Lyckliga dottern....

Jag vaknade av ångest, jag gillar det inte. Anledningen var att jag drömde och när jag vaknade upp hade jag känslan av att det jag drömt var sant. Hua. Drömmen handlade om Mollie och om att hon var försvunnen. Jag kostade på mej ett stort leende när jag kom underfund med att det bara var en dröm och ångesten släppte tagen om mej bums när jag insåg hur allt låg till.
Vi hade en mysig morgon som gick i sakta mak. Vi var klara långt innan privatchaffisen stod på gårdsplanen så vi hann minsann med att byta sängkläder i alla sängarna, skönt att ha de gjort.

Jag vinkade av myset och sa att jag älskade henne, jag önskade chaffisen en trevlig helg sen drog jag igen bildörren. In och ombyte till löparkläderna. Jag hade en tänkt rundan klar i knoppen och den skulle bli 15 km lång. Det förändrades dock på vägen. Jag var pigg och det var en underluvlig höstdag så jag kunde inte låta bli att springa lite till. 22 km bankade jag in på måbrakontot.
Kaffe, dusch och chill sen kom taxin upp på gården igen. Med sej hade den två fröknar som var helt sjövilda när jag öppnade dörren. Det är stort att ha kompis med sej hem i taxin. Det tog ett tag innan dom kom ner i tempo, jag bara log. Dom var helt underbara.

Vi dansade lite tillsammans sen var det dags för mej att fixa lite mat till tjejerna.
Det åts och det pratades väldigt. Jag fick även ta hand om disken för dagen, jag lät dom hållas, annars är vi väldigt noga med att alla ska hjälpas åt men för dagen fick dom alltså lite dispens.
Dom bytte om till festkläder. Det väntade party.
Jag gav dom lift till stan sen fortsatte jag till tant N. Det var längesen vi sågs så det var extra mysigt att få kramas. Vi drack kaffe och blurrade om allt som hänt i våra liv. Så skönt att få en uppdatering på hennes liv och lika skönt att jag fick dela med mej av mitt liv. I två timmar höll vi på och det var bara tyst under andningen ;)

Jag hämtade upp mitt mys på festen och hon hade verkligen haft en toppendag. Skoldagen hade varit toppen, eftermiddagen hemma hade varit toppen, kalaset hade varit toppen och att vi sen avslutade kvällen ihop tittandes på fångarna på fortet gjorde ju dagen total.

Ett samtal vid sänggång gjorde mej lycklig och bedrövad på samma gång. Att sakna en annan människa kan vara så fruktansvärt jobbigt. Att livet ska behöva va så!

Chilla proffset ;)

Jockarp.

Ehhh Släpp det nu....

Jag skulle skriva ett blogginlägg men det var tvärstopp. Jag hade inget jag ville dela med mej av och det jag hade behövt skriva ville inte komma ut i mina fingrar. Jag undrar just vad det är som händer. Ena dagen brinner det i fingrarna på mej och andra dagar är det totalt likstelt i fingertopparna. Jag saknade känslan, jag saknade förmågan. En märklig men ändå skön upplevelse på något sätt. Jag väljer att se det positivt, att jag inte har så mycket inom mej som måste ut i textform. Jag är harmonisk helt enkelt.

Jag har lärt mej mycket det senaste året och en sak är att lära mej att släppa saker som jag inte kan påverka eller saker som jag egentligen inte ska försöka påverka.
Jag har fyra kollegor av det manliga könet. Jag säger nu väldigt ofta till de där herrarna när dom kickar igång på något att:
- Eh släpp det nu
Dom glor förvånat på mej och sen skrattar dom rakt ut och i nästa andetag säger dom. Ha, ska du säga som aldrig släpper något.
Tja svarar jag skrattandes, så var det innan men inte nu. Jag har lärt mej att hantera vissa saker på ett annat sätt.

En sak som är väldigt positivt med att jag lärt mej släppa vissa obetydelsefulla saker är att i och med mitt deltagande i Bonde söker fru så ser sej vissa människor ha rätten att skriva på sociala medier om saker dom "tror" har hänt i min historia. Bland annat om hur mina tidigare relationer har varit. Vissa har till och med sett sej ha rätten att höra av sej direkt till Tv4, det dom nog inte räknade med är att det är vardagsmat för tv att ta emot såna påståenden.
Jag ser det som helt galet att människor ens orkar lägga energi på att skriva mail till en Tv kanal och tro att dom ska svartmåla personer som medverkar i deras produktioner. Hur orkar man bara?
Ehh jag släpper det nu ;)

Släpp och lättsamt tog jag med mej min dotter till badhuset, där möttes vi upp av min icke kaffedrickande vän med tillhörande son. Mollie lämnade en inbjudan till sitt kommande kalas och var stolt över det.
Det var lite segt i bassängen till att börja med men sen var proppen ur och dom lekte super fint ihop. Mammorna kunde förgylla tiden i bubbelbadet. Gosse så skönt det var.
När vi var lagom skrynkliga piffade vi till oss lite och körde till ett mathak. Alla åt friskt, sjön suger så att säga ;)

Hem i fulle rulle och hopp i bingen bums. En toppen eftermiddag var till ända.

Kvällsmys...

Jockarp.

Nytt hotell over there....

Snart dags igen ;)

Uppstigning 05:00 och det var faktiskt en god morgon, jag kände mej utvilad, jag kände mej stark.
Arbete och skola. Hej vardag.

Jag hämtade Mollie efter skolan och vi for hem bums. Vi hade bestämt att vi bara skulle chilla hela eftermiddagen och kvällen. Jag vet att jag har lite problem ibland med känslan av att tiden går och att jag inte lever. Men nu var det bestämt, chill för hela slanten.

Det gick sådär, ett totalt misslyckande ;) Mollie började slå in paket till ett kommande kalas och jag kände mej överflödig så jag gick ut och angrep gräsmattan, den klipptes och jag funderade över om det möjligen var sista gången på denna säsongen?
Det luktade underljuvligt. Det är något speciellt med nyklippt gräs.

Jag fick ett mail gällande min resa över Atlanten. På grund av stormen som rasade i Miami så kommer vi får byta hotell. Självklart föll valet på ett än lyxigare hotell. Snacka om kompensation, så ska det se ut. Men jag tror att det inte finns så många val i en sådan situation. Folk blir nog småilskna om det skulle visa sej vara sämre standard än det man köpt. Det känns i alla fall som om jag kommer få en bra uppladdning innan loppet.

Middag för dagen blev spridda skura. Mollie ville ha taco rester, det ville inte jag. Jag brassade en hel hög med pannkakor i stället. Världens godaste pannkakor. Jag åt groteska mängder, bara för att jag kunde.

Jag använde hjärnan ett tag på kvällen medan Mollie kollade på fångarna på fortet. Jag älskar min kreativa sida och när den kommer så vill jag bara ösa på. Jag skrev så fingrarna glödde på mej och orden bara välde ur mej. Den är så otroligt skönt att skriva såna dagar, jag hade förmodligen kunnat leverera en hel bok om jag låtit fingrarna leka färdigt över tangenterna, men näpp det gav jag dom inte.


Eftersom vi redan kollat på veckans program av Bonde söker fru så kollade Mollie på My Little pony och jag donade med hushållssysslorna innan det var dags att gå och knyta sej för natten.
Vi hade en chill kväll, men inte så chill som vi bestämt....

Jockarp.

Minnen....

Min lilla tjej....

Att somna helt utschasad på kvällen är en skön upplevelse, bara det inte alltid är så. Jag somnade vid nattningen med Mollie, jag vaknade, borstade tänderna och klappade ihop igen. Tydligt var att det saknats några timmar av varan sömn. Men nu är jag återställd, tror jag i alla fall.

Jag arbetade åtta timmar och för dagen bestod jobbet av inre tjänst. Det var ett tag sen men sista spiken i kistan skulle i så det var bara att ösa på. Instruktionerna är nu klara och jag lägger det bakom mej.
Under tiden jag satt och pysslade med instruktionerna så fick jag besök med en fråga om jag kunde tänka mej att hålla ett föredrag gällande säkerhet och arbetsmiljö i projekt. Självklart blev mitt svar. Ett nej öppnar fortfarande inga dörrar så jag öser på :)

Jag hämtade upp myset på fritids, jag hade ett väldigt bestyr att hitta henne. På lappen på dörren stod det Vi är i gympasalen men när jag kom dit fanns det inget mys, dom andra barnen informerade mej om att hon var i matsalen och åt mellis. Jag gick dit men under tiden jag gick dit så hade hon gått ut en annan dörr och hon hade hunnit till gympasalen. Cirkel hej. Slutligen hittade jag henne och vi kunde ta oss hem till byn.

Jag packade Mollies badväska sen gick vi upp på undantaget till mormor. Det var hon som skulle ta Mollie till simskolan. Själv skulle jag angripa berget. Jag smackade på med 23 km, precis lagom, den sista milen märkte jag inte av för jag hade fullt upp att sortera tankar i huvudet. Jag gillar det. Benen bara trummar på, lungorna och hjärtat sköter sitt och samspelet dom i mellan är helt underljuvligt. Det är det jag kallar för löparglädje.
På tal om löpning så fick jag mitt startbevis till New york maraton, lite små pirrigt är det allt. 150 000 personer vill springa loppet varje år. ca 50 000 får chansen.
Jag är alltså en av dom 50 000 personerna år 2017. Mäktigt.

När jag kom hem från min löptur var lilla fröken Vilhelmsson lössläppt i köket i full färd med att göra Taco. Hon älskar Taco och jag älskar när vi äter det andra dagar än fredagar, det är min kopp off te det ;)

Lite chill i soffan där jag kollade lite gamla bilder och Mollie spelade något pedagogiskt spel på paddan, sen väntade lopplådan för oss båda.

Hon var sååå liten <3

Jockarp.

Böcker och leende.....

Lämnade detta tidigt....

Klöök. Uppstigning klockan fem, det är ingen höjdare, speciellt inte efter en natt som gått i tecknet hett, passionerat, eldigt och därmed vaket. Visst att det var värt det men man får alltid betala i någon ände. Och plikttrogen som jag är så klev jag upp fastän jag helst av allt velat ligga kvar och gosa.
En snabb titt i spegeln medans tänderna borstades. Hua det var ingen vacker syn som mötte mej, men jag kostade ändå på mej ett leende och då kändes allt så mycket bättre. Ett leende kan förändra väldigt mycket.

Dagen bestod av att flytta ved med en 80-tons truck, jag gillar det väldigt och just nu skulle jag kunnat sitta bakom spakarna i alla oändlighet känns det som, men ja, jag vet hur jag är och hur jag kommer att känna inom en snar framtid. Jag kommer behöva utmanas.

Mollie lämnades av vid taxin av min kära sambo och hon hämtades upp på fritids efter skolslutet av mormor.
När jag kom hem hoppade jag bums i löparkläderna och drog iväg. Upp för mördabacken, så härligt med motstånd. När jag sprang längs landsvägen så kom det bilar och personerna i en del av dessa bilar vevade ner rutan och tjoade på mej, dom gratulerade till kärleken och det var vackra ord om att dom tyckte att jag skött mej utomordentligt bra i Tv. Tack och ett leende sen drog jag vidare. Det är underbart med människor som kan glädjas med andra, jag blir varm i hela kroppen.

Detta underljuvliga fortsatte sen. Mollie och jag drog till stan, jag hade en hel hög med böcker som skulle levereras. Vi hade ett fasligt bry att bära allt men min lilla vapendragare var mej behjälplig. Tack.
Vi lämnade böckerna och körde och handlade lite mat. Vidare körde vi till ett ställe som heter dollarstore, det var första gången jag var där. Jag såg det som komiskt att jag inte varit där och att det stod skyltar om att dom skulle fira ett år. Helt otroligt egentligen med tanke på att det inte är jätte många butiker som öppnar i vår lilla fina stad.
På varje ställe vi besökte var det samma sak, alla kom fram både kända och okända för att gratulera mej till att Louise och min väg korsades. Många var småbesvikna för att dom inte fick följa oss på gården men självklart förstod dom och tyckte att jag fattat helt rätt beslut. Man blir stärkt av sådan feedback helt klart.
Vi kom hem till palatset senare än planerat men så är det när man är sugen på att tjitttjatta med alla som kommer i ens väg ;)

Vi lagade en snabb middag och landade som två vrak i soffan till fångarna på fortet. Mollie älskar fångarna på fortet just nu. Och jag behövde en stunds vila.

Stockholms besök ;)

Jockarp.

Familjemys....

En helg i familjens tecken, vi prioriterade helt enkelt oss själva. Mollie var förvisso på ett kalas på ett lekland men det var inte mycket tid vi var ifrån varandra.
Jag tog ett par löpturer men det var mer ett måste, allt för att vara förbered för det som komma ska, det drar ihop sej för 42 195 meters löpning ;)

Vi hämtade upp en väninna till Mollie och körde till Kristianstad. Vi lämnade av barnen på kalaset och sen körde vi in till stan. Vi strosade runt på stan och vips hade jag nya underkläder i spets och en ny kappa med tillpassande halsduk. Ett hål i plånbörsen blev det men jag hoppas kunna lappa ihop det igen.
Vi tog en fika vilket inte är vanligt sådär på tu man hand. Mysigt att bara sitta och titta på folk och sippa på en kopp kaffe.

En spontan middag med min kära sambos syster och hennes man, som av en händelse befann sej i krokarna. Det snoddes ihop en trerätters som om det var det mest naturliga som finns. Det var hysteriskt gott. Huvudrätten bestod av färskpasta, älg kött och en väldig massa örter och grädde. Gaaa vansinnigt gott. Det bästa var att det blev så mycket mat över så jag har två smarriga matlådor för kommande vecka, jobbet blir lite enklare när man vet att det finns något extra gott till pauserna. Jag längtar redan till lunchen.

Det hände en lite olycka med vårt vardagsrumsbord, Mollie målade en teckning där färgen gick igenom pappret, eftersom att bordet är gammalt fortsatte hela familjen att måla på det ;) Så jobbar vi.

Söndagen beslutade vi oss för att bara vara tillsammans eftersom att min kärlek ska befinna sej på annan ort en vecka och självklart ville hon ha mesta möjliga tid med mej och Mollie.
Vi var ute en stund på gården i det sköna vädret, men det varade inte så länge, vi fick avsnitt fyra av bonde söker fru och det ville vi se tillsammans. Så himla härligt det är att se alla underbara människor jag träffat genom programmet.

Eftermiddagen blev det bio. Filmen hette Ballerinan och Uppfinnaren, en mycket fin och sevärd film, inte kunde jag hålla tårarana borta denna gången heller. Barnfilmer är extremt träffsäkra känslomässigt.

Kvällen blev det spa i palatset, de bägge fröknarna som jag bor med låg i badet och bubblade och filosoferade, jag servade dom med än det ena än det andra.
Dom är allt bortskämda.
Dom drog på ansiktsmasker och det såg väldigt njutbart ut.

Jockarp.

Aktiviteter.....

Ännu en dag med utbildning väntade men först morgonbetsyren med min dotter.
Jag vinkade av henne hemma på gårdsplanen och passade samtidigt på att önska taxichaffisen trevlig helg.
Mot kursen och för dagen handlade det om travers. Det var bara förnyelse så det var enbart teoretiskt, vi räknade på vikt och vinklar. Vi samarbetade med varandra vilket gjorde det hela betydligt enklare och trevligare.

Hem och i löparkläderna, 11 km var precis lagom. Vädret var underljuvligt så det var små byxor och T-tröja på. Det gäller att ta vara på de vackra dagarna och jag njöt verkligen varje steg jag tog.

Jag hade lite logistikfrågor jag var tvungen att styra upp. Jag är extremt lösningsbenägen och ja, det vill minsann till att man är det med barn och familj.

Vi lever ett aktivt liv och i många fall känner jag att om jag inte gör något under dagen som gör att jag utvecklas så tycker jag att dagen bara går och att jag blir äldre och att livet rinner mej ur händerna.
Det är viktigt för mej att vara aktiv, det spelar ingen roll var det är egentligen. Men soffan nöter jag sälla på.

Jag lagade middag och hela familjen var nöjda över middagen, den var supergod.
Efter mat och uppstyrning av disk så skulle vi aktivera oss lite.
Vi körde till inomhus golfbanan.
Vi valde klubbor och spelet satte igång. På andra banan fick Mollie ett psykbryt så jag fick ta med henne ut och tala om för henne att det inte var okej att bete sej på detta sätt.
Hon stod utomhus en stund till hon samlat sej, tårarna torkades och spelet fortsatte sen i den glädjen som vi tänkte oss från början.
Det blev alltså en supermysig stund till slut.
Ohotad segrare blev min kära flickvän, vilket spelade mej noll roll. Det hade varit skillnader om jag varit tio år yngre då hade jag blivit oxtokig om jag förlorade, men nu är jag alltså inte så känslig ;)

Hem och popcorn skålen laddades till Idol. Jag var inte super intresserad av programmet men det var mysigt att sitta tillsammans mumsa popcorn.

Segraren.....

Jockarp.