underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

fredag 17 augusti 2018

Första skoldagen...

Det där med ström....


När man ligger vaken och pratar i telefon halva natten, förvisso fantastiskt trevligt och givande men ja, det blir segt på morgonen när klockan ringer. Jag fattade inte vad som hände. Vi hade en tid att passa. Den första skoldagen var ett faktum. Jag började kocka till lilla fröken sen gick jag in i hennes rum. Upp och hoppa sa jag med glad röst. Jag såg på henne när hon vaknade och jag anade ett leende. Hon har längtat efter skolan och glad för det är jag.

Hon var förväntansfull när hon lämnade mej vid taxin och åkte mot skolan.
Jag lämnade hemmet jag också och tog en löptur. Jag har befunnit mej bland korta barrträd några dagar och att få komma hem och springa i den gigantiska bokskogen som det bjuds på bakom palatset är magiskt. Jag älskar verkligen att ha möjligheten att få uppleva dessa kontraster. 15 km njutning sen var det bara till att ta tag i måstena. Bilen behövde saneras efter dom 200 mil vi kört och tvätten skulle hängas. Hej vardag ;)

Mollie kom hem med taxin och hon var inte så talförd som jag förvänta mej. Men hon hade papper
med sej hem som skulle fyllas i. Vi pratade lite om det sen körde vi till affären. Vi köpte lite uteblommor, och lite smått till att inta.
Middagen skulle lagas men tydligen hade en el-leding dimpt i backen så vi var utan ström. Steken fick vänta.

Blommorna planterades och självklart skulle lilla fröken fixa med det själv. Ja det är väl så att snart vara åtta år.

Jag fick ett tips om en ost. En ost jag självklart måste smaka, det måste vara en fantastisk smakupplevelse med tanke på namnet ;)

Nu ska jag packa lite, ännu en tripp vänta. I eftermiddag drar vi nämligen vidare i livet, mot västkusten.



Jockarp.

torsdag 16 augusti 2018

Älskade Sverige....



Vi lämnade byn tidigt och tog sikte på Nusnäs. Det lilla samhället intill Mora där den berömda dalahästen kommer i från.
Jag intervjuade en anställd som satt och målade på en häst. Varje häst görs för hand, allt från att täljas till att målas. Vilken hantverksindustri. Mollie köpte sej en liten blå dalahäst. Jag skippade det och hoppade istället upp på en bjässehäst som stod utanför. Jag kände där att takterna med ridning satt minsann fortfarande i ;)
Mat intogs precis intill vasaloppsmålet och för dagen var det målgången på cykelvasan. Mycket folk och go känsla. Tänk att jag själv passerat den där skylten i fäders spår för framtida segrar. Och det springandes. Otroligt.

Vi drog vidare upp mot Grövelsjön. Vi passerade renar som nonchalant gick mitt på vägen och gjorde inte mycket ansats till att flytta sej. På en nerlagd gammal mack stod det en älg och mumsade på några strå gräs. Vi befann oss på en plats där Vägskyltar kom med mils mellanrum. Öde och vackert.

Vi boade in oss i stugan och jag hoppade i löparskorna och gav mej av mot kalfjället. Det var bedårande vackert. Jag var helt ensam och jag hade hela naturen för mej själv. Det var omöjligt att sluta springa. Två timmar senare ringde det och frågan som ställdes var om en björn tagit mej. Nä svarade jag. Jag leker på kalfjället och jag älskar det. Innan jag kom hem råkade jag gå ner mej i ett slukhål. Dyngsur upp till knäet. Men vad gjorde väl det.



Vi drog till Fulufjällets nationalpark och tog oss fram till Sveriges högsta vattenfall vid namn Nupeskär. Vidare till nipfjället och vi möttes av galet vacker utsikt.

En tur på Grövelsjön och in i Norge åkte vi, det med en gammal fiskebåt. Vi passerade det tyska krigsplanet en Heinkel 111 som tvingades nödlanda på sjön 1941 och som legat kvar där sen dess. Lite historia fick vi med där ;)

Vi vandrade runt en mil varje dag och Mollie var grym. Hon imponerade stort. Vi drack kaffe på fjället till utsikt av renar. Vi plockade blåbär och letade efter fjällblommor, vi hoppade över små vattendrag, vi upplevde, lärde och njöt. Och självklart vi skrattade hejdlöst emellanåt.

De svenska fjällen bjöd oss verkligen på några helt fantastiska dagar.
Tack för det.



Jockarp.
 

tisdag 14 augusti 2018

Flykt eller kamp.....

Bryggan. Inga problem.


Rädsla.
Jag har funderat mycket på rädsla sen jag fick vara med om en händelse gällande rädsla. Det var inte mej själv det handlade om utan om min dotter.
Vi var på resa och vi kom till en sjö som hade en brygga och även en flotte som det fanns två olika höjde på hopptorn.
Mollie började att hoppa från bryggan inne vid land. Hon var glad och hon tyckte det var superskoj. Jag såg att hon sneglade mer och mer på flotten som låg ute i sjön. Det var andra barn som tjoade och tjimmade på flotten.

Hon pratade med mej om hon fick simma ut. Ja det fick hon. Hon vågade inte och bad mej följa med, men nä jag ville inte bada alls, jag ville vara på land.
Jag satte mej på bryggan och jag såg hur hon tampades med rädslan över att simma över själv. Det kom ett par andra tjejer som hoppade i och började simma. Jag sa till Mollie att häng med tjejerna nu så slipper du simma själv. Hon samlade mod och simmande efter. När hon nådde flotten hoppade hon och vinkade till mej med ett jättestort leende på läpparna. Jag kände en stolthet.
Hon hade övervunnit sin rädsla.

Det lilla hoppet. Inga problem.


De lilla hopptornet angreps. Hon gick upp, hon gick ner. Hon hoppade från flotten, hon hoppade upp igen och hon gick åter upp på de lilla tornet. Hon var rädd. Hon stod en stund men sen släppte hon och så hoppade hon. Jag såg hur lycklig hon var när hon övervunnit sin rädsla. Hon hoppade några gånger från de lilla tornet sen såg jag henne gå upp på de stora tornet. Med ens visste jag att innan dagen var över så skulle hon hoppa från det stora tornet.
Hon gick upp, hon gick ner. Det höll hon på mer i cirka 30 minuter. Hon gick tillbaka och hoppade från det lilla tornet och sen gick hon upp på den höga igen. Hon gick ner och satte sej på flotten och grät.
Det var flykt eller kamp.

Hon gick åter upp på darriga ben. Hon gick ner. Ja så höll hon på till de kom en pappa till ett annat barn till undsättning. Dom pratade en stund sen klättrade hon åter upp. Hon var rädd. Pappan höll hennes hand och hon kastade sej ut på okänd mark. Hon klarade det och det fanns inga murar som var för höga för henne i det ögonblicket. Hon hade fixat detta och hon kunde fixa allt. Hon var så otroligt glad. Hon hoppade och hoppade. Hon vinkade till mej och ropade. Jag klarar det mamma.
- Jag ser det hjärtat svarade jag. Du är grym.

Men vad är det då med rädslan? Det håller oss tillbaka, det får oss att se något som omöjligt. Det är en spärr. När man övervunnit rädslan stärks man. Starkare och starkare. Jag såg det så tydligt i min dotter. Hon var livrädd, hon var ödmjuk, inget var självklart. Men hon kämpade på, hon vågade och det stärkte henne.
Jag var så otroligt stolt över henne. Jag pushade inte henne, det fanns inga krav från någon, bara hennes egen kamp. Hon ville, hon var rädd men hon vågade. Hon blev min hjälte.
Det är så otroligt viktigt för hennes utveckling, för hennes liv och jag var glad över att få uppleva dessa timmar med henne.

Det stora hoppet. Inga problem. <3


Jockarp.

lördag 11 augusti 2018

Främlingar....



Det där med att komma hem till byn, till Jockarp, till Månsagården. Det är något speciellt och det blir starkare och starkare ju äldre jag blir.
Jag har åkt jorden runt. Jag har varit på resor år i mitt liv. Jag har åkt och jag har kommit hem. Hem till samma plats. Den där platsen som är så otroligt viktig för mej. Den där platsen som är min trygghet. Den platsen som allt börjar på. Varje resa startar just i Jockarp.
Jag tror att det har gjort att jag vågat kasta mej ut i det okända. Jag har varit modigare än vad jag egentligen vågat och jag tror att anledningen till det är just Jockarp. Att jag vet att jag kommer komma tillbaka dit igen och där är jag trygg.
Det finns inga hot, det finns inga faror, ingen ondska. Det är vackert, det är mjukt och det är fullt med kärlek.
Sist jag kom hem och körde upp i allén kände jag det starkare än nånsin. Jag tänkte att här finns allt och det är mitt hem.

Jag gick in och jag började styra med hushållssysslorna och jag kände en enorm glädje över att få gå där barfota och känna trägolvet mot mina fotsulor. Träplankor som kommer från träd som är flera hundra år gamla och golv som legat hundra år i palatset, golv som andra fötter tassat över. Historia, minnen.
Jag tänkte på dom människor som passerat i mitt liv, som jag älskat, som har varit så viktiga för mej. Människor som gått på dessa golv som just nu är främlingar för mej. Främlingar med minnen. Det var en märklig känsla.
Jag funderade över vilka fler människor som kommer sätta sina fötter på just dessa golv. Vilka mer kommer skapa minnen med mej i Jockarp?

Jag ser framemot det. Jag ser framemot möten med dessa människor som just nu är främlingar för mej.

Nu ska jag resa bort i några dagar, för att uppleva, utvecklas och för att få komma hem igen.



Jockarp.

fredag 10 augusti 2018

Grönt, gult......

Tummarna upp :)


Vilka dagar. Jag suger verkligen i mej av livet just nu. Att jag och Mollie kom på kant lite häromdagen är inget vi grotta ner oss i. Ibland behövs det rensas ut både här och där. Det var en sak vi sysslade med en kväll. Att sanera hennes skrivbord och hela hennes rum. Jag ångrar bittert att jag inte tog en före och en efter bild. Skillnaden var gigantisk. Hon plockade ner en massa bilder som hängt på väggarna och hon fräschade upp både här och där. Vi dammsög och torkade golvet, blommorna vattnades. Vi bäddade rent i sängen sen la vi oss nöjt och tittade på rummet.
- Vad fint det blev mamma.
- Ja verkligen så luftigt, ordningsamt och fint.
Och så mysigt att göra det tillsammans.

Vi har badat, ja, eller myset har badat jag har varit på land och pratat med en massa härliga människor. Vilka möten som sker sådär vid en brygga vid ett väldigt hav. Jag älskar det.
Det har levererats höga temperaturer i vattnet. 28 grader, låter inte det märkligt så säg. Känns som om medelhavsklimatet är här för att stanna.

Jag har sprungit och värmen har varit en utmaning i sej, galet varmt. Bilen lämnades på service så jag fick springa hem, 25 grader varmt och en mils längd, det kostade på lite svett det. Hua. Men visst jag sprang inte raka vägen hem så jag får ju skylla mej lite själv ;)

Vi har rullat lite fyrhjuling, bägge fröknarna Vilhelmsson gillar att känna vinden mot ansiktet och vi flinar gott när det blåser till lite extra i luggen när vi gasar på. Ja vi har en fantastisk sommar. Jag får nypa mej i armen ibland och en sån känsla infann sej när jag stod mitt ute på en stubbåker på Vesan, när jag såg potatisåkrar och tröskade fält i en härlig blandning. Grönt, gult vart jag än såg. Vackert.

Mycket att vara tacksam för.....

Jockarp.




onsdag 8 augusti 2018

Sammandrabbning.....



Under natten hade svullnaden lagts sej, både i halsen och benet vilket var ett väldigt skönt konstaterande. Jag avvaktade dock med löpning och istället blev det en promenad på berget. Det var skönt men det kändes att även denna dag skulle bli het.

Hem och jag fick ta en sväng med röjsågen och slå lite gräs och nässlor. Betet tryter till hästarna och nu gör vi lite mer än vanligt för att slippa börja använda vinter fodret för tidigt. Det är galet tort och det är galet svårt att få foder. Vi är lyckligt lottade och ha vårt bärgat men det är inte lika muntert för alla. Snacka om O-år.

Bilen skulle besiktigas och myset och jag drog dit. Grabbarna var på bra humör och vi skojade oss igenom hela besiktningen. Bilen fick med beröm godkänt och glad var jag. Vi körde vidare till bibblan. Jag lånade tre böcker och myset fyra. Vi är inne i ett stim nu, ett bra stim.
När vi lämnade bibblan såg jag en man på en parkbänk på torget. Jag kände att honom vill jag samtala med. Samtalet varade över en timmes tid. En fin stund med en man som var betydligt äldre än mej. Men vi förstod varandra. Jag älskar dessa möten, dessa stunder. Mollie satt bredvid och tyckte kanske inte att det var lika utvecklande som jag.

Hem och en sen lunch sen vidare i livet. Jag är tvungen att bärga mer än vinterfoder. Även veden ska bärgas. Jag körde in Ek vilket är utormodentligt bra att elda med under dom kalla vintermånaderna. Det är så förbaskat tungt bara så jag var helt slut i armarna och svetten öste av mej innan jag var klar med övningen.

En ny sjö skulle provbadas. Jag trodde att det fanns ett hopptorn vid sjön och det hade det funnit fick jag reda på. Men det var tio år sedan tornet togs bort. Snacka om att det är en viss fördröjning i mitt liv ;)
Myset var glad i alla fall och hoppade från bryggan i ett par timmar i stället. Själv satt jag parkerad i en brassestol och smuttade på kaffe och läste i en av mina nylånade böcker. En skön stund.

Kvällen drabbade vi åter samman i en minigolfmatch. Det blev en jämn och bra match.
Hem och läxläsningen av sommarens läsläxa tog fart. Vi dundrade på med två kapitel. Bra där.



Jockarp.

tisdag 7 augusti 2018

Allergisk reaktion....



Vi sov ute och det var väldigt friskt. Jag vaknade av att jag frös det var tolv grader, jag tittade på himlen och den var magisk. Jag ha inte sett så många stjärnor sen i vintras. Hela himlen var full och dom lyste starkt. Jag blev glad över att jag frusit så jag kunde få uppleva denna himmel. Jag njöt, log och somnade om.

Ännu ett getingstick denna sommaren, nummer nio i ordningen. Detta stick var tydligen giftigare än dom andra för halva underbenet svullnade upp, de stramade när jag vaknade och jag kände ingen energi alls. Jobbigt.
Jag körde ändå lite ved och tog en tur till miljöstationen.
När jag kom hem var benet ännu mer svullet och även halsen började kännas trång. Ett samtal till 1177 order löd, du ska inom vård fortast möjligt. Du har fått en allergisk reaktion och det är allvarligt.
Jaha vi lämnade palatset det utan att ens låsa dörren, men jag kände att detta ska inte lekas med utan här är det allvar.
Jag kom in bums och fick nåt drickmedusin, plus en tablett. Sen fick jag sitta och vänta på att det skulle verka. En doktorn kom och han kollade mej från topp till tå. Lungorna lyssnades på och svullnaden på ben och hals kontrollerades. En laddning piller hämtades ut från apoteket och förmaning om att ingen löpning fick ske förrän svullnaden släppt. Gahh jag blir snart tokig, men visst hälsan först.

Vi kom hem och middag lagades. Svetten öste av mej när jag åt den formidabelt goda måltiden. Sen gick vi ut på berget en sväng med kamphundarna. Jag tänkte att det kan väl knappast vara farligt att röra sej i sakta mak på berget inte ;)

Myset tog ett välbehövligt bad sen chillades det i soffan och vi tittade på dom små futtiga regndropparna som kom utanför fönstret.



Jockarp.

måndag 6 augusti 2018

Himma.....



Lördag morgon och vi beslutade oss för att köra hemåt mot Jockarp. Jag hade hemlängtan och Mollie sas ha ont i en fot. Vi dissade helt enkelt prideparaden. I stället tog vi ett snabbt stopp i Linköping och Cloettas fabriksutförsäljningsaffär, där gick vi bananas sen full rulle hem.
Att köra upp allén till palatset var magiskt, vi har varit borta ett tag och vi har upplevt så mycket fint och bra. Men att komma hem slår nog ändå alltihop. Jockarp och Månsagården är något speciellt.
Väskorna släpades in sen hoppade jag i löparskorna och drog upp på berget. Mördabacken hej. Ett kärt återseende. Hon var tuff för dagen och temperaturen runt 28 grader gjorde det hela än mer motigt.

Söndagsmorgonen började som lördagskvällen slutade men jag tog två vändor i mördabacken och turen slutade på en mil och temperaturen var blygsamma 18 grader, lite skillnad det och kroppen svarade fint. En helt annan löpning än dagen innan.

Vatten och kaffe på det sen drog jag igång projekt sanering av bil. Utsidan och insidan piffades till. Kärran tankades. Redo för nästa tur alltså :)
Vi drog till stan och shoppade lite föda, en kompis till myset hämtades upp sen drog vi mot byn igen.
Tjejerna lekte och jag fixade med tvätten, jag dammsugade och fick även göra en smärre renovering av dammsugaren. Pust.
Jag var tacksam över hushållssysslorna, det var trivsamt att vattna blommorna, dammsuga och vika tvätt. Jag märkte hur mycket jag saknat vardagen. Jag älskar det som kallas vardag märkte jag :)

Tjejerna blev hungriga och vi drog ner på Vesan för att angripa potatisfältet. Det var första gången för Mollies kamrat på ett potatisstycke. Hon tyckte det var fantastiskt att hacka i stånden och se hur många potatisar som var under. Det blev en trivsam stund.
Hem och dom skalade, delade och kokte potatisen. Sen mosades dom och smakades av. Mosen var jättegod löd domen.

En vän till mej kom och vi chillade i brassestolarna medans barnen skötte sej själva. Livet var lättlevt må jag säga.

Kvällen, ja vi myste med hundarna och sen la vi oss under våra täcken på altanen. Vårt liv är maxat nu märker jag. Det enda jag vet är att det kommer att vända (tyvärr) men så länge kommer jag njuta varje sekund över att ha det mesta i livet.


Potatisplockarna....

Jockarp.

lördag 4 augusti 2018

Kvinnor, kvinnor, kvinnor.



Det finns just nu väldigt många kvinnor i mitt liv. Och det är inget att klaga på, tvärtom det är helt underbart lyxigt.
En del kvinnor har funnits i mitt liv sen barnsben, en del har varit små samtidigt som mej. Vi har växt upp och behållit relationen till det vi är idag, just kvinnor.
Andra kvinnor har kommit in i mitt liv när jag behövt deras närhet som mest. Jag konstaterar krasst att efter varje hårt slag, varje krasch jag haft har det kommit in en ny kvinna i mitt liv som jag behövt på något sätt. Dessa kvinnor har stannat kvar i mitt liv och blivit mina närmaste. Jag har funderat på anledningen till det. Och det är svårt att reda ut men jag har en hypotes och det är kort och gott att när jag är svag så öppnar jag upp för andra synsätt än när jag är stark, att jag helt enkelt är mottagligare för nya möten, på ett djupare plan.

Deras olikheter gör att jag känner en enorm tacksamhet över att ha dessa välformade, vackra väsen i mitt liv. Det delas intellekt, känslor och närhet, spirituella tankar, fysiska aktiviteter, ja Egentligen finns alla bitar som behövs för att jag ska vara total. Och det i riktigt vänner.

Men så är det inte, det finns en skillnad mellan mina kvinnorna och hon fröken rätt. Och det är Passion, hetta och glöd. Jag kan inte leva utan den. En klok dam sa till mej att när jag inte har den biten så är mitt liv som osaltad mat. Jag har allt men jag saknar liksom kryddan. Det där lilla extra som kan få mej att nå till den sista nivån i tillfredställelsen. Där jag är totalt total. Jag förstår så väl vad hon menar och när det är rätt så vet jag det. Just nu väntar jag på att löven ska färgas i höstens alla färger. Det är nämligen då....

Att vara i kärlek, jag har förstått innebörden av orden. DU är i Kärlek Leonora och nu ser jag det överallt. jag såg till och med kärlek på ett staket häromdagen. Ja jag är i kärlek och kärlek finns överallt.

<3

Jockarp.

fredag 3 augusti 2018

Kusken....

Så mycket glädje <3


Mollie älskar karuseller, jag är måttligt road, men när chansen gers så får hon möjligheten. Det utlovades något muligare väder och då kändes det ok. Hett var det men ändå inte helt olidligt att gå runt på Gröna Lund. Vi hade det verkligen supermysigt en sån där perfekt mamma dotter dag. Vi åt glass, skrattade och var nära. Mollie åkte karuseller, jag lät bli. Helt okej för oss båda.

Det kom fram en böna till mej när jag stod och hängde och väntade på att myset skulle åka färdigt. Hon frågade om det var jag och om hon fick ta en bild. Självklart blev mitt svar. Hon sa att hon gillade mej och att hon önskade mej lycka till med kärleken ;) Tack för det sa jag och småflinade lite. Ett trevligt möte vid en karusell på Gröna lund.
Vi avslutade med en fiskning i fiskedammen sen gick vi mot Östermalms IP.

En liten kusk...


Pride parken. Härlig chill stämning. Mollie åkte lite häst och vagn. Jag älskar att hon få uppleva saker som ses som onormala men att hon ser det som fullständigt ok, vilket det också är. För henne var det inget märkligt alls. Det var lugnt med folk vilket var extra skönt efter alla människor på Grönan, det varade dock inte så länge. Det var schlagerkväll vilket alltid resulterar fullt med folk. Även Vårt sällskap kom och det var ett glatt återseende, barnen var på bra humör och då även mammorna. Vi gick runt i tälten och pratade men människor. Poliserna var extra trevliga att samtala med och barnen tyckte också det var spännande.
Även inne parken kom det fram människor till mej för att prata och ta bilder. En kvinna berättade att hon följt mej och att jag stärkt henne när hon inte mått bra. Jag blev rörd av orden. Helt otroligt att jag kan ge så mycket till främmande människor, människor jag inte har en aning om att jag påverkar. Det är stort.
Jag frågade kvinnan om hon mådde bättre nu och svaret var glädjande ja.

En annan kvinna som betytt mycket i min egen bearbetning gav sej till känna under kvällen. Detta en kvinna jag pratat med men aldrig träffat. Att få krama henne och berätta hur viktig hon faktiskt var för mej kändes helt maxat. Jag var väldigt tacksam över vårt möte.

Helt klart en toppendag i vår kära huvudstad som levererade stort.



Jockarp.

torsdag 2 augusti 2018

Happy pride....



En sväng på Liljevalchs och Lars Lerin utställningen. Jag blev förvånad över att verken spretade. Att han målade så mycket olikheter. Intressant. Mollie såg utställningen spännande men jag tror aldrig att hon hade bett mej om att få gå och se den ;)
Rakt över gatan låg ett akvarium vi tog en vända in där också medans vi ändå var in da hood. Det var en galet varm dag så vi gick en sväng till Gamla stan och åt en varsin glass. Myset välte ner två till under dagen, hon ligger i minsann.

Kvällsaktiviteten blev en runda bangolf, nu är Mollie inne på spåret att testa långgolf. Vi får se hur det blir med det, jag ska kolla upp möjligheterna i alla fall.
Kaffe och chill på balkongen är annars en lagom aktivitet på kvällarna.



En dag vid vattnet har vi tryckt in i vårt program och det var behövligt, termometern visade upp på 33 grader. Det är en galen sommar vi har. Galen men skön. Det blev hopp från bryggan från oss alla men framförallt från mysets sida. Hon hoppade i cirka fyra timmar. Jag fick trycka i henne några bullar och lite vatten mellan hoppen ;)

Och så har priden dragit igång, en vända in i parken. Supermysigt att strosa runt med kidsen. Det fanns så mycket för dom att göra. Det pärlades armband, det spelades spel, målades och fotograferades. Ballonger hör till så givetvis hade vi två ballonger i med oss i bilen på vägen hem. Humf.

Ja vår resa fortsätter alltså. Resan, livet.

;)


Jockarp.

tisdag 31 juli 2018

Sverigeresan....



Den magiska Sverigeresan fortsätter. Vi lämnade gruvan och Falun för att ta ett kort stopp i ett av Sveriges mest kända hem. Vi styrde mot Carl Larsson gården.
Det är runt denna plats jorden snurrar, det var vad Sundborn var för Carl Larsson och ja det var vackert. Jag förstår hans känsla, det är så Jockarp är för mej. Jag kan befinna mej runt om i världen men det är i Jockarp mitt hjärta är.

Vi tuffade vidare ner genom Dalarna och gjorde några korta stopp längs vägen. Siktet var inställt på Västerås.
Och vilken glädje det var när vi parkerade utanför våra vänners hus. Det var ett tag sen vi sågs men våra samtal tog vid där vi sist slutade. Allt känns så fullkomligt i deras sällskap.
Dessa människor har varit med mej genom åren och vet min historia, dom har sett mej totalt förkrossad och nedbruten. Deras stöttning har i bland varit en viktigt del i min överlevnad. Deras hem har varit en oas för mej under en svår tid i mitt liv. Det kändes som att komma hem när jag åter satt och smuttade på mitt kaffe och pratade om livet.
I dessa lägen känner jag att det är onödigt långt mellan Västerås och Jockarp. Och det sorgliga med våra möten är att saknade till västeråsfamiljen alltid blir så stark när vi kramats hej då. Men så är livet.



Vi körde vidare mot Stockholm till en böna. Maten puttrade på spisen när vi kom, välkomnandet var massivt.
Vi åt sen tog vi en promenad för att se oss om i omgivningarna. Vi köpte en glass, strosade och samtalade. 
Efter en förbannelse över att jag fått en P-bot så intogs kaffe på balkongen. Vi kröp ihop i mysställnig det surrades om livet och vi skrattade galet mycket. En skön kväll.
Mollie spelade lite spel men hon kunde inte heller låta bli att mysa in sej. 
Nattning skedde och för oss blev det sovning ute på balkongen. Mollie älskare det och det är så härligt.

Ja med de skrivet så fortsätter våra dagar ett tag i Stockholm. I dag tror jag att vi siktar in oss på Lars Lerins utställningen på Liljevalch och lite stors på stan, det låter som en bra dag ;)

Tack Sverige....


Jockarp.

måndag 30 juli 2018

Vi gruvar oss.....

Denna kille <3


Från Åre började vi tuffa neråt i landet. Vi hade vårt mål för dagen klart för oss men att ta sej dit krävde ett antal mil i onödan. Skogsbränderna härjade i vår väg. Vi fick vända och ta ny väg, säkerheten framför allt.
Vi stannade till och åt lunch sen bar det ner mot Edsbyn. Ännu en bonde från förra årets bonde söker fru skulle våldgästas.
Vi blev mötta av bonden och hans hund. En stor kram och en visning av gården. Det var så härlig att åter ses och så mysigt att strosa runt och känna på dyngluften:) Mollie matade den lilla minigrisen Babe med lönnlöv. Hon skrattade åt den lille bladätande grisen.

Vi kramades hej då och vi körde tio mil till vi var framme i Falun. Falun koppargruva var första stoppet. Alltså vårt land är magiskt. Det finns så otroligt mycket att se och uppleva. Jag får bannemej nypa mej i armen i bland, jag kan knappt tro att allt detta vackra och intressanta bara ramlar i min väg.
När vi stod vid dagbrottet vid gruvan så vände jag mej om och såg en backhoppningsbacke. Jaha du sa jag till myset. Dit upp dit ska vi. Okej mamma sa hon och hoppade in i bilen.
Vilken utsikt. Jag tror inte jag sett så mycket vacker natur och storslagna vidder på någon annan semester. Grand Canyon och Highway 1, släng er i väggen, här är Sverige ;)

Mmm nu ska vi tuffa vidare i vårt vackra avlånga land, vi ska se och uppleva nya saker. Vi ska fortsätta att göra det tillsammans. Detta är magiskt. Detta är livet.





Jockarp.


söndag 29 juli 2018

Åre.....




På toppen av berget....


Från Norge tuffade vi in i Sverige igen och mot Åre. Att träffa människor som är från platsen gör att allt blir så enkel, vi behövde liksom inte göra så mycket själva. Kunskapen fanns.
Vi badade i Åresjön, en helt magnifik natur med fjällen runt om. Det var som att befinna sej i en stor balja.

Mollie och jag tog kabinbanan upp på Åreskutan och vidare gick vi kilometern upp till toppen där det bjöds på våfflor och helt bedårande utsikt.
Det var en lekfull tur både upp och ner och dom hisknande höjderna på 1420 meter över havet gjorde liksom allt så mycket häftigare.

Vi fick tips om sup, något som jag inte haft en aning om vad det var förrän för ett par veckor sen. Vi hyrde en sån och drog iväg, super kul om än lite jobbigt i motvinden. Mollie flinade och busade både på och av sup:en :)

Ristafallet ett ställe som var med i filmen om Ronja rövardotter besökte vi, och det är något speciellt att höra vatten forsa våldsamt ner över klipporna. Så vackert.
Vi passade på att plocka lite blåbär när vi hittade några fina buskar längs stigen.

Ja mycket handlar om vatten och berg i Åre. Vi fick möjligheten att åka till ett ställe som kanske inte alla turister får möjlighet till. De var en Å som det grupits ut små bassänger i stenarna av vattnet som forsat fram, dom där små gryten lockade det till lek och bad. 22 grader i vattnet och det var ju helt klart okej. (inte för mej dock)

Vi passade på att hälsa på en av fjolårets bönder i bonde söker fru när vi var i trakten. Wille befann sej på ett ställe som hette Västgård Game fair. Nån slags event för jakt, fiske, hund och häst folk. Ännu ett ställe jag aldrig skulle besökt om det inte vore för att jag känner människor från trakten.

Vi fick även en guidad tur inne i Åre av vår fina värdfamilj. Så lyxigt att bara strosa runt och får informationen till sej. Mysigt och trevligt.
Ja stort tack Åre för en magisk natur. Och stort tack till familjen som öppnade sitt hem för oss.....


Vi får lära oss ett och annat minsann ;)

Jockarp.

torsdag 26 juli 2018

1:0 Roadtripp.....

Här var vi också :)


Dom första dagarna på vår tripp med kärran har redan levererat stort. Jag är redan sprängfylld av energi. Vi har hunnit med ett stopp på den vackra platsen Fjällbacka på västkusten, där åt vi en utomordentligt god lunch.
Vi tuffade vidare in i Norge och hyste in hos oss min käre vän. Vi fick en egen våning i disponentvilla som var gigantiskt stort. Mollie hade problem med vilken våningen som var vilken och vilken vi bodde på.

Vi kollade omgivningarna lite medans disponenten var på jobbet. Vi hoppade på klipporna och vi pratade med lite Norskor som passerade oss.
Vi blev uppringda av min vän som sa att båten var klar för avfärd. Vi gick ner till bryggan och hoppade ombord. Mollie var galet glad och självklart fick hon även styra skutan en bit.

Skepp och skoj ;)


Hopp i land och vidare färd för en ny båttripp, denna gången med ett krigsfartyg som skulle ta oss ut till Oscarsborgs fästning. Detta ställe som är mest känt för att det var där dom första kanonerna avfyrades mot det tyska nazistfartyget Blücher. Birger Eriksen var översten som gav order för eldgivning. Att fartyget sänktes och 1000 tyska soldater miste livet gjorde att invasionen av Oslo fördröjdes så pass länge så det gavs utrymme att organisera landets väpnade motstånd. Och att kungahuset kunde fly med det Norska guldtillgångarna.
Det var en intressant historia vi fick ta del av alltså :)
Vi åt gott och tittade på sagolikt vacker natur.

Mollie har badat, jag har låtit bli. Vi har suttit på klipporna och ätit bullar och filosoferat. Vi har börjat läsa sommarens läsläxa. Vi har kramats massor och vi skrattar ljudligt tillsammans varje dag.
Vi har det helt enkelt toppenbra...

Birger och jag ;)


Jockarp.



onsdag 25 juli 2018

Ta och ge...



Det är bara människan som har idéer, bara människan kan förverkliga dom.
Just i denna stund är vi på väg på en resa, vi har mött vårt första mål.
Jag vet är att det kommer bli en magiskt tripp.
Jag vet att vi kommer möta nya människor, vi kommer att se nya platser och vi kommer att uppleva nya saker. Vi kommer att utmanas och vi kommer att spränga nya gränser. Murar rivas och broar byggas.

Denna resa ska jag göra ihop med henne, hon min ständiga följeslagare. Hon som är mitt eget kött och blod. Hon kreativitetens mästare. Hon som ibland gör mej oxstokig. Hon som ibland gör mej livrädd. Men det också hon som får mej att le som ingen annan.
Hon ger mej så mycket glädje och att få uppleva ny saker och få se henne uppleva nya saker är magiskt.

Vi har några delmål men vi har även oplanerade tid, detta kommer att stimulera oss båda att ta och få kontakt med andra människor.
Vi ska bo hos kända människor och vi ska hysas in hos nya människor. Jag är så enormt tacksam över att jag har denna möjlighet, att det finns platser runt om i världen där vi välkomnas med öppna armar. Det är mäktigt och jag ska vårda dessa relationer ömt.

Vi har blivit inbjudna till att bo med människor i deras hem. Att våga öppna dörrar till sina hem och kanske även till andra platser är så otroligt vackert. Att avsätta tid för att låta oss ta del av deras paradis, deras magiska platser som ligger dessa människor varmt om hjärtat. Ja jag är tacksam, så tacksam.
Vi kommer att ta från dessa människor men vi kommer också att ge av oss själva, låta andra människor få möjlighet att ta del av vårt liv och vår kärlek.

Som vanligt i mitt liv kommer det att blandas hejvilt, från topp till dal från lugnet till fullt ös. Jag behöver balansen och denna resan är inget undantag. Jag kommer befinna mej vid vattnet, på fjälltoppar, vackra dalar och mitt i en storstad. Jag älskar dessa kontraster. Det är livet.

Med dessa förväntningarna skrivna så kommer det med all sannolikhet också bli lite sparsammare med blogginlägg under en tid framöver. Jag kommer att uppdaterar vad som pågår i vårt liv när jag känner att jag vill och när jag har behov av det. Det kan bli varje dag eller kanske inte alls. Hur som helst ni som vill hänga med oss på resan är välkomna via instagram, stor risk att det kommer en och annan uppdatering där på vår färd ;)

Njut av sommaren och njut av livet. Det är liksom det som är hela grejen det <3



Jockarp.

tisdag 24 juli 2018

Fett nöjd.....

Supernöjd med mina nygamla skor....


Långlöpning, fall i skogen och sovning på soffan var nog tre delaktiga saker till att jag vaknade och var väldigt stel i kroppen.
Jag tog en liten lätt löptur för att få ordning på kroppen. Grymt varmt så det tog inte många kilometer förrän tröjan var plaskvåt.

Hem kom jag och myset började bums prata om investering av present till morfar dom fyllde hela 63 bast. Snubben börjar bli gammal ;)
Vi drog i väg och hon skulle köpa en kaktus till honom. Dom var supersöta, fina färger. Hon klarade inte välja så vi slog till med en gul och en röd. Dessa slogs sen in i presentpapper. Hanteras varsamt borde det stått på utsidan, risken var överhängande att det skulle bli ett par stick i fingrarna i själva öppningsskedet.

När vi kom hem hoppade hon i sin finklänning och gick till undantaget för att fira sin morfar, hon kunde liksom inte vänta. Jag drog i gång röjsåget och slog lite gräs runt palatset. Behövligt.

Jag röjde även inne, det skulle packas lite och jag hade lite saker jag trodde jag visste låg, men se där hade jag bestämt fel. Palatset är verkligen stort när man inte hittar sakerna man letar efter, det finns liksom skåp och vråer överallt. Men det bästa är att man ibland hittar saker som man inte trodde man hade kvar. Jag hittade ett par kängor som jag red i på den tiden det begav sej. Jag läste att dom var från 1998. Inte helt nya alltså. Dessa putsade myset till mej så nu ska jag använda dom höst och vår. Kanon ju ;)

Jag avbröt letandet och drog i väg på restaurang med min dotter och mina föräldrar. Ett trevligt sätt att fira födelsedagar på. Att notan stod på mej var inte mycket jag brydde mej om, det kändes liksom väldigt bra. Mina föräldrar är fantastiska och dom sätter alltid sina barn och barnbarn främst. Vackert.

Hem och kaffe på altanen, mollie välte i sej en tårtbit, jag lät bli :)
Packningen återstod och den fick vi angripa. Mollie packade sina nallar och jag grymtade på henne om att hon måste ta med sej sin sommarläxa annars kommer vi få skällning av fröknarna, hon brydde sej inte så värst mycket men boken åkte minsann ner i alla fall. Nån ordning får det vara på torpet.

Matglada...



Jockarp.