tisdag 29 mars 2022

Rädslan…….



Jag blir starkare och piggare för varje dag vilket är fantastiskt skönt. Den där ovanan över att inte kunna göra vad jag vill, att min kropp stoppar min framfart i livet det är en märklig känsla och något jag helst slipper att vänja mej vid.

Mollie var väldigt rädd när jag låg i feber, hon har aldrig sett mej sjuk och klen. Jag är den starke, den som håller uppe familjen, den som fixar och donar. Den som alltid tycks ha lite energi kvar för att uträtta under. Jag är hennes trygghet. Och hon är van vid att se och känna den mamman. Såklart hon blev orolig och rädd när hennes bild förändrades. Att hon bara har mej som förälder gjorde sej även det påmind. Hon är klok, hon tänker och framförallt så känner hon.

Det gjorde ont i mej att se henne rädd, den oron hon visade för mej när hon gick som katt kring het gröt, hon lämnade inte min sida. Närheten till mej var hennes största behov. 

Nu är ordningen i all fall återställd och livet tuffar på lite mer i det normala. Jag tror hon har växt en bit och rustat sej än mer för livet längre fram.



Jockarp.

lördag 26 mars 2022

Pricken……




Jag har varit nere för räkning. Gosse så risig jag har varit. Det kom smygandes, trötthet, feber. Jag vaknade upp och var prickig på hela kroppen. Nä minsann då var det dags att åka till vårdinrättningen och få reda på vad problemet är.

Massa prover togs, dom skickades på analys, svar kom och jag fick order om att söka akut vård.
Mer prover. Det visade sej att mina vita blodkroppar var risiga, detta i sin tur gör att jag blir mycket känsligare för en infektion.
Nu hade jag fått ett virus. Ett namnlöst virus, ett virus som läkarna kallade snällt. Det gjorde inte jag. För sex veckor sen hade jag covid. Det var en barnlek jämfört med detta nya virus jag utsattes för.
En fruktansvärd huvudvärk. Känslan av att en tving sattes mot mina tinningar och spändes var brutal. Det hjälpte med ett par piller vilket underlättade mitt liv.

Men nu är jag åter på benen, glad för de är jag. Träningen får vänta lite. Det är promenader som gäller ett tag framöver. Men det är fint det med.




Jockarp.

söndag 13 mars 2022

Mat i mängder…..







Jag och Kennet begav oss till Göteborg. Mollie var hemma och i skolan, hon skulle spendera helgen med en kompis. Det är så det blir i bland. Hon måste får utrymmet att växa och med det blir det plats för mej, en plats och ett utrymme jag inte haft så stort av innan. Vi känner oss friare båda två och det är fint.

Jag började med en match badminton med fröken särbo, jag fick däng och även en grym träningsverk i höger vad. Herregud vilken skillnad det är på träning och träning.
På kvällen var vi på en klättertävling och det imponerade stort på mej. Vilken styrka och vilken balans. Fantastisk kul sport att kolla på live.

När man är i storstan är det bara att välja och vraka på matställena. Vi valde indonesiskt, kinesiskt en brunch av amerikansk karaktär. Och även en rejäl portion närproducerad husmanskost. Det var helgens meny det. Och den smakade. Ja magnifikt.

Lite löpning och lek för Kennet i hundrastgårdarna i Slottskogen hann vi med. Det är nyttigt för den lille kaxiga terriern.

Vi var och kollade på en ny bil till mej och innan helgen var slut hade vi även varit på en husvisning i Varberg. Ja pendeln i livet är i rörelse minsann.





Jockarp.

onsdag 2 mars 2022

Öppen dörr…..



Vi som alla andra är chockade över det som händer i Europa. Vi pratar mycket om kriget, vi uppdaterar oss och söker information. Mollie är intresserad och bedrövad av mycket hon läser. Jag silar inte. Istället pratar vi om det hon hört eller läst och vad hon tänker och känner om det. 
Vi har bestämt att öppna vårt hem för kvinnor och barn från Ukraina om det behövs. Vi har pratat mycket om det och det är inte barnen som startar krig, det är inte heller speciellt ofta som kvinnor starta krig. Därför är vårt hem öppet för dom. 

Jag har skickat till migrationsverket och erbjuder vår öppna dörr. Bara tanken på att Mollie tyckte att det var en bra idé gör mej stolt och glad. 
Vi pratade om hur vi skulle vilja bli bemötta och vad vi skulle behöva om det var vi som var på Flykt från ett krig. Vad skulle varit viktigast för oss? Jo. Att vara tillsammans, få mat och ett tak över huvudet. Det är Precis det vi kan och vill erbjuda någon eller några familjer från Ukraina. 

Nu väntar vi på svar, kanske kommer det eller kanske inte. Jag vet inte hur sånt fungera. Under tiden kan vi bara hoppas på att kriget tar slut väldigt fort och att inte fler oskyldiga kommer till skada. Men det är ett önsketänkande kanske.




Jockarp.

tisdag 1 mars 2022

Från Covid till KapVerde..





Ja det var många om och men men till slut kom vi iväg. Och vilken vecka vi haft. Strålande solsken ljummen vind och vågor i miljoner. Jag har verkligen vilat och njutit. 

Fröken särbo har lekt i vattnet med sin surfbräda, Mollie har lekt i vågorna med en bodyboard. Och jag har suttit i sanden och ömsom tittat ut mot det galet vackra turkosfärgade vattnet och ömsom haft ögonen i en bok. 

Maten har bestått av mestadels fisk och skaldjur och Mollie har som vanligt testat olika rätter. Jag beundrar hennes mod. Glass i stora lass är en självklarhet när vi är på resa. 

Vi hyrde en bil en dag och tog oss till en plats där det kryllar av lemon haj. Coolt att stå med benen i vattnet och små hajar som nyfiket simmat förbi. Vi tuffade vidare till en saltsjö. Det låg högar med salt på land och när vi hoppade i vattnet flöt vi som små korkar. Vi hittade ett lerhål och likt små grisar smetade vi in oss i geggan. Ett kul inslag på dagen. Vi körde vidare och upplevde stora delar av ön innan vi åter parkerade bilen. En fin dag helt enkelt.

Karp verde då? Jo fantastiskt på så många sätt men fattigdomen gjorde sej påmind lite varstans. Det var dyrt även för oss västlänningar. Så jag förstod att lyx är inget man unnar sej på ön. 




Jockarp.