bekostnad. Att alla hennes presenter slets upp och alla barnen lekte och pysslade med hennes saker gjorde mej en aning besviken. Jag tyckte nog att hon kunde få möjlighet till att leka och pyssla med sina saker före dom andra gjorde det. Men Mollie sa ingenting om det.
Jag såg något så otroligt vackert i min dotter, det värmde till i mitt hjärta och tårarna brände i ögonvrån. Jag var så oerhört stolt över henne. Hon är fantastisk.

Fantastisk ja, att ha en vän som alltid ställer upp på våra upptåg och hjälper oss i vått och tort är så väldigt lyxigt. Att ha såna människor vid sin sida gör att jag kan vandra tryggt i livet.
Jag var helt lugn inför invasionen av dom 14 barnen som skulle komma. Att Mollie även fick en hårfön som hon längtat efter av vår vän var ju även det ett plus i kanten ;) (Den används redan flitigt)

Helgen har annars mest bestått av att förbereda och att efterbereda, vi har lagat god mat och vi har chillat i soffan om kvällarna med film och godsaker. En helg av närhet, en vacker helg.

En trött tjej på skogspromenad...


Jockarp.

torsdag 1 november 2018

Let´s dance hejdå.....

Caféhäng....


En ledig dag som startar på bästa sätt. Myset kom insmygandes med sitt täcke om sej och kryper upp i min säng. Vi ligger och filosoferar en stund men hon var förväntansfull på dagen.
Uppklivning och bilen packades med presenter till mormor som fyllde år.

Vi grattade och paketen öppnades. Jag lämnade min dotter och tog en löptur på 14 km. Dom sista var inte ens roliga det blåste så kraftigt så jag blev stillastående.

Jag drog i mej ett par knäckemackor sen väntade utfärd. Ett café som förmodligen gör världens godaste mandeltårta skulle besökas. Mollie och mormor tog två bitar var. Jag tog en och njöt väldigt av den.

In i en leksaksaffär på vägen hem för att styra upp Heliumbestyret. Ut kom vi med en jätteballong fylld med helium, 150 spänn fattigare var jag men myset var nöjd och glad. En kompis till henne ringde och frågade om hon var leksugen. Svar ja. Så jag lämnade av henne hos väninnan. Med det fick jag oplanerad tid.
Jag funderade på att vila i soffan en stund men i stället fick jag ett anfall och jag gick lös med dammsugaren.
Efter det tog jag åter på mej löparskorna. En ny tur och nu valde jag små stigar på berget. Det var galet skönt, stilla vindar bjöds jag på. Lite revange för morgonens stormiga pass.
Jag rassalde in med 2,5 mil på måbrakontot.

Myset skulle på restaurang på kvällen men det skulle inte jag. så hon blev upphämtad av mormor och morfar och själv körde jag över berget till min vän. Vi behövde varandra. På tok för längesen vi bara kunde sitta och småprata om livet. Dom så viktiga samtalen.

Hem igen och jag slirade runt med golvmoppen en sväng innan min dotter åter var hemma. Jag hade saknat henne kände jag när jag mötte henne leendes i dörröppningen.
Jag blev med ens total.

Hon hittade nåt nytt på paddan som hette momio. Inte en aning om vad det var, men säkert kul. Själv läste jag tidningen QX. Jag medverkade själv i månadens nummer med några svar på frågor om allt mellan himmel och jord. Bland annat svarade jag på frågan vad man aldrig kommer att få se mej i. Svaret blev högklackat. Och med det hej då Let`s dance ;)



Jockarp.

onsdag 31 oktober 2018

Mansgrisar.....



Ett par dagas arbete men nu får det vara stopp. Mollie har höstlov och vi behöver vara tillsammans.
Vi har nu full koll på grejerna till festen förutom just en tub helium, det måste vi försöka få tag på inom det snaraste, hur svårt kan det vara?

Mollie har problem med att hålla känslorna i styr just nu, allt handlar om hennes fest, precis allt.
Hon prata i fest, hon tänker i fest och hon lever i fest. Hon traggar formligen hål i huvudet på mej och ofta känner jag behovet av att andas i en påse ;)

Jag fick ett mess under gårdagen om informationen om att det fanns ett paket för mej att hämta i stan. Avsändaren var en viss fröken Tove Frank och ja det var inte utan att jag anade vad som fanns i paketet.
Vi skyndade oss in för att hämta det och mycket riktigt. Det var precis det jag trodde. Bilder på mina fötter. Så konstnärligt, magiskt och vackert. Jag har så många gånger försökt att beskriva det jag ser och det jag känner i bilden. Men varje gång har jag misslyckats.
Jag skulle så gärna vilja beskriva för Tove att idéerna i henne blir något helt nytt i mej. Att få henne att förstå vad hon gjort med mej.
En tro om att något sånt vackert skulle kunna avbildas av mej.....Jag förstår det inte, jag kan inte förmedla det i ord och det är helt galet. Och så ovant för mej.
Jag som brukar ha lätt för att sätta ord på känslan.
Men den enklaste rad jag kan få fram för att förklara bilden är dåtid och framtid. Och det är så otroligt vackert i sej.

Kontrasten på det vackra jag fick uppleva i bilden till något extremt fult lät sej inte väntas på. Under gårdagen när jag tittade på 6:e avsnittet av programmet Bonde söker fru -Kärlek åt alla-  blev jag både bestört och äcklad.
Jag kan inte förstå hur man kan bete sej så lumpet mot andra människor. Vuxna karlar som inte kan uppföra sej. Jag skulle vilja använda alla fula ord jag kan komma på men nä, jag är större än så.
Istället tittar jag tillbaka på sommaren med en tacksamhet över att jag fick slippa uppleva händelsen live. 
För medans dessa "vuxna" män betedde sej väldigt respektlöst mot kvinnorna i sin omgivning så befann jag mej lyckligt ovetande på Jockarpsmark ihop med den vackraste lilla människan på jorden.
Jag minns natten när jag var hemma och låg i min dotters säng. Jag sov inte, jag låg helt still bredvid henne och tog in hennes doft, jag hörde varje andetag hon tog den natten. Jag minns att jag sa till mej själv. Det är hon, hon som är viktigast, allt annat blekna i henne närhet. Allt annat är oviktigt.



Jockarp.

tisdag 30 oktober 2018

Festförberedelser....

Humf....


Mollie Vilhelmsson har en extrem kärlek till att ordna fest, problemet just nu är att jag innefattas i det där och jag är inte lika road av partyn. Men jag försöker verkligen göra allt för att det inte ska märkas allt för mycket. Hon är så stolt, så glad och så förväntansfull och jag är då absolut ingenting av det. Men när man har barn så är det ihopbitning av tänderna som gäller emellanåt.
Jag försöker verkligen glädjas med henne ;)

Hon har jobbat på med inbjudningskort. Vi har klippt och klistrat. Vi har beställt pinjata och vi har varit i skogen för att letat upp den perfekta pinnen att använda till att slå på pinjatan med.

Vi har köpt utklädnadskläder, där innefattas även då jag, hua. Mollie ska vara vampyr och jag ska vara katt. Gode gud säger jag bara. 

Vi har köpt halloweensaker för hundratals kronor. Skelett, spindlar och spindelväv både lysande och icke lysande. Vi har självklart också köpt pumpor. 

När man öppnar en av toadörren i palatset så möts man just nu av ett skelett. Jag är ganska övertygad om att någon unge på festen kommer bli lite lätt skärrad.

Vi har investerat i en svart bordsduk, till det skulle det vara orangefärgade servetter och tallrikarna är även dom svarta.
Vi har till och med köpt nagellack, hon rött och jag svart. Allt för att vi ska göra allt så bra som möjligt.
Här gårs det all in.

Vi har fixat efterrätten, glass, frukt, bär, maränger, marshmallows. Godis i mängde för att fylla spindelpinjatan.
Det är helt enkelt bara maten kvar och gästerna med då så klart ;)
Men Mollie är mer än superredo för fredagens begivenheter det ett som är säkert. Frågan är kanske om jag är det......

Hon ligger i....


Jockarp.

måndag 29 oktober 2018

Ö-Liv.....


Busväder....


Vi lämnade byn för att ta oss via Kalmar över till Öland och till stugan på norra ön.
Det blåste kraftigt och regnet stod som spö i backen. Vi brydde oss inte. Tacomyset slog allt dåligt väder. Vi satt och myste inne i stugan när vinden rasade.

På mornarna tog jag mina löpdojor på fötterna och begav mej ut i en för mej ovan miljö. Hav och vatten vart jag än befann mej, så vackert och så mycket jag hämtade hem under mina löpturer. Ny miljö gör att hjärna och hjärta öser på för fullt. Jag gillar det.

Lite turer runt ön, vi drog upp till Fyren Långe Erik. Det var ett hysteriskt väder. Vågorna slog upp över bron som skulle ta oss över till fyren. Vi fick parera vågorna. Det bet i kinderna av kylan och blandningen av salt och söt vattnet. Jag älskar extremväder. Vi skrattade och sprang i vinden. Mollie fick saltstänk i ögonen och lite jämmer om det. Sen flinade vi och sprang vidare i livet.




Hem i stugvärmen igen och vi spelade sällskapspel, fia med knuff och Monopol. Väldigt bra spel för lärandet. speciellt monopol, både räkning och läsning. Vi blandade nöje med läran. Bra. Jag fick storstryk i båda spelen men jag klarar av en förlust ganska bra nu på gamla dar ;)

Vi körde förbi kamelfarmen på Ön och självklart stannade vi till där en stund, skumt att se dessa djur i en hage ihop men nötkreatur. Men ja det gick ju det med.

Vi mumsade mat på en restaurang i Bornholm och vi njöt av livet och av det chilla tempot. Vi hade inga måsten alls och det var extremt behagligt.
Att stugan blev stömlöst ett antal timmar gjorde att mysfaktorn skruvades upp på max.
En riktig kanon helg.

På vägen hem stannade vi till vid fredsstenen i Brömsebro. Jag berättade lite om historian om platsen och vad som hände där en gång år 1645, Mollie var måttligt road, men hon fick höra på i alla fall  ;)




Jockarp.

lördag 27 oktober 2018

Vampyren.....

Blodsugare på väg till plugget ;)


De stundade halloweenparty i skolan. Lilla fröken Vilhelmsson var som vanligt enormt förväntansfull och spänd. Vi bestämde kvällen innan att vi skulle gå upp lite tidigare för att slippa stressa med frukost och utklädnad.

Jag hade verkligen inte behövt ställa klockan, det spritte i hela hennes lilla kropp när hon kom inhoppandes till mej innan klockan ringt. Jag flinade och jag kunde inte låta bli och fråga varför hon var vaken så tidigt. Hon började då sända likt en radio. Gosse vad hon levererade tankar och känslor där i arla morgon. Jag njöt i fulla drag av att lyssna på henne.

Upp och kläderna åkte på i en rasande fart. Hon skulle ha håret uppsatt och det skulle målas i lite olika färger. Hon fick inte i sej maten och mjölken uteslöts, istället skulle hon dricka blod som vampyrerna gör. Björnbärsdricka fick duga. Hon flög runt som en vittvilding och innan jag sa till henne att klä på sej ytterkläderna var hon utanför huset och på väg mot taxin. Hua vilket tempo en fredagsmorgon.

Vi kramades och den lilla sockersöta vampyren hoppade in i taxin. Själv, ja vad gjorde jag. Jo jag tog en efterlängtad löptur på ett gudomligt vackert berg. Jag tog en ny väg och från den vägen gjorde jag en avstickare. Jag såg ny vackerhet vart jag än vände mej. Jag såg milslångt av gulröda blad som blev så extremt starka i morgonljuset. Solen strålar träffade dom daggvåta bladen och det blev ett för ögat ett jobbigt starkt ljus. Men jag tvingade mej att se för samtidigt var det så väldigt vackert.
Det var ett sånt ögonblick som jag sparar och som jag kan plocka fram från minnet en rusig, kall och gråmulen Novemberdag och känna att det kommer vackrare dagar.

Turen slutade på 21 km. Koppen levererar stort just nu och jag från ofta frågan om hur jag håller.
Det är faktiskt oklart men så länge kroppen känns stark och fräsch så tror jag att det är rätt upplägg för mej. Jag pressar kroppen lagom mycket. Sen borde jag kanske se över kostvanorna en aning. Det blir lätt lite mycket korv och godsakerna sparar vi då rakt inte på heller just nu ;)



En sån morgon....på berget..

Jockarp.

fredag 26 oktober 2018

Hem ljuva hem.....



Jag befann mej på resande fot och jag postade ett blogginlägg om känslor, upplevelser och bilder från mitt inre.
Jag fick en enorm feedback, en enormt fin respons över det. Jag var nog inte riktigt beredd på det men jag blir verkligen glad över att människor tar in, förstår och känner igen sej själva i min text. Att dom förstår upplevelsen och själva vill dit.
Att människor hör av sej och berättar att dom får gåshud av min beskrivning, att jag sätter ord på oförklarabara känslor. Det är stort för mej. Så stort tack alla ni som delar med er av era känslor av hur ni upplever min skrivna text.

Min tur till huvudstaden ja, frågorna jag ställde var, var det bra dagar? ja visst.
Goda dialoger? ja visst.
Roligt? ja visst.
Mm helt enkelt kanon. En vistelse som gav mycket.
Och så fick jag köra en fantastisk bil också. Jag blev nog lite kär där faktiskt. Något ytligt dock. Men materiell kärlek är kärlek det med. Inte så vacker, stark och skör som den känslomässiga kärleken, men nog kan det klassas som kärlek. Kärran var vacker, den var kraftfull och den kunde nog också te sej lite känslig emellanåt ;)
Detta var det braiga. De finns en baksida också.

Att åka iväg och lämna myset hemma det tillhör verkligen inte min favoritupplevelse. Jag ogillar när vi är så långt ifrån varandra om något skulle hända, det tär på mej. 
De slog mej även när jag var i storstan att jag saknade hemma. Jag saknade soluppgången över Vesan, det har blivit en vana för mej att njuta varje morgon av den vackra uppgången och av hösten i förd mina löparskor.
Jag roade mej med att titta på bilder i mobilen när jag satt i flygplanet och då slet det lite extra i mej. Det viktiga och det vackra plågade mej.

På vägen hem släppte jag alla tankar på längtan, jag gav nämligen en intervju och jag skrattade så tårarna rann när vi lagt på luren. Jag förundras över att det finns människor som livnär sej på att intervjua andra människor. Att någon vill läsa om vad jag har för egenheter, vilket ämne jag hade toppbetyg i. Om jag legat med män och så vidare. Ja jag förstår det inte riktigt men det är kanske inte meningen att jag ska begripa allt. Kul hade jag i alla fall och jag tror jag nöjer mej med det.

Ja nu är jag hemma igen, men bara för att packa om väskan. Det väntar Ö-liv i helgen ;)


Är det konstigt att man längtar hem?


Jockarp.

torsdag 25 oktober 2018

En bild på en bild.....



Att somna totalt inslingrad i en annan kvinnas kropp, där alla delar av två kroppar sätts samman, där två blir ett. Den känslan är så vacker, så stark.
Två kroppar i total symbios, så tryggt, så mjukt. Jag ser bilder i huvudet på hur det ser ut, uppifrån. Jag tror att det måste vara en av det vackraste bilder som nånsin skapats i mitt inre. Jag önskar mej en sån bild på en bild.
En bild där man endast ser kroppar. Min nakna kropp ihopslingrad med en annan kvinnas kropp. Så naket, skört, sensuellt och så galet vackert.

Att vakna upp till en ny dag, morgonljuset som hittar sej in genom gardinen. Mina fingrar som ritar bilder på en naken kvinnas ryggtavla. Blixtrande känsla när mina fingrar nuddar den nakna huden. Bild efter bild ritar jag där i morgonljusets sken. Hela ryggen täcks av mina osynliga bilder. Mina fingrar nuddar så fjäderlätt mot huden, fjäderlätt men samtidigt så enormt kraftfull.

Jag ritar vidare, bild efter bild, jag hör ljudet av en vällusts andning. Jag anar ett leende, där i morgonljuset, ett leende efter mina penseldrag. Mina fingrar kan få en mun att le. Jag älskar det. Älskar att möta morgonen och älskar att göra det leendes, älskar att göra det målandes.

Jag möter oftare och oftare dessa bilder, dessa känslor. Jag ser något vackert som sätts samman med en känsla som i sin tur målar en bild i mitt huvud.
Jag tror aldrig att min känsla, min bild skulle kunnas målas rättvist på en bild.
Vissa bilder kanske bara ska befinna sej i mitt inre. Jag vet inte, men kanske.



Jockarp.

onsdag 24 oktober 2018

Singeldejt....



Tänk att jag fick en beskrivning, en komplimang om att jag framstår som en härlig, klok, hövlig Milf.
Ja jag vet att det var sagt med glimten i ögat men ändå. Och vad mer då. Jo det stämmer, tja kanske inte allt, det får ju andra svara på såklart, tänker då närmast på milf ordet ;)

Men jag kollade på det femte avsnittet av Bonde söker fru - kärlek åt alla - igår. Och jag måste säga att jag är enormt nöjd med mej själv, hur hövlig jag är.
Att få se mej själv, hur jag beter mej utan att faktiskt egentligen tänka på det och ändå visa en sån enorm respekt inför andra människor. Jag trodde nog inte riktigt det om mej själv. Det är ett vackert konstaterande, jag blir glad över att se mej själv uppföra mej respektfullt mot andra människor.



Själva dejten ters sej också väldigt bra, det kanske inte var exakt så jag upplevde den där och då men klipperska har gjort sitt och tja nu är det så.
Det blev också en dejt som avslutas med att jag faktiskt avbryter min vistelse på Siggesta och inte kommer medverka något nämnvärt i nästa avsnitt.
Jag är lite besvärlig i vissas ögon men mitt liv är mitt och jag sätter mej och Mollie främst. Alltid.

Jag gillar verkligen inte att bråka, och gör allt i min makt för att slippa det. Jag tror på lösningar genom dialoger. Jag gillar att prata och jag gillar lösningar.
Så har det inte alltid varit, jag var lite av en bråkstake i unga år. Jag sökte konflikter och att "röra runt i grytorna"
Jag är äldre nu och framförallt är jag större än så. Det ska mycket till för att jag ska styras genom affekt. Jag är smartare än så ;)
Och jag älskar verkligen den äldre versionen av Leonora Vilhelmsson.

Ja med det sagt så lämnar jag Jockarp för att ta mej till huvudstaden. Jag hoppas på en bra lösning genom dialog även där när jag väl är på plats.


Redo för dejt ;)

Jockarp.