söndag 31 juli 2011

Meningen med livet....



I 28 år trodde jag att jag visste vad meningen med livet var, jag trodde de var att jobba, resa, festa.
Ja de var nog det enda som skedde i mitt liv, jag njöt av frihetskänslan, jag gjorde vad jag ville, när jag ville.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Efter dom 28 åren slog kärleken till med full kraft, den nockade mej totalt, jag kunde inte hejda någonting som skedde, de var så starkt, jag drogs med på tåget.
Jag träffade mitt nya jag, en person som hade enorma känslor och det för en annan människa, jag gjorde allt för en annan människas välbefinnande, känslan av jag försvann, från dag ett blev det vi.
Jag  överöste den person med kärlek och jag fick tillbaka så mycket.
Jag trodde då att de var det som var meningen med livet, det var de ju just då.
Men livet ändrades.

Den 22 November i fjol, mötte jag ännu en ny person.
Om den kärlek jag mötte efter mina 28 år av ensamhet var stark så var den kärlek jag mött efter den dagen gigantisk.
Inget kan mätas med det.
Jag träffade på ännu ett nytt jag.
Ett jag som jag älskar.
Ett jag som besitter en kärlek som är orubblig, det finns inte en chans att någon någongång skulle ha en möjlighet att komma emellan dom känslor jag hyser för denna lilla person.

När jag var i den första fasen i mitt liv då jag trodde att livet endast bestod av jobb och lek, så var det någon som vid något tillfälle sa till mej att meningen med livet var att få barn.
Jag tyckte det lät långsökt, jag ska väl inte leva mitt liv för att enbart få ett annat...
Jag blev nästan förgrymmad.

När jag var i början av  fas två kände jag att det inte fanns någon möjlighet till barn, jag brydde mej inte heller, jag var ju kär och om än lite galen, jag älskade mitt liv, de kunde inte bli bättre.
Kärlek är underbart.

Men jag har nu i efterhand förstått att alla händelser i mitt liv allt som hänt på min väg framåt, allt från jobb, fester till den dagen då hon stod där, hon kvinnan i mitt liv, det har enbart varit en förberedelse på vad som komma skulle.
En förberedelse till att finna meningen med livet.
Jag tror nu att jag faktiskt gjort det och det i form av Mollie.
Jag tror jag hittat meningen med livet, de känns så just nu.
Men livet kan ändras.

Frågan är bara hur.

Jockarp.

lördag 30 juli 2011

Familjeliv.se.....Den totala förvirringen.

Ett litet plus...


Jag och min älskade älskling är nu i startgroparna med att försöka få barn.

Vi har bestämt oss för Danmark,stork.
Har bokat tid för undersökning/blodprover på en privat klinik i Hbg som är varmt rekomenderad av andra flator.
Sen bär det av till Danmark för samtal, förhoppningsvis går allt enligt våra önskningar och vi är med barn nästa år ;)

Min älskling ska bära först( då hon är äldst ) och sen jag...

Nästa vecka bär det av till Danmark och stork...håll tummarna!!! ;D ;D

Nästa vecka
Nästa vecka bär det av till Stork, vi är mycket förväntansfulla och håller tummarna för att allt ska gå vägen...tänk att det är så nära nu...SÅ GLADA!!!

Håll tummarna ihop med oss!!!

2009-10-19 19:18
Nu har vi fått en smiley på stickan och imorgon bär det av till danmark, så om ni skulle vilja hålla tummarna extra hårt i morgon blir vi mkt glada! ;D ;D

2009-10-20 21:51
Idag har varit en händelserik dag, varit på stork o köpt 2miljoner simmare me krut i ;)
Min älskling va duktig o modig som vanligt o jag fick hjälpa till lite...nu är det väntan som gäller...

Idag fick stumpan den där oönskade mensen, känns surt som in i haft 2 riktigt sura dagar!
Igår fick vi ta bort vår älskade hund och idag kom mensen...surt o dessutom har jag mensen och är på humör därefter (som ni kanske märker).
De e bara på det igen o att lyckas första gången verkar vara utöver de vanliga men de hade varit så bra, passat så bra...

Babe har ÄL, så nu bär det av till Stork, lite tidigare än väntat då vi trodde de skulle bli mån/tis men detta e ju bara bra slipper vi skippa jobb! ;D HÅLL TUMMARNA!!! ;D
Ingenting andra gången iheller...

Nu har vi varit på stork en tredje gång, vi håller tummarna så de gör ont denna gången. De känns mkt denna gången och jag tror väldigt mycket på denna gången!
Hoppas ,hoppas!!! :)
Vi har även denna gången testat Grapefruktjuice...hoppas de hjälper!

Nu har vi varit i danmark på stork 3 gånger...utan att lyckas!
De tar på våra krafter, man väntar, hoppas, väntar, längtar, väntar o misslyckas...3 gånger.
I veckan är det dax för ins. nr 4, vi vill så gärna...älsklingen min har ändrat sin livsstil helt och hållet är numera en förebild för renlevnadsmänniskor hon har varit och ÄR så duktig och helt jävla underbar!
Det ÄR vår tur nu...peppa oss och håll tummarna för oss! ;)

Vi har nu testat i några dagar och ingen ÄL än, vi hade dessutom lite problem med stickan i morse. Den visade felmeddelande och därför blev testet ogilltligt. Testade igen en stund senare och ingen ÄL. De är ju dock så att men ska testa med 4 timmars mellanrum så vi får la se...kanske har hon ÄL nu. Känns som de går mycket emot oss nu...de är tungt!

Fjärde lyckades inte så nu har vi gjort en äggledarspolning...de va rena motorvägen sa han...men också att det kunde vara nått lite som va ivägen som han inte märkte. Så nu väntar vi åter igen på ägglossning och håller tummarna för femte gången!

Nu har vi varit iväg en 5:e gång...KOM igen, må de vara vår tur nu! ;)


Nu är det såhär...Babe gjorde ju den 6 insm. för ett par veckor sedan...man får ju ett analogt gravtest utav stork, vi testade i fredags och det dök fram ett streck...ljusare än de andra...de stod att de kunde vara det...babe trodde inte fullt ut på det...så jobbade hon igår hela dagen...kom hem kl 18, jag stod och bankade på apotekets dörr kl 10, köpte de dyraste/bästa/mest informativa gravtestet de hade...där det står GRAVID/INTE GRAVID/HUR MÅNGA VECKOR... Babe kom iaf hem...jag stod och stampade...var helt säker...babe ville inte bli besviken om de nu var ett "spökstreck"... IN O PINKA NU!!!!!!!! Skriker jag... haha, nåja...hon gör som jag säger... (för en gångs skull...haha) går sen o sätter sig i soffan (nervös) jag står och hänger över testet...och de dröjde nog inte mer än en minut eller så...så står det GRAVID!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag tittar ut genom toadörren och säger...- Kom nu här o titta...- Va står det, frågar hon? - Kom o titta själv...
- VA VA DE JAG SA... ;D
Sen dess har Min älskling haft ett leende på läpparna...och det mina vänner, är värt ALLT i världen!

Resten är suddigt, luddigt och helt jävla underbart!!!
Och nu kommer tårarna krypande...och denna gången välkomnar jag dem!

Fina och känsliga ord dom sista meningarna. Men dom var ack så tomma. Hur kan man skriva allt detta och sen bara kassera?
Detta gott folk är min sk frus egna ord om vad vi gick igenom och vägen till ett plus, detta är kopierat direkt från vår sida på familjeliv.se som hon skrev om vår kamp till att få ett litet barn.

Snacka om att man blir plågad och frågad. Vad var det som händer? Vad är detta för en djupt skadad schizofren människa jag gift mej med och valt att skaffa ett barn med?
Vår sida på familjeliv döpte hon med samma namn som sin blogg som hon nu så passligt stängt.
Hon o jag.
Varsågoda och läs.....
När jag läser dessa rader ser jag inte någonstans att hon inte skulle vara mogen för att skaffa barn eller att detta enbart skulle vara min dröm mitt försök till att få barn.
Förvirringen är total.....


6:e gången gilt...
 Jockarp.

fredag 29 juli 2011

offer...

Jag är inget jävla offer.....



Det är något som får stå för andra eller för andra att tycka att jag är, men det är fel.
Det jag blivit utsatt för det är så svårbegripligt och rubbat hela denna historia är bisarr, snuskig och helt sjuk.
Det finns människor i min närhet som ger mej gliringar för att jag bloggar om detta som hänt och om mitt liv i hop med Mollie.
De finns folk som påstår att det jag skriver inte har hänt eller händer, det finns folk som tycker att jag förtjänar detta, att homosexuella skulle skickas ut i rymden likt den ryska hunden Laika, skickas iväg för att aldrig mer få landa på planeten jorden igen.

De var synd om Laika, jag har tänkt på Laika väldigt mycket på sistone och även diskuterat detta med att det var synd om henne att hon skickades ut i rymden helt allena och aldrig mer skulle få komma hem igen.
Vid en diskussion i ämnet var det en smart person i min närhet som sa att visst de var synd om Laika, men tänk på alla andra hundar/djur som sitter fast i djurförsök idag, som aldrig blir omtalade eller omskrivna i historieböckerna, Laika blir för alltid ihågkommen som de första djuret som färdats i omloppsbanan runt jorden.
Hum var det synd om Laika? Var Laika ett offer?  Vem har satt offerstämpeln på Laika?
jag/vi?

Det finns folk som tycker att homosexuella inte ska få gifta sej och skaffa barn, folk som tycker att dessa barn blir offer för dom homosexuellas egoism till att skaffa barn, dom har helt klart rätt till sin åsikt.
Jag kan faktiskt själv ibland komma på mej med att fundera över att de jag gjort mot Mollie är ett experiment, kanske inte nu när jag blivit lämnad ensam och bedragen, för nu är jag bara den ensamma mamman och såna finns det gott om. Inget konstigt med de, det är fullständigt legalt i dom flestas ögon.
Men om man tänker sej in i det som skulle varit eller det som komma skall, när jag är tillsammans med en kvinna, när det finns två vuxna människor i Mollies liv och båda är kvinnor.
De kan vara att experimentera med hennes liv.
Hur uppfattar hon allt, hur uppfattas hon av andra människor, andra barn, hur kommer hennes blivande partner uppfatta hennes mammas sexuella läggning?

Trots att de är allt vad det är, det är en läggning, inget konstigt med det kan tyckas, det finns ju hur många läggningar som helst en del har bra läggning för bollsporter då kallas det fint för bollsinne, en del visar sej ha en god läggning för takt och ton då kallas man kanske för musikalisk, eller något annat fint neutralt ord.
Dessa tankar och funderingar kommer kanske aldrig att bli något problem för Mollie, de tankar kanske bara finns i min hjärna, hon kommer kanske aldrig att överhuvudtaget fundera över att hon bara har en förälder och att den nu också då råkar vara homosexuell, det kommer kanske aldrig bli något problem.

Och skulle Mollie stöta på patrull nån gång i livet på grund utav mej och vem jag är och vem jag valt att leva med så hoppas jag att hon står upp för mej och inte lägger sej platt lipande för att hon inte fick det "normala" kärnfamiljslivet, att hon aldrig kommer att använda sej av och försöka rättfärdiga någon dumhet med att hennes uppväxt var med enbart en förälder och den nu hade en annan läggning, att hon aldrig kör med offersnacket som min sk fru kört med i hela sitt liv om att hon har skilda föräldrar.
Jag hoppas att min dotter ska stå upp för vem hon är och vad hon kommer ifrån, att hon ska vara stolt över sej själv och över sin då gamla mamma och att hon aldrig ska bli ett offer, varken i sina egna eller i andras ögon.


Ett par bilder på vad vi pysslade med igår :)
Resultatet blev delikat...


Jockarp.

torsdag 28 juli 2011

Bröllopspresent....


Ja att man hade huvudvärk mestadelen av dagen  igår var väl inte så konstigt, kisväder så det hetter duga, ögonen var som små streck och huden stramade runt ögonen,  funderingar på livet i allmänhet och på hur kul en del saker är eller inte är.
Jag kände inte för att göra något alls igår mer än att sitta hemma och lipa över spilld mjölk.
Men det var en viss kompis som ändrade på det, efter ett telefonsamtal där vi diskuterade mängden tårar som spillts detta året.
Min käre vän kom fram till att det kanske varit en del men att det har också skrattats hejdlöst detta gångna år och visst har det gjorts det.
Och enligt vännen min så har det ju lipats så mycket så nu måste de ju skulla skrattas än mer för att jämna ut det hela, ja det funkar för mej det låter bra i mina små öron.

Herregud vilka vansinniga upptåg jag varit med om detta året.
De slog mej vad faktiskt Mollie varit med om som jag antar att andra åtta månaders småglin inte varit med om, jag hade tänkt att skriva på gott och ont, men jag tror faktiskt att allt detta trots allt är på gott.
Jag grunnade just på detta att jag tror inte att vi varit hemma en enda dag på dessa åtta månader, jag tror faktiskt att vi varit iväg på saker och träffat människor hela tiden.
De finns säkert människor där ute och människor som läser min blogg som tycker en massa om att detta inte är hälsosamt för ett litet barn att ha det så här, men till dom som överhuvudtaget skulle våga lägga sej i min barnuppfostran tänker jag bara be att fara åt h*vete.
Jag har sett det på väldigt nära håll, människor som lägger sej i andras idéer vad det gäller detta och det går åt skogen varje gång, jag har till och med sett på nära håll människor som lägger sej i andras barnuppfostran när dom inte ens har egna barn, hej hallo säger jag bara.


Väldigt lidande....

Om de nu mot all förmodan skulle vara någon som tycker att detta är fel eller skadligt så kan man ju antingen anmäla mej till socialen eller så kan man kanske fundera över hur man själv skulle lösa allt om man nu ofrivilligt hamnat i en sits som man överhuvudtaget inte alls kan råda över eller är är nöjd med, som jag sagt innan, jag försöker iallafall.
Jag kanske inte alltid gör rätt eller det som är bäst för Mollie, men tanken är den att jag gör det för mej och för Mollies skull för att vi ska må bra och det är ju tanken som räknas.
Och förresten dom som inte själva varit i min situation tycker jag ska vara tysta i frågan och då lär det nog förbli väldigt tyst runt om kring mej ;)

Ja annars tycker jag att dagen flöt på bra trots omständigheterna jag fick även en grattis på bröllopsdagen present, vilka vänner man har va, som kommer ihåg dessa högtider.
Eftersom jag ser med ett viss humoristisktöga på vissa saker och att dessa ord får mej till att le eller till och med småskratta varje gång jag ser dom så var det ju en toppen gåva.
Så nu pryder dom vackra orden även mitt hem.



Och det är just det jag ska göra för nu ska det fortsättas att målas och i eftermiddag ska det återigen bakas lite bullar här hemma i borgen.
Såna små saker som gör vardagen extra mysig och som bjuder in en på nya funderingar och tankar på hur livet har varit är och kommer att bli.

Jockarp.

onsdag 27 juli 2011

Bomullsbröllop...


Ja så heter det visst, när man varit gift i ett år så heter det bomullsbröllop.
Är inte detta ett helt ljuvligt namn på det första året, Bomull, mjukt, fluffigt, varmt och skönt precis så som ett år med sin älskade fru skulle vara.
Detta år som skulle innehållit, mysiga morgonstunder utan barn, med barn, somnande på kvällen på sin fru arm, ligga sked, goda måltider, utflykter, planering för de lilla barn som skulle komma, fixande, trixande och donande, föräldragrupper, familjemiddagar, kalas, glädje och sorg. Trygghet, Skratt och en otrolig mängd Kärlek.
Jaha vissa av dessa saker har jag gjort själv, men det känns ändå inte riktigt rätt.
Jag är lurad, detta första år som gift blev verkligen inte vad jag trott, det har varit mitt sämsta år i mitt liv men det har också varit det bästa.
Tänk ändå om hon inte flippat ut och blivit så skraj för familjelivet (släktdrag) eller plötsligt fått för sej att de var så viktiga att flytta till huvudstaden med en tanke om förverkling, tänk vilket första år som fru Vilhelmsson man då skulle haft.
Då hade jag förståt uttrycket Lyckan ler mot mej.


Så fruktansvärt dåligt jag har har mått detta år som gift, då när jag gick där med min fina mage i vädret och benen slogs undan för mej, när hela mitt liv rasade samman, när vikten rasade i ett anorektiskt tempo, när jag grät dygnet runt, när jag skrek ut min längtan efter min fru, när saknaden var så stor, så svår, när tankar om att sluta detta liv for förbi på min näthinna, när jag inte kunde sova, inte kunde äta och knappast orkade dra ner luft i min lungor när tankarna bara snurrade i en rasande fart och när jag inte förstod någonting.
När allt hemskt som kan hända hände, när mångas värsta mardrömmar besannades för mej.

Men tänk så underbart detta år ändå varit.
När jag har sett på min familj som mått så dåligt av detta som hänt mej, när dom stått där starkare än nånsin och stöttat mej och visat vad kärlek är, det behövs inte sägas med ord, det kan inte sägas i ord, deras handlande säger mej allt.
Sak samma vad det gäller alla mina vänner, dom vänner som ställt upp till 100% visat mej att det min fru gjort inte är acceptabelt, att man inte gör som hon gjort ostraffat.
Alla dessa nya vänner jag fått alla möten med underbara människor.
Alla dessa gamla vänner som visat sej alltid funnits i min periferi som återtagit kontakten med mej i ett skede i mitt liv när det var tvunget för att jag skulle överleva.
Det är min underbara familj och dom vännerna som sett till att jag faktiskt lever idag. Att jag faktiskt är stark nog att klara av detta, att jag klarat av att föda ett barn och faktiskt ta hand om det på ett tillfredsställande och bra sätt.
Tänk så underbart detta år som nygift ändå varit.
Så bedårande vackert detta år varit men en liten ny Vilhelmsson som gjort entré på vår jord och berikat och glatt så många människor runt omkring oss.

Men detta underbara har inget med min fru att göra, den fru som för exakt ett år sen stod och sken i kapp med solen i sin underbart vackra klänning hon var så otroligt vacker när hon stod där och såg lyckligare än lyckligast ut.
Den fru som stod där och enbart spelade teater för vigselförättaren, för fotografen, för våra vittnen och framförallt lyckades med att spela så bra teater så hon lyckades med att lura mej.
Lurade mej att det hon så vackert erbjöd mej den stunden sitt fulla stöd i nöd och lust, den livslånga kärlek, att det bara skulle hålla i några veckor, ja eller kanske bara någon dag, otroheten var/är ett faktum.
Fegheten och ett fruktansvärt omoget och egoistiskt beteende är ett faktum, något hon aldrig kan göra ogjort något som kommer att förfölja och plåga henne så länge hon lever.
Där hon lever i sin ensamhet.

Grattis på bröllopsdagen min älskade fru.




Jockarp.

tisdag 26 juli 2011

Fullproppade dagar....


Jag vet inte vad som flög i mej igår, men jag gick upp och började baka och förbereda lunchen, precis så som de gjordes förr, när man var liten, då stod stekarna och puttrade på spisen efter att frukosten intagits.
Kan det kanske bero på det något obehagliga samtal jag fick av Mollies kusin på morgonkvisten, då han ringde och sa.
-Hej faster vill du veta något ledsamt, hum vad svarar man en åttaåring på en sån fråga, jag sa att jag ville höra tråkigheterna, men innan han fick fram vad det gällde så for tankarna iväg i mitt huvud, på allt som tänkats kunna ha hänt.
Tankarna var alltifrån att bilen gått sönder till att nån hund hade dött, eller att någon sjuknat in i någon mystisk sjukdom men jag hade fel.
Det handlade om lille skutt, deras lille kanin, tydligen hade han blivit sjuk och lillkillen informerade mej om att han snart skulle dö, kaninen alltså.
Och mycket riktigt ett par timmar senare kom så dödsbudet, men det hade gått lugnt till och han dog inte i ensamhet.
Så en fin och sorglig begravning ägde rum här i byn igår.



Ja efter dessa tråkiga nyheter så bakades det alltså kakor till höger och vänster här hemma, Mollie for runt i sin gåstol likt Emerson Fittipaldi, det var nästan så parketten kryllade sej.
Efter lunchen tog vi alla hundarna och mormor med oss ut i skogen med kaffekorgen i högsta hugg, det finns inget bättre än att dricka kaffe utomhus sittandes på en sten beklädd i mossa, myset tycktes också trivas trots de något trista majskrokarna hon fick hålla tillgodo med.
När vi var hemma igen körde morfar traktor vilket vi då kände ett stort behov av att prova att köra, så in med Myset och hon verkade gilla det och det är ju helt klart en fördel när man lever som vi gör.
Efter traktorkörandet blev det bad av mys och myset mamma, herregud vad rena och fina vi blev.
Det var tvunget med tanke på att det åter var utflyktsdags.
Hejoiväj.




Ner mot Höllvik vi for med ett stopp på biltema i Kristianstad, där vi fick ett anfall på en man som bar sej väldigt illa åt mot sitt barn, vad ska man göra, ska man lägga sej i eller låta bli? Denna gång lät vi bli men vi mådde dåligt av de hela kvällen, så de rätta hade ju givetvis varit och sagt ifrån.
Vidare söder över för att hämta en hästtransport som min vän nu inte lagligt får framföra där av mitt deltagande i sammanhanget.
Men det var ett riktigt klipp och vi skrattade hela vägen, vilka fynd man kommer över ibland.
Vi hade ett litet problem med tant gps vilket resulterade i att vi fick göra en torgarunda i Malmö city och jag fick prova bromsarna på både bil och släp. Några nysvenskar skulle cykla över ett övergångsställe vilket jag inte uppfattade, så tramp på lilla bromsen var vid däcken gjorde sej hörda, då säger min vän som blivit förvisad till baksätet - Var det vår bil som lät, hihi jag om man måste tvärbromsa så är det lätt hänt att det blir lite däckskrik. De slutade iallafall lyckligt och efter lite god mat bar det hemåt i full fart.
Ja de var den dagen det i ett liv som pågår.
Vilket förövrigt var en bra dag..


Jockarp.

måndag 25 juli 2011

Flyt....

Bus i bilen.

Jag hade barnvakt i form av mormor igår, de behövdes än en gång röjas lite här hemma på gården, när jag gick där med röjsåget på magen och filosoferade så tänkte jag bland annat på att vintern har sin tjusning med att man slipper flugor och att gräset håller sej på lagom  höjd.
Jag grunnade en del på min sk fru och på hur länge hon ska vara det innan hon går över till att bli min ex fru, funderade över hur jag ska fira den första bröllopsdagen/natten, den lär väl inte bli alltför het kan jag tro, tror nog inte att hennes blir så mycket hetare heller, det är ju glädjande.
Tänk ändå att jag snart varit gift i ett helt år och inte sett röken av varken min fru eller hennes vrickade familj, den familj som skulle bli en del av Mollies liv.
Där det sas att jag skulle få så mycket hjälp, nej dom är rena skämtet, kyss mej i arslet säger jag bara.
Vilka dårar.


Lek med Rooooosa ;)

Jag grunnade även på vad fint jag har det ändå, jag får gå här hemma och pengarna rullar in, jag har lyckats bli gravid efter många om och men och fått en underbar och frisk liten dotter som jag spenderar 24 timmar om dygnet med och har betalt för det. 
Jag behöver inte gå till jobbet på ett bra tag, jag blir försörjd och kan hitta på roliga saker med min dotter i stället.
Det är inte klokt egentligen men jag trivs som fisken i vattnet, detta skulle jag helt klart kunna lära mej att leva med.

Jag tittade ut över vesan och kände en glädje över att allt jag såg var mitt, marker som jag ska förvalta till Mollie att hon en dag ska ta över detta fina och förvalta det till sina barn till dom är mogna att ta över det.
Jag vände mej mot berget och kände samma lycka att det var mitt vackra berg som jag skulle förvalta med omsorg till Mollie, jag gick helt enkelt bara och mös och njöt av mitt hem min borg och mina ägor.
Inte nog med det medans Mollie var med Mormor och Morfar så hann jag även flyga runt med dammsugaren och en sväng med golvmoppen, jag satte mej sen i soffan och begrundade mitt skinande rena vackra stora lantliga hem och ett leende spred sej över mina läppar, herregud vilket flyt jag ändå haft i mitt liv.
Nu saknas det egentligen bara en enda sak och det är kvinnan i mitt liv.....Var är hon, hon min blivande?
Jag skänkte de en tanke men kom på att jag nog inte skulle lösa den frågan just då och de slog mej sen hur tyst det var i min borg utan myset, jag är inte van vid att vara utan henne och det var konstigt att veta att hon inte var i huset.
Så nån timme är väl nog att vara separerade, i dojorna och till undantaget det bar för att hämta hem min lilla underbara dotter.

Eftermiddagen fick vi besök av två små tjejer och deras mamma, vi fikade och det busades hej vilt här, otroligt vad dom kan plocka fram dom små liven, jag hade att göra en stund med att samla ihop alla leksakerna där dom små virvelvindarna virvlat fram.
Lite mer fikabesök sen var det dags att ta tag i måleriet igen.
Jag lärde mej efter målningen att man inte ska köpa färg på jem&fix, den täcker inte, visserligen fick jag en hel spann färg men hur kul är det att måla samma sak tio gånger.
Nej Danskarna ska hålla sej till spermabanker och låta bli färgburkarna,hihi.

Virvelvindarna har varit framme :)


Jockarp.

söndag 24 juli 2011

Hänga med?


Jag antar att det är fler människor än jag som undrar vad det är som pågår runt om i världen, över 80 oskyldiga människor dödas av en tok i Norge vilket förövrigt fick mej att tänka en bit längre, hur många är det inte som blir lidandes av detta?
Allas familjer, vänner det blir ju hur många Norska medborgare som helst som blir lidandes, allt på grund av en norrbagge som flippade ut totalt.
Vad är det som gör att vissa människor inte har spärrar som stoppar dom när dom håller på att gå över gränsen och göra helt hysteriskt otippade och vansinniga saker.
Det var någon som sa till mej att man borde kunnat se något på den tokiga norrbaggen tidigare, att han hade en tendens till att kunna gå över gränsen, jag svarade bara, Nej, det är helt omöjligt att kunna förutse en annans människas handlande.
Min sk fru hon visade inga som helst tecken på att flippa ut totalt att bara offra och kassera allt som vi byggt upp under femårs tid.
Frågan är istället hur ska man kunna se till att man slipper möta och ha så oberäkneliga och opålitliga människor runt om kring sej.
Jag tror att det är omöjligt och att det är rena rama turen om man kan leva ett helt liv utan att råka ut för skithöga som dessa.



Amy Winehouse dör 27 år gammal, tidningarna är så bussiga att informera om att hon ställer in alla planerade framträdanden, skämtar dom eller det borde väl folk i största allmänhet förstå att en människa som avlidit inte kan ställa sej på scenen, I bland undrar man vem som kommer på dessa rader.
Att jag sen mitt upp i allt detta tragiska som händer runt om i världen gläder mej över att jag vinner en nalle på chokladhjulet gör allt bara ännu mer märkligt och förvirrande, att man kan glädja sej åt så små saker när man hör om katastrofer och hur stor är sannolikheten att man ska vinna en nalle när man står i chokladhjulet och satsar en tia? jag trodde den var lika med noll, är det konstigt att man inte hänger med.
Vilken märklig dag jag trodde inte att en dåre skulle skjuta vilt runt sej med ett automatvapen på en ö i Norge, jag trodde inte att en 27 årig brud som visserligen haft lite trubbel med ett och annat skulle gå och dö och jag trodde definitivt inte att jag skulle vinna en nalle i chokladhjulet.
Och att vi tillslut fyllde hela barnvagnen med nallar.
Jag hänger inte med i allt som händer känns det som.



De jag hängde med på var att min far fyllde år och att jag hade namnsdag på mitt mellannamn och det firades ju givetvis.
Jag hängde med på att vi var och tittade på en liten ponny som var söt och snäll och att vi körde inom gula M:et på vägen hem, jag rapade en gång sen var jag lika hungrig igen.
Jag hängde med In på Jem&fix där myset fick åka på varubandet, hon uppskattade de inte så värst, men vi andra tycket de så skoj ut.
Jag hängde med på att äta kladdkaka och marknadskarameller, jag gjorde ett par nya tröjor, jag hälsade på folk och jag skrattade, så visst hängde jag med en del av denna smått förvirrade dag.


Jockarp.

lördag 23 juli 2011

Måleri...

Vakthund :)

Tanken var utfärd men när dom rara meterologerna lovar upp till 30mm regn tappar man helt lusten till utomhusaktiviteter.
I stället hade jag en vision om att jag skulle ta ett rejält tag med projekt målning.
Men med tanke på fröken Vilhelmssons grymt dåliga morgonhumör så avvaktade jag några timmar tills myset tog en förmiddags lur då slog jag på stora trumman, färgburkar öppnades, penslar provades ut, farstun utrymdes på diverse saker och sen var de dags.
Ja sen var det dags, Hm myset hade sovit färdig, så med ett litet argt mys, även kallat alarmet av vissa när humöret inte är på topp så var det kanske lite väl mycket positivt tänkande att detta skulle gå att genomföra utan att få ett nervöst sammanbrott.

Början till kaos..


Och innan läggdags så kan jag säga att sammanbrottet var väldigt nära de sägs att man ska räkna till 10 och andas lugnt, jag räknade till 10000 och jag tror att hela byn kunde höra mitt djupt missnöjda och på gränsen till vansinniga mys.
Det är dom stunderna jag undrar var i helvete min fru är, det är dom stunderna jag på allvar funderar på att lyfta luren och ringa till henne och säga - nu har jag tagit hand om vår dotter i åtta månader nu är det banne mej din tur att dra ditt strå till stacken.
Men som väl är har jag inte ringt de samtalet och kommer aldrig att gör det heller, för det känns faktiskt inte som om hon skulle vara så lämpad till just den uppgiften. Den uppgiften att försöka sätta någon annan människas behov före sina egna.

Leksaker, majskrokar sång och dans nummer ja jag använde hela registret och faktiskt efter ett tag var vi tillfreds både alarmet och jag, hon satt och jiddrade med sitt och jag fick lugn och ro med penseln ett tag, jag vet ju att det inte är någon panik, jag lär ju hinna bli klar till min mammaledighet är slut men det är ju ändå så när man börja så vill man slutföra det så fort som möjligt.
Fast jag förstår nu att vissa saker tar lite längre tid nu när man är ensamma mamman än vad dom gjorde förr, måste lära mej att leva med de helt enkelt.

Vi blev bjudna på middag hos min bror och hans familj, myset satt med vid bordet och åt på en liten gurkbit och tyckte att livet var en fest, hon fick låna lite roliga leksaker som var färgranna och som gjorde ljud ifrån sej.
Tröttheten kom smygandes och hon nattades i sin lilla spjälsäng, mamman angrep då återigen färgburkarna, nu snackar vi egentid gott folk.
Men de varade inte för evigt där av det förut nämnda på gränsen till psykbryt.
Vi ville helt olika saker just då, gissa vem som gick segrande ur den striden, ja inte var det jag iallafall.
Kvällen avslutades vänskapligt iallafall Mollie låg i sängen och viftade med sin napp hon flinade och jollrade så att alla sura miner som innan varit glömdes bort.
Att det kan vända så fort från raseriutbrott tårar till hysteriska skrattanfall på bara några få sekunder, ja det är konstiga vändningar här i livet.
Ja nu får vi väl se vad denna dagen har för märkligheter att bjuda på.


Tack för hjälpen ;)

Jockarp.

fredag 22 juli 2011

Eden, trädet och ormen....


Nu har jag bråkat med Boxer i över en månad och nu äntligen fungerar TV apparaterna som dom ska, så är det någon som är sugen på att dela soffhörn med mej nu framöver så kan jag till och med bjuda på lite TV tittande, vi lägger till lite popcorn och tända ljus med.
Ja det känns som ett riktigt höst mys och ändå har bara halva sommaren gått, varför är det så att man hela tiden längtar till något annat, som nu när det är högsommar då längtar man vissa dagar till hösten att kunna krypa upp med gott samvete i soffan med lite godsaker och bara ligga och glo på TV, på vintern längtar man till sommaren och småbyx väder.
När man är borta längtar man hem och är man hemma längtar man bort.
Är det så att livet endast är ett enda längtande.
jag längtar till att myset lär sej gå, cyklar, till när hon lär sej knyta skorna, när hon säger mamma, när hon börjar skolan, tills hon träffar stora kärleken tills hon gifter sej och skaffar egna barn.
Herregud vad jag längta och herregud vad gammal och mossig jag kommer att vara då :)

Ja igår var det höstruskigt ute men frågan är om det ändå inte är värre idag, brrr vilket väder, kvavt, grått och allmänt ogästvänligt.
När jag stod och gungade på mysets vagn i går på altanen så kom det lilla rådjuret fram med sin små kid igen, tanken slog mej då varför herregud i himmeln eller vem det nu är har placerat just mej på denna underbara plats på jorden.
Edens lustgård släng dej i väggen.
Här finns ju allt och när jag tänker efter så har ju även ormen funnits här, den som lurade lilla Eva till att äta en bit av den förbjudna frukten i kunskapens träd, en skillnad är dock att vi inte blivit förvisade ur vår lilla eden utan faktiskt får leva kvar här trots att vi blivit lurade.
Ormen som var här lovade att älska i nöd och lust och även ta hand om ett litet barn som var på intågande
Den ormen ändrade sej och har visserligen flyttat men minnet lever ännu kvar. Frågan är hur länge.
Men med tanke på hur länge historien om Eden, trädet, ormen, Adam och hans tjej Eva funnits så är väl risken överhängande att denna historien också kommer att hålla i sej ett tag.
Men just nu i denna stund känns det ganska bra här i vårt eget lilla paradis.



Vi hade lite fika besök i vårt paradis och Mollies kusin var här en vända och lekte, det uppskattades, myset strålade när dom busade ihop, även lite gitarrspel hann dom med, är det den nya lilla Winnerbäck vi har här i Jockarp tro?
Vet inte, men vad jag vet är att jag ska göra allt för att förverkliga mej själv i Mollie att hon ska få chansen att lära sej att spela instrument, vilket instrument de än må vara så ska jag uppmuntra det.
Nja kanske inte triangel.

Kvällen igår blev det festivalande i stora mått, in till Karlshamn vi for och kollade på festivaltåget, det var samba, traktorer, musik och en väldig massa folk, vi gick och kollade karusellerna och ungarna åkte runt runt runt, jag trodde aldrig dom skulle stänga av så dom stackars kräkfärdiga barnen återigen skulle komma nere på marken i säkert förvar hos sina föräldrar.
Men till slut drogs sladden ur.
Jag köpte mej en ny fin tröja som var ganska passlig till mej, väldigt nöjd med de lilla köpet.
Kvällen avslutades med ett kafferep och ett åskväder.



Jockarp.

torsdag 21 juli 2011

En dag mitt i veckan....

Vi gillar randigt, syns det?

Vilken dag det blev, den 20:e Juli 2011.
De kunde man inte tro när man på morgonen slog upp dom grönbruna och kände en smak av obehag och en känsla av att inte själv kunna besluta om vad som skulle göras och inte göras.
Men denna dag förflöt bra, jag gled med och hade det hur mysigt som helst.
Jag funderade en del på det här med skilsmässan, men det var inte värre än att jag kunde trycka undan det när helst det poppade upp, bara det är ju hur gött som helst.

Vi lastade in en hög ungar, matsäck, vagn och ett helt underbart humör i bilen, sen for vi ner mot höör.
Denna fantastiska plats på jorden där det upprättats en djurpark, en park helt i vår smak.
Denna dagsutflykt kostade mej 20 svenska kronor, jag funderade över hur folk kan säga att allt är så dyrt, allt jag betalade var en flaska vatten, visserligen ett obehagligt pris när man tänker på att det nästan är helt gratis här hemma på gården, men men, nöden hade ingen lag och med tanke på amningen så behövs det en del vätska i den späda kvinnokroppen.


Mitt lilla Lodjur :)

Vi klappade getter, kalvar, älgar och lite annat smått och gott, vi såg när Lodjuren fick mat, vilket bestod av små kycklingar, möss och hästkött, smaskigt värre.
Jag fick reda på varför Lodjuren har tofsar på öronen och tydligen ska det vara för att ljudet ska snappas upp bättre, mycket intressant, konstigt är att dom helt enkelt inte bara fick större öron, nåt att fundera på kanske.
Vi grillade och vissa kissade i skogen, så sött så, 300 kronor i böter hade det väl blivit om pappablå kommit på oss, men denna gången klarade vi oss minsann.
Bullar och de medhavda kaffet gick ner och glass intogs med givetvis innan vi lämnade parken.



Nöden hade ingen lag :)

Vad det gäller välling intaget så börjas nu oddsen jämnas ut, min kära djurparksvän följde med hem och prov matade myset, givetvis gav hon sej inte utan strid, men smarta vännen provade sen att blanda vällingen med kallt vatten, vilket visade sej ge ett mycket gott resultat, ett lurat mys satt sen här och drack välling utan bedövning. Skam den som ger sej, vi får väl se om det håller i sej.
Efter maten busades de lite här och fröken Vilhelmsson har nu fattat tycke för trappan, ja nu har vi ett nytt litet projekt att ta tag i ser det ut som.


Uppåt värre :)

Tanken var att vi skulle gästa östersjöfestivalen mot kvällningen, men regn utlovades så vi tog en sväng på berget istället, det kostade tydligen på krafterna för myset att var på djurparken för hon somnade på magen, medans hon sov där så gott så roade jag mej med att fylla hennes mössa med kantareller, bra fångst igen.
Herregud vilken dag va?

Så ska det se ut :) 

Jockarp.

onsdag 20 juli 2011

Dofter-minnen.....


Dofter, ja det är något speciellt med det, man kan känna en doft som gör att man reser tillbaka i tiden, ända tillbaka till man var liten, när man var ett litet barn.
Jag kan ibland känna på sommar morgonen en doft av fukt och jord, av myllan där mina förfäder gått och brukat jorden i generationer före min tid.
Jag kan känna igen en doft när jag cyklade över dessa åkrar vid fyra tiden på morgonen för att komma över på andra sidan där jordgubbsstycken låg, en doft som man inte kan förklara, förmodligen är det bara mina minnen som kommer fram av just den doften.
Jag kan ibland känna på vintrarna när luften är hög, klar och kall, när det kommer en svag doft från bruket där jag jobbar, idag skojar vi om att det luktar pengar när man känner den doften, men en kall vinterdag kan jag känna igen den som om det var en dag i mitt liv när jag var en liten tjej, när jag kanske var nio tio år och man var ute och åkte pulka eller gjorde snöänglar, när livet lekte och man inte insåg hur fantastiskt bra man hade det.

Jag kan idag inte känna doften av liljor utan att jag får kväljningar, jag tycker inte att dom luktar gott längre, jag skulle tro att det beror på att det var min sk frus favoritblommor och att jag ofta köpte några stycken till henne en vanlig tisdag så där när andan föll på.
Vi åkte förbi den blomsterbutiken där jag köpte dom tre sista rosorna till henne i, rosorna fick hon samma dag som hon senare avslutade i en annans kvinnas säng.
Jag kan känna igen doften av dom rosorna och jag kommer aldrig sätta min fot i blomsterbutiken i Mörrum igen, även om dom var väldigt trevliga där.
Jag undra just hur ofta den sk frun får blommor nu.

En liten lilja.

Ja det är märkligt det här med dofter, ni vet hur det luktat när det regnat på varm asfalt, så där lagom ofräscht ja inte gott alls, när jag känner den doften så går tankarna återigen tillbaka till när jag var en liten tjej när man cyklade runt i byn och petade upp något tuggummi som låg på asfalten och stoppade i munnen, som om det var den naturligaste sak i världen, den doften som spred sej när det rök så där mystiskt över vägen ett kallt regn mot en varm väg.
Ja visst är det märkligt hur dofter och minnen hör ihop.
Så svårt det är att sätta ord på dofter och känslan man har ihop med just den doften.
Våra sinnen är fantastiska.

Nu börjar jag få nya minnen som sätts ihop med nya dofter, dofter och minnen med mitt lilla mys, men ändå så finns det gamla kvar, och dom dofterna som hör i hop med dom minnen ja dom verkar de som att man får leva med för all framtid.
På gott och ont..



Jockarp.

tisdag 19 juli 2011

kolonilott....

Kommer lätt att klä mitt mys :)

Ja igår shoppades det rejält igen, kan man fått en släng av shoppaholic mån tro?
Det känns ändå bättre än att lida av någon annan holic.
Det införskaffades ett par nya addidaspjuks till myset, nu använder hon inte skor så ofta, men tanken är att dom ska passa till nästa sommar, framförhållning är en dygd.
De köptes en ny matta, en ny vaxduk och lite fina blommor, det känns bra att byta ut vissa saker emellanåt, tillfredsställande helt enkelt.


Nästan hela shoppinggänget :)

Eftermiddagen var det mer socialiserande i kolonilottsområdet sommarstaden, jag blev glatt överaskad, vilket ställe, det var precis så mysigt som man sett på tv att det är på såna ställen, massa små söta stugor och fantastiska trädgårdar.
Hade jag inte haft det så bra här hemma i borgen så skulle jag helt klart övervägt att skaffa mej en kolonilott.
Det bjöds på en mycket god blåbärspaj, med egen plockade bär, taberaset var ett faktum.
Det dracks lite rosé vin och det samtalades om både det ena och det andra.
Dagen övergick i en mycket trevlig afton.


Mysigt värre :)

När vi kom hem fick de tas ett tag med golvmoppen, bra avkoppling så där fram på nattakvisten när man har ett litet mys som inte vill ge upp och slå igen dom små bruna, nattning skedde vid midnatt, ja vissa dagar är såna, de fina i den kråksången är ju att hon sov till klockan nio i morse då elaka mamman väckte henne. Så kan det se ut en vanlig dag.

Idag har vi handlat, badat och bara hängt, vi hade lite andra planer, men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra på dom, planerna alltså.
Ett litet fika besök piggade alltid upp, bror min med familj och även ett annat glatt gäng kom på bullfest, mycket trevligt såhär en tisdag, samtalen handlade mest om julkort och pepparkaksbak, ja lite annat med, men det börjar nu blir dags att tänka på detta, tiden går ju så fort.

I morgon däremot är det slut på hemmahänget det dags för nya äventyr, då lastas alla ungarna återigen för att åka i väg och lära sej lite nya saker om djur och natur. Grillning, bullfest och glass i stora lass, det blir vår melodi en onsdag mitt i veckan.

Så liten....
Jockarp.

måndag 18 juli 2011

Enkelt...


Med ett ömmande knä och trots ett något missnöjt mys gick söndagen ändå på något sätt rätt smidigt.
På förmiddagen besökte vi en vän på andra sidan berget vi hade väldigt roligt.
Hon hade nu kommit framåt i sitt liv i form av husköp, ja en del gå framåt i livet andra tar ett par steg tillbaka.
Vi pratade om det och hur det kändes, de är ju ändå ganska stora saker i ens liv, just att bli hemmansägare :)

Eftermiddagen fortsatte sen med kalas det var 35+1 års kalas, en mycket mysig tillställning med massvis med god mat, det var så mycket godsaker så jag vet snart inte var detta kommer att sluta, en portion för mycket  vilket gjorde att man låg som en padda på soffan och väntade på att efterrätten skulle serveras och det gjorde den.
Herregud vad mätt jag blev.



Mitt paradis :)

I bilen diskuterades det om väldigt olika saker allt från atomer (odelbar eller inte)  och den sk frun om framtiden vad den nu har att erbjuda.
Och det verkar faktiskt vara en del, om man nu bara har vett att se det och chansa lite, släppa på tycket lite och inte försöka rädda hela världen, inte tillåta sej att bli bitter och faktiskt våga släppa in människor som vill finnas i mitt och mysets liv.
Jag känner av en bitterheten och ilska över vad jag blivit utsatt för, att jag faktiskt nu kan bli rosenrasande och totalt skogstokig av bara tanken på att min sk fru har mage att försöka skada det barn som skulle varit hennes eget, det barn som skulle kalla henne för mamma J.
Vad är det som inte står rätt till i huvudet på en sån människa?
Hennes liv kommer att bli svårare och svårare, medans mitt kommer att bli lättare och lättare.

Och det här med att göra livet enklare och mindre besvärligt är något jag numera försöker anamma, jag vill ha ett smidigt lyckligt roligt liv i fortsättningen, jag vill att de berikas men vettiga kloka människor såna som man kan utbyta erfarenheter och ha vuxna samtal med, skulle det gå att genomföra tro?
Vad det gäller att göra livet enklare så börjades det med en tillsynes busenkel sak.
Jag har ju puttat Mollies vagn åtskilliga mil och visst jag har tyckt att det gått lite trögt på sistone, jag trodde givetvis att det hängde på min muskelmassa, men det visade det sej senare att det inte varit något fel på den.
Några vänner hade vänligheten att upplysa mej om att man behöver ha luft i däcken.
Så lite ny luft trycktes i och den går nu i raketfart, jag får helt enkelt hålla i den så den inte flyger fram på dom grusade vägarna.
Så enkelt att göra sitt liv lite mer lättlev, hur ska allt detta sluta tro.

Jockarp.

söndag 17 juli 2011

Fallerallan....


Jag har inte lätt för att falla.
Nej jag faller sällan, varken vad det gäller människor eller för saker.
Jag har svårt att falla känslomässigt för någon, (tror jag iallafall) det känns som jag bara gjort de en enda gång, då föll jag visserligen pladask.
Jag vill dit igen, jag vill falla, jag vill falla stenhårt men ändå bomullsmjukt jag vill känna känslan av odödlighet igen, den känslan som infinner sej när man blir riktigt förälskad i någon när allt känns som dom där rosa underbart mjuka molnen som man studsar fram på i klädd enbart ett leende.
När man inte behöver varken mat eller sömn men ändå mår bättre än nånsin.
Så vill jag falla.

Jag föll i går och jag föll med bravur.
Först var det ju svamppromenad på morgonen, vid middags tid gick jag och lilla grannen ut på berget med vagnarna, sen blev det glasstaberas på altanen.
Framåt kvällningen tog vi en ny sväng på berget, denna gången rätt ut i backen varken vägar eller stigar beträddes, upp över stockar mossiga och lövtäckta stenar och så över ett stengärde, ja över och över....
Jag hoppade på lilla stenen och skulle precis sätta foten på en annan, då rasade hela min värld, jag föll och jag föll tungt, mycket tungt till och med.
Med tanke på att det hängde ett 8 kilo tungt sovande mys på magen så var fallet inte mycket jag kunde göra något åt, tyngdlagen gjorde ju sitt, inte mycket hjälp där alltså.
Framstupat och myset så nära en sten så jag höll på att tappa andan när jag insåg vad som hade kunnat hända avslutades fallet rätt ner i löv och mossan mellan några stenar med ett ömt knä och en slirig armbåge som följd.
Jag föll stenhårt, nu väntar jag på det bomullsmjuka.

Det blev sen en lite lugnare avslutning på Lördagskvällen, vi hade mys på altanen med familjen och det var återigen en sån där härlig kväll då man helst inte alls vill gå in och stänga dörren bakom sej.
Tanken var att Mollies kusin skulle sova över här och hjälpa mej med myset lite, men efter att myset slocknat så tyckte kusinen att hon hade gjort sitt jobb och ville hem till sin mamma och pappa igen, så det blev en lite ensam afton för fru Vilhelmsson.
Jag hade visserligen lite att pyssla med för en liten virvelvind hade angripit blomjorden igen, jag får nog överväga att ha enbart ett golv och inget annat framme nu ett tag till långa fingrarana har lugnat sej lite.


Så roligt man kan ha :)


Jockarp.

lördag 16 juli 2011

Skörde dax....

Morgonstund visade sej ha guld i mun ;)

Vilket bra forum detta är om man har några funderingar, jag har fått många tips i välling frågan, en del bra, en del som jag kanske inte ser som några toppen idér, men ingen barnuppfostran är ju den andra lik och så är det väl i frågan barnmat med.
En del föredrar ju att amma som jag själv gör vilket jag tycker är toppen medans andra tycker ett det är obehagligt på gränsen till äckligt, så jag förstår ju att det finns hur många varianter som helst på att få små söta barn att äta välling.
Dom flesta förslagen har varit att spä ut vällingen med mera vatten så att den inte är så trög, även förslag om att byta sort, det finns tydligen en uppsjö av olika sorter.
Jag ska idag försöka mej på en någon vattnigare blandning så får vi se hur det går.
Men tack alla som varit så hyggliga att komma med synpunkter och idéer i frågan.

När jag inte höll på att lösa mysteriet med vällingen så var jag och hälsade på en vän till familjen som fått en liten dotter för en månad sen oh herregud så liten hon var lilla tjejen.
Jag har tyckt att det varit roligt när folk varit här och hälsat på mej och Mollie och dom sagt herregud så liiiiten hon är, har man verkligen varit så liten, hum just så tänkte jag när jag såg detta lilla knyte.
Mollie framstod som en jätte i sammanhanget, det har verkligen hänt hur mycket som helst på dessa snart åtta månader som myset levt.


Så ska de se ut :)

Kvällen, ja vad ska man säga om den?
Jag har då aldrig varit med om en familj som är så gästvänliga och som kan göra värsta julbordet av godsaker en vanlig fredag i juli.
Det var en välkommen hem och förlovningsfest som hette duga, 30-talet gäster och mat i snuskiga mängder, det var nog så att minst två av dom sju dödsynderna kunde räknas in.
Vällust och  frosseri var båda givna i detta hem i går. Jag är fortfarande mätt som en plätt.
Det var en härlig blandning av folk och det var många och olika diskussioner, det var ingen risk för att det skulle uppstå någon pinsam tystnad där inte.
Åter en kväll i mitt och mysets tycke, härliga fredag :)

Och så, denna morgon började med ett litet projekt, jakten på skogens guld har satts igång, efter alla mängder vatten vi nu blivit berikade med så poppar nu de gylleneguldet upp lite var stans, det var Mollies första svampexkursion men knappast den sista och ja vi fick med oss en hel del hem.
Det är underbart att traska över stock och sten på jakten, men nu gäller det att få lilla fröken Vilhelmsson att hålla tyst om svampställena vi vill inte att det röjs till andra jaktintresserade.



Dagens skörd :)

Jockarp.