Dag fyra, goda råd är dyra...

Livet är hårt, använd hjälm.
Ja i detta läget hade de nog inte hjälpt med hjälm.
Efter en lite lässtund i mormors knä skulle myset ta sej fram till mej, hon kröp och hade nappen i munnen, precis när hon kom fram och skulle resa sej tappade hon taget och damp i golvet med en stenhård smäll. Rätt på nappen.
Hon grät några sekunder men slutade ganska omgående, när jag tittade på henne så rann blod ur munnen på henne, brrr jag trodde att alla hennes tänder rök där, men det verkade som dom klarade sej.
Jag ville inte in och peta just när det hände så jag får väl se om hon vill köra en tandvisning under dagen, jag vet inte i dessa lägen riktigt vad man ska göra om man ska anmäla de inträffade till försäkringsbolagen ifall det skulle bli några men senare i livet, någon som har några kloka råd i frågan så tars det tacksamt emot.

Jag är kung över min kropp men jag börjar bli less på detta, jag mår toppen men samtidigt mår jag risigt, jag mår bra över att jag bestämmer själv om vad som ska stoppas in i de lilla hålet där i ansiktet och jag känner mej lätt, fräsch och super sund.
Men jag mår vansinnigt dåligt av tristessen, fan det hände ju ingenting om dagarna, de är tur att Mollie inte är med i min lilla utmaning då hade jag ju inte ens kunnat kocka till henne, nu går det ju iallafall lite tid till de.

Jag har en vän som säger att jag inte mår bra om jag inte mår lite dåligt.
Att jag behöver må dåligt för att må bra, hum jag har vänt och vridigt på orden och det är nästan omöjligt att leva så. Eller inte, jag får vända lite till på det.
Men hittills har jag kommit fram till att vad hon menar är att jag måste utsätta mej för saker som egentligen är helt meningslösa inte fyller någon egentlig funktion för mitt välbefinnande, exempelvis då detta med fastan, jag har fler exempel på detta men de handlar om min ex fru så dom håller jag för tillfället lite för mej själv eller i mina närmaste kretsar.

Jag väljer att kalla de för utmaningar vissa människor väljer att kalla det för dumdristigt, obegåvat eller idiotiskt.
Ja då får det väl vara det då och nu börjar det faktiskt bli lite småjobbigt, jag är inte hungrig men jag funderar mycket över mat om allt gott man stoppar i sej och även det att det är hysteriska mängder man dagligen stoppar i sej.
Jag vet ju med mej själv att jag gärna äter massvis av de mesta bara för att det är gott, att även om jag någon gång känt av mättnadskänslan så äter jag ändå bara för att jag kan och värre har det blivit sen jag blev mamma.
Nu känner jag sällan av varken hunger eller mättnadskänslan, de är det som är så skumt, jag kan låta bli att äta en längre tid men när jag sen börjar så kan jag inte sluta, mycket intressant de här med kroppen må jag säga.

För som min vän säger, att jag måste må lite dåligt så har jag nu roat mej dom senaste dagarna med att läsa recept, allt från oxrulader, soppor, gratänger, grytor till kakor bröd, även tips hur man syltar och saftas har nu gåtts igenom.
Allt för att göra det hela lite tuffare.
Jag har även roat mej med att baka lite småkakor, det blev nöttoppar, cocostoppar och lite nötrutor, säkert väldigt goda :)
De goda med de var att jag bjöd vår lilla hästtjej på fika och smakprovning, vi började diskutera mitt lilla problem med nöttopparna, att de inte blev någon höjd på dom, vi ringde då upp hennes mamma som frågade direkt hur jag malde nötterna, i matberedaren sa jag, hon upplyste oss om att där låg problemet.
Man måste använda en gammal hederlig mandelkvarn, så ja de blir tillbaka till stenåldern igen då, veva, veva, veva.

Vad det gäller vildmarken har jag den ännu inte sett, men jag väntar med spänning, men de får skynda på lite för denna del av fastan avslutas på lördag då vi är bortbjudna till skåneland på en oerhört flott middag, det utlovas trerätters.



Jockarp.