underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 22 juli 2018

Materiell lycka.....

Mums...


Att börja morgonen med 2 mil på berget iförd ett par helt nya skor är en av dom bästa känslorna. Stockholm Marathon skorna var både snygga och supersköna. Jag njöt varje steg. Materiell lycka helt klart.
En liter vatten slank ner i ett drag när jag åter var hemma. Svettandet är extremt nu vilket även det känns bra.

Mollie tog sovmorgon och hade inte vaknat förrän klockan nio. Livsnjutare.
Vi lämnade undantaget och gick hem.
Lilla fröken var rastlös så jag sa till henne att gå och kolla hur det såg ut med björnbären. Jag hör ett högt tjut med infon om att det är mängder med mognade bär. Vi plockade hej vilt. Den känslan alltså ;)

Ljudet av glassbilen fick min dotter att hoppa till och titta leende på mej. Hon frågade, kan vi mamma. Klart vi kan blev mitt självklara svar.
Lyckan var total när vi stod vid landsvägen och väntade på bilen så vi skulle kunna stoppa den.
En paket löd order och en paket blev det.
Åhh får jag smaka direkt, kvittrade hon. Jag log och åter svarade jag ja på hennes fråga.

Vi gjorde oss i ordning för en kväll på stan.
Vi drog på festival i Karlshamn, där blev vi inbjudna till några väldigt goa och härliga människor. Frågan kom om vi ville äta tacos. Så gästvänligt och trevligt. Vi tackade ja och Mollie hjälpte till i köket. Jag satt i soffan och chillade.

Lite karusellåkning på festivalen hann vi med, festen fortsatte men för myset och mej blev det minsann kväll.

Dom då....


Jockarp.

lördag 21 juli 2018

Winnerbäck....



Jag kröp ner till min sovande dotter. Hon är verkligen inne i sommarlovschillet. Hon skruvade på sej lite och öppnade ögonen. Hon informerade mej om att hon inte sovit klart, nähä. När har du det frågade jag. Sen blev svaret.
Men hon sov inte mer, istället gick vi upp och gjorde scones, efter det drog jag på med en dubbel sats pannkakor, skönt att ha i frysen och bara plocka med sej när äventyr väntar. Förberedande mamman hej.

En löptur mitt på dagen. Allt för utmaningen. Hysteriskt varm. Men sju km senare stod jag i duschen och tyckte att livet var förträffligt fint.
Mollie packade sin väska hon skulle bo över på undantaget. Och av packningen att döma så är en emigration över Atlanten mer trolig än en lite natt på undantaget ;)

Lite gay på scenen. Bra där....


Jag kramade om min dotter sen bar det av. Jag hämtade upp min vän i Kristianstad och sen körde vi mot Helsingborg. Inom mataffären och inköp av picknickmat. Vidare färd ut till Sofiero.
Vi parkerade oss i solläge på en filt och intog vår matsäck. Det var världsklass på den känslan. Vuxet sällskap, ingen som behövde servas, bara ligga på filten och filosofer och glo på folk. Livskvalité.
19:00 drog Bob hund igång. Inget favorit band precis och nä det blev det inte efter den konserten heller.

21:00 kommer Lars Winnerbäck in på scenen och där förändrades kvällen totalt. Jag har glömt hur otroligt bra han är live och framförallt utomhus en sommarkväll i underljuvlig miljö. Det var en helt magisk afton.
Det var en glad Winnerbäck som levererade stort vilket även bandet gjorde och framförallt kanske trummisen. Jag blev nog lite kär där i Rododendronparken när kvällen blev till natt under månen och alla tusen stjärnor som tändes en efter en.

Hem till jockarp kom jag sent men jag var så fylld av energi av allt vackert som hänt så jag hade lite svårt att komma till ro. Sent slog jag igen mina grönbruna ögon i en skön natts sömn.

Tack....


Jockarp.

fredag 20 juli 2018

Vackert så det gör ont...



Efter att ha jobbat fyra dagar efter tre veckors ledighet kände jag ett väldigt behov av åter vara just ledig.
Från och med nu ska jag under sex veckor bara lufsa runt i paradiset och bara göra sånt jag vill och träffa människor jag vill. Hur lyxigt är inte det då?

Jag hämtade upp myset från sista dagen på fritids. Och hon började bums berätta om att en kille kärat ner sej i henne.
Hur vet du det blev min självklara fråga? Han sa att jag var snygg sen sprang han efter mej hela tiden. Okej svarade jag. Och hur gick det sen då? Nä sen berättade jag att det var min sista dag på fritids och då frågade han om vi kunde kramas och jag sa att det går bra för jag är ju väldigt kramglad.
Jag fylldes av värme och jag log åt att hon berättade vad hon kände och hur hon tyckte om hela situationen. Jag älska verkligen att hon delar med sej. Hoppas det håller i sej.

Det var sjukt varmt men jag var i behov av en löptur, den blev kort och den blev extremt het. Totalt dygnsur av svett spatserade jag in i duschen för uppfräschning. Jag behövde göra mej redo för firande av ledigheten, vi ville fira rejält så vi körde och köpte lite god mat och drog vidare till Valhall och Ätterstupan.
Det är hemska sägner och förhoppningsvis bara myter om platsen. Det sägs att man innan den kristna tiden kastade ner gamla och sjuka ner för det 40 meter djupa stupet. Att dom gick en säker död till mötes råder det ingen tvivel om. Förvisso är det en bedårande vacker plats att dö på men jag vet inte om jag föredragit det där stupet. Hua.

Vi var ensamma på platsen och jag tror att jag blivit väldigt besviken och störd om det varit andra människor där. Vi ville vara vi. Vi åt vår mat och vi njöt av utsikten och av varandra. När myset var färdigäten så kröp hon upp i min famn och pratade om skolan och om att hon skulle få en egen nyckel till palatset. Jag bara njöt av hennes närhet och av att lyssna på hennes längtan.
En helt underljuvlig start på ledigheten.



Jockarp.

onsdag 18 juli 2018

Bondepraktikan....



Tropisk natt, ja det var det med all sannolikhet, vansinnigt hett under natten och även morgonen som brukar bjuda på lite svalka var het. Jag tog en promenad med hundarna innan det var tid att köra och lämna myset på fritids och vidare väntade ett pass i vedsvängen för min del.
Hysteriskt med jobb även denna dag men det var bara att bita ihop och hjälpas åt så gott det gick.

Jag hämtade myset på fritids och vi drog hem en sväng. Men mamma vi måste handla var den en lite tjej som påminde mej om, jasså sa jag, skriver du handlalistan då?
Jo då det gjorde hon, den innefattade både glass och godis, även mjölk grädde och tandkräm till unga fröken. Vi höll oss inte riktigt till planen, men nästan.
För dagen kom vi även ihåg tygkassarna för att bära hem varorna, jag gillar när vi sköter oss gällande det. Jag börjar bli vuxen nu ;)

Bibblan en snabbis, Mollie skulle låna om några Sigge böcker och jag hittade en riktig juvel i hyllan. "Den gamla svenska bondepraktikan" Jag blev förvånad över att den var så liten men när jag öppnade boken och läste förorden så fick jag med ens info om att den första utgåvan som kom 1508 och var skriven på tyska bara hade futtiga 12 sidor. Den utgåvan jag nu besitter har hela 143 blad. Inte dåligt. Det intressanta är också att det står att boken är uppdaterad så att man lättare ska förstå, men tja nog är den skriven på gammel svenska alltid. Svårläst med andra ord.
Jag läste lite i boken men sen behövde vi komma ut en sväng. Vi tog en vända med kamphundarna på berget.
Mollie blev ju getingstucken häromdagen och under hela promenaden intervjuade hon mej angående hur många getingstick jag fått under mina 41år. Nja cirka tio sa jag, hon skulle då ha reda på när och på vilka kroppsdelar.



När vi åter var hemma så skulle jag leta upp en bensindunk och öppnade därför en stor port. Jag såg dunken och hann att tänka, vad bra där står den. Pang, pang, pang. En hel svärm med getingar flög ilskt efter mej. Gaaaah. Spring skrek jag till myset och hon och hundarna sprang för livet.
Åtta stick räknade Mollie på min kropp :) Är det inte märkligt då, att där går vi en halvtimme och pratar om det och jag hinner inte hem förrän 10 stick i livet hux flux blir till 18 stick i livet.
Jag är glad att dom stack mej på mindre känsliga kroppsytor.

Jag slickade mina sår och vi tog en vända ner på vesan under kvällskvisten. Vi gick bananas på rundbalarna och Mollie sprängde nya gränser. Hon vågar utmana sej och jag gillar att hon gör det, bara det sker i hennes egen takt. Nu satt hon på balen och vips så stod hon på darriga ben rakt upp. Hon satte händerna i luften och skrek, mamma kolla.... Underbara lilla unge.

Dagen hade bjudit på temperaturer runt 30 grader och det var fortfarande hett i palatset trots att alla dörrarna stod öppna. Jag fick en attack att städa. Och inte bara det, sofffkuddarna togs bort och hela soffan fräschades till. Dammsugning och golvtorkning och svetten öste av mej. Men så skönt att se ett rent vackert hem.
Ja och så är det ju det där med att bo på landet. Jag ser bara fördelar med detta livet. Alltid utom just några dagar om året och det är när det bli nån slags fluginvasion. Det har det varit nu. Jag tror att min flugsmäck minimerade flugstammen med 200 flugor under gårdagen. Hua.



Jockarp.

tisdag 17 juli 2018

Hmm Jobb?



Humf, ja det där som kallas jobb provade jag på. Det var ett tag sen sist, ja det ska inte bli någon vana i sommar men fyra dagar denna veckan ska jag gnega på. Sen är jag arbetsbefriad några veckor till. Det var tufft jobb, mycket ved i omlopp och allt skulle tas om hand. Jag hann knappt slicka mej runt munnen så mycket var det att göra.
Detta gjorde det extra skönt att köra hem och hämta upp myset för att ge oss iväg vidare i livet.

Vi drog över berget till vänner och en sjö. Det sägs att det var 27 grader i plurret men jag lät mej inte luras. Med tanke på den där sutaren som drogs upp där för bara några dagar sen kände jag ännu mindre för att spatserar runt i det vattnet. Hua.

Mollie däremot hon låg i ett par timmar, hon träffade ett par tjejer och dom blev kompisar och lekte vilt i vattnet. Jag satt i min brassestol eller på brygga och pratade. Ovanligt ;)

Vi köpte hämtemat som vi välte i oss sen begav vi oss över berget igen. Hundarna fick en kvällspromenad på berget. Det var en märklig promenad. Jag gick i ung bokskog där löven hängde torra kvar på grenarna eller som i vissa fall att dom redan släppt. Det verkar som om skogen står i paus. Att en slags vila har infunnit sej på grund av torkan. Det var lite sorgligt att se men samtidigt har jag full tillit till moder jord. skogarna har vuxit sej starka i tusentalsår och säkert mött större motstånd än årets torka. Jag litar på att det löser sej på ett helt naturligt sätt.

Mollie somnade snabbt, det hade varit en ovanlig dag för henne med. Fritids, när var hon där sist liksom?

Kvällen ägnade jag mej åt att fundera, söka och planera. Jag ska snart ge mej iväg på en spännande resa och just nu håller jag på att reda ut logistiken på bästa sätt. Resan ska innefatta nya platser, möten med gamla och nya människor. Och vem vet vad som finns där alldeles runt hörnet, i det där som kallas framtiden?


Jockarp.

måndag 16 juli 2018

Stick...



Hundarna skulle hämtas upp hos uppfödaren, dom fick övernatta där för att vi var på nattlig galej. Mollie hoppade in naken i bilen med endast morgonrocken på sej, hon rockar den tjejen :)
Jag bara flinade åt henne och sa att hon inte var klok på en endaste lite fläck på kroppen. Men mamma! blev svaret.

Sjukt varmt vilket gjorde valet enkelt, vi behövde ett vattenhål. Vi hämtade upp en kompis till myset och drog till stranden, fel vindar och vattnet var isade kallt, vi körde vidare till poolerna och där var det tydligen bättre temperatur. Dom låg i hela tiden, dom var bara upp och välte i sej några äggmackor sen i igen.

Jag då, jo jag roade mej med att läsa och att prata i telefon, det är fantastiskt det där och jag tycker att jag gör det på tok för sällan. Pratar i telefon alltså ;) Ett par olika samtal med damer jag gillar. Enkelt att man blåser iväg ett par timmar vips.

Vi drog hem efter närmare fem timmars bad. Mollie hade tydligen bestämt att hon skulle bjuda sin mor på middag, Ok sa jag, du lagar maten jag fixar dukningen.
Att hon lagade en av mina favoriträtter gjorde inte så mycket. Korv och makaronerna. Världsklass. Så enkelt, gott och väldans nyttigt.

Mollie chillade lite i soffan och vipps skrek hon som en gast och tårarna sprutade på ungen. Vad är problemet vad har hänt blev min fråga. Efter lite sansande kom det fram att hon blivit getingstucken. Det första sticket är ett faktum alltså. Känns bra. Det gjorde självklart ont men hon verkar inte reagera mer än vad som är brukligt. Hon fick lite is på sen blev allt bra igen.

Hettan höll i sej och det var galet varmt i palatset, jag kunde inte vara ute och jag kunde inte var inne. Hua.
Vi lastade in kampundarna i bilen och körde upp till sjön mitt på berget. Visst att jag är badkruka men dom är ett snäpp värre. Dom går i kanten och nosar, det är allt. Mollie försökte hjälpa till lite men hamnade själv utanför fast mark.
Det var en underbart fin kväll, där vi befann oss precis på rätt plats. Så njutfullt.

Dom två.....

Jockarp.

söndag 15 juli 2018

Bonde söker fru fest.....



En liten lätt löptur fick kicka igång min dag. De känns fint i kroppen nu och det är en skön känsla. Redo för dagen liksom.
Hem, dusch och angripning av strykjärnet. Det är en övning jag sällan roar mej med och därav är kunskaperna minimala. Jag funderade över varför det är utformat som det är med en spets fram? Slutsatsen jag drog var att det var för att man skulle kunna komma emellan knapparna på skjortan, undrar om det är det som är den rätta anledningen. Nån som vet?

Skjortan på galgen och in i bilen sen bar det av. Vi drog inom grannbyn och kramade och sa hejdå till en lady som skulle fara till Stockholm under kvällen sen styrde vi bilen mot Älmhult.
In på sibylla för en påfyllning av näring sen vidare upp mot Toftaholms Gård.
Där möttes jag av leende människor och kramkalaset såg inga gränser. En av bönderna från förra årets bonde söker fru fyllde år och nästa alla bönderna från säsongen var på plats. Innan partyt startade på logen så gick vi igenom allt som hänt alla, hur det såg ut på relationsfronten och ja det var minsann några som hade lite extra kydda att bjuda på. Glädjande sådan.

Under kvällen pratade vi mycket om vad som hänt och var man stod i livet. Frågan kom upp om någon verkligen skulle göra denna resa igen om dom fått chansen, jag bara flinade och blickarna föll på mej sen flinade vi allihop. Svar ja alltså ;) Torkan var ett annars hett ämne, det är kris i vårt avlånga land och just nu är det ingen som vet hur höst, vinter och nästkommande vår kommer att se ut. Men det kommer bli knapert för många.

Vi fick en rundtur på gården i form av traktor och vagn, Mollie hon var pirrig när hon satt på bänken på vagnen. Hon hade långklänning och håret flög vackert i vinden. Jag log av de jag såg och över att hon är så medräknad överallt. Ingen ifrågasatte varför hon var med. Nej hon är självklar den tjejen ;)

När partyt växlade fart så tackade vi för en härlig kväll och begav oss söderut. Palatsets dörr öppnades runt ett snåret och då var min dotter sovandes. En lång men fantastisk fin dag var till ända.




Jockarp.

lördag 14 juli 2018

Överraskning och slemboll....



Vi vaknade tidigt så halv sju var jag löpare och redo för långtur på berget. Det var en behaglig morgon, så stilla och så svalt. Förvisso blev tröjan plaskvåt men så levererade jag distansen halvmaraton.

Kaffe på undantaget och en gammal jobbarkompis kom förbi, vi tjittjattade en bra stund innan myset och jag lufsade hem. En vända i duschen och kaffet till termosen koktes. Vi skulle åka iväg med några vänner till Ivö.
När jag pysslade med förberedelserna för dagen knackade det på palatsets dörr. Jag öppnade och min förvåning var stor inför mötet. Det stod en kvinna utanför med ett leende på läpparna. Hon bor i Stockholm så vägen hade varit lång. Jag flinade och slängde mej om halsen i en stor kram. Vilken överraskning. Jag informerade om att vi skulle iväg och bad henne följa med. Så blev det. Och vilken dag.
Vi drog till andra sidan berget för att hämta upp dagens sällskap sen vidare med bilfärjan till ön.

Vi började men lunch sen blev det bad. Tydligen var det väldigt varmt i vattnet för kidsen låg i ett par timmar utan att klaga. Jag låg på bryggan och filosoferade med damerna. En fin stund.
Det drog ihop sej till åska och det blev åska och regn. Helt galet mycket regn blev det. Vi satt på restaurangen under taket och lyssnade på smattret av regnet. Det varade ett bra tag. Jag har inte sett så mycket regn sen början av året.


Bra skyltat....;)

Att det fanns ett pepparkaksbageri på ön visste jag men jag visste inte var. Men jag ville ha reda på det så jakten startade när regnet avtagit. Vi letade en stund men slutligen stannade jag bilen och gick ut och frågade en snubbe på en stege. Han förklarade och jag tackade glatt för hjälpen.
Stället hittade vi men det såg helt öde ut, lite nerlagdindustikänsla.
Vi hittade dörren och vi flinade lite åt alltihop, mitt i sommaren och vi gjorde världens klipp i pepparkakssvängen ;) töffar.

Vi åkte tillbaka till fastlandet och stannade till på ännu ett badstället. En fiskare stod på bryggan och jag snackade en stund med honom, han var ute efter abborre men fick en sutare. Den ville vi kolla in lite. Jag höll i fisken och hela jag blev full av nått äckligt slem, bums ner i sjön med den slembollen igen. Klök vad äcklig den var och jag luktade fett med fisk på händerna efter den fisksmekningen. Tvi.

Hem till vännerna och chill i sommarkvällen. Kaffe och det drogs lite kort, vi filosoferade och njöt av kvällen och sällskapet. Barnen fortsatte att leka och det var en fantastisk dag och en fantastisk fin kväll. Så lättlevt.

Hepp... Nu ska vi göra oss redo för att dra på Bonde söker fru fest :)


Slem/stinkbomb

Jockarp.


fredag 13 juli 2018

Läran....

Alltså den finsmakaren....
Den sägs vara god....


Vi hämtade upp mormor och morfar, vi hade planerat en lite utfärd för dom. Att få till en tur som är intressant, rolig, lärande och god. Det var ungefär det som var tanken.
Och jag levererade minsann stort.

Vi körde mot västkusten och dom gissade hej vilt om vart vi skulle. Vi gav ledtrådar och vi flinade. Min mamma var den som lyckades lösa målet innan vi var framme. Och självklart hade dom varit där innan, vilket jag inte visste. Men dom har varit typ överallt.



Stället var Wapnö gård. Wow vilket ställe säger jag bara. Ett ekologiskt kretslopp. Jag blev grymt imponerad över hur allt hängde ihop och var i behov av vartannat för att existera. Det fanns ca 1400 mjölkkor och cirka 2300 kalvar och kvigor och alla var frigående. Mjölken som mjölkas från en mjölkningskarusell där 60 kor åt gången mjölkas på 17 minuter åker bums via rör till det egna mejeriet.
Det fanns ett ko-BB där korna förlöste sina kalvar i en gigantisk ligghall.
Där fanns ett kalvdagis där kalvarna fick gå tillsammans med sina kompisar i olika åldersgrupper. Där var det lek och bus i halmen.

En biogasanläggning som gav energi i form av el, värme och kyla. Självförsörjande alltså och allt detta men hjälp av koskit.
Mollie var nyfiken och räckte upp handen och frågade frågor och ja, jag var stolt över henne. Hon har ett mod att våga fråga, precis så jag vill att hon ska vara.

Ett slakteri höll på att byggas för att djuren ska kunna avsluta sina dagar på gården. Ett ölbryggeri fanns och en gårdsbutik. Det fanns en restaurang med sjukt god mat. Vilken kom från gårdens djur och växthus. Alltså vilket ställe. Hade jag bott där hade jag aldrig behövt lämna stället. Grymt.
Jag fick ett tips om en föreställning till hösten, Mord på Wapnö. Där äter man en trerätters middag och ser på teater och försöker sej på at lösa en mordgåta. Dit ska jag har jag bestämt, jag ska bara ordna med en dejt som inte är allt för skraj, för det lär bli mord och inga visor :)

Vi provade på köket och åt en supergod lunch och under tiden fick jag nys om ett glasshak av en böna som kommer från staden.

Vi lämnade gården (slottet) och begav oss mot glasshaket och mycket har Leonora Vilhemsson varit med om under sina 41 år men denna glassen var enorm. Den var både sjukt stor och sjukt god. Mollie som sällan går bet på något i matväg fick ge upp och faktiskt mata soptunnan med en klick glass. Vad stället heter? Riccardo glassfabrik & antipasti bar. Och ligger i Halmstad ute på vischan ;) Helt klart värt ett besök.

Ja dagen var perfekt, jag var med människor jag tycker om, i en vacker miljö, jag lärde mej nya saker, jag fick vara utomhus och jag fick fylla min mage med godsaker...
En dag i min smak, tack för det.



Ett slott och en prinsessa...

Jockarp.



torsdag 12 juli 2018

Sommarminnen.....



Nån slags rutin har smugit sej in i mitt semester mode. Löpning direkt från sängen. Jag gillar den rutinen. Jag fläskade på med 13 km och det i ett grymt uppförslut. Jag stötte ihop med ett par gubbar som rastade sina hundar. Dom flinade och sa ironiskt att jag hade bra fart. Det hade jag inte. Jag gav dom långfingret och mitt bredaste leende och önskade dom en förträffligt härlig dag. Som jag älskar småstadslivet.

En kvinna som jag saknat väldigt mycket kom uppkörandes mot palatset. Ibland blir längtan svår och på tok för lång. Tre veckor har varit allt för långt för oss.
Men nu är alltså ordningen återställd och vi kommer spenderad mycket tid ihop. Vi gick all in på altanänget. Så mycket att prata om, vi bara slappade i soffan och lätt munnarna gå ;)

Mollie och jag levererade inte precis någonting under dagen, vi njöt av livet, hon pulade med sitt och jag låg på soffan. Jag får snart liggsår ;)



Kvällen spenderade vi vid havet. En minigolfrunda vilken Mollie fick segerglassen efter. Om det var fairplay är skrivet i stjärnorna. De anordnades en tips och bingopromenad i anslutning till golfbanan och den skulle vi självklart medverka i. Mollie tog tips frågor och jag tog bingo. Hon läste frågorna själv och hon svarade på dom själv, hon är klipsk, jag kände mej oklipsk men jag vann minsann ändå. Två rader och bingo. Tjoho..

Vi gick längs havet och tittade på svanarna, på ett lastfartyg och på människor som hoppade från bryggan. Vi kramades och vi skrattade, vi hoppade på stenar och vi satt tätt tillsammans och filosoferade. De var en sån där kväll som man lägger till i minnet och plockar fram en gråruskig Novemberdag som vägrar att bli ljus.
Då plockas sommarkvällar som denna fram. Jag är enormt tacksam för att dessa finaminnesdagar kommer till mej och Mollie, att vi ser känner och njuter av dessa dagar som vi har tillsammans. Hon och jag.

På en sten vid havet...


Jockarp.

onsdag 11 juli 2018

Duckface....

Ankhäng ;)


Öm i hela kroppen efter en natt utomhus i soffan på altanen. Aj, jag är för gammal men myset låter sej inte påverkas av mitt gnäll om åldern. Det kunde varit värre säger hon alltid, du kunde varit 45, Eh lägg av säger jag tjurigt till henne. Jag älskar att hon är retlig, även att hon fattar ironi är ju latjo.

För att få ordning på kroppen blev det en löptur, mördabacken men för övrigt en väldigt lugn tur.
När jag kom hem välte jag i mej lite stektfläsk. Redo för dagen.

In till stan för att investera i en ny badleksak, den gamla delfinen exploderade i ett svagt ögonblick och är således historia nu. En anka köptes och det var minsann inte den lilla ankan. Den blev gigantisk.
Vi pumpade upp den och Mollie seglade iväg. Jag fick gå ut efter henne efter en stund, ett förmaningstal följde om att hon inte fick gå så långt ut, det mottogs sådär bra. Antingen lyder du eller sticker jag hål på ankan. Så är det. Jag var stenhård, noll förhandlingsläge alltså ;)
Sur som ättika kom hon upp på land och surade. Jag förklarade för henne att hon är duktig på att simma men att ankan lätt kan dra ut till havs och det med henne ombord. Och då hjälper det inte med hennes simkunskaper.
Hon mjuknade något och vi tog en promenad längs med strandkanten, vi gick hela stranden och målet blev bryggan. Där träffade hon en klasskompis och då var vår konflikt totalt bortblåst. Skönt.
Jag tog en kaffe vid bryggans kant och tjittjattade med lite folk som passerade. Livet.

Kvällen blev bra, vi lagade mat ihop, eller jag kockade och myset dukade. Trevligt.
Efter middagen tog vi en tur med motorcykeln ner på Vesan. Mollie fick skrattfnatt när jag körde så fort så kepan flög av, vi fick vackert vända och hämta upp den igen ;)
Hon kommer bli ett monster med fordon det är ett som är säkert det.




Jockarp.

tisdag 10 juli 2018

Mitt liv....



En morgontur i löparskorna, bästa starten på dagen. 12 km daskade jag till med och det är viktigt att jag håller igång. Det trettonde maratonet är på intågande och träningen har varit för låg sen den brutna armen. Jag är helt förlikad med att jag inte kommer att nå det mål jag satte upp i höstas. Men jag har med åldern lärt mej att se på saker med mer realistiska ögon vilket är glädjande ;)

Vatten och kaffe efter passet vilket gjorde att vi nu kände oss redo att angripa miljöstationen. Säckarna har legat och gonat till sej under några dagar i bilen. Jag drar mej alltid lite för att köra dit, jag får ofta skäll för att jag inte sorterar riktigt så noga som kanske är brukligt. Men för dagen gick det superbra. Ingen skällde på oss. Tumme upp för det och tummen upp för oss som tydligen skött själva sorterandet.

Mollie ville fira så vi köpte en glasstårta, den bjöd vi sen mormor och morfar på, väldans trevligt.
Till middag bjöds det på stekt fläsk, gosse så gott, det är världsklass på den rätten, i alla fall när den kockas i Jockarp.
Det var ännu en varm dag men vi kände inte för stranden, nä vi ville vara hemma. Vi tog fyrhjulingen och drog upp på berget. Vildhallonen plockades i en spann av lilla fröken Vilhelmsson, den stora fröken höll sej till att plocka blommor. Man ska göra det man är bäst på.

För ett tag sen fick jag en fråga om jag kunde tänka mej att medverka i en pod. Självklart blev mitt självklara svar. Men jag har funderat en del på det. Vad krävs av mej? vad är det för ämnen? vad ska den handla om? ja frågorna har hopat sej en del. Igår fick jag svar på frågorna. Ämnet var glädjande Leonora Vilhelmsson. Jag är bäst i det ämnet så nu är jag väldigt tillfreds gällande det ;)

Musik, ibland tycker jag att det finns för lite ny bra musik. Ibland letar jag aktivt efter bra musik och ibland dimper det ner i knäet på mej. I går damp det ner.
Sabina Ddumba har verkligen aldrig fallit mej i smaken men i går hörde jag en låt som var helt sjukt bra. Låten kom tydligen redan 2016 och 2017 framfördes den på en gala tillsammans mot cancer.
I Cry är en galet bra låt som kommer repetas en del i det Månsagårdska palatset framöver, älskar när jag träffar rätt.

Kvällen ja. Ja jag lyckades på något märkligt vis förhandla bort tältsovandet men fick vackert ställa upp på att sova under bar himmel på altanen. Men det är tusen gånger bättre. Jag älskar den bara himlen, eller ja jag älskar nästan allt som är bart och naket, det är skört och sårbart på ett väldigt vackert sätt.

Natten är kort, det var bara mörkt under ett par timmar och då låg jag och tittade på min dotter i stearinljusets sken. Mitt liv. Ja det är så enkelt och så fullt. Jag njuter av resan just nu. Mitt liv.

Mmm så är det....


Jockarp.

måndag 9 juli 2018

Är det sant?

<3
Jag började med ett löppass. Två vändor i mördabacken, bara för att jag kunde. Det var en go känsla när jag hörde Nomys låt Run i öronen och sten och grus formligen sprutade runt mina ben. Jag var ursinnigt stark uppför denna dag.
Dagarna har annars varit ömsom chill ömsom full fart. Vi har hängt i stan på festivalen, lyssnat på musik, pratat och kramats med mängder av människor. Livet är väldigt enkelt på sommaren minsann. Jag möter leenden vart jag än vänder mej. Som jag älskar det.

Myset och jag har haft fina dagar ihop, det är sällan konflikter nu och ingen är gladare än jag, men visst vi gör ju mest icke måste saker. Vi gör helt enkelt det vi vill och det är ju lite svårt att klaga på det.

Vi drog till poolområdet och där gjorde jag inte många knop, jag messade och läste en bok. En gång var jag i plurret och Mollie älskar det. Hon bruka gnälla på mej att jag är en badkruka och ja det är jag. Men jag lovade henne att i Thailand ska jag bada varje dag, det gillade hon ;)

Väldigt chill....
Bärplock....


Hem och korv på undantaget grillades. Vi fortsatte med en kaffe och mer samtal. Myset och jag lufsade hem men vi ville inte vara inne. Hon tog cykeln och jag apostlahästarna sen drog vi ner på Vesan. Alltså det var en magisk kväll. Det doftade underbart från dom nytröskade åkrarna. Svalorna flög över våra huvuden på jakt efter insekter. Jag gick barfota i stubben och halmens gyllengula strå var så inbjudande till att rulla runt en sväng, men jag lät vuxet bli.
Vi stannade till och plockade lite björnbär. Så galet tidigt dom mognat i år. Mollie åt, jag åt inte. Jag är ingen bärtjej precis.
Klockan var efter 21 men ingen av oss ville gå in, så vi lät bli. Jag körde lite ved och hon studsade med en boll.
Jag tror att detta är en av dom vackraste och skönaste somrar jag upplevt i mitt liv. Allt är så lätt, så vackert. Varför ser jag ingenting mörkt? Kan livet verkligen vara såhär? Är det sant?

Att jag fick ett mess på kvällen med orden "Vill bara säga att jag tycker om dej otroligt mycket och är glad att du finns i mitt liv"
Det ihop med orden från en annan viktig kvinna i mitt liv som skrev. "Jag längtar och saknar dej"
Fatta vad mycket kärlek och så många fina människor som finns i mitt liv...(Vänner)
Att jag kan ge dom så mycket trots att det känns som dom ger mej allt. Mäktigt.

Min plats på jorden.... Jockarp.



Jockarp.

lördag 7 juli 2018

Stjärnorna....

Konstskolan nästa ;)


Morgonen började med ett smärre psykbryt. Jag lastade hela bilen med pinaler och körde till miljöstationen. Jag möttes av stängda grindar. Anläggningen har öppet varje dag utom just på fredagar. Morr säger jag bara. Säckarna fick vackert ligga kvar i kärran.

Jag var i behov av lite fysiskt arbete och med den något förklenade armen så tar allt längre tid. Men jag körde lite ved. Det är nästan helt tomt och det är lika bra att börja lite smått så man slipper stressen inför vinter.
Medans jag körde ved målade Mollie tavlor, mellan varje lass kom hon ut och visade ett nytt alster. Hon är grym.
Tavlorna är tänkta till att placeras på vår nya uteplats med orangeri, ute-SPA och utekök vilket vi ska bygga inom dom närmaste 10 åren. Men nu är alltså tavlorna klara och det är ju toppen det ;)

Jag fick ett samtal under gårdagen, det kom råd angående hur jag ska använda sociala medier. Jag såg det som en tillrättavisning och jag tog emot det med förståelse. Dock flinade jag åt det också.
Det är sån skillnad på liv och liv. Jag har mitt liv i Jockarp på min gård ihop med Mollie och det kommer jag ha även efter hösten. Jag tycker det är kul med tv och media överlag inget snack om det, men samtidigt så är det inte mitt verkliga liv, det är bara en liten kort period i mitt liv.
Men dom som jobbar med detta, det är deras liv, hela tiden. Jag ser en skillnad där. Jag lever mitt verkliga liv dom försöker styra mitt "kortaperiodenliv" Och det får dom göra ;)
Jag ska verkligen föröka lägga band på min öppenhet men det retar gallfeber på mej att människor gör sina egna tolkningar så ofta, och att dom gör dom så fel. Vad är det som är så svårt med att fråga. Är det rädslan över att kanske inte få det svaret man vill ha?

Att jag ibland kallar möten med människor för dejt behöver ju inte betyda att det är en potentiell, flickvän/fru. En dejt för mej är ett möte med en annan människa. Är jag unik? Nä troligtvis inte. Men om man i sin egna lilla värld tror att det är så och utgår från det, ja då kan det slå slint fullständigt i tanken. Där vore det väldigt lämpligt att fråga istället för att bara tro. Jag svarar ju gärna ;)

Jag fick besök av en böna, vi hade en förträffligt fin eftermiddag. Lite chill i solen sen pimpade vi till oss för en kväll på stan.
Jag målade naglarna, både händer och fötter, Mollie berättade hur jag skulle göra, det blev väl sådär.
Redo för festival. Karusellåkning, langos, kaffe och vin. Massvis med folk och det är helt underbart, vi pratade med både bekanta och icke bekanta. Livet.

Vi lämnade dock stan tidigt och for hem. Vi parkerade oss i soffan på altanen under täckena. Ljusen tändes i lyktorna och mer vin intogs ihop med popcorn, vatten och choklad ;)
Där låg vi och filosoferade och tittade på när stjärna efter stjärna tändes på en allt mörkare himmel.
Vilken kväll och vilken natt.


Tjjoho....

Jockarp.

fredag 6 juli 2018

Socialt utsvulten....



Jag tror att jag stressat mina fötter lite mycket dom sista veckorna, asfalt löpning ihop med lite uttjänade dojor gör att vänsterfoten lackat ut.
Att vakna upp och med ens känna smärta i överdelen av foten var inget muntert uppvak precis.
Jag lät myndigt bli min tänkta löptur.

Istället tog jag en kopp kaffe och tjittjattade lite. Jag är inne i en väldigt social period i livet, det märker jag. Jag är som en målsökande missil vad det gäller möten med människor. Jag älskar den sidan hos mej själv. Vissa dagar kan jag prata med vem som helst om vad som helst. Detta var en sån dag. Vilket var väldigt bra.

Vi skulle nämligen till stan på en smådjursutställning. Mollie har ställt ut kamphundarna i flera år nu och gårdagen var alltså inget undantag. I två timmar satt vi på en filt med hundarna och pratade med barn och vuxna. Alla fick klappa och många var liksom jag, bara pratsugna. Så underljuvligt med dessa möten.
Prisutdelning sen hemgång.

En lady från vår kära huvudstad kom på besök och vi drog till stranden bums. Sjukt varmt i byn och vi behövde se havet.
Vi satt och filosoferade, Mollie badade, en bra balans, alla nöjda.

Så var hänt extra igång igen. Jag gillar dom där brudarna som jobbar på den tidningen, dom vet verkligen hur man skapar rubriker. Ja dom gör väl helt enkelt sitt jobb ;)

Kvällen hade jag fortfarande inte stillat min socialaådra, jag ville ha mer. Jag ville in till festivalen i stan. Men lilla fröken Vilhelmsson satte stopp för det. Hon ville vara hemma. Humf. Hennes ord min lag just då.
Men idag ska det festivalas hade jag tänkt.



Jockarp.

torsdag 5 juli 2018

Rosor.....

Kaffehäng....


Tanken var en långtur i löparskorna men när termometern visade på 23 grader redan klockan sju kände jag bara att det var en kass idé.
Jag tog en mindre runda, en sväng inom stan. Det var marknad och det hade jag på något vis glömt. Jag drack lite vatten på torget sen fortsatte jag min färd. Jag orkade inte med varken marknaden eller dess knallar just då.

Mollie Vilhelmsson sov som en stock när jag kom hem och det fortsatte hon med till halv tio på förmiddagen. Tufft med sommarlov vill jag lova ;)
Hon kom upp lite småyr och kröp upp i min famn, hon var på kramhumör, vilket passade mej fin fint.

Jag frågade stranden eller poolen. Svaret blev poolen, lite skönt kände jag, sanden har en förmåga att befinna sej på fler platser än just på stranden när vi kommer hem.
Mycket folk vid poolen och ett par grabbar från Mollies klass kom, dom och deras mammor hängde vi med under resten av dagen, vilket var ända till 17.00.

Hem en vända sen bar det av till stan. Langosmiddag. Snabbt, lätt och sommarkänsla. Vidare gick vi till kyrkan i stan där Mollies kusin skulle sjunga.
Det var superskönt att komma in i kyrkan efter den massiva hettan under dagen.
Det var många duktiga musikanter och sångare på plats men Mollie var lite sliten efter dagen så efter att kusinen levererat skönsång så lämnade vi faktiskt lite ofint kyrkan. Men ja så jobbade vi.

Jag plockade en ny bukett blommor och satte in på bordet under kvällskvisten. Jag blir lite småkär i den känsla att bara gå ut och plocka. Jag är lite sugen på att plantera lite rosenbuskar på palatsets domäner. Tänk vad underljuvligt att bara gå ut och plocka ett fång. Lyxigt.

Langostime.....


Jockarp.

onsdag 4 juli 2018

Skrattets dag.....

Den var det repris på ett antal gånger ;)


Dagen kickades igång med en tur i mördabacken. Dusch, packning av bil sen for vi iväg. Vi skulle ta oss från öst till väst. Vi tuggade mil och nådde vårt mål runt middagssnåret. En dam hämtades upp och vi tog oss till Liseberg.
Enormt varm vilket inte var så mycket att klaga på. Att det även verkade som om alla satt hemma i sina vråer för att heja på Sverige var inte heller något som direkt störde oss. Det var alltså rejält snålt med köer. Inga alls skulle jag vilja påstå.

Mollie var lite försiktig i början och vi var noga med att det skulle kännas okej för henne. Det ska vara roligt och spännande på Liseberg. Inte tvång och rädsla. Så ja, vi kände oss fram helt enkelt och modet växte på min dotter. Resultatet av det blev att vi hade en helt förträffligt rolig dag. Det var längesen jag hörde Mollie skratta så mycket som i går. Och jag ler av bara tanken på det.

Vi gjorde mer än att fara runt i karusellerna. Vi snurrade på chokladhjul, åt popcorn, glass. Vi smuttade kaffe på en parkbänk vilket gav utrymme för lite djupare samtal. Sånt som jag gillar stenhårt. Samtal på en parkbänk, finns det något som går upp mot det? tveksamt.



Vi lämnade av vårt sällskap runt 23:00 och begav oss hem. Mollie slocknade redan när jag kom på avfarten på E6:an. Hon var helt färdig, så lycklig, så glad och så otroligt trött.
Vi var hemma 01:20 och jag skulle bära in min något otympliga dotter via palatsets trappa, vilken är på tog för lång i dom lägena.
När jag la ner henne i sängen så såg jag att hon log. Hon älskar när jag sliter som ett djur när jag bär in henne i min famn. Jag tänker att det är minnen hon kommer att bära med sej av trygghet. Jag log och gick in i min säng och slog ihop på två röda.
Vilken dag. Den var fylld av kärlek glädje och skratt. Helt klart en dag som åker ner i braigalådan med en smäll.

Tack för den dag.



Jockarp.

tisdag 3 juli 2018

Den inre kärnan....



Något har uppenbarligen hänt med mej, jag känner det så tydligt. Den där tillfredställelsen av livet. Jag har ett inre lugn som jag aldrig haft. Jag har full tilltro till att det som sker det ska sker. Att allt har en mening. Jag vet att jag stått emot stormar där andra skulle blåst bort.
Jag är än mer övertygad om att min bok skrivits långt innan jag tog mina första små stapplande steg här på vår jord. Att varje blad har texter med ord och meningar om hur mitt liv ska levas. Jag tror att alla val jag gjort i vägskälen jag stått vid redan varit förutbestämda. Att jag kanske trott att det är jag som gjort valen, men att det i själva verket redan varit klart vilken väg jag skulle gå.

Jag drog några kort, det var längesen jag gjorde det och det stämde så otroligt väl in med min sinnesstämning. Att jag är tillfreds med mej själv, att jag inte försöker förbättra något, inte förfina något, inte öva upp något. Att jag är i vila och helt fri från band.
Jag har förstått att livet förändras ständigt, det utvecklas, dör och återföds. Jag har utvecklats, jag har dött och jag har återfötts. Det är ett enda stort hjul som snurrar. Ibland har mitt liv varit totalt nattsvart, jag har kämpat för att ta mej upp från det bottenlösa hål. Jag har sårats och i det har något i mej dött, samtidigt har något återfötts när jag starkare än nånsin lyckats se ljuset igen. Känna ljuset och vara i ljuset. I dom lägena har jag känt en tacksamhet för det svåra, det som dött i mej har också lämnat plats åt nytt ljus och det är så troligt vackert.

Att jag inte är en efterföljare, en imitatör av någon annan, jag är en ursprunglig individ och jag tror att jag i det hittat kärnan. Jag vet vem jag är. Ja, det har tagit ett tag men just nu behöver jag ingen guide, ingen handbok. Det känns som jag sökt något en lång tid och äntligen har jag funnit det. Vad det är vet jag inte riktigt men jag känner att det är något väldigt bra.



Jockarp.

måndag 2 juli 2018

Kvinnligt......

Jag älskar min nya klänning ;)


Uppvak i tält. Ja jag gillar läget nu helt enkelt. Så länge min dotter gillar det och jag inte bryter ryggen av mej så kör vi på. Vi har sommaren till vårt förfogande och vi gör om vi vill, eller ja, som Mollie vill ;)
Min dotter sov ruset av sej efter partyt och jag satte mej i trädgården och drack mitt morgonkaffe. Men klockan nio fick det minsann vara nog. Jag kröp in i tältet och väckte henne. Hon började prata om trappor och hissar det första hon gjorde. Humf ja ibland undrar jag var allt kommer i från.

Vi fixade och donade, jag stekte pannkakor som vi skulle ta med oss till stranden. Väskan packades och vi drog och hämtade en klasskompis till myset sen angrep vi stranden.
Det var fler kompisar på plats så där slog vi läger. Barnen lekte och vi vuxna pratade om livet, träning och kärlek. Jag stötte även ihop med Mollie gamla dagisfröken. Vi gav varandra en stor kram, så härligt. Vi pratade om dagistiden, vi pratade nutid och vi pratade framtid. Väldigt mysiga och trivsamma timmar där på stranden. Socialt viktigt.

Fem timmar senare var vi hemma i byn och vi lagade middag ihop. Vi gillar det båda två. Delaktighet är bra och vi har väldigt roligt bland kastruller och bestick.

Jag fick några bilder skickade till mej från en man, en man som jag lärt känna nu i sommar, en man som jag glatt informerad att om han vore tjej och gay så skulle jag lagt in en bamsestöt. Ibland conectar jag så enormt starkt med människor. Jag undrar vad det är som gör att det är så.
Bilderna gjorde mej så otroligt glad. Jag såg en vacker kvinna i en klänning. En kvinna som var stark och stolt, en kvinna som var en kvinna. En kvinna jag gillar. En kvinna jag känner väldigt väl.....Mmm den kvinnan var jag.

Lata dagar....


Jockarp.

söndag 1 juli 2018

Sömn?

På gång...


Sista barnet somnade två på natten och första vaknade halv sex på morgonen. Snacka om fest. Just nu är jag glad för Mollies skull för att det blev så lyckat och hon var så glad över sin fest. Att jag är trött är inget som fokus ska läggas på.
Jag fick storsanera huset efter att alla barnen åkt hem men det var snabbt gjort när jag väl satte fart.

En löptur för att rista av mej kalasandet. Jag tog en sväng i mördabacken, en go känsla. Jag stötte ihop med bylingen och självklart var jag tvungen att stilla min nyfikenhet genom att fråga dom vad dom gjorde i mina hoods. Tydligen var det en person som var på flykt som dom hade tanke på att fånga in. Jaha sa jag och sprang vidare med ögonen extra öppna för en person med orangefärgad tröja.
Jag mötte ingen på min tur, varken med orangefärgad tröja eller annan kulör.

Mollie låg utslagen på soffan när jag kom hem, hon slickade minsann såren hon med efter nattens begivenheter.
En snabb dusch sen väntade det lite party i regnbågensfärger. Kristianstad Pride och vi skulle självklart dit och sondera terrängen.

En träff med en kvinna jag för bara några veckor sen inte hade en aning om att hon existerade. Vi träffades, klickade, blev vänner och det under lite märkliga förhållande.
Vi kramades och leendena vi gav varandra var tydliga, vi gillar varandra.
Vi gick på Thairesturang. Egentligen skulle vi gå på Indisk det hade myset och jag bestämt, allt för att fira att jag fyllde 41,5 år. Men det fanns ingen uteservering i Indien så vi tog Thailand i stället. Kanonval det med.

Vi hade inga planer för dagen så vi följde men dagens dejt hem. Vilket bedårande vackert hem. Vi for tillbaka till stenåldern typ ;) fantastiskt.
Hem till palatset kom vi inte förrän åtta på kvällen och inte skulle vi sova inne, nepp  ut i tältet. Vi slog ihop halv nio, totalt slutkörda båda två. Ett par tuffa men superroliga dagar var till ända.

Paus....

Jockarp.