onsdag 31 oktober 2012

Fotografering....

Jag är så glad över mina nya bilder.....Lycka :)


Tre timmars sömn, upp och i löpaskorna. 8 km avverkades de gick trögt, men det gick.
Duschen och sen bar det in mot skalbaggen.
Mollie visade för första gången långa läppen, inte mycket men den hängde något när jag skulle lämna henne på morgonen, jag följde därför med henne in i lekrummet.
När hon stabiliserat sej gick jag, men visst funderade jag lite när jag körde hem där på morgonkvisten.
Detta var som väl var helt bortblåst när jag kom och gick in och väckte henne där hon låg på madrassen och sov sin skönhetssömn.
Hon vaknade upp till den lilla solstråle hon oftast är. Och till min stora glädje verkar det inte blivit något större bekymmer av läpphängningen.


Eftermiddagen kan stavas. Social.
Först besök av hästfolk, Mollie blev glad som vanligt av besöket, kramarna tog aldrig slut. Hon delade med sej till höger och vänster i rikliga mängder, goa unge ;)
På utsatt tid kom sen min nästkusin med bilen full med hundar och en mastodont kameraväska innehållande en kamera och diverse tillbehör som av bara prislappen fick mej att förstå att här skulle det kunna tas fina bilder. Jag kände klart en lite rädsla över värdet på denna utrustning så jag vågade knappast andas i dess närhet :)

Myset var lite skeptisk till de hela först hon ville inte släppa garden, inte heller min hand eller allra helst min trygga famn.
Men hon mjuknade allt eftersom och en sväng till kusinerna gjorde henne så mjuk, go och tillmötesgående som hon oftast är.

Stora kramen, Omtyckt :)


Triss i Vilhelmsson...


Kaffe och bullar bjöds de sen på i palatset och diskussionen om tekninkprylar tog fart, det var allt från telefoner, plattor, till högtalare och dvd-spelare.
Det här med dvd-spelare har ju varit lite märkligt här hemma. Den slutade att fungera en dag och jag fick för mej att det berodde på att myset tryckt in en skiva ovanför själva hålet.
Nyfikna som vissa då är så åkte skruvmejseln fram och dvd öppnades.
Detta kan ju nästan jämföras med utgrävningen av terrakottaarmen.
Vart vi än tittade så i hittades de fler och fler skivor i spelare. Till slut summerades innanhållet i spelaren till fem skivor.
Bra där myset!
Den mekades ihop igen och faktiskt fungerade den igen. Där sparades det in några hundringar.

Lite meck..

Resultatet :)


Bilderna som togs var underbara.
Det är ju inte svårt att tycka de, motivet är ju socker sött.
Jag tittar på bilderna, jag tittat på originalet och sammanfattningen är hon är fulländad.
Jag har lyckats inget snack om den saken.
Frisk, stark och som sagt socker söt.
Min älskade lilla dotter.

Tack Linda för bilderna ;)


Jockarp.

tisdag 30 oktober 2012

Måndag...




Lantlivet gör sej påmint när man i en kurva möter en bonlurk med en säck ved. Säcken går sönder och veden trillar ut.
Hjälpsamheten är som väl stor i byn.
Mollie kavlade upp ärmarna och började lasta skopan på traktorn med de små pinnarna.
De var kyligt och det blåste friskt, våra näsor skiftade snabbt till rött och det härliga snoret började rinna.
Förkylningstider.
Hur det än är med den tiden så tror jag fortfarande på att man mår bättre av att vistas utomhus, så det gjorde vi.
En tur till granngåden där kusinerna och Mollies morbror hade stannat till för att fika blev även ett stopp för oss.
För dagen var jag inte klädd i lämplig klädsel, skorna bestod av ett par gamla söndriga hoppin tofflor, (typ innetofflor)
Sulan var söndrig och delad, all fukt hamnade därför av förklarliga skäl på mina sockar. kallt är väl det bästa ordet för att förklara känslan av det.



Promenaden hem mellan gårdarna gick igenom ett majsfält, eller ska jag säga ett slagfält. Vildgrisarna hade härjat fritt och röjt sönder det mesta av odlingarna.
Fördelen för oss var ju att det var mycket enklare att gå där.
Vi hoppade över fältet och in i en hage, i hagen hittade barnen en fotboll och direkt börjades det liras.
Fotboll måste vara världens bästa leksak, den aktiverar så många människor.
Så fort man ser en boll så måste den rullas på, ålder, kön eller något annat spelar ingen roll.
En boll triggar till lek.




Kall om stora delar av kroppen styrde vi till slut hemåt, nästan hemma stötte vi i hop med känningar, vilket givetvis slutade med samtal, trevligt så klart.
Men kylan hade gjort sitt så hem gick vi.
Mollie hoppade i badet och efter en stund kom kusinerna in ramlandes och såg sin chans att få hoppa i plurret.
En hel hög med små Vilhelmssonar låg sen i badkaret i palatset och plaskade, skrattade, tjoade och stimma.



En varm känsla spred sej och tinade upp hela min frusna kropp när nästan hela familjen var samlad runt en badkar med glada små barn.
Ett lätt, roligt och avslappnat sätt att umgås på ;)

Mitt lilla mys somnade sen tidigt i famnen på mej efter en lite saga om Bing och hans vän Flopp.
Jag var sömnig jag me, men plikten kallade. Sista natten väntade.



Jockarp.

måndag 29 oktober 2012

Snålt....



Det är snålt med Mollie tid dessa helger.
Jag åkte in till skalbaggen vid halv två efter några timmars sömn.
Jag gick igenom hela förskolan på jakt efter min lilla prinsessa, rum efter rum gick jag igenom och tillslut hittades ett litet sovande mys på en madrass.
Hon hade sällskap av fröken som satt tätt intill mitt lilla mys. De såg så mysigt, lugnt och tryggt ut, återigen känslan av lycka.
Vi pratade lite om dag och om matintaget, sen åkte kläderna på i full fart och vi for hem mot byn.
Skogen väntade oss.
De ljuvliga vädret gjorde det omöjligt att vistas inomhus.
Ryggsäcken laddades med kaffe till mej och macka till myset sen bar det ut bland rödgula blad.

De åts med god aptit, vilket gör mej övertygad om att det där med att äta utomhus är melodin, de triggar igång hela magen, tänk att en tråkig ostmacka kan smaka så gott bara för att man sitter på en plats som är lite annorlunda, med solen i blick och vinden smekandes mot kinden.
Och så klart med ett sällskap som inte går av för hackor.
Ja det är till att njuta av det lilla i vardagen det, det är att njuta av en ostmacka någonstans på Ryssberget.


Tre timmar det var all tid jag fick med min dotter, nu hör dessa helger inte till vanligheten som väl är, jag var ute och extraknäckte lite ;)

Natten gick i allfall snabbt.
Vi jobbade på, vi hade lite samkväm och passet avslutades sen med ett riktigt skitjobb, tungt och i otrevlig miljö.
Men jobbet skulle utföras så med gemensamma krafter löste vi de och givetvis med en hel hög med (låga) skämt.
Vad enkelt allt blir när man är på gott humör och skratten är många och hjärtliga.
Jag tror nästan jag skulle kunna utföra vilket jobb som helst, bara de görs med glädje.
Jag längtar nästan dit i kväll.
Men nu är det först leverans av myset på skalbagge sen bingen några timmar.
Härligt.

God natt.

Jockarp.

söndag 28 oktober 2012

Tick tack. Tick tack..



Vi tog den välbehövliga middagsluren inomhus i går, det sker inte ofta de vill jag lova.
Anledningen till nu detta var att även jag behövde en lur med tanke på helgens kommande prövningar, Vi dundrar nämligen fram med två tolvtimmars pass och ett åttatimmars natt jobb. Ja ni ser ju väggen närmar sej med stormsteg.
Mollie var lite svår somnad, hon förstod nog inte riktigt varför vi skulle ligga och läsa sagan om när Bing målar mitt på dagen i sängen, det händer ju aldrig annars.

Det var förövrigt ett mycket gemytligt väder under hela gårdagen som lämpade sej för utomhus aktiviteter. vilket även således följde.
Stora lövräfsadagen var ett faktum, inte i palatset dock men hos bror min var det full aktivitet.
Vi gungade lite och tog en kopp kaffe, en härlig lördagseftermiddag.

När vi vände vagnen hem mot palatset fick vi följe av Mollies ena kusin och hennes herrsällskap för dagen.
Dom cyklade lite i förväg och när jag kom hem såg jag att dom stod och resonerade om något.
Detta blev mycket spännande, då kusinen ropar.
-Faster hur var det nu, var du skild?
Ja det var jag informerade jag de bägge barnen om, jag sa att min fru lämnade mej.
Glädjen var stor när inte någon av dom sa någonting om att jag just sagt att min fru drog, ingen reflekterade överhuvudtaget över det.
Vi pratade lite om det som hänt, dom lyssnade och frågade. Kusinen sa myndigt.
-Mollie vet inte om detta än. J lämnade faster innan Mollie föddes.

Frågan om jag och Mollie bodde i det stora huset helt ensam kom upp, svaret blev ja och det nöjde dom sej med, har ni hästar....Ehh tusen frågor ;)

Jag tackade tillslut för sällskapet och sa att det var trevligt att träffas.
Vi ses nog i morgon sa de bägge barnen då.
Jaså?
Ja den lille mannen skulle sova över och inte bli hämtad förren på kvällen  nästkommande dag enligt då de här bägge ynglingarna, detta resonerades de ett bra tag om.
Tydligen var mamman till herr sällskapet någonstans och provade kläder, i ett annat land typ.
Kanske Danmark?
Nej  inte Danmark.
-Jag tror inte det är i Sverige i allafall för här är inga affärer öppna.
Gör dom kläderna där? Eller är dom klara? Har någon dom på sej eller ligger dom i högar?
Hehe detta diskuterades så länge så mina fötter höll på att tappa känseln.
Det var helt underbart att lyssna på dessa bägge och hur dom diskuterade och vände hit och dit på saker för att komma fram till hur det låg till med det hela.

Jag kunde se mitt lilla mys framför mej när hon står som 8-10 åring med sina kompisar och försöker komma fram till hur allting ligger till. Hihi. Underbart.
Jag längtar.

Nattens jobb gick utmärkt, jag hade så roligt så jag missade helt den där annars så olidliga timmen som infaller när klockan vrids tillbaka en bit... Jag hade helt glömt bort de och tretton timmar brukar helt klart vara en timme för mycket, men alltså inte i natt ;)





Jockarp.

lördag 27 oktober 2012

Osäkerheten...


Dålig hårdag, typ.


Det är inte alltid lätt att ha med människor att göra, det är inte lätt att få alla att dra åt samma håll.
Jag har fått det till livs nu i några dagar.
Det som gör mej lite orolig är att det finns så många vuxna människor som visa en feghet i att stå upp för det som sagts eller det som gjorts.
Fatta ett beslut, gör det valet, men för guds skull försvara det och stå upprät när vinden viner.
Jag har dom senaste dagarna träffat på människor som vänt kappan efter vinden, den har vänts och vänts och vänts.
Antingen tycker man si eller så, tillslut måst man ta ett beslut så är det.


Stalledrängen :)

Vi Svenskar har en förmåga att alltid vilja ha ryggen fri. Varför är det så och framför allt måste vi ha de så?
Måste jag alltid ha någon allierad som håller mej bakom sin rygg, blir jag tryggare med det och mår jag bättre av det?
Här är mitt tvivel stort.
Jag har rest en resa och jag har faktiskt lärt mej en hel del på den vägen.
Insikten.
Jag kommer aldrig gömma mej bakom någon annan.
Min åsikt den har jag oftast klar för mej och jag för fram den.
Vem tackar mej för att föra någon annans åsikt som inte övensstämmer med min. Ingen och vill jag ha ett sånt tack. Nepp knappast.

Jag har stött på människor som tycker att det är obehagligt att jag rättfram bara ställer en fråga.
-Har du sagt detta?
-Har du gjort detta?
Tydligheten i ansiktsuttrycket säger oftast de munnen inte säger.
- Nej jag har inte sagt så.
Och samtidigt ser man en osäkerhet där under skinnet och färgen i ansiktet skiftar till hög rött.
Varför är det ibland så svårt att stå för att man faktiskt gjort något som inte var så bra, varför kan man inte erkänna det? istället läggs fösvars mekanismen in och det på fullvarv.
De var inte så jag menade, du tolkade fel, jag har inte sagt så.
-Sa dom det?
Bortförklaringarnas bortförklaringar är sedan igång.
Jag blir så ivinnerligt trött på det.
Jag säger bara släpp sargen och våga komma in i matchen. Och spela.

Jodå det ska börjas i tid...


Och tänk minsann, jag är inte felfri.
Men jag har faktiskt kommit till den insikten och det är minsann en bra bit på vägen.
Jag läste nånstans orden. Hade jag varit lite ödmjuk hade jag varit fullkomlig, jag är inte riktigt där. (än) ;)

Festligheter. Ja gosse vad trevligt jag hade i natt.
Jag träffade tyvärr inte på min blivande fru men ack så mycket fina människor det finns.
Nya kontakter nya samtalsämnen.
Jag skrattade, pratade och kände väldigt mycket under de få timmarna. Jag var lycklig bland dessa vuxna människor.
Reflektionen så här några timmar senare är att dom där mötena är viktiga.
Intressant ändå.
Oftast börjar det med ett handslag till hälsning, man säger sitt namn, (som ingen kommer ihåg en sekund senare) vidare sätter sej den nytillkomna människan ner och gör väldigt lite väsen av sej, den observerar och tar in.
I takt med att glasen töms kommer personen mer och mer in i samtalen, dialogerna är i gång. högljuda samtal följer sen de resterande timmarna på förfesten.
Inte sällan handlar dessa samtal om relationer, i går var de en härlig blandning damer vissa gay andra inte, men samma problem uppkom.
Ingen vill leva ensam.
Givetvis kom mitt alkoholintag, (eller brist på det) även upp under natten. Människor tycker jag är tuff och stark som går på fest nykter. Jag förstår inte deras hjältefisering av det riktigt, möjligt är det att dom tycker jag är stark som orkar lyssna på de tragande som oftas uppkommer in på småtimmarna ;)

Ett annat ämne som kom upp var ju givetvis min ex fru, jag väljer numera att inte orda så mycket om det utan människor får i stället fråga och jag svara bara.
De som åter slog mej var det hat som människor beskriver över det hon gjorde. Egentligen brukar de räcka att jag berättar att vi var nygifta och jag var höggravid när hon lämnade mej för att andra människor ska se rött. Igår var inget undantag.
De var många olika alternativ som kom upp vad man borde göra med en sån människa, jag väljer att inte gå in på dom här.

Jag avslutar istället detta inlägg glatt och med att skicka varmaste hälsningar, till värdinnorna och alla trevliga människor som gjorde att dagen den 26/10 åker oavkortat ner i asken braiga dagar.
Tack.



Jockarp.

fredag 26 oktober 2012

Kurs....

Solhatt och stövel på :)


Känslan av att sätta sej i bilen en mörk oktober morgon, stereovolymen ohälsosamt högt, herr Winnerbäck och jag i en ljuvlig duett, livet är bra vackert ändå :)
Och som vanligt vaknade mitt intresse till liv när jag kom på plats, jag som tvivlade något på att gå på kurs, jag kände inte för det.
Men som sagt. vetgirigheten och nyfikenheten tog åter överhand.
Är alla människor intresserad av allt var en fråga jag ställde mej när jag satt där i skolbänken och lärde mej om stroppar, krokar, snedbelastning, märkningar och vikter hit och dit.
Svaret var nej
Alla är inte intresserade och en del låter det märkas. Tydligt.
Dödens tråk måste det vara att gå på kurs i tron om att man ska lära sej något och sen i princip somna.
I min värld går tiden mycket fortare om man hänger med, diskuterar, ställer frågor och skojar till det lite här och där.
Jag vill ha roligt samtidigt som jag lär mej något.
Oh ja så klart hade jag roligt på även denna kurs. Och jag klarade den galant.



Mina snurriga tankar tog mej ut på en liten utfärd, det är inte ovanligt att det händer.
Denna gången tog dom ut mej på en tur i frågan.
Skulle jag möjligtvis kunna gå på en kurs helt obemärkt?
Skulle jag kunna gå dit, sätta mej på stolen och inte göra något som helst väsen av mej.
Skulle jag kunna gå på en kurs där inte kursledaren och dom andra kursdeltagarna mindes mej.
Svaret blev NEJ.
Det sägs ju att ingenting är omöjligt, men i detta läget säger jag att det är omöjligt.
Man minns Leonora Vilhelmsson om man gått på kurs i hop med henne, hihi.

Backträningsdags, okej jag ska faktiskt erkänna att det är den tråkigaste formen av träning som jag utövar, kanske den tuffaste med, ja och kanske att det helt enkelt hör i hop.
Det är ensamt och det är tungt, motivationen och en mängd med jävlarinamma behövs för dessa övningar.
Jag kämpade på och jag blev lite yr i huvudet, jag tror att det berodde på att det ramlat ner en mängd olikfärgade löv i backen, det var svårt att fokusera.
Vackert var det i allfall.
Jag avslutade med en ner joggningsrunda på 3,5 km och här känner man resultat. Inget skryt men jag är i mycket god form. Klapp på axeln.

Spela spel är kuligt :)


Myset och jag hängde med kusinerna hela kvällen, där åts det middag och det badades badkar i hop med en mängd barbapapor. Även lite spel med Pettson och Findus på ipaden pysslade myset med. Hon är duktig på det där lilla fröken.

Håret ska tvättas :)

Och i kväll blir det en rolig kväll, jag är bjuden på flatkalas med massa damer och vidare blir det utgång på gayvänlig lokal fram till småtimmarna (om jag orkar)

Jockarp.


torsdag 25 oktober 2012

Sur....

Man kan göra mkt med en blöja :)


Vad det gäller datorsystemet dexter som nu kommunen handahåller så håller den ensamma mamman i Jockarp på att få ett vansinnighetsutbrott varje gång de ska göras ändringar i schemat.
I går skulle jag ta bort två dagar som Mollie inte ska vara på förskolan, tror ni att det gick? Näpp.
Raketforskare behövs.
Vad finns allt det fina med logiskt tänkande och logik, detta programmet saknar helt detta.
Hur lyckas man bara? Ja det är ju en bedrift i sej.
Sur.



Jag hann sitta med min kära bok i en timme i går, det känns som att jag snart åter är tillbaka till nattarbete om jag ska få något gjort i det ärendet.
Tiden går, eller ska jag kanske säga rinner i väg i en väldigt hög hastighet.
Sur.

Myset har varit på lite retsligt humör ett par dagar nu efter skalbaggehänget, trött möjligen.
Jag undrar just hur andra barn mår som är där hela dagarna fem dagar i veckan.
Vi roade oss iallafall ute med att kasta lite pinnar till Svea, det lättade upp stämningen avsevärt, ja det uppskattades av alla utom mina öron, Mollie skrek i förtjusning och hunden skällde. Gaaah..
Hörselkåpor på.
Klementin intaget är enormt i borgen, rekordet ligger på fem stycken i rad för myset, snacka om att snöa in. Släktdrag kanske ;)
De sägs ju vara nyttigt så vad bryr jag mej om det.


Ta den då...

Vad det gäller den kommande resan så kan vi tydligen glömma den Spanska ridskolan, åldersgräns på tre år, hur sjukt är inte det då.
Sur.
Jag tror nog att vi ska ta en tur dit i allfall man kan väl hänga utanför det finns förhoppningsvis en del att se även där.
Någon som vet?

På tal om ridskolor och hästar så hade jag en uppvisning av palatset i går igen, jag gillar det.
Jag älskar det faktiskt, att gå runt och visa upp mitt vackra hem, det mesta är tipp topp och vackrare natur och omgivning får man banne mej leta efter, speciellt om man nu har ett intresse i hästar och ridning.
Två unga tjejer, den ena talförd som en radio och den andra något dämpad, mycket trevligt må jag säga. jag blev glad av besöket.
Så ja två nykomlingar kommer att flytta in i byn. Kul.

Idag är det så dags att förkovra sej lite igen, idag har jag ingen lust alls, här ställer jag frågan igen. Meningen med livet. Är det att gå på travers kurs?
Hmm jag återkommer i frågan i morgon.
Kanske sur :)


Jockarp.

onsdag 24 oktober 2012

Livet på landet....



Nog har vi kul alltid ;)


Nä minsann, vila är inte min grej riktigt, ont ska med ont förgås iallafall när det gäller träningsvärk.
Mollie lämnades på skalbaggen vid nio snåret, hon sprang in på brekas och hoppade rätt i famnen på en av fröknarna, bättre tecken på att hon trivs går väl knappast att få. Lycka :)
När jag skulle lämna bygget så sa jag, hej då och frågade om hon kunde vinka på mamma, alla andra barn vinkade men Mollie ansåg sej inte ha tid med det, söta unge.

Jag drog hem och tog en löprunda på 6 km, jag tyckte det var lagom efter den senaste tidens övningar och pressande av kroppen. De stramade fortfarande i låren och vaderna fick en match efter trappträningen, så jag på något ömma ben utfördes alltså den lilla rundan på en hyfsad km tid, 4,47.

I duschen noterade att jag fått några granna märken av olika nyanser av färgen blå på min späda kvinnokropp. Detta efter ett fall härom natten över Mollies trehjuling som stod parkerad precis där jag skulle gå och utföra ett nattligt litet projekt.
Väldig tur att man lever ensam annars skulle nog stackars sambon fått polisen efter sej, saker kan ju ta otroliga proportioner, fråga mej, jag vet.
Det är nämligen snart exakt ett år sen jag gick igenom Blekinge Tingsrätts förmodligen märkligaste rättegång genom tiderna.
Just nu vet jag inte hur eller om jag ska fira den dagen. (Allt går ju att fira)
Det är ju alltid roligt att vinna och vann gjorde jag ju, men all skit som den jag levt och älskat slängde efter mej, det var inte det minsta kul. Sant som osant.

En bonde i tiden :)



Vidare har jag ägnat mej åt att skriva ut min bok på papper, när det gjordes roade jag mej med att läsa ett par kapitel i den. Det var ett tag sen nu på gott och ont.
Den är bra men jag vill nog komma vidare nu, kontakter är tagna med lite olika människor, vilka de är håller jag dock för mej själv ett tag till.

Myset och min eftermiddag blev behaglig på de stora hela, några små psykbryt stod hon för men inte värre än att dom gick att bryta ganska smidigt.
Hon var behjälplig i skotaren som morfar körde, hon skötte fram och back spaken så allt gick i en ryslig fart.
De där med att gilla stora maskiner det kommer tidigt i livet märker jag.



Stora maskiner :)

Lite kusinbus och sen blev det dopp i badet.
Ja det där med badet det är en historia för sej själv just nu, jag frågar fröken om hon badat färdigt.
Hon svarar nej.
Efter upprepning av denna procedur ett tio tal gånger lyfter jag upp henne ur ett då ganska svalt bad. Det protesteras höjljut, var på jag informera den lilla gaphalsen om att det minsann inte är alla barn som får bada varje ledig kväll ja och till och med när hon är på skalbaggen kvällstid så badas det.
Bortskämd? Ja jag tror det :)

Cooooling ;)
Själv undrar jag varför flodhästar har så små öron...



Jockarp.

tisdag 23 oktober 2012

Utedag...

Här ska plockas jordgubbar en vacker dag :)

Tungan rätt i mun :)


Det är minsann en speciell känsla som infinner sej när ens samåkningskamrat ringer 05.10 på morgonen och frågar var man är.
Lite yr i mössan lät jag honom veta att det var inte mina dagar, halvtidaren var fri dessa okristligt tidiga mornar.
Stekvändning och omsomning som följd. Härligt
Väldigt skönt att inte myset vaknade av tonerna till "Kom ihåg mej då" med herr Winnerbäck som spelades på högsta volym på min telefon för att informera mej om att någon vill få tag på mej.
Vibratorn nästa.

Kaffe med dopp :)
Förmiddagen började i backen med kaffe, vi tog fyrhjulingen och körde iväg till min bror som höll på att skoga.
Mollie var måttligt road av trädfällningen, men att doppa mariekex i kaffet gick minsann hem.
Lite annat trädgårsbestyr med tillhörande traktorkörning klarade vi av och sen blev det en sväng in till gungorna i järnvägsparken i stan, en förmiddag i friskluftens tecken alltså.

Ok jag tycker med att det är kul :)


Trappträning, ja hua.
Jag har inte blivit av med den stramande känslan i mina baklår sen intervallträningen för ett par dagar sen, men man får passa på och träna när tillfälle ges och de gavs alltså i går.
Min kompanjon led även hon av sviterna från löparbanan men hennes bekymmer satt på framsidan av samma långa bendel.
En lätt joggingtur och sen var det dags, goe känsla, när svetten öser och man blir ljuvligt röd i facet, vi pratar lite mellan anfallen i trappan
Frågan från min kompanjon om jag kände av att jag var vältränad kom. Nja svarade jag, ibland känns de som jag inte skulle kunna springa två meter, andra dagar som om en mara är döenkel.
Men hon menade om jag kände det på kroppen, om den blivit fastare och hårdare, nja de vet jag inte.
-Du har fått större bakända.
-VA!
Vid de tillfället funderade ja på varför jag tvunget måste springa först i ledet.
Sist hade ju varit bra då studier av min bakdel uteblivit, hihi.
Eh jag får väl bjussa på min ladgårdsbreda bak, vad annas finns att göra?
Lite kiv passar bra, jag retar henne för att hon kör runt i en bil som låter som en epa-traktor så det jämnar väl ut sej skulle jag tro.
Men jag förstod vad hon menade, det vore väl konstigt om inte kroppen förändrades av rörelse.
Okej vi låg ju inte bara på sofflocket innan, men nu är det ju faktiskt storsatsning på gång och vi börjar faktiskt bli ganska så vältränade.

Efter träningen fick jag en Welsh corgi vid namn Svea på halsen.
Hon ska hänga med myset och mej ett par dagar när hennes matte är på direktörs möte på andra sidan sundet. Det kommer att bli intressant.
Det är alltså jag och drottning Elisabeth som froterar oss med denna lite besynnerliga hundras. Blåblodigt så det förslår ;)


Lite musikaliska inslag sker då och då i palatset, i går var en sån dag.
De spelades på taffeln så hela borgen gungade. De ska prova allt de små liven.
Underbart.


Rak i ryggen :)

Så myndig :)
Man blir väldigt lökig efter en dag ute pillandes i jorden.
Och inte blir man fräschare av att träna precis.
Men det bästa med det är ju att man känner sej så grymt fräsch och snygg när man äntligen fram på kvällskvisten kan spola av allt, tvätta håret, lite väldoftande smörja och sen hopp i en renbäddad säng.
Lättlevt minsann.

Nu skalbagge time ;)

Jockarp.

måndag 22 oktober 2012

Funderingar och hästar...

Mamma duger me som häst ;)


Igår när myset sov sin dagslur kom jag på mej själv att jag hade absolut ingenting att göra. Den känslan är trevlig att få emellanåt.
Så klart fanns det tusen saker jag kunde göra, men inget som var så viktigt så jag tog det för mej.
Den känslan kommer oftare nu.
Den känslan har jag haft innan jag fick barn men efter de så har den alltså varit sparsam. Jag gillar och ogillar den.
Gillar den för att jag är snart tillbaka till i allafall 90% av mitt forna jag.
Jag läker och jag blir allt lugnare.
I mina ögon har det tagit tid, allt för lång tid, men det är inget jag kunnat styra över själv, jag har fått se tiden ann.

Det jag kanske ogillar med känslan är att jag börjar bli lat, att jag inte tar mej för saker, att slentrianen kommer smygandes. Och dit hän vill jag inte komma igen, aldrig.
Jag kan komma till de läget när tvätthögen växer och jag bara likgiltigt säger, eh jag tar det i morgon. Inte okej, hopp i högen bara, det är ju ingen annan som tar hand om de....

Brottas andra människor med samma tankar, funderingar och känslor, varför hör man aldrig om det i så fall, är det oviktigt?
Inte för mej i allafall, tydligen ;)
Lite vardagsfunderingar sådär....

Jomensåatte, nu är det så att jag fått några väldiga bra tips vad det gäller den här lilla flatans memoarer och givetvis ska tipsen användas.
Här kommer Mollies 15 timmars tid på skalbaggen in som en glad lättsam hjälpande hand.
Här ska slutföras en bok och den ska åka iväg för lite läsning både här och där.
Så denna veckan när jag inte ska på några uppdrag och myset leker och busar med kompisarna på skalbaggen, ska boken få sin sista smörjelse och sen ge sej ut på en liten resa.
Det är tanke i allfall. Hoppas jag hinner, det är ju lite kurser och annat nödvändigt som står på friveckans schema också. Pust ;)

Häst tjejerna ;)


Gårdagen innehöll annars lite blandad kompott, fyrhjulingskörning, kaffe i stekande sol och sen hästtävling, vi siktade in oss på den största klassen och nog var det högt alltid, 150 hoppningarna är tuffa, men roliga att titta på.
Mollies idol var med och det blev minsann en hedervärd andra plats. Myset skulle klart klappa denna flygande köttbullen och iklädd sina små ridbyxor och nya svarta stövlar så hon minsann ut som en liten stjärnryttare där hon gick :)

De var den helgen de, nu är det trappträning, boksammansättning, kurs, joggingturer, flatfest och utgång på gay vänlig lokal ;) God mat, bus och kel med mys och mycket mycket mer som står på agendan denna veckan.
Jag undrar minsann om jag inte ska jobba i helgen med. Får kolla upp det, lite dålig koll har jag allt, hihi den ljuva halvtiden.


Hästmat är helgreat :)
Nu ska vi fånga in denna dag, den börjar med fikakorgen i skogen.

Jockarp.

söndag 21 oktober 2012

Konflikter....

Ord överflödiga ;)


När inte frågor snurrat i full fart i huvudet på mej, frågor som jag aldrig kommer att få besvarade, (inte i detta livet i allfall) så har jag bättrat på mitt D-vitamin lager.
Söderläget i palatset har intagits i några dagar.
Avsaknaden av sol gör sej minsann påmind när den väl kommer fram, den har varit saknad.
Sittandes i söderläge, lapa sol, smutta på kaffet och se sin lilla dotter lära sej livet, ja må det inte vara meningen med livet så säg.
Jaha och så var vi där igen ;)

Nu fick jag till mej ett boktips här i går, vilket verkar mycket intressant, den bok kommer att finnas i hyllan i borgen inom en snar framtid, det måste varit någon mening med även det.
Skrämmande.

Aktivering i form av löpning givetvis, 8,5 km i en raslig fart vilket det dock inte kändes som. Även intervallträning på svartaleds löparbanor har vi provat på.
De är gott när någon annan håller i träningen, jag tror helt klart att jag skulle kunna leva med en personlig tränare.
De sög rejält i benen och svetten rann rätt bra ett tag. God känsla.

Fika på Böckman i Bromölla med bästa tant N och liten gosse, det blev en massa bus som slutade i vågrät ställning på café golvet, tur man inte är känslig.
En hel kväll med Mollies kusin som avslutades lite efter elva med att vi alla tre låg i en hög i soffan med slutna ögon. Mysigt

Biltema, Ekohallen för diverse inköp har klarats av, ett nödvändigt ont, det underlättar förstås att Mollie är så rar i affärerna, men jättekul tycker jag inte att det är.
Lilla fröken fick ett par nya stövlar, vilka nu inte var så värst billiga, men man kan ju knappast begära att dom ska vara ute om dom inte har torrt på fötterna. Hoppas nu bara att dom tål vatten med :)

Grusbak ;)


Vi har haft en stor konflikt, nån gång måste det ju komma.
Detta hade väl inte blivit så stort om nu inte jag blivit så urless på de hela.
Jag kunde ju helt enkelt bara ignorerat det hela och fokuserat på det som jag är så bra på. Att andas.
Men ja, även solen har sina fläckar, jag är inget undantag.
Problemet är bara att jag blev rosenrasande på mej själv för att jag lät mej provoceras, jag har ju tränat på det i två års tid nu och jag ansåg mej vara bra på det, att helt enkelt inte låta mej provoceras.
Men när klockan närmade sej elva och jag fortfarande inte fått myset i säng så började jag svaja i min tro på om jag kommer att orka med detta själv.
Hon skrattade och grät om vartannat och själv kände jag att kokpunkten var nära.

Jag har skrivit det innan och det är att sen jag själv fått barn så kan jag förstå att människor går över gränsen av vad som kanske är lämpligt.
Jag förstår bättre hoten om att snart sätter jag ut dej till trollen i skogen.
Akta nu så inte polisen kommer och tar dej osv.
De låter kanske hemskt, men jag har till och med en viss förståelse för dom som gör något fysiskt orätt mot sina barn.

Som väl är vet jag att ofta när sånt inträffar så saknas den lilla spärren som vi flesta människor har, den spärren som talar om att nu är det bra, nu är det dags att prova med en annan taktik.
Jag besitter den spärren och efter lite taktik snack med mej själv så anföll jag mitt mys på ett annat sätt.
I stället för att jag bet ihop käkarna och blev stel som en pinne av ilska och otillräckligt så mjuknade jag, jag blev som en degklump som rann ut runt mitt förtvivlande mys.
Omfamnandet av denna nu så mjuka och stora degklump lugnade henne, vaggandet och sjungandet om björnen som sov fick henne tillslut att slappna av och somna i min famn.

Anfall är inte alltid bästa försvar.



Jockarp.