Fylla år…..

Att fylla år har fått en helt ny innebörd för mej. Det är fint, trevligt och glatt.

Jag fick order av min sambo att sova räv. Jag småflinade lite och lydde henne.

Hon och Mollie fixade och kom sjungandes in i sovrummet. Jag flinade och snarkade. Dom flinade dom också. Kaffe på sängen. Kramar och present. Wow.

När vi hasat oss upp tog vi på oss springkläderna och tog milen på berget. Kennet var lycklig och vi var lyckliga. Vi stannade som vår vana trogen efter alla uppförsbackarna och pussades. Det slog mej hur lycklig jag var. Jag tänker på den perfekta matchningen som gjorts av oss. Aldrig någonsin har den varit bättre.

Vi lämnade Kennet på undantaget och packade bilen. Mot Halland och Halmstad. Vi åkte till ett shoppingcenter och sen vidare till hotellet. Vi chillade lite efter incheckningen sen gick vi ut på stan för att avnjuta min födelsedagsmiddag. Vi valde en indisk restaurang. Alla var nöjda över valet och mätta blev vi.

Vi strosade runt lite på stan innan vi spatserade hem till rummet igen och hoppade i sängen. Där låg vi och kollade på en serie innan vi sa godnatt till varandra. En perfekt födelsedag. Tack för den.

Dejt ❤️

Jockarp.

Kalas…..

Jo jag tackar. Den 29/12 bjöd på uppvaktning i högklass. Men först en mil i löparskorna med min sambo och lille Kennet. Älskar den starten på dagen.

Vi käkade lite och förberedde oss på besök. Mina föräldrar och min sambos föräldrar var inbjudna på en eftermiddagsfika. Tårtan smakade magi från första tuggan. Alla åt som besatta och vi tryckte i oss två tårtor på 13 personer. Bra jobbat minsann.

Mina svärföräldrar var nyfikna på min verkstad så innan hemfärd tog vi en lite sväng ut. Jag älskar stället och jag njuter av att bjuda in människor där.

När alla lämnat tog Mollie och jag ett bad på altanen. Det är viktiga stunder. Vi sitter i det varma badet och småpratar. Fokus på varandra till hundra procent.

När badet var avklarat checkade Mollie in på sitt rum med sin symaskin. Vi vuxna parkerade oss i soffan till en serie. En fin dag må jag säga.

Jockarp.

Familjen…..

Fina dagar tillsammans med familjen. Vi har varit iväg och tjejerna fick göra naglarna. Dom var spända inför det och båda var nöjda med resultatet. Dom käkade sushi på egen hand och vi vuxna strosade bara runt och socialiserade oss, vi tog en kaffe och bara njöt av livet.

Vi har pysslat hemma, förberett tårta inför en födelsedag. Vi har haft vänner över på pizzakväll. Vilket var en höjdpunkt. Att vi fick till det när alla har så mycket inbokat.

Givetvis har vi sprungit. Tillsammans och var och en på sitt håll. Jag har ett maraton framför mej och med det behöver jag får in lite långpass. Det gnodde jag in en dag när solen vräkte ner på mej och en sagolik krispighet nådde min nakna hud i ansiktet. Jag log, njöt och sprang 19 km.

Jockarp.

God jul…….

Under misteln med henne…

Det är färdigjobbat på ett tag nu. Så skönt. Julstöket stökades igång och förberedelserna har gått i maklig takt. Jag har inte stressat ihjäl mej. Nä jag har faktiskt njutit.

Och så kom då dagen stora och små väntat på i si så där 365 dagar. Jag har inte väntat, inte längtar. Jag var inte så Pepp på julafton alls faktiskt. 

Men det gick fint. Vi spatserade upp, drack kaffe. Öppnade våra klappar med rim på. Sen lämnade vi hemmet för en springtur på berget, vi mådde bra av det alla tre. 

Hem och in i duschen sen åkte julkostymen på. Jag hade fått en tröja med namnet Gyni på. Den blev jag glad över och givetvis skulle den pryda min kropp.

Min sambo lämnade palatset med bil för att börja julfirandet med sina föräldrar, vi skulle komma efter med det först efter att vi firat med mina föräldrar. Mollie och jag fyllde vår skottkärra med klappar. Den körde vi in i farstun på undantaget. Vi började med käket. Boom nu var den biten klar. Det var det Astrid Lindgren på TV en timme innan Kalle skulle börja. Jag sov en timme på soffan för att smälta maten medan Mollie satt och kollade på programmet.

Dags för julklappspel, bingo och julklappsutdelning. Allt enligt min dotters önskemål. Det blev en fin eftermiddag. Lugn och fin.

Vi tackade för oss och begav oss vidare. Till mina svärföräldrar. Huset var fullt av folk i diverse åldrar. Mysigt. Vi kom lagom till det var dags för gröten. Jag siktade på att få mandeln och tro det eller ej, men jag lyckades. Vilken röta.

Det spelades lite spela och mystes innan vi åkte hemåt trötta och belåtna efter dagen.

Jag hann tända det fjärde ljuset i staken innan det var dags att gå till sängs. 

Summeringen blev att det var faktiskt en av mina bättre upplevelse av julen. Tack för det familjen.

Jockarp.

Plommon……

Plommonring….

Jag är inne en period med mycket jobb, ja allt är

mycket om man jämför med det senaste halvåret. Men det tuggar på bra tycker jag. Tristessen finns där givetvis men så är det ju ofta. Jag har varit i branschen i 25 år nu och nä det är väl inte så konstigt om man frågasätter meningen med livet i bland.

Jag har varit på en hälsoundersökning, jag är i topptrim alla provsvar visar att jag sköter mej. Dock hade jag önskat att jag fått in lite fler mil i löparskorna. Men den enda som kan ändra på det är ju faktiskt jag.

Ja nä delar av livet smakar tristess och engagemanget är lågt i vissa fall så är det ju jublande kul att jag har en fantastiskt fin fritid. En underljuvlig familj som jag längtar efter all tid jag är ifrån dom. Att jag har hobbys som ger mej så mycket energi och glädje.

Jag rasslade in med några nya ringar och jag gjorde även en ställning att ha ringarna på. Den blev nästan full bums.

Jag får ofta frågan om jag säljer ringarna, jag har även fått förfrågan över att göra en förlovningsring till för mej en helt okänd kvinna. Alltså jag blev otroligt rörd. Men jag tackade nej till erbjudandet.

Jag testar olika träslag, olika material och olika sätt att göra ringarna på, eftersom jag inte är säker på hållbarheten så har jag valt att inte sälja mina kriationer. Dock ger jag bort till vänner och bekanta och det är fint att se deras glädje över gåvan. Fint ändå.

Jag fick en förtidig julklapp som innehöll en hårtrimmer. Att min sambo är en hårding råder det inget tvivel om. Jag fick fria tyglar och fria blev dom :) jag hade dålig koll på inställningarna så det blev en aning för kort för hennes smak. Hej flintis.

Men misströsta ej sa jag, det växer ut.

Boooom💍

Jockarp.

Nya försök….

Arbete hela helgen ställer till det en aning. Livet borde levas på platser man vill vara på tillsammans med människor man valt själv. Ja jo mitt vuxna jag är ju en aning mer förnuftig än mitt jag som jag vill vara. Så jag spatserade in i ekorrhjulet. Snurrade några varv och kom ut till friheten igen. Fint ändå. Att man kommer ut.

Att komma hem till familjen och få avrapporterat om vad som hänt i deras liv under dagen är underbart. Det är det absolut bästa med vardagen.

Mollie hade haft en kompis på besök och dom hade bakat nån form av tysk/österrikisk kaka som dom skulle bjuda eleverna på som går i tyska klassen med dom. Jag fick givetvis provsmaka en. Inte så tokigt faktiskt.

Kvällen blev mysig men kort. Säng tidigt då ännu ett 12h pass skulle genomlidas. Och det överlevdes. 

Jag har testat en ny variant av ring. Det var en aning svårt att reda ut vilket lim som skulle användas. Men efter lite misslyckande så lyckades jag få ihop bitarna. Och jag blev nöjd. Ekträ med en linje av mässing.

Under process……

Jockarp. 

Lampskapande…..

Efter en promenad med hunden i skogen bjöds det på macka med julskinka på. Vi satt i soffan tillsammans. Hon sjuk jag frisk. Men herrgud så mysigt. Bara vi två hemma. 

Efter mysstunden i soffan gick jag ut i verkstan. Jag hade ett nytt projekt på gång. En idé, tanke och nu äntligen handlande. Det kliade i fingrarna på mej.

Och ja det var enklare i mitt huvud än i verkligheten. Jag valde två ekbitar. Stenhårt. Det tunga gardet fick användas. Jag älskar min maskinpark. Jag sågade och borrade så det glödde. Elsladdarna kopplades ihop. Lite klurigt då det inte är mitt rätta habitat. Men det fixade sej efter ett tag.

Gosse så vackert det blev, jag blev så nöjd. Min sambo blev så nöjd. Så roligt att göra saker som man kan använda. 

Middagen lagades och vi åt. Att vi missade tiden till när handbollscupen skulle börja gjorde att vi fick ösa på för att inte komma alltför sent. Handboll i fyra timmar. Mollie såg trött ut mot slutet, det kan vara sviterna från hennes förkylning eller helt enkelt bara att dom spelad i så många timmar. Hon käkade duschade och stupade i säng när vi kom hem.

Jockarp.

Handskapade stakar….

Att komma hem efter nattjänstgöringen, krypa ner i sängen, en naken kropp möter min egen. Magi skapas i det ögonblicket. Det är så otroligt fint, jag ler. Vi växlar några ord. Hennes mående är inte bra, mitt är det. Jag ligger nära, hennes hand i mitt hår, jag ler. Hon får

mej att känna mej speciell och älskad varje dag. 

Ett par timmar senare väckte jag av den lille byrackaren, han var inte nöjd med att inte hela flocken var samlad på samma ställe.

Jag gick upp och hittade två fröknar i soffan. Den lilla av dom två var pigg vilket gladde mej, den större var risigare än tidigare på morgonen. Hon såg sliten ut. Vi käkade skinkmacka och drack kaffe i soffan sen tog jag Kennet på en tur. Vi rensade lite i bäcken, pinna och löv ställde till det med framkomligheten.

Hem igen och in med hunden, en sväng till apoteket och hämta medicin. Sen bäddade vi ner oss i sängen igen. Jag fick ett par timmar till vilket var väldigt behövligt. Mollie var pigg så hon gick bananas med sin symaskin. Jag älskar att höra henne skapa.

Från sängen till soffan igen. Ja det var verkligen en dag med närhet och återhämtning. Jag tog ännu en promenad på Kennet innan det var dags att ännu en dag förtjäna brödet som ska ätas.

Jo just det, det har åter skapats i hemmet. Två nya ljusstakar som jag blev väldigt nöjd med. Vade ljus.

Jockarp.

Covid……

Mollie väckte mej klockan två på natten. Hon kunde inte sova sa hon. När jag smekte min dotters kind var hon skållhet. Jag gick ut och hämtade febertermometern. Den visade på 38,5. Jag gick efter en tablett som jag hoppades skulle hjälpa. Jag kröp ner bredvid henne och pillade henne lite i håret. Hon slappnade av och hennes andetagen blev djupare. Hon somnade. 

Jag tassade in till mej och mötte nästa kropp som inte fick ro. Min sambo hade ont i kroppen och mådde allt annat än bra. Hon drog också i sej en tablett och snart sov alla i huset lugnt. Skönt.

Ett covidtest visade att det var det min sambo hade fått, förmodligen hade även Mollie sjukan. Båda fick bli hemma från jobb och skola. Jag och Kennet behövde komma ut från sjukstugan en sväng så vi drog av milen på berget.

Jag vilade i soffan medans sjuklingen kollade på

Jul med Ernst, jag orkade inte kolla så jag slumrade en stund. In till stan för veckohandling. Mat lagades när jag kom hem och skinkan griljerades, Morzatkulor rullades och smakades av.

En fin dag trots deras risiga mående.

Jockarp.

Virkning…..

Helgen var fullproppad även denna vecka. Lördag morgon ett löppas med min sambo och hund. Vi la till ännu en mil för året.

Handbollsföreningen hade ansvar för att grilla korv på torget. Vi var dom lyckliga grillarna. Mollie skötte korven och jag fick vackert hoppa i kanindräkten. Lilla kaninen bjöd barn på pepparkakor runt om på stan. Trevligt men varmt.

Kvällen blev lugn. Vi tog ett dopp på altanen efter att en mycket delikat fisksoppa intagits. Lite chill i soffan innan sänggående. 

Söndagen bjöd på ett långpass i ensamhet på berget. Närmare två mil blev det innan jag frusen och blöt åter var hemma. Dom andra filurerna i familjen städade och pimpade inför en glöggkväll. Innan dom inbjudna gästerna kom hann vi upp på berget och hugga en liten gran till Mollies rum, hon hann pimpa den också innan huset fylldes med glada människor. Det blev en trevlig och rolig tillställning. En av dom medverkande hade med sej ett kitt för virkning, virknål och garn. Intresset över hantverket var stort från mej och min dotter. Vi fick låna grejerna av henne och givetvis började vi skapa bums. Jag virkade så jag hade ont i fingrarna innan jag skulle sova.

Jockarp.

Rätt spår…..

Det går bra nu. Lilla fröken åker buss till skolan varje dag, hon går på alla lektionerna och det går lätt för henne. Hon längtar efter proven och hon gör dom bra. Allt känns tryggt och lugnt. Den känslan alltså.

Hon hade bestämt träff med en familjemedlem i Kristianstad. Hon tog tåget dit själv, inga problem. Alltså hallå, vad har hänt liksom. Det var inte längesen jag inte fick ut henne ur bilen, än mindre att hon skulle göra något av eget intiativ. Vilken total vändning. Och ja, jag är lycklig.

Jag har börjat förvärvsarbeta igen. Det går fint även för mej. Alla är på de platser där det förväntas att man ska vara. Hej vardag och ja jag gillar vardagen.

Att komma hem till en familj, en större familj, det är vackert. Jag får nypa mej i armen lite just nu. Hur bra får man ha det egentligen :)

Jockarp.

Fönster…..

Alla är nu tillbaka på ordinarie platser. Skola och jobb tuffar på. Detta medför att balansen rubbas i hemmet. Nya rutiner. Service personalen har färre timmar att curla. Just nu känns det som alla förstår att vi måste hjälpas åt för att inte några få ska behöva dra hela lasset med hem och hushåll. Man plockar undan saker efter sej, skor ställs på mattan, jackor hängs upp på kroken. Tvätten läggs i korgen och tallrikarna positioneras på platser lämpliga för dom. Enkla och självklara saker som tyvärr inte alltid fungerar. Men nu har skeppet vänts. Det är ändå fint må jag säga. 

Efter avslutat jobb har jag ett möte med en fönsterleverantör. Tanken är att fönsterna på palatset ska bytas i närtid. Ett stort projekt, 22 fönster har respekt med sej, även kostnaderna kommer bli kännbara. Men ja smakar det så kostar det väl.

Men just nu väntar vi in offerter från lite olika företag. 

Kvällen bestod av handboll för kidsen, det var en gästtränare på plats vilket fick ris och ros. Vi tog en löptur i vår julbelysta stad.

Jockarp.

Helgmys…..

En sån där helt perfekt helg.

Den kickades igång med ett 13-års kalas i fredags kväll. Mollie hade bjudning. Alla gästerna fick ett varsitt pepparkakshus som skull byggas under kvällen. Det var röstning på vilket man ansåg vara finast. Jag och samborombom tog oss till en krog i stan för att äta en bit mat. Det var trevligt och gott. 

När vi kom hem var det gott om spår efter festligheterna men jag hjälpte min dotter att återställa hemmet som vi vill ha det.

Lördag spatserade vi upp i vettig tid. Vi samlade ihop alla ungarna och körde söder ut. I Malmö parkerade vi bilen och fortsatte med tåg över sundet. En härlig dag i Köpenhamn väntade. Det var Mollies födelsedagsresa ett bra men kallt val.

Söndagen startade upp med en härlig löptur på berget. Herrgud vilken lyx att ta sej ut och upp på det snöbeklädda berget.

En brunch på det. Sen väntade några timmar i gympahallen. Träningsmatch mot Karlskrona.

När vi kom hem tog tjejerna ett bad på altanen och fisksoppa lagades.

En film i soffan efter att vi tänt det första ljuset i staken. Varm choklad med grädde och skumtomtar avnjöts innan kvällen avrundades.

Jockarp.

Bock….

Det är inte ofta det händer i dessa sydliga delar av vårt land, men igår snöade det hela dagen och det fortsatte hela natten.

Kennet och jag hängde i verkstan efter att vi vinkar av lillmatte som åkte buss till plugget.

Jag roade mej med att städa lite och gjorde några nya ringar, jag gillar den sortens pyssel. Efter att jag hittat stommen till julbocken drog vi upp på berget och fixade lite granris, eller mycket granris blev det. Jag fixade till bocken och pimpade den med ljusslinga innan jag for in till stan för att hämta upp Mollie. Vidare till affären för inköp av pepparkakshus. 12 stycken skulle vi ha. Varför? Jo för Mollie ska ha födelsedagsfest i helgen och då ska alla gästens få bygga ett varsitt hus. Kul idé.

Vi tog en promenad med Kennet uppe på berget. För en gång skull följde även min dotter med, antagligen för att det var snö.

Hem och matlagning. Min kära sambo blev sen på grund av trafikförhållandena. Halv sju satte vi oss till bords.

Det passade perfekt med ett bad på altanen. Vi satt och pratade om skolan och om handbollen. Det är viktiga stunder med min dotter. Den sista kvarten i badet pratade vi mest om hur vi skulle ta oss in. Ingen av oss ville gå upp ur vattnet. 39 grader plus mot minus tre. Den är inte kul.

Jockarp.

Stabilt……

Livet tuggar på, stabilare och stabilare dag för dag. Så skönt att den normala vardagen närmar sej.

Helgen har innehållit mycket fint. Vi började med tacofredag (vilket jag inte gillar) lördagen var helt blank, den känslan. Att kunna fylla den precis som vi ville. Och ja det gjorde vi.

En löppass på berget i ett underbart väder, kallt, soligt och pigga ben. Vad mer kan man begära. Kaffe på det. Den lyxen. Vi tog en snabb tur till affären och när vi kom hem smakade vi lite på julstämningen. Julbak ett. Helt underljuvligt att tassa runt i köket, lyssna på julmusik och fylla näsan med doften från pepparkakor och kola.

Vi tog en sväng om till musiken och jag log. Shit vad jag är lyckligt lottad, att jag mötte henne. Hon som får mej att le i dansen.

Söndagen var kall och vi skulle iväg till Tollarp för att lira handboll. När matchen var klar hade vi halva dagen kvar. Den känslan. Vi tog en långpromenad på berget med Kennet. Jag unnar mej promenader allt för sällan. Naturen var storslagen och hon vid min sida. Jag höll hennes hand som hon envisats med att sätta en vante på. 

Vi la inte mycket tid på matlagning, rester skulle käkas upp, det gav tid till chill i soffan. En mysig kväll med tända ljus och filt över kroppen.

Jockarp.

Buss…..

13-åringen frågade mej om jag kunde följa med henne och åka bussen in till skolan i stan. Absolut, en självklarhet för mej. Vi traskade bort till platsen där bussen skulle stanna. Biljetten var redan fixad och min dotter har fått busskort.

Lite sent rullade den in och stannade framför fötterna på oss.

Det satt några ungar med fötterna upp i sätet, dom sa jag till att så gör man inte, jag lät mina ögon glimta till lite och munnen log mot dom. Precis skulle dom flytta undan sina ben när jag sa att det är inte min pilsner att säga till om det. Jag funderar på att ställa ynglingen en fråga om hur kul det vore om någon satt med blöta skor i hennes buss. Men jag fick tyst på mej själv.

Resan in gick bra. Det tog exakt 30 minuter väntetiden inkluderad. Vi sa hej då vid skolan och jag sprang hem. Det tog mej exakt 33 minuter.

Jag hade samtal med skolan under dagen och strategier planerades. Det var dags att möta upp för att åka bussen hem. Jag sprang dom 33 minutrarna in till stan igen och mötte upp Myset. In i bussen. Hon fick trycka på stannaknappen själv och bussen stannade. Uppdrag slutfört.

Kvällen stod det handboll på schemat och jag satt på läktaren hela tiden. Jag hade fått min motion för dagen. Hela laget sjöng och hurrade för Mollie över hennes födelsedag. Så gulligt gjort.

Summa sumario. En bra dag och det var kul att åka buss.

Det har jag inte gjort i Sölvesborg sen jag gick ut nionde klass.

Jockarp.

13……

Det var en stor dag. 13 år. Herrgud. Okej jag trodde det skulle kännas mer när min dotter trallade in i tonårstiden men nä. Kanske är det för att fokus legat på hennes mående en längre tid.

Vi fixade med födelsdagsbrickan, blommor, ljus och den svenska fanan hissades. En lussebulle med tomtebloss i. En kopp matchate. Och givetvis några gåvor. Ja ballonger med, hur kunde jag glömma det. Kennet älskade det kanske mest av oss alla.

Vi var redo att göra entré med skönsång. Hon log mot oss. Varmt, lyckligt. Jag blev lycklig jag också. Vi som var i rummet vi vet hur tufft det varit. Vi har försökt med allt och vi har lyckats trolla bort det mörka och åter fylla livet med ljus. Tacksamheten över det kändes i hela min kropp när jag stod och sjöng för min dotter på hennes trettonårsdag. 

Det blev en mysig i morgon i sängen men skolan väntade. Hopp i väg. 

Jag hämtade sen upp henne på samma plats och firande fortsatte. Hämtemat och tårta som sej bör. Vi blir en aning bortskämda här nu för tiden. Tårtor levereras på löpande band. Mollie och min kära sambo hade komponerat en egen prinsesstårta. Prinsessan Mollies ;)

Jockarp.

Helgmys……

Att avsluta veckan i topp. Jag glädjen var stor när jag summerade veckan. Min dotter hade fixat skolveckan med bravur. Jag har lovat henne att när hon mår bättre så ska jag ta tag i att samla klassens föräldrar för att lägga fram förslaget om att samla pengar till en skolresa. Vi är inte riktigt där men jag har börjat fnula lite på det. Vilket min dotter gläds åt. Hon presterar och då är det alltså således snart dags för mej med.

Vi har lagt en bra vecka bakom oss och helgen var maxad av familjemys. Vi började med ett familjemöte under middagen i fredags. Det var viktigt för allas mående. 

Lördags morgonen bjöd på en fantastik löprunda innan vi åkte över berget till min vän. Där skulle det för dagen ridas. Det har tjatats och ett har längtats. Och första mötet med Laban var toppen. Han var både gullig och supersnäll. En perfekt liten ponny med andra ord.

På kvällen var vi bortbjudna till metropolen Hörby. Fantastiskt trevligt värdpar och jag fick möjligheten att syna en äkta Louies Vuitton väska. Hallå va, den passade mej perfekt. LV mina initialer ju ;)

Ja trevligt var det och med det blev det väldigt sent hem till byn.

Med den sena kvällen bjöds det en sovmorgon under söndagen. Alla var sömniga så förmiddagen blev lugn. Vid lunch hade vi bestämt att vi skulle köra upp mot dom småländska skogarna för att gå på Husebys fina julmarknad. Sagt och gjort och ja, det var galet mysigt att strosa runt hand i hand med sin tjej och titta på allt som hör till julen.

En ruskigt bra helg alltså.

Fågelholkstips….

Jockarp.

Lirare……

Vi firade ordentligt….

Jag hade ett nytt samtal med Mollies läkare. Vi pratade nutid och framtid. Beslutet var att vi fortsätter oförändrat till April månad. Där nånstans ska vi träffas för en utvärdering av hennes mående. Mollie fortsätter att envisas med att inte prata om sej själv och hon är knäpptyst bland främlingar. Jag fick tipset om att låta henne vara och så hoppas vi på att det mognar fram, jag gillar mer idéen om att ta tjuren vid hornen men här får jag nog vackert sitta still i den guppande båten och se tiden ha sin gång.

Vi hade en match i handboll. Mollie var i storform på planeten. Mål levererades och även grymma passningar, hon utsågs med det till matchenslirare. Det var stort. Jag växlade några ord med tränarna och dom gillade det dom såg och även att hennes mående blivit så mycket bättre. Fint att alla engagerar sej och delar med sej.

Det har förövrigt varit ruskväder här vilket gjort att alla träden tappt sina löv. Jag visste att det skulle komma men det är ändå alltid lika sorgligt. Nu blir det fem sex månader av längtan tills det åter bli knoppar på träden och den mäktiga tiden med lövsprickningen kommer. Måtte jag få vara med då.

Och på grund av ruskvädret har jag haft inomhussysslor :)

Ringtillverkning…..

Jockarp.

Kalkoner……

Ja vad har hänt i mitt liv den sista tiden då? Jo en fredag med ännu ett möte ihop med Mollie och hennes stöd på första linjen. Det var ett lättsamt möte men med ett klurigt ämne. Min dotter.

Lördagen startade upp med en tänkt handbollsmatch, tyvärr var motståndarna sjuka så vi fick vända hemåt igen. Vi klädde oss för festlighet och lämnade Kennet på undantaget. Sen bar det iväg.

Vi körde inom ekohallen för lite shopping och vi tog även en behövlig sväng inom biltema. Jag behövde lite pryttlar till min verkstad.

En tös hämtades upp från sin pojkvän och så var vi fulltaliga i bilen. Mot svärföräldrarna för kalonkonmiddag. Så himla mysigt och gott. Vi tog en liten promenad ner till Råbelövsjön  efter maten, det behövdes.

Kvällen blev chill i soffan.

Söndagsmorgon började med 15 km i löparskorna med min sambo. Den lyxen alltså. Efter det var det åter dags för kalkonmiddag. För dagen med mina föräldrar. Farsdag skulle firas. Efter kanonen blev det tårta gjord av proffset jag bor med. Herrgud så gott.

Den nya veckan har startats upp bra för min dotter. Skola och handbollsträning, det lättar.

Men vi har lite sjukdom i huset. Båda dom andra ungdomarna i familjen har fått nån åkomma. Men vi fixar det tillsamman. Lite vila och ompysslande så ska det nog bli bra.

Jockarp.

På väg ut……

Dagarna flyter på, Mollie mår bättre och bättre. Hon är gladare och skolan funkar betydligt bättre. Jag tror vi kommer fixa detta, stormen håller på att ridas ut och jag blir lättare och lyckligare för varje dag och varje framsteg hon gör. 

Även handbollen går bättre, vi hade ett samtal med vårt hjälp på första linjen där vi bestämde att hon skulle vara på träningen 15 minuter själv. Det lyckades och nästa träning var hon själv över en timme. Det utrymmet använde vi till att springa 12 km.

Min kära sambo har haft tuffa dagar på kneget. Frustrationen växer i takt med att resurserna minskar. En ohållbar situation. Men det jobbas på en lösning, väl är väl det.

Jag har marktjänsten hemma och försöker göra livet enklare för alla som dagtid befinner sej utanför hemmet. Det känns fint att kunna tillföra lite trots den tuffa tiden jag haft med min dotter. Men ja, vi är ett bra team i familjen.

Mellan servicen så har jag levererat på ringfronten, det är en underbar terapi. Jag blir lycklig över varje ring som växer fram i mina händer. Olika mönster färger och storlekar. Vi har gott om dom nu och det är lyxigt.

Jockarp.

Fin fint……

Avslutade höstlovshelgen fullsmetad med familjen. Samborombom och jag började dagarna med en mils löpning på berget. Det var vackra färger, bländande färger. Vädret var höstigt, regn från alla håll men det var så himla skönt att komma ut.

Resten av timmarna har mestadels spenderats med kidsen. Vi tog fikaväskan och hunden och tog oss till Balsberget. Underbar utsikt över Råbelövsjön. Där satt vi och avnöt kaffet. Kidsen fick varm oboy och det utfördes yoga på toppen.

Kvällen var det vuxentid. Resturangbesök med vänner och vidare mot en konsert med han, killen som funnits i mitt liv under så många år. Och han såg minsann nöjd ut där han stod och spelade med sin gitarr och sjöng den ena låten efter den andra. Winnerbäck var toppform må jag säga.

Söndagsaktiviteten var även den i min smak. Utomhus, en aning kallt men trevligt. Allsvensk fotboll i Kristianstad. Det blev oavgjort mot Rosengård. Rättvist minsann.

Matlagning tillsammans i köket. En absolut favorit.

Det är så fint att strosa runt och småprata och laga mat.

Ja jag har inga klagomål på helgen.

Och det allra bästa är att Mollie mått väldigt bra hela veckan, jag pratade med henne om skolstarten om hur hon kände. Det var upp och det var lite ner i det samtalet. Jag försökte hålla mej på uppsidan under samtalen även om jag givetvis oroar mej en hel del. Vissa saker ska man inte visa barnen.

Jockarp.