Jag vet inte vad som flög i mej igår, men jag gick upp och började baka och förbereda lunchen, precis så som de gjordes förr, när man var liten, då stod stekarna och puttrade på spisen efter att frukosten intagits.
Kan det kanske bero på det något obehagliga samtal jag fick av Mollies kusin på morgonkvisten, då han ringde och sa.
-Hej faster vill du veta något ledsamt, hum vad svarar man en åttaåring på en sån fråga, jag sa att jag ville höra tråkigheterna, men innan han fick fram vad det gällde så for tankarna iväg i mitt huvud, på allt som tänkats kunna ha hänt.
Tankarna var alltifrån att bilen gått sönder till att nån hund hade dött, eller att någon sjuknat in i någon mystisk sjukdom men jag hade fel.
Det handlade om lille skutt, deras lille kanin, tydligen hade han blivit sjuk och lillkillen informerade mej om att han snart skulle dö, kaninen alltså.
Och mycket riktigt ett par timmar senare kom så dödsbudet, men det hade gått lugnt till och han dog inte i ensamhet.
Så en fin och sorglig begravning ägde rum här i byn igår.
Ja efter dessa tråkiga nyheter så bakades det alltså kakor till höger och vänster här hemma, Mollie for runt i sin gåstol likt Emerson Fittipaldi, det var nästan så parketten kryllade sej.
Efter lunchen tog vi alla hundarna och mormor med oss ut i skogen med kaffekorgen i högsta hugg, det finns inget bättre än att dricka kaffe utomhus sittandes på en sten beklädd i mossa, myset tycktes också trivas trots de något trista majskrokarna hon fick hålla tillgodo med.
När vi var hemma igen körde morfar traktor vilket vi då kände ett stort behov av att prova att köra, så in med Myset och hon verkade gilla det och det är ju helt klart en fördel när man lever som vi gör.
Efter traktorkörandet blev det bad av mys och myset mamma, herregud vad rena och fina vi blev.
Det var tvunget med tanke på att det åter var utflyktsdags.
Hejoiväj.
Ner mot Höllvik vi for med ett stopp på biltema i Kristianstad, där vi fick ett anfall på en man som bar sej väldigt illa åt mot sitt barn, vad ska man göra, ska man lägga sej i eller låta bli? Denna gång lät vi bli men vi mådde dåligt av de hela kvällen, så de rätta hade ju givetvis varit och sagt ifrån.
Vidare söder över för att hämta en hästtransport som min vän nu inte lagligt får framföra där av mitt deltagande i sammanhanget.
Men det var ett riktigt klipp och vi skrattade hela vägen, vilka fynd man kommer över ibland.
Vi hade ett litet problem med tant gps vilket resulterade i att vi fick göra en torgarunda i Malmö city och jag fick prova bromsarna på både bil och släp. Några nysvenskar skulle cykla över ett övergångsställe vilket jag inte uppfattade, så tramp på lilla bromsen var vid däcken gjorde sej hörda, då säger min vän som blivit förvisad till baksätet - Var det vår bil som lät, hihi jag om man måste tvärbromsa så är det lätt hänt att det blir lite däckskrik. De slutade iallafall lyckligt och efter lite god mat bar det hemåt i full fart.
Ja de var den dagen det i ett liv som pågår.
Vilket förövrigt var en bra dag..
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar