Studiedag……

Min morgon…

Alltså hallå vad det har regnat här i byn den senaste veckan och det ser inte ut som om det blir någon hejd på det framöver heller. Jag vaknade redan vid fem men allt var svart så jag låg kvar i sängen och chillade till det ljusnade. När det väl gjorde det tog Kennet och jag en sväng på berget. Det var en vacker morgon och den var en aning frisk, i alla fall när man bara hade småbyar på sej.

En dusch och en snabb kaffe och lite snack med min dotter som hade studiedag sen var det iväg igen. Cellprovsdags. In till barnmorskan i stan och efter tio minuter var jag åter ute på den regnblöta trottoaren.

Hem och hämta upp Mollie  för vidare färd till Kristianstad. Vi köpte lite nya kläder till Mollie, hon växer så det knakar. Vi han med ett besök på ett café innan jag skulle infinna mej på ett pcr-test. 1950 spänn kostade det och det gör mej en aning ilsk. Jag har verkligen skött mej, varken fått covid och även vaccinerat mej. Jag ser det som horribelt att jag ska behöva pröjs dessa pengar. Hade jag inte vaccinerat mej hade jag kunnat köpa det men nu. Nääää.

Skit samma jag svalde min ilska och betalade lopporna. Allt för att jag i morgon ska kunna bege mej för att förhoppningsvis kunna hämta hem marathon medalj  nummer 19 till byn.

Jockarp.

Lasse……

Dagen då jag åkte till Danmark för att göra inseminationsförsök nummer sex, den gången då jag faktiskt lyckades att bli gravid fick jag också ett samtal om att en liten hundvalp fötts. Den lille hunden skulle få bära namnet Lasse efter Lasse Winnerbäck. Självklar blev den 13 Mars 2010 en väldig speciell dag för mej och en dag jag minns med glädje.

Lasse har alltid funnit i min dotters liv, lite i skuggan av sin storebror Sigge. Men Lasse har alltid varit en snäll och vänlig kille, han har inte tagit så mycket plats utan mer funnits runt oss i dessa år.

Han har haft epilepsi i halva sitt liv men med mediciner har det hållits i schack och han har levet ett fint och lugnt liv här hemma i byn.

Vi har skyldigheter mot våra djur och det är att på ett värdigt och fint sätt låta dom släppa taget när tiden är inne.

För Lasse var den tiden nu.

Mollie blev givetvis väldigt ledsen när jag berättade att Lasse nu åter var tillsammans med Sigge. Vi grät och jag tröstade så gott det gick.

Hon klappade honom och satt och pratade med honom en stund till hon kände sej redo för att ta honom till sista vilan bredvid sin bror.

Försiktigt la morfar ner honom i graven på en bädd av gyllengul halm. Han låg i sin mjuka puff och Mollie la ner ett par av hans favoritleksaker. 

Jag frågade Mollie om hon ville täcka över honom och det ville hon, en handduk och lite mer halm sen la vi försiktigt jord över hans lilla kropp. Mollie och morfar hjälptes åt att täcka graven. De var en sorglig men väldigt fin stund.

Morfar fixad med stenar på graven och nu pryds den med en blommar och en lykta. Mollie ska göra något fint till hans minne som hon ska smycka graven med.

Vänlig, godhjärtad och gosig knackade han på i hundhimlen. Att han blev insläppta där råder det inga tvivel på.

Lasse tack för allt, du var en fin vän.

Jockarp.

Mer skapande.....

Bokskål....

En helg med fröken särbo. Det blir ofta väldigt aktivt och denna helgen var inget undantag. Vi fixade och donade i verkstan och även lite nya alster producerades. Hon är grymt duktig på att göra saker klara. Jag är bättre på att fixa material. Jag blir lycklig av att se olika trädslag och hur olika dom blir i själva torkningsprocessen. Vi hittade en rötad bokbit som fröken särbo gjorde en vacker skål av. Medans hon svarvade gjorde jag en sked i körsbärsträd. Jag blev väldans nöjd med den. 

Vi åkte på en höstmarknad i grannbyn, Mollie hade en kompis med sej, tjejerna gick för sej själva och jag och fröken särbo strosade runt i ett makligt tempo. Mollie köpte en burk honung som hon var mäkta stolt över. Jag bara log åt hennes entusiasms. Kompisen följde med hem och dom hade en heldag tillsammans.

I går var jag hos min vän andra sidan berget, hennes sambo hade precis varit och sågat ner ett plommonträd. Jag vill ha det där trädet. Så nu har vi även bitar av plommon att kunna testa att göra vackerhet med. Bitarna är inte bärgade till Jockarp än men snart :)

Vi tog en långpromenad till Gudaghagen som är ett gravfält från yngre järnåldern. Det är en vacker plats och vi konstaterade på vår vandring att vi har en väldig tur att vi har förmågan att se all vackerhet.

 

Och en ring....

Jockarp.

Långpass….

En helg som handlade om handboll och kneg. En cup för Mollie under hela lördagen men fyra matcher. Jag var funktionär så det blev en lång dag. Från handboll till att stapla pinnar. 12h jobb innan jag fick nån vila. Ett tufft dygn.

Mollie är tillbaka till skolan och det är skönt. Hon gillar plugget och trivs vilket är skönt. Det gör ju också att jag har tid själv. Så efter en morgon promenad med mister Kennet tog jag den sista långa turen på berget. Jag sprang i tre timmar vilket var behövligt och det bäst var att jag kände mej väldigt pigg. Det höjer modet inför det kommande loppet.

Mor min var och röntgade armen en andra gång. Det upptäcktes då två benbrott i axeln.

Operation var ett måste.

Med det står Mollie och jag för middagslagningen åt morfar.

Vi hjälps åt och det går väldigt bra det ;)

Jockarp.

Må bra……

En morgonpromenad med Kennet kickade igång min fredag. Regnet öste ner, regnkläder och kängor på. Vi kom hem och jag fick torka av honom rejält. Ombyte för mej. Löparkläder på. Regnet lugnade sej något och då passade på att ge mej iväg. Jag kom knappt över gårdsplanen förrän mina gympadojor var dyngsura. Jag hade två val, vända om och går in eller fortsätta. Jag gjorde det sistnämnda och brottade in 1,5mil på springkontot.

Mollie var vaken när jag kom hem. Hon var pigg vilket var glädjande. Hej då förkylning. Men det fick bli en lugn dag för henne i alla fall. Hon bakade en kladdkaka som hon gick och bjöd sin mormor, morfar och morbror på. Det var uppskattat.

Jag var ur gängorna ett tag, antagligen för att jag inledde en periodiskfasta i söndags och med träning betyder det att kroppen får det lite tungt och får ta av det som finns. Men det är bra att träna på att gå tom. Speciellt innan långlopp. Jag vilade en stund och Middag lagade. Klyftpotatis, kalvkött och bearnaisesås. Det gjorde susen det.

Jag blev pigg som en mört efter intaget. Det gjorde att jag blev sugen på verkstadhäng. Jag har ett litet projekt på gång så efter att jag satt fyr i kaminen drog jag ohämmat igång. Bandsåg, slipsten och så över till svarven. Där stod jag en bra stund och såg träet formas till precis det jag önskar. Vilken tillfredställelse.

Lite mys en fredagskväll med Mollie tillhör inte vanligheterna. Men efter att vi duschar och kammat ut vårt långa svall. Parkerade vi oss i soffan tillsamman och tittade på en film. Herregud så mysigt.

Jockarp.

Axelbrott……

På sjukan….

Mollie var snuvig så jag fick låta bli arbete och i stället hålla mej hemomkring och väl var väl det. Morgonen började med en promenad på berget med min mor och terrierna. Det regnade och blåste och var allmänt otrevligt. Pang. Att snubbla på en rot och trilla framstupa är inget bra. Jag fick ta min mor till akuten där det konstaterade att axeln var av. 

Jag tog hem henne och sen åkte jag iväg och köpte lite kläder som hon kan ha nu när inte alla delar på kroppen är intakta.

Mollie var vid okej vigör, men snorig. Hon bäddades ner i soffan medans jag körde till en kompis och hämtade delar av ett nersågat körsbärsträd. Jag är så himla glad över att jag fick möjligheten att få delar av trädet till min nya hobby. Frukt och bärträd är inte det enklaste att få tag på. Hem och lasta av trädet i verkstan.

Middagen skulle lagas och det stod kalvstek på menyn. En stor sådan visade det sej. Jag hann inte få den klar innan jag skulle vara på en utbildning med handbollsföreningen. Så kalven får avnjutas idag i stället. Delikata bekymmer det det ;)

Sammanfattning av dagen. Full fart.

Jag somnade minsann ovaggade.

Väldans tacksam….

Jockarp 

Bandsåg…..

Efter resan till Bornholm åkte vi och kollade på en begagnande och några år på nacken gammal bandsåg ;) vi ansåg oss behöva det till vår verkstad. Vi slog till på sågen och även en pelaborrmaskin fick följa med hem till Jockarp. Det känns som vi har det vi behöver för att utföra vår nya hobby.

Fröken särbo är den som stått flest timmar vid svarven och det börjat minsann synas på alla saker som tillverkas, vissa färdigställs, andra pausas för att torkas eller fortsätta att arbeta med vid ett senare tillfälle. Det testas trädslag och det konstateras vad som är bra och dåligt svarvträd. Men verkstan har förvandlats till en mysig plats att befinna sej på. Och vi är där så ofta vi kan. Medans hon svarvar städar jag, ställer iordning, eldar i kaminen och täljer skedar.

Jag har ett marathon att springa om ett par veckor så träningen i mängd mil i veckan har ökat. Jag är inte helt fulltränad men jag får ta det lite som det är. Och se till så jag kommer hem med medaljen. Glädjande så är det även bestämt att fröken särbo följer med mej till London och supportar mej vilket jag är väldigt tacksam för.

Jockarp.

Bornholm…..

Vi hämtade upp myset lite tidigare i fredags vid skolan och begav oss söder ut mot Ystad. Efter lite fadäser med fröken särbor telefon som slutade med att det fick bli en nyinvestering så hann vi ändå dit i tid.

Färjan över till Rönne till den fantastiska och vackra ön Bornholm.

Jag gillar den bara mer och mer, det finns så mycket att uppleva, vackra stränder, karga klippor och alla små mysiga hamnar.

Vi åkte inom en vingård och köpte vin, om det är gott och speciellt får jag aldrig klarhet i efter som jag inte dricker. Men det var naturvin vilket betyder att det skiftar i smaker eftersom det inte processas som vanligt vin. Bara det låter ju spännande. 

Vi parkerade på en vacker plats på en del av Dueodde. Platsen är naturskyddad på grund av de stora sanddynerna.

Middag för dagen blev grillat och att sitta att titta ut mot horisonten på ett helt stiltjes hav gör vem som helst lugn.

Morgonen startade upp med en barfota löpning med Kennet ut med stranden. Efter det tog vi alla fyra ett gemensamt morgondopp. Så himla mysigt och jag var så himla redo för kaffe.

Vi packade in oss och fortsatte runt ön. Vi upplevde så mycket vackert och så mycket trevliga människor. 

I Gudhjem stannade vi till och köpte en bautastor glass. Och faktiskt, vi lyckades trycka ner den ;)

Söndag och hemfärd. Det gick lite sjö och jag var minsann glad över att vi inte skulle åka längre än 1,5h spyan kändes nära.

Men jag klarade mej. Pust.

Jockarp.

Svarvad.....

Redo för båtfärd....

Under helgen var det äventyrshelg i vår lilla stad. Jag hade fått nys om att det fanns en ribbåt som tog en med full fart ut i pukaviksbukten. De ville vi testa. Vi hoppade ombord och for iväg. Vi la till en snabbis vid Hanö sen gick det i 70 kilometer in mot land. Vi såg en Säl och massor av aulakråkor. Det var en fin tur med både naturupplevelse och lite tryck. Mollie gillade det vilket var superskoj. När vi kom i land passade det perfekt med en Fish and chips till middag på en hamnkrok.

Nya utmaning. Vi har pratat om att köpa en svarv och nu har vi gjort det. Jag körde till en äldre herre som hade en svarv som han ville sälja till mej. Efter lite meck så var svarven klar för jungfrufärden. Det gick lite si och så. Men min kära säbo ger sej inte så lätt. Hon kämpade på och slutligen stod den första lilla skålen klar.

Vi har även fixat i verkstan och gjort lite mysigt. En soffa ett bord och några stolar runt kaminen gör det väldigt hemtrevligt. Där har jag suttit och täljt en sked medans jobbet med svarven skedde. Jag eldade givetvis i kaminen vilket jag uppskattar  väldigt, både värmen, doften och knastret från elden.

Mollie har bestämt sej för att sälja jultidningar vilket jag uppmuntrar, hon jobbar för att nå ett mål, misslyckas hon med det är det upp till henne. Lyckas hon kommer stoltheten vara enorm. Jag hoppas på det sistnämnda.

Jockarp.

Att följa en stig....

Godmorgon Jockarp...

En stig.....

Det är nåt speciellt på hösten. Solen är stark när det tar sej upp över horisonten i öst. Vesans jord är fuktig vilket skapa magi. Dimman som förändras under morgontimmarna är ett fantastiskt skådespel i sej. Jag blir lycklig även om klockan är väldigt lite och jag är i behov av sömn.

Vi tog en morgonpromenad på berget och dom tysta stunderna innan dagen kommit i gång är fantastiska. Ibland behöver liksom inte livet vara svårare än att följa en stig. När vi kom hem igen var det dagas att väcka unga fröken. Pannkakorna serverades och tänderna borstades. Redo för dagen.

Jag lämnade henne i skolan och snörade på mej mina springskor. Det har varit en bra vecka löparmässigt. Jag hade ett uppdrag och det var att fixa en sponsor till ett event med handbollen. Det gjorde jag på min löptur och sponsorn gav grönt ljus. Glad var jag för det.

Möte och för dagen var det irl det var längesen, det mesta har varit i teams de sista åren. Men det gick bra. Alla höll avstånd och det var roligt att se lite ansikten. När jag satt i mötet fick jag ett mess om att mina nya glasögon kommit, gosse så glad jag blev. Efter bilinbrottet har jag nu varit utan dom i fyra veckor. Inte kul. Jag hämtade upp dom bums efter mötet.

Mollie var lite seg när jag kom hem så vi höll oss i sakta tempo. Vi läste lite läxor, ja helt sjukt. Dom har fått en ny engelska fröken så nu är det glosförhör varje vecka som gäller. Hua. Hon är duktig och hon tycker det är kul, det är nog mest jag som har lite svårt för det där ;)

Nattskift i vedsvängen och jag var hysteriskt trött innan jag landande i sängen klockan sex på morgonen. Inte så konstigt med tanke på att jag dygnat.
Hej livet.....

Jockarp.

3.....

Helgen innehöll rysligt mycket jobb. Det som livade upp det var att fröken särbo ändå gästade oss. Livet blir lite roligare då. Att vi även blev bortbjudna på ostbricka andra sidan berget var ytterligare ett inslag som gjorde helgen mer värt. Så himla mysigt att sitta och småäta och småprata. Att samtalen mest handlade om ledsamheter så som fängelsekunder och krig gjorde inte så mycket. Det var spännande och intressant. Alla har vi olika syn på saker som sker.

Måndags morgonen startade upp med dom vanliga rutinerna inför skolan, sen gav jag mej iväg på berget. Tre mil senare var jag hemma efter jogg i brutala backar, upp så som ner. Det var väldigt skönt att få in ett ordentligt långpass, det är bara cirka fyra veckor kvar tills jag ska stå på startlinjen inför 42 195 meter.

Jag har inte riktigt gett mej tid till bege mej ut is svampskogen i år. Jag har haft för högt tempo för att hinna se något. Men på en morgonpromenad med Kennet stötte jag ihop med ett par små vackra Karl-Johan. dom tog jag med mej hem och det blev en utomordentligt god lunch. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna prioritera lite fler timmar sökandes bland blad och mossa. Det är bra för psyket att leta svamp ;)

Jag har däremot prioriterat att hämta hem lite nytt vårvete som legat och torkat. Det fick det att klia i fingrarna till att dra igång kvarnen. Herregud vad jag malde ;)

Blivande mjöl ;)

Jockarp.