Resa resa resa :-)

Lite påskfint får vi väl ha.

Ja vad händer här nu då, jo en hel del faktiskt.
Vi har varit på hästtävling som slutade med goda resultat, vi har blivit bjudna på trevliga middagar vi har fått påskägg av en bästis och givetvis har vi trots den blygsamma temperaturen lekt i den nya fina sandlådan. Spisen full från morgon till kväll.

Vi har beställt en ny resa minsann, nu ska Venedig intas, här ska åkas gondol i en raslig fart, vi har bokat hotell precis vid Markusplatsen, de kommer bli toppen det, bara att gå ut och ta del av historia och alla sevärdigheter. Spännande må jag säga.

De finns en del människor som tycker jag är knasig som är ute och reser så mycket och det får man tycka, men de finns flera anledningen till att jag gör det.
För det första är jag inte med i tävlingen mest pengar på banken när man dör vinner. Nej jag vill ha upplevelse jag vill lära mej och jag vill ha minnen.
Jag vill se världen, jag vill visa Mollie världen och hon är ju på god väg min lilla dotter ;)
Andra anledningar till att resorna blir många just nu det är ju för att jag är ledig, all tid i världen till mej liksom.
Vidare så är det så att Mollie åker med nästan gratis, jag tvivlar på om jag skulle gjort alla dessa resor om jag skulle behöva betala full pris för henne. (Snålmossan)
Men nu är de så här och jag är väldigt glad och stolt över att jag antar utmaningen att ta med myset på alla möjliga olika resor.
Jag tror att det är bra för både henne och mej.

De händer tyvärr lite mer allvarliga och jobbiga saker med i vårt liv.
Vi har nära vänner som går igenom resan som jag själv åkte på för några år sen, den resan som fick hoppet att tändas och släckas likt en en lampa i taket man knäppte av och på.
Jag har tagit del av en resa som har blivit betydligt kämpigare än min egen resa var, jakten på plusset.
Mina vänner har blivit tvingade att gått ett steg längre, efter åtta misslyckade inseminationsförsök så är det dags att prova ivf.
Brr jag får rysningar bara av tanken på det.
Ägg tas ut, befruktas och sätts in igen som om det inte vore märkligare än att köpa smör och bröd i en affär.

Jag pratade härom dagen men en av dom (förhoppningsvis snart) blivande mammorna och ja hon stack inte under stolen med att det var tufft, att det varit på gränsen till ihopbrytning och jag förstår henne, men nu är dom två och dom kämpar mot samma mål.
Jag lyssnade med spänning på hur allt gick till och jag fick ju erkänna att det var intressant.
Även att de var så jobbigt pratade vi klart om och jag sa att hade jag vetat det jag visste idag så vet jag inte om jag orkat gå igenom allt.
Men när man är mitt uppe i det så tänker man inte så, man går som en robot man provar olika saker men ändå är det en mall man följer.
Först gör man så, funkar inte det så gör man si och så vidare och så vidare. Det är helt sjukt, en bubbla kan nog inte förklaras bättre än just när man är uppe i resan mot ett barn, allt snurrar runt just det, inget annat upptar ens tid, tanke och liv.
Snacka om sektliknande beteende...Plussekten.
Men någonstans i allt hittar man en styrka, en styrkar som gör att man fortätter outtröttligt.

Som så vanligt när jag kommit i kontakt med barnlösa par så blir jag så fruktansvärt medveten om min egna lycka, om mitt egna lilla mys.
De lilla myset är just nu i högform och hittar på den ena roligheten efter den andra.
Vi hänger i stallet bland hästarna och vi lirar boll på altanen, det är bättre studs där än på gräset ;)

Lite stallhäng :)

Jockarp.