underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 20 september 2017

Skoldag....




En dag med myset, ja så lyxigt har vi det. Vi kom in till skolan i samlad trupp. Första lektionen efter samlingen var stationsarbetet. Vilket betyder att man två och två löser olika uppgifter på olika stationer. Här användes det dator, padda, balans, papper, penna och suddgummi.
Det var superkul att får vara med och se hur det funkade.

Rasten blev intensiv, vi spelade fotboll, tennis. Vi var i skogen en sväng och jag fick hjälpa småkidsen med att komma upp på en kub, inte alltid lätt att vara liten :)

Efter rasten var det gympa och det var ett kul inslag. Mycket roliga övningar som handlade om sammarbete. Det är bra.
En liten tand fick lite hjälp på traven, den hängde mer utanför än innanför på en liten kille som var på fel ställe vid fel tillfälle.




Dusch och ombyte sen var det middag. Det gillade jag skarpt. Sprödbakad torsk och remuladsås, en av mina favoriter sen skolåren faktiskt. Jag lastad på rejält och Mollie tog två gånger.
Lite högläsning och en mattelektion på de sen avslutades dagen.
Tänk att jag tror att vi alla hade en fin dag i skolan, både vuxna och barn.

Hem en sväng för att mata och släppa ut kamphundarna sen var det tillbaka till skolan. Utvecklingssamtal, Inga problem med min tjej löd informationen. Jag var överlycklig när jag lämnade skolan med min lilla tös. Hon trivs som fisken i vattnet och det verkar som om alla andra trivs med henne också. En fin dag att vara mamma helt enkelt.

Ett par timmars vedkörande sen var det simskola, ingen rast och vila alltså. Simskolan gick fint även den och hem for vi och middagen lagades. Mer ved kördes sen var det minsann dusch och säng som gällde.




Jockarp.

tisdag 19 september 2017

Inspelning....



Myset vinkades av med taxin och jag styrde upp lite saker som behövdes göras. Fyrhjulingen och harven sen kördes ridbanan jämn och fin. Skopan sattes på traktorn och den lastades med ved, både för att det behövdes köras ved men även för att användas som rekvisita för inspelning av ett tv program.

Teamet kom och vi började spela in efter att kaffet intagits, vi hade toppen väder och det var det första den kära programlederskan sa när hon kom till byn.
- Är det alltid fint väder här.
Jajamen ljög jag ;)



Arbete pågår :)
Jag är helt övertygad om att alla i teamet hade en väldigt chill dag på jobbet. Vi levererade stort hela familjen. Mollie var på toppenhumör när hon kom hem med taxin från skolan och jag var väldigt lycklig över det.
Förvisso hade vi tummat på det på morgonen att vi skulle försöka stödja och hjälpa varandra, det var skönt att den tummningen höll sitt utsatta löfte.
Vips under inspelningen kom myset och la en tand på en byrå sen gick hon och hämtade lite papper. Det blödde ur munnen på henne. Det var tand nummer sju som rök där mitt under inspelningen ;)

Teamet åkte lite efter tre på eftermiddagen och det slumrades lite på soffan. Det var väldigt skönt. Mollie lekte lite med kamphundarna innan det var dags att köra på fotbollsträningen.
Där hände det något oförklarligt.
Hon ville inte vara med.
Hon bara stod och glodde, ledarna försökte locka och pocka men hon var envis som en åsna, vi bollade lite vid det ena målen men sen tyckte vi att det var dags att köra hem. Vi får ta nya tag på onsdag och se om det blir bättre då. Det är verkligen inte lätt att förstå alltid och denna gången lät jag henne va, jag frågade inte ens vad som var problemet.

Innan nattningen läste hon ut ännu en bok, hon har verkligen fått snurr på det där, koden är knäckt helt enkelt. Super och jag är så sjukt impad över henne när jag hör henne läsa.

Passade på att göra en kupp med ;)




Jockarp.



söndag 17 september 2017

Göteborg.....



För att vi kunde, för att vi ville.
Ja har man världens bästa jobb så är det enkelt att ta lite ledigt och dra iväg i Sverige.
Myset hämtades upp på skolan och hon hade sina läxor med sej. Hon hoppade in i bilen och började lästa boken om Saga och riskolan bums. Jag bara log åt henne där hon satt och ljudade mil efter mil.
Hon är grym, boken lästes ut gång på gång, hon syntes inte tröttna.

Vi körde i tre timmar och nådde vår slut destination som för dagen var Göteborg.
Vi checkade in i en lägenhet mitt på avenyn. Kramkalas och en shoppingtur till Coop sen var middagslagningen i full gång.
En super god middag med underbart sällskap sen var det bums i lopplådan. Kvällen blev sen.

Vi hade lite att pyssla med under Lördagen. En lägenhet skulle renoveras och vi skulle hjälpa till. Golvet bröts upp och kastades ut, det målades hej vilt och mitt i det satt ett par väldigt unga fröknar och var helt otroligt duktiga.

Jag förbarmade mej över tjejerna och drog med dom ett par timmar till ett lekland, dom behövde det och det var hysteriskt kul. Svetten öste ur dom och det var underljuvligt att se deras glädje.
Det blev sent från renoverings lägenheten så vi fattade ett snabbt beslut om att äta pizza, det gick fint alla var på den idén ;)

Söndag och vi var slitna i kropparna efter allt slit med målning och golvuppbrytning. Vi bestämde oss för att ta ledigt. Liseberg lät helt klart som ett bättre alternativ.
Det åktes bergbanor och det snurrades på chokladhjul, vinst uteblev dock.

Det blev seneftermiddag och hemfärd väntade. Jag gillar det, i bilen en bra musiklista sen är det bara att njuta.
Tre timmars färd, vi hämtade upp kamphundarna vilka vi ska vakta sen var det hem bums.

Bonde teamet kom och lastade in sina kameror och ljudanläggningar, inspelningsdags alltså.

Myset hoppade i sängen med en kamphund, hon var trött efter en intensiv och härlig dag.

Ett mys på gång ;)


Jockarp.

fredag 15 september 2017

Bilder.....




Uppstigning och matsäcken packades till lilla fröken Vilhelmsson. Det var dags för skoljoggen, hon hade sett fram emot de väldigt och jag älskar att se henne när hon är så förväntansfull. Det är så mycket liv i den lilla damen då.

Jag vinkade av henne vid taxin och önskade dom bägge i bilen en fin dag sen drog jag ut på berget. Mördabacken hej. Jag behövde det verkligen, jag hade behövt ett långpass i benen men det fanns inte utrymme för det. Jag skulle fixa lite grejer innan det var dags att dra till jobbet och dit skulle jag tidigt. Mer foto skulle tas och jag hade ett möte som var av stor vikt.

Jag hann tvätta bilen men det kändes helt klart som ett ogjort arbete, det formligen forsade ner vatten från himmelen flera gånger under dagen. Vansinnigt vad det regnat dom senaste dagarna.

Mötet på jobbet gick bra och jag fortsatte med mitt ordinarie jobb. Det var väldigt låg nivå på det mesta och det passade mej perfekt det, jag behövde verkligen en dag med bus, skratt och smågnabb.

Jag hade en mycket delikat matlåda med mej och det brukar vara höjdpunkten på dagen det. Så var även fallet denna dag. Jag avnjöt den ihop med en kollega som jag sällan jobbar med, det är bra det, lite ny input på livet.

Input ja, trailern till Bonde söker fru släpptes och jag fick till mej av kommunikatören på Tv4 att det var lämpligt om vi la upp den på våra sociala medier. Men nä jag kände faktiskt inte alls för det så jag lät bli. Lite småtrotsig så där minsann ;)

Tiden gick fort på jobbet och så vips var det dags att tvätta av sej svetten och dra hem mot byn, det var ett massivt mörker på vägen hem. Hej hösten.

Hemma i soffans hörn roade vi oss med att titta på bilderna som fotografen tog dagen innan, det blev många fina kort. Vissa håller vi för oss själva men vissa delar jag gärna med mej av. Speciellt dom fina korten på min lilla upptinade prinsessan, sockersöt såklar.


Den här lilla <3


Jockarp.

torsdag 14 september 2017

Fotograf och bad.....



Mage V S hjärna :)


Jag läste någonstans att magkänslan pratar tills man lyssnar. Jag lyssnade mycket under gårdagen och slutligen hade jag lyssnat klar. Jag kom fram till att det var en lite sabotör som gnagde i mej och den tryckte jag undan och fick bukt på.

Vad det gäller sabotörer så finns det fler sådan, vissa dolda och vissa synliga. Jag fick till mej att det fanns en halvt synlig sabotör som skickat mail till Tv4 innan det stod klart att jag var en av årets bönder. Försöket till svartmålning misslyckades vilket var skönt men det är inte utan att jag funderar över vad personen i frågan trodde sej skulle uppnå genom de försöket.
En person som gått under jorden i sju år poppade plötsligt upp. Jag log när jag fick informationen. Det är väl så att vissa saker kommer i kapp en till slut. Rädslan var förmodligen det som var skälet till att hon fattat pennan.
Påstående om att hon varje dag undrade hur lilla Mollie mådde ihop med mej fick mej faktiskt spyfärdg. Det var ett slag långt under bältet. Jag har varit den enda för min dotter i snart sju års tid. Och jag kan berätta att Mollie mår utomordentligt bra, hon överöses av kärlek av många vuxna i hennes närhet varje dag. Hon är pigg, glad och en frisk liten tjej. Hon är pratglad och idérik, kreativ, älskar att pyssla och numera gillar hon också fotboll.
Men visst, tack för omtanken gällande min dotter ;)
Faktum kvarstår dock, jag tog hand om det barn som föddes den 22/11-10 PUNKT

Vi hade en fotograf på besök i palatset, det är alltid trevligt, Jag och herr fotograf träffades redan för 12 år sedan då det tog bilder, och nu var det alltså dags igen. Vädret var ju inte det bästa men de funkade. Mollie skulle också vara med men hon var på tvärhumör, men hon mjukades slutligen upp när vi vuxna damer fick lyfta henne och svinga henne lite i armarna när herr fotograf plåtade. Kan tänkas att det blev en hel del fina bilder, vilka jag självklart ska lägga beslag på. Jag är bra på att deal ibland minsann.

Fotbollsträningen blev tyvärr inställde men vi hittade på annat. En idé om att dra till badhuset poppade upp. Taget, vi kollade öppettiderna men både Bromölla och Olofström hade stängt för barn. Sanslöst i min värld. Men så var det så vi fick vackert köra till Karlshamns badhus. Där hängde vi några timmar, supermysigt. Mollie övervann sin rädsla och åkte vattenruthskanan själv. Jag sa till henne att jag tyckte hon var modig.

När vi badat, bastat och duschat drog vi till gula M:et, jag var allt annat än sugen men ett par andra damer var rejält sugna så tja. Gula M:et blev det.

Hem i regnvädret och i lopplådan bums. Vi läste lite i boken om giftiga djur men sen kom han, lille John Blund. Myset fick lite grus i ögonen och somnade tvärt.


Min juvel...

Jockarp.

onsdag 13 september 2017

Magkänslan...

De vackra, jag väljer att se det....


Hmm ja nog är det väl så att man ska lita på sin magkänsla eller kan den helt enkelt spela en ett spratt? Ja jag är osäker i detta nu faktiskt.
Två gånger i livet har jag fått en fruktansvärd känsla i kroppen om att något inte står rätt till, dom gångerna har det varit befogat, det har verkligen inte stått rätt till. Känslan kom kanske lite i senaste skedet, men den kom och den var kraftig.

Jag sitter just nu i skrivande stund med en märklig magkänsla och jag ogillar det skarpt. Det skulle kunna vara efterdyningarna från dom andra gångerna som gör sej påminda, att man får någon slags dejavu, att något sker idag som man varit eller tror sej varit med om innan och att det helt enkelt väcker den känslan i mej. Jag vet inte jag är väldigt förvirrad i detta nu. Men det känns allt annat än väl i min kropp.

Ibland funderar jag på över om jag ska isolera hela mej för ett ögonblick. Koppla bort Mollie, arbete, hem och fritid. Och bara fundera på vad vill Leonora Vilhelmsson, Vad känner Leonora Vilhelmsson. Att ta beslut ut efter det och inte vad som kan tänkas vara rätt för familj och andra människor. Kan man göra så, är det moget, är det att ta ansvar för sitt liv och sina egna känslor?

Jag står även just nu inför en inspelning för programmet Bonde söker fru och pressen börjar riva i mej. Jag vet inte vad och hur jag känner inför det, jag vet inte vad som kommer att hända och vad som kommer att krävas av mej. Varken under inspelningen och när programmet börja sändas. Just nu är hela mitt inre upp och ner och den förbaskade magkänslan river....

Vad som inte stör som är så underljuvligt skönt där jag kan finna vila, det är att min lilla dotter mår helt förträffligt.
Hon känner att hon kommit bättre in i gänget på fotbollsträningen och jag är så oerhört glad över det.
Hon trivs på skolan och hon har många fina vänner, även en bästis ;) Som mamma eller som denna mamman så är det den totala lyckan. Mollie mår toppen och det är det viktigaste i allt.
Jag stannar ofta där i tanken och blir kvar där. Hon är och förblir viktigast för mej, oavsett var jag är i livet eller vad jag befinner mej på jorden.
Och med den känslan är jag fullkomligt trygg.

Min lilla lirare ;)


Jockarp.

söndag 10 september 2017

Supermamman....



12 timmars natten med arbete gick över förväntan, vi hade roligt och alla hjälptes år med dom problem som uppstod. precis så det ska vara.

Jag fick informationen om att bullbak pågick i palatset. Något avundsjuk blev jag såklart men jag fick ta det på ett vuxet sätt och känna glädje för de bägge bagarna istället.
Efter bullbaket byggdes det en koja i vardagsrummet och den skulle det övernattas i.
Vad är det man säger? När katten är borta ja då går det vilt till ;)
Skönt ändå att allt fungerar så bra för myset med mina numera väldigt obekväma arbetstider.

När jag kom hem på morgonen så möttes jag av två sömntutor liggandes i soffan, jag la täcket lite bättre runt min dotter, smekte henne lätt på kinden sen gick jag själv in och hoppade i lopplådan. Det var ensamt men jag hade ändå ett stort leende på läpparna när jag stoppade in mina gula öronproppar.
Jag kände lycka. Det är en känsla jag älskar att känna.

Jag funderade på vad som var viktigt i livet och det var enkelt att punkta upp i huvudet när jag låg under det varma goa täcket.
På första plats kom självklart myset och hennes hälsa. Så länge hon mår bra då är mitt liv väldigt enkelt.
På andra platsen kom inte jag utan när jag låg och fnulad på viktiga saker och människor så kom jag först på tredje plats. Jag är införstådd med att den positionen kan förändras under livets gång. Men första platsen kommer jag aldrig någonsin mer inta. Det var jag väldigt säker på.

Jag somnade efter en stund och vaknade av kyssar och smek runt halv tolv.
En lite filur till dotter hoppade upp på min trötta kropp och så långt var livet underljuvligt. Det slutade dock där.
Vi blev ovänner nästan bums. Ibland blir det så och det är sjukt jobbigt. Från att känna sej som världens bästa mamma till den sämsta i universum. Snacka om snabba vändningar.

Vi tjurade ett par timmar men sen vände det. Och åter var jag bästa morsan i världen. Jag är en supermamma.
Oftast i alla fall :)




Jockarp.