underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 17 oktober 2018

Gruppdejt.....

Redo för dejt....


Mollie vaknade tidigt, hon var skör. Hon var småhostig, lite hes och kramsjuk.
Vi valde kläder tillsammans och bacon till frukost beställdes.
Hon åt friskt vilket gjorde mej lugn. Har man aptit är man i bra form.
De sista jag sa till henne innan hon hoppade in i taxin var att om hon inte mådde bra så skulle hon be någon vuxen ringa mej så skulle hon hämtas.
Vi kramades och hon åkte till skolan.

Jag drog upp på berget, återigen möttes jag av en otroligt vacker höstdag. Jag gjorde en analys där på min väg och innan löpturen var klar förstod jag varför jag ser allt så vackert denna höst.
De var enkelt när jag väl kom på anledningen, liksom helt solklart.
Att jag ser allt så klart, så vackert denna höst har jag förundrats över i några dagar nu, men anledningen är att två höstar i rad har jag helt enkelt missat.
Jag har varit mitt uppe i ett sorgearbete efter separationer från kvinnor jag älskat. Inte konstigt att jag ser allt annorlunda denna höst. Det är tre år sedan jag befann mej detta läget mentalt och jag är så otroligt lycklig över att må så här bra och se allt det vackra. Jag ser höstlöven och med höstlöven kommer kärleken, ja det är sagt så ;)

Jag sprang en mil, det räckte för analyseringen, duschen sen var det möte som gällde.
Jag hann inte mer än gå in i mötesrummet förrän dom ringde från Mollies skola, hon ville hem.
Ok jag fixar det, jag ringde mormor, inget svar, jag ringde morfar, svar. Jag bad honom kontakta mormor eller om han själv kunde hämta hem myset från skolan. Morfar hittade mormor och mormor hämtade myset.
Hon var pigg när jag kom hem men order från den stränga mamman (läs jag) löd vila. Hon vilade stora delar av dagen och på kvällen blev det ett skönt bad för henne. Hon var sitt vanliga jag igen. Skönt.

Ja just det ja, idag är det gruppdejt på TV4 play som gäller. Jag har redan sett programmet och ja vad ska jag säga. En aning för mycket friheter tars.
Min kropp tillhör mej fram till jag tillåter någon annan att ta den....




Jockarp.

tisdag 16 oktober 2018

Vackerhet.....

En dag som börjar så här kan knappas bli dålig.....


Vaknar upp till en ny vecka, fortfarande med ett ömmande huvud. Men att mötas av en dotter full av förväntningar gör att all smärta släpper för ett tag. Hon formligen flög upp ur sängen för att få ta på sej sina nya kläder och för att fotograferas i skolan. Hon berättade att hon legat vaken heeela natten för att hon varit så spänd inför dagen. Jag log för jag vet att så var inte fallet.

Jag lämnade henne vid taxin och ännu en dag bjöds vi på en bedårande naturupplevelse när solen sakta steg över åkrarana som var helt dimmfylda. Jag är så sjukt bortskämd med denna vackra vy.
Vi kramades om och hon hoppade ombord.

Jag drog iväg över stock och sten. Alltså den löpturen går till historian, det var så otroligt vackert överallt, min kropp kunde inte riktigt hantera den känslan av de som mina ögon såg. Det var så otroligt vackert precis överallt. För varje steg jag tog såg jag något nytt, något vackert.

I tre mil sprang jag och njöt av det vackra och jag njöt även av min kropp. Jag vet inte vad det är men jag är otroligt stark både mentalt och kroppsligt just nu. Det finns liksom ingen stopp i mej. Jag leker varje pass nu, svävande lätt. Lite av den där känslan när man är nykär. Man orkar hur mycket som helst och man kan inte sluta le. Ungefär så har jag det nu :)





Mollie kom hem från skolan och vi packade grillväskan bums, vi begav oss över berget för att hämta upp våra vänner för vidare färd till sjön. Grillen tändes och det var en eftermiddag/kväll som fyllde på varje lite vrå i min kropp med energi. Allt var så vackert, allt var så nära på något sätt.
Tanken slog mej att jag verkligen inte får försvinna från denna vackra plats. Naturen är magisk, livet är magiskt.

När solen sakta gick ner satt vi vid bryggan och såg på, vi pratade om livet och barnen lekte i skogen på en stor sten. En stor slev perfektion östes i mitt inre.
När vi körde hem över berget som färgats i alla höstens färger, skakade jag på huvudet log och sa till Mollie att detta måste vara en av de vackraste höstdagarna jag nånsin upplevt i mitt liv.
Jag såg bara vackerhet vart jag än tittade.
Magiskt.


Dagen avslutades så här....

Jockarp.

måndag 15 oktober 2018

Långhelg.....

Ibland får jag till det...


Efter en helg med mycket arbete i vedsvängen så blev det få timmar ihop med myset. Men hon hade fantastiska dagar med mormor och morfar.
Hon har spelat golf med morfar både lördag och söndag. Jag blir så glad över att höra det, att dom två gör något aktivt tillsammans, annars brukar dom mest köra traktor eller titta på scobydoo ihop ;)

En ny barnavdelning på bibblan har invigts i helgen och självklart var mitt mys på plats. Med sej hem hade hon fyra nya böcker. Ja det är väl bara till att dra igång och läsa.

Och så shopping. Ja det är tydligen nått nytt shoppingcentrum som öppnat i Kristianstad i närtid och dit for myset med mormor. Fem brallor och två tröjor senare vände dom hem. Innan hemfärd hade det slunkit ner en våffla med sylt och grädde också.

När jag kom hem var hon självklart ivrig över att få visa upp sin nya garderob. Jag log åt hennes entusiasm, hon har så inlevelse i det hon gör och känslorna är lätta att läsa av på min dotter. Jag älskar det.
Sprudlande av energi bytte hon om visade upp och bytte om igen, så höll hon på en stund ;) Jag log och njöt av att se henne.

Men för att lilla fröken skulle vara förberedd inför en ny skolvecka som börjar med en måndag med skolfotografering på schemat så blev det en vända i badkaret. Efter det läste hon läxan högt för mej iförd endast morgonrocken sittandes mysandes i soffan. Jag drog in doften av henne och kände att jag saknat henne under helgen.

Vi hade en fin kväll ihop och med en grym huvudvärk somnade jag med min dotter i min famn under nattningen.
Jag vaknade mitt i natten och då låg hon fortfarande tryggt i min famn....Magisk känsla.

Läxläsning....


Jockarp.

lördag 13 oktober 2018

Snö och sol....

Snöö....snart dags.


Vidrigt tidig start på dagen och så kommer hela helgen att se ut. Vedsvängen väntar. Arbetsdagen gick bra och avslutades med ett möte. Ett trevligt och glatt sådant.

Termometern i kärran på vägen hem visade på 18 grader och med det kunde inget stoppa mej från en tur på berget. 15 km i en småbyxor och korttröja. Hej sommar.
Jag var seg de första kilometrarna men sen lättade det. När jag hade en halvmil kvar så kände jag mej oerhört stark, funderade på om jag möjligen var dopad på något sätt. Över två mil dagen innan och 15 km till och fortfarande grymt stark och pigg. Den känslan alltså

Väldigt lång från sommar och sol, är ett sportlov i fjällen. Ja nu är den trippen bokad. Det börjar hopa sej med resor för Vilhelmssonskorna. Men jag hoppas att vi inte ska stressa ihjäl oss ;)
Det är stora skillnader på våra utflykter, allt från lata dagar i Thailand till aktiviteter i fjällen och så ett par Marathon resor på det. Det rullar minsann på nu.


När jag sprungit klart hämtades myset hem från undantaget, middagen slank ner sen angrep vi både nutellaburken och en skål popcorn. Vi parkerade oss i soffan och där satt vi och myste lite småtrötta efter en jobbig vecka. Skolan tar musten av lilla fröken och fredagen kommer ofta väldigt lägligt.

Snart drinktime...


Jockarp.

fredag 12 oktober 2018

Se in, titta ut.....



Startar dagen med att följa min dotter till taxin. Fortsatte att välkomnar ett par grabbar som skulle ta sej an palatsets alla fönster för rengörning. Efter det i löpardojorna och upp på berget.

Molnen var låga, precis ovanför trädkronorna, fuktig luft drogs ner i lungorna, benen tröga i första uppförslutet men jag var leendes. Jag kände hur lyxigt mitt liv är, varje steg fick mej att njuta över att jag har möjligheten till rörelse och det i en galet vacker natur.
Dimman lättade och solens strålar skimrade genom träden på dom rödgula löven på min väg. Det kändes som om jag sprang mitt inne i en stor tavla. Jag sprang lekandes, i mitt eget tempo, i ett lugnt tempo. Så njutbart. Efter två timmars kvalitetstid på berget var jag åter hemma.

Jag spatserade in i palatset och jag blev så lycklig, det var så vackert att kunna se ut och det klart. Jag flinade åt tanken som for genom huvudet på mej, tanken om att jag skulle sitta inne hela dagen och bara titta ut ;)
När Mollie kom hem skyndade jag på henne på gårdsplanen och berättade att förnsterna var putsade och att jag var så glad för det.
Hon vänder sej då om till mej och säger: Ja mamma man blir glad av olika saker.
Jag blev först helt tyst sen flinade jag åt henne och la armen om hennes axel och sa att jag älskade henne.

Det stundar 8 års kalas, blandat med halloweenfest och maskerad. Mollie har fixat med inbjudningar, skrivit namn och planerat allt in i minsta detalj. Nu skulle inbjudningarna ut och vi tog ett varv och knackade dörr och lämnade korten. Vidare hämtade vi upp årets pinjata. Hon bytte ut hundarna från det föregående åren till en spindelpinjata. Bra val där.

In till affären för att bränna en lusentapp på mat sen hem igen.
Vi brassade pannkakor. Mollie fixade smeten och jag själva gräddande. När jag lekte pannkaksvändaren så dukade lilla fröken. Hon gjorde så fint. Vi lyxar till dagarna minsann och vi gör det tillsammans. Vi är ett grymt team.

Myset gör mysigt....


Jockarp.

torsdag 11 oktober 2018

Min nya kärlek.....

Mor och dotter <3


En arbetsdag som skulle starta 05.00 och avslutas 22.00 skulle avverkas. Att jag vaknade klockan två på natten och inte kunde somna om gjorde ju det hela något mer slitsamt. Men jag känner min kropp och jag vet att den kan pressas en aning. Det som var det allra värsta med passet var att jag endast skulle få se mitt mys i sovande position under dygnet, det skaver.
Jag pratade med henne i telefon ett par gånger under dagen vilket lättade upp de hela en aning. Hon berättade om sin dag och jag älskar att höra på henne när hon med iver i rösten berättar om något som varit viktigt i hennes liv.

Mollie ja, hon har diskuterats flitigt i vissa forum i dagarna och jag kan inget annat göra än att flina åt det som sker nu i bondedejttider. Det är tydligt att det inte kan figurerar någon form av människor av det kvinnliga könet i min närhet förrän det slås på stora trumman. Alla kvinnor tros vara min nya kärlek. Jag tror att jag nämnt de innan men det är faktiskt fullt möjligt att vara tjej och gay och ha kvinnliga bekanta. Jag kan det i alla fall. Ett förtydligande- Jag ligger alltså inte med alla kvinnor som finns i min närhet. Det kanske man ska ha med sej när man "Tror" sej veta något om min relation status. (som för närvarande hålls hemligt, på grund av mitt flitiga dejtande på TV)

Men det som fick mej att flina runt denna gången det var att Mollie utpekades som min nya kvinna. Jag la ut en helt fantastisk magisk bild på oss två tillsammans, som jag själv tycker visar hur nära vi står varandra, hur viktiga vi är för varandra och hur mycket vi älskar varandra.
Men tydligen kan även det missuppfattas och istället vändas till något skuldbeläggande om att jag skulle vara belagd med tystnadsplikt av Tv4 och med den bilden då trampat i klaveret och gjort mej skyldig till kontraktsbrott.  Det finns galna människor helt klart och det gör mej faktiskt väldigt rädd. Kan man misstolka en vacker bild på en mor och hennes dotter så undrar jag vad man mer kan misstolka i livet....?



Jockarp.

onsdag 10 oktober 2018

Ultravasan 2:0



Ja inte sällan kommer det en idé, den landar, gror och tillslut sätts den i verket.
Att sakna mål är en frustrerande situation för Vilhelmsson den äldre.
Min löpning har saknat ett tydligt mål sen den senaste maratonen. Men nu så.
Det där fröet landade och grodde väldigt snabbt.

Jag sprang Ultravasan 2016 och jag gjorde det på en ruggigt bra tid för en amatör. Det har skrämt mej något att åter ställa mej på startlinjen och ge mej av i en underskön miljö för att springa mellan Sälen och Mora.
Men nu är jag åter redo.

Under mitt Marathon i Köpenhamn mötte jag en böna på tåget över sundet, vi pratade lite och beslutade oss där att genomföra loppet tillsammans. Nu fick jag idén att fråga henne om hon ville sällskapa mej mellan Sälen och Mora den 17:e Augusti 2019. Frågan jag ställde var kort och gott.
Ultravasan 2019, du och jag?
Svar kom bums. Japp när anmäler vi oss ;)
Jag formligen älskar människor som hoppa på tåget och utmanar sej själva. Vårt mål är att komma in i mål under 10 timmar. Det är mitt tuffa jag. Mitt ödmjuka mål är att ta mej i mål och få bita i medaljen. Det kommer bli tufft men jag känner ändå att jag har en enorm erfarenhet nu jämfört med 2016.

Detta betyder således även att mitt sista Marathon inte är sprunget. Jag behöver lite delmål och just dessa delmål stavas marthon. Jag har nu tre maror inplanerade. Alltså från 0-4 på en dag.
Den 9:e december står jag åter i startfållan för att springa 42 195 meter. Jag njuter just nu av bara tanken på loppet ;)

Jaha och så var det onsdag igen, vilket betyder dejtande på Webben ;)


Jockarp.


tisdag 9 oktober 2018

Prioriteringar....

Prio ett....


Jag har prioriterat lite annat än mitt liv som pågår de sista dagarna. Jag tycker om den prioriteringen. Dagarna har varit fyllda av glädje, närhet och trygghet. Det har varit upplevelser i naturen och det har varit fina upplevelser hemma. En bra vecka med andra ord :)

Vi har varit lite kulturella, vi körde till Kivik och tittade på årets äppeltavla. Mollie och hennes väninna som var med tyckte tavlan var väldigt fin. Men lekplatsen vid vattnet var nog ändå den som var bäst.
En kaffe på en parkbänk passade mej och mitt sällskap betydligt bättre.

Vi stoppade till vid Haväng, en magiskt vacker plats där land möte hav. Får och hästar sprang lösa på dom stora vidderna och deras utgifter satt på Mollies skor och byxor som då självklart även var inne i bilen, det luktade allt annat än gott.

Vi tog ett stopp på Kiviks musteri när vi ändå var i krokarna, det var vi inte ensamma om, fett med folk.
Innan vi körde hemåt tog vi ett stopp vid Brösarpsbackar och där filade vi lite på vårt kointresse. Mollie var grymt tuff när hon gick fram mot en ko som betade i backen. Dock började kon nyfiket röra sej i Mollies riktning, vilket inte riktigt var med i beräkningarna. Vi flinade gott allihop åt naturupplevelsen. Det behövs inte så mycket för att livet ska bli väldigt roligt. Ibland räcker det med ett barn och en ko.


Vi har varit på Boön, vilket var ett viktigt besök för mej, jag har lite jobbiga minnen från platsen och det var skönt att face dom ihop med människor jag tycker om och som jag är trygg med. Vi hade lite guldpengar med oss som vi gömde och sen var det skattjakt runt ön. En underbar dag som avslutades med en middag på thairesturangen i stan.

Tränat, ja självklart har jag sprungit och det med sällskap, det tillhör inte vanligheterna och jag kände att jag uppskattade det väldigt. Så mysigt att springa och småprata och ibland bara vara tyst. Att springa lekandes på stigarna i ett tempo utan krav. Vackra soliga dagar har blandats med lite smått mjukt duggregn. Mm fantastiska dagar på berget, inget snack om den saken.

Parkbänks-häng....


Jockarp.

onsdag 3 oktober 2018

Dejtdag.....

Dags för dejt....


Löpmässigt tuffar jag på utan mål just nu, ovanlig men ganska skön känsla. Jag springer när jag vill och hur långt jag vill. Frågan är väl hur länge jag nöjer mej med det.

Golfspelandet är också en aktivitet som vi pysslar med, det ligger högt på önskelistan av att göra när jag frågar lilla fröken. Det är bra det. Vi lär oss även om det känns som det går sakta så går det framåt. Och det är väl ändå det viktigaste. Små små steg i rätt riktning.

Att umgås med människor som ger bra energi är något jag lärt mej att uppskatta. Jag har haft mina närmaste vänner på besök dom senaste dagarna. Det ger en go känsla och det ger energi. Den kan behövas nu när det är mörkare tider att vänta. Hösten kommer med mörker men jag förväntar mej även enormt mycket ljus. Jag har faktiskt blivit lovad det ;)

Ja gillar att skriva och jag har fått möjligheten att göra det då och då. Nu har jag skrivit en rysligt bra krönika gällande vuxenmobbning. Jag tror bannemej att det är bland det bästa jag någonsin skrivit. Jag kickar på känslan när jag sätter mej med ett tomt blad och bara låter tanken formas i text. Den är magisk den känslan, när allt går så lätt, mina fingrar rör sej i det läget verkligen som det där rinnande vattnet.
Jag kan föreställa mej att det är lika skönt att känna rinnandevattnet känslan som det är jobbigt att drabbas av skrivkramp. Hua.

Hösten ja, det är en galet vacker höst vi har, vi har fått smaka på dom första minusgraderna men vad gör väl det när naturen visar upp sej från sin vackraste sida. Det är många tillfällen som jag är i "nypa mej i armen" stadiet när jag står på palatsets trappar och ser ut över åkrarna. Då när jag säger högt för mej själv att jag befinner mej på den vackraste platsen på jorden.
Oslagbart.

Onsdag igen det betyder dejtdag....




Jockarp.

måndag 1 oktober 2018

Trädspel.....




Morgonbesök i sängen av myset, så himla härligt. Det slog mej att det är inte så ofta det händer. Veckodagarna ska vi oftast kliva upp innan vi hunnit vakna till så där bomullsmjukt. Så vi passade på och njuta, vi låg kvar en stund och bara var. Vi pratade om dagen, vad vi ville göra, vilka måsten vi hade och hur vi skulle lägga upp det.

Mollie började dagen med att steka tre korvar till sej själv, hennes frukostvanor är väldigt olika det som klassas som det normala, men jag bryr mej föga, bara hon är mätt och nöjd.

In i bilen och mot golfbanan. Vi började och putta, 18 hål, roligt med svårt. Det blåste friskt vid havet och jag frös om fingrarna.
Vi bytte puttbanan mot den lilla banan 9-hålsbanan. Det blev en trevlig runda trots att jag träffade träden fem gånger och sköt i väg två bollar i periferin så dom försvann.
Men jag tror jag förstår tjusningen med golf. Att umgås och vara ute och givetvis när man känner att man får till ett kanonslag, den känslan var magisk.

Vi lämnade banan och körde till stan och hämtade upp en väninna till myset, vi tog oss hem till byn.
Kidsen lekte och jag attackvilade på soffan en stund. Så behövligt.
Tant N kom på besök och kaffet avnjöts på altanen, lite småkyligt men ack så mysigt.
Vi diskade av händelserna sen sist vi sågs och ja, det tar minsann några timmar det ;)

När dagen blev kväll lämnade vi av väninnan i stan och med oss hem tog vi pizza som vi bjöd mormor och morfar på.
Lättlagad middag alltså.
Kvällen avslutades i soffan med läxläsning.

Lite sandhäng ;)


Jockarp.


söndag 30 september 2018

Första hålen.....

Koncentration...


Min löparkarriär började men en ny vänskap. Vi gick på promenad med barnen på vårar ryggar, ibland flera gånger i veckan. Den vänskapen började gro under en tuff tid i mitt liv, då när jag var nybliven mamma, när jag dumpats efter att ringen på mitt vänstra ringfinger bara glimmat ett par veckor. Jag behövde röra mej och jag behövde prata. Min nyfunnevän var min promenadvän och hon lyssnade. Att det inte blödde ur hennes öron är ett under.

Under en promenad kläckte vi idén om att resa till New York tillsammans och vi kunde ju inte bara åka dit för att hänga. Nä vi kom på att vi skulle springa ett havmarathon. Ingen av oss hade precis någon erfarenhet av löpning, så vi började träna. Vi tränade ihop och vi tränade själva.
Vi åkte till New York med våra barn och våra mammor. Vi sprang loppet och efter det har det blivit en hel hög med andra roliga löplopp.
Vänskapen har hållit i sej genom åren. Vi träffas inte så ofta som vi vill, det på grund av våra familjeförhållanden och jobb. Men vi ses då och då. Oftast för en lunchdejt.
Men Lördagsmorgonen var annorlunda, vi fick till en dejt utan barn och vi upplevde gamla minnen. Vi promenerade på berget och vi pratade om livet.
Jag får enormt med energi i det sällskapet och jag fick till mej att känslan var enormt ömsesidig.
Jag konstaterade att mängden vänner man har i livet är helt ointressant, ett par stycken räcker, om det är rätt vänner. Jag har haft förmånen att träffa rätt några gången vilket jag är enormt tacksam för.

En rejäl klubba ;)

Efter besöket drog vi till golfbanan. Mollie tränade på puttinggreenen och det gick bra, jag blev impad.
Vi stötte ihop med morfar som precis spelat klart 18 hål. Honom fick vi med oss på lilla 9-håls banan. Han visade oss och lärde oss hur det är brukligt att man uppför sej på en golfbana. Tja så nu kan vi det.
Vi gick några hål och jag måste säga att det var minsann klurigare än jag trodde. Mitt allra första golfslag gick sådär. Jag började med att lusa till bollen så den flög från lilla banan över bilvägen upp på 18-hålsbanans ena green. Jag skickade över morfar för att hämta den ;)
Det var så många olika klubbor och välja mellan, alla dessa val. Det var lurigt att få ner bolluslingen i hålet. Men det gick bättre och bättre ju mer vi spelade så ja, jag tror nog att det kan bli något väldigt bra av det.

Från golfbanan till Karlshamn. Vi strosade planlöst runt lite på stan och pratade med folk. Vi köpte lite blommor och självklart lite lördagsgodis.
Efter det blev det restauranghäng. Thiamat för dagen, galet gott och så väldigt mysigt att bara sitta ihop med myset och filosofera och provsmaka varandras mat.
En bra dag alltså.

Äta med pinna....


Jockarp.

fredag 28 september 2018

+ & -


Positiv feedback och negativa känslor. 
Ja feedbacken lät sej inte väntas på gällande min medverka i programmet Bonde söker fru -kärlek åt alla-
Personligen fick jag bara höra positiva ord som
Livsglad.
Energifull.
Otrolig.
Naturlig.
Ordentlig.
Rolig.
Artig.

Ord som att jag var vacker, hade en enorm utstrålning som gick rakt genom TV-rutan, att jag har en härlig personlighet. Jag skulle kunnat boosta mej själv ett tag till med alla vackra rader jag fick till mej men jag låter ödmjukt bli. Men jag slickar tacksamt i mej dom vänliga orden. Stort Tack alla fina människor.

En av mina bondevänner sen i fjol hörde av sej efter han sett programmet. Han är en väldigt speciell kille och han visar sin känslor som ingen man nånsin gjort inför mej.
Att läsa orden han skrev fick mej att börja gråta.
"Du är en av dom absolut finaste och fantastiska person jag vet"
Tänk vilka avtryck människor kan göra på varandra. Så vackert.

Denna fantastiska kille <3


Det negativa då. Mm så är det ju ofta, med det positiva kommer ofta en baksida med. Det negativa i detta fallet lyder dock inte under mej personligen utan istället är det en besvikelsen över att jag inte är med i stor fyran. Att Webb-programmet är för kort, att människor vill se mer av Leonora Vilhelmsson (vilket förvisso är kul)

Kul ja. Det där logiska i att om man kan skratta åt sej själv så har man aldrig tråkigt. Och så är det nog.
Jag läste en artikel i tidningen som fick mej att flina gott. Jag tänkte den bönan är fan kul alltså. Den bönan var i detta fallet jag ;)
Under intervjun fick jag frågan om jag kunde avslöja något om det var något nytt för i år i bonde söker fru. Svaret jag gav på frågan var.
Ja nytt för i år är att jag är med hela säsongen ;)




Jockarp.



torsdag 27 september 2018

Allas lika värde....

Stor eller liten- Lika värde....


Så härligt att vakna upp till en ny dag, att få fixa frukost till hon fröken viktigaste i liv. Hon kom ut i köket som ett modelejon, hon var så nöjd med dagens outfit. Jag såg glatt på henne och sa att jag tyckte hon var fin. Hon speglade sej lite i badrumsspegeln och i det ögonblicket högg det till i mej. Shit vad stor hon är.
Hon är nu intresserad av hur hon ser ut, hon är medveten om det. Det är dubbelbottnat för mej. Jag gillar att hon bryr sej men jag vill att hon ska bry sej för sin egen skull inte för hur andra uppfattar och ser på henne. Hur ska jag förmedla det budskapet på ett begripligt sätt? Och behöver jag det. Det kan ju vara att detta som sker helt enkelt är som förvandlingen från puppa till fjäril. En fas som hon ska igenom och det enda jag kan göra är att finnas tryggt vid hennes sida genom förvandlingen.

Min lilla fjäril lämnades vid taxin för ännu en skoldag, själv gav jag en intervju i radion för bonde programmet.
När vi lagt på hoppade jag i mina springkläder och gav mej ut. En ruskig höstdag. Det blåste hårt och det kom lite stänk från ovan då och då.
Under löppasset hade jag lite samtal i luren med en lady, det är ett trevligt avbrott från att alltid annars lyssna på musik under löppassen. 15 km blev med det en lätt löpning.

Vidare i livet på ett möte och efter det hämtade jag upp min dotter på fritids. Jag möttes av hennes fritidsfröken som berättade att dom hade jobbat med allas lika värde och det hon berättade om min dotter gjorde mej oerhört glad och stolt.

Hanna hade haft en lapp med sitt namn, Jesper hade haft en lapp med sitt namn, i mitten hade det legat en lapp med bådas namn. Barnen skulle ställa sej bakom det namnet som man tyckte var värd mest, Mollie Vilhelmsson hade ofundersamt ställt sej på lappen där det stod både Hannas och Jespers namn.
Vidar hade dom haft olika flaggor, en spansk flagga och en svensk där man också skulle parkera sej bakom den man tyckte var mest värd. Mollie ställde sej återigen på platsen där det stod att alla var lika mycket värda.
Ja det känns som jag har fostrat min dotter väl och när jag hör sånt vackert om henne så ser jag det som att skörda frukten av min uppfostran och vårt gemensamma liv. Hon rustats för vuxenlivet och till att bli en god medmänniska.
Och jag är stolta mamman jag.

För att jag kan ;)


Jockarp.

onsdag 26 september 2018

Höst med kärlek....



Lite sömn genererar en mossig hjärna, inget snack om den saken. Jag var slow under tisdagen.
En kopp kaffe fick fart på mej lite och jag tog tag i bilsanering. Utsidan så som insidan är nu skinande ren. Det tog ett tag och det gick sakta. Men det gick.

En fotograf kom inom en snabbis och tog lite bilder, hon och Mollie pratade om bilder, vinklar och ljus. Jag bara log åt lilla fotografen Vilhelmsson. Jag gillar hennes intressen, att hon intresserar sej för så skilda saker, nu ska jag se om jag kan få med henne på en dreja kurs med ;)

Vi tog en tur på berget med apostlahästarna, det var ett magiskt höstväder, vi stannade till i en glänta och la oss ner och filosoferade en stund. Himlen var extremblå, löven hade extremt starka färger och jag såg det, och jag njöt av det jag såg.
Mollie låg inte still så länge hon skulle fotografera så hon slirade runt både här och där. Slut med lugnet med andra ord.


Spexaren <3

Hem till palatset och middagen lagades och åts. Galet hungriga var vi båda två. Vi välte ner en hel kyckling och ett tjog potatis.

Kvällsunderhållningen var golfträning. Sista träningen och det var lite småkyligt om fingrarna. Mollie har lärt sej väldigt mycket på dom få gångerna hon spelat och framförallt, hon gillar det och blir glad av det. Så lite vemodigt var det minsann att det var sista träningen för säsongen. Avslutningsvis efter träningen bjöds det på glass i klubbstugan. Och innan vi körde hem hade vi lånat med oss två klubbor så att vi kan fortsätta med vår träning när vi känner oss manade till det.

Tidig sänggång för oss båda. Jag slog ihop runt niosnåret vilket inte sågs som märkligt, det har varit intensiva dagar och lite sömn. Men jag somnade leende och i känslan av att vara älskad.

Ja just det, i kväll är det säsongspremiär för Bonde söker fru. Jag ska inte se det, (jag har redan sett det) jag prioritera annat i kväll, men för er som inte sett det kan jag varmt rekommendera att bänka er framför TV klockan 20:00. Det kommer bli roligt, det kommer bli vackert. Kärlek är vackert.



Jockarp.

tisdag 25 september 2018

Pressträff.....



En supersnabbvisit i storstaden. Vi flögs upp till Stockholm söndag kväll, incheckning på hotellet och barmingel. En supertrevlig afton. Sent i säng och en orolig natt. Vidare utcheckning och vidare färd ut till en gård på Lidingö.
Det väntade pressträff med Bonde söker fru.
Helt galet roligt, jag flinade stora delar av dagen, så mycket människor, så mycket roliga människor.

Frukostmingel sen bänkade vi oss framför en storbilds-TV. Alla bönderna och pressen såg sen gemensamt på tre program. Det var ännu mer skratt, axelklappar och kramar. En fin stund.

Efter programmet, var det full rulle med att prata med pressen och ta bilder. Det kändes helt okej och jag kände att jag hade en enorm distans på det hela, en sund distans. Jag vet att mitt liv är i Jockarp ihop med Mollie, allt jag upplevde under timmarna var bara en liiiiten sekund i de stora hela, i livet. En bit som inte är vardag. Jag funderade på det och jag log lite över att jag är så lyckligt lottad som får se och uppleva så mycket olika saker, men grunden är Jockarp, grunden är Mollie. Och ja, det gör mej enormt trygg.

En fin dag med mycket människor...


Jag är förberedd på att det kan blåsa till lite i höst, att människor kommer att "tycka" om min medverkan, om mina val av dejter och även om mitt nuvarande liv med allt vad det innebär ;) Jag vet att det är den framtiden jag står inför. Men jag står tryggt.

Hem i fullrulle till mitt mys. Vi var nära varandra och vi behövde det både hon och jag. Natten befann sej min dotter på undantaget och jag styrde upp i vedsvängen.

Halvt medvetslöst checkade jag in i sängen efter mer än ett dygn i vaket tillstånd.
Nu väntar en dag av intervjuer, fotomodellande och återhämtning med min dotter.
Det blir bra det.



Jockarp.

söndag 23 september 2018

Ebb och flod.....



Sovmorgon är verkligen inte min paradgren och jag hade verkligen behövt det, nattjänstgöring var på antågande. Men nepp, jag vaknade i arla morgon, men jag gick inte upp förrän åtta och då hade vi redan läst veckans läsläxan.
Mollie startade upp dagen med taco, jag lät bli.
Istället tog jag på mej ett par Asics på fötterna och drog iväg. Jag tog en liten runda men tempot var uppskruvat. Temperaturen var blygsam och vinden hård. Go känsla i medvind men goare i motvind, när det tog emot sådär härligt, men samtidigt var det lätt att andas.

Fortsättningen av förmiddagen blev lugn, vi gled mest runt i palatset, jag lyssnade på musik och Mollie målade.
Lite less på det sega tempot så föreslog jag en sväng till stranden, Myset krävde en viss övertalning men när vi väl kom iväg var hon på bettet.

Standen ja, det blåste en del och det gick lite vågor men det var ljummet. Mollie läser just nu en bok om hav och där har vi lärt oss om Ebb och Flod. Hon tjöt rakt ut när vi kom till stranden när hon såg att det var Ebb. Jag log åt henne när hon förklarade skillnaden för mej.

Det där med fotografering är något som Mollie uppskattar väldigt mycket just nu. Jag funderar på att investera i en kamera till henne, vi är inte där än och så länge så får hon låna min telefon. Hon tog bilder på stenar, träd och blommor. Hon bytte filter och justerade färgerna, hon skrev texter och hon var väldigt nöjd. Det slog mej på vägen hem hur mycket lärande en timme vid stranden innehöll. Helt otroligt faktiskt.
En fin dag som avslutades för mej ett dygn senare efter en natt i vedsvängen.

Nu väntar huvudstaden mej.



Jockarp.

lördag 22 september 2018

Stärkande....



Återhämtningsdag delux. Jag vet att jag är snabb på att hämta hem, att balansera mitt aktiva liv. Jag kickar på att ha hela luften full av bollar. Men jag behöver även lugnet.

Mollie fick lift av mej in till skolan, innan hon stängde dörren sa vi leende att vi älskade varandra. Så viktigt.
Jag körde vidare för ett snabbt stopp på ICA och frallinköp. Jag tog mej därefter till tågstationen och där stod jag och tittade på folk en stund innan mitt sällskap från Stockholm kom med tåget. En bamsekram av saknad på perrongen sen körde vi mot byn.

Frukosten slank ner och jag föreslog en promenad på berget och mitt sällskap tackade ja bums. En härlig promenad till bedårande utsikt, vi fick stanna till då och då och bara njuta av allt vackert. Vi samtalade om livet, ett bra ämne det där ;)
Vi plockade lite äpple i trädgården när vi åter var hemma på borggården, galet goda. Vi avnjöt frukten till ännu en vacker utsikt. Lyx.

Jag lämnade av min frukostdejt vid tåget igen och for hem. 20 grader varmt och inget kunde få mej att inte inta berget i löparskor. Hela kroppen var på. Att svetten öste av mej var inget jag brydde mej om, jag log och njöt av min rörelse och mitt berg.

Mollie kom hem med taxin efter avslutad skoldag och hon var också sugen på berget. Så för tredje gången för dagen rörde sej mina 39:or sej över dom grusade vägarna och dom lövtäckta stigarna på berget.

Vi möttes av en rejäl åskskur, uppfriskande ja.
Hem och tända ljus i huset, maten börjades fixas och vårt kvällsällskap kom. Ännu en härlig varm kram i dörröppningen. Mitt liv är väldigt rikt, det är en sak som är säker. Tack för det.
Maten åts och godisskålen åkte fram. Mollies hår kammades och hon kollade på en film.
Hon lämnade tv:n och gick in på sitt rum.
Utslagna i soffan låg vi kvar och drog kort och hade intensiva samtal om livet, ödet och det förutbestämda. Så härligt att ligga mjukt, stilla och se stearinljusen fladdra. Så tryggt, så självklart på nåt sätt.

En dag som åker ner i braigalådan bums.



Jockarp.

torsdag 20 september 2018

Skrapat knä....

På tur.....


Ännu en tidig morgon i vedsvängen. Det var mycket att göra, olika sysselsättningar och många människor som passerade min dag.
Jag fick ett glädjande besked av en kollega som gjorde mej väldigt glad och med det lugn inför framtiden. 

Mollie har fått egen nyckel till palatset och hon tog sej själv hem med taxin och in i huset. Att jag anlitat mormor eller morfar till att speja på henne har hon inte en aning om. Hon är stolt över att vara hemma "själv" tills jag kommer hem. Hon växer med ansvaret det är ett som är säkert.

Jag kom hem och det var ett bedårande väder. En löptur var tvunget. Det var verkligen inte mycket Power i benen, jag tog det i väldigt sakta mak, lyssnade på kroppen helt enkelt.
Svetten öste av mej efter en pytterunda. Galet vad svett man kan bli av 5 km löpning.

Mollie ville cykla så cykla gjorde vi. Det var mysigt och när hon blev trött stannade vi till och satte oss på en slänt med gräs. Hon fotograferade lite och tittade på människor som kom körandes på vägen i sina bilar.
När vi drog igång igen så kom vi inte så långt förrän hon slog i backen med en smäll. Självklart blev hon ledsen, det var hål på byxans knä, även skinnet var det hål på och blodet sipprade ner mot smalbenet. 
Vi cyklade en bit till medans jag ringde till morfar som fick komma till undsättning med sin bil och plocka upp både myset och cykeln.
Hos mormor blev det dusch av knäet och omplåstring.
Vi stannade kvar och åt mat ihop innan vi gick hem och slängde oss med ett brak i soffan ;)



Jockarp.

onsdag 19 september 2018

Kan det vara nåt?



Lite sömn, anledningen var ett nattligt telefonsamtal som drog i väg med tiden.
Det är helt okej att kliva upp klockan fem på morgonen efter några få timmars vila när hjärtat skrattar och ler.
I kroppen var jag lite stel när jag tog mina första steg men jag ser det inte som något konstigt, inte alls faktiskt ;)
Ibland är det nog bra, att vara trött i knopp och kropp. Det är sällan att det hänger ihop har jag märkt, men just denna morgon så var dom två i nån form av härlig trött symbios.

Jag gav maratonet en tanke, kanske just för att det stramade lite i mina muskelfiber. Men tänk ändå att jag sprang mitt lopp i hop med en snubbe som slog till med världsrekordet på sträckan. Tja att han kom in i mål ett par timmar före mej var egentligen inget jag la så mycket fokus på. Men mäktigt ändå.

Vedsvängen och det gav mej ännu mer tid att tänka, fundera och känna.
Kär och kärlek, det är något jag oftast gillat att fundera över. Ja det har ju funnits livskriser där anledningen just har handlat om det, som då inte varit allt för kul att tänka, fundera och känna av. Men oftast är det ljust.
Det slog mej under mitt filosoferande i ämnet att jag har inte den blekaste aning om hur det är att vara kär i mej. Inte heller har dom damer jag blivit förälskade i och där det gått över till kärlek haft en aning om hur jag har älskat dom. Är inte det en märklig tanke?

Självklart snurrade jag lite till och funderade på hur jag skulle beskriva kärlek för en person som jag är kär i. Är det ens möjligt att förklara den känslan i ord och behövs det?
Det är kanske så med kärlek att det inte går att beskriva utan det måste verkligen upplevas.
Och när vet man att det inte bara är passion, kanske en passion som inte övergår i kärlek, hur vet man det? När är det kärlek?

Det finns dom som råder mej att inte filosofera och snurra så förbaskat mycket på allt men jag tvivlar på att jag skulle kunna sluta. Och varför skulle jag? jag tycker att det oförklarliga är väldigt intressanta ämnen.
Så vad är meningen med livet? -Skojar bara- Tror vi lämnar det därhän idag ;)
Men ett par varv till av snurr blir det nog med all sannolikhet innan jag släpper tanken på kärlek.

Lite mer praktiska övningar i form av att klippa gräset pysslade jag med under eftermiddagen, det luktade sagolikt gott. Som jag saknat den doften under sommaren. Jag hoppas på en grönskande höst helt enkelt.
Kvällen bjöd på ett pass på golfbanan, jag provslog lite med Mollies lånade klubba. Tror minsann att det kan bli min nästa utmaning, jag vet att Mollie tror på mej i alla fall och det räcker långt för att jag ska ge det ett försök. Men inte denna säsongen. Men kanske nästa ;)



Jockarp.

tisdag 18 september 2018

Tretton.....



Vi lämnade palatset för att ta oss till Berlin. Resan gick fint och humöret var på topp.
Jag är alltid lite försiktig med kosten innan ett långlopp så jag fick hålla igen på godsakerna. Men det gjorde minsann inte resesällskapet :)

När vi landat tog vi oss bums till Expot för att hämta ut min nummerlapp till mitt trettonde Marathon. Vidare åkte vi till hotellet och tog det väldigt chill. En pasta middag på det sen var det god natt.

Upp tidigt och frukostbuffén lät sej väl smakas. Vi var redo för en tur i staden. Tunnelbanan till East Side Gallery. Ett ställe jag besökt förr men jag gillar stället. En tragisk plats, en fin plats.
En plats som består av 160 olika målningar av konstnärer som skildrar sin politiskasyn på Tyskland under 90-talet. Jag försökte förklara för Mollie om varför den nästan 44 mil långa muren byggdes. Att den byggdes av Östtyskland för att stoppa människor att fly över till väst. Jag vet inte hur väl jag lyckades men jag sjöng även Ebba gröns låt Die Mauer i ett annat försök om att få henne att förstå hur det kan upplevas att dela ett folk, ett land.
Hon flinade lite när jag drog vers efter vers på låten, slutar den aldrig mamma blev frågan. Nää svarade jag och flinade och sjöng vidare. En fin låt med ett ledsamt innehåll.

Vi tog en vända till Alexanderplatz, ett historiskt betydelsefullt torg där även Berlins berömda TV-torn står. Där avnjöts det glass i stora lass.
En cykeltaxi vidare till Brandenburger Tor även kallad fredsporten. Det var på denna plats Öst och Väst möttes efter Berlin murens fall 1989.

Men jag hade ett lite annat uppdrag än att turista i Belin, min trettonde mara skulle genomföras.
Min tänkta sista mara.
Jag lämnade hotellet tidigt på söndagsmorgonen efter en bamse kram av min dotter. Buss till starten. 40 000 löpare ställde upp sej i startfållorna. Jag hade en tanke i huvudet när jag stod och väntade på startskottet och det var att ha roligt, att njuta. Jag hade bestämt mej tidigt för att köra utan klocka och enbart gå på känsla. Den brutna armen ställde till det tidigt på året och jag räknade med att med det inte hinna komma i form för att slå mitt världsrekord ;) Nä nu skulle jag springa och må bra helt enkelt.
Starten gick och jag tuffade på, km efter km. Jag var så inne i mina positiva och mysiga tankar så jag höll på att missa dom så trevliga och viktiga vätskestationerna, det tror jag aldrig hänt förut.
Banan var lätt och eftersom mitt huvud hela tiden fokuserade på fina tankar så märkte jag knappt när jag passerade tre mils linjen. Jag rullade på och njöt, log och tittade på människor. 40 000 löpare och över en miljon åskådare. Tja det fanns en och annan att titta på alltså :)

Cirka 500 meter innan mål passerade jag fredsporten. Och jag vet inte vad det var men jag började gråta. Jag var trött, självklart men jag var glad, men ja hela upplevelsen var väl så stark för mej helt enkelt så det brast totalt.
Jag samlade mej något och tog mej i mål på en topp tre tid. Självklart var jag stolt och faktiskt lite förvånad över hur lätt loppet gick.

Jag möttes upp av myset som köpt en ballong för att fira att jag åter nått mitt mål. Hon ville dock inte krama mej för hela kroppen var täckt av salt.
Medaljen firades med en bamse pizza och en kopp kaffe på det.

Ännu ett fint Marathon och en fin resa. Tack för det.



Jockarp.