Dag 3, Vatten, vatten, vatten...

Denna fantastiska kemiska förening mellan väte och syre...
70% av vår hjärna består av detta, är det inte fantastiskt?

Ja jag känner mej som en liten liten fisk som simmar runt i en bubbla med vatten, hela fisken består av vatten och lever i vatten, den sover i vatten den dricker vatten, den äter vatten, kissar vatten, ja ni förstår nog vart jag vill komma.
Vatten ja, denna fantastiska dryck, hur många gånger har man inte legat i maginfluensa och önskat att man bara kunde få dricka ett par klunkar vatten och få behålla dom samma, när man hets druckit dessa klunkar och resultatet blivit ner en vända i magen och sen upp i full fart, ut i en kaskad.
man har lagt sej utmattad och torr om läpparna och bara drömt om att få släcka sin törst med VATTEN.

Eller när man utövat någon form av idrott någon fysisk aktivitet som kört slut på hela kroppen, svetten har runnit och man har tagit en flaska till munnen och hällt i sej man skulle då kunna dricka spannavis med vatten.
Efter saltsill, pizza, julbord, bufféer, ja till de mesta passar det att släcka törsten med vatten.

De fantastiska med att man kan bada, tvätta sej, tvättabilen, torka golven, diska, man kan åka skridskor på den, man kan släcka eld ja man kan göra hur mycket som helst med just lite väte och lite syre.

Så kan man ju även fasta.
De sätter denna kemiska förening i ett litet annat läge än just de fantastiska jag nyss rabblat upp och utsett de till.
Jag tycker nu på tredje dagen med vatten som enda smakupplevelse att det är fruktansvärt tråkigt, enformigt, smaklöst och faktiskt på gränsen till äckligt, hur något som är smaklöst nu kan vara det.

Funderingarnar går nu till om man ska piffa till det lite med lite is i vattnet, kan de hjälpa upp detta trista tro.
När jag blir gnällig och less på min utmaning så läser jag rader som. Tänk på att de oftast är den som har störst behov av fastan som tycker att den är jobbig.
Ja ihop bitning då lipsill är vad som gäller.

Hur det går med hungerskänslan, huvudvärken, tröttheten? Nja det går bra tycker jag, inga problem alls, de enda jag kan se som lite besvärligt är den sociala biten, man blir fruktansvärt osocial när man inte dricker kaffe och snaskar goda kakor eller mat.
Man har väldigt mycket tid över med, man behöver inte handla, laga mat, disken blir inte allt för stor, ja nästan bara fördela med de här lilla projektet.

Jag har dock ett lite bekymmer när jag står likt kokvinnan som en fällkniv över Mollie när hon ligger i spjälisen och inte vill sova, när hon tvunget ska pilla i mitt hår, ja då blir jag faktiskt lite yr när jag reser mej lite häftigt.
Men visst har man inga större bekymmer så ska de nog gå bra.

Jockarp.