Håkan....

Jag städade i borgen igår och jag funderade en del över det här med Håkan Juholt vad det är som driver dessa människor, dessa offentliga personer.

För hur det än är och vad dom än gör så finns det ju alltid människor som tycker annorlunda och tycker att dom gör fel.
Visserligen så viner vinden bara ett tag för sen kommer något nytt som folk kan sätta tänderna i, snart kommer någon annan som har gjort ett litet snesteg eller uttalat sej lite klumpigt och så fortsätter det år ut och år in.

Nu kan jag ju tycka att just Håkan varit lite väl klumpig, men alla var ju inte lika smidiga över bocken på gympan, men det har blivit folk av dom flesta ändå.
Men i Håkans fall var de lite väl mycket ska jag eller ska jag inte, först pratades det om att han hade ett starkt förtroende, detta ändrades på några timmar och han avgick, rimmar lite smådåligt i mina öron.
Men det stämmer kanske de jag hörde på TV att Håkan är en robot inställd på att förgöra partiet, hihi ja det verka ju stämma.

Men vad är det som driver dom att gå där längst fram och ta emot alla pajer som kastas på dom. Är dom sadister eller är det som jag själv känner ibland, missnöje, är det de som driver dom, eller är det drömmen om att bli ihågkommen, att få sitt namn inskrivet i historiaboken.

Att ta vid efter Håkan kommer ju vara ett häst jobb och jag ställer mej frågan vem skulle frivillig vilja göra det?
Vem skulle vilja ta över rodret på den sjunkande socialdemokratiska skutan?

Tvingas någon till det eller är det en människa med en vision att skapa en helt ny politik, ja det ska bli spännande att följa det här.

Nog om politik.

Mysets framfart i livet var som vanligt i ett högt tempo, de busade med hundar, katter och vi klappade hästar igår, vi läste böcker gick promenader, hon lekte med sin docka och vi badade badkar,  vi hängde med kusinerna och deras kompisar, ja en dag som alla andra, en bra dag helt enkelt :)

Det här med att man tycker att saker är pinsamma i livet, att när man som vuxen råkar göra något som inte är så genomtänkt och tycka att det är pinsamt det är väl en sak.

Men vad är det som gör att en lite tjej på bara året kan tycka att det hon gör är pinsamt de förstår jag inte riktigt.

Så är det iallafall just nu med myset, när hon lyssnar på musik och kroppen börjar röra sej i takt till den så kan jag inte låta bli att le mot henne, ibland klappar jag även takten med händerna men då drar hon upp axlarna mot huvudet och vänder ner blicken och flinar lite försynt.

Likadant är det när min bror pratar eller busar med henne, då tittar hon lite under lugg och småflinar lika försynt.

Jag undrar varför hon tycker att det är pinsamt, eller gör hon inte det, tolkar jag henne fel kanske, ja jag vet inte, men söt som vanligt är hon ju mitt lilla mys.

Den första snön föll ju med igår, iallafall de första flingorna som dalade ner och faktiskt stannade kvar och la sej som ett vitt bomulstäcke över marken på Månsagården.
När myset somnat för kvällen och all tvätt var vikt, när soppåsarna skulle läggas i tunnan och förbättra de redan stora sopberget på vår jord, ja när jag gick iklädd min vackra bäveroverall, ja då kunde jag inte låta bli att stanna till lägga mej i snön och göra en liten ängel.
Alla har vi olika lördagsnöjen, en del pillar räkor och dricker vin och jag roar mej med att göra snöänglar jag, hihi....Underbart.

Nybadad...

Jockarp.