offer...

Jag är inget jävla offer.....

Det är något som får stå för andra eller för andra att tycka att jag är, men det är fel.
Det jag blivit utsatt för det är så svårbegripligt och rubbat hela denna historia är bisarr, snuskig och helt sjuk.
Det finns människor i min närhet som ger mej gliringar för att jag bloggar om detta som hänt och om mitt liv i hop med Mollie.
De finns folk som påstår att det jag skriver inte har hänt eller händer, det finns folk som tycker att jag förtjänar detta, att homosexuella skulle skickas ut i rymden likt den ryska hunden Laika, skickas iväg för att aldrig mer få landa på planeten jorden igen.

De var synd om Laika, jag har tänkt på Laika väldigt mycket på sistone och även diskuterat detta med att det var synd om henne att hon skickades ut i rymden helt allena och aldrig mer skulle få komma hem igen.
Vid en diskussion i ämnet var det en smart person i min närhet som sa att visst de var synd om Laika, men tänk på alla andra hundar/djur som sitter fast i djurförsök idag, som aldrig blir omtalade eller omskrivna i historieböckerna, Laika blir för alltid ihågkommen som de första djuret som färdats i omloppsbanan runt jorden.
Hum var det synd om Laika? Var Laika ett offer?  Vem har satt offerstämpeln på Laika?
jag/vi?

Det finns folk som tycker att homosexuella inte ska få gifta sej och skaffa barn, folk som tycker att dessa barn blir offer för dom homosexuellas egoism till att skaffa barn, dom har helt klart rätt till sin åsikt.
Jag kan faktiskt själv ibland komma på mej med att fundera över att de jag gjort mot Mollie är ett experiment, kanske inte nu när jag blivit lämnad ensam och bedragen, för nu är jag bara den ensamma mamman och såna finns det gott om. Inget konstigt med de, det är fullständigt legalt i dom flestas ögon.
Men om man tänker sej in i det som skulle varit eller det som komma skall, när jag är tillsammans med en kvinna, när det finns två vuxna människor i Mollies liv och båda är kvinnor.
De kan vara att experimentera med hennes liv.
Hur uppfattar hon allt, hur uppfattas hon av andra människor, andra barn, hur kommer hennes blivande partner uppfatta hennes mammas sexuella läggning?

Trots att de är allt vad det är, det är en läggning, inget konstigt med det kan tyckas, det finns ju hur många läggningar som helst en del har bra läggning för bollsporter då kallas det fint för bollsinne, en del visar sej ha en god läggning för takt och ton då kallas man kanske för musikalisk, eller något annat fint neutralt ord.
Dessa tankar och funderingar kommer kanske aldrig att bli något problem för Mollie, de tankar kanske bara finns i min hjärna, hon kommer kanske aldrig att överhuvudtaget fundera över att hon bara har en förälder och att den nu också då råkar vara homosexuell, det kommer kanske aldrig bli något problem.

Och skulle Mollie stöta på patrull nån gång i livet på grund utav mej och vem jag är och vem jag valt att leva med så hoppas jag att hon står upp för mej och inte lägger sej platt lipande för att hon inte fick det "normala" kärnfamiljslivet, att hon aldrig kommer att använda sej av och försöka rättfärdiga någon dumhet med att hennes uppväxt var med enbart en förälder och den nu hade en annan läggning, att hon aldrig kör med offersnacket som min sk fru kört med i hela sitt liv om att hon har skilda föräldrar.
Jag hoppas att min dotter ska stå upp för vem hon är och vad hon kommer ifrån, att hon ska vara stolt över sej själv och över sin då gamla mamma och att hon aldrig ska bli ett offer, varken i sina egna eller i andras ögon.

Ett par bilder på vad vi pysslade med igår :)
Resultatet blev delikat...

Jockarp.