God jord?

Vardagen tuffar på och det blir bättre och bättre. Det gillar jag.
Jag har fått in lite löpning på kvällarna för att jag är så vansinnigt seg på morgonen nu för tiden. Jag orkar liksom inte. Jag räknar med att det är en övergående fas. Det måste det vara.

Mollie började på fritids, men det blev kortvarigt, en dag sen var hon hemma igen. Jag fick en fråga om hon var tvungen att vara på fritids eller om hon kunde få vara hemma och hitta på lite annat kul. Självklart fick hon slippa fritids, ingen är lyckligare än jag gällande att Mollie har goda relationer till människor jag vill ha i mitt liv. Jag blev superglad.

Att jag sen fick rapport om hur underbart dom hade det under dagen gjorde mej både glad men även lite avundsjuk. Jag ville också vara med på roligheterna.

Skobekymmert inför bröllopet är nu avklarat, jag var inne i skobutiken och jag fick med mej två par skor hem för provning. Ett par var supersnygga men för mej svåra att känna mej avslappnad i. Dom andra var snygga men inte riktigt lika heta men dom kunde jag ta mej fram smärtfritt i, tja så valet var ganska enkelt.

Ekbordsarbetet går sakta framåt, färgbutiken fick besök och vi beställde ett vax som ska användas för att smörja in bordet med. Det kommer bli super det. Och jag tror att vissa saker behöver lite tid, för att landa och för att bli bra.

Vi tog oss upp på berget och till sjön som ligger på toppen. Så enkelt att piffa till matlagningen en vanlig tisdagskväll. Att maten grillades i underljuvlig miljö och till ett väder som vi inte varit bortskämda med gjorde att det smakade himmelsk. Jag njöt i fulla drag av både miljön och människorna jag hade i min närhet. Det var så vackert.

Jag fick ta ett jobbigt samtal under kvällen gällande min dotter. Saker måste redas ut ibland och detta var en kväll för utredning. Mollie var lyckligt ovetande om samtalet vilket är bra, barn behöver inte veta allt.
Jag kände mej tydlig och jag kände mej vuxen över samtalet.
Om det föll i god jord återstår att se.

Jockarp.

Känslovågor....

Mollie tryckte på varje liten öm knapp i min kropp. Ibland är motståndskraften noll. Jag var låg. Problemet i det läget är jag inte riktigt vet anledningen och heller inte vad jag ska göra för att ta mej ut ur lågheten.
Jag låter tiden gå och det funkar sådär, jag behöver hitta en väg, men jag är inte där än.
Jag bet ihop i alla fall för att inte påverka omgivningen allt för mycket. Hur jag lyckades, nja det är svårt att säga.

Vi började baka en kaka, och det lättade något, fokus på annat. Jag spelade musik, fokus på annat, jag tog några lätta danssteg med min dotter. Fokus på annat.

Tant N kom och det blev en vändning, att bara sitta rakt upp och ner smuttandes på en kopp kaffe och lyssna på två kloka kvinnors samtal om sitt inre, kärna och roten. Det gjorde mej varm och en vördnad över att två människor som ses utan historia ihop kan prata samma språk, våga prata om saker som sitter långt in i sitt inre, sår och läkning. Jag kunde inte på något sätt blanda mej i samtalet, det var för stort för mej just då, jag kunde inte greppa. Tystnaden blev min väg ut och det var en skön väg.

Efter resan inåt satt tant N och jag kvar ensamma på altanen och samtalade om min inre resa, om vad som händer i mej, om oro, ro, trygghet, tillit, mina sår. Vi pratade om Mollie, framtid, vänner och familj. Vi pratade om livet och vi nuddade även ämnet döden. Ja vi pratade om det som är viktigt i livet helt enkelt.
Jag mår bra efter våra möten, energin fylls på av att jag tömmer ut vissa saker och det är fint.
Vi kramades stort innan vi sa hejdå och löfte om att snart ses igen gavs.

Middag lagades och det blev något för mycket smak av vin i såsen så Mollie vägrade äta efter provsmakning, nja smaker är inte alltid lätt. Hon blev dock mätt i alla fall och det var ju skönt.
Hon skulle åter lägga sej själv och jag kan inget göra åt det. Jag får finna mej i den rådande situationen just nu.

Kvällen bestod sen åter av djupa samtal och jag finner sidor i mej själv som varit svåra att nå i mitt tidigare liv. Jag välkomna dom varmt, det är viktigt och otroligt intressant.
Även en nattlig mannekäng skedde. Det stundar bröllop och klädvalet (sko valet) är inte solklart just nu. Men min tro är att vi löser det, snart...

Hur svårt kan det va? :)

Jockarp.

Slem...

22 kilometer på berget innan frukost det är livskvalité det ;) Jag var pigg och fräsch i kroppen, anledningen till det är förmodligen att jag inte pressar kroppen fullt ut just nu. Antal mil i veckan överskrider sällan 7 mil just nu.

Från berget till bruket, jag hade lite att styra med och ett nytt stort projekt med mycket folk i rörelse behöver ibland lite stöttning för att risker ska minimeras. Allt såg lugnt ut så det blev en behaglig och bra stund på jobbet.

En eftermiddag utomhus med min dotter, det var skönt. Vi plockade bär och det första plommonet på trädet smakades. Trädet är speciellt eftersom hon fick det av våra grannar när hon hade namngivning.
Björnbär och hallon plockades och det skulle klart kladdas lite med det, det är ju självklart i en liten tjejs liv.
Vi passade på att bjuda en lite ponny som går i hagen i trädgården på en ekologisk morot, myset var rädd om fingrarna, men hon vågade till slut.

Middagen för dagen bestod av porterstek och det är så sjukt gott, enkelt också vilket gör det hela ännu mer toppen. Vi åt som små hästar allihop.
Godisskålen ställdes fram och filmen rädda Willy sattes igång, Jag har lite svårigheter med filmer där det handlar om djur och barn så jag pluggade in hörlurarna, la mej på soffan och lyssnade på musik. Enkelt och skönt. Lättlevt.

Mollie gick och la sej i sängen och efter en stund kom hon upprusandes igen. Hon hade tappat ännu en tand, det är tufft för tandfèn dessa dagar.
Feén hade ingen slant inne så jag fick gå ut i bilen, barfota såklart. Inte det smartaste valet, jag spatserade rakt på en snigel, slemmigt värre. Klök.

Jockarp.

Rätt fack...

Senaste ;)

Dagen bestod av arbete och mailkonversationer med TV4. Det är mycket på spisen nu och mer lär det bli. Alla är tillbaka från semestern och Sverige börja minsann fungera och leva upp igen. Allt stannar ju av under sommaren, den är en total avsaknaden av allt vad rutiner heter.

En ny telefon hämtades ut och det är lite småmeckigt med att få allt att funka som innan, i alla fall när man helt enkelt har tummen mitt i näven när det gäller teknik.
Jag mailbombade en snubbe på IT-avd så han hade mej på halsen under stora delar av fredagseftermiddagen. Men bra det blev det minsann. Nu kan jag åter både svara och ringa och lite där till.

En vända till Växjö för att hämta upp en fager kvinna, jag kände att jag saknat att köra bil. Funderar starkt på att bli taxichaffis. Sällskapet var för dagen inte så muntert men så är det ibland, solen skiner inte alltid, även om jag numera är specialist på att simulera just solsken en mulen dag ;)

Myset hämtades upp och eftersom att ingen ville umgås med mej så angrep jag vedhögen, där var jag en stund filosoferandes, tankarna samlas och läggs i rätt fack. Det gäller att har ordning.

Jag fortsatte att sortera och det gjordes i löparskorna, en mil en fredags kväll på mitt älskade berg. Mördabacken hej. Jag mötte en bybo och honom växlade jag några ord med. Jag älskar sommaren när folk är ute och rör på sej och man kan stanna till och samtala om stort och smått.
En fotbollsmatch var i full gång på byns plan, nostalgi på hög nivå. Det är en plats där jag hade många lyckliga timmar under min uppväxt, samlingsplatsen i byn liksom. Alla barn var där när deras föräldrar lirade boll. Jag log när jag hörde spelarnas gap och skrik, doften av gräs och linement. Minnen kickades igång fullt ut ;)

Hem kom jag och två fröknar satt och gottade i sej en varsin pizza när jag kom innanför dörren.
Festandet ser inga gränser i det Månsagårdskapalatset.

Mollie skulle somna själv så det blev ännu en kväll där jag gick bet om den trivsamma stunden. Men hon var nöjd och det känns ju bra.

Jockarp.

Klänning och ekbord....

Nöjd....

Tröttheten håller ett stadigt tag om mej men jag lägger ett stort hopp inför helgen. Löpning, vila och mys med mina nära det är min prio det.
Att jag är inne på sluttampen på min dagtjänstgöring känns faktiskt väldigt bra.
Skiftgång och en arbetstid på 75 % känns precis lagom. Det gäller att passa på när möjlighet ges och Mollie är nummer ett.

Jag hade samtal gällande mysets skolstart och det är en del som ska styras upp innan jag är helt tillfreds med situationen, men jag har tron om att vi ska lösa det, på mitt sätt ;)

Jobbet flöt på väl och utstämplig skedde tidigast möjligt, jag var hemma i Jockarp lite efter tre och det var en glad liten tös jag mötte. En av kamphundarna hade namnsdag och det hade klart lilla fröken anammat och firat väldigt. ballonger och tårta. Så jobbar hon.

Vi drog hem och vi vilade lite i mysets säng, hon spelade spel och jag låg nära och lyssnade på henne när hon småpratade om vad som skedde. Super mysigt.
Middag lagades och efter uppröjning av det så startade projekt ekbord.
Det arbetet har legat ner ett litet tag, jag har inte haft varken tid eller lust men så plötsligt händer det.
Skruvdragare fram, musik i högtalarna och en chef som är tydlig i hur det färdiga resultatet ska se ut.
Svetten öste av mej, 25 grader inne, mätande, skruvande och på tok för mycket kläder. Dusch två var ett faktum.
Bordet blev klart och nu tar jag min hand ifrån det, nu ska det vaxas och det är en sak jag absolut inte ska lägga mej i. Just nu väntar jag bara tills söndagssteken ska intagas på bordet från vår egen skog. Det kommer bli en mäktig upplevelse det.

Från ekbord till långklänning. Det stundar bröllop och order lyder långklänning utan Convers. Ett Morr från mej men ibland får man helt enkelt rätta in sej i ledet, något mot min vilja dock. Klänningen blev fin men jag känner mej ändå inte helt ok, snubbelrisken är ett faktum och jag ogillar skarp att inte kunna röra mej helt fritt.

Kraschlandning i soffan efter en effektiv dag, en film baserad på en verklig händelse gjorde att ett par tårar föll från min kind. Känsligheten har ökat sen jag blev mor, det är en sak som är säker.

Jockarp.

Färskt....

Jag björnade på med en morgonlöptur i mördabacken, det var en underljuvlig morgon när jag väl kom upp och kom ut. 06.10 var jag klar med mitt pass och eftersom det var en morgon där graderna visade på 17 grader varmt och jag hade långärmat på mej, så var det hett. dålig timing gällande klädvalet minsann. Svetten öste vilket var helt rätt.

Jobb väntade och det gick fint. Det såg bra ut och det är viktigt, det är mycket människor i rörelse och mycket riskfyllda jobb och det under viss tidspress gör att riskerna ökar avsevärt. Men just nu är det kontrollerbart.

Jag hämtade upp mitt mys som fortfarande lever sommarlovs livet, (vilket hon är värd) Hon blev ovän med morfar gällande hur vida Doraspelet skulle spelas, jag var glad att jag kom just då och kunde bryta deras någon i mina ögon oviktiga fight :)

Vi drog hem och jag började angripa vedhögen, årets värmekälla behöver komma in för att ge bättre effekt. Jag slet på som ett djur och halva högen fick jag in innan jag svett och skitig som en gris gick in för lite socialt umgänge.
Jag möttes av två totalt osociala människor som satt i soffan och spelade spel. Morr jag gick ut igen, skottkärran och flåhackan sen gick jag ner på Vesan och började plocka potatis.
Gosse vad jag njöt, frisk luft, underbart väder och en utsikt som är svårslagen. Jag sög in allt det vackra och en tacksamhet ilade genom kroppen när jag tittade upp mot det Månsagårdskapalatset. Mitt vackra trygga hem.
Jag bärgade en spann potatis och funderade över hur sjukt färska potatis vi skulle äta till middag, från jord till tallrik på 45 minuter, det är färskt det minsann ;)

En dusch följde och ett infall över att plocka blommor sköljde över mej.
Jag drog upp på berget för att plocka vildkaprifol, dom doftade ingenting när jag plockade dom men jag vet vis av erfarenhet att under kvällen kommer dom lukta himmelskt. Vilket även skedde. Doften spred sej i hela huset och än en gång funderade jag tacksamt över den situation jag sitter i. Så Lättlevt.

Middagen bestod av kotletter och färska, färska potatisar. Vi åt glupskt allihop och Mollie bad om mer flera gånger.

Nattningen skedde, och det utan vuxet sällskap, jag känner mej utanför dom gångerna men jag vet att jag måste respektera hennes vilja, det är viktigt.

Jockarp.

Fantastiskt....

Hittade en bild på en liten tjej ;)

Stormåne betyder lite sömn och just nu är det helt klart en stor bristvara i mitt liv. Jag formligen hasar mej upp ur sängen och det är ovant, jag brukar hoppa upp full av energi och förväntan inför dagen.

Jobbet flöt i alla fall på väl och jag fick mycket gjort, mötena börjar att hopa sej nu igen och det känns verkligen som om man kommer från askan in i elden.

Mollie hade ännu en toppen dag med mormor, dom körde till sommarlandet i Tomelilla och karuseller hade åkts och badlandet hade testats. Hon hade ätit kioskmat och käkat glass, inga klagomål där alltså.

Jag drog hem från jobbet och angrep berget, jag har varit lite slapp på sista tiden, fokus på annat än träning, men nu är det annat ljud i skällan. Mitt tionde marathon närmar sej med stormsteg och nä man springer inte ett Marathon utan att träna.
17 km bankade jag till med och avslutade med mördabacken, det var en het upplevelse, det fanns inte en torr fläck på min kropp när jag kom hem.

Myset kom hem och efter en kalldusch på mej så körde vi in till stan för att veckohandla. Det var mycket människor vi kände så det tog sin lilla tid att ta sej genom butiken och vidare hem till byn.
Middag lagades och det var längesen jag stod vi spisen, jag kom på att jag saknat det.

21.00 och jag var helt slut, jag tackade för mej, pussade ett par tjejer god natt sen gick jag till kojs. Mollie var vaken och satt tryggt i famnen under täcket i soffan på en numera för henne väldigt viktig person. Jag hörde Pippi sången och jag log, jag slöt mina ögon, jag var fullständigt lugn och trygg men hela mitt liv just då, det var en underljuvlig känsla att känna en tisdagskväll ;)

Sömnen varade inte hela natten, närhet är viktig och ibland öser det bara över en helt och hållet. Denna natt var en sådan natt. Fysisk beröring och närhet, en enda stor massa av två kvinnokroppar, hud mot hud. Så viktigt, så hett, så totalt och så underbart. <3

Människan är fantastisk.

Jockarp.