tisdag 31 maj 2011

bingo...


Har vindarna vänt nu tro?
Kan de vara så att jag seglar fram i medvind?
Ja jag undra om inte fallet är så, missade ju att spela bingolott i söndags så i går kväll när mitt lilla troll gått och lagt sej då tog jag fram mina lotter och rättade dom på nätet, det var månadsfinal vilket gjorde att jag hade tre lotter, två vanliga och en dubbellott.
Ja tro de eller ej jag vann på alla tre, hihi, snacka om flyt.
Så nu får jag in till stan och hämta ut alla mina vinster.

De här med amning är väl underbart ändå, tänk att en människa kan överleva enbart på att få i sej lite mjölk från mej, de inte bara en överlevnad har jag förstått de här med närheten och trösten är en stor del av amningens funktioner.
Dessutom är det mysigt att när myset ligger och sover och sen plötsligt vaknar, då är de bara att lägga till henne så hon får i sej lite mat, hon ligger där halvsovande och utstrålar ett lugn och en belåtenhet som sällan skådats, jag kan titta på henne i en evighet utan att tröttna, hon somnar oftast om igen och jag kan bara lägga ner henne sovande på sängen.
Hon är då nöjd med livet, det är så lite som behövs.
Och det är helt enkelt underbart.



Dagen idag har bestått av ute aktiviteter, vi började med staketsättning till hästarna, vi har haft en liten rymling här på gården och det skulle nu rådas bot på det.
En fete stor orm sågs, den var tjock som den största trädgårdsslang, urk, det måste vara orm år i år för jag tycker dom dyker upp både här och där. Urk igen.
Vidare på lite trägårds häng och kaffe hos en vän, hennes barn sprang och badade i vattenspridaren, vilken nostalgi, underbart.
Vi har haft en fin dag i strålande väder, nu ska här packas för nu bär det återigen norr över, i morgon bitti lämna vi Blekinge bakom oss för nya underbara äventyr. Och kanske träffar vi på någon rolig filur på vägen...


När det är varmt får man äta i bara mässingen.
Jockarp.


måndag 30 maj 2011

Filmkväll och dag....


Det var en dag, jag kommer inte ihåg vilken men jag satt och läste TV tablån och jag fick ett sanslöst spontant och hysteriskt skrattanfall, ni vet ett sånt man kan få när man jobbat mycket inte sovit och ätit som man ska på ett tag.
Då när det behövs så lite för att framkalla ett märkligt beteende och en märklig reaktion.
De som framkallade anfallet var att dom sände på TV 3 en film som heter "runaway bride" och på tv sex visade dom en film som heter "på smällen" på TV 11 skulle dom visa ett program som heter "kåkförare i köket"
Det kändes som att det var mitt liv som spelades upp och skulle visas i form av dessa program, jag kunde helt enkelt inte sluta flina åt hela den absurda situation, att man behövt göra tre olika filmer/program för att täcka de som hänt/händer i mitt liv för att alla godbitarna ska finns med på ett eller annat sätt.
Man kanske skulle lägga till lite filmer till eller vad sägs om "ogifta par" en film som skiljer sej eller "cold heart", eller varför inte avsluta filmkvällen med "min frus första älskare" hehe, de finns ingen hejd på allt man kan se på tv nu för tiden.
Nej jag fick helt enkelt kolla in lite fotboll, för det är helt omöjligt att associera det till min sk fru för idrott var hon inte det minsta intresserad av.

Vi har varit på hästtävling i helgen, det var roligt, träffade på lite trevligt folk, myset hängde i babybjörnen, hon blev så trött så hon tuppade av där på magen.
De kostar tydligen på att gå på tävling när man är liten, skönt är det iallafall att hon kan sova lite varstans och inte måste vara hemma för att sova.
Vi hann med ett heldagas besök i Sjöbo där vi hälsade på en gammal vän till familjen, vi åt och drack tills vi nästan sprack.
Sen var det ju morsdags middagen som skulle ner, vi var på en mysig fiskrestaurang, det var gott som vanligt och myset var på gott humör.
Får lov att säga att det återigen var en bra helg.

Så idag har vi filmat igen, hela dagen lång, puh, de är jobbigt men fruktansvärt kul och lärorikt, myset var jätte duktig även idag.
Vi fick ta lite rast när hon blev sugen på mjölk annars gick det hur bra som helst.
Idag har det tagits mycket natur bilder men även en del med datorn, vi vill få med de mesta om vad som händer.
Jag tror att nästa filmtillfälle blir priden om det nu inte blir så att rättegången kommer före, men det har jag väldigt svårt för att tänka mej, kvarnarna brukar ju mala väldigt sakta när det gäller sådant.



Restaurangbesök...
Fullt upp i Jockarp.

söndag 29 maj 2011

Min dag :)


En sak som jag tänkt på är det här med skönhet det är något som har intresserat människor i alla tider och de intresseras mej med.
Detta att man nästan alltid kan finna något vackert i varje människa, man kan se en person som till utseendet inte är den fagraste, men någonstans i personen finns något fint och vackert, om det är fina händer, vackert hår, fina byxor, eller ett gott hjärta, men det finns då alltid något positivt man kan hitta.
Jag har kommit fram till, kanske egoistiskt och fräckt, men de jag kommit fram till det är att jag har aldrig varit vackrare än vad jag är nu när jag är inne på mitt 35:e år.
Jag känner mej helt enkelt perfekt.
Tänk att det skulle ta så många år att komma till insikt med vad som är viktigt.
Mollie har gjort mej, lugn, harmonisk, mogen, stark och fruktansvärt snygg.
Mollie mys Vilhelmsson klär mej helt enkelt som ingen annan gjort.
Tack för det mitt allt.

Och så idag är det då morsdag.
Herregud, det är stort det, min första morsdag som mor, de ni.....
Jag har svårt att sätta ord på känslan, men det är med en stolthet jag tänker på det.
Jag har då aldrig tänkt på denna dag som något speciellt, men när det för ett par dagar sen gick upp för mej att jag nu och för all framtid ska bli firad av min underbara dotter just den här dagen, så infann de sej en märklig känsla.
En känsla av tacksamhet och lycka, en tanke på att jag är en lyckans ost som fått privileget att bli mor, en mor till just de här lilla friska bedårande lilla livet.
En tacksamhet över att jag i mitt liv fick chansen att bli mor, det är absolut inte en självklarhet och inte alla förunnat.
Inte nog med allt underbart fint som jag nu får vara med om och uppleva med mitt mys, hon har även ordnat presenter till sin mor, hon fick lite hjälp till uppvaktningen av tant N, gulligt.
Om ett par år på den här dagen blir man väl bombaderad av teckningar kan jag tro.
Jag längtar.

Men allt har en baksida, när jag satt och tänkte på att det är brukligt att det är den andra föräldern som brukar hjälpa barnen med uppvaktningen av mamman på morsdag så kände jag en känsla av ensamhet och när jag sen fick ett sms av söta grannen där hon önskade mej en skön morsdag och att jag var den starkaste mamman hon kände, ja då kunde jag inte på något sätt hindra tårarna från att rulla ner på mina kinder.



Jockarp.

lördag 28 maj 2011

Barnkär, in my as...

Krypställning intagen :)

Vi har hunnit med en hel del dom sista dagarna, även om mycket energi har gått åt att diskutera med myndigheterna.
Det har promenerats med familj och vänner.
Vi har fått blommorna i jorden.
Vi har lagat nya maträtter till myset i form av morotspure, det gick alldeles utmärkt att äta det, så nu står det dagligen potatis och morots mos på menyn.
De går minsann framåt, jag har även rara bekanta som exprementerar och bjuder myset på banan, till mitt stora förtret.
Vi har badat badkar, varit på shoppingtur beställt en ny liten resa och sen har vi ju givetvis myst med varandra.
Vi har nu även tagit tag i det här med tackkorten, dom är nu klara att skickas ut till alla fina människor som varit med i våra liv efter att Mollie föddes, till dom personen som visat oss den kärlek som vi faktiskt förtjäna.
Ja frimärkena ska på sen ligger det vipps ett kort i lådan hos er.
Vi har planerat för vår roadtripp, som de ser ut nu så sticker vi på onsdag, 60 mil norröver ska avverkas, men de ska nog gå fint, jag har ju trevligt sällskap med mej.

Igår kväll var vi på stor baluns hos min bror som fyllt år, vi hade köpt biljett till årets Rockfestival till honom vilket verkade vara ett förträfflig bra val till present.
På bordet stor varmrökt lax och potatis, de gick ner en och annan portion vill jag lova.
Chokladtårta till kaffet, det blev bara en liiiten bit för min del, men det smälte i munnen på mej.
Vilken tillfredsställelse.

Vad det gäller min sk fru så var det en person som sa till mej, eller rättare sagt frågade mej om jag visste vad det var som hon var ute efter medans hon höll på som hon gör, jag vad svara man på sånt?
Ingen aning.
Personen tyckte även att min sk fru hade gjort tillräckligt med elakheter mot mej så de skulle räcka hela hennes livstid, att lämna någon i den sitsen som hon gjorde mot mej var bland de sjukaste personen hade hört.
Personen i frågan tyckte även att det var ett märkligt beteende av henne att om hon nu vill bli kvitt mej och lilla underbara Mollie, varför skriver hon då inte på alla papper som ska skrivas på så att allt är klart när väl skilsmässan kan gå igenom.
Återigen samma svar, ingen aning....
Jag sa bara, vad jag trodde och det är att hon vill inte, hon tror hon kan skada mej och de barn som skulle varit hennes, men de finns inget mer hon kan göra som är värre än de hon redan gjort, hon kan inte skada mej och Mollie, även om tror det.
Men hon tänker definitivt inte på de barn som återigen skulle varit henne, för är man så korkad att man försöker skada mamman till ett oskyldigt barn (hennes barn)så är man ju bra störd.
Ibland tänker jag på de att hon gör allt detta mot sitt eget barn, hur normalt är det då?
Men får hon mot förmodan  några egna barn eller syskonbarn där hon då låtsas som hon gjort i sina fem år med mej att hon är sååå barnkär, så ska jag minsann berätta för dessa barn när tiden är mogen vad denna människa gjort mot sitt eget barn. Barnkär????
Nej hon borde skämmas och jag hoppas en dag att hon kommer att göra det med.
Fy skäms säger jag bara.




Kärt barn? Japp :)



Jockarp.

fredag 27 maj 2011

Är det klokt???

Skrattanfall....

Jag har en vän som har viss makt i en viss del i mediavärlden.
Och jag måste bara säga att jag älskar henne, en roligare, öppnare och ärligare människa får man leta efter, hon är en människa jag själv skulle vilja vara, om jag nu inte vore mej själv,hihi.
En människa som kan börja ett mail eller ett samtal med raderna, har du hört nåt från graven?
Man kan inget annat än att flina.
Jag har nu skrivit en gästkrönika i en tidning med lite hjälp från just den här fina människan, en krönika som jag för övrigt är väldigt nöjd med.
Min vän har en särskild plan som jag tycker är grym men som jag likväl inte kan låta bli att av bara tanken små le över.
Jag älskar kreativa människor.

Inte nog med det det finns fler underbara människor i min närhet som fått mej att förstå att det min sk fru gjort mot mej inte är acceptabelt från i princip någon människa med normal begåvning.
Jag har fått till mej att vissa delar av hennes släkt som bor kvar här inte har det så roligt när dom stöter på en del människor.
Jag undra just varför det är så, tycker dom på något sätt att det inte är passligt de min sk fru gjort, eller ännu hellre att det inte är så särskilt passligt hur dom själva har uppfört sej i denna situation.
Ja jag väntar iallafall men spänning på den dagen då våra vägar möts och de verkar ju inte dröja allt för länge. Att inte våga röra sej fritt i sin egen hemby de måste minsann kosta på psyket, även då på lågbegåvade människor.
Ja ja vi rör oss iallafall fritt, väldigt fritt till och med.

Jag tycker att detta är intressant mest för att det gått så lång tid och ändå har inte folk glömt eller försökt att glömma de hon gjort.
Jag tror att det beror på att det är så sjukt och att det är så många människor som har egna barn eller är gravida och det är för deras del den värsta mardröm som nu besannats i mitt liv.
Att dom kan bli rädda av bara tanke av att få vara med om de jag varit med om, att deras partner skulle lämna dom när dom var höggravida, eller att dom skulle skita i sina barn.
Tyvärr för lilla frun, jag tror att detta sent ska glömmas, de verkar så, det blir nog inte så lätt som hon trott att leva ett "normalt" liv.

Efter inlägget igår fick jag många samtal, mess, och kommentarer om allt som hänt.
Hur vida detta är klokt eller inte de som hänt, och ja jag har mitt svar klart, det är inte klokt.
Jag tror varken att jag i min vildaste fantasi eller för den delen min sk fru skulle kunna komma på denna historia för ett år sen, när vi precis plussat och det var enbart glada dagar, då vi hade så mycket roligt att se framemot men visst de vänder snabbt, för snabbt i mitt tycke.
Som någon kommenterade. Har hon lurat oss alla???....Ja vad vet jag ,det enda jag vet är att jag är så in i helvete lurad.
Nöd och lust, evig trohet, jadi jadi jadi, tre veckor senare en spark i röven på fru och de lilla barnet och hopp i säng med fröken tumör
Ja herregud, snabba ryck.
Och denna människa älskar jag/ har jag älskat.
Hur vida det är klokt eller inte, det vågar jag inte ens spekulera i.

De faktum att vi idag firar 10 månader som gifta och att jag inte sett röken av min fru på åtta av dom månaderna det får man väl kanske också lägga i högen inte klokt.

Eller?


Till och med myset bryter i hop ;)

Jockarp.

torsdag 26 maj 2011

Rättegång....

Äventyrs dax....

Ja vet inte vad jag ska säga om detta, men nu är det iallafall klart att det kommer att bli en rättegång i fallet poketbok kastning och en smäll på skuldran.
Dom val jag hade häromdagen dom finns inte längre, det känns skönt, om jag skulle gjort annorlunda de får framtiden utvisa.
Men jag är nu för tillfället inne i en positiv tid i mitt liv så jag väljer att även i denna frågan se med positivetet på dom saker som händer, även om jag inte förstår allt.
Jag tänker på detta som en lärdom, att jag faktiskt kan lära mej något av detta, det intresserar mej hur nya saker fungera och detta är nytt för mej.
Så nu läser och lär jag mej mycket om hur det fungerar teoretiskt, så man är väl på läst in för det stundande allvaret.

Nu ska alltså förundersökningen vara så gott som klar, eftersom jag erkände att jag kastade boken efter henne och min hand råkade träffa henne på skuldran efter hon gjort klart för mej att hon inte längre var intresserad av att ta ansvar för det barn hon skapat ihop med mej, så blir det alltså rättegång.
Tycka vad man vill om det, jag har ju mitt tycke klart, vilket jag har skrivit om här innan på bloggen.
Ska man se det positiva, och de ska vi ju så är det att allt de andra hon påstått jag har gjort emot henne har dom lagt ner, det fanns tydligen inga som helst bevis på att jag gjort varken de ena eller det andra och det förstår jag ju.
Livlig fantasi är väl bra att ha men det får ju finnas gränser även där.
Jag hoppas nu även att det kränkande samtalet jag fick för ett tag sedan från en föredetta vän, där han påstod både den ena och den andra otrevligheten, att han nu kan tänkas stå upp och be om ursäkt för sitt ruttna beteende mot sin gamla vän till lika ensamma mamman.
Man ska välja noga vilkens korg man ska lägga sina ägg i och man ska vara försiktig med vad man anklagar folk för.
Hans samvete skulle ja då rakt inte vilja sitta med just nu.
Råg i ryggen?

Nå väl det jag blivit åtalad för heter visst ringa misshandel och med tanke på att straffet för detta brott är väldigt lågt så ser jag på det med ett intresse om hur det fungerar i en rättsal, lite av ett studibesök, fast man själv då är mitt i smeten.
Jag ser ju då även de faktum att jag nu efter alla dessa månader äntligen ska få se min sk fru igen och då även det att hon ska få möta mej och det barn som var tänkt att hon skulle bli den fantastiska och ansvarsfulla mamma J till. Där hon bevisligen missade en hel del.
Om jag nu fattat detta korrekt så lär det blir en öppen tillställning vilket då leder till att många av mina eller ska vi säga förut våra gemensamma vänner kommer att dyka upp.
Visst det är väl inte jättelatjo men nu är det ju som det är.
Hade de hängt på att bli dömd till fängelse så hade man väl inte varit så glad över detta, men nu är det ju inte de de handlar om och det lär ju inte blir roligare för min sk fru än vad det blir för mej.
Men det är återigen hon som gjort dessa val och vill hon träffas under dessa omständigheter så ställer jag ju självklart upp.

Annars hade vi en underbar dag i går, den började lite lågt, när jag bestämt mej för att köpa nya amplar och inte fann några då blir man lite grinig, men jag säger som Karlsson på taket, det är en världslig sak.
Det var ju inte så att livet gick under precis, men det blir väl till att leta vidare.
Vi tog en spontan fika på stan med en vän från metropolen Lund, hon hoppade av tåget i vår vackra stad och vi begav oss till cafét.
De pratades som vanligt oavbrutet och det mesta handlade om barn och om livet i största allmänhet, så klart kom ju den sk frun också upp på tapeten ett par gånger, det är ju oundvikligt.
Myset och jag såg till att damen kom tryggt hem till sina föräldrar i Karlshamn, vi kramades och lovade som vanligt att det inte ska dröja så länge till nästa gång vi ses.

Vi hann med en liten kvällspromenad och till lika uppsamlings heat av sockar, Mollies ena socke som hon tappade för en vecka sen återfanns på en gren i skogen, de finns vänliga människor.
Middagen serverades i form av en alldeles utsökt pasta bolognese, Mmm i bland lyckas man extra bra när man står vid spisen och i går var en sån dag.
Myset tuppade av på soffan och medans hon låg där och latade sej så snodde jag ihop två stycken cheescake, lika bra att se till att man har lite gott i frysen.




Gläder mej återigen över att Mollie får växa upp på världens vackraste plats, vårt hem är vår borg....

Jockarp.

onsdag 25 maj 2011

Gäsp....



Ja det är märkligt här i världen, men snart upphör jag förmodligen att förvånas.
Jag fick ett nytt samtal  från myndigheterna, närmare bestämt polismyndigheterna, de ska tydligen göras val hela tiden i livet och inte är de några små val heller.
Inget, ska de vara socker eller mjölk eller vill du hellre ha svart kaffe? Oh nej.

Men hur som helst så får man väl vara glad över att man har ett val och att man får göra dom själv.
För om jag minns rätt att när det skulle göras stora val sist i mitt liv så hade jag ju ingen möjlighet till att vara med och fatta dom själv, det var ju nån annan som var så vänlig och gjorde dom åt mej, de var ju rart.
Så jag är glad även om de nu ser det ut som att jag får välja mellan


Jag har iallafall nu kommit så långt i min bearbetning att jag hoppas att jag någon gång i framtiden ska få möjligheten att göra val som kommer att vända upp och ner på min sk fru hela tillvaro, om det är positivt eller negativt det spelar mej inte så stor roll, bara det att hon får leva efter någon annans val kommer att tillfredsställa mej något enormt.
Vem vet den dagen är kanske närmre än vad man tror.
Jag ska iallafall fundera ett tag till över mina val och fortsätta ha kontakt med människor som förstår sej på hur samhället och framför allt hur rättsamhället ser ut.
Jag kommer att återkomma i frågan när jag beslutat om hur jag ska göra och när det inte är så känsligt längre.
Men de upptar en viss del av min tid och min hjärna just nu.
Men allt har tydligen en mening, men återigen undrar jag vad är det för mening med detta som händer just nu?


Och vad är meningen med detta?

Myset och jag var och träffade farbror doktorn i går.
Vikten var 7560g och längden var 64 cm.
Han tyckte de var ett starkt, kraftfullt och till synes friskt litet barn, Mollie visade stolt upp vad hon kan, hon skrattade, flörtade, rullade runt och gick upp på sina små knän, farbror doktorn sa att det inte skulle dröja många dagar till nya framsteg i form av krypning eller på annat sätt att hon kommer att ta sej från A till B.
Mamman tuggade i sej allt beröm med hull och hår, det känns som ett kvitto på att Mollie mår bra och trivs.
Det var en stolt mamma som lämnade bvc.



Ja och nu var det då dax att fortsätta inspelningen av filmen vi håller på med. På måndag är det planerat att vi ska få besök av en kameran igen.
Nu har ju Mollie växt till sej en del sen sist och det har ju hänt en hel del med, de gäller att hänga med.
De ska bli spännande och se hur mycket vi hinner med denna gången, sist var ju Mollie grym, frågan är kan bedriften återupprepas?
Vi har pratat en del om hur vi ska lägga upp allt, så vi kan få med de som hänt, händer och kommer att hända.
Klart är nu iallafall att teamet följer med till priden och filmar där, har vi tur kanske vi till och med kan få med min sk fru på bild, de hade väl varit kalas bra.
Pricken över I:et så att säga :)



Vi får vi passa på att gratulerar Mollies favorit morbror som idag fyller 37 år Grattis grattis.
På fredag kommer vi med en rasans grann present...

Jockarp.

tisdag 24 maj 2011

Tidningsdrottningen....


Trycksvärta.
Ja min dotter tycker det är vansinnigt roligt att leka med papper, jag tycker att det är vansinnigt bra att hon är så lättroad, ett reklamblad sen är halva dagen gjord.
Den enda nackdelen jag kan se är väl att myset skiftar färg från sin fina babyhy till totalt sotsvart i ansiktet och på dom små händerna på bara några få sekunder.
Men som sagt är myset lyckligt så är mamman lycklig.

Igår var det promenaddax men söta grannen igen, vi har ett setts på ett par veckor så det var en del att ta igen av sladder och hur utvecklingen är hos våra små barn.
Vi kom fram till att det var märkligt att vi inte träffats innan, med tanke på att vi bor så nära, men de är väl så, livet går sin gilla gång och det är i de invanda mönstret. Jag är iallafall glad över att vi träffats.
Middagen intogs igår utomhus i den fina vädret.


Ja sen var vi hos frissan igår, de blev inte så våldsamma förändringar, jag tog bara nån decimeter på längden, men nästa gång ska förändringens vindar minsann blås i mitt hår. (tror jag)
Vi pratade om ett program på datorn om att man kan lägga in en bild på sej själv och sen byta frisyrer, jag är väldigt sugen på det men frågan är vad det kostar, för gratis verkar det inte vara.
Vidare från frisören, bar det av till trädgårdsfreakkompisen och vidare till en plantskola i byhålan Kyrkhult, det var dax för dom solbruna händerna att bli lite gröna.
De införskaffades både det ena och de andra och flaket  på bilen fylldes, det blir nog en väldig massa jobb nu i några dagar med att plantera allt.
Ja hujedamej.



Väl hemma igen badades myset sen blev det en kvällspromenad med mormor och hundarna, uppdraget var vildkaprifol, eftersom doften är så underbar så vill jag att den ska spridas här hemma på gården.
Dom planterades, så nu är det bara att vänta och se om dom klarade flytten från den dåliga jorden i skogen till mina otroliga näringsrika rabatter.

Avslutning på dagen blev en kopp kaffe och taberas på gräddbullarna med en vän, sockerfritt givetvis.
Helt enkelt ännu en förträfflig dag för damerna Vilhelmsson.
Tack för det alla inblandade.



Jockarp.

måndag 23 maj 2011

Storken kommer...


Helgen har varit fin, vi har gjort massa saker tillsammans med andra människor.
Vi har varit på hästtävling och gått och kollat in hästar och ryttare, den var en hel del avramlingar, de är hemskt att skratta åt andra och de gjorde jag inte heller, men min vän skrattade hysteriskt så tårarna rann och då kunde man ju inget annat än att små le.

Vi var iväg i boket och åt middag med hela familjen, de är ett trevligt ställe nere vid havet, de finns en lekplats precis utanför och de passade perfekt för Mollies kusiner att leka där till middagen stod på bordet.
Efter maten blev det glass, det blev en spontan och härlig kväll.



Så har årets första langos slunkigt ner med, holjemarknad bjöd på de mesta, vilken nostalgi, jag har inte varit där på säkert 15-20 år, men minnena kom tillbaka.
På väg upp dit hände de en liten olycka i bilen, myset lassade ner hela sej och bilbarnstolen, jag hade risigt med ombyte med mej, men vi löste det till slut.
En solig skön dag i lagom tempo, med underbara vänner och barn.
Tre lådor gräddbullar och lite marknadsgodis var vad vi fick med oss hem.
Vidare på kvällen grillades de fläskfilé och gräset klipptes återigen här på gården.

Det har nu varit års dagar på att vi berättade för våra familjer att vi väntade barn.
Usch jag minns de med en klump i magen, detta fina underbara som skulle berättas, att man var så nervös att berätta det för sina nära och kära, att man var orolig och rädd för att dom inte skulle glädjas med oss, det var fruktansvärt grymt.
Reaktionerna var olika men jag tror trots allt att när alla smält den stora nyheten så tror jag, vill jag tro att alla var glad och stolta över vad  vi åstadkommit och gått igenom.
Min sk frus familj tog det nog bättre än vad min egen familj gjorde men nu i efterhand spelade de ju inte så stor roll vad min sk fru familj sa, för som med så mycket annat som kommit från deras munnar var det tomma ord.
Det är med dom som det är med min sk fru, lova stort men höll tunt.
Syskonbarn och barnbarn, jo tjena...
Dom har inte ens sett det vackra storken kom med.

Jockarp.                                      

söndag 22 maj 2011

Halvt år....



Jag saknar faktiskt min gravidmage, jag kände mej som den vackraste kvinnan på jorden när jag gick där med min mage, jag var den vackraste kvinnan.
Jag bar min magen med en stolthet, med en känsla av att det är det man är skapad till att göra.
Jag älskade min mage, men jag älskar innehållet mer.

Hmm, det har gått ett halvt år, sex hela månader sen den vackraste lilla varelsen som någonsin skådats tog sitt första andetag.
Vad tog den tiden vägen?
Visst vi har väl hunnit med en hel del sen dess, vi har varit på julbord, vi har firat vår första jul ihop, min 34:e födelsedag, firat nyåret ihop, varit på flatbröllop, haft namnkalas, gjort tatuering, varit hos tandläkaren, spelat minigolf, bowlat, klippt oss, varit i huvudstaden, kolbäck, Kanarieöarna, Barcelona, Danmark, skånesdjurpark, Helsingborg, Malmö, ikea, varit på kalas, dejtat, suttit i polisförhör, psykologmöte, bvc, spelat in radioprogram, skrivit artiklar, blivit intervjuade, fotograferade, spelat in dokumentärfilm, shoppat, flatfester, bingokvällar, promenerat en massa, träffat vänner och familj, mött bra människor mött mycket dåliga människor, varit i kontakt med starka människor och även fruktansvärt svaga människor, roadtripper, pokerkvällar, spelkvällar, middagsbjudningar, cafébesök, gråtit och skrattat.
Ja vi har hunnit med en hel del faktiskt.

Jag har lärt mej mycket om mej själv, som ingen kan ta ifrån mej.
Har man gått igenom allt jag gjort utan att bli totalt knäpp i huvudet (vissa tycker väl att jag är det) och faktiskt lyckats aktivera mej till den milda grad som jag bevisligen gjort och orkat ta mej framåt på denna känslomässigt krokiga, backiga väg och faktiskt vara på väg ut på andra sidan så finns det nog ingen utmaning som är för svår.
Trots alla försök av vissa människor till smutskastning, försök att lägga en mörk skugga över mej, kränkt mej, hotat mej och betett sej så avskyvärt man kan göra mot någon annan människa så har jag har aldrig varit rädd för att möta andra ögon, ryggen är rak och huvudet bär jag högre än jag någonsin gjort.
Jag är en stark, stolt, ansvarsfull, kärleksfull och en helt fantastisk mamma.
Fråga Mollie som idag fyller ett halvår :-)
Jag älskar dej mitt gryn....


 
  Jockarp.                                                                                                                                                                    

lördag 21 maj 2011

Är undrens tid förbi?

Avundsjuk???De hade jag varit :)

Äntligen lyser solen över Jockarp igen de var minsann på tiden, den har varit saknad, igår var annars en dag som var lagom Lugn, en mellandag från allt, vi tog det i sakta mak.
Började morgonen med en promenad, sen åkte vi och handlade, lite frukost intogs och vidare lite ute aktiviteter.
Det har hänt något i skogen, det var invasion av någon slags insekt, jag är inte riktigt säker på vad det är, men jag tror att de lutar åt flygmyror, obehagligt är det iallafall.
Vi har nu lyckats bli av med två sockar på två dagar, när myset hänger på magen är det lite lurigt att ha full kontroll på hela utrustningen. Så de blir till att investera i några nya par.
På eftermiddags turen i skogen såg vi en orm igen, nu hade jag kameran med mej och tuff som jag nu mera är så fotade jag den lite kaxigt.


Vi grillade och badade, sen slocknade mitt lilla liv på soffan helt utslagen.
Medans myset sov så lyssnade jag på radioprogrammet om oss och vår situation, det som ska sändas i sommar.
Det lät jättebra, fint upplagt, med lite musik och lite joller från Mollie, de lät faktiskt inte alls så konstigt som det brukar göra när man hör sej själv på inspel.
Jag är stolt och mäkta imponerad av hon som gjort programmet.

Jag är även mäkta imponerad av ett mail jag fått.
Det är en tidning som ska ta och belysa detta som hänt mej om hur skevt det kan bli i ett modernt samhälle.
Det var mycket bra skrivit, nästa som jag gjort de själv.
Jag blir glad över att det läggs fram på ett sätt och att de belyser sakfrågan och att det inte blir någon snyft historier, för jag är inget offer och vill då klart inte bli utmålad som ett sådant heller, den rollen är det så många andra som kläder och det får ju givetvis stå för dom.
Men de jag berättar är vad som hänt och sanningen är tuff, den har varit tuff för mej, väldigt tuff till och med.
Jag fattar de fortfarande inte, allt detta sjuka jag varit med om den senaste tiden.
Och jag är ju klart väldigt besviken på hur det ser ut i samhället i just denna frågan. Att det har varit möjligt enligt lag att bete sej så lumpet som min sk fru gjort mot mej.
Nej blää på Svensk lag i denna fråga.
Men hoppet finns ju fortfarande att de ska ske en ändring, under har skett  innan och vem vet, de kanske kan ske igen.
Nu ska vi ut med håven och fånga denna underbara dag. Sol ute sol inne sol i hjärtat sol i sinnet....



Jockarp.

fredag 20 maj 2011

Frustration....


Titta, lukta, känna och smaka, ja och rulla runt på alla tänkbara håll, även lite ålande bakåt ja de verkar var de som livet består av för tillfället.
När inte livet riktigt går som man vill ja då är frustrationen total, de kan växla mellan ett leende ett gapskratt, till långa läppen och tårar på en hundradelssekund.
Och jag vet vad hon går igenom, jag har varit där själv/jag är där själv, frustrationen över att vilja men inte kunna.
Mollie vill krypa men kan inte, jag vill kunna förstå min sk fru men kan inte, vi sitter i samma båt myset och jag.
Nu är kanske inte mina skiftningar så påtagliga som hennes, men dom finns där.

Vad det gäller matfronten så går det framåt, myset äter en hel tesked potatis om dagen nu och ibland piffar vi till med två. Hon äter duktigt och dricker mängder med vatten, de är skönt att det fungerar så bra.
Sen är det där med inkomster och utgifter, nu när hon får andra inkomster så är inte utgifterna lika roliga längre, ingen risk för förstoppning här inte.

Vi har nu bestämt ett nytt datum för en roadtripp på 60 mil norröver, ska bli roligt, spännande och alldeles underbart att få träffas igen, som vi brukar säga jag och min vän, varför är det så långt.
Ja nu är det ju som det är med det, man får välja att se de positiva i det och det är ju ändå att man har möjligheten att faktiskt bara ta och hoppa in i bilen och köra, det är ju inte alla som kan de ju.
Jag längtar....Denna gången fick jag ett litet projekt av mina vänner som jag gladeligen sa att jag skulle ta och styra upp och utföra, man är ju glad att man kan hjälpa till.

Gårdagen bestod annars mestadels av små projekt, först var vi på norforlks kenneln, så grabbarna fick träffa sin mamma och syster, vi gick en promenad i gullvivebacken hela gänget, det var vackert med alla gula blommor, kaffe och räkmacka stod sen på menyn.
När vi kom hem tog jag en sväng med röjsågen runt längorna och huset medans mormor passade myset. Bägge sov på soffan när jag kom in.
Vi fixade sen lite med häststaketen och jag plockade in en bukett syrener som nu doftar underbart i hela huset.

På kvällen var det dax för familjekväll på Mollies kusins dagis, dom sjöng en egen gjord sång, de lät väl sådär, men texten var fin och dom gjorde ju så gott dom kunde.
De är ju inte lätt att stå framför en massa människor och sjunga.
Vi bjöds på en rundvandring på alla avdelningarna och de var intressant med tanke på att min tanke var att Mollie ska gå på de dagiset när den tiden är inne.
Väl hemma igen busade vi i soffan, myset rullade runt varv på varv och fnittrade, hon var på ett strålande humör och de smittade av sej rejält.
Jag somnade lyckligt i går kväll....

Skönsång.
Jockarp.

torsdag 19 maj 2011

Jag klippe klippe gräsemattan o den blev så fin....


Ja nu verkar vi löst ett litet problem till, de här med gräsklippningen.
Jag har funderat ett tag på hur det ska gå till, rent praktiskt vet jag ju hur jag ska göra med de, men jag har ju myset med som ska hänga med på tåget.
Jag har funderat på om jag skulle ha henne i vagnen eller om jag skulle klippa när hon sov, har även övervägt roundup men alla sakerna kunde tillslut uteslutas, problemet är ju att om hon sover så hör jag ju inte om hon vaknar, likadant om hon är i vagnen, jag har ju inte en aning om vad hon pysslar med.
Men jag fick ett hett tips av en vän och det provade vi, det verkar faktiskt funka ganska bra, myset fick hänga på magen.
Ja det gick bra en gång, men som dom säger en gång är ingen gång, så jag vet inte hur det kommer att sluta om det blir en bra grässommar, hon lär väl tröttna på att åka varv ut och varv in om det behövs klippas ofta, men den tiden den sorgen.
Nu är det iallafall ny klippt och fint.

Vi var på en långpromenad igår igen och det är verkligen härligt nu, fina vänner och barnen, trevliga samtal.
Myset blir lite kinkig nu när hon är vaken i vagnen så jag har alltid magbjörnen med mej, så kan jag växla lite. Hon är så nyfiken nu och jag förstår att det måste vara trist att ligga i vagnen och de enda man ser är blå himmel och gröna löv.

Det här med att fylla dagarna har vi inte haft några som helst problem med, tvärt om, hur är det möjligt att när man tittar i almanackan veckan innan så är det tomt, sen när man väl är där så är det proppfullt med små projekt som ska tas i tu med, det är samma visa varje vecka.
Helt sanslöst, jag tog upp detta lilla problemet med psykologen när ja var där om det kunde tyda på att jag flydde från något, att jag aktiverade mej på grund utav att slippa tänka på min situation eller vad de kunde handla om.
Hon är klok min hjärnskrynklare, för hon sa att så länge jag mådde bra av att ha häcken full så spelade inte anledningen någon större roll, men visst finns de en möjlig förklaring och den kan mycket väl vara den jag nyss nämnde. Skit samma, vi kör vidare men full almanacka.

Jag hoppas att alla tittade på programmet uppdrag granskning igår kväll kl 20,00 om inte kolla på svt play, det är rent ut sagt för jävligt. Stackars barn... Hoppas aldrig att fler barn ska behöva bli utsatta för något liknande.

Myset och jag har det betydligt trevligare vi har börjat att aktivera oss med gunghästen nu, myset tycker att det är jätte spännande så de blir en ridtur nästan varje dag.
Planen är att hon ska få åka ner och titta på shettisarna när dom fått föl, kanske vi kan ta en liten provsittning på dom också, vi får se om de finns någon som är tillräckligt tam.
För någon vildhäst blir det inte tal om att få provrida, de har vi haft nog av här hemma.

Nej nu ska vi ta tag i nya projekt, fånga dagen.



 

    Jockarp.                                                                                                                                                                   

onsdag 18 maj 2011

Psykolog...


Ja man kan ju tycka att jag inte skulle behöva gå till psykologen och det behöver jag nog egentligen inte heller, men jag tycker att de är trevligt och intressant att utbyta tankar och funderingar med en person som har utbildat sej för att försöka begripa sej på vad som händer i huvudet på folk i vissa situationer.
Vi har diskuterat fram och tillbaka om vad som egentligen hände när min sk fru lämnade mej så plötsligt utan någon vettig förklaring.
Tyvärr verkar det finnas en förklaring långt bak i tiden, långt före mej och långt före hon någonsin haft ett förhållande, trisst bara att det var jag som skulle få uppleva problemen efter hennes barndom.
Jag har alltid hävdat att man gör sina egna val och att man ska stå för dom, men ju mer jag pratar med min psykolog ju mer förstår jag att barndomen faktiskt kan ha spelat ett större roll än vad jag trott.

Tydligen är det så att dom första levnadsåren man har, det är där grunden för ens framtida trygghet finns, hur man blir som person. Klart är ju att det är mycket som hänger på generna men just att ha en trygghet dom första åren i ens liv har tydligen i studier visat sej vara jätte viktigt.
Och jag som trott att de inte hade så stor betydelse vad som händer då, man kommer ju inte ihåg någonting av sina första år.
Men alltså tydligen har det de och som min sk fru alltid har viljat ge sken av är ju att hon har haft en fruktansvärd barndom med skilda föräldrar.
Jag funderar.....Hon har ju ett par systrar till som också har haft skilda föräldrar, samma uppväxt, behöver inte dom då heller ta något ansvar?  kan man verkligen glida igenom livet med att gömma sej bakom sin barndom, eller är det så att deras värderingar är helt uppåt väggarna gentemot mina och att dom är det just på grund av den svåra barndommen?

Jag har tänkt mycket på en sak sen jag var hos psykologen i går och det är om mitt lilla mys också kommer att gå igenom livet och säga att hon hade en så fruktansvärd barndom.
Jag hoppas ju verkligen att det aldrig händer och att det inte kommer att komma på tal att det är synd om henne för att hon växt upp med enbart en förälder som det nu ser ut att bli.
För som jag ser henne nu så går det verkligen ingen nöd på henne.
Men jag kommer att ta upp frågan nästa gång jag träffar psykologen om den risken är överhängande att Mollie kommer att bli ett offer på grund av denna bisarra situation som uppkommit.
Vi pratade om just offerrollen i går och att antingen i kläder man den rollen.
Eller också blir man stenhård, man lär sej helt enkelt att leva med sin usla barndom och biter ihop och går vidare i livet och gör en massa kreativa saker istället för att tycka synd om sej själv, detta tyckte jag var väldigt intressant så det blir nog vidare samtal om just den frågan.

Och en annan fråga är då hur man som min sk fru i så fall kan vara så egoistisk att bara lämna ett barn i sticket när hon vet hur besvärligt det varit för henne själv, hennes grymma barndom baseras ju på att hennes föräldrar inte lyckades lösa sina problem.
Så varför ska då Mollie behöva lida för att jag träffade på en fegis, looser, elak och genuint egoistisk person. Hmm.
Hon borde ju vänt sin usla barndom till att vilja se till att de lilla barn hon skapat skulle få andra förutsättningar än hon själv, eller är det det hon gjort???? 

Det är just av dessa frågor och funderingar som jag fortfarande går hos psykologen, jag söker svar, jag söker efter någon som helst förståelse till att man kan göra som hon gjorde, vi jobbar på det och det går framåt, men det är stora frågor och väldigt invecklat.
Allt tyder på flykt, men varför fly.
En ide hon hade i går var att min sk fru levde i om och snart tiden, hon levde omkring allt som hände, om vi blir gravida, snart blir vi gravida, om vi gifter oss, snart gifter vi oss....inte nu är vi gravida, nu gifter vi oss.
Så när det ljuset gick upp för henne att hon faktiskt gjort allt detta och att jakten var slut, så blev det kaos i lilla hjärnan och allt kom i fatt.

Allt ansvar som tillkommer, hon hann inte med för hon levde i en dröm, en dröm om förlovning, giftemål, resor, jobb, barn, ungefär så som livet höll på att bli.
Drömmar besannas ibland, men då måste man vara med på det och det verkar det som hon inte var. Man ska vara försiktig med att drömma och önska.
Vilket uppvaknande hon fick, ja och jag med på grund av hennes uppvak, men snacka om steg tillbaka i hennes liv, noll utveckling.
Hon befinner sej längre bak än vad hon gjorde när vi träffades, då hade hon ju iallafall någon form av utbildning, men de känns ju som att den är ganska förlegad.
Men nu drömmer hon nog andra drömma.

Enligt min psykolog ska jag fortsätta att spekulera vända och vrida på allt detta, det är hälsosamt och de måste få ta tid.
Sorgearbetet går vidare.
Och på vägen fram är myset min ständiga följeslagare, vilket jag uppskattar väldigt mycket.



Jockarp.

tisdag 17 maj 2011

Vad roligt vi har :-)


Vart tog nu den underbara sommar värmen av? de passade ju mej perfekt att gå upp från sängen och ut i solstolen.
Men vad hände? nu är det kyligt igen.
Så istället för solstolen blir det bilstolen.
Det blev en väldigt märklig dag i går, jag skulle köra in till Karlshamn för att hämta ett gåvopaket som man får från vissa företag när man fått barn, på vägen dit skulle jag inom en vän för att hämta mysets mössa som vi glömde sist vi var där.
Väl där blev det kaffe och de visade sej att dom med skulle in till stan, vi lastade alla barnen och sen bar det av.
Vi gick runt i dom flesta affärer kändes de som och vi tittade på barnkläder, min kompis fick tag på lite fina saker men jag har redan så mycket till myset så det blev inget handlat, men herregud vad mycket fina kläder det finns till små söta barn.
Vi lunchade på stan sen for vi hem, kaffet sattes återigen på och intogs.

Men vädret var ju så tråkigt så vi bestämde oss för att åka till Tingsryd och kolla läget.
Det finns ingen hejd på spontaniteten just nu.
De är så roligt att åka in i den Småländska lilla hålan och kolla på alla original som finns, det är verkligen som att komma tillbaka i tiden, de finns alla sorter där och det gör inget, man får helt enkelt vara som man vill och de gillar vi ju.
Vi var inne i en ridsportbutik och där gjordes värsta grymma klippet.
Vi var även inne i ett tält som sålde plastsaker från Hammarplast, det var en del av världen jag missat totalt i mina 34 år, märkligt.
Jag köpte iallafall en ny termos som jag fick för mej var ett klipp, det återstår väl och se om den håller värmen. Den är tänkt att följa med på våra utflykter i fortsättningen, om den nu håller måttet vill säga.

Det här med Leonora och affär det är en sak som aldrig innan gått hand i hand, men nu tycker jag att det är vansinnigt roligt.
Den enda slutsatsen jag kan komma fram till varför det är så är att jag jobbade så mycket innan så jag vill prioritera min lediga tid till att göra andra saker än att ränna runt i tråkiga butiker, men nu när man har all tid i världen så finns det helt enkelt tid till att göra det och faktiskt då tycka det är roligt, vad man förändras va...Jag skulle tro att de kan hänga lite på att sällskapet också är vansinnigt roligt.

Som min vän bruka säga.
fruskrället.
på den fronten händer det inte så värst mycket just nu, de finns en del väldigt roliga saker som är på gång i den historien men de får jag ligga lite lågt med än så länge.
Jag väntar ju besked från åklagaren med hur dom ställer sej till den påstådda misshandlen.
Men de ser jag inte så värst allvarligt på, mer än att jag tyckt att det skulle varit vansinnigt latjo att träffa henne i en rättssal.
Jag leker med tanken.... Besöksförbud, låtsas vara jätte rädd, lilla stackars mej som lämnade fru och ett ofött barn som jag varit med och skapat, helt kompislös en störd familj som är helt paranoida, som påstår sej vara förföljda och hotade på alla tänkbara sätt.
Tänk så roligt att sitta i en rättegång med lilla mej och min dotter. För Mollie får väl vara med, vem skulle annars ta hand om henne? Hon har ju bara mej.... visst.
Herregud vad jag går igång på dom tankarna. Jag kan nästan se det framför mej, hon stackaren som utmålat sej själv som ett offer i denna historien kommer in hålögd och sargad av det hemska jag utsatt henne för.... Vilket är. Den hemska sanningen.
Hehe jag måste skratta lite åt det,  det är möjligt att jag är knäpp, men de ska jag ta reda på idag, för nu är det dax för ett nytt möte med psykologen.

Förresten, Grattis Norge....

Mitt lilla gryn.

Jockarp.

måndag 16 maj 2011

Konst i alla former...


Myset och jag hade en jättefin dag igår, vi var på konstutställning i årups gods med en fin vän, de var en mysig utställning.
Man gick på en stig i skogen och där hängde de massa olika konstverk, allt från oljemålningar till märkliga figurer och skyltar. Mycket inspirerande.
Jag skulle nästan kunna tänka mej att slå mej in på den banan, visserligen är jag inte så naiv som många andra att jag tror att jag skulle kunna försörja mej på att måla eller göra något annat kreativt.
Mina fötter står på jorden och det hoppas jag att dom fortsättningsvis också ska göra.
Så vi knegar nog vidare på bruket ett tag till.


En salig blandning konst..

Två promenader gick vi i går och lite motorcykel körning hann vi med på eftermiddagen, myset satt i magpåsen och jag satt vid rodret, hon verka gilla det eller var hon i chock för hon sa inte ett pip när vi körde fram i lagom tempo i skogen.
Underbart att känna vinden i håret och alla dofter från träd och buskar.
Jag uppskattar de mer och mer nu, det var likadant härom kvällen när jag körde till ett par kompisar, jag körde genom en bokskogs tunnel, de var bedårande vackert och när jag kom fram till mina vänner sa jag till dom att vi lever i en idyll, det är få förunnat att leva och bo som vi gör här. Dom kunde inget annat än att hålla med.
Eller tänk er själva att öppna köksdörren och de först man ser är en häst stå där ute i hagen och äta maskrosor.
Jag är glad att min dotter har möjligheten att växa upp i denna underbara miljö.
Och tänk om alla kunde se och uppskatta de man har och de man har nära och helt gratis.
Jag kan det, (ibland iallafall) Jag är rik.
Snuskigt rik.




Utsikt från köket :)
  Jockarp.                                                                                                                                                                    

söndag 15 maj 2011

Middagsdax....


Så var det nu dax att börja äta riktig mat, jag har dragit ut på det i de längsta, men nu såg jag ingen återvändo, här skulle de minsann ätas potatismos.
Jag vet inte om det beror på att jag väntat just så länge, men de var inga som helst problem att få myset att äta och hon verkade faktiskt att gilla det.
Nu var det kanske inte så mycket potatis utan mest fett och mjölk, men det är ju iallafall en början.
Jag gjorde som andra seriösa mammor och frös in mer mos i istärningsförpackningar, så nu är det bara att ta upp en ny liten portion idag och fortsätta dessa delikata måltider.
Det var mysigt att ha henne sittandes vid bordet när vi åt, jag hade förvisso lite mer på min talrik iform av varmrökt lax och kokta potatisar, men det känns bra och snart ska hon väl äta mer än en tesked.
Efter maten ska man ju diska, jag vet ju att barnarbete är förbjudet men jag tackar för hjälpen jag fick.


Kvällen blev trevlig, vi befann oss på annan ort med vänner, vi kollade på musikprogramet som dom flesta andra Svenskar och jag vet inte vad jag ska säga om detta spektakel så jag väljer helt enkelt att vara tyst.
Vi drog igång och prata gamla minnen, de var allt från moppetiden, cyckelsemester på bornholm, tuggummi attentat till tafatt lekar och alla fester, det är sanslöst vad mycket roligt man varit med om i livet.
Myset var parkerad i en resesäng som mina vänner alltid sätter upp när vi är på besök, de är väldigt smidigt.
Det är bra att umgås med folk som har egna barn, dom vet liksom hur det är och dom kan kanske mer sätta sej in i hur det är att vara ensamma mamman, att man behöver lite smidiga hjälpmedel för att få allt att fungera.



De sägs ju att det är någon som tänker på en när man har hicka, tydigen är det någon som tänker på myset väldigt ofta för hon hickar flera gånger varje dag.
Jag undra vem det kan vara.
Någon idé någon?

Jockarp.