underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 31 januari 2015

Vad gör jag?

Vardag.....


Vi hade ett mycket givande möte, det kändes bra och nu har vi något nytt att sätta tänderna i.
Jag gillar dagar som för projektet framåt och jag gillar när jag kommer framåt. Win win liksom.
Min far frågade mej vad jag gör på jobbet och det är minsann inte det lättaste att förklara. Ja, vad gör jag egentligen?
Som det är nu har jag två roller, den ena är att upprätthålla någon form av ordning och reda skyddsmässigt på min gamla arbetsplats.
Den andra rollen är att på ett fritt och gärna rätt sätt hitta problem och risker på det nya bygget. Det som inte byggts än. Problemen ska helst återgärdas innan dom uppkommer. Ett spännande jobb med andra ord.
Jag vet inte om han blev så mycket klokare av min förklaring, men det var det bästa jag kunde åstadkomma för tillfället ;)

Jag bytte om till mina löpkläder och lämnade bruket. Min bror dumpade mej i Pukavik så att jag fick springa den sista milen hem. Löpningen kändes mycket bra och jag låg på en hyffsad tid.
Myset hade blivit hämtad av mormor från dagis så jag sprang inom och kollade av statusen. Hon var inte redo för hemfärd än, leken var inte färdig lekt.
Jag gick hem och möttes av en skönhet som numera finns i mitt liv. Fröken flickvän skulle på festligheter så hon var tillpiffad och såg väldigt bra ut.

Jag tog en dusch sen for vi mot stan, jag lämnade av fröken flickvän och med mej hem tog jag hämtemat.
Myset var trött när jag kom med maten men hon piggnade på sej efter några tuggor.
Hon hade en teaterföreställning för oss innan det var dags att ta sej hem till palatset.
Vi hamnade i soffan framför lille Hugo en stund men nattningen kom snabbt.
En sidas räkning i nya räkneboken sen var hon själv nere för räkning.
Det hade varit en tuff dag.
Ensam kröp jag upp i soffan och hade lite kvalitetstid med min bok.




Jockarp.

fredag 30 januari 2015

Otrohet och ultraljud...

Fixar allt själv :)


Min dotter kommer gråtandes hem från dagis. När jag frågar vad som hänt säger hon hulkande att alla andra barn ska gå på teater nästkommande dag. Hon skulle vara ledig och trodde sej missa det.
Det hon inte visste var att jag tidigare på dagen fått ett mail från dagis där det stod att lediga barn vad välkomna på teatern. Vi hade andra planer och teatern passade obra in i dom planerna. Men vi fick omorganisera i programmet.

Jag hade en sjukhustid för ett nytt ultraljud av buken klockan tio och teatern skulle vara till tio. Mormor fick skjutsa myset fram och tillbaka till teatern och fröken flickvän som hade ärende till Kristianstad fick köra mej.
Ultraljudet gick fint och jag ansågs ha en perfekt kropp för att undersökas med ultraljud, resultatet blev att en elev fick testundersöka mej efter att den ordinarie undersökningen var avklarad. Jag flinade lite och erbjöd min kropp för vidare studier i utbildningen ;)
Myset och mormor kom för att hämta mej och när det skett tog vi självklart en vända till Duvander. Lyxig brunch för mej jag som tvingats till fasta innan undersökningen.

Vi har haft ytterligare dagar fria från datorer och teve. Detta leder till mycket intressanta samtal. Vi avverkade bland annat synen på otrohet. Förlåta eller förlåtas. Att ligga tätt intill varandra och prata om ämnen som man inte vanligtvis samtalar om gör att man kommer närmre varandra. Vi älskar dessa dagar och båda ser dom som viktiga och vi är snabba med att byta dagar om det inte passar in.
Våra dagar utan cybervärlden är alltså guld värda.

Eftermiddagen bjöd på städning av huset, myset hjälpte självklart till med moppen. Lite roligheter efter städningen blev det. Ny lera levererades, färgen blev lila och Mollie blandade karamellfärgerna själv.
Vi spelade lite Bamseyatzy tills vi blev oense, sen övergick vi och titta på Djungeldjuret Hugo. Trevligt program och väldigt spännande.

Funderingarna vid nattningen var:
- Mamma, varför föddes inte vi samtidigt?
Ja, vad svara man sin dotter på det?




Jockarp.

onsdag 28 januari 2015

Isigt och gympa....

Dags igen.


Barnfridag på dagis och arbetsfridag på bruket, en bra kombo.
Jag började dagen med ett gott löppass på 12 km, det kändes grymt bra. Jag är i bra trim och det är jag självklart väldigt nöjd med.

Myset och jag myste en stund, vi låg och vilade på soffan en stund och hon filosoferade, det är härligt att ligga och lyssna på hennes små funderingar.
Hon tog ett bad och för dagen var det med bubblor. Vissa dagar ska det vara naturellt och andra ska det vara bubblor upp till kanten.

Vi kände ett sug efter att röra oss så isbanan var given, tyvärr var tiden med klubbor vilket vi inte visste. Det gick bra ändå men det var lite otäckt när dom sköt i sargen. Det gick bättre för Mollie denna gången, dom lär sej snabbt dom små.
Hennes kusin var med så det kan ju hjälpt till lite, hon ville impa ;)

Efter isbanan körde vi till fiket, mormor bjöd alla på fika.
Jag passade på att gå in i sportbutiken med mina skridskor och frågade om dom möjligtvis utövade slipning. Japp det gjorde dom och dom gjorde det bums, det är service det. Fem minuter senare och en liten 50 lapp fattigare gick jag ut med ett par supervassa skrillor. Dom ser jag fram emot att test nån dag.

Dags för Bamsegympa, Jag skulle "bara" köpa några bananer sen skulle jag vara med på gymnastiken. Men självklart stötte jag ihop med en bekant i affären och vi började prata, detta samtalandet drog ut på tiden så jag hann knappt upp innan gympan var slut. Myset var lika glad för det :)

Nattningen gick fort, det hade varit en aktiv dag så vi skrev några ord i alfabetsboken sen slumrade min dotter in bredvid mej pillandes i mitt hår.

Fröken flickvän ville spela spel när nattningen var avklarad,  jag var inte supersugen men jag ställde upp. Monopol blev det och jag köpte både Norrmalmstorg och Centrum och med det fick hon självklart storstryk :)



Kusiner på gång :)

Jockarp.

tisdag 27 januari 2015

Semlor och kramar....



Upp tidigt och väcka tuppen. Ja, jobbedagarna är långa men dom är få. Jag samåker med min bror just nu till jobbet och det är väldigt skönt att bara hoppa in i bilen och sätta sej, privatchaffis liksom.
Dagarna brukar börja lugnt med en kopp kaffe och lite samtal, detta håller inte i sej. Mötena avlöser varandra och det är livliga diskussioner.
Under gårdagens möte tog vi ett break och det bjöds på semlor, det blev några över så jag piffade till det och välte ner två stycken ;)

Jag kom i väg från jobbet i vettig tid vilket var skönt. Jag mötte ett mörkt hem och funderade över om det var någon hemma eller ej. Det var det men fröken flickvän var ur form så i soffan under ett täcke fann jag henne.
Myset var på bettet och hon hade haft kul för sej själv vilket var bra.
Vi roade oss en stund med Bamse yatzy och vi klippte snöflingor av papper.
Middagen skulle lagas och jag fick hjälp av min lilla dotter, hon dukade fram alla tillbehör och vi pratade om hennes dag på dagis. Det är så mysigt och hon börjar bli så stor.

Vi låg supertätt ihop under nattning när jag lagt i från mej monsterboken, hon pussade och kramade mej hårt. Jag älskar att vara den som hon kramar och att hon älskar att kramas. I dom lägena i livet finns det inget annat som upptar min uppmärksamhet. Jag är där med min dotter till 100% vilket är viktigt och helt underbart.





Jockarp.

måndag 26 januari 2015

En vinterdag....

Två vänner på väg ;)

Mycket skratt :)

Innan det ljusnat helt gav jag mej iväg med min självlysande reflexväst och ett blinkande armband. Löpning på en otrafikerad väg. Inte en bil i sikte, Söndagsmornarna är verkligen mysiga. 17 km blev turen och jag hade ett mycket bra tempo, det kändes fint och det är viktigt.

Hem nöjd och belåten, en frallebulle i magen sen packade jag in ett par fröknar som skulle ge pulkabacken en tuff stund. Vi hade jätteroligt. Ibland var vi tre stycken i samma pulka och det gick i en raslig fart. Ibland slank dom ner i diket och hysteriska skratt följde. Jag har en väldig tur som får vara med dom här små tjejerna i deras framfart i livet :)

Skridskor skulle vi prova. In till ishallen efter diverse nerpackning av nödvändiga saker. Jag var djupt imponerad över att det var en gratis aktivitet, hur ofta händer det liksom.
Vi åkte en timme och jag tycker att det gick fint, det är ju inte jättelätt. Jag kände mej lite osäker jag med, det var ett tag sen man var i hockeyrinken och ska man även försöka hålla ett mys på benen så blir det en extra övning.
Vi tog en liten paus med några kex sen var det bara att på det igen. En timmes åkning sen var vi nöjda för den gången.
Kul att testa olika saker med tjejerna ;)





Jockarp.

söndag 25 januari 2015

Lutfisk....

Här jobbas det tillsammans :)


När klockan var nio på förmiddagen hade vi redan tagit dagens första dopp i baljan. Helt underljuvligt. Dom små skulle bräcka varandra och göra konster, den ena vågligare än den andra. Dyk och hopp.
Vi fräschade till oss hela gänget och drog till stan. Vi möttes upp av min bror med familj och gick på cafe. Det var vi absolut inte ensamma om, jag tror aldrig jag sett så mycket folk i stan som det var i går, helt sjukt.

Vidare drog vi till Hörvik. Det var dags för lutfisken dom vi missade vid jul, det gick lika fint en dag i Januari. Medans maten lagades gick fröken flickvän, jag och tjejerna till skolan och lekte på lekplatsen. Det var så himla mysigt, barnen tyckte det var super kul och dom testade allt. Vi vuxna frös men vi bet ihop eftersom tjejerna hade så kul.
Slutligen fick vi bryta och alla hoppade hem till middagsbordet. Vi kom precis i rätt tid.

Maten var supergod och efterätten likaså. Vi vände hemåt mätta och belåtna. Myset och jag tog en kvällspromenad på tu man hand. Hon pratade hela vägen upp till kusinernas hus. Hon pratade om ingenting. Det är en konst i sej.
Bus och masspussning var det hon pysslade med, alla skulle bli pussade på näsan och på hakan.

Hemåt igen och nattningen skedde bums. Hon somnade lika bums, det hade varit en aktiv dag.
Vi vuxna spelade monopol och njöt av livet. Segraren i spelet blev jag, det var ju väldigt roligt det med ;)



Jockarp.

lördag 24 januari 2015

Allt går vidare....

Mitt lilla hjärta :)


Vi har tyvärr fått motta en väldigt sorglig nyhet. Jag hade svårt att ta in det jag läste, det var så mycket mörker så jag trodde inte att det var sant. Samtidigt var det så mycket värme och kärlek i meddelandet så jag rös i hela kroppen.
Det smärtade mej väldigt det jag läste och jag saknar helt ord. Jag kan inte föreställa mej den smärta och förtvivlan mina vänner måste känna. Ett totalt mörker.
Jag kramade mitt mys extra mycket vid nattningen och tacksamheten över vad jag fått i livet var stor.

En löprunda på 2,9 mil gjorde att jag hade tid att tänka och jag tänkte mycket på det tragiska meddelandet och på hur livet ändå fortsätter. Här var jag ute och sprang, någon annan var ICA och köpte mjölk, nån annan körde bil osv. Livet fortsätter helt enkelt ändå. Att det kan gör det.

Kroppen funkade bra på rundan men det var väldigt kyligt, det var mycket uppför och det var självklart tungt i dessa lägen.
Jag kom hem till min lilla dotter som hade roat sej med att rulla köttbullar med mormor. Det är bra att hon är huslig redan vid sin ringa ålder.

Vi kom hem och startade upp badtunnan och efter diverse trubbel med att få kaminen att fungera som den skulle hade vi fått upp en temperatur på 45 grader, något varmt så kallvatten fick ösas i innan kidsen hoppade i.
Det var glada miner i baljan, vi tittade på stjärnorna och pekade när vi såg ett flygplan.
Det var en helt perfekt kväll att sitta stilla tittandes på himlen med små hoppande barn bredvid sej. Underbart.
Fröken flickvän och hennes syster tog ett plask efter nattningen av barnen, jag var sliten så jag hoppade moget över badet.
Pop corn, vin och unospel avslutade kvällen. Mysigt.

Plums...


Jockarp.

torsdag 22 januari 2015

Gympatime.....



Långdag på jobbet och hemfärd i ett vinterland. Första gången på Bamsegympan väntade efter vinter uppehållet. Alla var redan på plats när jag kom in. Det var så himla roligt att se tjejerna, dom hade blivit stora. Det var balansgång, hopp från plint, hoppande över en bänk och konspringning. Detta skedde till leende och skrattande.

Jag hade ett väntande möte så det var bums i väg från gympan. Levande Landsbygd har inte haft så många sittningar men nu väntar det snart årsmöte.
Vi hade en trevlig stund och det var härligt att se alla igen. Vi hoppas att vi får några nya styrelsemedlemmar detta året, nya starka krafter behövs för att få snurr på föreningen.

Jag har inlett en viloperiod, tre dagars avhållsamhet från löpningen gäller, detta för att jag jobbar mycket och för att ännu en långtur väntar mej.
Det killar lite i kroppen men jag måste stålsätta mej. Vila bygger upp och träning bryter ner.

Vi har datorfri dag på torsdagarna men eftersom vi ska få trevlig besök så flyttade vi den dagen till i går, ingen av oss vill skippa den viktiga dagen.
Vi hade lite kroppsvård och tog det så lugnt vi bara kunde. Funderingar, samtal och närhet. Grymt mysigt.

Ja och idag väntar så besök, tjejerna har sett fram emot det mycket, det har babblats och räknats dagar. Sockersöta.

En minigubbe i snö ;)


Jockarp.


tisdag 20 januari 2015

Mörker...

Bara kämpa på :)


Jag har lånat en bok på bibblan som heter Born to run. En mycket intressant bok. Den handlar om ett urfolk från Mexiko som heter Tarahumara. Dessa människor är skapta för långdistanslöpning och kan springa 160 km i samma hastighet som en elitlöpare.
Detta folk dricker en speciell dryck som heter iskiate och ingredienserna är intressanta. De enda denna törstsläckande och kraftgivande dryck innehåller är Chiafrön och lime. Det var jag ju tvungen att testa, det är inte så att jag tror att jag ska få nån raketfart av fröna men jag tänker mej lite mer kraft och att återhämtningen av musklerna blir ännu bättre än vad den redan är.

Vi var hemma hela dagen myset och jag och det var en icke rolig dag. Det blev aldrig ljust ute och inspirationen var på noll, jag kom inte på något att göra och jag ville inte göra något heller.
Mollie tryckte samtidigt på varje öm knapp jag har. Vi pysslade lite och vi jobbade med alfabetet men jag gjorde det motsträvigt. Jag smälte något när myset kom fram till mej och sa:
- Jag önskar att jag vore så bra som du mamma.
Anledningen till att hon sa det har jag inte en aning om.

Vi tog ett litet bad och det var mycket bus och plask, fröken jag kan själv skulle få ut tvål ur flaskan själv, det var inte det lättaste :)

En sista löptur innan en välbehövlig vila på tre dagar tog jag. Rundan gick i mördabacken, en maxad avslutning alltså. Första kilometrarna var jobbiga men när backen tornade upp sej var andningen och benen i gång. Det var ljuvligt att trycka på i backen och vägen hem gick i överfull fart. I ett tempo på 4 minuter per kilometer gjorde att jag log och till och med att jag kom på mej själv med att jag skrattade högt.
Löpning när den är som bäst.

Kvällen var livlig. Tre dansande tjejer och en show som man aldrig trodde skulle ta slut. Det var väldigt ljudligt.

Stör mej inte, jag sover :)


Jockarp.

måndag 19 januari 2015

Till havs....

Se havet ;)


En rörlig söndag, uppstigning och en banan i magen ser drog jag iväg. 1,5 mil i ett iskallt väder och ett snorhalt underlag.
Allt kändes bra och den gångna helgen har verkligen levererat vad det gäller löpning, över sex sprungna mil, det är behövligt för psyket inför loppen som väntar.

Myset och mormor skulle på bio så fröken flickvän och jag tog tillfället i akt och åkte på vuxenäventyr.
Vi körde till lister och Getabjär. Där började vår vandring mot Engelska källan, det var en mysig tur vi stannade till och satte oss på klipporna och drack vårt kaffe, det var helt fantastiskt mysigt och behövligt att bara sitta tätt tillsammans och lyssna på när vågorna slog mot land.
Det var livskvalitet på hög nivå det.

Vi fortsatte vår tur och ny spaning efter slukhålen/Dolinerna tog fart. Vi hittade dom efter ett tag och jag lärde mej en hel del om hur inlandsisen format den natur vi har där idag. Intressant.
Vi hade med denna tur känning på hur livet kommer att te sej när barnen är större, då när vi gör saker helt för vår eget ego. Planerna snurrade i skallen på mej, det är så mycket jag har framför mej.

Paddington som var filmen som myset såg hade varit jätterolig men den hade även varit lite otäck, Tydligen hade hon börjat gråta när en hemsk tant tänkte skjuta den lilla björnen. Hem kom hon med en bubblande mun, hon berättade allt som hänt i filmen och vilka andra barn hon hade träffat i biosalongen.

Mer roligheter väntade, vi började kasta en blinkande sugproppsboll mellan oss, det gick fint ända tills fröken flickvän blandade sej i leken, det blev då strid på kniven till mysets stora glädje. Myset och jag mot fröken flickvän ;)
En riktig fight innan nattning alltså. Under nattningen gick vi genom bokstaven V och P.

Så var det de där med balansen :)


Jockarp.

söndag 18 januari 2015

Stora planer....

Händerna på styret...


Vackert väder betyder uteaktiviteter. Dagen kickades igång med en behövlig tvätt av bilarna, dom sken med solen när jag var klar.
Efter det angrep jag badtunnan, den piffades till och gjordes badklar. Snart ska det plaskas i palatset. Härligt.

Fröken flickvän kom med ett förslag till en löptur, jag nappade direkt. Det var så himla mysigt att springa dom 8 km tillsammans. Vi småpratade lite och njöt av det härlig vädret. Jag var lite små öm i framsidan av låren annars fanns det inte några defekter.

Kaffe i söderläge passade utmärkt så det roade jag mej med ett antal gånger under dagen.
Myset och jag tog en cykeltur, hon börjar bli stor för sin cykel nu och jag funderar på en liten utmaning för henne. Stödhjulen av. Frågan är om hon är redo, men det lär väl märkas.

Vi strosade runt lite i trädgården och planen är att utöka den rejält. Vi har en hästhage som ligger intill vår trädgård och planen är nu att avsluta hästhagandet och i stället få en mega stor trädgård. Min plan är att vi ska kunna ha en fotbollsplan och en badmintonplan, vi ska kunna spela krocket, boule, studsa studsmatta och spela brännboll. Det låter ju helt kanon.
Det enda kruxet är att jag behöver en grävmaskin, och att det blir en väldig massa jobb, men det får lösa sej.

Myset var trött efter dagens göromål så innan klockan var sju bad hon om att få gå och lägga sej. Vi läste lite i alfabetsboken sen släcktes lampan och det var godnatt.
Jag gick fullständigt överstyr och åt upp två påsar popcorn, men har man inga värre laster får man väl vara glad ;)
Nattning av vuxna skedde redan halv tio i en nybäddad säng. Underljuvligt.

Lättlevt :)


Jockarp.

lördag 17 januari 2015

Semledags....



En rejäl grötfrukost sen var jag redo. Redo för en löptur, tanken var att springa en långtur och då helst runt tre mil.
En runda jag aldrig sprungit innan visade sej vara 2,8 mil, helt lagom för dagen.
Jag lät bli att kolla klockan jag sprang i de tempot jag kände mej bekväm i.
Jag träffade på en gammal släkting som jag fick en bamsekram av. Vi växlade några ord sen var jag tvungen att ursäkt mej så att jag inte skulle bli för kall.
Allt kändes bra och tiden visade sej vara helt ok när jag väl var hemma på gården igen. Jag var sliten en stund men det släppte förvånansvärt fort, vilket tyder på god form.
Det märkliga var att redan på kvällen längtade jag efter att få ge mej ut på en tur igen :)
Jag fick ett meddelande från en kille som var sugen på att testa mördabacken med mej, det är så himla roligt att få sällskap och att andra människor vill testa mina underljuvliga rundor. Vi får se framöver om vi får till en tur.

Myset skulle på återbesök på bvc på grund av sin dåliga hörsel. Denna gången hörde hon som en hök och hörselgångarna såg utmärkta ut. Det var skönt att få det kontrollerat, nu vet vi att hon bara ignorerar oss emellanåt.
Efter kontrollen körde vi ner till lokaltidningskontoret, dom ville ha en bild på mej för den kommande skrivningen i tidningen. Jag läste artikeln och jag var nöjd. Efter bilden gick vidare till cafét två semlor och en baguette beställdes. Myset åt locket på semlan och jag fick resten, bra deal.


Kusinmys ;)



Mina vandringskängor kom med posten och självklart skulle dom testas. Dom var inte supersköna men jag tror att vi behöver lite tid ihop.
Vi gick upp till kusinerna en vända. Myset myste och jag och storkusinen pratade om Hitler och Stalin, dessa något otrevliga herrar är viktiga att prata om. Hitler hade dom pratat om i skolan men tydligen är det många som inte skänker herr Stalin så mycket tid i skolan nu för tiden. Ryssen var minst lika otrevlig som tysken.

Myset avslutade kvällen med en målarkurs med sin kusin.



Jockarp.

fredag 16 januari 2015

MAMMA....

Liten bagare...


Ett litet mys kom in på morgonen och kröp ner under mitt täcke, det är helt underbart. Dessa lata mornar när dagen är helt oplanerad. Vi låg och pratade om kanelstänger, ett fullständigt normalt samtalsämne när man är fyra år.
Gröten åkte ner till frukost och här märktes det tydligt att jag inte varit hemma på frukost dom senaste dagarna.
Ordet Mamma användes i varje mening och det höll i sej hela dagen.
Mamma jag ska lägga denna på mitt rum, mamma jag ska gå på toa, mamma vad är det som piper, mamma ska vi baka, mamma vill du läsa, mamma vill du måla med mej, mamma ska vi spela ett spel, mamma den är på fem. Mamma den är snart färdig, mamma jag ska skicka ett meddelande till mormor, mamma var trycker man  när man ska skicka meddelande, mamma vilken glass vill du ha? mamma vill du gå ut, mamma vill du se på Backyardigans, Mamma här är min halsduk.
Jag älska ordet mamma men när det användes hela tiden är det lätt att enbart fokusera på det och då går det lätt överstyr i huvudet. Jag var väldigt trött på ordet MAMMA.


Bröllopsbestyr ;)


Vi bakade en morotskaka och vi spelade spel. Dubbel sats pannkakor levererades och självklart vad det ett mys som skulle provsmaka.
Sigge kom på besök och bröllopsplanerna sattes i gång. Vi ska gifta oss löd informationen.

Jag skrev en insändare till tidningen som jag sände iväg, intresset var stort så istället för en insändare ska det bli en artikel i ämnet cykelbana till dom norra kommundelarna. Bra där Leonora. Skam den som ger sej.

Min nya mp3 spelare kom med posten och med det började det planeras vad som skulle läggas in på den. De ska vara minst 4 timmar med den perfekta maraton musiken. Ingen lätt nöt att knäcka så därför styrde vi kosan mot min brors hus.
Kusinerna var i toppform så vi hade en riktig trevlig stund med mellis och pianospel.

Middagen lagades och de sista inför vår tur till Kebnekaise bokades. En effektiv stund alltså :)

Plink, plink...


Jockarp.

torsdag 15 januari 2015

Bio.....



Arbete i tre dagar på bruket, det är hektiska dagar. Papprena hopar sej och jag är överallt och ingenstans känns det som. Ena minuten sitter jag i möte och andra minuten är jag ute i fabriken och observerar risker med flis/bark upp till knäna. Bra dagar.

I går efter avslutat pass var det full fart hem med bilen, jag pussade på min dotter och lämnade henne hos mormor.
Fröken flickvän och jag skulle på utfärd. Vi började med att köpa fyra säckar morötter till hästarna, vidare till naturkompaniet för beställning av vandrakängor. Där rök 1200 spänn i ett bräde. Det är inte billigt att gå på tur inte.

En korv i korvmojjen på stan sen var det dags att pusta ut och använda vår julklapp som vi fick av tant N och hennes familj. Biomys på hög nivå.
Micke och Veronica, en film vi skulle ha sett ett antal gånger men på nått märkligt vis har det satts käppar i hjulen och vi har inte kommit iväg.
Filmen var hyfsad och egentligen spelade det mindre roll. De viktiga var att vi gjorde det tillsammans. Jag kände en enorm tillfredsställelse när vi körde hem, det är så lite som behövs för att få perspektiv på vad som är viktigt.

Självklart sov mitt lilla mys när vi kom hem. Hon hade haft en härlig kväll, med god mat och mycket mys hos mormor och morfar.
Fröken flickvän och jag fortsatte att njuta av varandras sällskap. Fotmassage i soffans hörn och småpratande om saker vi ser som viktiga. En härlig avslutning på dagen.

I kväll väntar dator/Teve fri dag. Det är en ny regel vi infört för att inte fastna i en rutin som inte gynnar någon.
Det ger oss tid och möjlighet till att fokusera på varandra både psykiskt och fysiskt. De som vi båda tycker är det viktigaste i ett förhållande :)



Jockarp.

onsdag 14 januari 2015

Kursade.....

Nagellacksmålning ;)


En rolig kursdag är till ända. Den nya behörighet vi skulle få i med klarad kurs var ett I i motorsågskörning. Det blandades hej vilt mellan teori och praktik. Praktiken gick väldigt bra men vädret var fruktansvärt. Vi stod mitt i den värsta västliga vind och regn och spån träffade om vart annat. Otrevligt är bara förnamnet.
Vi var ett glatt gäng och självklart klarade vi oss alla på kursen.

Vi har haft besök i palatset och Mollie visade sej på styva linan, det börja märkas lite attityd i den lilla fröken. Ömsom gullig ömsom chefsliknande delegeringar. Hon är bestämd.
Och så har vi ett stort problem på Månsagården. Bamse yatzyt är som bortblåst, jag har för mej att jag gömt det för att vi ska kunna göra något annat i huset än att spela detta spel. Men var gömde jag det?

Fröken flickvän och jag har nu fem olika resor inplanerade de närmaste månaderna, det är delikata problem men problem är det. Vi har flygbiljetter och hotellbokningar i stora högar här hemma. Jag gjorde ett tappert försök till att få ordning i högen med papper och biljetter. Det tog sin lilla tid vill jag lova. Pust ;)

Jag fick en förfrågan om föreläsning och självklart var jag på. Det är alltid intressant att få träffa nya människor och få sprida sin historia. Jag ser det som en bra träning att prata inför grupp, det kan ibland bli lite nervöst så ju mer man övar desto lättar blir det.

Myset har varit på dagis och hon har minsann levererat, nya sykort och teckningar. Jag antar att dom har tragglat alfabetet på dagis för nu kan hon det som ett rinnande vatten, ja, jag är stolt.

Löpningen går framåt, en tur på 12 km fick jag till efter att jag flexat ut tidigare från jobbet. Jag har ett bra tempo och jag funderar mycket över anledningen till det. Kan det vara penicillinet som gör det tro? det återstår att se det, kuren är nu avslutad.

På fredag smäller det, då ska jag försöka mej på en långtur, ett orsmoment är min taskiga mage, den har ballat ut fullständigt efter min tablettkur. Utmaningsdags alltså.


Killbesök ;)



Jockarp.

måndag 12 januari 2015

Glupska ponnyer.....



Löpning, denna underljuvliga sysselsättning. Efter frukost drog jag på mej mina kläder och skor sen bar det av. Efterdyningarna av stormen gjorde sej påminda både i med och motvind. Det var riktigt tuff att komma framåt på vissa ställen, men på tiden märktes det inget. Tanken var ett lugnt tempo, det blev det inte. Jag har svårt för det, jag måste lära mej det.
Planen är en tremilare inom en snar framtid och då måste tempot hållas nere annars fixar jag det inte.

Fröken flickvän tog dom stora tjejerna och åkte på utfärd. Jag och lilla mini hade en lugn och skön stund tillsammans. Den var så lugn så (Med risk för att bli anmäld till socialen) hon somnade på vardagsrumsgolvet mitt i leken. Hon var supersöt där hon låg. Jag placerade om i henne till sängen sen var jag helt ensam. Lite plock i borgen sen satte jag mej tillrätta i soffan med en kopp kaffe och en bok. Dagarna ser annorlunda ut nu för tiden.

Middagen blev en lätt historia, vi blev bjudna av svärmor och barnen åt som små ponnyhästar. Ju aktivare livet är ju glupskare blir dom. Gott att se.

Myset och jag tog en sväng till undantaget för att socialisera oss och lägga upp veckans schema. Jag måste fokusera på löppassen, tiden börjar bli knapp. Detta löser vi med att mormor hämtar myset från dagis ibland så jag kan hoppa i dojorna bums efter jobbet.

Fröken flickvän tog ett träningspass och jag tog hand om trissen, leken var livad och jag njöt av att se dom små leka doktor, affär och loppmarknad ;)
Nattning gick super fort och avslutet på kvällen blev jättemysig med Yatzyspel i soffan med en skål popcorn. Så lättlevt.



Jockarp.

söndag 11 januari 2015

Ohhh hattarna på sne....



Ingen av kidsen ville följa med mej i ruskvädret så efter frukost lastade jag bilen med bröte och körde till miljöstationen. Efter avlastandet vilket gick snabbt drog jag till bibblan. Det slog mej vilken fantastisk ställe det är. Att man kan låna böcker utan att behöva betala, vad är gratis i dagens Sverige liksom? Jag njöt av ensamheten och av alla bokryggar jag passerade och läste på.
Jag hittade tre intressanta till mej och ett tiotal nya till tjejerna.
När jag kom hem var det som julafton, tjejerna kastade sej över mej och min väska med böcker. Genast fick jag läsa en liten saga, det gick inte att motstå den glädjen.

En löptur på 6 km i ösregn följde sen. Det isade rejält när jag kom hem. Låren var helt illröda av kylan.
En snabb lunch sen packades badväskan. Fullt ös.
Tjejerna tyckte det var helt underbart med egen tid med mej. Vi hoppade från kanten och jag kastade ringar som dom dök ner och hämtade. Självklart skulle jag kasta i väg även dom i vattnet, hysteriska tjut följde. Cyklopen var med och dom samsades om att ha dom på sej. Bra där.
Vi bastade efter badet men med en glasdörr emellan bastu och duschrum slutade det ganska snabbt. En tjej på utsidan av glasdörren och en på insidan lockade till shower som inte lämpade sej i ett badhus.
Jag flinade åt dom och informerade om att det var dags att bege sej hem innan stormen.

Stormen hade redan levererat, studsmattan satt på lekstugetaket när vi kom hem. Hmm.
Efter middagen blev det mys och jag attackläste mina nya böcker från bibblan. Dessa handlade om fjällvandring, här ska de snöas in ;)
Tjejerna roade sej med att prova hattar, det tyckte dom var superkul. Små barn roar sej lätt minsann.




Jockarp.

lördag 10 januari 2015

Smakar det så........



Vi hade en latmorgon, Mollie fick äta frukost i soffan vilket aldrig sker när alla är samlade.
Väskan packades sen drog vi till Kristianstad. In på cafe Duvander för en brunch. Folktomt och lugnt, helt i min smak för dagen.
Vidare in i mysets favvoaffär polan och pyret och ut kom hon med ännu en klänning. Ett kortstopp på torget för köp av en härlig bukett tulpaner.
Hospitalet nästa. Dags för röntgen, alla kläder av och bilder togs. Snabbt och lätt, tjugo minuter senare var jag klar. Gilla på det.

Knappt att vi hunnit hem förrän en ny kallelse till sjukan kom. Ultraljud av buken ska göras ännu en gång. Det är bra att dom kollar upp mej ordentligt, det kan jag knappast klaga på.

Jag kände mej pigg och fräsch så jag tog en lätt joggingtur i ett lite småkyligt väder. En tur på 5,5 km slutade det på, det kändes bra för att vara första turen på två veckor och diverse krämpor. Nu kan det bara bli bättre och ökningen av km kommer ske snarast.



Jag fick en del feedback om mitt inlägg i går, det var inte så mycket ordande om att det var mysets treåriga dag med att kunna gå upprätt som en homosapiens utan allt fokus handlade om dom andra styckena.
Bitterheten över att socialen ansåg att barnen mådde bra sken igenom och genomsyrade allt från fröken flickväns ex sida.
Det verkar som att dom hellre ville att socialen skulle komma fram till att barnen mått dåligt. Skrämande. Det är fokus på fel saker det är ett som är klart.

Kvällen blev en behaglig upplevelse. Tjejerna hade fredagsmys tillsammans och dom växlade att kika på paddington och Backyardigans.
Efter nattningen bokades sommaräventyret. Kiruna tur och retur är bokat. Helikopter och övernattning på fjällstationen resulterar i en saftig prislapp. Men ska Sveriges högsta berg bestigas så få det kosta.


Fredagsmys...

Jockarp.


fredag 9 januari 2015

Åtlöje....



Sådär ja, nu var det dags igen.
En av fördelarna med att socialen har haft en utredning gällande bonustjejerna det är att den andra föräldern har hållit sej lugn gällande att hitta på hämndaktioner på fröken flickvän. Men med nerlagd utredning och en utredning som då tydligen inte föll den andra föräldern i smaken alls så kom det ett nytt brev i ärendet.
Den andra föräldern kunde uppenbarligen inte nöja sej med socialens utredning och deras fastställande om att barnen mår bra hos båda föräldrarna.
Nej då, en "Överklagan" i ärendet kom.
I denna skrivelse klankar han ner på den sociala inrättning så det smäller om det, Han tycker inte att dom skött sitt jobb. Vad han vill ha ut av det är skrivet i stjärnorna, jag begriper det då inte jag.
Den nya texten på 4-5 sidor och med utdrag från min blogg, (vad den nu har med saken att göra) kommer läggas till handlingarna, men de påverkar inte socialens beslut om utredningen.
Barnen mår bra och det är det viktigaste, det borde även han tycka.
Och en fråga jag tagit upp innan massvis med gånger det är, vad vill han komma med anmälan. Det saknas nämligen syfte med allt i hop. Barnen mår bra och det har även socialen kommit fram till.
Jag tror det är dags att människor i hans omgivning råder honom till att söka hjälp och den är personlig riktad.
Jag hoppas dom kan råda honom till att hålla barnen utanför hans förvrängda verklighetsuppfattning.

Tyvärr tror jag inte att anmälningarna kommer att upphöra på väldigt länge, den andre föräldern kommer hitta på nya försök att hämnas fröken flickväns svek och val av partner. Dessa farhågor var något vi lyfte med socialen under utredningens gång, bevisligen hade vi rätt.
Nu får vi vackert vänta på nästa anklagelse eller nästa anmälan.
Men så länge barnen mår bra i vår familj så klarar vi allt :)

Idag är det tre år sen min lilla dotter tog sina första små stapplande steg. Jag minns det som i går, tyvärr minns jag även den ensamhet jag kände när jag inte hade någon att dela det med. Nu är det annorlunda, nu delar jag allt med en underljuvlig och stark kvinna. Livet förändras :)

Dom första stegen togs här ;)


Och så är det idag dags för att åka in i en skiktröntgen igen. Måtte jag var i topptrim.

Jockarp.

torsdag 8 januari 2015

Svartmålad.....

Tuffa prov.....


En heldag på bruket med diverse arbetsuppgifter. En uppgift var att klara ett prov som är obligatoriskt. Det var helt nytt för mej och handlade om miljö, mycket kemi vilket inte var mitt starkaste ämne i plugget.
Efter ett antal nötande timmar och en och annan hjälpande hand blev jag klar och diplomet låg fint i min hand. Lyckan var stor.
Lite förberedelser gjordes och en hel del mail bytte brevlåda. Helt underbart att få i väg dom och det är ljuvligt att bara invänta svar ;)

16,00 utstämpling och hemfärd. Hem till ett mys som hängde med morfar, mormor hade hämtat henne från dagis för att hon skulle slippa en långdag. Lite försiktighet med timmarna krävs efter jullovet. Hon var glad som en liten lärka och hon visade stolt upp sin lilla duk som nu äntligen var färdigsydd. Jag är grymt imponerad det är ett som är säkert det.

Favorit middagen lagades och tallrikarna slickades. Det som skedde efter middagen vill jag helst förtränga därför tog jag inte ens ett kort på eländet.
De två små busfröna sprang in på sitt rum efter att dom tackar för maten och tallrikarna burits från bordet. Dom lekte fint medans vi jobbade på i ett team för att röja undan med disken.
Leken blev vildare och vildare men det var glada skrik och de galopperades genom salen som om det vore en galoppbana. Hemtrevligt med andra ord.
Jag parkerade mej i soffan och efter en stund kommer fröken bonus fram och tramsar sej, jag ser att hon fått en svart nos målad på näsan, det var ju sött han jag precis tänka innan jag såg mitt lilla mys.
GAAHhhhh. Hela ansiktet var täckt av svart tuschfärg.
Det enda jag sa till förken flickvän var:
- Dom är inte redo för målafärger än.

Hon tog med dom små svartingarna till toan och jag hörde högljuda protester när färgen gnuggades bort.
Mollie kom springandes och skvallrade om vad som utspelat sej på toa och att hon tyckte sej ha blivit orättvisbehandlad av fröken flickvän.
Av mej får du inga sympatier meddelade jag henne, sympatier var ett intressant ord för det testade hon att säga ett par gånger under kvällen. Underbara och påhittiga små troll.


Urtjusig.....


Jockarp.

onsdag 7 januari 2015

2097,5 Meter....

IKEA kul....


Fröken flickvän och svärmor drog till IKEA. Myset och jag blev hemma. Jag behövde ta det lugnt och njuta av den Jockarpska luften lite. Jag behövde andas berg.
Vi packade fikaväskan och begav oss ut med mormor och kamphundarna, Mollie gick hela vägen utan protest. En mysig fikastund på en sten med chokladmjölk och korvmacka. Så enkelt och så välbehövligt.

En tur till stan för lite inköp inför kvällens begivenheter, Mollie var som vanligt grym med att stoppa ner saker i vagnen och vidare lägga upp dom på bandet. Packa varorna var inte lika intressant.
Hem mot byn igen och energi flödade i min kropp. Dammsugaren fick luftas en vända och moppen dansade över golvet. Ibland går det oförskämt bra.

Vi håller just nu på att planera inför sommarens äventyr och utmaning. Det ser faktiskt just nu ut som att en dröm kommer att gå i uppfyllelse för mej redan i år. Ja vi är inte där än och mycket kan hända på vägen. Men det känns bra.
En dröm om att bestiga Sveriges högsta berg har tagit ny fart. Det är helt klart en vuxensemester och med det krävs nogrann planering. Mollie måste hysas in hos mormor och morfar och det är mycket med ledigheten som ska klaffa. Men planering fortgår och det ser väldigt ljust ut ;)

Kvällen bestod av samtal, skratt, gråt och mat.
Familjerna samlades till bords i palatset och det kändes hemtrevligt med huset fullt. Än en gång kände jag känslan över vilken fruktansvärd tur jag haft med fröken flickvän och hennes familj. Allt är så enkelt, lätt och självklart. Lyckan är total i dessa ögonblick.

Det var trötta tjejer som stupade i säng och nattning gick nästan för fort, jag gillar att ligga och mysa lite med min dotter innan hon somnar men i går slog hon i hop bums.


Nya utmaningar ;)

Jockarp.


tisdag 6 januari 2015

Sjukling....

Aj, aj, aj...


Med en feber över 39 grader och en hals som kändes som den skulle svullna igen helt fanns det inget återvändo.
In till Karlshamns jourläkarcentral och domen kom snabbt. Halsfluss. Tack för det och bay bay maraton. Ja så kändes det.
Jag har klarat mej i från sjukdomar dom senaste åren, tack för det, som ensam mamma är man glad för varje dag man står på benen. Men med fler personer i familjen kommer också fler källor till smittor. Och nog har vi stått emot det mesta som släpats hem av smittohärderna. Men även våra kroppar måste säga stopp i bland.
Denna höst, vinter har varit för tråkig. Inget allvarligt men det har ändå hämmat min träning och min plan. Nu får den omarbetas något igen.
Tanken var ett minimum snitt på fem mil i veckan och det såg lovande ut, snittning på sex mil under två veckors tid under julledigheten. Men nu tvingas jag till ännu en viloperiod.

En vända till med sjukdom så är jag förmodligen rökt från mina kommande lopp men jag ser inte så nattsvart på det nu som jag gjorde för några timmar sen. Skönt.

Självklart har jag vilat och sovit väldigt mycket, med så hög feber är det svårt att stå på benen för länge. Resten av familjen har varit underbara mot mej. Myset har pysslat och lekt mycket själv och fröken flickvän har varit nära när jag krävt det. Ensamhet är jobbigt när man är krasslig.
När pillerna verkat har mitt lilla mys och jag passat på att pussla och spela spel. Hur sjuk jag än är så har hon ett enormt behov av att vara med mej. Bra och obra.

Hon spenderade en natt hos mormor och morfar, hon hade saknat dom väldigt när vi varit på resa. Hon gillar att sova över där och hon blir nattad av kamphunden och även oftast väckt av den samme. Det är en höjdpunkt i en fyraårings liv det ;)

Efter några tabletter som jag funderade över i vilken ände av kroppen dom skulle in i så blev jag omgående bättre. Tankar på om varför man gör tabletter stora som stolpiller till människor med sargad hals kan jag inte förstå, små tabletter i liten hals vore att föredra ;)

En dag på jobbet har avverkats och det gick fint, vi började lite försiktigt och fortsatte i det tempot. Efter långledighet är det ibland svårt att veta i vilken ände man ska börja.
Mycket socialt ska avverkas också och det är nog så viktigt för en trivsam arbetsplats.


Bus på gång ;)

Jockarp.