En såndär tripp då man känner dej omättligt älskad. Min fru hade ordnat med en utfärd. Jag var helt ovetande om vart vi skulle och eftersom jag inte heller har något körkort så behövde jag inte få nån information om åt vilket håll vi skulle på. Jag hängde liksom bara med.
Hon tog mej ut på underbart vackra vägar och jag njöt tillfullo av naturen.
Vi kom fram till Växjö klockan 15:00 och checkade in på slottet Teleborgsslott. Det bjöds på en slottsfika innan vi knallade tillbaka till vårt rum. Där stannade vi i tre timmar tills det var dags att avnjuta en fyrarätters galet fin middag.
Vi hade fina timmar på slottet, vi åt och drack och hade intressanta samtal. Jag älskar att vi har så mycket övrigt att prata om, att det inte bara är om vardagen och om allt som ska falla på plats.
Min fru kollade Mellon och jag sov och vaknade, sov och vaknade. Ja typ så.
Frukost och även den var till belåtenhet. Vi satt kvar länge innan vi var redo för att fortsätta i livet.
Ja söndagen skulle nämligen även innefatta ett dop. Och inte vilket dop som helst utan min dotters dop.
Jag gav henne sitt namn men det utanför gudshus. Detta för att hon en vacker dag själv skulle kunna fatta beslutet om vad hon ville tillhöra.
Den dagen var alltså nu kommen.
Det var ett speciellt dop. Två vänner sen barnsben gick in med prästen i släptåg. Vi sjöng, läste dikter och tände ljus. Tjejerna hällde själva upp dopvattnet och sen döptes dom i fadern, sonen och i den heliga andes namn.
Det var en fin stund och jag är glad över att hon fattat beslutet själv. Hämtemat och hem till Jockarp för intag.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar