underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 30 september 2013

Stora staden....

Mr Broccoli var med hela tiden ;)



En långhelg i storstan innehöll det mesta av det bästa.
Men innan vi anlände till Göteborg tog vi en sväng inom Ullared.
Utmaningsdags, tre barn varav två som är i åldrarna förvildade och trots ;)
Mycket gnäll och protester var upplevelsen men vi lyckades ändå på något märkligt sätt ha en trevlig stund i varuhuset. Vi mumsade i oss lite lunch sen bar det åter iväg.
Vi anlände till lägenheten vid fyra snåret och vi lagade en mycket delikat middag. Bums i säng för att orka med resten av äventyret som väntade runt hörnet.

Hopp på bussen efter frukost och visst att jag tycket det var kul att åka kommunalt, men det var inget mot vad de två damerna i treårsåldern gjorde. Det pratades och det kikades på allt som fanns att se på. Vi slutade inte där, nepp tuffingarna angrep även spårvagnsåkning. Hua vad kul :)
Alfons Åbergs hus hängde vi i en dag, det uppskattades både av stora och små. Ett mycket trevligt ställe.
Vidare blev det socialisering, husesyn och kaffe med tillhörande Nallekaka. En härlig eftermiddag då jag la mej som gäst i soffan och lyssnade på alla samtal, nagelmålning och barnskratt (och gråt)
Den var en helt ljuvlig stund. En stund då jag helt enkelt bara var.
Lyxigt.

Gissa grisen ;)

Min lilla hjältinna som gick den största delen av vår vistelse i stan, lilla fröken Vilhelmsson kan om hon vill, och hon ville.
Med tre barn och en syskonvagn så var det alltså så att någon fick använda apostlahästarna och strongt nog var det myste som stod för den bedriften.
Mamman var mycket imponerad och stolt.
Universeum var ett annat ställe som vi passade på att besöka.
Det var så mycket där som jag själv gärna skulle vilja testa, men det får bli en annan gång, barn pockar på uppmärksamhet.
Dinosurierna var mysets favorit, hon red runt som om det vore en liten fallabella. Tuffing.
På källarplan var det fri lek för vuxna och barn.
Det fanns en scen som användes flitigt av vårt sällskap. Barnen uppträdde och när det applåderades så bugades det artigt. Socker sött så klart.

Hemfärden gick i en raslig fart. Ett litet matstopp var allt som krävdes.
Väl hemma hoppade jag i mina springskor och tog en sväng på en och en halv mil uppe på berget. Det kändes lagom efter en helg i stan.
Bergsluften gör underverk.

Jihaaa....


Jockarp.

torsdag 26 september 2013

Dragningskraft...



När man får höra att man gör människor glada, när man får höra att det finns människor som är trygga i min närvaro. Att människor mår bra och vill vara med mej hela tiden.
Att jag har en dragningskraft som gör att all tid på dygnet vill spenderas ihop med mej.
Det måste förklaras i mitt inre.
Det är svårt att sätta ord på en sådan utläggning, att förklara i ord hur glad jag blir över det.
Jag vet precis vad personen i fråga menar när hon utvecklar sina känslor för mej, mina är mycket lika.
Jag vet att jag sårade personen i frågan för ett par månader sedan när jag sa mej vara rädd för att bli kär i kärleken och inte i personen.
Det var ett försvar. Jag ville inte lova mitt hjärta till någon som jag inte trodde att det skulle kunna bli, att det skulle kunna bli livslångt med.
Jag är glad att jag hade det försvaret efter allt som hänt i mitt liv, på min resa.
Glad är jag klart även att jag kom till insikt med att den personen trodde på oss. Glad över den trygghet hon ger, Glad över den styrkan hon visat och öppenheten mot mej och mot vår omgivning.

Vi har ett ungt förhållande ihop. För ett par år sen visste jag inte vilken personen var trots att vi bor i samma lilla stad, det är lite ovanligt ;)
Vi träffades på en fest, hon var på kanelen, jag var spiknykter. Jag tyckte hon verkade vara en positiv och glad tjej.
Vi pratade en stund och det mesta handlade om min blogg och det som hänt. Vi pratade om att hon jobbat med mitt ex och vi pratade om homosexuell kärlek.
Personen i fråga, hade nog då aldrig kunnat i sin vildaste fantasi tänka sej in i tanke om att hon några år senare skulle dela tidning med mej. (Inte jag heller)

Våra barn knöt oss samman och vår vänskapen växte till något annat, något starkt och fint.
Vi har redan kommit långt i vårt förhållande, vilket vi har blivit tvingade till.
Det är tyvärr ofta så när det handlar om kärlek till en person med samma kön. Många tycker så mycket om allt.
Vi har varit öppna om vad vi tycker och vad vi känner, vi pratar om allt och det är precis så det ska vara för att få allt att fungera.
Vi har så otroligt roligt i hop.
Jag skratta varje dag.
Hon skrattar varje dag.
Vi skrattar varje dag.

Jag ligger ofta vaken om nätterna och bara tittar på den fina människa som nu finns i mitt liv.
Jag blir glad över att hon finns där, att det inte är en dröm, för hon är så verklig där hon ligger helt avslappnad och underbar.
Jag är tacksam över att jag känner att jag aldrig mer ska behöva ge mej ut för att finna lyckan, ge mej ut och leta efter en annan människa att dela mitt liv med.
Hon finns här nu och vi tror båda på att det kommer att vara för resten av våra liv.
Vi går in med den tron i alla fall.
Den tron är rätt ;)
Så här har vi tänkt ;)



Nu blir det lite bloggsemester, återkommer om några dagar ;)

Jockarp.

onsdag 25 september 2013

Sotning och magknip....


Tvättdags ;)


Sotning av pannan var mitt förmiddagsprojekt och jag bara älskar det. Hur kan man inte göra det liksom?
Skitig som en gris avslutade jag askutdraget och gick och hämtade min sambo. Utbildningsdags.
Ingen vill frysa under vintermånaderna och det kräver sin kvinna att hålla 25 grader i palatset det är ett som är säkert.
Med ett hus på 300 kvadrat och byggår 1830 så talar det sitt tydliga språk, det är otätt lite både här och där, ingen risk för mögel alltså.
Utbildningen gick bra, hon är skärpt min sköna :)



Myset och jag fortsatte sen med att köra lite mer ved, det är fullt i källaren vilket jag tycker är lite synd, det är en härlig aktivitet och den ger mej tid för tankar. Bra tankar, roliga tankar och väldans smarta tankar.
Myset körde med sin lilla kärra och hon hoppade upp i den staplade vedräckan i källaren. Jag kan inte nog beskriva hur nöjd jag är över hennes intresse över dessa sysslor.

Kaffe på altanen och avsmakning av ny gjorda knäckebröd, det doftade ljuvligt från köket och smaken följde doften.
Mer fika och det i stan, svärmorsbesök vilket är glatt.
På hennes tomt finns alltid en liten ask som hon lägger diverse saker till barnen i, Mollie letade reda på den och fann två ballonger. Dom blåstes upp och dom smälldes :)
Barnen uppskattar lådan och jag tycker att det är en supergullig sak att göra. Barn älskar överraskningar och jag älskar speciella påhitt. Detta är ett sånt.



Möte med förening Levande Landsbygd stod på min agenda, på Mollies stod det bamsegympa. Vi delade på oss och jag hann med att springa en runda innan mötet. Skönt.
Enligt rapport hade gympan gått hyffsat, ett litet lip hade det blivit på grund av att något annat barn gråtit, sympatigråtande verkar  vara någon fas som ska genomgås.



Kvällen avslutades sen med magkninpsgråtande barn. Lagom kul men även det är väl en fas som ska överlevas.

Jockarp.

tisdag 24 september 2013

Ensamt.....



Tänk vad olika dagarna kan vara, hela helgen har det varit liv och rörelse med familj och vänner. Utflykter och roligheter har avlöst varandra.
Gårdagen bestod nästan enbart av ensamhet, eller i alla fall ensamarbete. Jag satt i en truck stora delar av dagen och det kändes minsann efter avslutat pass. Stjärten var öm, ryggen var öm, benen var ömma och öronen var även dom en aning ömma.
Lasses nya skiva spelades varv efter var och efter så långt lyssnande måste jag säga att duetten med Jocke Tåhström är riktigt riktigt bra.
Jag gillar att lyssna ofta och länge på nya skivor, jag vill suga in varje ton och varje ord, jag vill utvärdera och jag vill uppleva nya saker i låtarna. Att kunna förena arbete med den upplevelsen är ju väldans lyxigt. Så har jag det.
Anledningen till att jag var på bruket var att det skulle vräka in långtradare och tåg med virke till oss.
100 bilar på 16 timmar var uträknat, det tar cirka fem minuter att lossa en bil och tåget tar fyra timmar för en truckförare, så ja det blir en väldig massa minutrar och timmar i trucken en dag som den.

Jag kom hem till min fina familj, Mormor var på plats och kaffet var kokt när jag gick innanför dörren.
Mollie hade hängt på dagis några timmar och det verkar gått fint, resten av tiden var hon med mormor. Dom hade sin vana trogen kört en runda runt på kyrkogårdarna och vattnat blommorna på gravplatserna.
Mollie ser nog inte på kyrka och gravplatserna riktigt likadant som jag. Hon ser det mer som en lek med vattenkannan.
Det kan jag tycka är ganska skönt faktiskt.

Nu väntar bara ett litet pluttemöte denna veckan sen ska det semestrars några dagar igen och bruket ska jag inte beträda förrän om en vecka och lite till ;)
Ja, jag glider och jag gör det bra.



Jockarp.

måndag 23 september 2013

Nagelmålning och svampplock.....


Svampjakt :)


Uppstigning och påsnörning av löparskorna, på fastande mage sprang jag mina åtta kilometrar i för tok för mycket kläder. Just nu tycker jag att det är super svårt att veta vilken outfit man ska ikläda under löpturerna.
Svett som en gnu kom jag hem till ett dukat frukostbord och kaffet pluttrandes på kokaren. Familjekänslan slog till mej ordentligt. Härliga känsla.

Tvättning av späd kvinnokropp och sen var jag redo för dagen med familj och vänner.
Besök vilket resulterade i en utfärd på berget. Vi kopplade släpet efter fyrhjulingen, kaffeväskan packades med pannkakor och bullar och sen bar det iväg över mitt älskade berg.
Alla var glada och det tjoades och stimmades bak på vagnen. In i mossbeklädd skog gick vi och fikafilten las ut.
Innan fikan blev det svampjakt vilket alla uppskattade, fel sorts svamp var det enda vi såg men det var väldigt gott om det, svamp alltså ;)
Fika och sång om sjörövarfabbe sen smögs det en liten runda till innan det bar hem i ett litet duggande regn.
I sista väghålet drog jag på lite med motorcyklen så barnstjärtarna lättade något från vagnen, skrattsalvorna viste inga gränser.
Glada barn glada vuxna.

Delar av eftermiddagsmysgänget ;)


Lunchlagning och en trevlig måltid följde, kaffe på maten givetvis, det har numera blivit en trevlig rutin i palatset.

Kvällen bestod av ett resemöte med min familj. Planerna på en gemensam resa under tidig vår börja nu ta ordentlig fart. Med så många människor inblandat krävs lång planering, rolig sådan.
Vi mumsade pizza och efterätt i form av en nutellakaka som inte gick av för hackor. Mäktig var bara förnamnet.
Alla frivilliga fick sina naglar målade, jag blev målad av Mollies kusin och jag blev klart urtjusig, nyckelpigor på ena handen och blommor på den andra, även tio tår målades. Jag supergillar att man har möjligheten att bli barn på nytt.

Myset kan hon :)

Stor i maten :)


Jockarp.

söndag 22 september 2013

Avis....



Flyttdags, ja, inte för mej då vilket jag ser som en utmaning för tok för stor för mej. Det hade helt enkelt varit helt omöjligt att flytta från Jockarp jag tänker då inte enbart på kärleken till min hemby utan även på alla pinaler man samlar på sej under årens lopp. Saker som man tycker sej inte klara sej utan.
Nu var det min nya svärmor som skulle flytta på sej en bit, från lägenhet till hus. Allt var förberett in i minsta detalj vilket underlättade hela proceduren avsevärt. Allt var packat i lådor och det stod vad dessa lådor innehöll vilket gjorde det busenkelt att placera på rätt ställe vid det nya hemmet.
Ett par timmar sen var vi klara, kaffe och socialisering på altanen. En härlig stund med glada pratande och skojande människor.

Utbjudna på restaurang där notan var fri för oss flyttarbetare. Besöket gick bra och barnen skötte sej exemplariskt trots att tröttheten kommit smygandes.
Vi drog sen hem till byn och intog kaffe och chokladskålen åkte fram.
Surr och blurr fram tills att myset kom in både ner kissad och ner bajsad. In i badet för rengöring.
Efter badet blev det lite lugnt soffhäng fram till min löparkompis med familj kom, där slutade allt lugn. Total speedning och borgen förvandlades ännu en gång till en galoppbana.
Helt hysteriskt, men hysteriskt roligt.

Nattningen blev något besvärlig då bägge fröknarna var upp i ett högvarv som sällan skådats.
Mollie skulle på toa och dricka ideligen och dom andra höll på med sina små märkliga saker ;)
Trevligt var i alla fall att höra att förgående dags strandhäng var uppskattat.
-Jag vill åka till stranden igen, till den stranden som vi var själva på.
Jag ser det som ett gott betyg på att dom enkla små saker vi gör med våra barn är bra saker, saker dom kan minnas.
Nog blir man glad alltid.

Dagarna går och det i en väldig fart, det är ett som är säkert. Men jag hinner med och det är ju huvudsaken.
Det var åter en bra dag att lägga till i minnet och i lilla asken.
Dom kommer ofta nu dom fina dagarna och ja, jag vet att det missunnas av vissa. Men jag tar det.....



Jockarp.

lördag 21 september 2013

Grill och hackor....



En lång härlig frukost rustade oss för dagen.
Tankar som snurrar under såna tillfällen är tacksamhet över att inte jobba 7-16, ej heller heltidsarbete.
Jag är en glidare i det avseendet men samtidigt känner jag att kan jag jobba halvtid så är det nog fler människor som jag som skulle klara det, konsumentsamhället styr oss.
Vi lastade in oss i bilen och drog ut på lister, först en sväng till ponnytämjaren och lite ridning på dom som shettisarna.
Det känns som vi närmar oss med stormsteg att ha ett par småttingar i hagarna i det Jockarpskapalatset, men det får nog vänta på sej till sommaren.



Efter ridturen tog vi skogsvägen ner till Torsö och dess strand.
Ensammast i världen, precis så som vi ville ha det. Barnen lekte glatt på stranden och mammorna satt på en bänk och såg ut över ett av solen gnistrande vatten. Det var helt ljuvligt.
Barnen hoppade upp på en sten och lät dom salta vågorna spilla några droppar vatten på deras kläder.
Det är omöjligt att förklara känslan av vällust, trygghet och den glädjen som bubblade i min kropp dessa timmar.
Vi byggde en liten grill och grillade korv på pinnen. Hur festligt som helst. Kaffet var klart en given dryck på denna utfärd.
Fyra timmar senare åkte vi hem mot byn igen fyllda med energi.



Jag angrep bilen, både utsidan och insidan fick sej en rejäl uppfräschning, spolarvätska fylldes på. Allt för att vi ska vara beredda för att fånga nya härliga höstdagar.
Kaffe i soffan på vår härliga altan var ett härligt avbrott.
Myset skulle blåsa såpbubblor, men i stället för att blåsa så drack hon delar av blandningen. Uppringning till giftcentralen och information om att det inte var så allvarligt. Det kan börja bubbla lite på insidan, men så länge inget kräk kom så fanns det inget att oroa sej för. Skönt.

Vi fick sen syskonbesök och det var kärleksfullt. Barnen blev superglada och när Mollie släppt garden så såg buset inga som helst gränser.
Hela borgen förvandlades till en lekborg.
God mat och seriösa samtal i blandning av överlyckliga barn.
Hmm ja den dagen gick minsann inte av för hackor.
Jag älskar dessa dagar.



Jockarp.

fredag 20 september 2013

Brev ska skrivas....

Liten bebis ;)


När jag började kila stadigt igen så kom jag och min sambo överens om att vi skulle skriva ett brev till varandra om vad som var viktigt i livet. Vad vi tycker är viktigt nu och vad vi ser för positiva och negativa saker hos varandra. Brevet ska sen inte läsas förrän nästa år och då får vi göra en utverdering om hur vi ser på saker och ting just då, om det är samma saker som är viktiga. Det brevet ska vara klart till den siste september.
Det går sådär för mej just nu. Jag har kommit fram till fem punkter som jag ser som viktiga i mitt liv. Men att föra över dom på hur dom stämmer eller inte stämmer det är svårt, jag vill gärna ha exempel på varje punkt. Utmaningsdags alltså :)

Vad jag kommit fram till det är i alla fall det att vara två vuxna är hälften så svårt och dubbelt så lätt.
Jag har alltid försökt att se det positivt med att vara ensam med Mollie, att vi haft vår frihet och att mitt ord varit hennes lag.
Och jag hörde faktiskt orden om att det är så enkelt att vara ensamstående med barn, så att jag skulle ha dåligt inflytande på andra kvinnor att dom helt enkelt skulle lämna sina män och vara själva med sina barn.
I det läget måste jag säga, att idioter finns det tydligen överallt. Kanske att dom som säger dessa märkliga saker borde testa själv.
För som nybliven sambo märker jag hur tufft jag faktiskt haft det innan. Livet är nämligen busenkelt just nu trots att det kommit in två barn till i mitt liv. Det är så enkelt så jag blir nästan lite skraj.
Det är två vuxna som hjälps åt med allt, jag är grymt ovan vid att komma hem och se hemmet nystädat, ovan vid att se att kylen är fylld med mat, tvätten tvättad och barnen kammade. Skulle detta utföras för en månad sen så var det jag som skulle gjort det. Jag skulle ha gjort det ensam. Nu är det annorlunda och jag är väldigt glad över det. Såna saker måste jag komma ihåg och uppskatta i vårt förhållande nu och för alltid.




Gårdagen innefattade en löprunda ut med Sölvesborgsbron, vissa dagar skulle jag kunnat springa hur långt som helst, i går var en sån dag. Winnerbäcks nya platta i öronen och soligt höstväder, vad mer kan man väl begära.
Men jag har annat som skulle styras med. Kristianstad väntade. Cd skiva skulle investeras och Ekohallen hade en massa bra att ha saker som de stod våra namn på.
Myset hämtades upp från tusenfotingen och schemaändringar gjordes, personalen är verkligen behjälpliga mot mej.
Eftermiddagsbus med studsmattehopp och såpbubblor, en eftermiddag som helt enkelt var ute. Jag gillar utomhusbus.
Småkyliga om fingrarna gick vi in och tog ett litet dopp i inomhuspoolen. Fantasin såg inga gränser, Myset började åka vattenrutschbana, en osynlig sådan :)
Trots en eländig Pms blev dagen hyffsat fin.


Jag bjuder på den ;)
Jockarp.

torsdag 19 september 2013

Zombie....

En dag på jobbet ;)


Utbildningsdags.
Jag har Sveriges farligaste jobb. Tydligen sker det flest arbetsolyckor med truck inblandat i Sverige. Det låter ju lite ruggigt med tanke på att jag känner mej väldigt säker i 80 tonaren.
Det var en förnyelse på truckkortet vilket görs vart femte år, det börjar faktiskt bli lite uttråkat.
Det är samma tragg varje gång och häftet med frågor ser ungefär likadant ut från år till år, men det ska göras och betalt får vi ju ;)
Fyra timmars utbildning sen var det lunchdags, jag fick en dejt till lunchen vilket var väldigt trevligt, jag uppvaktade dock inte med blommor, nån ordning får det allt va.

Eftermiddagen befann jag mej på bruket, en mysig stund då vi utförde ett arbete som vi sällan gör, under uppdraget kunde vi stå och småprata om sånt som händer i livet. De var kanon med ett arbetet som både var i tyst omgivning och där man kunde sällskapa sej.


Medans jag varit i väg hela dagen hade myset varit på tusenfotingen, för att fira att dagiset fyllde fem år så anordnades det ett lopp. Loppet hade barnen döpt till Zombiloppet, anledning till det vet jag inte.
Mormor hängde med myset in och stannade kvar under loppet, det gick fint och det verkar varit uppskattat. Kul initiativ tycker löparmamman.
Sambon hämtade hem myset och dom kamperade under eftermiddagen i borgen.

När jag kom hem möttes jag av ett mys som hängde på toan, hon var pigg och glad och blev som uppdragen av att se sin mor, det var ömsesidigt.
Vi drog ut och fick lite frisk höst luft i våra lungor vilket var behövligt, myset drog en repa med fyrhjulingen och det fnittrades högt och underbart.

Totalt kaos när hela stora familjen återigen samlades. Tre barn och två vuxna, ja dom vuxna var ganska lugna men det bägge små töserna hade saknat varandra vilket märktes tydligt.
Det lät som en galoppbana i palatset. Höga tjut och skratt som blandades med små barnfötter som toksprang över parketen. Ljuvligt ;)

Och så är den nu släppt. Lars Mattias Winnerbäck har gjort det igen. En ny skiva och för tillfället har jag den endast på spotify men innan denna dagen är till ända ska den finnas i min skivsamling, det är ett som är säkert.

Jockarp.

onsdag 18 september 2013

Rabiata män.....

Cykeltur i byn ;)


Tidig uppstigning i palatset.
Möte för sambon och fotografering för myset.
Jag körde in min dotter till tusenfotingen och lämnade henne där. Själv tog jag en löprunda ner om Skåne. Det var vackert och kyligt, tempen låg på futtiga nio plus, ovant.
Rundan tog fyrtio minuter och på vägen mot dagis mötte jag fotografen, dom var alltså klara.
Allt hade gått bra enligt fröknarna, de ska bli spännande att se hur lilla fröken blev på bild.

En sväng inom posten och upphämtning av Visakortet, lite blurrande med kända ansikten och sen bar det hem mot byn igen. Frukost, kaffe och lite mys i soffan.

Knäckebrödsbak.

Bamsegympa och denna gången slapp vi rabiata män i vår väg, män som hotar med att hångla upp flator.
Förhoppningsvis har poletten trillat ner om att han sätter mer på spel än vad jag gör. Jag räds ju knappast i att göra en anmälan om jag så behöver.
Och fortfarande ses kvinnor som mer utsatta i samhället än män.
Om så är fallet vet inte jag :)

Åhhhh hopp

Jag får väl be om ursäkt för mitt "vardagliga" liv. Det händer inte så mycket snaskigt just nu men med tanke på att besökarantalet på min blogg dom senaste veckorna eskalerat, så förstår jag ju att folk är nyfikna och hemskt gärna vill gotta i sej vad som händer i flatan från Jockarps liv.
Och jag bjuder på det :)
Läsarna variera mycket.
En del är min familj och mina vänner. Men jag vet att det även finns människor som anser sej ha rätt att och kasta skit, utan att egentligen ha någon som helst koll på vad som vare sej ha hänt eller vad jag menar i mina inlägg.
Det är inte alltid som sändare och mottagare uppfattar samma sak.
Vissa människor anser att det jag skriver är lögn, möjligt att det kan tolkas så, men det är inte rätt tolkat.
Jag måste säga att det är det jag älskar med min blogg och med hela yttrandefrihetsgrejen.
Jag skriver vad jag vill i mitt liv som pågår och hur andra tolkar det ger jag fullkomligt fan i.
Jag vet nämligen vad jag menar och hur det är att leva mitt liv ;)
Ni mottagare som väljer att skriva till mej om vad ni tycker är rätt och fel i det som skrivs här, till er kan jag bara tipsa om att ni kanske borde skaffa er ett eget liv, eller kanske en egen blogg.

Detta är min dagbok inte er....



Jockarp.

tisdag 17 september 2013

Solsken....

Smettjej ;)


Massvis med mjölk i kylen resulterar ofta i pannkaksstekning. Myset och jag slängde i hop en smet och två järn hölls heta på spisen. Provsmakningen var ett faktum och till dagen uteblev sylten, i stället smaskades det friskt i ketchup och senap. Ingen blandning jag skulle föredragit precis, men myset är en sällsynt dam ;)

Lite mer inomhus sysslor i form av fakturaskrivning och paketinslagning. Bibliotekstjänst har beställt ett antal böcker, vilket givetvis är kul.
Mollie hjälpte till även med det projektet, hon fixade med tejpen och jag slog in paketet. Hjälpsamma barn är mycket trevliga barn.
Hon var på ett riktigt solskenshumör under gårdagen. Härligt.

Paketen skulle postas, småsenil och förvirrad som jag är så glömde jag mitt visakort på posten. Den snälla kassörska var inte sämre än att hon hörde av sej till mej med informationen om det glömda kortet, jag hade nämligen inte en susning om att de låg kvar i stan.


Vi sanerade hela borgen och bytte sängkläder i alla sängarna, myset hjälpte till och vi pratade om alla möjliga saker som är av stor vikt i en snart tre årings liv. Jag älskar när hon berättar och har olika coola utläggningar om saker som sker.
Även det rutinmässiga hoppande i sängen skötte vi undan.
Mollie små naglar fick en schysst målning av min sambo, hon blev så stolt så hon hoppade i sina små foppatofflor och sprang i raket fart upp till mormor och morfar för att visa upp det. När hon sprang stod vi i dörren och hörde hennes små glädjetjut, händerna hade hon framför ögonen och stoltheten över dom rosa målade naglarna gick inte att ta miste på.
Hon var solskenet själv.

Middagsmaten i form av min paradgren gick inte av för hackor. Jag är grym i köket helt enkelt.
Kyckling, potatis och sås. Inget blev kvar vilket talar sitt tydliga språk. Ingen behöver alltså svälta i det Jockarpskapalatset.
Till kaffet avnjöts det chokladmuffins. Myset och jag frossade i oss :)
Oavkortat ner i braigadag asken med den dagen alltså.



Jockarp.

måndag 16 september 2013

Fel val....




Söndagsfrukost och uppvak att det var dags att rösta i kyrkovalet. Fram med röstkortet och avläsning av vilken tid som var möjligt att lägga sin röst. 09.00-10.00 var första möjligheten, den anammade jag på direkten. In i bilen och iväg. Snabbt och lätt la jag mina röster och funderade på om det var sista gången mån tro?
Resonomanget;
-Varför ska jag var med i svenska kyrkan? uppenbarligen är dom inget vidare fan av min klubb.
Dom gillar förmodligen dom sex pappen jag varje år donerar till dom i form av skatt, men mer är det är det nog inte.
Och jag funderade vidare på om det inte är så att jag även om jag inte är med i kyrkan ändå har rätt att hänga i kyrkan om jag så önskar. Visst är det väl så.

Slut funderat över det och in med alla i bilen.
Vi skulle söder ut. Kivik var målet och målet nådde vi, men innan dess blev det en tur till elgiganten med bil dvd:n, dom har varit kapput ett tag men nu när en ny tripp nalkas känns det som en mycket god idé att ha dom fitt fore.
In på giganten där dom informerade mej om att det omöjligt kunnat vara köpt i deras affär. Gaaah så förvirrad jag är, tydligen var den köpt på netonnet, en affär jag aldrig trodde att jag satt min fot i, men tydligen.
In i en affären men enligt datorn fanns det inte någon dvd på mej i deras register. Men med lite trix och fix så gick jag ut med ett par helt splirrandes nya dvd spelare. Jag kan om jag vill ;)
Grymt trevligt bemötande av personalen gör att jag nästa gång kommer att lägga mina ägg i netonnets korg.

Kivik ja, vi drog vidare och regnet öste ner men humöret var gott. Vi tog ett par avstickare och tittade på vackra hus och havet som såg isandes kallt ut. Vatten är bra vackert.
bures fick besök av oss och vi hade för avsikt att mätta våra magar. Jag valde för dagen fel på menyn och fick nöja mej med en något snål matupplevelse. Mitt sällskap däremot gjorde ett kanon val vilket hon påtalade väldigt många gånger, snäll som hon är fick jag smaka ett par bitar så att även mina smaklökar blev tillfredställda.

Musteriet blev nästa stopp och vi köpte med oss lite godsaker hem. Vidare tog vi ett stopp och snaskade i oss ett par glassar.
Lyxsöndag, precis som det ska va.

Söndagskväll och en tur med barnvagnen på berget, det börja så sakta skifta i höstens färger och i år ska jag inte missa det. Jag är vaken på ett sätt jag inte varit på många år. Jag ser nyanser, färger och formerna.

Jag är lycklig.
:-)
Jockarp.

söndag 15 september 2013

Underbara lördag.....

Småbönder ;)



Sådär ja, nu blir det ledigt ett par veckor från ordinarie tjänstgöring på bruket. Precis vad jag behöver känner jag ;)
Nu ska det njutas av sambo, barn och hem.
Och det börjades omgående. Ett mys hämtades hem från dagis 13,00 på lördagsmiddagen, vi drog till affären bums för att införskaffa godsaker för kvällens festligheter. Lördagsgodis till dom små och ostbricka till dom stora.
En sväng inom bolaget för att köpa ett par öl och en flaska rött. Alkoholfritt givetvis.
Sen bar det hem och mot potatisåkern.
Vi lastade flaket på king caben med barn och hackor och drog ner på vesan. Barnen uppskattade potatisplocket väldigt, vilket gladde mej oerhört. Jag hackade och dom plockade upp potatisarna och la dom i en säck. En varsin säck så klart.


Besök av polisen, det är minsann inte alla som gästas en lördag av den yrkesgruppen.
Samtalen varierade mellan det något turbulenta som hänt den sista tiden till barn, häktning och fängelse. Mycket växlande och intressant alltså

Grillen tändes och sommarkänslan var total, allt var helt perfekt.
Utomhuslek för barnen och dom njöt likt vi vuxna av kanske den sista sommardagen.
Barnen i badkaret så grus och damm från potatisåkern kunde skuras av.
Torkning och nattning, vilket gick snabbt. En dag ute och ett dopp tar musten ur småtjejer ;)

Kvällen slutade inte där. Nepp.
Ljus tändes på altanen och ostbrickan togs fram.
I väntan på min fina kvinna la jag mej på soffan och tittade på en stjärnklar himmel, jag andades in höst och tänkte på den kommande våren. Ljusa underbara tankar.
Osten åts upp och vi avslutade sen kvällen under en filt i varandras armar.
Om någon skulle sett oss utifrån just den stunden skulle det endast kunna uppfattas som ren skär lycka.
Lättlevt.


Jockarp.

lördag 14 september 2013

Vad hände?

Provligg ;)


Bråk innan sju på morgon är sällan kul. De skedde dock, Mollie ville absolut inte klä på sej innan dagis, ej heller spatsera ut till bilen.
Efter diverse pockande och lockande med förenade krafter i familjen gick hon ut till bilen och satte sej i sin stol. Vi lyssnade och sjöng med i Karlsson sången. Livet blev med ens mycket enklare.
Avlämningen på tusenfotingen var åter klockren, inga som helst problem med den biten alltså, men det kan förändras, jag vet.

Hem och i bingen, sovning till middag och sen blev det kaffemys på altanen i dom nya fina möblerna.
Mollie hämtades och hon var pigg och glad och jag passade på att ge feddback till fröknarna att jag såg det som ett väl fungerande ställe för myset att vara på, vilket jag är super glad över.

Hem och mer kaffe, nattjobbet genererar ofta i att mängden svart dryck slutar i väldigt hög konsumtion.
Barnen lekte fint och det i emballaget från möblerna, det lektes kök, affär, lillahus och stora hus. Endast fantasin sätter gränser och det gör den uppenbarligen inte.

Jag hoppade i springskorna och med det fick jag utantid från familjen och tid för reflektion och tankarna fick busa fritt. Jag gillar det. Ibland känns det som att jag tänker på allt under mina löprundor allt från världssvälten till vad för middag som ska serveras i borgen.
Vissa dagar när jag vill tänka så säger det stopp, inget kommer upp i huvudet som behövs tänkas på. Jag gillar dessa tillfällen lika mycket.
Under gårdagens tur flög tankar förbi om att man faktiskt förmodligen bara har ett liv och att det då ska levas.
Tankar om att människor orkar bry sej så väldigt mycket om sånt som kanske inte egentligen är viktigt för deras liv.
Att det blir ett surrogat för att deras egna liv är något trista och inrutade i rutiner, att man trampar runt i den där cirkeln och inget nytt händer. Jag har själv varit där men det var bra längesen.
När myset kom in i mitt liv så förändrades allt det. Mitt liv är väldigt lite inrutat och mycket icke rutiner finns i vårt liv. Det hinner liksom inte bli tråkigt.
Jag har däremot märkt sen vi blev en större familj att tiden går så vansinnigt fort. Jag hinner det jag ska det är inga problem men jag vill ändå ha mer tid. Vips så är klockan sju på kvällen och jag undrar vad tusan det var som hände.

Badning av fröknarna och middagsmaten slöks i en raslig fart. Det var den kvällen det :)



Mysets morgonhumör typ....
Jockarp.

fredag 13 september 2013

Uppvaktas......



Efter nattarbete och dagislämning så skulle jag inta ryggläge på ovanvåningen.
Kläder av och nedkrypning i sängen då jag plötsligt ser något liggandes vid kudden.
Helt underbart, leendet höll på att snurra runt huvudet på mej. Jag har världens bästa människa i mitt liv.
Det låg en fin present med tillhörande kort till mej. Lycklig.
Vem kan somna då?
Inte jag i alla fall.
Nej, ner till ordinarie sovrum för att berätta om min glädje och lycka över den godhjärtade handlingen.
Tryggt la jag mej i famnen och var inte långt från att somna där. Livet är bra vackert ibland.

Jag tycket mer om att uppvakta än att uppvaktas så efter myset hämtats på dagis så blev det en vända inom blomsterbutiken i stan.
Åtta stora vackra röda rosor står nu på vårt köksbord för att fira att livet är lättlevt ;)
Jag älskar blommor så det var minst lika fint för mej som för mottagaren.

Hela palatset fylldes av vackra damer med tillhörande barn under gårdagseftermiddagen. Det är så underbart att höra hela huset fyllas av liv, barnskratt (även lite gråt) och samtal blandades upp .
Barnen lekte men myset var på sin vakt, vissa saker är inte tänkta för andra än henne själv, allt enligt henne då ;)
Det är spännande att lära känna nya människor och det händer allt för sällan när man är vuxen. Som barn sågs det enklare på något sätt, undra varför?

Vi tog en liten hund och barn promenad genom vår undersköna by. Det är alltid roligt att visa upp och göra reklam för vår del av världen.
Promenadavsluning och jag och myset lämnades ensamma en stund.
Åh så äntligen kom våra nya trädgårdsmöbler.
Märkligt ändå att man kan längta så mycket efter något man aldrig haft.
Hem kom dom i alla fall och kartongerna blev med ens en lekplats för ett litet mys.


Balansgång ;)

Min dag.....

Jockarp.

torsdag 12 september 2013

Möte, häst och häng ;)

En vacker dag ska jag ha det såhär ;)


Vissa saker slutar och andra saker tar sin början.
Jag gillar starten på mitt nya liv.
Jag har sällan mött människor som känns så rätt för mej som jag gör just nu, det känns så väldigt bra.
Tryggheten växer dag för dag och mitt lilla mys har inga som helst problem med att dela mej med någon annan.
Allt känns självklart.

Vi åkte till tant N under gårdagsförmiddagen vilket var mer än behövligt. Mycket har hänt i våra liv och det var tvunget att bubblas om.
Även försök till att synka våra fulltecknade kalendrar med en tredje vän gjordes, vi får se om vill lyckas.
Jag fattar inte hur det är möjligt att kalendrarna är så proppfulla jämt. Livet?

Inom stan och en puss på torget sen var det dags för ett möte på bruket. Myset fick hänga hos mormor och morfar till hennes stora förtjusning.
Det var som vanligt väldigt högt i taket på mötet och många skratt avlossades under de fyra timmarna. Kaffe, macka och frukt stod på menyn, han sköter sej minsann vår hövding.

Trots det trevliga mötet längtade jag hem till min borg och dom personer som det innefattar.
Min tidningsdelerska hade jag knappt sett under dagen och ja jag längtade efter att se henne och höra hur hennes dag varit.
Middag lagades och det blev en mysig måltid där myset åt som en liten häst. Hon är stor i maten det säger dom till och med på dagis. Duktig tjej.
Saga som luktade kräk lästes sen var det godnatt för mitt mys.
Jag myste lite jag med innan det var dags för nattjobb ;)
Långa dagar och jobbiga jobbnätter det är tydligen min vardag denna veckan. Men jag mår bra, väldigt bra.

På väg från mötet ;)


Jockarp.

onsdag 11 september 2013

Hångelhot....



En härlig höstdag.
Heldag hemma i palatset med människor jag tycker väldigt mycket om. Vi tog det i varligt tempo.
Vi började med att baka en kaka vilket alltid är lika trevligt, två damer stod och hängde över smeten och ville smaka, ett litet mys och en betydligt äldre dam, båda tillgodosågs.
Vedkörning stod sen på schemat och kaffepauserna var täta, så såg stora delar av dagen ut. Arbetet utfördes i linne, underbart, September är en fin månad minsann.

Lantbrevbäraren levererade i går ett hjärtformat brev till mej.
Ja, det är ju inte utan man blir glad över att människor uppskattar att läsa min bok. De stod så många fina rader på hjärtat så tårarna var inte långt borta.
Okej jag är flata och jag är stolt över det och för mej är det inte längre konstigt, men jag förstår ju att andra människor tycker att det är starkt det jag gjort. Att jag berättat så öppet om vad som hände och händer när man kommer ut som gay.

Flata ja, jag har aldrig förut hört ordet flata negativt laddat, inte rakt riktat till mej i alla fall, möjligen av tredje person.
Men så i går skedde det. Kanske lika bra det ;)
Jag och Mollie hade varit på bamsegympan och som dom små hurtbullar vi är så cyklade vi in till stan.
När vi efter den trevliga och roliga gymnastiken var på väg hemåt på vår snabba tvåhjuling så kommer det en man som inte riktigt är nöjd med sitt liv just nu. Han genar med sin bil mitt framför mej och Mollie så jag fick göra en snabb undanmanöver för att vi inte skulle sitta i sidan på bilen.
Han hoppar ur bilen och skriker efter mej;
-Stanna din jävla flata.
Flatan stannade.
Mannen reagerade på mitt blogginlägg under gårdagen om att män inte kan behaga vissa kvinnor. Jag upplyste mannen om att om självaste Brad Pitt stått framför mej och sett söt ut skulle jag inte vilja ta i honom med tång. Så är det.
Ja nu är kanske inte pitten den snyggaste mannen just nu, men jag är ju lite till åren kommen ;)
Mannen hotade mej med att om inte Mollie skulle suttit på cykeln skulle han ha hånglat upp mej. Jag tror kanske inte att han skulle göra slag i saken, men jag kände ett obehag över det.

Flatan var arg och cyklade hem till byn, det blev ett fint träningspass.
Hon åt middag med den undersköna sambon och den helt fantastisk dotter.
En fin avslutning även på den 10 September alltså.


Idag fyller min granne år, grattis.

Jockarp.

tisdag 10 september 2013

Noll Likheter.....

Egenhändigt komponerade tolkningar är alltid intressanta.
Och just nu går jag under människors egenhändigt komponerade sanningar.
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva förklara det fina som hänt i mitt liv, men vissa människor är verkligen tröga.
Jag har blivit kallad feministragatan som aldrig kan ha fel.
En mycket intressant formulering och den stämmer.
Så länge jag är kvinna vill jag givetvis att kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter ska vara desamma som mäns.
Varför är feminism negativt laddat?
Och jag felar ibland, men jag väljer oftast att se det som en lärdom och utgår därifrån, det kan kanske uppfattas som att jag är ofelbar, men det är ingen.

Vidare vad som snurras om mej just nu är tydligen mitt val av partner.
Jag jämförs tydligen med min ex fru och hennes handlande.
Detta ser jag som mycket intressant.
Ni människor därute som anser att jag gjort likt min ex fru, er skulle jag vilja höra det i från och det öga mot öga.
Jag skulle vilja se reaktionen i era ögon när jag förklarar för er att jag inte varit otrogen mot någon, jag har heller inte lämnat någon i sticket höggravid och nygift.
Jag har inte heller skitit i mitt barn eller låtit bli att ta ansvar för det barn jag satt till världen.
Jag undrar var ni ser likheterna?

Vad jag däremot gjort det är att jag fallit för en då gravid kvinna som separerat från sin man. Det kan tyckas moraliskt oriktigt att jag lät det ske. Men det slutliga beslutet fattades av min partner, inte av mej.
Jag besitter nämligen inte styrkan att förändra en människa från hetero till homo.

Och ja, jag tycker faktiskt synd om hennes ex.
Att vara man och inte kunna ge sin kvinna det hon behöver måste vara påfrestande.
Jag minns orden som Niklas Strömstedt sa när Efva lämnat honom för Eva.
-Det var bättre att hon lämnade mej för en kvinna och inte för en annan man. I detta läget hade jag inte en chans.

En kvinna vars tankar är på en annan kvinna kan aldrig tillfredsställas av en man.
Så en uppmaning till er där ute som tycker att ni ser likheter med min ex frus handlande och det som nu skett är att om ni inte förstått ovanstående rader kom till mej och berätta det så ska jag gärna utveckla det och försöka med andra ord förklara så ni förstår.

Likheterna är nämligtvis noll.

Jockarp.

måndag 9 september 2013

Äntligen....



Hela frukostbordet fullt med folk och jag kan omöjligt låta bli att sjunga här dansar herr gurka sången när jag skivar upp gurkan till barnen.
Dom säger att dom vill ha en bit gurka sen sitter dom förväntansfulla tills jag drar igång med mitt skönsjungande.
Alla skrattar vilket är en behaglig start på dagen.
Påklädnad och utgång, ved skulle köras in i källaren och två små fröknar skulle vara behjälpliga. Det var dom inte och det slutade med att dom satt och kollade på Teletubbies och åt majskrokar.

Förmiddagsfika och det blev en väldig massa mammor på palatsets altan. Fyra stycken närmare bestämt.
Det var viktiga möten och jag hoppas att alla inblandade kände att det här kommer att bli toppen, det var känslan som fyllde mitt inre efter besöken i alla fall.

Eftermiddagen befann vi oss på andra sidan berget närmare bestämt i Vånga på skördemarknaden. En fantastisk marknad. Och kontraster så det smäller om det. Det var allt i från smakprovning av rabarbermarmelad till karusellåkning. Jag gillar det.

Vidare till affären, snabbshopping och sen ut i bilen igen, två av tre barn ballade ut och började lipa, det tredje skulle absolut inte göra som det blev tillsagt. Hej hopp så är livet som barnfamilj ;)
Vi rådde bot på eländet med sjörövar Fabbe, den gick på repeat vilket var lagom latjo.

Väl hemma åkte min springskor på och 13 km avverkades. Jag sprang över den fina bron och jag kände mej pigg som en mört, min skugga så dock lite sliten ut. Den brukar annars se piggare ut än vad jag faktiskt känner mej. Ja, så kan det va.
Smarrig torskmiddag och kaffe på det gjorde kvällen väldigt lyxig och skön.

Vid midnatt när jag låg och såg på min sambo som sov lugnt och tryggt så kunde jag inte låta bli att låta tankarna få lite frihet.
Det fanns en tid i mitt liv då jag hatade att vakna på morgonen, jag hatade att gå till sängs på kvällen och jag hatade även all tid mitt emellan.

Efter sol kommer regn....Dom orden höll jag på att kräka över så fort jag hörde dom och det var ofta.
Men regnet har försvunnit och solen strålar över Jockarp.
Just nu är jag inne i en tid då jag älskar att vakna upp på morgonen, jag älskar att gå och lägga mej på kvällen och jag älskar allt där mitt emellan.
Äntligen.
Snurr, snurr :)


Jockarp.


söndag 8 september 2013

Bus i borgen...




Mot stan med två blonda flickor. Lekplatsen var målet. Vi var helt ensamma så gungorna intogs. Jag gungade vartannat gung på den ena gungan och vartannat på den andra, jämställt och jämnlikt.
Det kom en kvinna med sitt barnbarn och dom gungade dom med, efter en stund sa hon.
-Leonora visst?
-Japp sa jag, vi tog i hand och hon presenterade sej och sen började en dialog om byarna vi bodde i och om min bok. Mycket trevligt.
Avhoppning från gungorna och lite annat bus sen bar det av mot bibblan, det var ett måste med tanke på att tiden höll på att rinna iväg för oss men datumen.
En snabb vända och nya böcker lånades i en hast. Inget mys i kuddhörnan alltså :(

Vi tog en tur in till bokaffären för att stämma av efter boksläppet och hur det såg ut på försäljningsfronten. Det så fin fint ut vilket var kul.
Jag köpte faktiskt med mej en bok hem för ett litet kommande projekt jag har i veckan.

Pannkakslunch för små och kaffe på altanen för stora.
Barnen stod för ett och annat psykbryt under dagen med som vanligt när man summera dagen så har det varit betydligt mer sol än regn och väl är väl det.

Fiskbilen kom förbi en snabbis och levererade för dagen torsk. Den ser jag framemot att den ligger på min tallrik en dag och simmar runt i en smakfull sås.

Hela familjen samlades för och middag och det blev altanhäng med allt vad det innebär. (Flugor)
Kusinerna busade med dom små så taket på borgen höll på att flyga bort. Det var barnskratt och givetvis en och annan tår.
Äppelkakan intogs inomhus efter att solen slutat värma och smygit sej ner bakom berget.
Det var en fin dag och kväll som avslutades på rygg i sängen med trevliga och intressanta samtal.


Idag blir det förmodligen en sväng på skördemarknaden ;)

Jockarp,