onsdag 31 oktober 2018

Mansgrisar.....



Ett par dagas arbete men nu får det vara stopp. Mollie har höstlov och vi behöver vara tillsammans.
Vi har nu full koll på grejerna till festen förutom just en tub helium, det måste vi försöka få tag på inom det snaraste, hur svårt kan det vara?

Mollie har problem med att hålla känslorna i styr just nu, allt handlar om hennes fest, precis allt.
Hon prata i fest, hon tänker i fest och hon lever i fest. Hon traggar formligen hål i huvudet på mej och ofta känner jag behovet av att andas i en påse ;)

Jag fick ett mess under gårdagen om informationen om att det fanns ett paket för mej att hämta i stan. Avsändaren var en viss fröken Tove Frank och ja det var inte utan att jag anade vad som fanns i paketet.
Vi skyndade oss in för att hämta det och mycket riktigt. Det var precis det jag trodde. Bilder på mina fötter. Så konstnärligt, magiskt och vackert. Jag har så många gånger försökt att beskriva det jag ser och det jag känner i bilden. Men varje gång har jag misslyckats.
Jag skulle så gärna vilja beskriva för Tove att idéerna i henne blir något helt nytt i mej. Att få henne att förstå vad hon gjort med mej.
En tro om att något sånt vackert skulle kunna avbildas av mej.....Jag förstår det inte, jag kan inte förmedla det i ord och det är helt galet. Och så ovant för mej.
Jag som brukar ha lätt för att sätta ord på känslan.
Men den enklaste rad jag kan få fram för att förklara bilden är dåtid och framtid. Och det är så otroligt vackert i sej.

Kontrasten på det vackra jag fick uppleva i bilden till något extremt fult lät sej inte väntas på. Under gårdagen när jag tittade på 6:e avsnittet av programmet Bonde söker fru -Kärlek åt alla-  blev jag både bestört och äcklad.
Jag kan inte förstå hur man kan bete sej så lumpet mot andra människor. Vuxna karlar som inte kan uppföra sej. Jag skulle vilja använda alla fula ord jag kan komma på men nä, jag är större än så.
Istället tittar jag tillbaka på sommaren med en tacksamhet över att jag fick slippa uppleva händelsen live. 
För medans dessa "vuxna" män betedde sej väldigt respektlöst mot kvinnorna i sin omgivning så befann jag mej lyckligt ovetande på Jockarpsmark ihop med den vackraste lilla människan på jorden.
Jag minns natten när jag var hemma och låg i min dotters säng. Jag sov inte, jag låg helt still bredvid henne och tog in hennes doft, jag hörde varje andetag hon tog den natten. Jag minns att jag sa till mej själv. Det är hon, hon som är viktigast, allt annat blekna i henne närhet. Allt annat är oviktigt.



Jockarp.

tisdag 30 oktober 2018

Festförberedelser....

Humf....


Mollie Vilhelmsson har en extrem kärlek till att ordna fest, problemet just nu är att jag innefattas i det där och jag är inte lika road av partyn. Men jag försöker verkligen göra allt för att det inte ska märkas allt för mycket. Hon är så stolt, så glad och så förväntansfull och jag är då absolut ingenting av det. Men när man har barn så är det ihopbitning av tänderna som gäller emellanåt.
Jag försöker verkligen glädjas med henne ;)

Hon har jobbat på med inbjudningskort. Vi har klippt och klistrat. Vi har beställt pinjata och vi har varit i skogen för att letat upp den perfekta pinnen att använda till att slå på pinjatan med.

Vi har köpt utklädnadskläder, där innefattas även då jag, hua. Mollie ska vara vampyr och jag ska vara katt. Gode gud säger jag bara. 

Vi har köpt halloweensaker för hundratals kronor. Skelett, spindlar och spindelväv både lysande och icke lysande. Vi har självklart också köpt pumpor. 

När man öppnar en av toadörren i palatset så möts man just nu av ett skelett. Jag är ganska övertygad om att någon unge på festen kommer bli lite lätt skärrad.

Vi har investerat i en svart bordsduk, till det skulle det vara orangefärgade servetter och tallrikarna är även dom svarta.
Vi har till och med köpt nagellack, hon rött och jag svart. Allt för att vi ska göra allt så bra som möjligt.
Här gårs det all in.

Vi har fixat efterrätten, glass, frukt, bär, maränger, marshmallows. Godis i mängde för att fylla spindelpinjatan.
Det är helt enkelt bara maten kvar och gästerna med då så klart ;)
Men Mollie är mer än superredo för fredagens begivenheter det ett som är säkert. Frågan är kanske om jag är det......

Hon ligger i....


Jockarp.

måndag 29 oktober 2018

Ö-Liv.....


Busväder....


Vi lämnade byn för att ta oss via Kalmar över till Öland och till stugan på norra ön.
Det blåste kraftigt och regnet stod som spö i backen. Vi brydde oss inte. Tacomyset slog allt dåligt väder. Vi satt och myste inne i stugan när vinden rasade.

På mornarna tog jag mina löpdojor på fötterna och begav mej ut i en för mej ovan miljö. Hav och vatten vart jag än befann mej, så vackert och så mycket jag hämtade hem under mina löpturer. Ny miljö gör att hjärna och hjärta öser på för fullt. Jag gillar det.

Lite turer runt ön, vi drog upp till Fyren Långe Erik. Det var ett hysteriskt väder. Vågorna slog upp över bron som skulle ta oss över till fyren. Vi fick parera vågorna. Det bet i kinderna av kylan och blandningen av salt och söt vattnet. Jag älskar extremväder. Vi skrattade och sprang i vinden. Mollie fick saltstänk i ögonen och lite jämmer om det. Sen flinade vi och sprang vidare i livet.




Hem i stugvärmen igen och vi spelade sällskapspel, fia med knuff och Monopol. Väldigt bra spel för lärandet. speciellt monopol, både räkning och läsning. Vi blandade nöje med läran. Bra. Jag fick storstryk i båda spelen men jag klarar av en förlust ganska bra nu på gamla dar ;)

Vi körde förbi kamelfarmen på Ön och självklart stannade vi till där en stund, skumt att se dessa djur i en hage ihop men nötkreatur. Men ja det gick ju det med.

Vi mumsade mat på en restaurang i Bornholm och vi njöt av livet och av det chilla tempot. Vi hade inga måsten alls och det var extremt behagligt.
Att stugan blev stömlöst ett antal timmar gjorde att mysfaktorn skruvades upp på max.
En riktig kanon helg.

På vägen hem stannade vi till vid fredsstenen i Brömsebro. Jag berättade lite om historian om platsen och vad som hände där en gång år 1645, Mollie var måttligt road, men hon fick höra på i alla fall  ;)




Jockarp.

lördag 27 oktober 2018

Vampyren.....

Blodsugare på väg till plugget ;)


De stundade halloweenparty i skolan. Lilla fröken Vilhelmsson var som vanligt enormt förväntansfull och spänd. Vi bestämde kvällen innan att vi skulle gå upp lite tidigare för att slippa stressa med frukost och utklädnad.

Jag hade verkligen inte behövt ställa klockan, det spritte i hela hennes lilla kropp när hon kom inhoppandes till mej innan klockan ringt. Jag flinade och jag kunde inte låta bli och fråga varför hon var vaken så tidigt. Hon började då sända likt en radio. Gosse vad hon levererade tankar och känslor där i arla morgon. Jag njöt i fulla drag av att lyssna på henne.

Upp och kläderna åkte på i en rasande fart. Hon skulle ha håret uppsatt och det skulle målas i lite olika färger. Hon fick inte i sej maten och mjölken uteslöts, istället skulle hon dricka blod som vampyrerna gör. Björnbärsdricka fick duga. Hon flög runt som en vittvilding och innan jag sa till henne att klä på sej ytterkläderna var hon utanför huset och på väg mot taxin. Hua vilket tempo en fredagsmorgon.

Vi kramades och den lilla sockersöta vampyren hoppade in i taxin. Själv, ja vad gjorde jag. Jo jag tog en efterlängtad löptur på ett gudomligt vackert berg. Jag tog en ny väg och från den vägen gjorde jag en avstickare. Jag såg ny vackerhet vart jag än vände mej. Jag såg milslångt av gulröda blad som blev så extremt starka i morgonljuset. Solen strålar träffade dom daggvåta bladen och det blev ett för ögat ett jobbigt starkt ljus. Men jag tvingade mej att se för samtidigt var det så väldigt vackert.
Det var ett sånt ögonblick som jag sparar och som jag kan plocka fram från minnet en rusig, kall och gråmulen Novemberdag och känna att det kommer vackrare dagar.

Turen slutade på 21 km. Koppen levererar stort just nu och jag från ofta frågan om hur jag håller.
Det är faktiskt oklart men så länge kroppen känns stark och fräsch så tror jag att det är rätt upplägg för mej. Jag pressar kroppen lagom mycket. Sen borde jag kanske se över kostvanorna en aning. Det blir lätt lite mycket korv och godsakerna sparar vi då rakt inte på heller just nu ;)



En sån morgon....på berget..

Jockarp.

fredag 26 oktober 2018

Hem ljuva hem.....



Jag befann mej på resande fot och jag postade ett blogginlägg om känslor, upplevelser och bilder från mitt inre.
Jag fick en enorm feedback, en enormt fin respons över det. Jag var nog inte riktigt beredd på det men jag blir verkligen glad över att människor tar in, förstår och känner igen sej själva i min text. Att dom förstår upplevelsen och själva vill dit.
Att människor hör av sej och berättar att dom får gåshud av min beskrivning, att jag sätter ord på oförklarabara känslor. Det är stort för mej. Så stort tack alla ni som delar med er av era känslor av hur ni upplever min skrivna text.

Min tur till huvudstaden ja, frågorna jag ställde var, var det bra dagar? ja visst.
Goda dialoger? ja visst.
Roligt? ja visst.
Mm helt enkelt kanon. En vistelse som gav mycket.
Och så fick jag köra en fantastisk bil också. Jag blev nog lite kär där faktiskt. Något ytligt dock. Men materiell kärlek är kärlek det med. Inte så vacker, stark och skör som den känslomässiga kärleken, men nog kan det klassas som kärlek. Kärran var vacker, den var kraftfull och den kunde nog också te sej lite känslig emellanåt ;)
Detta var det braiga. De finns en baksida också.

Att åka iväg och lämna myset hemma det tillhör verkligen inte min favoritupplevelse. Jag ogillar när vi är så långt ifrån varandra om något skulle hända, det tär på mej. 
De slog mej även när jag var i storstan att jag saknade hemma. Jag saknade soluppgången över Vesan, det har blivit en vana för mej att njuta varje morgon av den vackra uppgången och av hösten i förd mina löparskor.
Jag roade mej med att titta på bilder i mobilen när jag satt i flygplanet och då slet det lite extra i mej. Det viktiga och det vackra plågade mej.

På vägen hem släppte jag alla tankar på längtan, jag gav nämligen en intervju och jag skrattade så tårarna rann när vi lagt på luren. Jag förundras över att det finns människor som livnär sej på att intervjua andra människor. Att någon vill läsa om vad jag har för egenheter, vilket ämne jag hade toppbetyg i. Om jag legat med män och så vidare. Ja jag förstår det inte riktigt men det är kanske inte meningen att jag ska begripa allt. Kul hade jag i alla fall och jag tror jag nöjer mej med det.

Ja nu är jag hemma igen, men bara för att packa om väskan. Det väntar Ö-liv i helgen ;)


Är det konstigt att man längtar hem?


Jockarp.

torsdag 25 oktober 2018

En bild på en bild.....



Att somna totalt inslingrad i en annan kvinnas kropp, där alla delar av två kroppar sätts samman, där två blir ett. Den känslan är så vacker, så stark.
Två kroppar i total symbios, så tryggt, så mjukt. Jag ser bilder i huvudet på hur det ser ut, uppifrån. Jag tror att det måste vara en av det vackraste bilder som nånsin skapats i mitt inre. Jag önskar mej en sån bild på en bild.
En bild där man endast ser kroppar. Min nakna kropp ihopslingrad med en annan kvinnas kropp. Så naket, skört, sensuellt och så galet vackert.

Att vakna upp till en ny dag, morgonljuset som hittar sej in genom gardinen. Mina fingrar som ritar bilder på en naken kvinnas ryggtavla. Blixtrande känsla när mina fingrar nuddar den nakna huden. Bild efter bild ritar jag där i morgonljusets sken. Hela ryggen täcks av mina osynliga bilder. Mina fingrar nuddar så fjäderlätt mot huden, fjäderlätt men samtidigt så enormt kraftfull.

Jag ritar vidare, bild efter bild, jag hör ljudet av en vällusts andning. Jag anar ett leende, där i morgonljuset, ett leende efter mina penseldrag. Mina fingrar kan få en mun att le. Jag älskar det. Älskar att möta morgonen och älskar att göra det leendes, älskar att göra det målandes.

Jag möter oftare och oftare dessa bilder, dessa känslor. Jag ser något vackert som sätts samman med en känsla som i sin tur målar en bild i mitt huvud.
Jag tror aldrig att min känsla, min bild skulle kunnas målas rättvist på en bild.
Vissa bilder kanske bara ska befinna sej i mitt inre. Jag vet inte, men kanske.



Jockarp.

onsdag 24 oktober 2018

Singeldejt....



Tänk att jag fick en beskrivning, en komplimang om att jag framstår som en härlig, klok, hövlig Milf.
Ja jag vet att det var sagt med glimten i ögat men ändå. Och vad mer då. Jo det stämmer, tja kanske inte allt, det får ju andra svara på såklart, tänker då närmast på milf ordet ;)

Men jag kollade på det femte avsnittet av Bonde söker fru - kärlek åt alla - igår. Och jag måste säga att jag är enormt nöjd med mej själv, hur hövlig jag är.
Att få se mej själv, hur jag beter mej utan att faktiskt egentligen tänka på det och ändå visa en sån enorm respekt inför andra människor. Jag trodde nog inte riktigt det om mej själv. Det är ett vackert konstaterande, jag blir glad över att se mej själv uppföra mej respektfullt mot andra människor.



Själva dejten ters sej också väldigt bra, det kanske inte var exakt så jag upplevde den där och då men klipperska har gjort sitt och tja nu är det så.
Det blev också en dejt som avslutas med att jag faktiskt avbryter min vistelse på Siggesta och inte kommer medverka något nämnvärt i nästa avsnitt.
Jag är lite besvärlig i vissas ögon men mitt liv är mitt och jag sätter mej och Mollie främst. Alltid.

Jag gillar verkligen inte att bråka, och gör allt i min makt för att slippa det. Jag tror på lösningar genom dialoger. Jag gillar att prata och jag gillar lösningar.
Så har det inte alltid varit, jag var lite av en bråkstake i unga år. Jag sökte konflikter och att "röra runt i grytorna"
Jag är äldre nu och framförallt är jag större än så. Det ska mycket till för att jag ska styras genom affekt. Jag är smartare än så ;)
Och jag älskar verkligen den äldre versionen av Leonora Vilhelmsson.

Ja med det sagt så lämnar jag Jockarp för att ta mej till huvudstaden. Jag hoppas på en bra lösning genom dialog även där när jag väl är på plats.


Redo för dejt ;)

Jockarp.

tisdag 23 oktober 2018

Speljävlen....



Att vakna av att klockan ringer och ställa sej frågan:
- Är det verkligen jag som ska gå upp?
Svar: ja.
Jag var så sjukt trött när ja hasade mej upp, solen hade inte smugit sej upp så det var ett massivt mörker som mötte mej.
Mollie var seg även hon när jag väckte henne men upp kom hon och till frukost bjöds det på pannkakor.
Jag lufsade ner med henne till taxin och vi kramades hej då.

En mysig morgon följde sen för mej, lite närhet och en löptur. Jag vet inte om något kan mäta sej med det. 11 km på ett fortsatt bedårande berg. Magiskt vackert. Vilken höst.

Eftermiddagen med min dotter bestod av sällskapspelande och bullbak. Vi tog ett match monopol sen en paus med att baka bullar för att sen angripa spelet Alfapet. Vi tog det piano vilket jag tror är bra för lilla fröken, hon behöver samla kraft efter sin förkylning.

Jag pysslade med att planera en tripp till huvudstaden i veckan, ibland vill jag inte sitta i en bil. Det händer inte så ofta men jag värdesätter tiden med myset betydligt mer än att sitta och tugga mil till Stockholm just nu. Så flygplan, taxi till flygplatsen och hotell bokades. Smidigt. Redo alltså.



Jockarp.

måndag 22 oktober 2018

Djurparkshäng.....



Myset har fortsatt vara hängig men så i söndags lättade det rejält, hon var åter pigg och stark och hon sov hela natten utan hostanfall.
Två förslag las fram, för inte kunde vi befinna oss på hemmaplan hela helgen.
Förslag ett var att åka till Köpenhamn och gå på Tivoli.
Förslag två var en tur till Skånes djurpark. Förslag två gillades skarpast. Så efter en löptur på 12 km på berget lastade vi in oss i bilen. Ett kort stopp på ICA för korvinköp sen drog vi vidare mot parken.

Det var stora förändringar i parken. Halloweentema och massa nya saker att uppleva. Det var vackert gjort med väldigt små medel, lite pumpor och halm fixade liksom feeeelingen... Djuren var faktiskt det vi intresserade oss minst för under dagen, i stället gick vi på hinderbanan, hängbroarna över varghägnet och så lektes det på lekplatsen i fåret Shaunlandet.
Korv grillades och kaffet slank ner. En fin dag både för stor och liten.



Helgen har förövrigt innefattat lyxiga trerättersmiddagar. Popcorn, godis och duellen på TV. Vi har spelat Monopol så man nästan kräkte på det.
Jag har haft fantastiska löpturer med sällskap på berget. Så annorlunda och så otroligt trevligt. Det ihop med en bedårande natur och ett väder som man inte tror är sant. Allt har fullständigt gått i spinn gällande vackerhet.

Mm en sån där härlig mix av allt och framförallt är jag lycklig över att myset hämta sej från förkylningen så livet kan levas utan begränsningar. Nu öser vi vidare i en som det verka ännu en händelserik vecka.



Jockarp.

lördag 20 oktober 2018

Mer TV?



Nattjänstgöring och väldigt sparsamt med sömn på det. 09.00 spatserade jag upp för att lösa ett missförstånd gällande mysets sjukskrivning från skolan. Hon var fortfarande inte helt fit fore för att går till plugget.
Efter ett samtal med Mollies fröken så kunde alla parter känna sej lugna inför helgen.

Jag tog jag en tur på berget. En mil i lagom skönt och avslappnat tempo. Kaffe på undantaget väntade mej när jag gick innanför dörren. Gosse så lyxigt och gott.

Jag var pigg efter löpturen så jag drog igång städning av palats. Mollie pysslade med någon form av statistikövning gällande sina kramdjur. En bra uppdelning.
När vi var klara med våra sysslor tog vi fyrhjulingen upp på berget, myset skulle leta upp en pinne att kunna använda till pinjatan som ska slås sönder på hennes kalas. Vi hittade en duglig och samtidigt passade vi på att plocka en bukett blommor att ta med hem. Galet vackert.

Jag fick en förfrågan av Meter Television om att vara med i ett TV program. Jag säger sällan nej och det på grund av att jag vill utvecklas och lära mej nya saker men nja på frågan om jag ville ställa upp i detta program kände jag helt enkelt NEJ. Programmet var inte riktigt min kopp off te så att säga, jag skulle liksom inte passa in :)

Resten av eftermiddagen gled vi mest runt och njöt av allt vackert runt om oss. Kaffe på altanen även denna dag. Livet är magiskt lättlevt just nu.
Jag förberedde mej för ännu ett nattpass i vedsvängen, tja sen var den dagen över.
Myset upp till undantaget och jag fick vackert jobba den ljuvliga fredagsnatten.



Jockarp.



fredag 19 oktober 2018

Nya sulor....

De kostar så lite att vara glad ;)


Jag vaknade i tron om att min dotter skulle gå till plugget. Men nä hon bjöd på en härlig hostattack efter att hon druckit oboýn till frukost. Den hostades/spyddes upp i princip över hela mitt kök ;)
Hon var ok och flinade åt det när jag beklagade mej humoristiskt över att jag skulle behöva hämta högtryckstvätten och sanera hela köket efter hennes framfart.
Men hemma från skolan fick hon allt bli.

Hon chillade i soffan med att måla och skriva, bra tycker jag, både att hon träna läsning och skrivning men också att hon var så pigg så hon ville. Själv hade jag några anfall med att piffa till vårt hem. Sängarna byttes det lakan på. Det dammades, diskades och tvättades.

Jag fick hem ett par nya juveler för ett par dagar sen och jag har haft en otrolig längtan efter att få beträda grusade vägar och känna dämpningen, jag älskar nya löparskor. Jag möts alltid av den där känslan av att sväva. Trots att jag alltid kör med samma sort och samma storlek så är det något visst den där första rundan.
Tanken har varit långpass men Mollie har ju varit ur form och med det varit hemma. Men mina dagar kommer och gjorde så redan igår.

Tjohoooo...


Eftersom Mollie ha världens bästa morföräldrar, (tja mina föräldrar är inte så pjåkiga dom heller ;)) så fick hon hänga med dom ett tag så jag kunde få gå ut och dämpa mina något för kraftfulla kroppsliga energier. 21 km på ett galet vackert berg, jag njöt av varje steg och jag kände mej grymt stark. De blåste kraftigt och höstlöven virvlade runt mina ben, asp och boklöv regnade över mej när dom föll från träden. Jag skrattade till och tänkte. Nog är det höst nu alltid ;)

När jag kom hem bjöds det på kaffe i söderläge, myset tog en glass. 18e oktober och det går alldeles förträffligt att avnjuta kaffet utomhus. Gudomligt.



Jockarp.

torsdag 18 oktober 2018

Sliten.....

Sliten mamma....


Att Mollie mådde bra var totalt fel. Under natten vaknade jag av att hon hostade och hade svårt att andas. Jag tog med henne in till mej, jag vill ha koll på henne. Hon andades tungt hela natten och jag var orolig.
På morgonen ringde jag vårdcentralen, jag ville ha henne kontrollerad på hals och lungor.
Vi fick en tid och in till stan for vi. Doktorn tittade och lyssnade på henne, han ville ta en snabbsänka och där började åter en förhandling.
45 minuter senare efter plockande och lockande fick dom ut ett par droppar blod av hennes finger. Hon var min hjälte så när doktorn skrivit ut medikamentet så drog vi ner till leksaksaffären bums. Mod ska privilegas.

Jag var tvungen att köra på ett möte så myset fick hänga på undantaget, när jag åter var hemma var hon pigg som en mört men det var vila som gällde.
Hon parkerades i soffan och själv gick jag ut och tvättade bilen. Det var åter ett galet skönt höstväder. Omöjligt att vara inne.

In igen och jag myste upp mej i soffan med mitt lilla mys. Hon hostade och tanken var att hon skulle ta hostmedicin, men nä hon fortsätter på banan, "vägramedicin" Jag tror att det enda jag någonsin fått i henne är masktabletter allt annat har hon vägrat, detta är ett problem. Att inte kunna sänka febern när det behövs eller som nu, att inte kunna lindra hennes smärta med hostmidicin gör att det tär på mej. Jag kommer i en konflikt med mej själv, jag älskar henne mer än livet själv och jag vill inte se hennes smärta. Men samtidigt blir jag ilsk över att hon tvärvägrar. Den gyllenvägen uppnåddes med det.
Kort och gott sa jag till henne, jag kan hjälpa dej om du vill ha min hjälp, om inte så får du hosta på.
Hon valde hostan.

Jag slogs av tanken av att jag sällan ser det som ett bekymmer att vara ensam förälder till min dotter. Jag har istället sett det som en otroligt gåva. Att det är jag ensam så får följa varje steg hon tag, att jag aldrig behöver missa något i hennes liv. Att vi är varandras trygghet och att vi i den är enormt starka.
Men när hon inte mår bra, när det är vakna nätter, konflikter om att ta medicinen som kan få henne att må bättre. När jag är fängslad i mitt hem, ja då dom få gångerna önskar jag att jag kunnat kräva hjälp av någon annan vuxen.


Min lilla sjukling....

Jockarp.

onsdag 17 oktober 2018

Gruppdejt.....

Redo för dejt....


Mollie vaknade tidigt, hon var skör. Hon var småhostig, lite hes och kramsjuk.
Vi valde kläder tillsammans och bacon till frukost beställdes.
Hon åt friskt vilket gjorde mej lugn. Har man aptit är man i bra form.
De sista jag sa till henne innan hon hoppade in i taxin var att om hon inte mådde bra så skulle hon be någon vuxen ringa mej så skulle hon hämtas.
Vi kramades och hon åkte till skolan.

Jag drog upp på berget, återigen möttes jag av en otroligt vacker höstdag. Jag gjorde en analys där på min väg och innan löpturen var klar förstod jag varför jag ser allt så vackert denna höst.
De var enkelt när jag väl kom på anledningen, liksom helt solklart.
Att jag ser allt så klart, så vackert denna höst har jag förundrats över i några dagar nu, men anledningen är att två höstar i rad har jag helt enkelt missat.
Jag har varit mitt uppe i ett sorgearbete efter separationer från kvinnor jag älskat. Inte konstigt att jag ser allt annorlunda denna höst. Det är tre år sedan jag befann mej detta läget mentalt och jag är så otroligt lycklig över att må så här bra och se allt det vackra. Jag ser höstlöven och med höstlöven kommer kärleken, ja det är sagt så ;)

Jag sprang en mil, det räckte för analyseringen, duschen sen var det möte som gällde.
Jag hann inte mer än gå in i mötesrummet förrän dom ringde från Mollies skola, hon ville hem.
Ok jag fixar det, jag ringde mormor, inget svar, jag ringde morfar, svar. Jag bad honom kontakta mormor eller om han själv kunde hämta hem myset från skolan. Morfar hittade mormor och mormor hämtade myset.
Hon var pigg när jag kom hem men order från den stränga mamman (läs jag) löd vila. Hon vilade stora delar av dagen och på kvällen blev det ett skönt bad för henne. Hon var sitt vanliga jag igen. Skönt.

Ja just det ja, idag är det gruppdejt på TV4 play som gäller. Jag har redan sett programmet och ja vad ska jag säga. En aning för mycket friheter tars.
Min kropp tillhör mej fram till jag tillåter någon annan att ta den....




Jockarp.

tisdag 16 oktober 2018

Vackerhet.....

En dag som börjar så här kan knappas bli dålig.....


Vaknar upp till en ny vecka, fortfarande med ett ömmande huvud. Men att mötas av en dotter full av förväntningar gör att all smärta släpper för ett tag. Hon formligen flög upp ur sängen för att få ta på sej sina nya kläder och för att fotograferas i skolan. Hon berättade att hon legat vaken heeela natten för att hon varit så spänd inför dagen. Jag log för jag vet att så var inte fallet.

Jag lämnade henne vid taxin och ännu en dag bjöds vi på en bedårande naturupplevelse när solen sakta steg över åkrarana som var helt dimmfylda. Jag är så sjukt bortskämd med denna vackra vy.
Vi kramades om och hon hoppade ombord.

Jag drog iväg över stock och sten. Alltså den löpturen går till historian, det var så otroligt vackert överallt, min kropp kunde inte riktigt hantera den känslan av de som mina ögon såg. Det var så otroligt vackert precis överallt. För varje steg jag tog såg jag något nytt, något vackert.

I tre mil sprang jag och njöt av det vackra och jag njöt även av min kropp. Jag vet inte vad det är men jag är otroligt stark både mentalt och kroppsligt just nu. Det finns liksom ingen stopp i mej. Jag leker varje pass nu, svävande lätt. Lite av den där känslan när man är nykär. Man orkar hur mycket som helst och man kan inte sluta le. Ungefär så har jag det nu :)





Mollie kom hem från skolan och vi packade grillväskan bums, vi begav oss över berget för att hämta upp våra vänner för vidare färd till sjön. Grillen tändes och det var en eftermiddag/kväll som fyllde på varje lite vrå i min kropp med energi. Allt var så vackert, allt var så nära på något sätt.
Tanken slog mej att jag verkligen inte får försvinna från denna vackra plats. Naturen är magisk, livet är magiskt.

När solen sakta gick ner satt vi vid bryggan och såg på, vi pratade om livet och barnen lekte i skogen på en stor sten. En stor slev perfektion östes i mitt inre.
När vi körde hem över berget som färgats i alla höstens färger, skakade jag på huvudet log och sa till Mollie att detta måste vara en av de vackraste höstdagarna jag nånsin upplevt i mitt liv.
Jag såg bara vackerhet vart jag än tittade.
Magiskt.


Dagen avslutades så här....

Jockarp.

måndag 15 oktober 2018

Långhelg.....

Ibland får jag till det...


Efter en helg med mycket arbete i vedsvängen så blev det få timmar ihop med myset. Men hon hade fantastiska dagar med mormor och morfar.
Hon har spelat golf med morfar både lördag och söndag. Jag blir så glad över att höra det, att dom två gör något aktivt tillsammans, annars brukar dom mest köra traktor eller titta på scobydoo ihop ;)

En ny barnavdelning på bibblan har invigts i helgen och självklart var mitt mys på plats. Med sej hem hade hon fyra nya böcker. Ja det är väl bara till att dra igång och läsa.

Och så shopping. Ja det är tydligen nått nytt shoppingcentrum som öppnat i Kristianstad i närtid och dit for myset med mormor. Fem brallor och två tröjor senare vände dom hem. Innan hemfärd hade det slunkit ner en våffla med sylt och grädde också.

När jag kom hem var hon självklart ivrig över att få visa upp sin nya garderob. Jag log åt hennes entusiasm, hon har så inlevelse i det hon gör och känslorna är lätta att läsa av på min dotter. Jag älskar det.
Sprudlande av energi bytte hon om visade upp och bytte om igen, så höll hon på en stund ;) Jag log och njöt av att se henne.

Men för att lilla fröken skulle vara förberedd inför en ny skolvecka som börjar med en måndag med skolfotografering på schemat så blev det en vända i badkaret. Efter det läste hon läxan högt för mej iförd endast morgonrocken sittandes mysandes i soffan. Jag drog in doften av henne och kände att jag saknat henne under helgen.

Vi hade en fin kväll ihop och med en grym huvudvärk somnade jag med min dotter i min famn under nattningen.
Jag vaknade mitt i natten och då låg hon fortfarande tryggt i min famn....Magisk känsla.

Läxläsning....


Jockarp.

lördag 13 oktober 2018

Snö och sol....

Snöö....snart dags.


Vidrigt tidig start på dagen och så kommer hela helgen att se ut. Vedsvängen väntar. Arbetsdagen gick bra och avslutades med ett möte. Ett trevligt och glatt sådant.

Termometern i kärran på vägen hem visade på 18 grader och med det kunde inget stoppa mej från en tur på berget. 15 km i en småbyxor och korttröja. Hej sommar.
Jag var seg de första kilometrarna men sen lättade det. När jag hade en halvmil kvar så kände jag mej oerhört stark, funderade på om jag möjligen var dopad på något sätt. Över två mil dagen innan och 15 km till och fortfarande grymt stark och pigg. Den känslan alltså

Väldigt lång från sommar och sol, är ett sportlov i fjällen. Ja nu är den trippen bokad. Det börjar hopa sej med resor för Vilhelmssonskorna. Men jag hoppas att vi inte ska stressa ihjäl oss ;)
Det är stora skillnader på våra utflykter, allt från lata dagar i Thailand till aktiviteter i fjällen och så ett par Marathon resor på det. Det rullar minsann på nu.


När jag sprungit klart hämtades myset hem från undantaget, middagen slank ner sen angrep vi både nutellaburken och en skål popcorn. Vi parkerade oss i soffan och där satt vi och myste lite småtrötta efter en jobbig vecka. Skolan tar musten av lilla fröken och fredagen kommer ofta väldigt lägligt.

Snart drinktime...


Jockarp.

fredag 12 oktober 2018

Se in, titta ut.....



Startar dagen med att följa min dotter till taxin. Fortsatte att välkomnar ett par grabbar som skulle ta sej an palatsets alla fönster för rengörning. Efter det i löpardojorna och upp på berget.

Molnen var låga, precis ovanför trädkronorna, fuktig luft drogs ner i lungorna, benen tröga i första uppförslutet men jag var leendes. Jag kände hur lyxigt mitt liv är, varje steg fick mej att njuta över att jag har möjligheten till rörelse och det i en galet vacker natur.
Dimman lättade och solens strålar skimrade genom träden på dom rödgula löven på min väg. Det kändes som om jag sprang mitt inne i en stor tavla. Jag sprang lekandes, i mitt eget tempo, i ett lugnt tempo. Så njutbart. Efter två timmars kvalitetstid på berget var jag åter hemma.

Jag spatserade in i palatset och jag blev så lycklig, det var så vackert att kunna se ut och det klart. Jag flinade åt tanken som for genom huvudet på mej, tanken om att jag skulle sitta inne hela dagen och bara titta ut ;)
När Mollie kom hem skyndade jag på henne på gårdsplanen och berättade att förnsterna var putsade och att jag var så glad för det.
Hon vänder sej då om till mej och säger: Ja mamma man blir glad av olika saker.
Jag blev först helt tyst sen flinade jag åt henne och la armen om hennes axel och sa att jag älskade henne.

Det stundar 8 års kalas, blandat med halloweenfest och maskerad. Mollie har fixat med inbjudningar, skrivit namn och planerat allt in i minsta detalj. Nu skulle inbjudningarna ut och vi tog ett varv och knackade dörr och lämnade korten. Vidare hämtade vi upp årets pinjata. Hon bytte ut hundarna från det föregående åren till en spindelpinjata. Bra val där.

In till affären för att bränna en lusentapp på mat sen hem igen.
Vi brassade pannkakor. Mollie fixade smeten och jag själva gräddande. När jag lekte pannkaksvändaren så dukade lilla fröken. Hon gjorde så fint. Vi lyxar till dagarna minsann och vi gör det tillsammans. Vi är ett grymt team.

Myset gör mysigt....


Jockarp.

torsdag 11 oktober 2018

Min nya kärlek.....

Mor och dotter <3


En arbetsdag som skulle starta 05.00 och avslutas 22.00 skulle avverkas. Att jag vaknade klockan två på natten och inte kunde somna om gjorde ju det hela något mer slitsamt. Men jag känner min kropp och jag vet att den kan pressas en aning. Det som var det allra värsta med passet var att jag endast skulle få se mitt mys i sovande position under dygnet, det skaver.
Jag pratade med henne i telefon ett par gånger under dagen vilket lättade upp de hela en aning. Hon berättade om sin dag och jag älskar att höra på henne när hon med iver i rösten berättar om något som varit viktigt i hennes liv.

Mollie ja, hon har diskuterats flitigt i vissa forum i dagarna och jag kan inget annat göra än att flina åt det som sker nu i bondedejttider. Det är tydligt att det inte kan figurerar någon form av människor av det kvinnliga könet i min närhet förrän det slås på stora trumman. Alla kvinnor tros vara min nya kärlek. Jag tror att jag nämnt de innan men det är faktiskt fullt möjligt att vara tjej och gay och ha kvinnliga bekanta. Jag kan det i alla fall. Ett förtydligande- Jag ligger alltså inte med alla kvinnor som finns i min närhet. Det kanske man ska ha med sej när man "Tror" sej veta något om min relation status. (som för närvarande hålls hemligt, på grund av mitt flitiga dejtande på TV)

Men det som fick mej att flina runt denna gången det var att Mollie utpekades som min nya kvinna. Jag la ut en helt fantastisk magisk bild på oss två tillsammans, som jag själv tycker visar hur nära vi står varandra, hur viktiga vi är för varandra och hur mycket vi älskar varandra.
Men tydligen kan även det missuppfattas och istället vändas till något skuldbeläggande om att jag skulle vara belagd med tystnadsplikt av Tv4 och med den bilden då trampat i klaveret och gjort mej skyldig till kontraktsbrott.  Det finns galna människor helt klart och det gör mej faktiskt väldigt rädd. Kan man misstolka en vacker bild på en mor och hennes dotter så undrar jag vad man mer kan misstolka i livet....?



Jockarp.