underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 30 april 2012

Mitt mys och jag....

Eller min hund och jag ;)


Vädret fortsätter att leverera i Jockarp, småbyxor på och det gillar vi skarpt.
Promenad och lek i sandlådan, fika med grannfrun med kaffe och kanelbullar.
Ja livet är lättlevt och den känslan kommer allt oftare, trots funderingar kring min ex frus val och vrickade beslut, tanken på att vi aldrig ska leva ihop igen kommer då och då, i går öste dom över mej och det var nog på grund av att jag mötte hennes mormor och morfar.
När det inträffar känner jag mej liten, just med tanke på att allt kan vända så snabbt, från att vara den som betyder mest för en människa till att betyda minst på bara några dagar, att en människa i fem års tid säga sej älska en och sen bevisligen inte göra det.
Ja jag tänker på det och ja det är helt sjukt att jag ens har levt med den människan, att den människan betytt så mycket för mej till att fortfarande betyda mycket men inte i en trevlig och ljus utan istället i kläda en kolsvart gloria som hänger där snett på huvudet.
Ibland finns kärleken och längtan till det vi hade och ibland kommer nu hatet till det hon gjorde.
Jag blir förbannad och det är inte roligt.
Men snart är det sommar och det blir tripper i Sverige och kanske möts vi och frågor ska klart ställas, svar kommer att utebli.
Men ett uttryck av en fegis och en skitstövel kommer att skina igenom, jag kommer att gilla det.
No fear.

En separation?
Ja jag vet inte hur det ligger till men ännu en flata verkar ha det besvärligt, jag fick en fråga om jag fick ångest när min ex fru lämnade mej, vidare hur jag gjorde för att komma över det.
Jag svarade att jag hade ångest då och fortfarande drabbas av det  ibland. Vidare att jag tyckte det var märkligt med tanke på att de inte var mitt vidriga beslut.
Svaret på hur man blev av med det blev. Tiden, eftersom i mitt fall där svaren uteblivit så är tiden min bäste vän och läkare mot det öppna sår i hjärtat, hjärnspökena i huvudet och ångesten som spökar då och då i hela min kropp.
Det är omöjligt att ge råd i en separation, de försöker jag mej inte ens på.
Men olusten och känslan jag får när jag hör om sånna ledsamheter blir bara värre och värre, så fort jag hör historier om dynghögar som bara sticker så kommer min egen historia över mej med full kraft vare sej jag vill det eller ej.
Förlåt men i dom lägena hoppas jag på den där karman och att min ex fru en vacker dag ska få smaka på sin egen medicin.

Bus på gång :)


Min lilla ljuvliga glädjespridare som jag nu delar mitt liv med, vad kan man säga om henne?
Jo hon är så fin och go, ber jag om en kram och puss så får jag numera det, visst ibland säger hon ett bestämt nej, men oftast bjuder hon glatt på både puss och kram och hon lägger till ett litet sött smackljud till pussen.
Hon babblar på och hittar på roligheter hela dagarna.
Vi var hos en god vän på andra sidan berget för en promenad, vi gick över till grannen för att titta på lammen, Mollie blev helt begeistrad, hon skrattade högt och klappade dom små söta lammen, hon lät dom till och med suga på hennes små fingra.
Ja hon var tuff min böna ;)
Efter lammklappandet blev det ett välbehövligt bad.

Så roligt ;)


Trots snurr i huvudet så gjorde hon den lilla ljuvliga, dagen till en bra dag.
Tack för det mitt mys.

Bä bä vita lamm.

Jag vill åter passa på att rekommendera alla som kan att ta sej upp till valborgsfirandet i Gammalstorp i kväll 19.30 det kommer bli en trevlig afton, Välkomna ;)


Jockarp.




söndag 29 april 2012

Gå på planka...



Gräsmattan är nu klippt för första gången denna säsongen, jag behöver väl knappast förklara hur ljuvligt gott de luktar, för det vet väl alla.
Det är iallafall något speciellt med de där, vad vet jag inte, kanske är det känslan av att sommaren är på ingång, kanske är det känslan av frihet, att inte sitta inlåst med endast asfalt som utsikt, utan faktiskt sätta ner foten utanför dörren på en ljuvlig mossig och gräsbeklädd yta. De kan var så.

Vi har roat oss med fler utomhusaktiviteter, vi var på besök hos uppfödaren till våra små kamphundar, en tur ner till siesjö och ut på den nybyggda spången blev det. Vi såg en hel del fåglar, vilket nu är meningen med detta bygge som länstyrelsen nu låtit upprätta.
Blåsippor brottades med vitsippor och tussilago de stod blommor i varje litet hörn.
Enligt vår promenadvän är detta en av Sveriges artrikaste platser. Och ja det stämmer kanske, roligt var det iallafall att se alla vackra blommor och alla olika sjöfåglar, grodyngel, förlista ekor och mängder av vass.



Röjningsarbete med stall och hästhagar har fortsatt, myset och jag hoppade på fyrhjulingen och började riva staket, de går ganska bra att ha henne med på diverse projekt, de enda man får vara införstådd med är att allt tar längre tid, för plötsligt hittas det en liten sten kanske en kastanj eller bara ett litet grässtrå som man måste pilla lite på innan man kan fortsätta vidare framåt.

Kalas ja, kusinen har fyllt år så vi prickade in korvgrillningen på barnkalaset ja även ett och annat litet popcorn slank ner i mysets mage, vidare var det tänkt att de skulle stunda vuxenkalas men det satte kräksjukan stopp för.


Så klart har vi varit uppe på berget, vi har ätit boklöv, smaken av dom första är lika underbara som doften av de nyklippta gräset.
När vi gick där med grusade vägar under fötterna så hörde en vän av sej, en förfrågan om en cykeltur ställdes, cykelturs utmaning antogs på stående fot.
På med hjälmen på myset och upp för backarna bar det, syresättningen var krävande hög så lungorna fick jobba på i ett rasligt tempo. På vägen hem var det betydligt behagligare, då var det lätt att vara kaxig ;)
Lördagskvällen avslutades i soffhörnet med datorn och brevskrivning till våra kommunpolitiker, ja det är snart dags för att ställa ännu några frågor och kanske kan man lyckas få ett svar. Ska låta de gro nån dag först innan jag trycker på skicka knappen.



Jockarp.

lördag 28 april 2012

Förlovningsresa...

Hej Venedig :)

Resan började med att ta båten från flygplatsen in till själva staden, färden tog lite mer än en timme och myset var i högform, hon älskar båtlivet.
Jag tror att det blir sjösättning av båt här hemma inom det snaraste (måste köpa flytväst med bara)

Ja och nästa gång jag ska förlova mej ska jag helt klart ta med den lyckliga till Venedig.
Det var helt fantastiskt, en mer romantisk plats får man nog leta ganska länge för att hitta, ja min förra förlovningsresa var väl inte fy skam den heller, den gick ju till Maldiverna ;)

Men det var annorlunda här, det riktigt märktes att människor var lyckliga.
Människor gick armkrok, en arm om ryggen, en hand i en annan, ja överallt såg man människor som tog på varandra, de var inte bara förälskade kärlekspar. Nej det var män som gav varandra kamratliga kramar, en dunk i ryggen, det var kvinnor, barn, föräldrar, vänner, ja alla visade sej från sin kärleksfullaste sida och alla ville ta på varandra, helt underbart.



Vad vi gjorde mer än att observera allt kärleksfullt det var att ta del av konst, kultur och historia.
Så klart började vi på Markusplatsen, inte så konstigt med tanke på att vårt hotell bara låg ett stenkast därifrån, detta torg som varit Venedigs politiska och andliga hjärta i urminnes tider.
Vi tittade på duvorna som fyllde hela torget och vi matade dom helt självklart efter några dagar, alla gjorde det.


Kampanilen på över 98 meter besökte vi så klart, tornet har varit både vakttorn, fyr och tortyrkammare. Fem olika klockor klämtade alla med olika budskap, en förebådade avrättning, en slog tolvslaget, en klocka fick adelsmännen att sporra sina hästar och bege sej till rådslag, en klocka slår fortfarande än i dag vid midnatt och en ringde in till samling i senaten i dogepalatset.

98 meter upp.

Dogepalatset ja, de var en fantastiskt intressant historia i sej det, dock för låg för att dra här men vi gjorde klart ett besök där.
Vi vandrade över en av världens kändaste broar, suckarnas bro. Den byggdes på 1600-talet och den ledde till fängelsehålorna i palatset, de sas att bron fick dom dömda att sucka när dom för sista gången fick se glimten av himmel och hav.

Efter de något kusliga besök tog vi en fika på Europas äldsta kaffehak Florian, förmodligen inte bara de äldsta utan också de dyraste, ett par glassar och en skvätt kaffe gick på 45 euro, helt sjukt. Men gott var det :)



Och så, vad är väl ett besök i Venedig utan att åka gondol, för en slant på 80 euro fick man åka 30 minuter i dessa vackra båtar, det finns 405 gondoler i Venedig alla är gjorda av åtta olika träslag och alla är i färgen svart, en båt kostar 25000 euro att bygga och den sista privatägda gondol ägdes av arvtageskan till en gruvförmögenhet Peggy Guggenheim.
Denna dam kom från New York rik som ett troll köpte hon ett konstverk om dagen, dessa kunde man nu beskåda i ett museum, vilket vi nu gjorde.

Vidare var vi på ett picasso museum, vi gick på marknader, vi åkte på en ötur ut till tre öar vid namn Murano, Burano och Torcello, vi åt glass i stora lass och givetvis var vi på besök i Markuskyrkan och tittade på skallen av Johannesdöpare.
Vi hade innan på dagen nåtts av dödsbudet av att en av våra fyrbenta familjemedlemmar hade slutat sina dagar, så när vi var i denna storslagna kyrka som till stora delar var täckt av mossaik och bladguld så passade vi på att tända ett litet ljus, nu blev det inte så vackert och stillsamt som det kanske borde, myset gillade inte själva ljuständningen och jag kan ju säga att ekot av barnskrik var magnifikt i denna kyrka :)
Vi var på lekplatser och busade, vi gick i parker och luktade på blommorna.
Vi gick förbi Harrys bar där Ernst Hemingway skrev Över floden in bland träden.
Ja jag tycker att vi hann med en hel del av Venedigs godbitar.



Klart var jag fascinerad av hur allt var uppbyggt, inte en bil jag såg på min resa och det märktes på ljudnivån, det var lugnt och fridfyllt, det var tyst och behagligt, nästan som hemma.
Det var 118 öar, dessa var sammanbundna av 400 broar och genomkorsas av 160 kanaler.
Såklart måste detta vara unikt och det var sevärt.
Jag kan väl kanske passa på att rekommendera alla som vill åka dit att göra det innan krämporna kommer, de lämpar sej helt klart inte för barnvagnar eller för människor som har lite svårt att ta sej fram utan hjälpmedel.
Och jag är även väldigt glad att resan gjordes vid denna tidpunkt, mitt i sommaren kan jag förställa mej att det är en unken, rutten och väldigt obehaglig doft i hela staden.

Som med alla resor så var även denna lärorik och rolig, och som någon sa till mej.
- Att leva sitt liv utan att resa är som att öppna en bok och bara läsa första sidan.
Jag har kommit en bit längre i den boken och det är jag väldigt glad över.

Hej då Italien...


Jockarp.

lördag 21 april 2012

Vidare funderingar...


Mollies kusin har nu fått reda på alla testresultat efter att han stack sej på en kanyl på skolgården.
Som väl är verkar allt se okej ut, det dras en lättnaden suck här hemma i byn vill jag lova. Skönt.

Och ja det är minsann inte lätt att vinna på bingot och det är minsann minst lika svårt att reda ut allt som ska göras med vinstlotten.
Jag tog med mej lotten och Mollie och for in till posten i stan, lotten skulle skickas till Göteborg i ett rek brev, innan dess skulle lottonummret skrivas ner eller kopieras.
I med lotten i brevet och en kostnad för kalaset på 69 kronor togs ut.
Ingenstans kunde jag utläsa på lotten vad jag vunnit, de enda som stod var 25000 kronor på drivmedel.
Jag behöver inget drivmedel så jag ringde tillslut till Svenska folkspel och där blev jag kopplade efter många om och men till högsta chefen. Så ska de se ut :)
Jag förklarade mitt ärende och han sa kort och gott.
-Just nu har vi inget sammabete med något företag som tillhandahåller drivmedel så vi betalar helt enkelt ut pengarna kontant.
Fet gillade jag det eller?  Ja det var helt klart ett svar som föll mej i smaken.



De regnade hela förmiddagen så jag tog tag i att baka lite godsaker, myset hjälpt givetvis till, den damen kan man lita på.
De blev även lite gottande på kvällen, vi var ju tvungna att fira både att lilleman var okej och själva vinsten på bingot.
Så jag bjöd familjen på hämtemat, dom delarna av familjen som bantar tog sallad, själv glufsade jag och Mollie i oss en icke fettfri pizza, det var evigheter sen vi åt pizza så den satt som en smäck, men gud så törstig man blev.

Så klart, vad är en dag utan att doppa fingrarna i färgburken, på det igen helt enkelt.
Och de finns tid till funderingar när man står där och ser den gula slitna väggen bli vackert ljus och vit igen. Just nu fnulade jag på det här med barnomsorgen för myset.
Jag fick ett samtal och ett mail om att hon fått plats på det dagiset jag ansökte om, det var ju bra, men problemet kvarstår, det är inte öppet när jag jobbar.
Jag vet inte riktigt än hur jag ska göra, ska jag höra av mej till kommunen igen i ämnet eller ska jag helt enkelt bara efter att myset skolats in låtsas som om jag inte fattat att dagiset stänger klockan sju.
Att jag helt enkelt tar för givet att jag har samma möjlighet som alla andra i kommunen, att ha mitt barn på dagis när jag jobbar.
Att jag helt enkelt kör dit och hämtar henne efter tio på kvällen när jag slutat jobba, kan man göra så?
Nej jag vill nog ge våra folkvalda politiker en chans till att lösa detta bekymmer.
De får bli ett mail till i frågan.

Ja efter dessa funderingar och en småkylig och sen afton med ingång vid halv elva så börjar jag faktiskt se en ljusning. (På målandet då alltså)
Tre boxar kvar sen är det finliret med penseln som gäller, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men ombyte förnöjer sägs det ju.
Det blir iallafall ett senare bekymmer, för nu är det färdig kladdat på ett tag, jag ska ha en välbehövlig semester.

För i morgon bär det av, så väskan ska packas, den lär packas snålt för har jag förståt de hela rätt så är det väldigt få bilar dit vi ska och väskan får man ju allt bära själv.
Nu hoppas jag bara att myset håller sej på benen, hon har haft lite febertoppar på kvällarna nu, jag vet inte om de beror på sprutan hon fick, de skulle kunna ge biverkningar så långt som 12 dagar efter sprutan togs.
Att de sen poppar upp tänder i munnen på mitt lilla mys likt kornen en popcorngryta gör nog de hela inte heller bättre precis.

Ja just de ja, ni kommer kanske ihåg kvinnan ur dokumentären kokvinnan som jag tjatade om så hemskt ett tag, hon som hade brutit ryggen men envist fortsatte att ha kor som hon mjölkade.
Ja hon är iallafall död nu, om jag fattade det rätt så dog hon hos sina älskade kor och det var ju skönt i så fall.
Jag slår åter ett slag för filmen, har nu inte sett den, så gör det.



Nu bus med bästa tant N med familj, på återseende.

Jockarp.

fredag 20 april 2012

Konstens alla regler.....

Parkhäng.


Målet var inställt på Helsingborg, vidare över sundet till Helsingör.
Ja vi lämnade Jockarp på morgonen och styrde söderut, vi skulle lämna våra små kamphundar till trimning, sommar frissan skulle styras upp.
När detta var avklarat rullade vi på färjan, upp på däck och intag av ett par röda pölsar lättade upp den något morgontjuriga mysets humör lite, hon gluffsade lätt i sej båda korvarna med tillhörande bröd.
20 minuter senare mätt i magen och blöjan bytt rullade vi så av båten.

Vi tog strandvägen och det var bedårande, vilken vy och vilka kåkar, detta kan jämföras med dom flådiga (eller som vi skämtsamt brukar säga flottiga) husen som finns i Beverly Hills med omnejd. Där det ena huset var mer påkostat än det andra.
Jag kunde klart inte låta bli att fundera över vilka det är som bor i dessa pampiga hus, min nyfiken lyckades tyvärr inte stillas, så om någon vet vad det är för några godingar som bor längs denna vackra väg, dela gärna med er i så fall, tack.

Vi körde bara en liten bit, vårt första stopp blev konstmuset Louisiana.
Jag blev glatt överaskad, det var en lika vacker naturupplevelse som konstupplevelse.
Det var en vacker park som låg ut med östersjöns strand, gamla träd och skulpturer i parken trängdes med påskliljor, små broar, gräsplättar, klätterbackar för lekande barn, skillor och nyutsprukna magnolia träd. Ja det var vackert.
Konsten då, jo det var både smakfull och icke smakfull.
Konst av en dam vid namn Hannah Höch höll på att skrämma skiten ur mej, konsten var obekväm och i mitt tycke på gränsen till grotesk, hon sägs ha sagt någon gång att hon behövde mer frihet, när jag stod och såg hennes konst kunde jag verkligen förstå att hon kände sej fången, jag både gillade och ogillade det.
Likadant var det med den tyske fotografen Andreas Gurskys verk, jag gillade det de storslagna och gigantiska tavlorna men jag ogillade att det var så modernt, en tavla på en Madonna konsert från 2001 som hade måtten två gånger tre meter, fick en att känna att man var med på konserten, men samtidigt vet jag inte om jag vill kalla de konst.
Ja det var mycket ytterligheter och små detaljer som fått en att reflektera och fundera över det och de är väl konst bara det, jag menar att få någon att fundera över vissa saker även efter avslutad konstrunda.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att det helt klart är värt ett besök om man är i krokarna.

Tummen upp för konsten ;)


Vidare rullade vi mot Köpenhamn, dit kom vi aldrig för vi hittade en vacker båthamn med en massa små trevliga resturanger, det kändes nästan som man var i nyhavn, mysigt och alldeles utsökt mat.
Vi strosade runt en sväng bland båtarna och hade det inte varit för de något kalla vindarna så hade de lätt blivit en kulglass på kajkanten, men den uteblev tyvärr.

Norr över och på båten, avrullning på den Svenska sidan och felkörning in i tullarnasnät, men denna lilla insekt visade sej svår att fånga, så ut ur nätet utan större trassel och vidare mot shoppingmeckat Väla. Brr de gick en ilning längs ryggraden, de är ombyggt och jätte stort, orkade jag det?
Nej.
Så istället blev det en tur in i zoobutiken som numera ligger utanför de stora centert. Skönt.
Först var storfavoriten kaninerna, men sen övergick det till fiskarna, jag vet inte vad jag tycker om det. Jag är inget vidare fan av gnagare och fiskar verkar lite för osociala för mitt tycke.
Till slut slog vi i allafall till och köpte en fågel, mjuk, färgrann, skönsjungande och en alldeles utmärkt hundleksak.

Vi hämtade våra nyfrisserade killar och sen bar det hem mot soffan i full fart.
De var en fin dag och det var skönt att slippa se den förbenade färgspannen.
Att i stället avsluta dagen med ett högskrattande russinätande mys i soffan och att jag rättade mina bingolotter från söndagens program och vann 100 spänn på en och 25000 på en annan lott gör att det är ännu en dag att lägga till bland dagar att minnas.


Ny båt? nej jag tror vi behåller den gamla...

Jockarp

torsdag 19 april 2012

Mörkvit....

Rutavdrag?


Målar målar målar, det är väl ungefär så livet ser ut nu eller i allafall när det är sovtid för myset.
Det köps färgburkar på löpande band och räkningen på kalaset var minsann annat än kul, färg för 5000 spänn, nej det är inte okej.
Men vad ska man göra, antingen kryper man till korset och hostar upp slantarna eller får det se för jävligt ut, valet är inte svårt.
Vill man ha det fint får man ju lida pint. Jag säger då alltså glatt hej då till mammapengen denna månaden den sitter just nu på väggen i stallet.

Ett mess resulterade i en paus från detta gudsfördömda kladdandet, promenaddags, tack för det. Favorit backen och favorit promenadvännen, kan eftermiddagen blivit bättre, tvivlar på det.
De är märkligt med vissa människor, men de klaffar perfekt, vi har utvecklande eller ska jag säga invecklade samtal varje gång vi promenera och vi gillar det båda två.
Denna gången diskuterades det jobberbjudande och mötesteknik, min vän som nu också råkar vara direktör berättade att hon nu börjat med att ta med sej sina undersåtar eller medarbetare på promenad när dom har något på hjärtat, mycket smart tycker jag.
Neutral mark, frisk luft i lungorna vilket ger pigg hjärna och samtidigt är det avväpnande att gå och prata istället för att sitta på en kontorstol och kanske kan problemet bli något mindre och i vissa fall te sej som bagateller efter en lufs i friskluften på tu man hand.
Jag gillar nytänket.
Jag tror att jag me ska bli chef just bara för att testa att ta en promenad med problematiska anställda.

Som vår vana trogen blev de klart kaffe med cheescake efter trippen, nästa gång blir det promenad på hennes domäner och lamm tittning utlovades, jag tror myset kommer att gilla det.
På tal om lamm så berättade hon att hennes grannes får fått åtta stycken lamm, har ni hört något liknande? jag har då aldrig gjort det. visserligen var fyra döda när dom föddes, men ändå liksom, smått otroligt tycker jag.

Beträffande det fruktade operationsärret jag ådrog mej för ett par dagar sen så måste jag säga att det kliar något så fruktansvärt, det är nästan i kaliber med gravidklåda, jag håller på att bli tokig.
Fördelen med detta jämfört med gravidklådan är att här kommer jag inte åt att klia och det är endast på en enda liten punkt.
Man måste ju försöka se det lite positivt.

Hum, hur ska man komma igenom här ?

Nu släpper vi färgburkar och andra måsten, nu ska vi ut på äventyr.


Jockarp.

onsdag 18 april 2012

Operation....

Varning på stan ;)


Bor man i en liten stad när sjuksköterskan svara i telefon och säger på bredaste listerlänska.
- Jag är på operation just nu kan jag ringa dej sen?
Detta hände mej i går och jag höll på att skratta i hjäl när jag låg där på britsen mitt under pågående "operation"
Det allvarliga ingreppet som lät som det minst var en stor hjärt transplantation som utfördes var i själva verket bara ett födelsemärke som skulle tas bort, hihi.
Operation ja, då kan man lägga det med till saker man gjort innan man dör, faktum är att det var min första "operation".


Är läkare fega när dom först säger, det är ingen fara, men vi kan ta bort det om du vill, när jag sen säger att det kliar emellanåt så togs då besluter att avlägsna det, varpå när jag ligger där på britsen frågar sköterskan, (hon med den breda listerlänskan)
-Ska vi skicka detta?
Ja säger då läkaren.
Detta ser jag som synnerligen märkligt, först var det ofarligt och behövdes inte ens plockas bort sen hux flux skulle de skickas på analys, dubbla budskap må jag säga.
Ja ja nu är det gjort, den svåra operationen överlevdes ;)



Vi körde åter en sväng för föreningen Levande Landsbygd räkning, ja jag tar det på största allvar, resonemanget går, gör inte jag det vem gör det då?
Ansvaret ligger på mej och som med de mesta så sköter jag mina uppdrag.
Jag skulle snart bli förvånad om någon i kommunen missat att vi ska ha valborgs firande i Gammalstorp med majbål, musik och tillhörande dans. Alla är välkomna gammal som ung, homo, hetero, handikappade, hundar, barn, arbetslösa, miljonärer, invandrare, alla inomsocknes och så klart även alla utomsocknes, går det att vara tydligare?

När vi lappat färdigt drog vi till Kristianstad för ett ärende, vi mötte upp mysets mormor som bjöd på café. De var ett trevligt inslag för den i vissas ögon kallad lattemamma. Jag håller då rakt inte med, jag dricker ju fortfarande mitt kaffe svart ja ;)

Kvällen avslutades i metropolen Västra näs, sicket drag. Det var kommunbygderådet som hade årsmöte, snittar och champagne var framdukat (skojar bara)
Utan snittar men med smörgåstårta och kaffe fick vi ta del av kommunens planer och de må jag säga dom var inte dåliga. Jag gillar utmaningar och stora visioner, men de måste finnas viss rimlighet i det hela, det är jag inte riktigt säker på att jag tyckte att de fanns i detta fallet.
Jag kanske utvecklar det en dag.
Annars tycker jag att de var ett mycket givande möte trots att medelåldern förmodligen låg en bra bit över 60, men jag fick ta de som det var.
Vidare så blev jag överaskad över hur många små ideella föreningar som faktiskt finns i vår lilla kommun, de var hembyggdsföreningar, idrottsföreningar, hamnföreningar, levande landsbygds föreningar, jag det var imponerade skara.

De blev en sen afton så det blev bums i säng med lilla myset när jag väl var hemma, hon somnade på studs, de kostar på att bli barnvaktad av mormor och morfar och hundarna :)

Vem kan tacka nej till en puss av denna godingen?

Jockarp.

tisdag 17 april 2012

Lika barn...

Här grejas de för fullt :)


Ett spontanbesök av två små prinsar och tillhörande prinsmamman blev det minsann på förmiddagen igår, vad tycker vi om sånt, jo mycket, mycket bra.
Barnen lekte i sandlådan och utanför. Repertoaren med sand utökades nu en spann vatten, det var väldigt utvecklande såg jag och lilla fröken kläder talade sitt tydliga språk. Skitiga barn är friska barn. Men värre skulle det visa sej bli under dagen, men det återkommer jag till.
När Mollie sov middag fick jag så lite hjälp av prinsarnas mamma att måla, det är betydligt trevligare när man är två, även om jag ofta löser ett och annat världsproblem när jag står där i min ensamhet med min rulle och burk med färg.

En liten puss är aldrig fel ;)


Ja och vad hände då sen, jo när lilla fröken vaknade så åt vi lunch och sen bar det ut i stallet igen och jag ska tipsa alla människor om en sak. Och det är.
Målar aldrig med en liten tjej på 17 månader, här har jag gått och varit så försiktig för att inte kladda ner hela golvet, vilket jag förövrigt lyckades med ganska bra. (att inte göra)
Men in kommer så en liten virvelvind, tittar i färgspannen och lyfter, Gaaa resultaten ja, det lät inte vänta på sej, ungen vit och fin och golvet likaså.
Barnvakt skulle de kunna vara en lösning, ja och förmodligen  är det ett måste om man ska slippa hänga i stallet hela nätterna.
Ja ingen ska någonsin säga att jag inte försökte iallafall.

Vi hade lite besök på gården fram på kvällskvisten. Det var lite småkyligt när ägorna visades upp, mysets små fingrar var som isbitar innan vi kom in och för att tina upp dom hoppade hon upp på en liten mjukishäst.
Detta med hästar håller på att balla ut fullständigt, de blir nog till att emigrera till Grönland snarast möjligt ;)
Efter ridturen blev det ett bad, tanken var väl att myset skulle sova och jag skulle duscha, men ofta blir det ju inte som man tänkt sej.

Hoppla hoppla :)

Näpp nu ska jag ha egentid på vårdcentralen, barnvakt på ingång.

Jockarp.

måndag 16 april 2012

Multitaskande mamman...

Lagom fundersam...


Mer pride till folket, ja i allafall mer pride till mej.
Det är på tok för lite gay i mitt liv just nu.
De handlar mest om restaureringar, skitjobb och måsten, förvisso lite annorlunda mot mitt annat innan så stillsamma mammaliv ;)

Pridebiljetten är ju införskaffad, men de är ju så länge till.
Jag saknar regnbågarna, transorna, bögarna av alla dess slag, jag saknar flatorna, feministerna, sadomasokisterna, björnarna, jag saknar nog alla de udda grupperna. Jag saknar alla vackra kvinnor, vännerna, mötena.
Ja jag saknar priden.
Jag kan se oss framför mej, jag och myset sida vid sida i parken, lyckliga, nyfikna och starka.
Ja det är väl bara till att försöka härda ut och se fram emot de bästa pridandet ever.

Nu kan damen starta själv, bra eller dåligt?

Tills dess så går livet vidare och de fylls med diverse saker.
Igår var vi till exempel runt och agerade lapplisor myset och jag.
Vi måste ju marknadsföra valborgsfirandet för föreningen Levande Landsbygds räkning. Så vi lappade anslagstavlorna i stan, olika träd och vi delade ut till vänligt sinnade vänner som skulle ombesörja så lappar sattes upp på dagis.
Vi var runt i affärer, idrottsplatser, ridskolor och i byarna.
Vi träffade massvis med trevliga människor som vi stannade och växlade några ord med, vissa kände jag och vissa var för mej förut främlingar. (Men inte nu längre)
Alla blev nyfikna och intresserade av evenemanget och det är ju det som är meningen.
Ja vi jobbade på bra.
Jag kom väldigt snart till insikt att jag aldrig skulle kunna vara lantbrevbärare, hehe jidrande en timme här och en timme där, inte en människa hade fått sin post innan kvällsmaten.


Ett uppdrag som skulle ta oss till Bräkne-hoby till deras ridanlägning påbörjades, halvvägs fick jag informationen om att allt avblåstes, bilen vändes då hemåt och det sista spolandet ombesörjdes.
Bil och motorcykel tvättades och projekt målning som förmodligen kommer att bli en långdragen följetong här i det Jockarpska palatset återupptogs.
Som jag brukar säga, det är mycket på spisen.

Lite bullpaus finns de tid till :)


Jockarp.

söndag 15 april 2012

Flitens lampa...

Tagen på bar gärning, Humf....


Enligt min dotter finns det ingen i världen som gör godare pannkakor än jag och så är det nog med.
Två stycken slank ner igår, härligt med matglada barn.
Annars är det mest korv och majs som slinker ner i full fart, med det andra går det något långsammare, men ner går det.
De var nån som sa till mej att barn inte har någon smak förren dom är två år gamla.
Det är rena rama skitsnacket, varför spottar då annars vissa barn ut viss föda?
Ja det kan man fundera på.
Det är ungefär lika fjöntigt som om dom inte skulle börja se eller höra förren dom är fem år, vad får folk allt ifrån och vilka märkliga saker man hör, speciellt nu sen man blev mamma.

Nu ska minsann dockan rida med ;)


Stall två tvättat och klart, jag ska inte sticka under stolen med att jag är lite småöm i min lilla kropp. Det är ju inte utan att det varit trevlig med en sambo som kunnat massera in nån trevlig smörja på dom mest ömmande punkterna.
Ja ja det är väl bara att härda ut och jobba vidare, det är tufft att vara hemmanasägare ibland minsann.
Bra det blir det i allafall.

Min mycket spontana promenadvän hörde åter av sej, jag börjar fundera på om hon tycker att jag tappat takt och form, de duggar tätt med promenaderna nu.
Mej gör det inget, det välkomnas, nu börjar berget smyggrönska, vitsipporna i full blom och härom dagen såg jag faktiskt ett litet bokskott som tagit sej upp ur marken och visade upp sin ljusgröna färg, det växer och gror nu överallt. Underbart :)
Promenaden ja, vi tog inte det vanliga rundan med den fruktade backen utan nu tog vi en annan trevlig sväng, ungarna somnade på våra ryggar och vi samtalade om arbete, barn, dödsångest och andra seriösa och vuxna saker.
Hem och altanhängde med kaffekoppen och cheescaken i högsta hugg, dom små avkommorna till oss grävde sött i sandlådan, en ljuvlig eftermiddag och kväll.

Halloj...


Middagen bestående av helstekt kyckling, päror och sås serverades ihop med vinbärsgele och majs till myset.
Sängen kallade på lilla fröken och hon somnade omgående, mamman passade då på att med walkie talkien gå ut i stall ett och börja måla.
Box 1/14 står nu vitfärgad och grann. Ett hastigt avbrott då lilla fröken vaknade, men de som är gjort är ju gjort.
Det kommer ju flera dagar. (Förhoppningsvis)

Först tänkte jag piffa till det lite, men jag fegade ur och körde med vitt.


Jockarp.

lördag 14 april 2012

Full rulle...

Majsan hade varit ett mer passande namn, hysteriska mängde majs äts i borgen.


Det var minsann annat än dripp dropp, dripp dropp, regnet stod som spö i backen med jämna mellanrum under gårdagen, tråkigt.
Jag aktiverade mej återigen med högtrycksprutan, hälften gjort i de nya stallet, bra jobbat må jag säga.
Vidare plockade dess sten i hagarna, nu har knappt hästarna kunnat rulla sej om dom velat, men det har vi alltså nu rådit bot på, slätt och fint, men ack så lerigt, ja ja man kan ju inte få allt :)

Mellan regnskurarna, hörtryckandet och stenplockandet så var vi inne i stan en sväng, vi behövde lite mat.
Vi träffade på en massa känningar, det är trevlig att snacka lite över frukt hyllorna eller vid pasta hyllan.
Eftersom myset är en sån extremt duktig kundvagnsförare så tog vi en barnkundvagn, hon susade runt i affären vissa små problem att vänta så jag hann lägga ner varorna hade hon, men så klart var hon stolt som tusan när hon knuffade på vagnen och givetvis otroligt söt :)

Rackartyg på G...


Vi gick in på pressbyrån och inget ställe i vår stad finns en tråkigare och krängdare kassör, fan jag blir sur bara jag ser människan, hemsk jag vet.
Men det är alltid något som är sååå jobbigt för honom när man kommer, fan vill dom sälja något eller inte?
Denna gången hade jag tre tippskuponger som satt ihop med en klammer, åhh putsades det på andra sidan kassa, vad är det frågade jag med check röst.
- så sitter det sånna på också, tänk om dom kommit ner i maskinen, då hade den gått sönder, aha och hur f-n skulle det gå till då, när man tar lapparna i handen så märker man väl om det är fler än en som ska kollas, vidare måste man ju vara helt blind om man då inte skulle uppfatta att dom satt i hop.
Helt klart fel människa på fel plats.
Jag morrade lite när jag gick därifrån och kunde inte låta bli att sakna kepstjejen som alltid är så trevlig.
Usch vad det retar mej att en människa som ska har som jobb att vara trevlig kan sabba delar av min dag med sitt sura beteende. Det är inte okej, Nej skärpning på pressbyrån i Sölvesborg.
Och kanske skärpning på mej med, varför sa jag inget?
Ja jag hade ju kunnat säga något om hans attityd eller bara sagt något gulligt och sett om han kunnat tina upp några grader, nej i stället gick jag tjurande ut därifrån. Inte okej det heller.

Mollie ja, hon somnade i traktorn när vi plockade sten, hon är allt trygg den tjejen. Resultatet av det blev att jag fick en lugn kväll, jag passade på att röja i källaren och en vän kom förbi med en liten häst som vi skulle testa lite roliga trick med, de gick sådär, rädd för allt och inget, jobbigt med flyktdjur.

När jag gick in för dagen var klockan över nio, men jag var badsugen så i plurret bar det.
En fråga, är man väldigt smutsig om man måste fila bort skiten på fötterna?
-Ja det är man va.
De är nu gjort i allafall jag är len som en liten barnstjärt.
Ren från topp till tå, det är man inte bortskämd med ;)

Jag fick en adressförfrågning efter badet och det slutade inte med det, bells gamla uppfinning gav oss möjligheten till skrattanfall så tårarna sprutade.
Just i det läget kom jag på mej själv med att tänka tanken, jag behöver ingen annan människa att dela mitt liv med, jag har min lilla solstråle och jag har vänner som får mej att må så snuskigt bra.

Så gick tankarna då, jag kommer snart på andra, för så brukar det bli.
Men känslan av att må så grymt bra och ha så roligt i livet det är ännu en skön känsla som jag värdesätter högt och vill känna mer av.
Ja gårdagen var helt klart en bra dag.

I väntan på en egen ponny får väl pricken duga :)


Jockarp.

fredag 13 april 2012

Mitt hem, mitt berg...



Oj oj, det var länge sen jag ansträngde min späda kvinnokropp som jag gjorde igår, först en lugn sväng på berget.
Sen bar det hem och angripa högtryckstvätten, först spolades sargen i ridhuset rent på diverse dammpartiklar, vidare angreps det lilla stallet.
Vilket tryck de var, i dubbel bemärkelse, fullt tryck både på mej och på tvätten. Mollie sov eller hängde med mormor, det var riktigt skönt att ha (Klök) "egen tid" och jag fick en hel del gjort också.

Lite bus hann vi klart med myset och jag, det var vår i luften och det kittlade i fingrarna, när vi då fick chansen så tog vi den, på fyrhjulingen och sen bar det av, myset gillade att ha vinden i håret och vi njöt av den lilla turen både hon och jag.

Min promenadvän messade och frågan löd, promenad? Japp såklart att vi var på.
Vi fick en match av den grymmaste backen på hela berget och med tanke på min idiotiska klädsel med långkallingar så var jag inte bara lagom ljumen när jag stod på toppen av berget, jag var brännhet. Fy nästa gång blir det småbrallor på.

När vi kom hem så var det tårtkalas som gällde, vår lilla hästtjej som hängt med oss i fem års tid ska nu lämna oss, så går det när påsättare skaffas på annan ort ;)
Tårtan var god och Mollie hade en enmansshow utan dess like, hon är på partyhumör nu nästan jämt den lilla piggelinen. Och det får gärna hålla i sej.

Vi har lånat lite olika barnredskap av vår vän och nu när jag är i städar tagen så ville jag lämna tillbaka sakerna så att det inte efter ett litet ryck av mej skulle olyckligen gå samma öde till mötes som allt annat skit som slängs över kanten på containern.
Jag tog fram hoppgungan och gåapparaten som vi lånat och ja Mollie blev som en bebis på nytt, hon skulle tvunget hoppa i och sätta sej i den även om den nu var ihopfäld, rolig unge den där Mollie Vilhelmsson, hihi.


De var inte slut där inte, nej vi drog minsann fram dammsugaren och körde hela undervåningen med, det i mysets ögon de roliga redskapet. Där är vi inte riktigt överens kan jag säga, förvisso börjar nog elvispen kandidera på de roligaste redskapet, men fortfarande är den lite otäck när den används, trevligare efter liksom.
Ja sen äntligen blev det lite soffhäng. Mysigt värre.

Under det hänget åkte datorn fram och jag gick in på sidan på familjeliv.se som min ex fru och jag hade där, vilken jag då tog över.
Jag är inte där så ofta längre, men det händer en del och de var roliga saker som hänt, jag hade fått en skrivelse i min gästbok, från en tjej vid namn Carro, hon skrev.
vill bara önska dig en glad påsk !
och du är verkligen en förebild för så mycket styrka vi egentligen har inom oss !


Shit säger jag bara, tänk att någon skriver så till mej. Såna ord ska man verkligen ta åt sej och känna en stolthet och glädje över.
Jag ska behålla det färskt i minnet ett bra tag.
Lycklig och tacksam? Ja absolut.



Jockarp.

torsdag 12 april 2012

Sprut och tårtdags...



Ja det här med blogg, eller ska jag kanske säga dagbok. Ja hur man än väljer att se på det och vilka ord man använder för sitt skrivande i vardagen så tycker jag att det är smått fantastiskt.
Jag har nu hållt på att skriva nästan varje dag sen min vrickade livskamrat ballade ut och väckte lusten eller ska jag välja tvånget till att skriva ner allt som hände.
Alla tankar, frågor och känslor som svallade upp i min hjärna, denna dagbok började med ett krossat hjärta och en hjärna som inte förstod någonting och snurrade på högvarv.

Tänk ändå så märkligt, när jag tittar tillbaka på mitt liv de senaste åren och vad mycket som har hänt. Bloggläsarna ihop med mej har fått uppleva den vidriga separationen, barnafödande, namngivning, hot, rättegångar, födelsedagar, djurparkshäng, de första små stapplande stegen myset tog, påhopp i alla former, filminspelning, bokskrivning, frågor, svar, jurister, advokater, vänskap, ovänskap, lögner, glädje, fega människor, elaka människor, vänliga människor, familj, kaos, och så klart massa kärlek och ett litet mys :)

Jag tycker att det är smått fantastiskt att jag kunnat finna någon mening att skriva och kanske framförallt att jag haft något att skriva om varje dag. Kanske fyller inte varje inlägg någon funktion för läsarna, det kanske inte är spännande och händelserikt alltid, men det är ju faktiskt så livet ser ut och detta är mitt och mysets liv och vardag.
Att från lyckligt nygift och höggravid få vara med om att hänga i utkanten av stormensöga, kaoset var ett faktum.
Men tillslut verkar jag faktiskt lyckats med att kämpa mej in i ögat och finna någon form av lugn i allt de känslomässiga som hänt.
Det känns bra nu, det är så mycket nytt som är på gång det känns som en vändning.

De är ju fortfarande saker som måste göras vid en viss tid och en sån sak styrde vi upp i går, vi var och tog en ny spruta, mässlingen vill vi inte ha och med tanke på att de tydligen finns på menyn i Europa och vi snart ska ut på vift igen så tyckte jag att det passade perfekt att ta den nu.
Vi passade även på och ta vikten och den stoppade på 1024g längden 79 cm, hon är helt perfekt, de kommer bli en tjusig tjej de här :)
Sprutan ja, inga problem, lite lek med nalle puh och ett stick i benet senare var vi nöjda på väg hem igen, smidigt som tusan.
De sägs att de kan tillkomma komplikationen så som feber och gnällighet, hittills har jag inte märkt av varken det ena eller det andra, här är mungiporna uppåt.

Ja vardagslivet ja, det har varit katastrof i mina garderober nu i några år, jag har inte kommit så långt ner i högen utan har mest sprungit omkring i en hålig tröja 90, men nu minsann.
20 brallor, skjortor i alla längder och färger, gensare med huva och utan huva, de fanns allt möjligt kul där i botten av byråerna och längst in i garderoben. Ja jag är nu helt ny ekiperad och det utan att betala en spänn.
Jag hittade några brallor som nu hade en lite för stor storlek, jag körde ett test och min första 90 tvätt, tanken var att brallorna skulle minska lite i storlek, men jag tvivlar faktiskt skarpt på att dom gjorde det, dom hänger iallafall på tork nu så vi får väl se hur bra jag lyckades när det är dags för provning. Spännande.

I kväll är det utlovat tårta, de ser vi fram emot här i borgen, skilsmässotårta kan man säga. Ja allt går att fira ;)


Jockarp.

onsdag 11 april 2012

saknad....



Full fart under galoscherna och jag gillar det.
Jag har en hat kärlek till saker, saneringen av borgen är ju i full gång och jag har bestämt mej för att göra mej av med saker som inte används eller kommer att användas, de skulle nu vara bra med snacket.
-Det kan vara bra att ha.
Nej Leonora det kan inte vara bra att ha, du har inte använt sakerna på fem, tio år så vad får dej att tro att du en vacker dag skulle göra det?
Nej just det.
Jag har helt klart en förnuftig sida och sen har jag ju självklart snålfia sidan också. Jag gillar dom båda, (men inte alltid)
Iallafall drog vi igång, jag hivade ut datorer, kläder, möbler, böcker, gamla växter, örngott, ja allt mellan himmel och jord flög ut i en raslig fart.
Underbart men samtidigt helt vansinnigt.
Saker som fungerade flög ut rätt i containern, det är inte okej egentligen.

Men samma sak som med ex fruns saker, det kändes mycket lättare när valet var gjort, när det gamla lämnade palatset.
De finns nu plats för nya fina och friska fläktar i mitt liv, själva den biten gillar jag skarpt.

Myset var gullig nog och var behjälplig, hon flög runt med massa saker i sin nya fina favviskundvagn.
Ett öde värre än döden utspelade sej när hon inte orkade över de stora trösklarna som palatset interiör bjuder på, men skam den som ger ser...Hihi tillslut kastades kundvagnen över i ren ilska, mamma upp i dagen, ja skillnaden är ju hårfin, bok eller kundvagn har ju inte så stor betydelse :)
Jag flinade iallafall över lilla fröken Vilhelmssons kreativitet.
Vidare bevis på att kreativiteten är stor är ju när man hittar Agatha Cristies, den flygande döden i diskmaskinen, utan barn hade man aldrig fått uppleva det, de är jag nästan säker på.



Hovslagaren kom en sväng för att göra de bägge fyrbenta damerna lite vårfina om fötterna, myset hängde klart med till stallet och morotsgnagning stod på menyn. Hon tyckte det var lite otäckt när hästen försökte busa med hennes mamma, men som vanligt sa jag till henne att det inte var någon fara.
Och som vanligt trodde hon mej inte.

På kvällen var det dags för sammandrabbning men några från styrelsen från föreningen Levande Landsbyggd.
Vi skulle till att skriva brev till kommunen om vår förening och vad som var tänkt att göras från kommunens sida för oss här lite "outsiders" invånare.
Först tänkte vi gå på knockout direkt men efter noggrant, vuxet och demokratiskt övervägande togs beslut att vi skulle "känna" lite på våra kommunpolitiker innan de tunga gardet sattes in.
Efter tre timmars idé sprutande så var brevet klart för avfärd. Vi hade klart slira in på lite olika sidospår på vägen, de blir ju lätt så.
Men återigen kände jag en glädje men föreningen, vi vill inte vara gnällspikar, nej vi vill komma med konkreta raka frågor som förhoppningsvis ska leda till att vår byggd blir en ännu förnämligare plats att leva och bo på.
Vi skrev med glädje och vi gjorde det bra.

Mollie hade under tiden varit med mormor och morfar, dom hade gått på berget med hundarna, ätit korv och glass, sovit en timme, ja även dom hade minsann jobbat på bra tycker jag ;)
När vi kom hem och satte oss i soffan så nära varandra som det bara går, så kände jag att jag hade saknat henne, mitt lilla underbara mys.
De kändes faktiskt som om det var en ömsesidig känsla. Jag kände mej saknad av myset och saknaden kan faktiskt vara en härlig känsla.



Jockarp.

tisdag 10 april 2012

Kundvagns rally..

Så ja nu var det dags..hej dörrposten jag är blyetspennan.


Myset var på ett icke roligt humör när de små bruna öppnades vid sju snåret, inget hjälpte och ibland är de så, andas, stänga öronen och tänka på gröna hagar med inslag av små gula maskrosor, eller så tänker jag kort och gott bara på Lajka.

Surmulen blev på något behagligare humör när vi styrde bilen mot en hästtävling. Och den lilla glaciären smälte sen helt när vi väl var på plats bland hästar och hundar.
Skönt.
Vi träffade på en hel del människor vi kände, vilket alltid är trevligt, häst och hund folk anser jag annars att dom är av en sällsynt sort, det handlar om MEJ och mitt, mina resultat, mina djur, något annat intresserar inte.
Avundsjukor och skitsnack hör också till.
Jag har under alla mina år som hobbyryttare klarat hålla mej utanför allt sånt, vilket jag i mångas ögon istället säkert har klassats som en enstöring eller självupptagen..

Syns inte ;)



Ja vissa människor ha en sån härlig syn på saker, jag har själv en syn på vissa saker, men från ord till handling låser det sej ibland, vilket då kan reta mej enormt.
Jag träffade på en kvinna som sa, jag är 48 år och jag ska från och med nu vara egoistisk, jag ska bara bry mej om mej och mina djur och dom som är viktiga i mitt liv just nu.
Precis dom orden skulle jag kunnat säga och haft visionen om att fölfölja de för resten av mitt liv.
Men något hindrar mej och jag vet inte än vad är det?
Åldern? Ja kanske behöver ja ha tio år till på nacken för att leva ut detta fullt ut.
Men de lät så självklart när hon sa det.
Varför krypa och hålla en låg profil om något man tycker är fel.
Varför ska man tycka det är obehagligt att säga de man tycker?
Gör jag det?
Ja ibland och de får bli skärpning på det.
Kom igen grynet, ta ingen skit:)

Det finns vissa människor som kan vara ens vänner fram till den dagen dom inte längre har någon nytta av en, sen blir det tippen. Inget som hänt är längre värt något, ja så är det ibland.
Vad jag tycker om det, hum ja det får jag fundera ett tag på tror jag, men jag har valt bort vissa människor i mitt liv och vissa har valt bort mej, det är väl livets gilla gång då kanske.
Men utnyttjad de är inte en rolig känsla och de senaste åren har jag känt de en och annan gång för mycket.

Ja från alla dessa tycken och tankar for vi vidare mot markislagret, en affär med allt mellan himmel och jord. (Ja klart inte just de som jag skulle ha då förstås.)
Mollie var på bättre humör och hon hittade en kundvagn i plast som hon flög runt med och stoppade olika saker i, sötare unge får man leta efter.
Och så klart slog mamman till och köpte vagnen till sin dotter. Lyckan var total.
Jag gjorde även andra klipp, ett par ny skridskor till myset, 50 spänn, Rommerska ringar att hänga upp i trädet för 20 spänn, ja det var ingen hejd på alla fynden som gjordes. Kul.

Fram på kvällen började stora utrensningen, vi fick en container placerad här hemma och det spilldes ingen tid, de slets, bars och slängdes, herregud vad mycket man samlar på sej under åren, ja nu sker alltså den totala utrensningen (tror jag)


Och jag fortsatte att skratta åt bowlingbilden, jag kommer bli hur gammal som helst :)

Jockarp.