underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 18 oktober 2018

Sliten.....

Sliten mamma....


Att Mollie mådde bra var totalt fel. Under natten vaknade jag av att hon hostade och hade svårt att andas. Jag tog med henne in till mej, jag vill ha koll på henne. Hon andades tungt hela natten och jag var orolig.
På morgonen ringde jag vårdcentralen, jag ville ha henne kontrollerad på hals och lungor.
Vi fick en tid och in till stan for vi. Doktorn tittade och lyssnade på henne, han ville ta en snabbsänka och där började åter en förhandling.
45 minuter senare efter plockande och lockande fick dom ut ett par droppar blod av hennes finger. Hon var min hjälte så när doktorn skrivit ut medikamentet så drog vi ner till leksaksaffären bums. Mod ska privilegas.

Jag var tvungen att köra på ett möte så myset fick hänga på undantaget, när jag åter var hemma var hon pigg som en mört men det var vila som gällde.
Hon parkerades i soffan och själv gick jag ut och tvättade bilen. Det var åter ett galet skönt höstväder. Omöjligt att vara inne.

In igen och jag myste upp mej i soffan med mitt lilla mys. Hon hostade och tanken var att hon skulle ta hostmedicin, men nä hon fortsätter på banan, "vägramedicin" Jag tror att det enda jag någonsin fått i henne är masktabletter allt annat har hon vägrat, detta är ett problem. Att inte kunna sänka febern när det behövs eller som nu, att inte kunna lindra hennes smärta med hostmidicin gör att det tär på mej. Jag kommer i en konflikt med mej själv, jag älskar henne mer än livet själv och jag vill inte se hennes smärta. Men samtidigt blir jag ilsk över att hon tvärvägrar. Den gyllenvägen uppnåddes med det.
Kort och gott sa jag till henne, jag kan hjälpa dej om du vill ha min hjälp, om inte så får du hosta på.
Hon valde hostan.

Jag slogs av tanken av att jag sällan ser det som ett bekymmer att vara ensam förälder till min dotter. Jag har istället sett det som en otroligt gåva. Att det är jag ensam så får följa varje steg hon tag, att jag aldrig behöver missa något i hennes liv. Att vi är varandras trygghet och att vi i den är enormt starka.
Men när hon inte mår bra, när det är vakna nätter, konflikter om att ta medicinen som kan få henne att må bättre. När jag är fängslad i mitt hem, ja då dom få gångerna önskar jag att jag kunnat kräva hjälp av någon annan vuxen.


Min lilla sjukling....

Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar