Febran....

Sova inne....

Sova ute....

Planen var att åka båt ut i skärgården med vänner. Men när man vaknar upp och möter ett mys som är ur form förändras dagen totalt. Vi tog tempen och den var hög, inte så konstigt att hon var i gnäll läget.
Istället för skärgården gjorde vi ingenting. Det är ovanligt i vårt liv. Först parkerade vi oss i soffan inne, hon sov som en lite kulting.
Jag föreslog att vi skulle går ut och lägga oss i den soffan i stället, hon lät sej övertygas.

Att ligga och se på berget med alla vackra gröna nyanser, allt från granarnas mörkgröna barr till bokarnas skira ljusgröna färg. Det är så vackert.
Vi plussade på vår upplevelse med att se svalorna leka, gråsparvarna som sitter på staketet och visslar på nån kompis. En glada som cirkulerar över våra huvuden. Och vinden som blåser i vårt utsläppta hår.
Jag njöt till fullo av att inte göra någonting. Jag satt och tittade på min sovande dotter en stund och tacksamt log jag.

Hon vaknade upp och började prata, hon verkade pigg men tempen visade på annat 39,7 jag önskade att hon skulle ta en tablett för att minska graderna en aning men där var det tvärstopp. Hon är envis min lilla tjej.

Jag lagade middag men jag fick vackert inta den i min ensamhet, inget föll min dotter i smaken. Jag tog en promenad på berget, jag behövde komma ut lite, jag behövde lite rörelse.
Nattningen skedde tidigt och även jag slog ihop i en hög. Helt otroligt vad trött jag blir av att inte göra någonting.

Välbehövlig promenad....

Jockarp.

Mediakåt....

Mitt liv är händelserikt det är ingen snack om den saken, men det blir ju också lite vad man gör det till. Jag vet att en del människor inte har behovet av att utmana sej själva, i min värld betyder det att man inte heller vill utvecklas. Möjligt att det är helt fel tänk. Men jag funkar i alla fall så. Jag utvecklas av utmaningar.
Förra årets Bonde söker fru var en utmaning för mej, det var mycket nytt jag ställdes inför som jag aldrig innan varit med om, jag träffade massa nya fina människor och med utvecklades jag. Det var så många om och men och massa frågetecken förra året.
Detta året är det annorlunda. Jag är lugn, jag känner en trygghet med hela teamet, jag vet hur turerna går, inget är oklart. Jag är avslappnade helt enkelt.

Jag fick frågan varför jag tackade ja till att vara med och dejta i tv igen och svaret för mej är enkelt. Jag är tillbaka på ruta ett. Jag bor i Jockarp på min gård med min dotter. Möjligheterna är små att det skulle komma en prinsessa förbi ridandes på en vacker sagolik vit häst och fråga om min hand.
Även att med detta också klargöra tidigt att jag inte är flyttbar är en viktig spelare i min medverkan i programmet. Jag visar upp vad jag kan erbjuda och om det passar in hos en annan tjej så skriver hon ett brev. Om inte så låter hon bli. Det är enkelt på nått vis. Jag gillar enkelt.

Jag blir väldigt ledsen över att höra att jag gör detta för att jag är mediakåt. Att jag skulle göra detta för tv:s skulle. Jag kan med enkelhet dementera just det påståendet genom att be dessa tyckande personer att titta tillbaka ett år, där har man svaret.
Jag fann vad jag trodde var rätt i en kvinna och med det hoppade jag av tåget. Skulle jag varit mediakåt så hade jag förmodligen fullföljt inspelningen och med det inte varit sann varken mot tv tittarna eller mej själv. Så snälla om det skulle svepa förbi en tanke hos någon om att jag är medikåt, så håll den gärna för er själva och funderar på vad jag gjort som skulle tolkas som mediakåt.
Det jag söker är kärleken och jag tror på den och jag tror på att detta är rätt väg för mej att finna den.

Att mitt liv blir offentligt är inget som stör mej och det kan var det som stör andra, inte vet jag. Men att media skriver om mej och min väg till kärleken är helt okej. Jag vet nämligen vad som är rätt och fel. Media har varit helt okej mot mej och antagligen beror det på att det finns inga lik i mina garderober. De kan gräva hur djupt dom vill. Frågar dom mej en fråga så svarar jag. Enkelt ;)
Jag har även kommit underfund med att media gillar mej och det är också helt okej för jag vet att detta är en kort period i mitt liv. Sen kommer jag åter att gå i lugnet på min gård. Den tryggheten har jag vilket är enormt skönt.

Låter värre än vad det är :)

Jockarp.

Bonde söker fru del II....

Snabba ryck, jag gillar högt tempo och i detta läget när jag fick frågan om att medverka i årets bonde söker fru så var det helt klart en tillgång.
Frågan fick jag måndag förmiddag, jag svarade ja måndag eftermiddag, tisdag spelade vi in och i onsdags släpptes det. Anledningen till att jag tackade ja ska jag utveckla i ett annat blogginlägg tänker jag.
Jag känner mej i alla fall tillfreds och nöjd över mitt beslut.
Och som alla säkert förstår så finns det eller har aldrig funnits några hard feeling mellan TV4, produktionsbolaget och Leonora Vilhelmsson. Det som hände förra året är utagerat och vi har full tilltro till varandra.
Tillsammans hoppas vi kunna hitta henne, hon som är menad för mej. Hon finns ju där någonstans, jag vet ju inte bara var just nu.

Dagen förflöt i ett härligt sommarfloo, frukost med en vän på ett café i stan, det var hett i solläget, helt vindstilla så beslut fattades om att gå ner till småbåtshamnen. Där la vi oss på en brygga och blurrade om livet.

Jag överraskade Mollie med att komma upp till skolan och hämta henne.
Vad gör du här mamma frågade hon med ett brett leende på läpparna. Jag log jag med och sa, hämta dej tänkte jag ;)

Vi körde till stranden och vilken dag, nästan folktomt och 20 grader i vattnet. Med tanke på min brutna arm så vadade jag bara, men att känna salta stänk från ett stort hav gör mej så enormt lycklig. Mollie vadade inte hon låg i som en lite söt säl och rullade i det ljumma vattnet.
Vi spelade strandtennis och kastade boll.
Lilla fröken hade med sej en bok och den satte hon sej för att läsa. Hon har ett enormt sug efter kunskap just nu. När hon tröttnat så läste jag ett par kapitel för henne. En sagolikt härlig stund på en bänk vid ett hav.

Jag fick en idé om restauranghäng, jag orkade helt enkelt inte laga mat. Vi körde till Karlshamn och gick på thairestaurang, Mollie imponerar stort på mej gällande matintaget. Hon tryckte i sej en bamsetallrik med mat. Ut på torget och en mjukglass köptes, men det gick hon för dagen bet på, jag fick äta upp det sista, det är inte ofta det händer, att hon lämnar något ;)

Vi gick till bokhandeln, Mollie ska gratulera sin morbror på födelsedagen och hon valde själv vad som skulle gåvas bort. Ett sött kort hittade hon också. Redo med andra ord alltså.

Vi hann med en snabb kaffe på undantaget innan läxläsning och sänggång.
En förträffligt fin dag. Lättlevt.

Hon <3

Jockarp.

Kärlekspuff.....

Häng hemma....

I sängen 06.00 efter nattjänstgöring i vedsvängen, uppstigning 09:00. Sparsamt med sömn alltså. Men det var tvunget, jag väntade besök.
Besöket kom och vi hade en fantastisk fin förmiddag som innehöll tro, hopp och kärlek.
Tron på framtiden ljus ligger och skvalpar i mitt inre, det finns inga mörka moln på min himmel just nu och ja, jag är så värd det.
Hoppet är inget som någonsin övergett mej, hur mörka och bottenlösa hålen jag trillat i verkat så har jag aldrig mist mitt hopp om att livet kommer bli vackert igen.
Kärleken, ja den kärleken, den vackra smärtsamma kärleken. Jag har upplevt det och jag vet att jag kommer komma dit igen, att jag får känna den känslan av att älska och att älskas. Den vackra oförklarbara känslan. Jag väntar på den och jag är villig att ge ödet en puff. En puff för kärleken helt enkelt.
Beslutet är fattat och jag kommer göra det allra bästa av situationen, jag har bara en chans att leva och jag tänker ta den chansen. Vad som än händer i framtiden så kommer jag växa, jag kommer lära mej och jag kommer att leva. Det är sån jag är.

Min lilla dotter hon lever verkligen livet. Jag hämtade upp henne hos sin bästis, dom låg i badet när jag kom och det såg inte ut som dom tänkte gå upp. Det dröjde en stund men dom masade sej motvilligt upp ur plurret.
Eftersom det var Mollies 7 1/2 års dag och vi tydligen börjat fira även halvåren så bestämdes det caféhäng.
Jag gillar att hon skrivit upp det i almanackan att hon firade halvår, jag gillar att hon ser glädjen och att allt går att fira, det är min tjej det ;)

Hon var inte nöjd. Hon ville ha mer stadsluft, hon ville promenera en runda på stan, ovanligt, jag tror det var första gången som vi bara strosade runt i stan. Spontanbesök i blomsterbutiken. Två fina amplar fick följa med hem, Mollie valde en och jag en. Rättvist så det sjunger om det.

Middag och en fotbollsmatch i ett underljuvligt sommarväder fick avsluta vår dag.

Häng i stan....

Jockarp.

Inget Nej.....

Glass har vi klart ätit ;)

Jobbnätter, tuffa sådana. 12h pass betyder att det inte blir så mycket tid till annat. Det vore lämpligt att sova, men inte ens det kan jag just nu. Jag får ingen ro. Armen värker och det kittlar i benen av för lite aktivitet. Jag går på berget i rask takt och jag väljer det värsta backarna jag hittar men det är en avvägning mellan tempo och smärta.

Mollie och jag har spelat lite fotboll och hon har lovat att inte dra i väg några höjdingar. Om det görs är spelet avslutat, jag är rädd om min arm.
Lite lugnare spel i form av Cluedo och Yatzy, världens chillaste spel och det är bra för Mollies matteträning, hon sköter nämligen protokollet.

Hon har varit med mormor och morfar på restaurang och efter det fick  minigolfbanan fick sej en match. Tydligen hade hon spikat 5 banor och det utan fusk. Fantastiskt ju. De hade avslutats med den sedervanliga glassen.

Jag har fått ett erbjudande som jag inte kan tacka nej till, trots att tiden är knapp och det krävs en enorm ansträngning för att lösa allt logistiskt så kunde jag inte forma mina läppar till ett nej. Nej för det är ju så, ett nej öppnar inga dörrar, så är det.

Jag har tvingats ner till ett lågt tempo och antagligen är det med det som med allt annat som sker. Det har en mening, jag ser det bara inte direkt. Men jag har svårt för att livet kommer i stiltje, jag har även svårt när andra människor kommer i dom lägena, när det liksom inte händer något. Pang bom bang. Lite mer explosivitet krävs i mitt liv än att gå och vänta.

Men att det går sakta, humf jag gav mej på att städa, dammsuga och torka golven kräver sin kvinna, det tog tid, en arm och en som stöttar, men ja gnodde på och det blev skinande rent, vilken tillfredställelse. Nästa match jag ska ta är att byta lakan, det kan bli latjo det ;)
Både Mollie och jag duschades och tvättade håret, mormor fick hjälpa till med mysets kaluffs, så skönt att ha dom in da hood i dessa lägen.

Mycket spel....

Jockarp.

Lekande lärande...

Ännu en dag på barnfestivalen. Vi körde ner tidigt ihop med våra vänner. Det börjades bums med en fight på en uppblåsbar arena. Det hoppades lite i hoppborgarna och vidare gick Mollie och jag för att göra en fågelholk. Det är ett inslag jag gillar väldigt. Snickarlinjen är behjälpliga och visar hur bitarna ska sättas ihop.
Mollie testade bågskytte vilket jag också var lite sugen på. Spännande med saker man inte provat innan.

Vi gick till badet som för dagen hade öppet. Mollie hoppade i och sa att det var varmt, jo tjena. Hon åkte vattenrutschbanan några varv, simmade lite och kom upp igen: hon klädde på sej och vi gick vidare för att testa rullskidor. Även det var något jag gärna skulle testat om inte....Humf.
Mollie tycket det var kul och det gick förvånansvärt bra för att vara första försöket, hon slog i backen en gång men det är ju oftast av smällarna man lär sej ;)
Något som jag såg som den allra bästa aktiviteten var rullstolshandboll. Det var delar av det svenska landslaget som stod för matchen med kidsens. Mollie var grym i stolen och dom pratade vitt och brett med dom som satt i stolarna ofrivilligt. Jag passade på att prata med gänget och det vare verkligen ett härligt gäng, det var extremt högt i taket och dom skämtade om sina handikapp och med oss som var gående. Verkligen en härlig stund.

Vidare testades det på sopsortering, bollkastning, dragkamp och även några rundor med orientering.
Vi lämnade festivalområdet och körde till stan en vända och gick på burger king. En fin avslutning med våra vänner. En kram sen skildes våra vägar.

Myset och jag körde hem och hon började bums måla på sin fågelholk, hon satte in fågelfrö och vatten till fåglarna i den nymålade holken sen sattes den upp ;) Själv förberedde jag mej för nattjänstgöring i vedsvängen 12 h skulle avverkas och det i inre tjänst. Hua.

Jockarp.

Crazy woman....

Fulla av förväntan vaknade vi upp till ännu en fin högsommarvarmdag. Vi skulle på äventyr. Klockan nio skulle vi vara på plats på Strandvallen för att gå på barnfestivalen.
Vi mötte upp Mollies klass och fick med oss dom barn som skulle ingå i vår grupp. Vi började med en snabb fika sen drog vi iväg. Ansiktsmålning, hårpiffning, hoppborg och labyrint tävling. Detta diskade vi undan innan vi gick ner till stranden för att fånga lite olika små vattendjur. Naturbingo, inte varje dag man lirar det. Vi testade cykelbana och hinderbana. Vi kastade bajs i toalettstolar och vi åt glass.
Lunch i form av hamburgare och leken fortsatte. Vi kom till en station där man kunde hugga ut sitt namn i en sten, likt en runsten. En väldigt bra station tycker jag, dessa saker tillhör vår historia men är ändå viktiga att förstå. Att allt inte alltid sett ut som det gör nu.
Gruppen hade en fin dag och klockan 13:00 vinkade vi hej då till klassen och åkte hem.

Jag är så extremt trött just nu, jag tror att det beror på smärtan i armen. Så fort jag sitter ner så håller jag på att somna. När vi kom hem la jag mej på soffan och somnade bums. Jag känner inte igen min kropp riktigt men just nu lyssnar jag på den. Vill den vila så får den vila. Klokt tror jag ;)

Den kära programlederska till bonde söker fru hörde av sej. Hon var nyfiken på mitt dejtande, hur det framskred. Hon undrade ju självklart också hur det var med mej. Efter infon om min skateboardkarriär sa hon bara "Crazy Woman" Hehe ja typ så ;)

Mollie skulle på kalas på ridskolan i stan, jag körde in henne och hon ville inte att jag skulle stanna. Jag sa hej då och körde hem och tvättade bilen. Det tog tid men det gick bra. Vänster arm i vila och höger fick fnatta på.
Jag körde in till stan igen och parkerade mej vid brofästet. Där satt jag ett par timmar och tittade på änderna som simmade förbi. Jag tittade på människorna som passerade och en del växlade jag några ord med. En skön stund i stan fast mitt i naturen. Underljuvligt.

Dåtid....

Jockarp.

Motstånd....

Humf, ja att vara enarmad ställer minsann till det något i vardagen. Det kan nog vara bra för mej att få lite motstånd och med det även förståelse för andra människor som inte alltid har det så lätt.
Jag fixar det mesta själv det märker jag, skillnaden är bara att allt tar så vansinnigt lång tid. Jag är inte van vid det, mitt liv snurrar oftast på i ett högt tempo. Nu tvingas jag till nersaktning. Vilket inte är lätt.
Men ja det mesta fixade jag under gårdagen, men en sak som jag såg som omöjlig det var att sätta upp mitt eget hår. Jag kämpade på en stund men med en vänsterarm som endast kan förflyttas några få centimeter så var det minsann tvärstopp.
Jag fick gå upp till undantaget och leta upp min far. Han satte upp håret på mej, jag tackade för hjälpen och påtalade även att jag inte tyckte att han skulle skola om sej till något inom hårvård.

Jag tål mycket smärta och jag avskyr våld men efter att jag varit på sjukgymnastik förstod jag att smärta kan provocera fram våld. Gaah jag hade nåt så fruktansvärt ont så jag hade behövt slå på något väldigt länge och väldigt hårt. Men med just den skadan så är lämpligheten för det noll. Istället gick jag snabbt i en cirkel. Det händer ibland när jag är väldigt glad att jag springer runt i en cirkel och ler. Att jag hanterar min glädje så gjorde att jag alltså testade att hantera även smärtan på det viset. Det gick sådär.
Jag fick med mej lite övningar hem och det handlade enbart om att öka blodflödet och håla stelheten nere. Hon förklarade att smärta kunde hålla i sej upp till ett halvår, att jag inte var gipsade påverkade självklart smärtan men samtidigt är vägen tillbaka till full rörlighet oftast snabbare utan gips. Så ja, trots smärtan så såg ja på besöket ganska ljust. Mitellan ska sitta på 100% i minst 14 dagar sen får jag ta av den ibland. Men order löd, noll belastning på armen de första 14 dagarna. Jag flinade lite och informerade henne om att det är absolut ingen risk, smärtan stoppar mej där :)

Mollie var på inskolning på sitt kommande fritids, det hade gått bra. Jag hämtade henne och det var bestämt att en kompis skull följa med oss hem, men väl på plats så fick jag med mej ännu en kompis.
Trissen gick bananas på studsmattan och jag passade på att Chilla.

När vännerna åkt hem landade vi i soffan. Hon är väldigt fin min lilla dotter, hon kröp upp nära intill mej, la försiktigt sin lilla hand på min arm, tittade på mej och frågade om jag hade ont. Jag log åt henne och svarade att just nu kändes det fint. Hon log mot mej och sa.
Vad skönt mamma....

Jockarp.

Smärta och sömn....

Att vara på akuten till klockan två på natten, hem och sova två timmar, gå upp och leverera i vedsvängen i åtta timmar, nja inte helt optimalt. Men det gick.
Arbetet för dagen fick anpassas efter mina defekter. Vi ställer upp för varandra vilket är bra. Jag kan lika gärna jobba, smärtan är den samma vart jag än befinner mej.

Jag kom hem tog en lugn promenad på berget med kamphundarna. Jag behövde det för mitt inre. Jag kom hem igen och hade ett uppdrag. Jag skulle duscha och det var ingen trevlig upplevelse. Jag hade fruktansvärd smärta. En övning som max tar fem minuter i vanliga fall tog mej 30 minuter och bara det kan får mej att får krupp.
Jag klippte upp en tröja och klarade trockla mej i den. Smärtan gjorde att svetten öste av mej, moment 22 hej. Nu var jag lika ofräsch igen. Morr.
Eftersom jag lever efter orden att smärta bara är en känsla så uthärdar jag gärna smärtan i stället för att knapra tabletter. Men jag fick vackert trycka i mej ett par Alvedon efter avslutade duschövning.

Smärtan släppte och jag slappnade av, parkerade mej i brassestolen. Somnade som en griskulting under värmelampan. Jag vaknade, gick upp till undantaget, blev bjuden på pizza och en mannekänguppvisning av lilla fröken Vilhelmsson. Hon och mormor hade köpt skolavslutningsklädet. Hon var som vanligt söt som socker.
Vi gick hem och Mollie tog ett bad. Efter badet satt hon i morgonrocken och tittade på tv. Jag somnade på soffan.
Jag vaknade, fixade tänderna och nattning av mys skulle ske. Jag somnade där med. Vaknade upp runt 22 gick in i min säng och somnade även där bums.
Natten blev smärtsam men ändå helt okej. Och vad det gäller sömn så ligger jag antagligen helt i fas :)

Jockarp.

Naturbegåvning? Knappast....

Tisdag morgon 05:00. Det mötet <3

Tidig morgon och jag var pigg. Jag öppnade palatsets dörr och möttes av magi. Fåglarna flög redan vilt runt omkring på gårdsplanen, det var ett underljuvligt ljus och trots dom ynka åtta graderna kändes det sommar mot mina bara ben.
Jag stod på trappan en stund och sög in den vackra blommande kastanjeallen som liknar en enda stor tunnel av blommor och blad. Det slog mej med full kraft hur lyckligt lottade jag är, hur lyckligt lottad Mollie är som får växa upp på denna trygga magiska plats. Mm jag var tacksam där på palatsets trapp klockan fem en tisdags morgon. Lycka.

Jag jobbade ett pass och fick även avsluta en skyddsrond innan jag for hemåt igen. Mollie hade lämnat besked om att hon skulle hänga med sin bästis hem så hon skulle hämtas upp runt fyra snåret.
Jag körde hem och packade bilen med kickbike och en hjälm. Jag hämtade upp myset och vi möttes upp av våra vänner på glassbåten i stan. Det var många att blurra med och jag stötte ihop med rektorn på Mollies skola. Det var vårt första möte och vi presenterade oss för varandra och växlade några ord.

Full rulle....

Glassen slank ner och vi gick mot skateparken. Barnen åkte lite kickbike och mammorna blurrade på. Nytt mål. Kaninholmen nästa och vi gick över bron, vi kollade runt lite och kände på vattnet. Vi fortsatte på bron Och där nånstans fick jag världens sämsta infall. Jag skulle låna kidsens skateboard. Jag hoppade på och fick en knuff och det kändes enkelt på nåt sätt. Jag har ju sett andra som åker och dom brukar liksom jazza fram, det verkade ju enkelt men just det där momentet med att jazza var kanske inte riktigt min grej. PANG. Skateboarden flög åt ett håll och jag på ett annat. Jag landade med en rejäl smäll rakt på armen vilken jag var helt övertygad om att den var av. Det gjorde skitont. Samtidigt kunde jag inte sluta skratta åt hur korkade jag var. Att jag verkligen trodde att det var så enkelt som det ser ut när dom där som kan åker. Jag är över fyrtio och har aldrig stått på en skateboard innan, vad fick mej att tro att jag skulle vara ett naturbarn i det forumet ;) Jag fick hjälp upp och vi fortsatte att skratta och armen fortsatte att värka.

Vi for hem och Mollie nattades. Armen stelnade till och efter lite myndigt övervägande satte jag mej i bilen och körde till akuten.
Dom gav mej smärtstillande och röntgade armen.
domen löd.....Broken.
Jo jag tackar jag. Bra där Leonora. Verkligen.

Väldigt mysigt innan smällen ;)

Jockarp.

Omättlig...

På språng....

Vaknad fyra och var dunderpigg. Kroppen kändes fräsch och huvudet var sagolikt nöjt. Att 42 195 meter kan göra sådant underverk på kropp och knopp är helt sanslöst.
Jag studsade upp. Tandborsten, håruppsättning, hopp i småbyxorna och linnet sen ut i bilen. Ja jag kostade självklart på mej ett leende också när jag passerade hallspegeln på vägen ut.

Jag har varit ledig ett bra tag nu och jag såg framemot att börja jobba. Att få träffa människor jag tycker väldigt mycket om. Och som vanligt levererade detta gäng stort. Jag skrattade så jag höll på att göra i byxan. Och anledningen var bara att människor runt om kring mej var sej själva.

Jag var extremt hungrig hela dagen. Världens största gröttallrik vältes ner till frukost, det ihop med ett par mackor men nä det stillade inte min hunger så värst mycket.
Det upptog stora delar av mitt arbetspass. Jag pratade om olika maträtter som jag skulle vilja ha och i vilka mängder dom passat. Stora mängder.

Jag lämnade gänget och körde och hämtade mitt mys. Hon satt mitt i mellanmålet så jag fick vackert vänta till hon var redo.
Hem och middagen förbereddes. Det var grymma kockar för dagen. Vi hjälptes åt och vi gjorde ett jättelass älgfärsbiffar, en hel gryta potatis och en hink sås. Sen välte vi i oss stora delar av maten.
Där stillades mina behov något.

Ut i trädgården, tvätt hängdes på strecket och vi började lira boll. Det är bra träning för Mollies koordination och rörelse är bra. Även för mej som blivit lite stelare under eftermiddagen. Vi skrattade, sköt och kramades.

Innan nattningen skickade vi ett mail till Mollies fröken om informationen om att jag kunde följa med och hjälpa till på en stundande utflykt klassen ska ha. Vi fick svar att jag var välkommen. Mollie blev helt sjövild av svaret från hennes fröken och hon låg och småfnittrade för sej själv vid nattningen.

Jag flinade jag också för jag funderade på att just nu vill hon så gärna att jag ska följa med. Men när hon är i 13-15 års ålder så kommer hon tycka att det är döden om jag ska följa med på skolutflykterna. Att jag är den pinsammaste mamman i världen, ja typ så.
Jag tänker mej självklar medverka även då om jag får chansen ;)

Pannband eller diadem?

Jockarp.

Tolvan....

Jag må vara liten men jag tar mycket plats ;)

Jag lämnade byn innan klockan sex. Hög musik och tankar på dagen fyllde min bilfärd. En helt perfekt start alltså.
Jag parkerade bilen i Hyllie och hoppade över till tåg. På tåget träffade jag en böna och vi började att socialisera oss. Löpning förenar och vi klickade bums. Vi hängde ihop resten av dagen och genomförde loppet ihop.

Jag hade en vän på plats, det var han som såg till att väcka mitt maraton sug för min tolfte mara.
Vi möttes upp innan start och vi hade en härlig stund innan startskottet gick, det var mycket skratt. För dagen hade jag ingen press och heller inga jätteförväntningar på mej själv. Jag var dåligt förberedd för att springa så jag skulle fokusera på att ha roligt.
Att springa ett lopp gemensamt är något jag inte gjort speciellt ofta, jag gillade det, även om vi inte hade några jättelånga konversationer under loppet så hade man någon som kollade hur formen var då och då. Vi höll ett bra tempo och under en buskträff blev vi av med en löpare. Han hämtade sen hem och efter en mil var trissen fulltalig igen. Men bara för en stund, han schappade igen. Vi ladys rullade på. Min tågkompis hade det tufft runt tre mil, jag spatserade i parken just då kan jag säga, extremt lättsprunget. Min dipp kom istället runt fyra mil. Det fanns inget kvar i mej då så jag fick slå av på tempot för att få ner pulsen lite.

Jag var lite fundersam innan loppet på ur kroppen skulle reagera, det väntade ännu en extremvarm löpdag och min erfarenhet sen Wien var inte så skojigt. Jag vet att jag har det tufft i hettan. För dagen slapp jag undan att kräka och det var helt underljuvligt.
Vad jag lärde mej på detta loppet, ja, en sak jag begrep ganska snabbt det var att mina löpartights fyller en funktion. Jag hade tagit ett par lössittande shorts, tänkte det kunde vara bra i värmen. Så kanske det var, men jag fick svidande sår på innerlåren. Så ja nu vet jag det. Tights på under långlopp.

Ännu en medalj som jag fick sätta tänderna i blev det i alla fall trots sveda och värk. Stolt? Självklart.
Nummer tolv i ordningen är alltså ett faktum.

Lilla fröken Vilhelmsson hade hängt med mormor på förmiddagen och på eftermiddagen hade hon och morfar varit på restaurang och efter det hade dom drabbat samman i en minigolfrunda där myset stod som segrare. Glass som förloraren fick pynta för.

Nu väntar skola och jag ska minsann jobba lite, ovanligt ;)

Detta grymma gäng <3

Jockarp.

Spontan/impulsiv....

En famn blommor...

Jag sov ganska bra, jag trodde jag skulle känna en oro över att Mollie inte var hemma men nä. Jag vaknade upp ett par gånger med det berodde nog mer på att Tor for förbi och slog ordentligt med sin hammare. Det var längesen det åskade men nu har det alltså rensats ut ordentligt.
Jag vaknade tidigt i vanlig ordning, jag tog en löptur på berget. Mördabacken och mördasniglar ja det var min morgon det.

Jag hämtade upp myset vid elva snåret och det var fint att se henne igen. Vi tog det lite lugnt, hon var trött. Det hade nog varit en händelserik dag och natt för henne trots allt.
Ja tände grillen och levererade lite kotlettgrillning, potatis till det vilket blev en formidabel och lyxig lunch.

Ibland är jag kanske för spontan och impulsiv för mitt eget bästa, jag vet inte än ;)
Jag har sprungit ca sex mil i veckan, jag har chillat mycket och tycker kanske att jag aktiverat mej för lite. Så när jag fick förfrågan om jag ville hänga på och springa Köpenhamn Marathon i morgon och jag löst logistiken med Mollie så svarade jag ja på den frågan.
Jag vet att det absolut inte är det bästa upplägget att ha sprungit sex mil, inte heller att jag har ett Marathon i benen sen ett par veckor tillbaka, inte heller att inte vara fullt mentalt inställde på ett så långt lopp. Det krävs oftast lite pep i huvudet ett tag innan, en inställningsfråga alltså. Frågan är om jag hinner ställa in mej på det ;) Klurigt.
Men hur som helst så lutar det alltså åt att jag springer mitt 12:e Marathon redan i morgon. Hua.

Vi tog en promenad med kamphundarna på berget, det var friskt och skönt. Vi kom hem men bara för att ge oss ut igen. Vi hade siktet inställt på att plocka en bukett blommor. Jag älskar denna tiden när man kan plocka och sätta in alla möjliga sorters blommor. Jag blir liksom gladare då.

Mollie fick en idé. Jag ser att vi är lika gällande den punkten. Hon sprutar idéer och ja det gör ju jag med. Det känns som om vårat liv kommer blir väldigt händelserikt framöver.
Men dagens idé från lilla fröken Vilhelmsson var att vi skulle åka till Vägga och gå på restaurang. En restaurang jag nästan glömt bort att den fanns. Men inte Mollie alltså. Så där intog vi vår kvällsvad för dagen. Mysigt och gott.

Hem och bums i säng. Jag hade saknat henne och nattningen märkte jag. Vi låg och läste om Hanna och Viktor och vi ville inte sluta. Det var så avslappnat och skönt att ligga där bredvid varandra och ta del av Hanna och Viktors äventyr. Vi läste sex kapitel och nådde slutet på boken. Vi kramades och sa god natt. Myset vände sej om och somnade bums. Helt utschasad.

Middagsdejten...

Jockarp.

Oplanerad tid.....

Multitasking.....

Uppstigning, frukost och chill. Klockan närmade sej 10:30 och då skulle Mollie åka till en kompis. Jag gav henne lift och jag pratade med föräldrarna om att vi skulle höras under dagen när hon skulle hämtas.
Hem och bilen parkerades, löparskorna på fötterna och för dagen tog jag en tur till stan, jag behövde se vatten.
Jag hade precis tagit mej hem igen då Mollie ringer. Attan nu har det hänt något var min första tanke.
Inget hade hänt men frågan om hon fick övernatta kom. Ja självklart hjärtat får du göra det blev mitt svar. I nästa sekund funderad jag på vad som skulle hända med mej.

Jag tvättade bilen och motorcykeln sen körde jag in med ett övernattningskit till myset, salami chips och rökt skinka till frukosten beställdes så det fick jag ju ombesörja ;)
Jag drog vidare med en specialblandning propplösningsmedel till min vän andra sidan berget. Total stopp i avloppet och det problemet skulle vi styra upp. Vi chansade med blandningen, ingen minns en fegis så vi slängde i ett par skopor och spolad. 10 sekunder senare var stoppet åtgärdat. Det finns inget vi inte klarar av ;)
Vi satt och blurrade i några timmar i söderläge sen tackade jag för mej.

Jag drog hem la  mej i badkaret en stund. Jag funderade på hur jag mådde och hur situationen var. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mej till utan Mollie, det var en så extremt ovanlig situation. Det har varit hon och jag så länge nu så när det ruckas så gungas min värld något. Jag planerar alltid dagarna utifrån att hon ska ha det bra, att jag ska ha det bra och att alla saker som ska göras görs. Men nu var allt gjort och Mollie var inte hemma.

Efter badet hoppade jag på cykeln. Jag trampade en timme, tog en sväng till stan. Jag funderade på om det någonsin hänt att jag cyklade utan att jag hade ett mål. Det är ju sånt som gamla människor gör. Cyklar för nöjes skull. Herregud är jag så gammal ;) Ja tydligen, eller är jag bara lite ovan vid att ha så mycket oplanerad tid. Jag måste nog lära mej det men det kan ta lite tid. Det är ju trots allt 7-8 år sedan jag hade all denna tid utan ansvar. Kanske att jag ska umgås med människor utan barn, dom måste ju vara fenomenalt bra på att veta vad man ska göra om man har oplanerad tid. Så har dom ju det jämt tänker jag.
Ja jag fick smaka på känslan frihet men jag var inte helt tillfreds med känslan, hon var saknad Mollie.

Jag funderade även på mat. Tanken for förbi om att jag skulle gå på restaurang, sitta ner ett par timmar och bara trycka i mej precis det jag ville på det hak som jag själv valde, inget barnanpassat. Men nä jag drog hem och brassade stekt falukorv och makaroner i stället. Gosse så gott.

I sängen befann jag mej runt 21 snåret, då ringer Mollie, hon var uppspelt och babblade på i en ryslig fart. Vi sa god natt och att vi älskad varandra sen la vi på luren. Jag log lite åt samtalet. Så underljuvligt att höra hennes glädje. Min stora tjej.

Min kväll.....

Jockarp.

Ormår....

Nu kör vi.....

Jag lät bli morgonlöpningen och lämnade byn efter att Mollie åkt till skolan. Jag skulle träffa en vän som jag inte träffat på länge. Vår vänskap började på ett väldigt speciellt sätt. Det var nämligen så att jag blev polisanmäld och polisen som kom för att förhöra mej var denna kvinna.
Polisförhöret hölls och den märkliga situationen gjorde att vi fattade tycker för varandra och ledde alltså till denna vänskap. Jag funderade på det under min färd till hennes hem, att busen och polisen blev vänner och har nu varit det i över sju år. Fantastiskt.
Jag märkte under vår frukostdejt att jag saknat henne väldigt. Vi bubblade på om det mesta, allt från droger, kriminellahandlingar till barnkalas och kärlek. En härlig förmiddag alltså.
Vi kramades hej då och lovade att höras och ses snart igen.
Jag kom hem och mötte upp mitt mys när hon kom hem med taxin.
Mormor och morfar har kommit hem från ännu en resa och självklart ville vi hänga med dom en stund.

Vi tog fram vattenspridaren och Mollie och kamphundarna lekte en stund med vattnet. Sommarminnen väcktes till liv med full kraft.
Vi tog en promenad men vi fick avbryta den lite för tidigt. Ormet kryper, mycket ormar i år och jag har inget större sug i att bli biten av en huggorm när jag är långledig, tja inte annars heller tror jag.

Vi klippte gräset och för dagen gjorde vi det tillsammans. Mollie satt i mitt knä, hon styrde och jag skötte pedalerna. Dubbelt så bra klippt alltså.
När vi för dagen gick in och stängde ute sommarkvällen så började myset pyssla. Jag tog tag i dammsugningen. Ett måste nu efter hundvaktningen. Hela palatset sögs rent och gosse vad skönt det var att få bort sandlådesanden som dom små inneboendena asat in.

Chilledill i soffan och uppladdning för ännu några dagars ledighet ;)
Oförskämt lättlevt.

Jockarp.

Liraren....

Jag vaknade upp mitt i natten av ett oidentifierat ljud från palatsets största rum. Jag kände inte igen ljudet men jag kände bums att det inte var bra.
Jag gick in i rummet och hittade en av kamphundarna i kramper. Ett Epileptiskt anfall. Jag satte mej bredvid honom och klappade honom lugnande. En tanke for igenom huvudet. Skulle jag behöva vara begravningsentreprenör också, den detaljen ingick inte i dealen när jag lovade att passa de bägge hundarna. Mollie sov sej igenom hela anfallet vilket jag var glad över. Han hämtade sej och vi gick ut en runda. Och från att känt en massiv trötthet över att kanske behöva begrava den lille hunden till att öppna dörren och gå ut under en massiv stjärnklar himmel. Det var en magisk natt. Jag ville inte gå in igen. Det var enastående vackert och luften kändes så frisk. Fåglarna höll låda. Ja allt var perfekt.

In och attack sova en liten stund till sen var det dags för skola igen. Vi satt på trappan och väntade på taxin när jag ser ett spindelnät. Min nyfikenhet väcktes till liv. Jag frågade Mollie om hon visste vad spindelnät bestod av. Hon visste det inte men hon sa att det kom från spindelns rumpa. Jag blev ännu mer nyfiken så jag fick googla. Tydligen består nätet av protein-baserad silke. Ja så nu vet vi det :)

Jag fortsatte dagen med en löptur och efter det en hundpromenad. Vilka rutiner jag ligger inne med just nu. Härliga rutiner. Jag parkerade mej således också i brassestolen en stund med en kopp kaffe efter den avslutade promenaden.
En dusch och sen var jag redo för att hämta myset från skolan. Hon hämtades eftersom vi hade ett uppdrag. Mormors bil skulle parkeras i Kristianstad för att dom skulle kunna ta sej hem från tåget när dom anländer. För att lösa logistiken så fick en vän agera taxi till oss. Men vi skulle göra av med en hel hög med pengar innan vi åter var hemma på Jockarpsk mark. Mollie gick bananas i leksaksaffären och i skoaffären. Jag gick bananas i godishyllan så jag var lite skyldig jag med :)

Lift hem med vännerna, vi lirade lite boll och en hundpromenad fick avsluta kvällen. En magnifik dag som stavas njutning.

Nya bollen....

Jockarp.

Opaxad.....

I bland måste man vända blicken uppåt..

Ja jag borde skämmas men nä jag har inte vett till det.
Men att det är högsommarvärme dag ut och dag in och jag är ledig från alla förpliktelser är ju helt otroligt.
Jag började med en mil i löparskorna efter att jag vinkat av min dotter i taxin.
Hem kom jag full av energi och jag gav mej ut bums igen. Hundarnas tur att få en tur på berget. Så skönt att gå fram sakta och varligt. Jag hinner liksom se allt då, eller i alla fall nästan allt.

Jag hade några måsten för dagen men dom måstena var inte värre än att jag kunde förhandla bort dom med mej själv. I stället kokade jag kaffe, tog med mej en termos ut det ihop med skorplådan. Sen parkerade jag mej väldigt lättklädd i en brassestol och där satt jag. Ja jag bara satt och njöt av livet i sin enkelhet.

Mollie kom hem och med sej hade hon en väninna. Det var bus från start till mål. Dom lekte med hundarna och dom satt och "snackade" på Mollies rum. Jag blev utesluten så var hamnade jag? Jo i brassestolen.
Väninnan åkte hem och vi drog till stan för lite shopping. Inköp av en påse glass gjorde att vi fick skynda oss hem. Givetvis skulle de smakas av glassen. Det är ju ett måste det.

Jag fick ett meddelande från en böna på instagram men frågan om min relationstatus. Hon undrade om det var läge att fråga efter en dejt. Svaret blev att jag är Supersingel, jag är inte paxad än, men jag dejtar på i ett bra tempo vilket gör att det känns väldigt hoppfullt gällande en förändring på min relationstatus. Men alla dörrar är fortfarande öppna.
Jag fick även samma fråga från en journalist och ja hon fick samma svar hon. Fast henne ville inte jag dejta ;)

Vilket liv jag har just nu....

Jockarp.

Enkelheten......

Köksdörren öppnades upp klockan sju och stängdes inte förrän klockan åtta. Vilken dag.
Mollie och fröken övernattare sprang ut innan frukosten och började leka i sandlådan. Dom var olika karaktärer, en var Marie en var Ann-Charlotte och en hette Karin. Jag småflinade lite för mej själv när jag lyssnade på deras lek.
Det beställdes kokta ägg och det är inte varje dag jag kokar ägg, nä jag är mer en stekaäggböna. Jag fick googla tiden för hårdkokt. Dom blev kanon och konsistensen var perfekt lämpade för att läggas på en macka. Tre mackor senare var den ena nöjd. Den andra var inte nöjd. Makaronerna var inte tillräckligt. Hua. Väldans jobb att serva dessa glupska damer.

När alla var nöjda tog vi en gemensam hundpromenad på berget. Efter den tog vi bilen och körde till byns lekplats. En timmes häng, barnen var glada och jag var glad, jag socialiserade mej med byborna. Lite sladder så där en söndagsförmiddag.
Jag la mej en stund i Kinagungan och tjejerna ungade mej så jag höll på att kräka. Leken fick avbrytas och jag låg där helt stilla och kände livet i mej. Allt var helt perfekt. Sol, glada barn, frihet. Känslan av förälskelse for igenom min kropp. Den känslan alltså....

Lunch och sen var de min tur att få besök. Tant N kom och hängde med mej några timmar. Kidsen skötte sej själva och vi blurrade på, drack kaffe och åt skorpor. Enkelhet är vackert och det var enkelt.

Barnen blev varma och kreativiteten flödade, på med bikinis och vattenlekarna var ett faktum. Det såg ut som ett bombnedslag både ute och inne. Jag avbröt leken och gemensam städningen följde.
Vi spelade lite boll, hoppade lite på studsmattan och jag pausade i solläge.
Under seneftermiddagen blev vi ensamma hemma. Bad i badkaret, håret tvättades och kammades och middagen lagades.
En dag ute, en dag i solen. En helt underljuvlig dag.

Jockarp.

Blandad kompott.....

Morgontur....

Jag kände bums när jag stack ut näsan genom dörren att detta kommer bli en toppen dag. Jag anade sommarkänslor i min kropp.
Det var en småkylig morgon men det hängde i luften, den där känslan av sommar. Jag njöt och släppte ut kamphundarna. Myset klapp en macka sen var hon redo för hundpromenad.

Vi busade på turen, vi hoppade över bäckarna, vi välte murkna träd och vi satte oss på gamla stubbar. Vi hittade figurer, bland träd, moln och blad. Det var en vacker promenad. Vi såg mycket vackert och vi missade säkert en hel del också.

Jag började tvätta altanen och fortsatte där efter med palatsets trappa. Gosse vad grant det blev. Under arbetet kom Mollie ut med fika i form av nybryggt kaffe och en tallrik glass som hon pimpat. Jag var imponerad av henne. Ja ända tills jag kom in och möttes av värsta oredan i köket. Jag noterade även att kaffebryggaren såg lite märklig ut. Humf, jo jo bönorna hade hon lagt i där vattnet ska hällas i. Enbart vatten ska det vara i den byttan. Jag kände en viss oro över att jag inte skulle få den till att fungerar igen. Men med en handpåläggning senare fick jag faktiskt igång den igen.

Fika by myset....

Vi tog en tur till kyrkogården och tände ett ljus för min morfar, han skulle fyllt år denna underbara maj dag om han levt. Mollie vattnade blommorna på graven och alla närliggande gravar. Vi pratade med lite bybor som vi passerade. En trevlig stund på en lite sorglig plats.

Vi körde lite fyrhjuling, harvade ridbanan och gled runt i det härliga sommarvädret. Det var väldigt lättlevt.

En väninna till myset kom och idén kläcktes om övernattning. Så fick det bli. Vi körde till stan och fixade med gästens övernattningskit och lite lördags godis. Hem och middagen lagades.

Ett spontanbesök av en vän. Jag älskar verkligen dessa besök. Ett mess med frågan är du hemma? svar ja och sen ses man, så enkelt så krav och prestigelöst. Jag älskar det.
Och vilken kväll sen då. Helt otroligt. Vi satt på altanen och drack kaffe, vi tittade på lekande barn, grästuggande hästar och slöa kamphundar. Ja den bilden är som tagen ur en bildgoogling av ordet idyll. Wow vilken kväll.

Jockarp.

På liv och död....

Backstage på bibblan

Jag behövde det så väl. Mördabacken, det var ett tag sen och jag har saknat henne. Jag behövde berg, grusade vägar under skorna och jag behövde motståndet.
Berget visade verkligen upp sej från sin vackraste sida. Det var en dag som är svårslagen i löparskorna.
En sån där dag då man aldrig vill sluta springa, en sån där underljuvlig dag. En sån där dag som alla löpare med all sannolikhet upplevt någon gång under sina träningspass.
Min runda avslutades i bäckporl och fågelsång.

Min vän från andra sidan berget kom och vi tog en långpromenad med kamphundarna på berget. Helt perfekt. Vi surrade om allt som händer i våra liv och det är minsann inte lite det. Det är skönt att dela med sej av glädje och av bördorna.
Vi bytte promenaden mot häng på altanen. Solen vräkte ner på oss och ja det var väldigt behagligt ;)
Hon var mitt sällskap till Myset kom hem från skolan med taxin.

Vi hade helt glömt bort att köpa fredagssnask så det fick vi ombesörja. In till stan och vi passade på att gå på bibblan för lån av ett par nya böcker från serien med Viktor och Hanna. Mollie fick hänga med bibliotekarien bakom disken för att kolla i datorn. Jag älskar verkligen när dom ger barnen full uppmärksamhet och tid. Det blir liksom ännu roligare att gå dit då.

Vi körde hem och började laga mat, kokt potatis och grillade kotletter. Den kombon går minsann inte av för hackor. Under tiden spelade vi lite boll och hoppade lite studsmatta även lite gräv i sandlådan hanns med.
Efter maten fick jag en idé, minigolf. Jag funderade över om dom öppnat för säsongen. Vi var tvungna att kolla upp det. Den var öppen så vi lirade ett varv. Mollie har ett väldans humör när det gäller spel och allra helst då om hon är på gång att förlora ;)
Jag avskyr också att förlora så jag skulle aldrig i livet lägga mej, nej här kör vi fairplay. Arg som ett bi blev hon när jag spikade. Jag fick ta ett samtal med henne efter halva rundan och berättade att det inte är okej att bete sej illa för att man blir besviken. Hon vände och kämpade glatt på.
När hon räknat poängen berättade hon glädjande att vi hamnat på samma poäng, om det är sanningen vet jag inte och nä jag bryr mej inte så värst heller.
En mysig mamma dotter kväll blev det i alla fall.

På liv och död ;)

Jockarp.