fredag 31 maj 2019

Säden mognar....



Sista morgonpasset i vedsvängen avverkades och det gick smidigt, det är alltid enklare när det är helgdagar. Det är inte så många som försöker förändra, det tuffar bara på.
När jag kom hem var myset inte i toppform, hon sa sej haft en dålig dag. Jag frågade varför men fick inget svar.
Jag attackvilade lite på hennes säng medans hon spelade på sin platta. Jag vände mej mot henne och sa. Om din dag varit dålig så får vi förändra det och se till att de som finns kvar av dagen blir bättre.

Hon skrev en lista på vad hon ville göra.
1. Baka.
2. Köra fyrhjuling
3. Titta på film.

Det går fint men lägg till matlagning, bad och hårtvätt på listan.
Ok sa hon och vi började med att fundera på vad vi ville baka.
Vi kom fram till att vi hade grejer i skåpet till muffins så muffins blev det. Hon spritsade på nutella när dom svalnat och toppade det hela med nötter och cocos. Våldsamt goda.

Några vänner tittade inom en snabbis och Mollie drog med sej sin kompis in på sitt rum och vi vuxna låg i soffan och snackade. En skön stund.



Vännerna lämnade oss och middag i form av lax, sås och ris levererades, dundersmaskigt.
Vi fortsatte med Mollies lista, fyrhjulingen startades och vi körde ner på Vesan. De småregnade men vi brydde oss inte om det. Doften som mötte oss när regnet mötte fälten som stod i ax var magiskt. En doft som väcker minnen från min barndom och jag älskar när det inträffar. Jag drog in några djupa andetag och log.

Hem och i badet för unga fröken, jag angrep tvätthögen. Det är så skönt att göra det när vi sällskapar varandra.
Och så var det filmen kvar, men nä vi valde ännu ett avsnitt av djurparken i stället. Mollie tog en muffins till programmet, jag lät bli.

Jag frågade som vanligt mitt mys vid nattningen om hur dagen varit. Hon svarade att den började dåligt men slutade bra.
Lyckliga somnade tillsammans.
Jag vaknade en timme senare och hasade mej in till min säng. God natt typ.

Nöjd....



Jockarp.

torsdag 30 maj 2019

Ny krönika....

Släpp tvivlet....


Jag har tvivlat på att jag skulle kunna leverera en krönika likt den jag skrev i min lokalkorredebut. Men med småbyxor, linne och ett par löparskor på fötterna så föds kreativiteten i mej. En ny krönika har grott inom mej under mina löparpass, jag har dock haft svårt att sätta mej ner och skriva ner det som finns i mej. Men tisdagskväll var det dags, jag satte mej vid min laptop, tog ett tomt blad och lät fingrarna flyga över tangentbordet och forma orden som fanns i mitt hjärta. Jag blev hyfsat nöjd med texten och formuleringarna. Jag hade nog kunnat höja mej ett snäpp till men ibland ska man nog inte jobba allt för mycket med texterna, ibland ska man bara skriva, släppa och gå vidare.
Min boss på tidningen gav feedback omgående genom att informera mej om att vissa små justering gjorts i texten och att den kommer släppas redan idag. Bom....Snabba ryck minsann.
Jag fick även rader till mej om att jag gör ett fantastiskt jobb med krönikorna och att jag har talang. Jag tackar ödmjukast för dom raderna och jag är så otroligt stolt att få sån feedback från människor som är skolade i journalistiken. Det är ju liksom inte jag det ;)

Gårdagen gav mer. Mollie kom hem med taxin innan mej men vi ligger i träning inför hösten. Jag har nämligen sagt upp fritidsplatsen för henne. Vi är redo att börja ett nytt kapitel i vårt liv i vår familj.
Hon låg på soffan och chillade när jag kom innanför dörren, vi pratade lite om dagen om hur hon haft det i skolan. Ny läxa var med hem men hon var inte sugen att läsa den. I stället planterade vi om hennes citronträd i en större kruka, hon hade sju frukter på men endast 5 var kvar när planteringen var klar. Hon grymtade lite om det men sen drog hon igång med att göra citrondrinkar.

Jag har haft lite bry med mina medaljer ett tag, delikata bekymmer förvisso men jag vill liksom ha dom framme men på ett snyggt sätt. Jag fick ett tips på hur man kunde göra och det tipset utvecklade jag lite, så i stället för medaljtavla hänger nu mina medaljer (som jag förövrigt är grymt stolt över) upphängda på en gardinstång vid vårt matbord. Vi blev nöjda både myset och jag och det är ju bra det.

Kvällen ägnade vi åt ett program om en djurpark i England, Mollie låg med sitt huvud i min famn och jag masserade hennes hårbotten, hon älskar det och jag älskar det. En bra kväll alltså.


Tadaaaa. Så nöjd.

Jockarp.

onsdag 29 maj 2019

Klassikern....



05:00 är på tok för tidigt att kliva upp, jag var inte ett dugg road. Men ny vecka, en vecka som betyder jobb.
Det är alltid segt att komma igång efter nio dagars ledig tid.
Men arbete blev det och när man väl är på plats bland pinnar och spån går det väldigt smärtfritt. En kul dag.

Jag körde till fritids och hämtade upp myset, hon frågade om hon fick ta med en kompis hem och svaret blev ja. Hon blev överlycklig.
Tjejerna var och kidnappade kamphundarna på undantaget, dom lekte och tränade med dom.

Jag fixade melllis i form av pasta och nuggets till väninnan och myset beställde en skinkmacka. Till eder tjänst sa jag och serverade det bägge tjejerna maten på silverfatet ;)

Både Mollie och jag har en enorm kärlek till sommarblommor, eller egentligen är vi inte så noga på det. Vi plockar det som blommar och vi bryr oss inte så mycket om det faktiskt klassas som ogräs. Men blandade växter plockades in och sattes i vas. Nya blommor på köksbordet är lyx som vi unnar oss i det Månsagårdska hemmet.

Tisdagens middag blev väldigt god, vi hjälptes åt i köket och vi dukade för tre. Morfar kom och avnjöt vår goda kycklinghistoria ;)
Mollie briljerade med att levererar en formidabelt god efterrätt bestående av glass, nougat och Lyxiga Svenska jordgubbar. Det var inga bekymmer med att trycka ner den tallriken inte.

Vi har läst den mest fantastiska läsläxan denna terminen, Mollie har valt en salig blandning av böcker, allt från lätta fakta böcker om både vulkaner, rymden och djur till nu en klassiker om Rödluvan. Jag pustade en aning över hennes bokval och tänkte, det kommer bli en seg läsvecka, men jag hade fel. Boken var skriven från en vargs upplevelse och i vargens ögon var Rödluvan en otäck köttätande best ;) Vi skrattade och tjöt rakt ut när vi läste boken.

Löpning har det blivit, ett par pass har jag hunnit med. Ena passet var jag urstark på och det andra kände jag mej tung som en elefant. Inte lika kul alltså. Vädret har varit växlande och ena dagen hade jag långbrallor och andra dagen småbyxor. Fortfarande är Maj månad nyckfull.


Blommor och glass....


Jockarp.

måndag 27 maj 2019

Fri....



Byn lämnades och vi hämtade upp våra vänner andra sidan berget och vidare färd mot Halmstad och deras stuga.
Det blåste vilt men det var härligt att gå längst stranden, snäckorna var många och barnen plockade några och gav till sina mammor. Dom älskade verkligen också strandhänget.

Kvällarna bestod av samtal i uterummet till tända ljus, att vinden ven runt husknuten gjorde det så där extremt mysigt. 
Barnen satt på övervåningen och spelade spel tillsammans, vi hörde deras samtal och det var vänliga och hjälpsamma toner. 


Hela gänget....


Lördag efter frukost gick vi till minigolfbanan, det var kyligt men efter några banor var barnen sockersöta och på hugget för spelet vilket gjorde att värmen steg en aning. Glada barn tinar frusna fingrar. Vi hade en rolig stund på banan och det var match mellan mammorna och kidsen. De sistnämnda vann fighten. 

Från golfbanan och hem i stugan för siesta sen var vi redo för ett besök på Riccardo, Halmstads bästa glasshak (jag tror det iaf) Det var småkyligt men glassen var galet god så den slank ner utan större problem.
Därifrån mot Ullared. Där hängde vi några timmar, Mollie var som vanligt supernöjd med sina saker, allt från strumpor till Pokémon kort. Och minsann att hon fick en legendarisk som det endast finns tre av i världen. Jag tror att vi ska auktionera ut den vid ett tillfälle ;) 

Sena kvällar blev även till senare mornar. Halv nio smekte jag min dotters ansikte med lätta fingrar för att få henne till att stilla vakna från sina drömmar. Hon log när hon öppnade ögonen och såg mej, jag besvarade leendet och sa god morgon.

Frukost och lite sällskapsspel sen samlade vi trupperna och begav oss öster ut.
Hemma i byn var vi runt halv fyra och med oss hade vi en morsdags present till mormor. Hon blev väldigt glad och vi passade även på att bjuda ut henne på middag på en restaurang.

Väl hemma igen för kvällen satte jag mej i soffan och tacksamheten över vilken fin helg vi haft bara öste över mej. Att det var mors dag var kryddan på moset, jag tittade på min dotter och såg hur vacker hon var, att hon var mitt barn, att jag var hennes mamma och att vi klarat oss så fint tillsammans.
Mor och dotter, vi är starka, modiga och fria ihop hon och jag.
Bästa teamet.....



Jockarp.


lördag 25 maj 2019

Från öst till väst....



Fredagsmorgonen började tidigt, jag vaknade klockan fyra och kunde inte somna om. Jag lyssnade genom dom nysläppta låtarna på spotify men jag blev besviken, inget i min smak alls.
Mollie vaknade halv sju och ropade på mej, jag kröp ner till henne och hon började prata om Pokémon, lite besatthet över det tror jag ;)

Jag vinkade av henne vid bussen och sen drog jag ut på en löptur. Jag tog några nya vägar. Snart ska jag nämligen ha besök av min partner som jag ska springa Ultran ihop med i höst och vi ska känna lite på terrängen och distansen hemma på mitt berg. När jag sprang så funderade jag faktiskt på om terrängen inte är lite tuffare här än i fäders spår. Jag drar ofta in lika många höjdmeter på mina 3 mil som det bjuds på i dalarna under nio mil. Nu ska vi inte springa hela distansen på berget och jag räknar med att tempot måste hållas lågt eller får vi bli hämtade med bil ;)
Fredagsturen slutade på 23 goa kilometer, jag var redo för helg.

Hästarna är på bete och vatten måste köras dit, det var en syssla jag roade mej med efter frukosten som intogs på undantaget. Tre vändor med fyrhjulingen och 100 liter färskt kallt vatten bjöd jag det gamle fyrbeta på.

Bilen dammsögs och tvättades på utsidan, den tankades och packningen lastades in. Vi var redo för en helgutflykt. Det var dags att lämna öst för att ta oss en liten tur till väst. Förvisso heter stället och stranden vi ska till Östra stranden men den ligger på västkusten ;)
Vi ska ta det väldigt chill är tanken, men självklart har vi lite överraskningar i rockärmen och jag formligen älskar det.


Ett lite besök här kanske ;)

Jockarp.

fredag 24 maj 2019

Att göra eller icke göra?

Ingen dålig morgonpromenad det inte ;)


Ingen löpning istället tog jag en morgonpromenad med kamphundarna på berget. I sakta mak gick vi uppför, utsikten var bedårande över mitt hem. Jag älskar det stället, där jag kan se hela mitt hem från en annan vinkel, uppifrån.

In med byrackorna och röjsåget fram, gräset växte högt runt längorna och jag ogillar det, det ser obebott ut, kallt och vildvuxet på något märkligt sätt. Det nyslagna gräset doftade ljuvligt och den doften blandat med doften från kaffet i min kopp under en paus på altanen. Galet gott.

Delikata problem med att jag har för många medaljer än vad min medaljtavla rymmer, för att råda bot på det så håller jag på med efter ett tips från en vän att göra en ny anordning för att kunna hänga upp mina medaljer. Jag kladdade lite med färg och är det något jag avskyr så är det att måla, jag blir spyfärdig så fort jag ser en pensel ;)
Målat blev det och nu ska jag bara fixa med en upphängningsanordning så blir det ordning även på medaljhyllan.

Vi ska åka bort över helgen och jag ogillar starkt att åka bort, eller ska jag säga att komma hem till ett hem som är ostädat. Så inför varje tripp brukar jag alltid städa innan dörren bakom oss stängs.
Jag var inte motiverad ett dugg för den övningen och jag vet inte vad det var för jag brukar inte ens behöva motiverar med för att göra saker, det bara sker liksom. För att göra livet lite mer glädjefullt började jag att rita lite på dammsugaren innan jag satte fart på den, Jag flinade lite åt hur smart jag var... Det funkade nämligen, jag blev glad av att städa.
Jag funderade samtidigt på det där med motovation vad det är och varför en del inte behöver motiveras medan andra måste peppas för att nå resultat.
Jag tränar nästan varje dag för att jag vill det, samtidigt finns det människor som aldrig skulle röra sej frivilligt för att stärka kroppen. De slog mej att jag inte har en enda sjukdag på 15 år. Förvisso är jag oftast frisk tack för det, men nån gång kanske man skulle sjukat sej bara för att motivationen tröt. Ja jag hade lite att fundera på och nån förklaring kom jag inte fram till. Förklaring till varför vissa gör och andra inte gör....Nån som vet?

För liten va.....


Jockarp.

torsdag 23 maj 2019

Fira....

Laddar för bomben....


Jag drog upp rullgardinen och möttes av synen av brandbilar. Grannhuset hade under tidig morgon eldhärjats. Ingen skadad bara materiella ting som väl var. Mollie är lite rädd för bränder sen den andra grannes ladugård brann ner när hon var liten. Blixten slog ner och hela rasket brann upp. Jag gjorde ingen affär av att brandbilarna var där utan det var först när taxichaffisen frågade om det brunnit som hon förstod.

Solen öste ner och det fanns ingen vind. Allt var stilla och varmt. Småbyxorna var ett givet val till dagens 8 km långa lugna löptur. Det blev minsann hett ändå innan jag åter var hemma.

En uppfriskande dusch och sen bar det av till stan. Jag hade en plan att överraska Mollie lite, hon fyllde nämligen ett halvår och i Jockarp firar vi både hel och halvår.
Hon har önskat sej en citronplanta i över ett år men det har inte riktigt varit läge att köpa en. Men nu var tiden inne, att jag fick köra runt i halva kommunen innan jag hittade en vacker med massa citroner på var inget som störde, det viktigaste var att jag hittade det perfekta trädet. Inom ICA för matinköp och även en rulle choklad att lägga ihop med citronträdet.

Mollie kom hem med taxin och på trappan upp informerade jag henne om att jag hade en lite överraskning till henne på hennes dag. Trädet stod på vardagsrumsgolvet och hon hann knappt innanför tröskeln förrän hon tjöt rakt ut av lycka över växten.
Hon hoppade upp i min famn och kramade mej och sa:
- Mamma du är bäst på överraskningar.
Jag log åt henne och hjärtat fylldes av kärlek.
Hon räknade frukterna och åt sitt choklad.

Badkrukan....


Det var fortfarande hett så vi körde till stranden. Första rapporten löd 16 grader varmt i vattnet. Hua.
Mollie doppade sej och jag funderade över vad det var för fel på henne.
Men när jag själv satte fötterna i vattnet så visade det sej vara ljummet, riktigt skönt faktiskt.
Vi busade en stund men sen väntade middag på restaurang, vi var tvungna att köra hem och piffa till oss en aning. När vi pysslade med det knackade plötsligt taxichaffisen på dörren. Blombud till stora fröken Vilhelmsson, en vacker bukett som doftade sagolikt gott. Jag funderade faktiskt på det där, varför vissa blommor doftar så enormt mycket medans andra är helt fria från doft.

Vi lämnade byn och körde till Fiskrestaurangen i Vägga. Galet gott och vacker miljö. Jag matade en anka med en potatis vilket blev poppis. Tror att det är ett olämpligt beteende på en restaurang men jag kunde inte låta bli ;)

En fenomenalt bra dag var till ända och Mollie var väldigt nöjd sin halvårsdag.

Livsnjutaren <3


Jockarp.

onsdag 22 maj 2019

Aldrig tyst...

Bästa bäckvattnet....


Lite öm i höfterna, annars var jag i skönt trim. Jag gav mej ut på en återhämtningstur på berget. Tempot hölls nere, pulsen likaså. Den känslan när man inte hade några tankar på tid eller på om man skulle "hålla" hela rundan. Ingen utmaning utan bara lätt skön jogging. Jag höll mej på berget så det bjöds på lite backe både uppför och nerför och kroppen var med mej åt båda hållen.

Hem kom jag fylld av energi. En gammal kollega kom inflygandes på gården med sin motorcykel och undrade om kaffet var klart. Nja inte riktigt men snart ;)
Vi satt på altanen ett par timmar och samtalade om allt och alla. En trevlig stund.

Mollie kom hem från skolan och vi packade ryggsäckarna och begav oss upp på berget. Det var dags för en vandringstur.
Jag vet inte vad det var med min dotter men hon pratade oavbrutet i sju kilometer. Jag sa till henne att du! ibland kan det vara mysigt att bara vandra på och njuta av naturen.
Jaha sa hon och fortsatte igen med, men du mamma......

När vi kom hem parkerade jag mej i soffan med en bok under näsan. Jag läser väldigt mycket just nu och det är uteslutande vandringsböcker, mest om Kungsleden, jag har läst så mycket nu så det känns nästan som jag gått leden ;)
Mollie började läsa sin läxa och boken intresserade även mej väldigt. Den handlade om runskrift. Nu vet jag varför det heter Bokstav. Tänk att jag är 42 år och inte haft en aning om det ;) Men man lär så länge man lever sägs det.



Jockarp.

tisdag 21 maj 2019

Syrenernas tid....



Att komma hem till myset är speciellt, jag var sjukt trött men samtidigt stark och pigg när jag mötte min dotter i dörren efter maratonet..
Hon kvittrade på om hur hennes dag varit, hon hade varit funktionär på cykeltävlingen och fixat så alla funktionärerna ute i spåret hade fått mat och det hade gått fint.
Hon drog mej i armen och sa, kom mamma jag har en present till dej.
Till mej utbrister jag, varför det?
- Du fick ju så dålig tid på maratonet så du kan behöva en present.
Ah du! säger jag och busboxar henne lätt på axeln. Vi ler båda två.
Jag öppnar paketet och jag börjar nästan lipa. Hon är fantastisk.
Hon hade varit i morfars verkstad och med en träknubbe, lite spik och ett balaband hade hon gjort ett hjärta till mej.
Jag kramade henne och tackad för presenten. Och kanske var det inte presenten i sej som gjorde så strakt intryck. (förvisso var den väldigt fin) Nej jag tror att det handlar om att jag förstod att under dom timmarna jag varit iväg så hade hon tänkt på mej, att jag funnits i hennes tankar och att hon med det ville göra något för att välkomna mej hem. Mm hon är speciell den där Mollie Vilhelmsson. Inget snack om den saken.

Bajsboken....

Under gårdagen myste jag mest runt, jag la min demokratiska röst i EU-valet vilket kändes bra.
Jag tog en sväng till bibblan, hämtade upp stora bajs boken till Mollie och en hög böcker om vandring och vandringsleder till mej. Det är ett fantastiskt ställe det där biblioteket.

Mollie kom hem och hon ville läsa bums. Och det fattar ju jag det. En sådan kanon bok ;)
Jag lagade min paradrätt, kyckling, potatis och sås och gosse vad vi vräkte i oss. Jag kände nog att jag var lite efter med intaget sen maran och kroppen bara sög i sej av godsakerna.

Jag fick styra upp med gräsklippningen. Det så bedrövligt ut. Gräset blev bra och perfekt för att lira lite badminton och det blev mycket bus barfota i det nyklippta.
Vi tog en tripp med sekatören och klippte lite syrener för att ställa in i vas. Så vackert och en galet god doft spred sej i hela palatset. Vi plockade in en del av sommaren.



Jockarp.

måndag 20 maj 2019

Krigare.....

Smakar bra....

Sönderfall är vägen till förändring.....

Uppstigning 05:00. Tandborstning, löparkläder på och sen bar det av.
Upphämtning av en vän och löpare, vidare öppmötning med fler löpare.
Framme i Köpenhamn och vi var redo. Glädje, förväntan och bajamajor det var timmen innan starten det.

När starten gick var det ett bra tugg i tempot. Jag och min partner rullade på, efter fem kilometer tittade vi på varandra och samtidigt sa vi, för tufft. Och nä tempot i sej var nog egentligen inte för hårt, bekymret var den stora gigantiska gula boll som kommit upp på himlen och redan brände hett på våra kroppar. Jag vet att jag är superkänslig mot värme när jag springer och efter halvmaradistansen förstod jag att jag kommer få en ruskigt tuff väg in mot mål. Å tänk, jag hade helt rätt.

Kroppen var stark, det var inga bräck där, men magen var allt annat än ok. Jag kände att min kropp inte hanterade den vätska jag fick i mej på ett optimalt sätt. Magen blev bara större och större jag skvalpade fram.
Vid 32 km fick jag slå av på takten, jag mådde illa. Vid 35 kom första spyan.
Fantastiska människor kom fram till mej och frågade hur jag mådde, jag fick vatten och av en barnfamilj som hejade på löparna i loppet fick jag ett kinder ägg. Jag åt upp det och nepp det var inte så överraskande att ägget åkte upp igen vid 38 km.

Det fanns ingen annan möjlighet än att ta det väldigt lugnt in mot mål. Jag var helt slut och magen krampade efter ansträngningen men att tömmas.
Jag såg medlöpare ligga i kanten av vägen, sjukvårdspersonal överallt, ambulanser, tårar, smärta. Jag tänkte, där ska inte jag ligga, jag ska ha min medalj och jag ska snart åka hem till Mollie.

Vid 40 km började jag springa, benen var fortfarande starka men det var nog det enda på kroppen som var starkt, till och med huvudet vacklade.
Jag frågade mej själv:
- Tycker du att detta är roligt Leonora?
- Nej inte ett dugg.
Jag flinade åt mej själv för jag visste att medaljen snart skulle hänga runt min hals och jag var såå värd den. Och då skulle det vara värt all smärta.

De sista kilometerna och in på upploppet sprang jag sida vid sida med en kille som körde sin dotter i rullstol. När vi var 30 meter från mål stannade han rullstolen och hjälpte sin dotter ur, dom sprang de sista metrarna tillsammans över mållinjen och mina tårar forsade ner över mina kinder. Så otroligt vackert och starkt.
De slog mej att det är just det som är tjusningen med att plåga sin kropp i ett Marathon, det kan hända så otroligt mycket under timmarna man är ute. Själv gick jag genom hela mitt känsloregister under Köpenhamns 40:e Marathon. Och det registret är stort.

Hela gänget fick smaka medalj....Grymt.

Den 16:e medaljen bärgad....

Jockarp.

söndag 19 maj 2019

Smärtsamt.....



Arbetet avslutat för den här gången, nu väntar nio dagars ledig tid och den är viktigt.
Viktig för mej och för myset. Rutiner i form av uppstigning, kvällssaga och nattning. Det är fina rutiner det.

Vi tog en chill Lördag, jag sa till Mollie att jag skulle titta på en film, hon bara glodde på mej och sa:
- Men mamma! du brukar ju aldrig kolla på film.
Nä just det men jag ska nu sa jag och rev av ett leende.
Jag hade siktet inne på en film med mina två favoritkvinnor. Och gosse vad vackra dom är. Filmen är från 2010 och jag har villat se den sen den kom ut men jag har känt att jag inte varit redo. Jag var rädd att mina sår skulle öppnas upp och smärta.
Men nu kände jag mej i perfekt balans och ja, den var otroligt smärtsam och vacker. Filmen med namnet Lyckan, kärleken och meningen med livet, kanske den bästa film jag nånsin sett. Efter Yrrol då ;)

Inget storkok till middag, jag orkade inte och Mollie var inte på hugget i köket heller, hon tog rester av tacos och jag en enkel pastatallrik. Uppladdning för maraton Chiafrö, rödbetsjuice och pasta, vad kan möjligen gå fel där va?

En hundpromenad på berget och vi passade samtidigt på att kolla och samtala med det hundratals cyklister som befann sej på våra domäner för att tävla i (ESS) Enduro Sweden series. En av de sju deltävlingarna i serien kommer att köras under söndagen in my hoods. Så himla roligt.

Hem från berget och Mollie tog ett bad, jag tog en dusch och klara var vi samtidigt, det enda som återstod var att reda ut min dotters långa vildvuxna och dundertjocka hår. Lördagskvällen var räddad typ.


Löparskor på.....


Jockarp.

fredag 17 maj 2019

Hon gör mej lycklig...



Morfar skulle vara myset behjälpligt med morgonbestyren och gå med henne till Taxin. Det slutade med att morfar fick ge henne lift hela vägen till plugget.
Jag kan inte sluta le när jag tänkte på dom där två tillsammans, frukost, påklädnad, tandborste och hårborstning. Mollie styr och morfar försöker hänga med i svängarna ;)

Jag kom hem från nattjänsten, 2/4 nätter avklarade och jag var trött som en gnu. Men det rullar ändå nerför på nåt sätt.
Himlen har varit bedårande vacker både morgon och kväll och jag är så enormt tacksam över att jag är med under solens uppgång och nedgång. Magiskt.
Jag kom på mej själv med att stå och titta rakt upp mot skyn och le.
Tänk att rymdens ljus kan få en liten människa på jorden att le.
Allt detta är gratis, ja det slår mej när jag ser naturens vackerhet. Allt det är verkligen gratis, alla har tillgång till det. Så det är bara att ut och njuta.

Jag sov ända till 10,30 vilket var skönt, jag tog en lätt löptur, vinden visade sej vara grym mot men desto trivsammare med. 6 km unnade jag mej i mina småbyxor, tischa och löpskor. De var sista passet innan helgens Marathon.
Jag satte mej på altanen med en kopp kaffe och väntade på myset som skulle komma hem från skolan, men hon kom inte, i stället fick jag ett samtal från hennes fröken. Mollie hade glömt bort att hon skulle hem så hon hade gått till fritids. Inga bekymmer med det utan jag for in till stan för att hämta upp henne. Jag hängde kvar på fritids en stund till hon var klar med sitt. Vi hade ingen panik till något.

Hem och hon tog fyrhjulingen och harven och fixade till ridbanan, det är bra att hon hjälper till. Vi tog en kaffe och en glass i söderläge. Lyxigt värre.
Vi studsade lite studsmatta, vi flinade när vi snodde studsen från varandra.

Jag har gått och sneglat på dammsugaren några dagar nu men jag har prioriterat annat, men nu hade jag sneglat klart. En sväng för att piffa till palatset en aning. När jag gick där i min egna värld kommer Mollie och omfamnar mej i en kram och frågar mej:
- Är allt bra mamma?
Jag besvara hennes kram, ler och svarar ja på hennes fråga. Jag tackar för spontankramen och städar vidare.
Shit vad hon gör mej lycklig.



Jockarp.

torsdag 16 maj 2019

Kvinnor, kvinnor......



Humf. Ja jag undrar just vad det är som gör det. Det där att vissa kvinnor gör mej så vansinnigt intresserad. Att vissa kvinnor väcker nyfikenheten hos mej medans andra är totalt slätstrukna och endast gör mej trött?
Vad är det som gör det? Ibland räcker det med att jag ser en bild, eller en skymt så drar hela min kropp igång. Missilen målsöker. Tankarna stanna hos kvinnan. Hon är omöjlig att släppa. Jag vill se, röra och känna doften av henne. Jag vill se hennes rörelse, jag vill höra hennes röst. Känna hennes kropp mot min i en kram, det säger så mycket.

Och nä det är verkligen inga superkvinnor som väcker det där hos mej. Okej att jag tycker att Julia Roberts är attraktiv med sitt vackra leende, att Angelina Jolie är galet het, att Tuva Novotny skulle få dela min säng vilken dag som helst. Men det är ändå inte detta som rör runt, som berör mej. Nä det är något helt annat och vad i herrans namn är det som gör det. Hur kan en kvinna trigga mej så kraftfullt men en bild, en rörelse, nåt ord.
En blinkning i rätt ögonblick kan få mej totalt knäsvag och av banan.
Att hennes intelligens skakar hela min värld. Jag älskar när det händer men varför är längtan så enormt stark, varför dras jag så kraftfullt till vissa kvinnor?

Jag har under årens lopp förstått att även jag har det, det där extra, det som gör att kvinnor fastnar, intresserar sej och dras med en oerhörd kraft till mej. Det är mäktigt och vackert. Men varför?

Och när två kvinnor möts med samma känsla blir det brutalt. Sprakande, gnistrande och blixtrande. När de kraftiga energierna från två människor träffas och blandas, det är då, det är då den där kemin uppstår och ja, det är magiskt.
Om universum uppkom genom den stora smällen Big bang vet jag inte men jag vet att den värmevågen som träffa min kropp när jag möter henne sannerligen kan jämföras med det. Men skillnaden mellan Big bang och min upplevelse är att för mej försvinner, tid, rum och materia. En viss skillnad där.

Mina tankar har en tendens att spåra ut emellanåt men jag gillar det, jag kommer till nya nivåer, jag utvecklas och det är verkligen inget som jag vill ska avta. Inte heller den enorma känslan och dragningskraften till kvinnor. Det är en skön och mäktig känsla.
Men visst, ibland är det tufft att vara jag ;)

Utspårning?


Jockarp.

onsdag 15 maj 2019

Pension....

Redo...

Att jobba både dag och natt är ingen höjdare men ibland får jag liksom inte till det riktigt.
Skyddsrond under dagen vilket är viktigt för att få en säker och trygg arbetssituation. Det gick bra, jag var pigg och på bettet. Mollie var i skolan så jobbet inkräktade inte på vår gemensamma tid vilken jag ser som oerhört viktig.

Jag hade ett möte inplanerat med en försäkringstomte. Vi gick igenom mina försäkringar och efterlevnadskyddet. Vi tittade även på pensionen. Jag fick informationen om att jag kunde gå i pension vid 65 års ålder och bibehålla min inkomst oförändrad till 77års ålder. Det smakade gott vill jag lova. Det känns som mina kort spelats rätt, att jag drar in några vuxenpoäng där. Nu är det förvisso ett tag till jag är 65 men ändå ;)

Jag drog hemåt och jag hämtade upp myset på fritids, jag bad henne hämta upp sina saker från sin krok. Hon mötte mej gråtandes. Svaret jag fick från henne på frågan om varför hon grät var.
- Min kulpåse är försvunnen.
Gahhh, jag blir smått galen på att ingen verkar förstå skillnaden på mitt och ditt.
Vi gick till fröken och berättade att kulpåsen kommit bort och jag bad dom hålla ögonen öppna och titta lite extra efter en svart sammets påse med kulor i.

Vi kom hem och efter en stund ringde telefonen, kulpåsen var återfunnen och det verkade som om det flesta kulorna var kvar. Det var "bara" dom lite större kulorna som var försvunna. Jag lovade min dotter nyinköp av stora kulor en dag i veckan.

Kvällen var det dags för avslutning med scouterna, grillning stod på agendan och det blev en väldigt behaglig och mysig kväll. Korv grillades till ljudet av bräkande får.

Mollie hem till undantaget och jag spenderade natten i vedsvängen. Livet ;)

Jockarp.....

Jockarp.

tisdag 14 maj 2019

Spioner....

Ibland springer jag bland löv och ibland barr ;)


På grund av helgjobb så blev det sparsamt med löpning i helgen, detta gjorde att jag hade väldigt mycket spring i benen när jag vaknade upp måndag morgon.
Solen sken och luften var hög och lätt att andas. Redan när jag gick med Mollie till taxin så kände jag att det skulle bli en mycket njutfull löptur.
Jag tog en tur på 21 km och det var backe upp och backe ner. Jag matade på uppför och kände inget motstånd alls. Det är en fantastisk känsla att ta med sej mot helgen då det åter är dags för Marathon. Jag vet dock att formen kan ändras och att jag även har fyra nätter som ska klaras av i vedsvängen gör att uppladdningen inte kommer bli optimal inför loppet. Men fokus är att ha roligt ;)

Mollie kom hem från plugget och hon var i bra form, jag växlade några ord med taxichaffisen innan jag vände in mot palatset igen.

Några vänner kom på besök och eftermiddagen blev chill, vi låg i soffan och småpratade skrattade och njöt av livet.
Barnen lekte spioner och jag såg spår efter leken på Mollies garderobsdörr i form av postitlappar med bevis på ;)
Jag blir glad av den sortens lek.

Läxan lästes och middag i form av stek, potatis och galet god sås lagades. Min rätt kammade hem 17/20 möjliga poäng av lilla fröken provsmakare.
Nattningen började med lite tårar något som var känsligt för min dotter var tvunget att komma ut genom tal. Efter det skrattade vi en stund för att slutligen gå över i lugn och sist en helt avslappnad trygg sovande tjej.

En fin dag var till ända.



Jockarp.


måndag 13 maj 2019

Lagom road....



En lång arbetshelg avslutades och det fanns några få viktiga timmar kvar som skulle spenderas med min dotter.
När jag kom hem var hon startklar med sin lilla cykel, jag var lagom road av aktiviteten, men jag vet hur viktigt det är att vi är tillsammans och gör saker gemensamt. Den tiden kommer försvinna om några år.
Så jag tog på mej min cykelhjälm så även jag var redo. Vi cyklade ner på Vesan och gosse vad vackert det är. Det går inte med ord beskriva, inte med bild heller, det måste upplevas. Så välkomna ;)

Liljekonvaljerna vid åkerkanten börjar göra sej redo för att sprida sin magiskt goda doft, några dagar till av värme behövs nog, men snart, snart.
Vi hoppade av cyklarna där det lutade uppför och där jorden var uppvällt, ingen av oss ville ha skrapade knä.

Innan vi vände hemåt plockade vi en bukett ogräs i dikets kant, det var så gult så ögonen kisade mot den stora buketten. Vi flinade och sa att nu plockar vi in solen och ställer den på köksbordet.
Vi gick landsvägen hem och jag njöt av att se mitt trygga hem omgivet av den massiva grönskan. 
Jockarp och Månsagården Jag kunde bara skaka på huvudet över allt det vackra.

buketten på bordet och Mollies kläder åkte av. Söndagsbadet var ett faktum. Den lille glidaren flöt runt i badet bland allt skum, själv roade jag mej en meter bort med att vika tvätt. Rättvist? Nä knappast.

Efter badet kröp hon upp till mej i soffan och la sej med huvudet i min famn. Jag strök lätt med mina fingertoppar över hennes ansikte. Hon blundade och sa:
- Du är så bra på detta mamma.
Mm, det är för att du är det allra viktigaste för mej.

Även nattningen blev lugn och mysig, hon frös lite så jag la mej nära och höll om henne, det slog mej hur stor hon faktiskt var. Det var ju inte så längesen jag fick lyfta henne upp i sängen om kvällarna.



Jockarp.

söndag 12 maj 2019

Tid för allt....

Filterlös morgon...kl 05.30


Ett tolvtimmars pass i vedsvängen. Ja det dagliga brödet måste förtjänas på något sätt och detta är mitt sätt.
Det var en bra arbetsdag, mycket blev gjort och det i glädje.

Jag var i stort behov av en dusch efter det avslutade passet, men det fick vänta en stund till. Mollie som hängt med mormor hela dagen ville ut och springa en sväng på berget och jag var väl inte super sen med att säga ja till den idéen. Jag märkte hur bra det var för mej att få andas skog. Vi sprang lite och gick lite. Mollie gillar att gå i skogen och prata och hon sa sej ha saknat att samtala med mej under dagen ;)



Efter turen fick jag äntligen ställa mej i rinnande varmt skönt vatten. Jag tycker vanligtvis det är supertråkigt att duscha men efter en arbetsdag som innefattat både smuts och svett och en löptur på det gör att till och med jag ser det som förnöjsamt att stå och filosofera i duschen.
Nya kläder på och in i bilen. Vi skulle till stan.

Sölvesborgs första Ultralopp var nämligen i full gång och jag ville känna på känsla lite, får vara liiite delaktig även om jag i år inte hade möjlighet att springa. Och nog blev jag sugen alltid.
Löparna hade sprungit över sex mil när myset och jag kom dit och dom såg fräscha och oförskämt pigga ut. Grymt.
Vi pratade lite med arrangörerna och löparna sen väntade det glass för min dotter. Det ska finnas tid och utrymme för allt ;)
Efter glassen tog vi ännu en runda ner till området där loppet gick. Lite mer löparsnack men sen väntade soffan och en skål popcorn. Det var en bra lördag trots att det var en aning för många timmars jobb.

Vi fyra.....


Jockarp.

lördag 11 maj 2019

Ingenting.....



Helgarbete väntar och det börjar redan under fredagen, ett morgonpass som startar allt för tidigt. Halv sex skulle jag vara redo för att börja köra ved. Jag var allt annat än pigg. Jag tror att jag lider av vårtrötthet.
Jag hasade mej upp och klockan fem tittade jag mej förskräckt i spegeln. Gode gud vad jag såg risig ut. Jag fick gå igenom min kropp för att känna efter om jag verkligen var frisk.
Jag mådde prima men mitt yttre visade upp något helt annat.
Jag flinade lite och gladdes över att jag aldrig har behövt leva på mitt utseende ;)

Arbetet gick bra och jag hämtade upp mitt mys efter hennes avslutade skoldag. Även hon hade haft en fin dag vilket gladde mej.
Jag kände verkligen inte för att göra någonting när vi kom hem till byn. På sin höjd kände jag att jag skulle orka sitta rakt upp och ner men det var minsann allt. Den känslan är verkligen inte vanligt förekommande.

Mollie roade sej med sitt. Och jag gjorde ingenting en stund. Den där stunden varade dock inte så länge. Det började klia i min kropp. Jag gav myset ett förslag om minigolf. Hon nappade bums. Hon ville även cykla till golfbanan men det ville inte jag. Så bilen fick det bli.
Vi spelade och skratten var många. Mollie är verkligen enkel att umgås med vilket jag är lycklig över.
Jag spikade tre banor men det hjälpte inte, lilla fröken vann över mej och jag gick slokörat från banan.

Jag kom med idén om att vi skulle äta på restaurang men den gick inte. Hon ville laga mat hemma. Vi for hem och vi hjälptes åt i köket och jag älskar det verkligen. Det behöver inte vara avancerade rätter, de viktigaste är att vi lagar den tillsammans och att det är gott.
Falukorv kan det bli bättre en fredagskväll?
Efterrätten fixade Mollie helt själv och jag kunde bara sätta mej till bords. Jag kände mej som en stoppad korv efter maten, jag var proppmätt.


Jockarp.

fredag 10 maj 2019

Regnvandring....

Det där med kaninöron....


En löptur, tanken var en snabb kort runda men det gick sådär. Det duggregnade, blåste och var småkallt. Perfekt väder för mej, ja förutom blåsten då. Men jag gav mej av och känslan av mer infann sej ganska bums så jag tuffade på. Efter tolv km avslutade jag på cykelleden som lutar vansinnigt mycket nerför. Jag var pigg i kroppen så jag orkade hålla emot det tuffa lutet. Ett gott pass.

I väg till affären för att handla till den stundande utfärden. Hem och packa väskan och sen vidare för att hämta upp myset.
Om det duggregnade innan så öste det ner när min dotter hämtades upp. Men vi brydde oss inte, vi hade planen klar. Vi skulle gå på tur och alla vandringar sker ju inte i solsken så det skulle bli en bra träning för oss.

Mollie var pigg och glad när hon hämtades och det höll i sej till nattningen ;) Hon är bra.
En snabb sväng inom ett café i Vä för att köpa vår favoritkaka att ta med på utflykten sen vidare mot vårt mål.
Vi skulle till ett vattenfall och ett naturreservat vid namn Forsakar.
Ryggan på ryggen och mot fallet.
Fallet var i två våningar, de ena var runt sju meter och det andra runt tio högt.
Vi gick först till utsikten där man skådade fallet uppifrån. Men vi ville närmre så vi tog även turen nere vid vattnet som ledde fram till fallet. Galet vackert.
Det var fruktansvärt brant och det stod varningstexter om att försiktighet måste råda, både att träd kan falla ner, men också att vi som vistas där måste vara rädda om naturen för det är känslig. Jag tycker det är bra med dessa påminnelser.

Under turen hade jag fixat med en frågesport till Mollie, det var blandade frågor allt från namnet på vår kung till vad det yttersta skiktet på träden heter. Vissa frågor fick hon fnula på ett tag andra tog hon direkt.
Alla rätt och det genererade i en medalj ;)
Vi fikade sittandes på en murken stock precis vid vattenkanten. Vi satt nära varandra och pratade om allt som kom i vår väg tankemässigt. Det var en viktig stund med min dotter.




Vi drog vidare i livet och regnet hade lättat en aning och jag hade en idé till.
Lillön är ett ställe jag läst om men aldrig besökt.
Det är en ruin efter en borg/slott från medeltiden som ligger på en udde i Helge å. Platsen och slottet måste varit sagolik vacker i sina glans dagar. Det var vackert nu också men den pampiga byggnaden saknades.
Vid platsen passerar även en vandringsled som heter Linnérundan och är tillägnad Carl von Linné som för ca 250 år sedan besökte trakten. Jag skulle gärna gått rundan som är runt 6-7 km men det får allt bli en annan gång det.
Myset ville hem efter hon läst om tofsvipan och Krickan.

Middag lagades och innan nattning så brukar jag alltid tacka Mollie för en fin dag (om det varit en sådan alltså) Jag gjorde det även den 9/5. Hon svarar mej med samma mynt. Tack mamma för en jättefin utflykt med god fika och att det regnade gjorde ingenting.
Jag flinade lite och höll med, att det regnade gjorde ingenting ;)




Jockarp.

torsdag 9 maj 2019

Jag och naturen.....



Jag sneglade lite på mina löparskor men mer blev det inte, jag kände inte för att ta på mej dom och ge mej ut. Nä i stället packade jag kaffeväskan. Jag hämtade kamphundarna och vi begav oss till den lilla sjön skinsagylet vilken är den enda sjön som faktiskt helt ligger i Sölvesborgskommun.
Jag satt på en bänk på bryggan och smuttade på mitt kaffe. Jag såg en and sakta glida förbi och det var högtryck på fågelsången runt sjön.
Vattnet var stilla och träden speglade sej i vattenytan, det var en tavla jag satt i. Så gudomligt vackert. Jag i naturen.

Sjön intresserar mej lite extra med tanke på att vattnet har väldigt kort uppehållstid, det tar bara cirka två veckor sen har allt vatten i sjön bytts ut. Till och avflödet i sjön är alltså väldigt stor. Sjön är förvisso inte gigantisk, ungefär 2 hektar stor men det räcker gott och väl, stillheten och återhämtningen jag fick hade inget med hur stor eller liten sjön och platsen var. Det vara naturen i sej som gav mej ro.
Jag fortsatte min vandring och spåren efter inlandsisen är inte svåra att finna. Enorma flyttblock ligger på märkliga ställen runt om sjön. Jag gick i den branta sprickdalen och tittade på de stora bokarna och dom något mindre avenbokarna som stod vid min väg.
För dagen brydde jag mej inte om vandringen i motlut upp till utsiktsplatsen som ligger 130 meter över havet och ger en otroligt vacker utsikt över Pukaviksbukten. Det var mulet och grått och jag räknade med nedsatt sikt.
Förmiddagen laddade upp mej till fullo. Redo för resten av dagen alltså ;)

Dagen fortsatte med en utbildning i datorkunskap, intressant, behövligt och väldigt lättsamt. Många skratt.
Resten av eftermiddagen och kvällen bestod av att köra ved. Ett pass som även det var lättsamt.
Hemma i palatset var jag 22.00 och då smög jag in till min dotter som stillsamt låg och sov tryggt i sin säng.
Jag var tvungen att röra henne lite försiktigt på hennes bara skin.
Jag hade saknat henne.



Jockarp.