underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 31 januari 2012

Jaha, dags igen....


En riktig mysafton blev det igår kväll, vi var och friade tant N på födelsedagen och myset var på toppen humör, vi pratade och jag kände mej stark och lycklig även om det som vanligt var stora saker som de samtalades om, myset år riskakor och tyckte livet var härligt :)

Nu är det glädjande nog klart och det är fantastiskt om än lite jobbigt. Men pridefestivalen ska flytta tillbaka till Tantolunden i år, cirkeln sluts, den 31 juli drar det igång och vara till den 4 augusti, underbart.
Klart är ju att det kommer att bubbla upp en hel del minnen, de var ju faktiskt där som jag och ex frun tillbringat de flesta prideveckorna ihop, men men nya minnen får väl lägga sej över de, nya minnen med mitt mys :)

Och frågorna dom hopar sej, det är förvisso nio månader till jag tänkt att jag ska börja jobba igen och att Mollie då ska börja på förskolan. Men jag har ofta sett att det är bra att vara förberedd och påläst inför nya saker.
Jag sökte på kommunens hemsida efter svar, men vissa uteblev så mailskrivningen tog fart.
En trevlig kvinna svara och vill ha ett samtal med mej på telefon. Ring ring.

Hallå.
Den första frågan blev möjlighet till nattis om det fanns någon förskola i kommunen som hade nattöppet för föräldrar som då som jag jobbar obekväma tider, nepp blev svaret istället fick man ansöka om plats i grannkommunen, det var kö till dessa nattis så en ansökan behövde göras fortast möjligt.
Där vad de jag som sa nepp inte ska jag väl behöva köra till grannkommunen för att lämna myset,sen ska jag ge mej iväg till mitt jobb som ligger i grannkommunen fast åt andra hållet.
Alltså för att jag ska kunna jobba och att Mollie ska kunna vara på dagis ska jag köra fem mil extra varje dag bara för att min egen kommun inte kan bistå barnomsorg.
Inte okej.

Vidare diskuterade vi kostnaderna för dagisplats. Jag betalar väldiga summor kommunalskatt varje år och här ute där jag bor ser vi inte många ören från den kommunala kassan. Så detta ser jag som väldigt besynnerligt.
Jag har ju en vision om att Mollie inte ska behöva var på dagis mer än absolut nödvändigt och det ska jag ekonomiskt sett bli straffad för, om Mollie är på dagis tio timmar i veckan ska jag ändå betala samma avgift som föräldrar som har sina barn där 50 timmar i veckan.
Inte okej.



Vidare barnfria dagar på dagis. jag höll på att gå i taket. Är det ett skämt, nepp.
För att personalen ska kunna fortbilda (vilket säkert är bra) sej så finns det numera barnfria dagar, då stängs dagiset och oftast är då endast ett ställe öppet i innestan där då alla barnen ska samlas, även fyra veckor under sommaren stängs vissa dagis ner och barnen får flytta.
I detta läget skiter jag faktiskt högaktningsfullt i hur personalen har det på sin arbetsplats om det är hög arbetsbelastning, hög ljudnivå, mobbing eller vad det nu kan tänkas vara, jag skiter i om dom ska ha semester eller ej Jag skiter fullständigt i att kommunen tycker att de behöver sparas pengar, vilket jag tycker att de kunde gjort, men ta då ifrån lyxkassan bro och societets bostadsområdet ljungaviken. Ge tusan i dagispengarna.
De enda som intresserar mej det är att Mollie mår bra och att hon har alla tänkbara förutsättningar till att just ha det bra.Så nej barnfria dagar.
Inte okej.

Kvinnan i luren informerade mej om att det inte var så många barn som var på förskolan dessa barnfria dagar, vilket mina grå kom fram till ganska snabbt att det inte var så märkligt, för alla vettiga föräldrar gör väl vad dom möjligen kan för att inte behöva låta sina barn byta dagis för endast en dag, så resonerade jag.

Att hon sen även då hade vänligheten att informerade mej att anledningen till att dagisen stängs på sommaren är att det behöver sparas pengar, vilket givetvis fick mej att närma mej ett slaganfall i en ryslig fart.
Jag ställde mej genast frågan hur gör man i äldrevården när personalen ska fortbilda sej, eller under semestern? stänger man ner vissa avdelningar då eller får våra gamla dela rum med andra under just dessa veckor, eller får anhöriga ombesörja vården över sina nära och kära dessa dagar?


Frågan ställdes. Är förskolorna till för föräldrar och barn eller är dom till för dom som är anställda inom kommunen.

Behöver jag skriva att Sölvesborgs kommun kommer att få ett brev i ärendet från Jockarp.


Jockarp.

måndag 30 januari 2012

Gång och sömn....



Shit pomfritt vilken söndag vi hade, den var visserligen kall och bister, men solen var framme största delen av dagen, jag mår bra av sol.

Myset har nu börjat med nya rutiner, hon somnar oftast vid sju snåret på kvällen och när mamman sen ska sova vid midnatt, ja då vaknar myset utvilat och är på värsta prathumöret, ja de är jobbigt men samtidigt är hon så underbart go när hon ligger där och snackar om vad som hänt i hennes liv under dagen.
Resultatet blir då oftast att hon och då även jag nu mera är vaken till vid två halv tre på morgonen, gäsp. Uppstigning vid åtta vilket gör att hon blir ganska trött redan tidigt på förmiddagen och sover gärna en liten lur, vilket då inte jag gör.

Jag har ju aldrig varit så noga med rutiner och jag tror faktiskt inte på det just i detta avseendet, jag tror nämligen att sömnen förändras med åren och i början av livet förändras den ofta.
Så ja jag tror inte att de är så mycket att göra åt saken, men i kväll ska jag iallafall göra ett test med att försöka aktivera henne till vid åtta nio innan sömnen tar överhand så får vi se om pratstunden vid midnatt kan utebli.

När vi är vakna så jobbar vi på, jag har kört in ved vilket jag förmodligen får fortsätta med i några dagar till och när vi är inne så jobbar Mollie med sina saker, hon röjer runt med allt hon får tag i.
Hon tittat mycket i sina böcker nu och ofta kommer hon med en liten bok i handen som hon vill att man ska läsa för henne.
Nu går hon allt mer också, hon går från köket in till vardagsrummet över trösklarna i full fart.
Hon har nu även hittat på en ny lek, mina högtalare står på golvet och längst ner så finns det två hål, precis lagom stora så att jag inte ska få in min hand i dom, Myset får det dock, så nu roar hon sej med att lägga in diverse saker i hålen och det är helt omöjligt för mamman att få tag i dom, hon tycker det är super kul, jag uppskattar de dock något mindre.

Jag har nu lyckats med de lilla konststycket att filma lilla fröken Vilhelmsson när hon går, Det är minsann inte det lättaste ska jag säga, att både hålla i kameran och lyckas få damen intresserad av något så hon kan tänkas visa upp sej.
Däremot har jag inte lyckats med att lägga upp det här på bloggen så att andra kan få ta del av dom små stegen för Mollie men dom stora stegen för mamman :)
Nja jag ska jobba vidare på det och kanske innan hon blir tonåring har jag löst detta film/dator bekymmer.

Vi hade fika besök här av hästtjejen med tillhörande sambo, de busades hejdlöst och skrattades högljut, underbart.
Men så klart fick jag ge det en funderare, varför det fungerar så bra med vissa människor och med andra blir det rena kaoset i huvudet på myset.
Vissa människor klickar det direkt med, myset kan då utan problem krypa upp i famnen och lägga sin lilla kind mot vederbörandes axel och bara mysa. Medans då med andra skriker hon rakt ut bara hon ser dom på tio meters avstånd, så klart undrar jag varför det är så.




Och idag fyller bästa Tant N år, vi får minsann ta oss en tur utanför byn och uppvakta denna fantastiska människa....Grattis kära du. Vi älskar dej....

Jockarp.



                                                                                                                                                                        

söndag 29 januari 2012

Skåpätaren ...



Det här med skåptömningen som är i full gång i palatset går alldeles förträffligt bra, det är faktiskt riktigt roligt.
Den gångna veckan har vi endast investerat i tre stycken apelsiner, var av en är uppäten. Vi har ätit gott, det har varit allt från smarrig kycklinggryta med ris till hamburgare och pasta, potatis och morötter har vi ätit i mängder. Vi har fikat varje dag och nu äntligen är lussebullarna uppätna, de går bra nu.

Promenaderna har den sista veckan tyvärr fått göras med vagnen, detta på grund av kylan, myset är alldeles för utsatt när hon hänger på min rygg, så i vagnen på fårskinnet och med en gosig filt tätt ombulsat har vi angripit backe efter backe. Trist tycker jag, jag älskar numera att gå offroad och jag har vant mej vid friheten. Men de kommer väl en vår snart hoppas jag.



Jag har nu gått med och blivit medlem i en förening som på olika sätt ska främja de självbiografiska berättandet både i tal och skrift.
Det är en förening som håller sej med ett antal lektörer vilka man kan skicka sitt manus till och få det granskat, kostnadsfritt vilket ju är toppen, vidare så om dessa lektörer anser att det är ett bra manus så hjälps man vidare.
Föreningen har hjälp 130 författare ut på marknaden de senaste åren och det endast då i shangern självbiografi.
Just nu kliar det vansinnigt i mina fingrar att få skicka iväg min bok för granskning, men än är jag inte nöjd, men snart.

Jag skrev ett brev häromdagen och där skrev jag rader som nu i efterhand fått mej att fundera en hel del
Det jag skrev var.
Jag har haft en spännande resa bakom mig, men jag känner att med detta framför mig, att lilla jag snart har skrivit en bok, det tycker jag är helt fantastiskt spännande och super roligt.
Och ju mer jag tänker på att så är det, desto bättre mår jag och gladare blir jag.
Ja jag har ju en bit kvar men tänk ändå att lilla jag med en två i svenskabetyg, ja jag lyckades väl fjäska till mej en trea någon termin tror jag, men tänk att jag ska ge ut en bok,  (för det ska jag) hm ja det var för mej och förmodligen för många andra helt otänkbart för bara ett år sen. Inte konstigt att man måste dra på mungiporna lite :)

Vidare så har myset och jag varit och tittat på hopptävling och jag måste säga det att det är betydligt mer upplyftande än att titta på dressyrtävling. Ekipaget vi hejade på skötte sej exemplariskt, en liten felsvängning på första rundan, men de är sånt som lätt händer när de är premiär på hoppbanan. De är bara på de igen.....

Nu är det vedkörning som gäller.

Jockarp.

lördag 28 januari 2012

Förflutet och säkert svårbegripligt ;-)

Tjena moss ;)


Ju mer jag skriver och läser i min bok desto mer minnen vaknar till liv, vissa jobbiga andra mycket trevliga.
Insikten om vissa saker ter sej helt solklara när vissa minnen dyker upp och jag ger dom en ordentlig funderare.
Jag har märkt att på något märkligt vis så hänger det förflutna allt med en. Hur man än gör, vad man än varit med om, hur mycket man än har ändrats, förändrats på sin resa igenom livet och framför lite skrämmande att vad man än gör nu så hänger det kvar, de förflutna hänger alltså alltid kvar.
Är det de som kallas för lik i garderoben tro.

När jag var ung var jag kanske inte den bästa av medmänniskor vilket jag är helt på de klara med.
Jag var en bufflig högljud snorunge som gillade att jävlas med andra, jag ville vara med där det hände något och hände det inget så fick jag själv se till så det gjorde det.
Nu tycker jag själv inte att jag gjorde allt för hemska saker, men säkert finns det dom som upplevde mej som en ondskefull individ en så kallad pain in the as.
Jag tror det inte men kanske finns de dom som ser mej som en person som fördärvat hela deras liv, de finns kanske dom som säger till sina psykologer, det är Leonora Vilhelmsson fel att jag inte mår bra de är hon som gjort mej till den person jag är idag.

Detta är absolut inget försvar på något sätt, detta är bara ännu en reflektion jag gjort och kanske just för att jag satt ord på vissa minnen. Ganska ofta är det faktiskt så att är man en högljud lite småvild tjej så får man ibland skulden för saker som inträffar som man inte har en aning om eller som man varit delaktiga i.
Ett typexempel på det är ett fall jag minns sen vi gick i högstadiet, när en klassare pysslar med pojkstrecket att busringa på telefonen till vår klassföreståndare. Personen ställde klockan på natten för att gå upp och ringa, de var väl inte så farligt i sej, men de visade sej att klassföreståndarens far var svårt sjuk och de var av förståliga skäl väldigt obehagligt just då att det ringde om natten.

Hur som helst så blev jag inkallad till fröken som berättade detta för mej, hon skyllde inte på mej direkt, men varför kallade hon av 30 elever just in mej?
Jo för för det första så misstänkte hon givetvis mej för att jag brukade vara kreativ på busfronten och för det andra så misstänkte hon nog att om det inte var jag så skulle jag veta vem det var.
Och ja i det avseendet hade hon rätt, för jag visste vem det var.
Men jag skvallrade inte, men jag lovade henne att jag skulle säga till personen att de inte lämpade sej med tanke på den sjuka fadern.
Men vid de tillfället kände mej faktiskt lite påhoppad, anklagad, på passad på nåt sätt, på ett obehagligt sätt, i de läget tror jag faktiskt att jag mått bättre av att skvallra på klasskompisen, eller inte, ja jag vet inte.
Och jag vet faktiskt inte än idag om hon trodde mej att det inte var jag.
Men jag vet att de inte var jag och min klassare vet att det inte var jag och idag så räcker för mej.

Sol ute sol inne sol i hjärtat........


Jag har en jobbarkompis som är i 60 års åldern, som också han i hela sitt liv fått ta skulden för vad andra gjort bara för att han som liten pojkspoling var lite småjävlig
Vad är det som gör att det hänger med en hela livet vad man gjorde som en liten snorunge, vad är det som gör att vissa dömer en för vad man gjorde när man var ett barn, att man som barn var en retsticka är väl inget som säger att man är det när man blir vuxen?

Nej jag har blivit påhoppad för att människor inte förstått mej vad de gäller frågor om hudfärg, politik, sexuell läggning och andra saker där jag haft en åsikt.
Men människor som ofta säger sej vara fördomsfria bevisar lika ofta att så inte är fallet.
Nu handlar det inte i detta fallet om varken, hudfärg, sexuell läggning, politik, utan nu handlar det om ett barn, de handlar om hur jag var som barn.

En fördomsfri människa dömer mina åsikt jag har idag efter mitt handlande som barn.
Vissa människor väljer att helt enkelt missförstå mej, på grund av hur man minns mej när jag var barn. De minnet är så starkt så jag måste helt enkelt missuppfattas, för det är det enklaste. För jag kan ju inte ha förändrats.
Många andra människor eller vågar jag säga alla andra människor förändras, men jag kan det tydligen inte.
Det är kanske inte så lätt för alla att förstå men för mej är det solklart.
Ett snällt barn är för all framtid klassad som en snäll och god människa, en buse blir alltid klassad som en buse och inte sällan då också en elak individ.
De känns som man ibland jobbar något i motvind.

Ja man lär sej mycket om sej själv när man flyttar sej tillbaka i tiden och det får jag väl återigen tacka ex frun för.
Men är  det nu så att man inte riktigt förstår vad jag skriver men tror sej förstå och utifrån det dömer mej. Så är uppmaningen fråga hellre så jag kan utveckla mina tankar, bättre det än att döma för hur ni tror att jag tänker, för det är inte alltid så, har jag märkt.
Men till alla er självutnämda fördomsfria människor som ändå väljer att döma, kan jag bara säga att det är oftast inte den hund som skäller som biter.


En något annorlunda tanke och funderare jag har just nu, det är varför det låg en diskborste i min säng i går kväll, visserligen bättre än att hitta en toaborste där, men jag får nog allt ta ett ordentligt snack med lilla fröken Vilhelmsson om saken.


Jockarp.

fredag 27 januari 2012

Tycka tagen igen....

Japp dags för nya tyckninga, blunda ni som inte tål det :)


Givetvis ser nog dom allra flesta detta som ett i-lands problem, det gör nog jag med, men än dock finns de nog inte mycket som retar upp mej mer än elektriska och teknikprylar som inte fungerar.
Att man blir så uppretad är förmodligen för att man inte kan göra något åt problemet själv, okunskapen frustrerar.

Denna gången var det min nästa nya mobiltelefon som ballade ut fullständigt allt blev liksom bara svart. Anledning? ja jag rycker på axlarna här, jag har inte en aning varför.
Än mer tokig blir jag för att jag köper en ny sak just för att jag vill att den ska vara ny och fungera en längre tid, detta är nu tydligen ingen garanti. *morr*
Ja att man sen ska behöva köra tre mil för att få någon att kolla på det gör ju de hela ännu retsligare.

Och såklart slutar inte historien där, men resten får jag skylla på mej själv även om jag kan tycka att de är 2012 och att man kan hitta så mycket i datorerna. Men tydligen går det inte att spåra att jag har köpt en viss telefon i en viss stad i en viss affär, nepp där är det stopp.
Anledningen till att vi försökte att spåra dessa uppgifter var att smarthuvudet Leonora vilhelmsson endast tog med sej kvittot till affären alltså lät jag garantisedel ligga kvar i tryckt förvar i borgen.
Jag informerades om att garantisedeln måste följa med när telefonen ska åka iväg på kontroll. Grr sex mil i onödan, ja jag var faktiskt förbannad, nu tyglade jag mej så att varken damen i affären eller jag själv skulle få en resterande dålig dag.

De var inte nog med det, än ilskare skulle jag bli, närmare bestämt helt skogstokig. Ytterligare ett I-landsproblem.
Nu för tiden har ju många affärer kommit på den geniala och smarta iden med att ha familje parkeringar, dessa är något större och då givetvis betydligt smidigare att parkera på, för oss som har barn är det ju toppenbra att man helt enkelt kan tråckla ut sitt barn ur bilen utan att behöva dra in magen eller riskera att repa hela dörren på sin bilen eller på bilen jämte.
Men vad är det då som gör att vissa människor inte förstår att man inte bör ställa på dessa rutor om man inte har barn i bilen, vad är det som gör att Stina 55 år parkerar där med sin lilla bil eller Gunnar som är 75 och ensamstående.
Fan jag blev galen när jag ser dessa människor glatt hoppa ur sina bilar på familjeparkeringen och sen ska jag själv behöva ställa mej i en liten ficka som man knappt kan slicka sej runt munnen i utan att stöta emot.
Ställer man sej på en handikapps parkering vilket man givetvis inte ska göra, men om man gör det utan tillstånd ja då blir det böter, de borde minsann införas på familjeparkeringarna med.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mej att jobba extra som lapplisa på dessa ställen :)

Ja sen retade jag mej på att jag retade mej på detta så ja, det var bara att ta sej hem och gå ut och gå på berget så frustrationen rann av.

Kvällen befann vi oss på Månsagårdens undantagshus, myset råkade peta på en stor kikare som damp rätt ner på foten, resultatet lät inte vänta på sej, de blev en svullen och blå vänsterfot på myset.
Annas hade vi en trevlig kväll med mormor,morfar och hundarna.
Hemma i borgen somnade myset omgående efter att gröt tallriken tömts och ja jag satte mej med salta kex och läste i min bok. Väldigt osocial men de går bra nu så jag vill inte sluta, jag är inne i ett stim just nu, så jag glider med :)



Jockarp.

torsdag 26 januari 2012

Down under....



Att resa är att leva, ja jag har sagt det förut och jag säger det nu igen.
Det är fantastiskt att resa, allt man får se och uppleva, allt man får lära sej om olika saker i olika länder, alla dessa möten med nya människor.
Ja ingen kan nog säga något annat än att det är utvecklande.

De bär ju snart av igen, likt svenskättlingen  Charles Lindberg ska vi över den stora sjön Atlanten, jag räknar väl med att det inte tar lika lång tid som det tog för Charles eller ska jag skriva den flygande dåren, vilket han blev kallad. För honom tog det över 30 timmar för oss bör det förhoppningsvis inte ta mer än åtta.

Ja resa ja, jag måste erkänna att jag ser det som smått fantastiskt att jag och Mollie varit på så många ställen redan, damen är ju bara ett år.
Med tanke på att jag sa till min ex fru innan hon lämnade mej och när allt var frid och fröjd, så sa jag att vi får passa på att resa nu innan vi blir föräldrar för sen kommer vi ingenstans, när barnet kommit ja då får vi nog sitta hemma.
Och fakta är att jag trodde de skulle bli så, varför jag trodde de, ja det vet jag inte.

Min plan var ju att vi skulle åka till Barcelona på vår första resa ihop för att det inte var så många timmar i luften, men jag kunde inte hejda mej så det blev ju en sväng till kanarieöarna när myset bara var två månader.
Det visade sej inte vara några som helst problem.
Vidare blev de då Barcelona då när hon var sex månader.
Vidare till New York när hon var nio månader.
Ytterligare en sväng till Kanarieöarna nu när hon var över året.

Och ingenstans har det varit några problem med henne, ingenstans har jag fått ursäkta oss.
Alla människor är så hjälpsamma, alla säger dom samma sak, vilken bedårande lite tjej du har, vad snäll och rar hon är, jajjamen lik sin mor på alla tänkbara sätt säger jag, hihi.

Ja och nu bär det som sagt var snart av till New York och Washington, det ska bli yber spännande att komma till Washington, just nu håller jag på att välja vilka museum jag vill gå på, det fina med den staden är att det är gratis att gå in på nästan alla museum, så vi lär nog beta av ett och annat.
Ett som är givet är klart Smithsonian National Air and Space Museum, missar man det borde man nog kolla in sin dosset om man missat ta sin medicin.

Vi kommer med all säkerhet även ta oss till Arlingtonkyrkogården och se den okände soldatens grav. Givetvis vill jag se alla avlidna kennedysars gravplatser med, lite sjukt är det allt att gå runt och kolla på gravplatser, men just denna gravplats ska ju vara något enastående.
Ja som sagt just nu håller jag på för fullt att planera utflytsmålen, men som alla säkert vet att reser man med barn kan den där planen ändras ganska fort.
Ja vi får se om planen går i lås, men trevligt och lärorikt lär det säkert bli.

Mm nu är det så att det har planterats ett nytt litet frö i min hjärna, de planterades för några dagar sen, de grodde ett par dagar sen togs beslutet.
Jag har flugit i åtta timmar med Mollie och det har gått förträffligt, min tanke är att nu ska vi flyga i cirka 25 timmar.
Hur svårt kan det vara?
Jag har aldrig trott att jag skulle åka till Australien och absolut inte när jag fått barn, men det är alltså vad som kommer att ske.
Till hösten bär det av till Singapore, Melbourne och slutligen Sydney.
Jag undrar kan man avsluta sin mammaledighet på ett bättre sätt?
Nej jag tror minsann inte det.


Me and my mys ;)

Jockarp.

onsdag 25 januari 2012

Omladdat.....

Ja jag har nu laddat om och formulerat om, lagt till och dragit ifrån en del.
Jag var nöjd med mitt julkort till Beatrice Ask men jag var ännu mer nöjd med detta brev som for iväg i går till lite människor med adress
Regeringskansliet 103 33 Stockholm.

Hej!
Jag har blivit uppfostrad i andan att trägen vinner, så jag gör nu i form av detta brev ett nytt försök att hitta den lilla nålen i den gigantiska höstacken.

Jag letar nu efter den personen som orkar göra sitt jobb.
Min tro var att politiker var valda av folket för att föra folkets talan, jag är folket men ingen orkar lyssna.
Nej i stället lägger man över skulden på andra och just i denna frågan läggs den på justitieministern Beatrice Ask.

Men jag tror mig veta att Beatrice Ask inte är den enda människan som jobbar med detta. Är så fallet så borde det omorganiseras i rosenbad och även ute i övriga landet, för det fungerar inte.

Nu till sak.
Jag har hittat ett hål i lagen, detta är ett hål som jag själv bittert har fått erfara, jag trillade nämligen själv över kanten och slog i botten med en stenhård smäll.

För att dra historien lite kort så handla det om ett barn som blivit till igenom insemination i Danmark. Det var min fru som utförde inseminationen och barnet föddes inom äktenskapet. 
Min fru fick tyvärr kalla fötter så hon lämnade mig åtta veckor innan lilla Mollie föddes, jag stod där med ett nyfött barn som jag skulle ta hand om själv, min fru behövde inte ta något som helst ansvar över sitt handlande.
Hon var alltså inte juridisk vårdnadshavare till Mollie, trots att vi var gifta.


Min dotter har alltså enligt svensklag inte rätt till båda sina föräldrar, jag som ofrivillig ensamstående  mamma  ska nu tvingas ta de full ansvaret för min dotter till hon minst arton år och den andra föräldern kan alltså med svensk lag bara lämna sitt barn. Detta är för mig som svensk medborgare helt obegripligt och helt oacceptabelt . 
Att man gör inseminationerna  i ett annat land är väl kanske inte så konstigt, men att man inte lever efter de svenska lagarna det förstår jag inte. Mollie föddes som svensk medborgare båda hennes gifta föräldrar var svenska medborgare, så varför går vi inte under svensk lag.
Barn som föds av föräldrar som ingått äktenskapet får automatiskt dessa två som föräldrar och vårdnadshavarna,( vare sig det är rätt föräldrar eller ej,) men inte i de fall när det handlar om homosexuella.

De finns mycket mer att lägga till vad det gäller glappet i lagen för oss som bildar familj på ett litet ”udda” vis.  Jag och min fru ställde oss väldigt frågande till just allt det som uppdagades när vår barnresa tog fart, en av dessa saker är just det att det endast är den kvinnan som bär barnet som juridiskt sett är förälder.

När jag blev gravid pratade vi mycket om hur vi skulle kunna skydda min fru om det skulle hända mig något i barnasäng.  Skulle jag av någon anledning inte kunna ta vara på mig själv eller det barn jag fött, eller än värre om jag skulle avlidit så hade inte min fru blivit förälder juridiskt sett trots att hon varit med på hela resan och att vi var äkta makar. Om så fallet var skulle socialen gå in och se till att placera ut barnet till vad de anser lämplig plats, vilket skulle i princip kunna vara till vem som helst som gjort anspråk på barnet. Alltså hade inte medmamman varit skyddad av svensk lag, trots att vi varit gifta.
Ur ekonomisk aspekt så står nu staten som bidragsgivare till mig fram till den dagen Mollie fyller arton år, mycket schangtilt tycker jag med tanke på att det finns en annan förälder ute i vårt avlånga land som borde varit den som skulle ta ansvar för sitt handlande vilket i detta fallet nu var att inom äktenskapet att sätta ett litet nytt liv på vår jord.

Barnkonventionen har fyra grundläggande principer.
Förbud mot diskriminering.
Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Staten ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion all rättigheter som anges i bankonventionen.
Detta är den Första av de fyra grundläggande principerna, huvudet på spiken direkt.

Beklagligt är att redan 2007 kan man ta del av ett förslag till lösning i frågan, det går att läsa i SOU 2007:3
Mitt förslag: Bestämmelserna om föräldraskap för en kvinna ska ändras och även omfatta assisterad befruktning som sker utanför tillämpningsområdet av 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., t.ex. vid behandling utomlands eller insemination i egen regi. Av detta följer att det inte ska fastställas något faderskap för spermiegivaren i dessa fall.

Den kvinna som är moderns registrerade partner ska auto-matiskt anses vara barnets förälder och en bestämmelse om föräldraskap för moderns partner (föräldraskapspresumtion) motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen ska in-föras.

Föräldraskapspresumtionen

Jag ställer mig nu frågan hur många fler Svenska medborgare ska ni låta trilla över kanten och nå botten på hålet med en kraftig smäll innan något görs?
Jag ställer mitt hopp till att någon av er som får detta brev orkar göra de tuffa jobb som behövs göras i frågan, eller att detta brev vidarebofodras till någon som orkar.

Så snälla hjälp mig att lösa detta så att jag i framtiden kan prata med min dotter med gott samvete och sanningsenligt berätta att Sveriges rikes lag inte gör någon skillnad, att alla Svenska medborgare går under samma lag.

Vänligen Leonora


Jockarp.

tisdag 24 januari 2012

Valberedning....



Det var en isande kall morgonpromenad vi tog oss ut på i går, ja de var några minus och vinden var kall och kom åt en överallt kändes de som, de som gjorde de hela något behagligare var den stora gula boll som lös där på himmeln, vackert som tusan mot den vita gnistrande marken.

Tankarna på promenaden handlade om mina val i livet.
Jag lekte med tanken (som nog alla gör ibland) om de skulle varit så att jag vetat då vad som skulle hända sen, skulle mina val sett annorlunda ut då.
Skulle jag den natten den 9:e juli för snart sju år sen när jag såg den vackra kvinna som några år senare skulle bli min fru och även hon som lite senare även skulle krossade mitt hjärta, om jag vetat de skulle jag då bara vänt på klacken och gått?

Skulle jag den dagen låtit kärleken få chansen?
Skulle jag tyckt att de var värt alla fighter jag sen fick gå, alla fighter med att försvara min kärlek till en annan kvinna?

Ja hur jag än vände och vred på det så skulle jag nog gjort de, jag skulle nog gjort samma val idag.



Det är lätt att säga att man ska blicka framåt, men man måste ibland även få titta bakåt, man måste få lov att vara bitter på de som inte blev som det var planerat och tänkt och man måste även få lov att titta tillbaka och minnas alla fina stunder av glädje man haft.
Jag måste ibland få lov att tänka tillbaka på dom fem bästa åren i mitt liv, dom åren ihop med min ex fru.
För hur det än var/är så var de åren i mitt då 33 åriga liv dom bästa jag någonsin haft.
Nu vet jag klart att de kommer att bli bättre och att jag kommer att få underbar år och minnen ihop  med min nya lilla dam i livet, jag tvivla inte en sekund på det.
Jag är ju numera också äldre, klokare och betydligt mer ärlig mot mej själv.
Självinsikt kommer med åren iallafall i mitt fall.

När jag gick där försjunken i mina tankar så gav en av hundarna i från sej ett skall, jag tittade upp för att se vad som hände, mitt framför näsan stod en gris, jag tycker det börja bli lite väl ofta dessa brun svarta djur och jag har dejt i skogen nu, lite märkligt att jag bara så en, de brukar ju oftast komma i gäng.
Myset satt och sov på ryggen, så hon missade som vanligt när det händer något spännande :)



In en kortis lite mat i magen och ombyte sen in i bilen och vidare färd mot bästa tant N, några fina timmar med kaffe och som vanligt bra samtal.
Mollie var på bra humör trots att hon var super trött, hon lekte med bilar och tant N bjöd henne på en liten romerskbåge, de uppskattades vill jag lova .
Jag fick en lite sen 35 års present i form av en bok, en jättefin bok om 100 olika städer, de ska bli en intressant läsning framöver.

Fram på kvällen drog vi gång stora baket igen, jag ska ju inte handla på ett tag hade jag tänkt och jag vill ju gärna att de jag har i matväg inte ska förfaras så nu skulle äggen bakas upp.
Jag lyckades nu med mina nöttoppar och de är jag glad för, mindre glad är jag kanske för det groteska betendet som följde.
Jag tyckte dom var så vansinnigt goda så jag tryckte i mej alla kakor som rymdes på en plåt, hihi jag är grym.
Och medans jag gluffsade i mej kakor så fick Mollie äta apelsin. Lagom rättvist ;)
Ja vissa previlegum får man ju ha när man är vuxen och myset fick faktiskt slicka lite på sleven sen.

Vidare så busade vi i soffan och Mollie hade skrattanfall så det gick inte att hejda henne, de var heller inte möjligt att inte ryckas med, så tillslut flinade vi högljut båda två, det var en helt underbar kväll så ja vad ska jag säga, åter en fin dag med mitt lilla gryn



Jockarp.

måndag 23 januari 2012

Vinterland och Aftonbladet....



Igår kunde man läsa i Aftonbladets söndagsbilaga om två kvinnor som planerat ett barn ihop där den ena kvinnan lämnar den andra när hon är gravid.
En historia som i mina ögon känns helt overklig och helt obegriplig.

Jag känner en av kvinnorna väldigt väl, den andra kvinnan kände jag ganska väl.
Trots de känns historian helt sjuk, för sjuk för att vara sann, jag önskar att den historia som berättas i söndagsbilagan inte var sann.
Ja jag önskar de nog mest av alla.
Artikeln handlar om Mollies mamma och hennes ex fru.

Jag känner fortfarande ibland, att detta kan inte ha hänt, detta kan inte ha hänt mej, att jag inte längre bor i hop med min livs kärlek, de stämmer inte.
Ibland känner jag mej inte som ensamstående som singel, jag har ju fru och barn....
Nej jag har ju inte det, hon frun, hon drog visst.
När dessa tankar och känslor kommer kan jag inget annat göra än att försöka trycka undan dom, lyckas jag inte med de kommer jag tillslut bli knäpp.

Jag förstår om människor tycker att det är märkligt att jag fortfarande känner så här, de tycker jag med, men min hypotes är att kärleken till min ex fru var väldigt stark, vad annat kan det vara?
Ibland när jag tänker på det så tänker jag i banor att hon ska vara väldigt glad över att en annan person älskat henne så fruktansvärt mycket som jag faktiskt måste ha gjort. Hm ja de är stort när kärleken knockar en med full kraft.
Jag väntar nu på nästa knock :)



När jag inte läste tidningen och grunnade över kärleken så njöt jag av livet, jag njöt av att jag förmodligen bor på den vackraste platsen på jorden och det här med årstiderna gör det hela ännu vackrare.
Jag och en vän gav oss ut i de vackra vinterlandskapet, ungarna på ryggen och upp på berget, vi angrep hennes del av berget, lika vackert som här hemma men det är fint med lite andra backar och andra svängar än dom vi är vana vid.
Vi pratade om resor, barn, hundar, god mat och annat som gör livet värt att leva.
Jag kom på att vissa människor är bara så enkla att umgås med, inga krav, inga förpliktelse.
Ibland skickar vi bara ett mess med en fråga ska vi ta en tur på berget?  Kan vi så görs de slag i saken eller får det helt enkelt bli en annan dag. Inga problem och absolut aldrig några sura miner. Behagligt och problemfritt är bra ord som beskriver den vänskapen.

Efter turen blev det lite kaffe och fruktstund. Barnen  busade fritt en stund inne i värmen men sen var de dags för en slirig färd hem. Mat intogs, vidare en ny liten tur på berget.
De gäller helt enkelt att passa på när de är så vackert i skogen.


Vi badade och piffade till oss efter allt promenerandet sen bar det vidare till kusinernas borg, vi skulle titta på bilder och filmer från resan, de är något vi ofta gör när någon av oss varit på tur. Bildvisning och middag en oslagbar kombination
De blev hemgång vid halv åtta tiden och vägen gnistrade isandes hal, de var vackert men väldigt lurigt, sakta sakta gick jag hem och andades in den kyliga luften, blicken vändes mot skyn på den vackra stjärnklara himmeln.
Jag sa till mej själv -Tellus är en fantastiskt vacker planet.



Jockarp.

söndag 22 januari 2012

Håkan....



Jag städade i borgen igår och jag funderade en del över det här med Håkan Juholt vad det är som driver dessa människor, dessa offentliga personer.


För hur det än är och vad dom än gör så finns det ju alltid människor som tycker annorlunda och tycker att dom gör fel.
Visserligen så viner vinden bara ett tag för sen kommer något nytt som folk kan sätta tänderna i, snart kommer någon annan som har gjort ett litet snesteg eller uttalat sej lite klumpigt och så fortsätter det år ut och år in.

Nu kan jag ju tycka att just Håkan varit lite väl klumpig, men alla var ju inte lika smidiga över bocken på gympan, men det har blivit folk av dom flesta ändå.
Men i Håkans fall var de lite väl mycket ska jag eller ska jag inte, först pratades det om att han hade ett starkt förtroende, detta ändrades på några timmar och han avgick, rimmar lite smådåligt i mina öron.
Men det stämmer kanske de jag hörde på TV att Håkan är en robot inställd på att förgöra partiet, hihi ja det verka ju stämma.

Men vad är det som driver dom att gå där längst fram och ta emot alla pajer som kastas på dom. Är dom sadister eller är det som jag själv känner ibland, missnöje, är det de som driver dom, eller är det drömmen om att bli ihågkommen, att få sitt namn inskrivet i historiaboken.

Att ta vid efter Håkan kommer ju vara ett häst jobb och jag ställer mej frågan vem skulle frivillig vilja göra det?
Vem skulle vilja ta över rodret på den sjunkande socialdemokratiska skutan?
Tvingas någon till det eller är det en människa med en vision att skapa en helt ny politik, ja det ska bli spännande att följa det här.

Nog om politik.
Mysets framfart i livet var som vanligt i ett högt tempo, de busade med hundar, katter och vi klappade hästar igår, vi läste böcker gick promenader, hon lekte med sin docka och vi badade badkar,  vi hängde med kusinerna och deras kompisar, ja en dag som alla andra, en bra dag helt enkelt :)

Det här med att man tycker att saker är pinsamma i livet, att när man som vuxen råkar göra något som inte är så genomtänkt och tycka att det är pinsamt det är väl en sak.
Men vad är det som gör att en lite tjej på bara året kan tycka att det hon gör är pinsamt de förstår jag inte riktigt.
Så är det iallafall just nu med myset, när hon lyssnar på musik och kroppen börjar röra sej i takt till den så kan jag inte låta bli att le mot henne, ibland klappar jag även takten med händerna men då drar hon upp axlarna mot huvudet och vänder ner blicken och flinar lite försynt.
Likadant är det när min bror pratar eller busar med henne, då tittar hon lite under lugg och småflinar lika försynt.
Jag undrar varför hon tycker att det är pinsamt, eller gör hon inte det, tolkar jag henne fel kanske, ja jag vet inte, men söt som vanligt är hon ju mitt lilla mys.

Den första snön föll ju med igår, iallafall de första flingorna som dalade ner och faktiskt stannade kvar och la sej som ett vitt bomulstäcke över marken på Månsagården.
När myset somnat för kvällen och all tvätt var vikt, när soppåsarna skulle läggas i tunnan och förbättra de redan stora sopberget på vår jord, ja när jag gick iklädd min vackra bäveroverall, ja då kunde jag inte låta bli att stanna till lägga mej i snön och göra en liten ängel.
Alla har vi olika lördagsnöjen, en del pillar räkor och dricker vin och jag roar mej med att göra snöänglar jag, hihi....Underbart.
Nybadad...
Jockarp.

lördag 21 januari 2012

Vänliga dagen....

Startgropen ;)


Jag fick ju ett svar efter min fråga här på bloggen vad det gällde mysets fall med munnen rätt ner i golvet, den vänliga människa verkade vara påläst och tipsade mej om att man gjorde bäst i att titta till tänderna hos tandläkaren just för framtida men.
Så när vi var på semester så ringde mormor till tandläkaren och mycket riktigt var det till att rekommendera att titta till det för tydligen håller vuxentänderna på att bildas just nu.
Så vi fick en tid och in till stan bar det.
Jag flinade lite när jag körde in för jag kom på mej själv att jag hade borstat mina tänder en extra gång på förmiddagen, hihi det var liksom inte min mun som skulle synas denna gången....Ja ja ett bländande vitt leende är väl trevligare att mötas av än ett med matrester och kaffefläckar.



Jag kom precis på utsatt tid efter att jag förbannat en grävmaskin som inte flyttade sej fortare än en sten och jag som verkligen hatar att inte vara i tid. De satt en annan familj i väntrummet som vänligen informerade mej att de precis hade ropat upp Mollies namn.
Så jag fick gå till luckan och anmäla min något sena ankomst, damen bakom luckan var vänlig och bad mej bara sitta ner.
Någon minut senare kom en mycket vänlig och sympatisk kvinna och tog emot oss hon kikade lite på tänderna men sa samtidigt att det var svårt att kunna se om någon skada skett.
Jag skulle iallafall hålla koll när vi borstar så tänderna inte börja att missfärgas, för då kan det vara en avliden tand.
Hon informerade mej om att Mollie ska börja bli kallad till tandisen när hon var i två års åldern och sen blir det väl besök en gång om året, vidare sa hon att jag skulle ta kontakt med mitt försäkringsbolag eftersom jag har en extra försäkring på mitt lilla mys så var jag tvungen att anmäla det även där.
Myset fick en tandborste och en snusklubba av den rara tandisen, hihi skojar bara, om klubban alltså.

På väg ;)
Ja det vänliga och trevliga fortsatte sedan, jag var inom en snabbis på ica och kassörskan var väldigt trevlig och pratsam. Vidare när jag ringde upp försäkringssbolaget svarade en trevlig tjej och hon var väldigt hjälpsam, allt gick smidigt, inga jobbiga formulär där inte så nu är det anmält överallt.
Tänk att jag stötte ihop med så många vänliga människor igår, kan det varit för att det var fredag eller var det helt enkelt att dom mådde bra och att livet lekte, ja inte vet jag men det var iallafall trevligt för mej.

Ja och sen har jag nu en ny utmaning jag ska angripa. Jag läste en artikel i tidningen Land om en kille som inte köpt mat på 100 dagar.
Han hade tittat i kyl, frys och skafferi och tyckte att han hade på tok för mycket mat som bara stod i skåpen och blev gammalt.
Jag tänker inte vara så extrem som han i detta fallet, för jag känner någonstans att mjölk, yoghurt och frukt måste jag köpa till myset.
Men till mej kommer de inte att inhandlas något.
De sjuka är när jag läser om vad han hade i sina skåp så är det absolut ingenting mot vad jag har i mina, hihi jag kollad pastan igår och jag hade över 6 kilo, två stora oöppnade paketer ris, tre bröd i frysen, pyttipanna, kyckling, kött, mängder med fisk ja listan kan göras hur lång som helst och det är ju helt sjukt.
Visserligen har jag ju lidit av amningshjärna en ganska lång tid så inte sällan har jag glömt vad jag ska köpa och köpt extra bara för att de vore ju onödigt att behöva köra in till stan igen.
Nu har jag iallafall bestämt att jag inte ska vistas i en matvarubutiker på en väldigt lång tid framöver utan jag ska i stället be någon annan snäll människa inhandla mysets varor, detta gör jag på grund av att jag vet hur det ofta blir, när man går där i butiken och läser om "veckans klipp"  eller ta tre betala för två, ja då är det svårt att låta bli.
Så ingen matbutik för mej förren jag kommer hem från USA resan i mars och kanske inte ens då.

Ja och den här snubben kanske man ska ta och skänka en tanke, han kan inte må så bra just nu.
Jag tycker lite synd om honom trots att jag tycker det är bra att socialdemokratin håller på att förinta sej själva.
Monas lilla toblerone affär känns ju väldigt avlägset och liten om man jämför.



Jockarp.

fredag 20 januari 2012

Förlåt....



Hej alla fetknoppar, negrer, handikappad, albinons, enbenta, blinda, gamla, unga, utlänningar, blondiner, ex frun med fjabbiga familjen, hej alla politiker hej alla andra människor som jag någon gång uttalat mej nedvärderande och trampat på er fötter på grund av min ärlighet och för att jag sagt min högst personliga åsikt.
Ni alla som jag varit ärliga emot och vågat säga vad jag tycker om och vad jag inte tycker om.
Alla er som bli rädda och inte förstår vad jag menar här i min blogg.

FÖRLÅT för det.
Men de är på det här viset att jag tänker fortsätta med det, så ni som har problem, ni som inte förstå, vill förstå. (vissa människor har en benägenhet att tolka mej fritt men tolka mej fel)
Här kommer en uppmaning, en lösning på era problem.
Sluta att läsa om mitt liv som pågår, för se ni det är just de som är det fina i detta, detta är mitt liv mina funderingar och tankar, denna blogg handla om livet, mitt och Mollies liv.
Skulle jag bara skriva politiskt korrekta saker och saker som passa in i era liv, ja vad är det då för mening, de fyller liksom inte någon funktion för mej att skriva om någon annans liv. Tyvärr.

Men nej jag tror minsann att anledningen till att det är så många som varje dag läser om vad som pågår i mitt liv gör det för att dom är nyfikna av någon anledning.
De kan ju även vara för att jag är så ärlig med mina känslor och vad jag anser om olika saker.
Vissa människor känner säkert igen sej i mycket av vad som händer i mitt liv och vad jag skriver om, vissa tycker förmodligen exakt desamma som jag men vågar eller vill inte av någon anledning gå längst fram i ledet. Vilket respekteras.
Men jag har inga problem med att gå längst fram och det är oftast lättare att gå där längst fram i ledet när man själv blivit utsatt för något orätt, när man själv känner sig orättvist behandlad.
Vissa människor som inte har någon egen åsikt hoppar gärna på folk som har, det är lättare att gnälla på andras rätt och fel än att hitta sin egen väg att gå.
Ingen klapp på axlen, men jag har hittat min väg och jag ser den viktig, den är viktig för mej och just nu räcker det långt.

Jag skulle även här vilja be om råd om det finns någon som kan förklara för mej så att jag förstår, varför man som vän eller partner kräver en 100% ärlighet, när man sen inte klarar av att faca när den andra människor är ärlig och talar om vad som ansers i just de aktuella ärendet.

För jag fattar det inte, varför väljer man att säga upp bekantskapen med en vän istället för att ärligt berätta att ditt eller datt känns inte bra, varför kasta en skopa skit och spela tuff, men när sen vindarna vänder och man får en skopa skit tillbaka, varför är det då inte roligt längre.
Vem har sagt att jag skulle finna något trevligt i att ta skit?

Jag kommer att fortsätta med mina projekt, jag kommer fortsätta berätta vad som händer i mitt liv, hur människor beter sej och vad jag anser om det.
Man kan inte älska alla, men man kan välja vilka människor som ska få vara i ens liv, ska man tillåta energitjuvar och spydiga kommentarer, ska jag låta mej må dåligt för att någon annan människa tycker sej ha rätten att spotta på mej enligt mej då helt utan anledning, skulle man inte kunna tänka sej att det vore rimligare att få en förklaring i stället för ett kasserade?  vad vinner jag på att ha fega människor i mitt liv? Mår jag bra av det? Vill jag att Mollie ska umgås med offer i stället för att möta människor som står för sina åsikter och visar på vad dom anser vara rätt och fel.
Jag vill lära min dotter att det är bättre att ta tjuren i hornen i stället för att leka struts och stoppa huvudet i sanden.

Sån är jag och ni som inte gillar det, ja tyvärr kan jag nog inte tillfredställa er....Sorry.

Vidare vad som hänt i mitt liv är att jag fick trevlig post igår, Mollie fick en inbjudan till barnkalas, men vi fick även inbjudan till bröllop i sommar.
Jag blir lycklig av att se att de finns vissa som kämpar för sin kärlek och är mogna att gifta sej och lägga vuxenpoäng på hög.
Jag får då åter hopp och tro på kärleken, att det finns någon mogen vettig människa även för mej ;)

Om någon nu tvivlat på det så kan jag berätta att saknaden ibland fortfarande är svår.
Igår föll en och annan tår, inte för min ex fru men för sorgen över drömmen om en familj men barn och två föräldrar.
Jag höll Mollie tätt i famnen lyssnade på Caj och lät tårarna rinna, kalla mej gärna för mes, jag väljer ordet mänsklig.


Tolkningen är fri och jag tolkade den på mitt vis.



Nu ska vi till tandis...

Jockarp.

torsdag 19 januari 2012

Stimulans....

Prinsessans nya kläder ;)


Dagens klipp eller kanske årets klipp har nu gjorts.
Ekohallen har nu slagit sej in i klädbranschen, så alla ni som har barn gör helt rätt i att ta en sväng dit.
Själv har jag har nu köpt vinterkläder och fodrade regnkläder till myset så hon klarar sej hela livet och de för den löjligt billiga summan 80 kronor styck och nej inte 80 för jackan och 80 för byxorna utan för hela kittet. Helt sjukt jag vet.
Tittar man sen på vad dessa kitt skull kosta så blir man ännu mer nöjd. ja 800 spänn, alltså 720 kronors rabatt, kan väl bara säga att jag fetgillar det. Det är affär i min smak det.
Ja så nu har myset två ställ i storlek 80 ett i 86 ett i 90, 100,110 och 120 känns förträffligt att ha de investerat och klart, framförhållning is da shit.

Vi tog en sväng in till Kristianstad och gick på café, de som slog mej var att det måste vara väldigt tomt i mångas pengabörsar just nu för det var knappast en människa på stan, det var så lugnt och skönt så, inte ens fikande mammor och barn syntes till.

Jag fick ta del av glädjande nyheter, att det väntas fler barn på vår jord, jag har sen nyår fått reda på två nya graviditeter, vilka båda ska hållas hemliga ett tag till.
Jag vet inte vad det är men sen jag själv blev mamma så gläds jag oerhört med alla som blivit gravida och alla små nya liv som poppar upp lite var stans.
I dessa fall var det heteropar och jag ska väl inte sticka under stolen med att jag tycker att det är snäppet roligare med små rengnbågsbarn.

Jag hade även givande samtal men fröken/fru Clara här på bloggen igår och jag måste säga att det gläder mej, jag tror att det är en dam jag skulle kunna ha väldigt intressanta samtal med.
De finns människor som sporrar och triggar igång något i mej, jag vet inte vad det är, det är inte en försvarsställning men ej heller en anfallskänsla, det är något på gränsen till båda, jag blir iallafall stimulerad av det, jag gillar det, det blir lite som med politikerna jag busar med emellanåt, vilka jag nu åter tänker angripa med nya brev.

Ja för just vad det gäller dessa politiker som har svarat på mina brev, som svarat med att det är justitieministern som ska ta tag i lagfrågan. Så nöjer jag mej klart inte med det.
Jag fnullar just nu på ett nytt sätt att angripa detta och det är att hitta rätt, att finna den lilla nål i den gigantiska höstack, att finna den som kan dra i detta och lägga fram det på rätt bord, till rätt person så rätt beslut tas.

Ja nu börjar en ny rond i matchen Jockarp vs Regeringen.

Café häng :)


Jockarp.

onsdag 18 januari 2012

Vissa kan offras...



Ett missförstånd ett väldigt barnsligt och omoget betende blev avslutningen på en vänskap, ja så kan det gå när valet blir att dra offerkofftan allt tätare kring kroppen.
Ja vissa människor kan man tro att dom har en hel hög med vänner när man utan att kämpa eller förklarar sej bara kan kasta vänner på tippen.
Jag har sett en människa (Min ex fru) göra dessa val en gång i livet och ja min tro är att det är en väldigt ensam person och ja jag tror även att denna fd vännen kommer att bli en väldigt ensam och bitter liten människa.
Detta var en person som stöttade mej igenom min svåraste tid i mitt liv, trots att hon hade miljoner egna små demoner.

Ett missförstånd ja, jag skrattar här lite för mej själv att vuxna människor kan bete sej så barnsligt och omoget, är man 35 + så är det inte okej att bete sej som en fyra åring, iallfall inte i sällskap med fröknarna Vilhelmsson, de känns på nåt vis att jag haft nog med såna människor i mitt liv.

När man bestämmer träff med en person och orden skrivs. Jag är hemma till sju.
Ja min tolkning blev denna gång att personen var hemma men skulle köra hemifrån klockan sju.
Personen i frågan menade att hon var hemma klockan sju alltså inte innan sju.
Med tanke på att jag glider runt 24 timmar om dygnet och inte har så mycket på agendan så tycker jag inte jag ska behöva umgås med vänner mitt i natten, inte med tanke på att denna person faktiskt är hemma på dagtid emellanåt.
Hur som helst detta var missförstånd ett.

Missförstånd två (eller nej kanske inte missförstånd utan ärlighet och en rakhet som jag tycker att man ska kunna ha med sina vänner) kommer någon dag innan nyårsafton.
Jag hade sen i början av hösten fått en förfrågan av de fina damerna från Lund om jag ville fira en lugn och sansad afton ihop med dom, när dom ändå var uppe på besök här i Blekinge.
De lät som om de skulle passa oss fin fint men att vi skulle hålla de lite öppet, vi klubbade de i början av december.
Ett par dagar innan nyårsafton får jag en fråga av den fd vännen om det var okej att hon firade nyår ihop med oss, mitt svara blev att det inte var okej just på grund utav att jag sällan träffar damerna från Lund och vill gärna sitta ner och samtala om vissa saker som inte är menade för andras öron. Dom delarna av våra liv som skiljer oss från andra människor, alltså gayvärlden, pride,lagarna, bemötandet från andra människor osv.
Ja jag kände helt enkelt att jag ville prata gay istället för att lyssna på den fd vännens vikt problem och andra demoner som det pratas om men inte orkar göras något åt.

Hon visade tyvärr noll förståelse över min uppriktighet när jag sa att det inte passade sej att fira nyår, utan i stället har det haglat spydighet från alla tänkbara håll.
När jag sen beslutade mej för att nu får det vara nog, nu vänder jag inte andra kinden till.
Jag vägrar att ta en smäll på den och att sveda skulle uppstå.
När jag helt enkelt inte tog mer spydigheter och skit, när jag satte ner foten och betalade med exakt samma mynt.
Japp då var det minsann inte lika latjo längre.
Nej då åkte offerkofftan på än mer, buu ja då var de så väldigt synd om min fd vän.
Hon är en person som tror att jorden endast snurrar runt henne, men jag ska glatt berätta att jorden fanns innan hon föddes och den kommer förmodligen att snurra några varv även efter hon har kilat vidare också.
Men jag tror att kommer det barn i den familjen så lär nog vissa få ett ordentligt uppvaknande och egot kommer att få sej en rejäl smäll¨på näsan.

De sorgliga i det inträffade är, att när man har det tufft så borde de vara ännu viktigare att vänner finns för varandra för att hjälpa, stötta och dra upp varandra över ytan.
Men inte här, min fd vän är helt enkelt för lat, det är bättre att lägga över skulden på någon annan, att intala sej att alla är dumma utom jag själv.


Jag är nu villig att hålla med min vän från norr som säger sej hata feta människor hon har alltid hävdat att feta människor är lata människor.
Att dom är feta på grund av att dom helt enkelt inte orkar ta tag i sina liv, dom skyller på att dom äter för att någon annan varit orättvis och elaka mot dom.
Men nej minsann, tjockisar stoppar i sej maten själva.
Som sagt jag är villig att hålla med min vän från norr, min fd vän, är för lat för att ta tag i sitt eget liv så hon måste skylla på någon annan att hon är tjock och mår dåligt, hon är för lat att reda ut ett missförstånd utan väljer istället att bryta.
Och ja jag får väl gratulera mej själv till att ännu en en feg människa försvunnit ur mitt liv.


Jockarp.

tisdag 17 januari 2012

Fack.....

Korsordstidningar är kul ;)


På den där oförglömliga resan vi gjorde var de ju även lite andra människor med och som vanligt och som säkert alla människor som är på resande fot roar sej med (inbillar jag mej iaf) är ju att fundera på olika familjeförhållanden.
Vilka som hör ihop med vilka, vad dom jobbar med, varför dom beter sej på ett visst sätt och så vidare.
Även tjuvlyssning förekommer, från mej och givetvis också då från andra resenärer.

Ute på klipporna ;)

Stenrik ;)


På denna resan siktade jag in mej på barnfamiljer, jag observerade och lyssnade nyfiket.
De var två familjer som drog till sej min uppmärksamhet mer än andra, de ena gänget hade ett litet barn på kanske 5-6 månader, jag lyssnade på deras samtal när jag låg och brunade mej i en solstol.
De roligaste var när mamman i familjen säger, jag tar matningen nu och sen kan ju du ta nattningen, pappan morrade lite över just den uppdelningen.
De verkade som han hade planerat att ligga och gassa i solen med en GT.
Så när sen Mollie skulle äta och sova så sa jag samma sak, jag matar henne nu, tja eh jag kan ta nattningen med. Hihi.
Jag hade väldigt skoj åt det, tänk att det är sånt man pratar om i ett förhållande när man har barn, vilken stackare det är som drar nitlotten att behöva gå in på hotellrummet och natta sitt barn, medans den andra ligger i solgasset och dricker drinkar.
Jag måste säga att i de läget var jag väldigt nöjd med min situation, att helt enkelt slippa en sådan onödig diskussion på min semester.

Är man liten får man göra vad man vill :)

Kusin häng ;)


Den andra familjen var något värre, på gränsen till obehagliga, de var två familjer med 5-6 barn.
Barnen började dagen med ett glas läsk, papporna skällde och levde rövare med sina barn, armar och öron drogs det i.
Namnen på barnen kan jag alla utom ett, för de var som en mantra som hördes en hel vecka, de var Leo, Felicia, Tindra, Noel och Zack, sen var det nog ett barn till men det var förmodligen ett lugnt barn för de namnet hörde jag aldrig.
Ja i dessa lägen är jag först med att döma hunden efter håret, dessa familjer kändes de som om man skulle kunna få följa i ett program i lyxfällan, att dom vill hänga med och förverkliga sej själva på bekostnad av lånade fjädrar, oreda på ekonomi och på barnen.
Om så är fallet har jag egentligen ingen aning om och jag kommer förmodligen aldrig att få reda på om de är så, men det är ett privilegium man har när man är ute och reser, de är ju även ett kostnadsfritt nöje att döma och sätta in människor i små fack.

Myset tar flaskan ;)

Jag har även roat mej med att titta på andra människor som har gnott sina geniknölar och försökt att sätta in mej i ett fack, där dom flesta nog har misslyckats.
Hur lätt kan det vara? en brud med en regnbågstatuering och ett par kvinnotecken reser med ett litet barn, i sällskapet finns det två barn till och en man och en kvinna.
Hur skulle jag själv tolkat det familjeförhållandet?
Ja det funderade jag på en hel del när jag låg där och vilade ut.
Härliga utsvävingar min underbara hjärna tar mej på.



Sämre kan man ha det ;)


Jockarp.

måndag 16 januari 2012

Teneriffa -12



Jag har åkt jorden runt, men resan till kanarieöarna vintern 2012 blev ändå en oförglömlig resa.
Den 9 januari bestämde sej myset för att göra slag i saken, så numera kan hon stoltsera och ställa sej till skaran homosapiens som tar sej fram i upprät ställning.
Dom första små stapplade stegen togs på kanariönsk mark, jag är inte riktigt säker på att hon var med på den storslagna händelsen, men hon drog iallafall i väg i full fart, hela fem steg slog hon till med på direkten.

Jag har ju väntat på de och känt att de varit nära, men de var ändå något fantastiskt över att se sin dotters första steg i livet, att hon med två små ljusbruna ben och en russinpaket i handen tog sej fram på ett sätt som hon nu kommer att gör för resten av sitt liv.
Jag blev lite små retad över mina tankar, tankar om vad de var som var så speciellt med just dom första stegen i livet, jag menar det är ju faktiskt en fullständig normal händelse i ett barns utveckling.
Men vad är det då som gör det så speciellt, för det var verkligen speciellt.



När jag funderade vidare på just de här med barns första steg och att jag tyckte att de var så stort och mäktigt så att jag till och med fick ringa hem och berätta de direkt för mormor och morfar och även drämma iväg några mess till lite vänner, så tänkte jag på alla stackars föräldrar där ute i världen som inte får uppleva och se den historiska händelsen i deras barns liv.
De slog mej att vissa barn förmodligen tar sina första steg när dom är på någon inrättning så att deras föräldrar kan jobba.
Hemska tanke ändå, tänk att komma till dagis och fröken säger - Idag gick Mollie sina första steg, fan jag hade aldrig kunna förlåtit mej själv för det.
Jag är helt övertygad att om någon skulle fråga mej på min dödsbädd så kommer jag kunna berätta att Mollie tog sina första steg den 9/1-12 kanske inte att de skedde klockan 18,39, men dagen, de glömmer jag nog aldrig.



Vi gjorde mer än att gå, vi hann med att bada en hel del, vi var ute på klipporna och hoppade en dag, shoppade lite, åt mängder med mat, det var fågel, fisk och sen precis all mat som finns mitt i mellan, de var glass och annat gott som gör livet sådär extra mysigt att leva.
Vi lirade boll en dag, jag spelar efter filosofin, de väsentliga är inte att delta, utan att vinna, så ja de blev hårt och ja det blev fult. Men resultatet blev iallafall seger med 5-3 plus en jättestor blåsa under varje fot. Aj.
Vad mer vi pysslade med var ju de man ofta gärna gör på semestern, vila.



Som vanligt var min dotter ett enastående trevligt resesällskap, hon sov vid start och landning på vägen ner och på hemvägen pysslade hon mest med att dricka vatten och glo på folk, precis som mor sin,hihi.
Men en sak jag inte förstår överhuvudtaget, en sak jag funderar skarpt över om jag skulle göra en liten skrivning om, det är det här med placeringen i flygplanet.
Hur kan man vara så korkade att man parkerar en ensam förälder med ett barn på plats A alltså den som är närmast fönster, utanför på plats B och C parkerar man sen ett par i 80 års åldern som av förståliga skäl är lite svår flyttade.
Borde inte någon kunna räkna ut att man kanske behöver gå iväg med barnet och byta blöja och låta de sträcka på sej lite, att det kan vara väldigt tajt att äta när man sitter med ett barn i famnen helt intryckt på den fantastisk fönsterplatsen?
Nej det behöver man säkert inte vara raket forskare för att begripa att det är absolut den sämsta platsen i ett flygplan när man reser med barn.
Men förmodligen är det väl någon karl eller en människa som själv aldrig rest med barn som gör dessa obgåvade  placeringa.
Stolpskott säger jag bara.


Jag ska se om jag hittar lite bilder där vi ser lite mer alerta och aktiva ut, men vi har verkligen försökt att vila oss, just med tanke på att vi lever ett så väldigt hektiskt liv när vi är hemma ;)

Jockarp.

lördag 7 januari 2012

Badbrallor....

Hej hej :)
Hej halloj EGOT här :)
Mmm vad ska jag säga fröken fegis är nu igång igen med sina kommentarer, spännande. ( jag vet anledningen till dessa kommentarer och den stavas rädsla)
Denna gången blev jag kallad för ett stort jävla ego, hihi tack för den televerket, jag kan nästan inte låta bli att flina.
Möjligt att jag bemödar mej att skriva några rader i frågan vid ett senare tillfälle, vad det gäller om jag kan klassas som ego eller inte, men just nu väljer jag att siktar in mej på något väldigt, väldigt trevligt i stället.

För vad ska jag säga, jag vad kan jag säga annat än att jag blir så otroligt glad av kommentarer som den jag fick av Ullis i går, det är sånt som får mej att kämpa vidare mot Goliat i rosenbad.
De är såna kommentarer som gör att man förstår att de man gör är viktigt, att det värt att kämpa för, att det jag gör är rätt och det min ex fru gjorde var vansinnigt fel och även då vilket jätte hål som finns i lagen som många barn och föräldrar får betala ett skyhögt pris för.
Tack för stödet och tipsen, som sagt det betyder mycket.

Humf ett liiitet problem har uppdagats här hemma i palatset, vi ska ju ge oss av på en tipp till varmare bredgrader.
Jag har inte provat mina badbrallor innan, men nu har jag.
Jag har faktiskt inte haft dom på mej sen långt innan jag blev gravid, det är alltså minst två år sen sist, anledning till detta är att jag sällan eller aldrig badar i svenska vatten, ja nu är det inte vattnet som är problemet här hemma utan just själva köttamarknaden som det har en tendens att bli här omkring.

Alla svettiga, vit, bruna, röda, tränade, otränade, smala, tjocka människor som ligger där så förnöjt på stranden och kollar in min späda, vältränade och vackra kvinnokropp, dom tittar i smyg och fäller någon kommentar till den halvnakna människa som ligger där bredvid, kolla på henne vilken tror hon att hon är, hihi.
Så är det kanske inte men i min hjärna är det så och det är anledningen  till att jag väljer att inte bada här hemma.

Ja iallafall var det problemet med badbrallorna,dom visade sej nu ha blivit lite stora av att ligga i byrålådan, vad jag ska bli ve det problemet ja det vet jag inte, men jag tänker inte köpa nya så nu funderar jag på om man möjligtvis kan sätta säkerhetsnålar i dom, kan de fungera tro?
Ja vi får se hur de går annars får jag väl bada med rumpan bar....


Ja det var badbrallsproblemet de, jag har haft lite annat me att styra upp på sistone. Jag har på senaste tiden blivit väldigt anti att ta med datorn på mina resor, jag känner att jag behöver koppla bort cybervärlden lite emellanåt och sen har jag ju mysets skötväska att asa på hela tiden, de kan liksom räcka med den som handbagage.
Men nu är det så att jag tänkte ta med min bok i pappersform så jag kan sitta med en drink på balkongen om kvällarna och läsa om hur mitt liv levts så här långt.
Jag hade vissa problem att få den utskriven, jag hade ett mys i skrivaren, typ. Men tillslut fick jag med alla sidorna, tror jag.


Jag ska sitta där på balkongen och kanske flytta om lite i styckena, fundera lite på vad för bilder och blogginlägg som ska vara med, ja jag tänkte ta mej ett ordentligt tag i kragen när Mollie lagt sej för natten.
De börjar nämligen närma sej.
Jag har haft funderingar på att låta människor i min närhet läsa boken och "tycka till" men jag tror inte det är bra, det är ju människor som levt med mej, sett allt på nära håll och har egna synpunkter på hur min ex fru betet sej mot mej, så nej jag vill att nån utomstående läser den först någon som inte känner till mej och mitt liv någon som inte heller känner till min ex fru.
Jag har lagt ut krokar till människor i branschen som har kontakterna så jag hoppas att få den läst och få en hisning eller dissning, jag hoppas på att få råd och tips om något behövs ändras, vilket förmodligen kommer att ske.
Men nu är det lite kniven på stupen, den bör ju vara färdig när den ska läsas och bedömmas....så nu ska jag jobba, jobba, jobba :) På semestern... Hej så länge.


Jockarp.