Världens starkaste björn...

Ja....

Att jag vakna upp på morgon, öppna ögonen och får möta ett par leende läppar, det gör nu livet så väldigt vackert och lätt.
Varje dag hittar jag nya saker som jag tycker om hos min nyblivna sambo.
Det är saker som jag tror mej vara ensam om att lägga märke till.
Saker som jag skulle knäppförklara mej själv för egentligen. Men nu gör jag inte det. Nej jag dela med mej av mina tankar och känslor till henne och det känns så otroligt bra.
Att för istället tycka att jag är en märklig tjej som lägger märke till dessa små besynnerliga saker, så ser hon det som ett tecken på att jag är intresserad, uppmärksam och kärleksfull.
Jag blir kallad för omtänksam.
Det är ett ord som är av stor betydelse och förmodligen har jag lärt mej väldigt mycket på min resa dom senaste åren.

Komplimanger är något jag ser som självklart att ge, alla är dock inte vana mottagare.
Min nya kvinna säger;
- Jag blir bortskämd av alla dina fina ord om och till mej.
Ja det är möjligt, men jag tycker det jag gör och det vill jag dela med mej av.
Och fina ord och en kärleksfull smekning på kinden kan väl aldrig vara fel....

Gårdagen bestod mer än av leende och komplimanger.
En löprunda innan jobbet när Mollie lämnats på dagis. 8 km i ett underbart höstväder avverkades. Gott.
Kaffe på altanen innan jobbet och åter infann sej känslan, det är så det ska va :)
Lättlevt.

Jobbet gick hyffsat, lite problem med bemaningen, men det löste sej med flexibla medarbetare, bra där.
Medans jag var på jobbet hämtade mormor myset och for till gympahallen. Nu var det äntligen dags för bamsegympa. Som hon längtat.
Det var viktig att byta kläder i omklädningsrummet, både före och efter. Själva gympadet gick toppen enligt mormor. Samling och namnlekar varvade med kullebyttning.
Underbart att höra och givetvis är jag lite avis för att jag inte kunde vara med på hennes första aktivitet.
Men fler tåg går ;)

Jockarp.