lördag 30 november 2013

Tvätt.....

Härlig vinter....


Myset Vilhelmsson dissade sin mamma och drog med fröken flickvän till affären. Jag och lilla mini blev kvar hemma och vi tog tillfället i akt att ta en hundpromenad på berget.
Vi stötte på två män vilka jag kände och har jobbat med, det var roligt att se dom trots att sjukdom har satt sina tuffa spår på den ena.
Promenaden gick bra och mini sov hela vägen.
Hon fortsatte sen med den aktiviteten när vi kom hem och jag såg min chans att börja tvätta bilarna.
Det var en uppgift som gick på löpande band, den ena efter den andra piffades till.
Tre rena bilar senare var jag nöjd och något småkall.



Det julades i palatset, nu är alla stjärnorna på plats i fönstrena, adventsljusstaken är på plats.
Och Tomten och bocken har hittat sina små vråer. Vi är på gång och det väldigt tidigt i mitt tycke.

Vi tog tag i höstprojektet som nu blivit till vinterprojekt. Rabatterna ska ju rustas för vintern och förberedas inför den kommande våren.
Vi jobbade på bra ihop, myset envisades med att plocka blommorna och dom skulle inte slängas, nej helst skulle dom stå i en vas inne i borgen, med där sa jag bestämt stopp och belägg. Nån ordning får det minsann va.


Fredagsmyset så inga gränser. Middag lagades och det som stod på bordet var min paradgren.
Ingen går hungrig från det bordet.
Tjejerna var sugna på popcorn så popcorn blev det.
Jag snodde några jag med, smarrigt.
Lite ofrånkomligt gnäll sen var det bums i sängen.

Fredagsmys....

Jockarp.

fredag 29 november 2013

De måste finnas tid...

Tid för lugn och njutning :)



Fullspäckade dagar.
Socialisering med en gammal jobbarkompis och sen vidare till tant N på en snabb kopp kaffe.
Myset var vid gott mod om än lite småtrött. Hon somnade i bilen på väg hem.
Hon väcktes för jag skulle till bruket, en kollega behövde min hjälp så ett byte gjordes. Jag tog hans eftermiddag och han får vackert ta min lillejul. Skönt för myset att slippa vara på dagis på julafton för att mamman skulle sova. Bra byte alltså ;)

När jag kom hem till palatset möttes jag av en snitslad bana av tända ljus. Jag följde ljusen och hittade fröken flickvän.
Natten blev kort, hästar och hundar skulle matas och jag skulle på utfärd.
07,00 på brukets parkering för vidare färd mot Mönsterås och systerbruket där.

Bilfärden var lättsam och när hövdingen drog igång att berätta om sin barndom och uppväxt skrattade jag så jag höll på att göra ner mej.
Han berättade om biologilektionerna när dom sprang runt med håvar och skulle fånga insekter. Bilden på min näthinna, vilken gjorde att jag skrattade så jag kiknade var bilden på min chef i dagens storlek springandes runt med en håv och fånga fjärilar. Herregud vilken syn.

Besöket var en god informationskälla. Vi rätade ut ett och annat frågetecken, vilket behövdes, något frustrerad har jag allt känt mej.
Nya möten och nya kontakter knöts.
Vi pratade med andra driftare vilka gav oss en god syn på hur dom tycker att det ska vara och vilka problem dom stöter på i vardagslivet. Problem som vi helst ska slippa.


Kan själv :)

Det blev en lång dag och en sen kväll innan jag åter stod på Jockarps mark. Jag hade saknat mina tjejer väldigt och det var ömsesidigt.
Myset kom hoppandes i en ny fin skjorta som hon hittat i sin garderob. Hennes dag hade varit bra då fröken flickvän både lämnat och hämtat henne på tusenfotingen.
Jag är glad över att det funkar så bra. Hon hade tydligen slängt sej i famnen på min nya kärlek vid hämtningen.
Lättlevt.
Stor och liten :)


Jockarp.

onsdag 27 november 2013

Lussebak....

Måla måla :)


Förena nytta med nöje det är en sak jag uppskattar extra mycket sen blev mamma och kanske framförallt för att jag blev ensam mamma.
Nya sulor skulle på bilen och jag var inte dummare än att jag tog mina löpardojor på fötterna. Bilen lämnades på gummiverkstan och jag sprang hem.
Det var en kylig morgon och det kändes i luftrören. Jag är ovan vid kylan. Men med kyla kommer oftast klart väder. Soluppgången var underbar och solen var väldigt stark och vacker.
Snurr snurr :)

Gröten stod på plattan när jag kom hem och lyxig frukost med familjen slank ner.
Ett infall med att baka lussekatten resulterade i att myset och jag fick ta en vända till Ica för lite inköp. Det var väldigt längesen vi var i en mataffär bara myset och jag. Det var väldigt mysigt.
Vi var spontana och fick med lite mer än det som stod på listan, men så jobbar vi ;)

Hem och en snabb vända med kamphundarna upp på berget sen var de då dags för baket och herregud så mysigt det var att baka med hela familjen, alla hjälptes åt och det småpratade om jäst, deg och russin.
Mollie var med under hela baket, vilket inte tillhör vanligheten, hon brukar tröttna efter första jäsningen.
Doften som spred sej i borgen var ljuvlig och smaken kan beskrivas med samma ord.

Något större förkläde behövs kanske :)

Vi fick fikabesök på eftermiddagen, den sociala biten är viktig. Det pratades som vanligt i ett rasligt tempo. Barnen lekte fint tillsammans trots ett par års ålderskillnad.
När besöket skulle dra hem till stan liftade jag till gummiverkstan och det i en merca som var pimpad med både tomtar och juleljus. Vissa uppskattar julen mer än andra ;)

Efter den goda middagen bestående av spättafile så tog vi tag att röja i ännu ett rum, kontoret fick en liten uppfräschning, papper arkiverades och vissa lite mindre viktiga sorterade i påse som kommer att få resa till miljöstationen.
Det roliga med att rota bland gamla saker är att man hittar saker som man glömt. Jag hittade några kärleksbrev, bröllopsfoto på mina föräldrar och en och annan rolig lönelapp.

Kvällens smakupplevelse...


Jockarp.

tisdag 26 november 2013

Mötas.....

God morgon :)


När man låter en kamphund hoppa upp i sängen och väcka en liten treåring så är det garanterat att dagen börjar med ett leende. Mollie sken upp som en sol och hon pratade med lille Sigge. Hon älskar honom och det märks. Jag tycker det är ett helt undervacker sätt att börja dagen på.
Hon hoppade sen upp i min famn och vi begav oss ut i arla morgon till yoggitallriken. Hon åt som en liten ponny men dom sista skedarna ville hon att vi skulle ta för speciellt utvalda. Vi tog en sked för mamma, en för mormor en för fröken flickvän och givetvis en för Sigge :)
Det är bra att vara närvarande under måltiderna. Allt går lite enklare då.
I klänningen och sen bar det av mot tusenfotingen. Hon var lika förtjusande ljuvlig när jag lämnade henne och hon vinkade glatt hejdå.

Tjusig arbetsplats jag har :)


Jag drog mot bruket och en dag fylld av möten. Först ut var det huvudskyddsombudsmöte. vi hade en hel del som skulle avhandlas och som vanligt blev det livlig diskussion. Vilket är bra.
Till middag blev det sej, potatis och sås. Trevliga samtal med trevligt middagssällskap. Lätt ätit.

Nästa möte var att möta stora delar av ledningsgruppen, där i bland platschefen. Jag gillar när nivåerna komprimeras. Högsta hönset i gården har dålig koll på muttrar och skruvar, men det har inte vi. Han har där emot koll på en massa annat som inte vi behöver bry oss om, det blev en intressant blandning av människor helt enkelt. Och det bästa av allt var att vi i ämnet arbetsmiljö strävar åt samma mål. Vi vill ha en säker, trygg och bra arbetsplats och chefen vill inte hamna bakom lås och bom på grund av någon olycka på firman. Win Win liksom.

Färdig mötat och jag begav mej mot dagis igen. Myset var samma lilla strålande sol som när jag lämnat henne. Gud vad jag är tacksam och glad över att hon trivs så bra på den kommunala inrättningen.
Vi drog hem till familjen och vi samtalade om hur dagen varit och sen började middagsbestyren.
Jag är så glad över att ha en familj att prata om dagarna som går, att ha nån att laga mat med och äta densamma med.
Jag har det bra nu och jag låter mej njuta av det.

"Mamma du är tokig" hör jag ofta ;) Okej säger jag.




Jockarp.

måndag 25 november 2013

Avslut...

Mitt hem är min borg :)


Lyxig morgonpromenad på berget, att det var grådassigt väder gjorde mej ingenting. Vi tog rundan upp på hällarna vilket ger en magnefik utsikt över palatset. Jag såg på håll att lampan i köket var tänd, en härlig känsla av att det fanns liv i huset utan att jag befann mej där gjorde att ett leende spred sej över mina läppar där jag gick i småregnet.
När vi kom hem var det dags för gröt. Mannagrynsgröt för dagen, det är viktigt att variera sej ;)

Jag lämnade lite egoistiskt fröken flickvän hemma med tre barn och drog till Olofström för att köra ett trappträningspass med min löpavän.
Det var inget super tufft pass, men min tro är ändå att det kommer att kännas lite i ben och mage. Gott det.
Vi surrade som vanligt om vad som sker i livet, utmaningar och vardagssaker.
Lite lunch med familjen sen var det dags att förbereda sej för julavslutning på bamsegympan. Det blev en trevlig tillställning. Det dansades runt granen, tre stora ringa krävdes det, så många var det som ville vara med och dansa.
Sen var det kaffe med dopp där intäkterna gick till Filippinerna vilket jag tycker vad en mycket god och klok sak att göra. Cred till gymnastikföreningen.
Tomten kom och Mollie tittade med stora lite skrämda ögon. I mitt huvud startade tankar som att hon aldrig kommer våga närma sej snubben med det vita skägget, hon kommer börja lipa och krama honom var utom all rimlig möjlighet.
Men se mamma Leonora hade fel så det stänkte om det. Mollie gick fram och fick sin paket av tomten och när jag frågade om tomten kunde få en kram av henne så slängde hon sej om halsen.
Jag blev impad och jag log. Hon är trygg min lilla kärlek.

Middag hos svärmor väntade, hon tänkte testa ett nytt recept på oss. Jag älskar att vara recepttestare.
Kycklingsoppan slevades upp på tallrikar och skeden åkte in i gapet. Den var snuskigt god, det var omgiv för mej ett par gånger.
Fröken flickvän säger att jag är matnochalant, vilket i runda slängar betyder att jag vissa dagar kan äta sparsamt för att dagen efter gluffsa i mej likt en stor björn.
Hon anser att jag anser att mat inte är viktigt för mej. Nja lite viktigt är det nog förstås ;) hur som så var det en björndag, jag åt som ett monster.

Kvällsbestyren var att röja lite i borgen. Sommarsandaler  och tygskor känns något överflödigt just nu, liksamma med kläder som är i storlek till spädbarn, lite svårt att få ner en treåring i det tyget.
Nepp uppe en våning med allt onödigt så det lämnas plats till nya fina pinaler.
Det är skönt att röja lite ibland och med tre små pluttar tar allt något längre tid så efter att finfarstun fått ett lyft var vi mer än nöjda över dagen.

Kusinerna :)

Jockarp.

söndag 24 november 2013

Trebent....



Prinsessorna av julmarknader, ja det är nog vi det.
I går hann vi med två marknader, dom var förvisso inte jämförbara med huseby, men så är det ju inte många som slår den heller.
När vi körde från den första marknaden på väg till den andra så körde vi på villoväga. Jag gillar det där med att köra fel när jag har gott om tid, i går var en sån dag. Vi körde förbi vackra sjöar, små vattenfall och vackra gårdar.
Supervilse ute på en smal grusväg frågades det om vägen. Mannen som var tänkt att svara på frågan hade en trebent labrador. Mollie satt i bilen och konstaterade att de fattades ett ben på hunden. Undra om hon får några men av det. Mannen bröt på tyska. Jag undrade vad hans historia var, hur han hamnat där och varför hunden bara hade tre ben. Många frågor som bubblar upp efter ett tag.

Lite spontant hade fröken flickvän bestämt med några vänner att vi skulle grilla uppe på berget, jag super gilla spontant, grillat och så älskar jag ju berget, en fullpoängare alltså.
Tjejerna var vid gott mod när vi lastade fyrhjulingen med grillpinaler. Dom förstod att mycket kläder var en god ide, vinden skulle vina i deras små ljusa hårtofsar.
Vi drog iväg, en liten dam fram och en bak.
Fröken flickvän tog lilla mini i bilen och körde runt berget. Vi blåste rätt upp vi ;)
Det var kyligt, men det skulle bli värre.
Vid stugan träffade vi en pappa med sina döttrar, dom campade och hade så gjort natten innan, tydligen hade det varit lite småkyligt.
Pappan verkade väldigt seriös och pedagogisk, han pratade om frilufs och vildmarkssaker med barnen. Han kändes genuin, fram tills han korkade upp en öl i vindskjulet. Där slutade all möjlig imponering på mej.

Våra egna små imponerade inte heller på oss. Det var gnäll mest hela tiden. Dom frös, dom var törstiga och dom var hungriga. Ja, det är minsann inte lätt att tillfredsställa små treåringar.
Jag valde att inte lägga så stor vikt vid gnället. Jag såg istället glöden i grillen, den stjärnklara himmeln och jag så min flickvän och min familj. Det var ljusa bilder  trots gnället i öronen.

Jag blev av med halva styrkan på vägen hem, det var bara myset som ville åka motorcykel hem. Vi småpratade lite och den enorma frihetskänslan fyllde min kropp med rysningar från topp till tå. Välbefinnande.



Jockarp.



lördag 23 november 2013

Full rulle...

Morgonmys :)


Att fira en treåring är minsann en heldagsuppgift.
Vi började morgonen med att pimpa en bricka med en muffins med tre tända ljus. Paket, serpentiner och givetvis skönsång på det ;)
Myset sov som en stock och vi fick nästan puffa till henne för att hon skulle koppla vad som höll på att hända.
Hon blåste ut dom tre små ljusen och ögonen lyste av förväntning på presenterna.
Tre stycken små paket fanns på brickan.
Hon tog det första och med lite vuxenhjälp fick hon bort pappret. Innehållet var en fin bok kombinerat med pussel som kommit hela vägen från Norge till Jockarp.
Hon förstod inte att dom andra paketen också var till henne så vi fick slutligen säga till henne att öppna dom andra paketen också.

Det var ett spel och ett pussel i paketen.
Vi började alla pussla i sängen och det var så vansinnigt mysigt. Det var helt underbart att vi var fyra stycken som firade lilla myset på hennes dag. En riktig härlig familj.
Det kändes helt otroligt.

Givetvis kommer och går känslorna en dag som den. Jag vet hur jag mådde för exakt tre år sedan. Då när mitt liv var ett enda stort kaos.
När jag skulle faca de faktum att jag själv skulle ta hand om och fostra ett litet barn.
Jag överlevde det jag aldrig trodde att jag skulle klara och jag har lyckats att på tre år vända den sorgen jag hade efter min stora kärlek.
Jag har gjort så mycket på dessa år som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Allt var inte till ondo som jag då trodde.
Och ej att förglömma hade jag ett fantastiskt stöd av människor som tyckte/tycker om mej. Familjen och fina vänner.
Livet är idag lättlevt och det för att jag låtit mej få ha det så. Jag har valt glädjen och ljuset framför sorgen och mörkret.
Men visst har det tagit tid, det har det.


Tjoho.
Lite byggande...
Ett grattiskort från grannen låg i lådan :)



För att fira lite mer så åkte vi till ett lekland. Tjejerna var överförtjusta och höll i hop hela dagen och vi hade alla en härlig lekstund.
Mollie ville ha pommes frites till mat och hennes önskan var för dagen vår lag.
Gula M:et fick besök vilket inte hör till vanligheterna precis.

Trötta och nöjda vände vi hemåt och kvällsaktiviteten blev ett behövligt dopp i den lilla poolen.
Rena och fina intogs sen soffan med lite poppade corn.
En spontan inbjudan från lilla kusinen gjorde att vi drog i väg på mer roligheter. Kaffe, kakor och en massa roliga presenter. Det var väldigt mycket glädje. Från morgon till kväll.
De små töserna somnade sen på fem röda när dom lagt huvudet på kudden och själv satte jag mej i soffan och sammanfattade mysets tredje födelsedag till en av dom bästa.
Livet som det ska va....Helt underbart.

Kusinmys :)



Jockarp.

fredag 22 november 2013

3 åring.....

Firad på dagis med ballonger :)


Hund och hästmatning, så ser livet ut på landet.
Efter det bestyret väntades väckning av myset. Hon var något tjurig men efter lite prat om vad som skulle till att ske under dagen på dagis kom hon upp på banan med mej.
Vi for till dagis och ballongerna var uppblåsta, tre stycken hängde bredvid fotot på myset där det stod att hon fyllde år, det kändes stort och framför allt kanske för mej.
Flaggan var inte uthängd, men det fixades. Dom tänker då minsann på allt på tusenfotingen.

Jag drog mot Karlshamn och kreativum. Det var dags för inspirationsdag med firman.
Dessa dagar är alltid intressanta, man vet inte vad som väntar. Vilka ämnen som de ska handla om och vilka personer som kommer att medverka.
Föreläsare för dagen var Anders Lundin som jag haft nöjet att träffa innan i livet. Mycket var samma som då men det var ändå bra och nyttigt. En uppfräschning alltså.
Till lunch blev det fisk vilket slank ner i en hisklig fart.
Massa blurr så klart och mycket handlade faktiskt om min bok och om bloggen. Jag blev förvånad över hur många det faktiskt är som läser bloggen och som läst boken. Super roligt att få den feedbacken.
Ja, det var min dag det. Mollies dag hade tydligen varit till belåtenhet hon var som en uppdragen duracellkanin när jag kom innanför dörren på dagis. Hon skulle visa allt hon gjort under dagen och det var en hel del det. Hon hade gjort en ljuslykta, en bärkasse med sitt namn på i färgen rosa och hon hade bjudit sina kompisar på bananpengar.

Vi tog ballongerna med oss från dagis och när jag skulle in på posten och hämta ut min nya guldiga leksak så skulle myset och ballongerna med. Hon snackade ideligen om att hon skulle fylla år. Underbara lilla unge.

Ju mer jag tänker på hur många andra barn har det så uppskattar jag att jag är ensam vårdnadshavare till myset.
Jag har tyvärr sett på nära håll att barn med separerade föräldrar ibland har det tufft.
Då den ena föräldern gör allt för att smutskasta den andra och då inte heller räds att fara med osanningar.
Även att barnen inte våga säga saker till den ena eller andra föräldern ser jag som sorgligt och icke okej.
Jag kan inte vara hundraprocent säker på att Mollie säger allt som hon har på hjärtat till mej, men mitt hopp står till det.

Nu datorstopp, firning av treåring hela dagen lång är vad som gäller.

Den första bilden på mitt mys. Kärleken blir bara större och större.
Grattis hjärtat.

Jockarp.

torsdag 21 november 2013

Firning....



Att kliva upp och med små nyvakna ögon gå ut till köket och mötas av synen av en kvinna som bakar bröd. Den är svårslagen må jag säga och det var just så min gårdag startade.
Småbarnstiden är ljuvlig på många sätt men den tär också. Det är lite småjobbig vad det gäller sovtiden (mest för fröken flickvän.) Jag lider inte av paniken längre över att inte få sova, de fick jag vackert släppa när jag hade Mollie liten och den enda jag kunde förlita mej på var mej själv. Just nu facar jag det bara. Så här är det nu och läget får helt enkelt gillas.
Men för den skull kan jag inte låta bli att drömma, tänka och funderar på när det lilla barnet är så stort så hon kan sova över hos den andra föräldern. Det kommer bli märkligt men det kommer också vara underbart att få sova så mycket man vill och ha alla nattens timmar ihop med sin partner.
Ja, jag längtar ibland.

Jag tog en rask morgonpromenad med hundarna, hem kom jag utan hundar. Så blir det ibland och under frukosten kom dom hem lufsande den ena efter den andra.
Dagis för myset och jag for till bruket för en konferens.
Vi är sex skiftlag och tanken är att vi ska rondera vad det gäller att skriva protokoll på dessa möten.
De gamla beprövade tricket med att inte dyka upp när tiden är inne för att skriva har vi ju varit med ett antal gånger, så skedde också i går.
Vi pennan fick jag vackert sätta mej.
Det var inga större problem men med 17 personer som har så många idéer och tankar kan det lätt bli en aning för mycket livat :) Det blir med det en lite svårare situation att agera sekreterare.

Jag samåkte till bruket och min nya bekantskap pratade om hemsökta hus och slott, detta såg jag som väldigt intressant. Det blev inte mindre spännande när regnet öste ner utanför och det var helt kolsvart. Hej hösten.
Vi pratade om barnakälla som ligger andra sidan berget, tydligen säger sägnen eller om det må vara historia att små barn dränktes där. Hua.
Bäckaskogs slott var en annan plats vi pratade om där min samåkningskamrat faktiskt pratade av egen erfarenhet när han berättade spökliknande historier. Det blev mycket spänning under vår tripp alltså.
Hem till familj och mitt lilla mys som nu har väldiga spänningar inom sej. Hon ska nämligen bli firad på dagis under dagen. Hon förstår det inte riktigt, inte vilken dag det är, men det är ju snart dags.
I morgon blir min älskade lilla dotter tre år.
Den dagen ska vi klart fira hemma och inga måsten finns, detta gör dock att firningen på dagis kommer ske en dag för tidigt och det är inte lätt att förklara för fröken :)´


Jockarp.

onsdag 20 november 2013

Tuggummitjuv ;)

Hattdag ;)


Stressiga mornar tillhör inte vanligheten i palatset, nä det är sällan vi har någon tid att passa innan åtta. Men i går blev det snärjigt.
Jag skulle mata hästarna och hundarna skulle ut på ett varv, vilket inte var lätt när det var kolsvart ute.
Frukost skulle fixas och myset skulle väckas.
Kaffet sattes på och grötgrytan sattes på spisen sen begav jag mej in i sängen för att väcka myset.
Hon var lättväckt och det blev en mysig stund.
Gröten på bordet och typiskt nog var mjölken slut, hej klister. Mollie fick matlagningsgrädde i stället jag åt den utan. Växtliheten i munnen var stor. Klökvarning.
Dora utforskaren gick på teve och jag klädde min dotter sittandes i soffan, programmet slutade inte förrän kvart över sju och då skulle hon vara på plats på dagis, det var vi inte.
Jag hann precis innanför dörrarna på mitt möte klockan åtta. Jag hatar verkligen att stressa, inte min grej riktigt.

Projektmötet på jobbet gick bra men vi stampar fortfarande på samma plats och vi famla i blindo. Nya möten väntas och det känns som det behövs lite mer tänk utanför lådan.
Ett nytt studiebesök kan möjligen hjälpa oss en liten bit på vägen.

Myset hämtades från dagis och hennes dag hade varit bra. Hon var glad som en speleman när hon hittade ett tuggummi mormors bil, hon ringde upp mormor som befinner sej på andra sidan jorden och sa stolt att hon snott ett gummi. Goa unge.

Promenad på berget med kamphundarna och Mollie envisades med att sitta framme på kanten av vagnen, jag tog inte den fighten, istället tröstade jag henne när hon tippade på näsan på den grusiga vägen. Vissa saker måste upplevas för att dom ska gå in på en treåring, det var en sån sak ;)

Väskan packades och mot bamsegympan det bar.
Vi hade en rolig timme men myset fuskade lite på banan hon körde nästan enbart ringarna och bockhoppandet.
Hem och till middagen som stod på bordet, torsk potatis och massa annat gott tilltugg.
Efter mat och disk spelade myset och jag lite spel. Supermysigt när barnen växer upp och man faktiskt kan spela ett gammalt hederligt spel som inte är strömförbrukare. Ingen dator, padda eller teve behövdes. Vi hade det toppen i alla fall.

Ingen risk att myset fastnar på bocken ;)


Jockarp.

tisdag 19 november 2013

Guldring....



Innan grötintaget tog jag en promenad med min bror på berget. Det var en stilla och lite småkylig morgon. Hundarna var pigga och vi pratade om allt möjligt, viktigt som oviktigt.
Frukost och kaffe med familjen för att rusta sej för dagen.
En bra morgon helt enkelt.

Och så äntligen kände jag mej redo för att göra mej av med både min förlovningsring och vigselsring. Det har tagit tid och dom har bränt där dom legat i lådan. Men jag har låtit det ta tid, jag har behövt det.
Jag har känt en sorg över att det blev som det blev men nu känns allt så rätt. Ringarna betyder ingenting just nu.
Jag är framme.
Jag vet att inom en snar framtid kommer mitt vänstra ringfinger åter beklädas av en glimmande guldring. Jag längtar väldigt.
Jag är redo.

Glad i hågen efter mitt besök hos guldsmeden så stannade vi till i blomsterbutiken, myset fick välja färg på blommorna och givetvis blev dom rosa.
Min älsklingsfärg upplyste hon floristen om :)
Anledningen till blomköpet var den enkla andledningen att fröken flickvän haft ett par tuffa nätter och behövde piggas upp lite och blommor är ju alltid trevligt.

En fika på stan med ljuvliga damer och barn sen bar det av mot bibblan för mej och myset. En ny favorit är boken om snurran, vilken tur, två stycken fanns inne och dom lånade vi givetvis med oss hem.

Väl hemma tog jag en löprunda och tanken var att den skulle bli lugn, jag höll mej inte till planen utan öste hysteriskt, suget blev för starkt när jag närmade mej mördabacken. Benen bar mej i den riktningen och upp gick det även det i högt tempo. Det sög rejält i benen och jag bara log.

När jag kom hem såg jag att lampan i syrummet var tänt. Jag gick upp och där satt fröken flickvän och såg så nöjd ut. Kvinna som syr är en favorit syn. Jag Funderar starkt på att måla en tavla med det motivet. Vackert.

Ännu en promenad och denna gång följde hela gänget med, barn, vuxna och hundar.
Fröken flickvän är väldigt glad över min förtjusning över promenad och utomhusvistelser. Hon är inte riktigt van vid det.
I mitt liv har det dock alltid varit viktigt att vara ute och att röra sej. Inget konstigt med det.

Kvällen bjöds på rester i form av tacosoppa, ett psykbryt och ett bad i badkaret. Blandad kompott alltså ;)


Jockarp.

måndag 18 november 2013

Majestäterna....



Efter en orolig natt och en morgon som fick mamman att börja gråta så kändes det som om inget kunde bli värre, tankar på att dagen skulle gå fullständig överstyr fanns där och gnagde.
I ett försök att råda bot på den gnälliga stämningen på barnen och den uppgivna stämningen på mammornas så kläddes dom små majestäterna i vinterskruden och sen åkte dom ut.

Dagen blev underbar. Jag var så glad och så full av energi när kvällen kom.
Vi var ute stora delar av den ljuvliga höstdagen och det var inget gnäll någonstans.
Majestäterna lekte i lekstugan i sandlådan och dom höll i hop. Underbart att se.
Vi är hundvakt ett par veckor nu och dom bägge kamphundarna lättar upp stämningen med bus med dom små tjejerna.

Jag körde ved och givetvis så skulle båda två damerna åka när jag körde tomme. Dom åkte, sprang, åkte och sprang.
Till lunch fick vi svärmorsbesök och efter matintaget så tog vi alla barnen och gick på tur på berget.
Alla barnen somnade gott i vagnarna och vi vuxna hade en trevlig promenad och för en gång skull blev vi inte avbrutna av något barn som pocka på uppmärksamheten. Lyxigt.

En vända in och målning av naglarna sen drog vi ut igen, det gäller minsann att passa på. Mer ved kördes.
Med endast ett barn hemma under ett par timmar så passade fröken flickvän på att vila sej lite, sömn ligger på topp i topplistan på saker som hon just nu vill ha. På min lista ligger en ny skottkärra på topp ;)
På kvällens meny stod det taco och efter det gick vi upp en våning till syrummet, myset och jag låg i gästsängen en stund och tittade på när tyget klipptes ut. Så mysigt och så grymt hemtrevligt. Världens bästa liv fanns på näthinnan när vi efter en stund gick ner och la oss i sängen, myset somnade omgående och glass och glögg i soffan fick bli änden på den dagen.
Kaos byttes alltså ut mot ett lugn med småprat i ett annars tyst hus.
Lättlevt.





Jockarp.

söndag 17 november 2013

Analys....

Titta mamma, jag kan klättra :)


Havregrynsgröten slank ner och myset hoppade in i morfars bil och drog iväg.
Jag hoppade in i min bil och körde norr över mot Olofström, det var time för mej och min löparkompis att surra lite och springa en sväng. Det var behövligt, det är långt mellan gångerna som vi anser oss att ha tid att springa ihop just nu.
Hon hade varit krasslig ett tag så vi tog det försiktigt, lugnt och fint. Det var en blandad runda, vissa delar var väldigt natursköna andra delar var bara tråkig landsväg. Men det är ändå mysig att springa på osprungen mark.

Hem och ett psykbryt som stod för mej.
Ibland är det tufft att förstå och bli förstådd.
Familjen behövde röra på sej så vi tog en vända till Kristianstad. Tanken var att jag skulle fixa min klocka, så blev det tyvärr inte, men nu har jag en ny genialisk plan som känns bra.
Inom ekohallen en sväng och tjejerna köpte ett par små godispåsar. Jag köpte en stor ;)
Glögg pepparkakor och ben & jerry's glass var andra förnödenheter vi fick med oss hem.
Jag lyckades även smuggla ner en liten paket till myset, de stundar ju treårskalas inom det närmaste.

Menyn på kvällsmaten blev hämtemat. Mormor och morfar ska ge sej i väg på nya äventyr och innan resan samlades hela familjen och äter tillsammans.
Mollie åt friskt av pizzan och det var mer än behövligt. Under dagen hade vi haft meningskiljaktigheter på tok för många gånger. Jag avskyr när jag inte når fram, när hon lipar och gnäller. Med det blir jag frustrerad och frågande om vad jag ska ta mej till. Vilket är rätt och fel?
Fröken flickvän är klok och gjorde en blixtsnabb analys som faktiskt lät väldigt trolig. Eftersom Myset varit lite småhängig några dagar så har vi varit tillsammans mycket och hon har fått det hon har bett om.
Nu när hon är pigg igen så kräver jag mer av henne. Ja kräver att hon ska ta bort tallriken från bordet när hon ätit, jag kräver att tänder och hår ska borstas och att kläderna sitter på kroppen när man ska gå utomhus. Hon tycks ogilla dessa enkla regler.
Treårstrots sägs det.



Jockarp.

lördag 16 november 2013

Bästa sättet?



Min fina löparklocka har fått en skada. Den funkar inte alls, efter en löprunda i ösregn la den tvärt av. Buuuu jag vill inte, jag är ju lite småkär i den.
I ett försök att få den lagad tog jag och småtjejerna en vända in till stan för att lämna in den hos urmakaren.
Han blev allt annat än glad och informerade mej om att innehållet i klockan liknar mer det som ses i en mobiltelefon. Och med det ville ha inte ta sej ann den.
Hepp slokörad och brist på vidare idéer drog vi vidare. Dagis nästa för myset. Hon var i gott skick och av förkylningssviterna såg man inte så mycket.
Favoritfröken tog emot henne och hon sken upp som solen, tog hennes hand och gick förväntansfullt med mot uteköket.
Jag rullade sakta förbi för att se henne där hon stod bland kastruller och sand. Hon såg lycklig ut.
Världens bästa dagis helt enkelt, i alla fall är det världsbäst för myset och mej ;)

En slät kopp kaffe i soffans vrå med familjen innan det var dags att bege sej till bruket.
Fredagsmyset är alltid trevligt och det även om jag är på jobbet. Det är lite annorlunda bara.
Jag noterade på dom sociala medierna att det var många som tog ett stadigt tag om flaskan i går.
Jag undrar varför, är det en depression eller var det för att det var nån match med fotboll på teven?
Som numera helnykterist ser jag lite sorgset på människor som dricker. Visst vissa säger att alkohol ses som fest, men i många fall vet jag att det blir annorlunda. Fest byts ut mot elände och ledsamheter.
Fest i all ära då familj och arbete sups bort.

Jag tänkte än mer på det när jag kom hem och hittade mitt sovande mys i soffan, när jag bar hennes helt avslappnade lilla kropp till sängs. Tankar på att mitt barn aldrig ska behöva se mej full, aldrig heller behöva gå till sängs ensam och rädd bara för att flaska må vara viktigare. Jag log men det var sorgset.
Vissa barn har det inte lika bra som min dotter så är det tyvärr.

Samtal om framtiden med fröken flickvän avslutade min kväll.
Det var samtal om stora saker och om förändringar.
Att allt inte blir som man tänker sej vet jag mer än väl, jag har fått erfara det på ett tufft sätt men jag anser ändå att allt löst sej för mej och myset på bästa sätt.
Fröken flickvän är i det läget nu, i valet och kvalet.
Jag stöttar och försöker få henne att tänka att bästa sättet helt enkelt kanske bara är ett annat sätt.


Jockarp.

fredag 15 november 2013

Mjölkekor och pannkakor......

Provsmakarna ;)


Uppkrupen i soffhörnet med en bok, det var mysets och min förmiddag det.
Hon behöver vilan och myset var vi båda i behov av. Hon är väldigt pigg emellanåt, men ibland dippar det. Jag är inte van vid att se min dotter så nere.
Ännu en dag fick hon skippa dagis, det är för tufft tempo där helt enkelt. Fröken flickvän och mormor blev stand in och det verkar gått smärtfritt.
Men innan jag körde till jobbet så stektes det pannkakor på löpandeband i palatset.
Två små tjejer vad mej behjälplig med smetblandandet och provsmakandet styrde dom upp omgående.
Omdömet blev med beröm godkänt av både barn och vuxna.
Hemligheten med mina perfekta pannkakor det är kardemumma.

Projektmöte på jobbet väntade mej. Hjärnstormningen fortsatte, jag gillar det och jag ogillar det, det snurras och blurras om än det ena och än det andra men inga beslut fattas.
Jag blir lite stressad och frustrerad över det och ja, jag vet att allt har sin tid, jag vet det och jag tycker mej blivit något bättre på att hia mej. Men inte sällan är det tufft.
Nytt möte reda på tisdag och nya smarta idéer ska helst upp på bordet och luftas.

Efter mötet blev det ett eftermiddagspass i trucken. Det bara öste in virkesbilar och det kändes minsann i benen och baken när passet var över.
Det var något snålt med socialisering vilket jag ogillar. Men vissa dagar är det helt omöjligt. Plikten framför allt liksom ;)

När jag kom hem sov alla utom fröken flickvän, eller ja hon sov hon med, på soffan men hon kvicknade till något av synen av mej.
Det är tufft att vara mjölkeko.
Hon somnade tryggt och jag låg och tittade på henne innan även jag slöt mina grönbruna och somnade efter en intressant dag.

Nu väntar sista ordinarie jobbedag på några veckor, härligt, dock blir det ett antal möten de kommande veckorna, men det får gå det med.

;)


Jockarp.

torsdag 14 november 2013

Julmarknadsmys....



Efter en tung natt med en hel del hosta tog vi sovmorgon, halv nio tyade vi masa oss upp ur sänghalmen.
Mollie verkade pigg trots att hon hostat, vaknat och blivit rädd ett flertal gånger under natten. Jag förstår att hon tycker att det är obehagligt, hon har ju sällan varit dålig.
Jag pallade upp hennes lilla kropp med kuddar och hon somnade bredvid mej.
Hon vill vara ännu närmre mej än vanligt när hon är ur form.

Frukost blev det och även lunchen åkte ner, vilket är ett sundhetstecken.
Och med synen av ett piggt mys så packade vi in oss i bilen och till toner av herr Winnerbäck begav vi oss upp i dom smålänskaskogarna.
Siktet var Grimslöv och närmare bestämt Huseby.
På det gamla nedlagda järnbruket är det fullt av liv vid denna tid varje år. Jag har varit där ett antal gånger på julmarknaden och jag uppskattar det lika mycket varje gång.
Det är en fantastisk miljö och med 450 tända marschaller, hundratals ljusbeklädda små julgranar så är det så mycket jul, värme och glädje runt knutarna.

Fröken flickvän hade aldrig varit där men hon likt jag uppskattade det väldigt. Bara det gör det ju härligt.
Vi provsmakade så mycket mat så vi höll på att spricka, det var korv och ost i alla sorter och smaker, must och saft. Karameller och choklad, ja, det var inte något som saknades oss.
Inne i själva herrgården var det polkagristillverkning och ljumna små karameller på plåt förflyttades snabbt till händer och vidare in i munnarna på nyfikna människor. Myset ville inte ha. Vilket barn tackar nej till sötsaker?

Vi strosade omkring och myste i en underbar miljö. Jag kan vara väldigt enformig i tal och det var jag sannerligen under gårdagen.
En mantra som höll i sej många timmar var.
- Herregud vad vi har det bra.
Fröken flickvän höll med och krokade armen på mej och där gick vi med ett stort leende på våra läppar :)
Lättlevt må jag säga.

Grisigt ;)





Jockarp.

onsdag 13 november 2013

Säkerhet....

Under brobågen ;)


Febern var borta men lite hosta fanns, därför beslutade jag som har ensamrätt på beslut gällande min dotter att hon skulle vara hemma från dagis.
Hon tog en långfrukost när jag kom hem vid sextiden på morgonen, sju var hon klar med korv och stekt ägg intaget.
Jag var sliten och trött men det var ändå härligt att ha henne hemma och nära när hon nu inte var på topp.

Kroppen kickades igång efter ett par timmars sömn och det gick förvånansvärt smärtfritt.
Lilla fröken mini var på bvc och vägdes och mättes. En spruta i varje litet ben vilket fick oss att måla lille fan på vägen i tron om att hon skulle får febran och bli gnällig. Av det märktes det inte så mycket.

Vi gick ut i ett ösande regn, trädgårdsmöblerna skulle nu äntligen få sin vinterförvaring, ibland har vi inte så bråttom ;)
Myset drog till mormor och kvar blev vi. Jag tog några vändor med vedkärran och njöt av det.

Svärfadern kom med dagens lunch och för dagen var det thaimat, lyxigt med hemkörning. Gott var det med. Tack.

Fröken flickvän och jag satt i soffan och jag kunde inte låta bli att säga;
- Vi har det ju så sjukt bra.
Hon svarade;
-Ja hur skulle man nånsin kunna klaga på detta livet.
Ja, inte vet jag, allt känns så ruggigt bra.

Gympadags för myset och för dagen var både mormor och morfar med. Myset var mäkta stolt när hon skulle visa upp allt hon lärt sej.
Jag åkte med till stan jag med men jag tog en löprunda medans gympan pågick. Rundan gick över bron och jag hade den helt för mej själv, inte en människa syntes till men så regnade det ju med.
8 km på cykelbanor med gatlampor, lyxigt och säkert.

Kvällen avslutades på bästa sätt med nära och kära :)

Regn och rusk men ändå vackert :)



Nu är det utfärdsdags, hej :)

Jockarp.

tisdag 12 november 2013

Febran....



Ett litet febrigt mys fick bli hemma från dagis. Jag kröp ner i sängen bredvid henne och somnade, jag fick tre timmars sömn och det kändes kanon. Mollie vaknade och hade piggnat på sej av sömnen som varade mellan 20.00- 10,00 och det var klart glädjande. Hon var som vanligt min lilla tjej.
Vi tog det ändå väldigt piano under dagen, helst inga bakslag.

Svärfar kom med dagens lunch i lådor, så enkelt det är i bland. Allt tömdes och en slät kopp kaffe på det gjorde susen på skiftarbetarens kropp.
Ja, gårdagen var helt underbar, fröken flickvän, liten bebis, myset och jag hade ingenting bokat på eftermiddagen och kvällen, vi njöt i soffan av att bara vara nära varandra, alla pysslade med olika saker men vi var ändå så närvarande. Mollie la sej bredvid lilla fröken mini i soffan.
Allt var en enda stor lycka, det är den bilden jag har av en lycklig familj, det var den bilden både jag och min ex fru en gång målade på. Den bilden svärtade hon ner ordentligt, men nu har jag den och är mer än tacksam för det.
Hjärtan krossars ibland så är det och jag räknar kallt med att mitt har krossats vad de ska. Jag mår oförskämt bra och jag känner att jag har vett att uppskatta de. Och av den känslan mår jag faktiskt ännu bättre.
Att jag har den insikten om vad som är viktigt, att jag är vuxen, jag känner mej vuxen. Väldigt vuxen till och med.

Myset Vilhelmsson blev badsugen och när vatten tappades upp bad hon mej göra henne sällskap, ja varför inte, av med kläderna och hopp i bland skummet.
När vi låg där och plumsade stannade hon plötsligt upp och säger till mej;
-Du är fin mamma.
Ja, vilken mamma skulle inte smälta av dom orden?

Sim sim ;)

Jockarp.

måndag 11 november 2013

Svinet, svinet.....



Man kan minsann göra allt med sina barn, bara man vill.
Vår morgonen startade med att vi fick en halv gris. Jag hade kvällen innan berättat för tjejerna om det hela, dom var helt inne på att det skulle komma en liten gris och inte en balja med kött.
Besvikelsen var ändå inte så stor, båda två stod vid baljan och kikade nyfiket ner på stekar, kotletter och revben.
I samband med detta passade vi på att frosta ur boxen. Lite föråldrad mat sorterades ut för att ge plats för det nya.
Effektiviteten kändes grym, fröken flickvän la köttet i påsar och jag fixade med boxen, ungefär samtidigt var vi klara och kaffet lockade oss. En liten paus efter morgonrycket kändes som en god investering för att rusta sej för resten av dagen.

Jag fick lite jobb utomhus med en vagn som skulle flyttas, det regnade och var allmänt otrevligt. Det var en riktigt stugsittardag.
Men ut ur stugan bar det, min far skulle bjudas ut, är det farsdag så är det. Jag hade gärna bjudit spermiedonatorn på middag med om han haft möjlighet att närvara, men de hade han inte ;)
Barnen åt friskt på restaurangen vilket alltid är trevligt.

Hem en vända i soffan och uppladdning för ett tolvtimmars pass på bruket.
Det var några veckor sen jag var på bruket men det såg ut ungefär som vanligt.
Jag fick skriva en utvärdering från vårt studiebesök i Karlstad. Det blev väldigt mycket ros trots att jag skrev med mina skyddsombudsögon öppna. Som vanligt var jag nöjd med min skrift.
Själva arbetet utfördes i ett glatt humör. Halvtidsarbete är absolut en av dom bästa saker jag gjort på jobbet.
Livet är en enda stor fest det festas hej vilt just nu, både på jobbet och på privata planet.
Vi har så mycket roligt inplanerat så mycket spännande och utvecklande saker, vilket de nu slog mej att jag måste kolla upp hur det ligger till med giltigheten på mitt pass. Hmm.


Spännande ;)


Jockarp.



söndag 10 november 2013

Promenadsnack....

En helt vanlig dag i November....


Jag älskar braiga dagar och gårdagen bjöd på njutning på hög nivå. Egentligen var det inget speciellt som gjorde det, jag mådde bra helt enkelt.
Morgonen började sådär med att myset blev biten i fingret efter en dispyt mellan ett par damer i treårs åldern.
Ingen skada skedd med lite tårar, kärlek från mamman och ett litet plåster så var vi på banan igen.
Jag tog en löptur 15 km i ösregn och ett par goa blåsor på fötterna blev resultatet på den turen. Det blåste kraftigt så det gick tungt även nerför.

Min gamla granne kom på besök och det var minsann alltför länge sen. Vi tog en promenad med barnvagnen, myset ville bli hemma så istället hoppade bonusbarnet i vagnen. Trevligt när man kan dela på dom små filurerna och att dom är trygga med oss båda.

Hem och fika på nyrullade chockladbullar.
Töserna och jag spelade lite spel men vipps skulle dom bada, det svänger snabbt må jag säga. Det döks och hoppades i skummet glädjen var stor.
Håret tvättades och i samband med badet hade jag tandvård. Hej plackers :)

Middag intogs i form av lax, gaaah så sjukt gott. Efterrätten för lördagen blev chockladpudding som givetvis två små damer vispade. Vispandet utfördes nakna med förkläde på. Sockersött så klart.
När nattningen skett, var det mys på hög nivå. Vi älskar att mysa i Jockarp.
Att sitta i soffan med tända ljus och höra vinden vina vilt utanför, det är helt underbart.

Skumt ;)
Nu ska vi ta hand om ett svin.

Jockarp.


lördag 9 november 2013

I väntan på rätt läge ;)

Att få mej sluta blogga krävs nog att fingrarna huggs av på mej.
Att bli hotad i ett försök till tystnad har hänt förr, personer som sätter min blogg i ett förhandlingsläge.
Jag minns min ex frus försök väldigt klart.
Om du inte stänger bloggen kommer det att vidtagas rättsliga återgärder.
Om du stänger bloggen kan vi diskutera en bodelning.
OM DU STÄNGER BLOGGEN!!!!!
Jag gjorde det inte då och jag kommer inte heller att göra det nu.
Min vardag och min text är tydligen fortfarande intressant och ett känsligt ämne.

Till min vetskap har det kommit att det är någon myndighet som skriver ut varje blogginlägg jag skriver och tanken är att när läge är dra mej inför rätta.
Den myndighet skrattar jag rakt upp i ansiktet.
Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas några namn förutom mitt och mystes i min blogg som kan härledas till någon viss människa.
Så vad folk antar att det skrivs om dom är inte min huvudvärk. Och det vet nog varje påstådd myndighet om.
Om jag skriver om en man som inte visar intresse för sina barn så är det ju hans dåliga samvete som gör sej påmint. Kanske att jag slår huvudet på spiken när jag beskriver hur han beter sej.

Jag ansvarar för mitt barn och ser det som viktigt att hon sköts efter alla konstens regler, så tycker kanske inte alla. Har man barn så får man ta ansvar vare sej man vill eller ej och det även om man befinner sej i en personlig kris.
När jag säger att det verkar vara viktigare för vissa att ut och festa på helgerna än att vara med sina barn så vet jag vad jag pratar om.
Barnet i frågan har nämligen aldrig varit en helgdag hos berörd person. Märkligt och ledsamt tycker jag.
Sanningen är tuff men jag personligen mår jag bättre av att få ner den här på pränt, trots då hot om att dras inför rätta ;)

Detta är inte mitt krig men när jag blir indragen ideligen så måste jag agerar på något sätt. Jag tänker inte låta folk skriva och säga en massa skit om mej som jag inte har möjlighet att försvara. När person hänvisar till min blogg och säger att en dålig relation med sina barn beror på mej, då skakar jag på huvudet och frågar hur är det möjligt.
När saker förvrängs blir jag oxtokig.
När feltolkningar görs att barn är rädda för mej där det saknar helt grund måste jag försvara mej.
Jag är inte redo än att bara hålla tyst när människor kräker av sej osanningar om mej, kanske jag blir det en dag, men jag är absolut inte där än.

Näää se till att döva det dåliga samvetet med att umgås och ta hand om barnen istället för att kräk dynga på mej.
Lägg fokus på en god relation med barnen i stället för att hota en flata som blogga.
Och ja i skrivande stund är jag väldigt frustrerad och känner en sorg för dessa barn som har en förälder som inte har lust att vara med sina barn.

Min helt underbara sambo förstår min frustration och för att släppa lite på spänningarna tappades det upp ett hett bad, vi tände några ljus och kaffet hälldes på kopp sen låg vi bara där och småpratade.
Lyckan återvände och jag kom ännu en gång till insikt vad som är viktigt i livet.
Tack för en fin kväll.
Jag älskar dej Maria <3

Jockarp.

fredag 8 november 2013

Sola i Karlstad....



Det händer mycket på ett par dagar. Jag har befunnit mej i Karlstad och ja, solen sken som den är känd för att göra.
Med mariannekolor på bordet hade vi en sittning med leverantörer.
Fyra timmars möte och vidare mot hotellet. In med väskan och mot en restaurang. Det är fullt ös.
Efter några timmars sömn var det dags för ett studiebesök på de nyaste renseri i Sverige och nog var det fint alltid.
Vi fick många tips och idéer med oss hem.
Chauffören hem var jag, chefen skötte alkolåset och jag resten :) det var en rolig resa med många skratt.

Under min vistelse norröver så kamperade myset med resten av familjen, dagislämning och hämtning gick utmärkt och bamsegympan hade varit rolig. Det har alltså inte gått någon nöd på henne.
När jag kom hem lyste det marschaller nere vid vägen, jag brukar älska ljuset av dessa men anledningen till att dom var tända var att dett skett en hemsk olycka.
Jag ryste i kroppen, livet är så skört så skört.
Jag kramade om mitt mys lite extra på kvällen.

Mer granris klipptes, jag ser ingen ände på det ;)och det gör faktiskt inget. Julen är välkommen
Lite kaffe och blurr.
Det nalkades lite jobb ute för mej och myset och sen var det en sittning med en polis som pysslar med förhör. Intressant jobb.




Åh så var det ju dags för den årliga höstmarknaden i stan. Det var två vuxna och ett mys  dom andra barnen var hos den andra föräldern och denna gången verkar det gått bra vilket är roligt både för föräldrar och det lilla barnet.
Mollie hade fått en slant av morfar vilken hon köpte sej en Doraballong för.
Hon var  glad över sin ballong.
Det var allt vi köpte så jag kan väl inte säga att jag är allt för stor konsument på marknaden.
Sorgligt nog var ballongen inte så hållbar, den sprack redan samma kväll.

En Löprunda som inte var jätteskön genomfördes, den var riktigt jobbig den första halvmilen, anledningen vet jag inte men vissa dagar är lite små tunga.

Möte på jobbet och myset fick åka till tusenfotingen, jag lämnade och hämtade henne vilket verkligen inte  tillhör vanligheten, jag har nästan saknat kontakten med fröknarna och dom andra små busfröna.




Jockarp.