Skåpätaren ...

Det här med skåptömningen som är i full gång i palatset går alldeles förträffligt bra, det är faktiskt riktigt roligt.
Den gångna veckan har vi endast investerat i tre stycken apelsiner, var av en är uppäten. Vi har ätit gott, det har varit allt från smarrig kycklinggryta med ris till hamburgare och pasta, potatis och morötter har vi ätit i mängder. Vi har fikat varje dag och nu äntligen är lussebullarna uppätna, de går bra nu.

Promenaderna har den sista veckan tyvärr fått göras med vagnen, detta på grund av kylan, myset är alldeles för utsatt när hon hänger på min rygg, så i vagnen på fårskinnet och med en gosig filt tätt ombulsat har vi angripit backe efter backe. Trist tycker jag, jag älskar numera att gå offroad och jag har vant mej vid friheten. Men de kommer väl en vår snart hoppas jag.

Jag har nu gått med och blivit medlem i en förening som på olika sätt ska främja de självbiografiska berättandet både i tal och skrift.
Det är en förening som håller sej med ett antal lektörer vilka man kan skicka sitt manus till och få det granskat, kostnadsfritt vilket ju är toppen, vidare så om dessa lektörer anser att det är ett bra manus så hjälps man vidare.
Föreningen har hjälp 130 författare ut på marknaden de senaste åren och det endast då i shangern självbiografi.
Just nu kliar det vansinnigt i mina fingrar att få skicka iväg min bok för granskning, men än är jag inte nöjd, men snart.

Jag skrev ett brev häromdagen och där skrev jag rader som nu i efterhand fått mej att fundera en hel del
Det jag skrev var.
Jag har haft en spännande resa bakom mig, men jag känner att med detta framför mig, att lilla jag snart har skrivit en bok, det tycker jag är helt fantastiskt spännande och super roligt.
Och ju mer jag tänker på att så är det, desto bättre mår jag och gladare blir jag.
Ja jag har ju en bit kvar men tänk ändå att lilla jag med en två i svenskabetyg, ja jag lyckades väl fjäska till mej en trea någon termin tror jag, men tänk att jag ska ge ut en bok,  (för det ska jag) hm ja det var för mej och förmodligen för många andra helt otänkbart för bara ett år sen. Inte konstigt att man måste dra på mungiporna lite :)

Vidare så har myset och jag varit och tittat på hopptävling och jag måste säga det att det är betydligt mer upplyftande än att titta på dressyrtävling. Ekipaget vi hejade på skötte sej exemplariskt, en liten felsvängning på första rundan, men de är sånt som lätt händer när de är premiär på hoppbanan. De är bara på de igen.....

Nu är det vedkörning som gäller.

Jockarp.