torsdag 31 augusti 2017

Gröngölingen.....

Lagom kul....


Frukost för myset och avvinkning vid taxin. För dagen grät hon hysteriskt när vi öppnade taxidörren. Hon hade ett grönt djur som skulle följa med till skolan, men gröngölingen var spårlöst borta. Jag letade panikartat men hittade den inte.
Chaffisen fick henne på lite bättre humör så jag kunde stänga dörren och känna att allt var okej. Jag vet ju att det går över ganska snabbt. Men det är ändå jobbigt.
Det lilla gröna monstret hittade jag i alla fall slutligen vid sängen, pust.

Löparskorna på och berget i 17 kilometer. Jag var supertörstig av det kvava vädret, inom Ryssbergsstugan och där drack jag en mängd vatten sen rullade jag nerför backarna hem mot byn.
Det kändes väldigt bra när jag kom hem, jag levererar i veckan och det är bra, mitt 10:e och sista Marathon närmar sej med stormsteg och tja man springer inte 42 km otränad, det vet jag.

Dusch och lite mat i magen sen var det dags för en tur till bruket på ett möte, mötet innefattade korvgrillning vilket var en mycket välkommen aktivitet. Jag kan formligen välta i mej näring just nu, det finns inget stopp alls och kroppen tycks suga i sej allt som kommer i dess väg. Skön känsla.

Hem och lite bus med myset, vi lekte, grön ljus rött ljus. En lek som leks i skolmiljö och jag förstod rätt. Det var lagom kul men jag stod ut. Det är viktigt det där med lek.

Jag hade massiv mailkontakt med ett par olika människor. Det är stora saker på gång i Jockarp och det kräver sin förberedelse. Något stressande ibland men än så länge har jag det under kontroll.
Kontroll har jag även på att ett rum ska målas om, just nu är det extremt med pinaler i vårt sovrum, man flyttar liksom runt på sakerna när renovering pågår. Att leva i ett kaos, tja ibland är det ett måste.
Vill någon i familjen förändra så ja, då förändrar man, enkelt ;)

Kvällen bjöd på restaurangbesök. Några vänner till familjen som jag anser mej stå till skuld till livet ut bjöd jag på middag. Vi har det som tradition varje år att jag bjuder ut dom. En bra och fin tradition, vi har alltid mycket att prata om och det skrattas alltid hysteriskt vid våra sittningar.
Jag fick en kommentar om att jag hade gjort något väldigt bra i livet. Min vän tittade på Mollie när han sa det och ja, jag kunde inte göra något annat än att hålla med. Hon är bedårande min dotter.

Vi pratade lite om bönderna och om hur utfallet blev, dom tyckte det var synd att inte få ta del av resultatet ;) Jag lovade att det kommer fler tåg.
Vi pratade löpning och vi pratade teknikprylar. Resor var ett hett ämne och det gav upphov till massiva skrattanfall.

Mollie och jag lämnade restaurangen först, det höll på att bli sent och ännu en skoldag väntade ju lilla fröken. Stora varma kramar sen gick vi.
En väldigt fin kväll var till ända.

Jag hittade den lilla gröna ;)



Jockarp.

onsdag 30 augusti 2017

Språkproblem.....

Mmm man ska försöka vara glad ;)


Uppstigning, avvinkning av myset. Jag blurrade lite med taxichaffisen, det är trevligt inslag på dagen det. Supertrevliga chaufförer vilket jag uppskattar stort.

Ett samtal på telefonen med en för mej betydelsefull kvinna, det var underbart att få höra hennes ljuva stämma. Jag blev varm i hela kroppen.
Vi sa hej då och jag hoppade i löparskorna, för dagen levererade jag 23 kilometers bersgslöpning. Ja jag njöt enormt. En bra spellista och ett par gympadojor, livet kan vara väldigt enkelt ;)

Jag var inte nöjd där, jag hade lite mer tid som myset befann sej i skolan så jag hoppade på cykeln och tog en vända till stan. Det gick ruggigt fort att cyklar, mycket kraft kvar i benen tydligen.
Jag körde ner till bron och slottet och rekade för en kanske framtida fest. Jag gillar mina små utflykter.

Hem igen och en tallrik mat i magen, lite kaffe på trappan till tonerna av underljuvlig musik, där satt jag till myset kom hem med taxibilen.
Jag fick informationen av taxichaffisen att Mollie sjungit hela vägen hem, väldigt underhållande tydligen ;)

Jag provade mina språkkunskaper på telefon under eftermiddagen, det gick sådär, jag var tvungen att be bönan i andra änden att skicka ett mail som svar på mina frågor, jag lyckades inte begripa. Under samtalet funderade ja på varför vi har olika språk? väldigt onödigt i mitt tycke....

Myset skulle till simskolan så vi fick lufsa upp till undantaget och låna en bil. Både bilfärden och simmande gick superbra. Hon gillar det och ryggsimmet satt som en smäck. Bra där.

Hem igen och vi har sneglat på en stor kasse med gurkor ett par dagar nu, jag har inte ansett att vi haft tid och kraft för att angripa den. Men nu så. Gurkorna las in och Mollie hjälpte klart till under hela utförandet. Jag älskar när vi gör saker ihop, bra saker.

Vi chillade lite på soffan innan läggdags, det var skönt och behövigt.

Köksan <3


Jockarp.

tisdag 29 augusti 2017

Ensamhetens tid....

På golfbanan...


En ledig dag, jo jag tackar jag.
Jag vinkade av min dotter vid taxin, tog en kopp kaffe och samtalade en stund med en vacker kvinna.
Ännu en avvinkning skedde, både kvinnan och bilen försvann i ett vips. Bilfri en vecka och ja, det är helt okej för mej. Jag gillar att lösa logistiken.

En löptur på berget och det var helt underljuvligt. 15 kilometer på grusvägar och små stigar. Vädret var helt perfekt, tröjan åkte av och jag såg svetten glänsa på min nakna hud. Lycka.

Hem, kaffe på undantaget och vidare passerades duschen. Det var behövligt.
Mollie kom hem från skolan och vi gluffsade i oss lite mat.

Min icke kaffedrickande vän med son kom. Vi drog till golfbanan och barnen spikade och spikade (fusk) För oss vuxna gick det lite sämre. Vi hade en psykologtimme och diskuterade stort och smått, mest stort ;)
Det var härligt att i sakta mak bara gå runt på banan och surra om livet.
Kidsen såg sej som segrare och oss gjorde det ingenting.

Vi körde inom stan till ett hamburgerehak, ett par lådor mat till dom små sen hem till palatset.
Det åts glupskt sen blev det kaffe på maten och tro det eller ej men min icke kaffedrickande vän tog några droppar för att sällskapa mej. Väldigt trevligt må jag säga.
Vi hängde på altanen till ljud från lekande barn, det var en helt perfekt kväll. Lyckliga barn, lyckliga mammor.

Kvällen roade jag mej med att lyssna på musik, myset låg i sin säng och spelade spel på paddan, hon hade det supermysigt och jag var bara tvungen och gå in och se på hur enkelt och bra hennes tillvaro var.

Det blev tidigt i säng för mej med, det är så i ensamhetens tid...

Mysande myset....


Jockarp.

måndag 28 augusti 2017

Perfekt-operfekt.....

Perfekt...


Friveckan startade upp mjukt. Mollie gick upp och började titta på paddan utan att väcka mej, hon börja bli stor och förståndig nu vilket är skönt.

Vi tog lugna promenader på berget som resulterade i magnifik utsikt och gula kantareller i en spann med hem.
De dansades lite tango i skogen och det kramades. Vi småpratade och tempot var i min smak lugnt. Jag behövde det.

Ner på Vesan och skörda ett par spannar potatis, hela familjen var med och det gjorde det hela extra mysigt. Självklart skulle dessa sen provsmakas.

Vi har dammat av lite nya möbler, eller ja, nya är dom ju rakt inte men dom är nya i vardagsrummet i palatset i alla fall. Möblerna i sej är av uråldrigmodell och dom är skavda och nötta både lite här och där. Och där dom inte var skavda där drog vil lite extra med sandpappret, det är tydligen modernt med operfekt. Och mej passar det de fint.
Ekbordet är behandlat och satt på plats, det är minsann förändringarnas vindar som blåser lite ljumt över gården.

Vi har haft hantverkare på besök för att diskuterar ommålning av några rum. Det kommer blir spännande att se hur det blir.
Jag bryr mej oftast inte allt för mycket om förändringar, jag brukar vara motståndare till det i början, (jag ser sällan nyttan med det) men när det väl är gjort tycker jag oftast att det blir till det bättre.
Och jag gillar helt klart att bjuda till när det gälla att andra människor ska trivas, det behövs så lite ibland.

Operfekt....


Löpningen har legat nere i helgen men jag har siktet inställt på rejält med mil under veckan. Mollie är i skolan på förmiddagen vilket ger mej timmar att roa mej själv på. Och löpning är helt klart en av aktiviteterna.
Och dom här friveckorna har alltid en tendens till att bli proppfulla med aktiviteter och denna känns minsann inte som något undantag ;)



Världsklass......


Jockarp.

fredag 25 augusti 2017

Nattpass......

Hem ljuva hem ;)


Lite bloggtorka på grund av ändrade jobbförhållanden. Jag har nu lämnat min post i projektet och återgått till skiftjobb efter tre år av dagtjänst. Det var förvånansvärt enkelt att ikläda den rollen. Det mesta sitter i ryggmärgen, lite som att lära sej cykla, jag är trygg i min roll helt enkelt.
Det stora skillnaden var att jag dundrade på med fyra nattpass på raken och det är inte konstigt att kroppen är lite småseg. Jag lägger mej ju när jag brukar stiga upp.

Jag har sprungit varje dag och det har varit fina lugna lagom långa turer, man ska vara rädd om kroppen och den är ovan vid belastningen efter nattjänst. Mördabacken har jag sprungit i varje dag för att få lite lagom motstånd. vädret har varit underbart, hösten är på gång det känns när man springer förbi mognade sädesfält, men det har ändå varit väldigt varmt på dagarna. Väldigt lite kläder på löpturerna alltså.

Mollie har tuggat på i skolan och det verkar som om många barn varit lite småsjuka nu precis efter skolstarten, jag hoppas verkligen att lilla fröken har ordentligt med motståndskraft så hon står emot dom värsta smittorna.
Hon har fått mattebok och sin första läxa i form av läsläxa, hon var väldigt nöjd över det ;)



Vi har även varit hundvakt till kamphundarna, stora tvättningen av päls i badkar, bara för att vi kunde. Hundarna gillade det och vi gillade att dom blev rena och sluta lukta snusk.

Jag har sovit, jobbat, tränat och haft extremt mycket närhet av min familj i veckan. Jag har inget att klaga på helt enkelt.
Nu väntar en veckas ledighet men även en vecka som gräsänkling, om det tycker jag inte....

När jag kommit hem efter mina pass så har jag mötts av en helt underljuvlig miljö, Vesan visade upp sej från sin vackraste sida, jag kunde inte gå in och lägga mej, nej jag var tvungen att stanna till och titta, njuta och ta in.
Jag bor helt klart på den vackraste platsen på jorden, Partisk? nja ;)


Mina mornar...


Jockarp.

tisdag 22 augusti 2017

Bröllop.....

Första skoldagen....


Skolstarten är avklarad och en lite fröken Vilhelmsson hade stora förväntningar på skolan, hon längtade efter sina matteböcker, det bådar gott inför framtiden det.

Vi har ätit ute vid en sjö med vänner, en pizza på en bänk en sommarkväll det är enkelt och det är vackert. Barnen tog ett dopp och vi vuxna lät blir.

En tur på 100 mil har åter avverkats, jag älskar att köra bil speciellt om man har ett mål. Från A-B det är min kopp off Te det. Upp i dom norrländska skogarna for vi. Mollie slapp undan utflykten för denna gången. Det stundade bröllop och jag vet att barn sällan eller aldrig har så mycket ut av just de.
Hon hängde med mormor och morfar i stället.

Bröllopet var otroligt vackert och det var mycket känslor som svallade. Mina känslor var främst för en av brudtärnorna och när jag såg hennes tårar ja då hade jag svårt att hålla tillbaka mina egna.
Bruden var sagolikt vacker och gummen passade henne perfekt, det var ett vackert par helt enkelt.

Jag har haft svårt för bröllop en period i mitt liv, jag förknippar det med sorg, min egen sorg efter mitt korta äktenskap som saknade helt trovärdighet. Jag har haft svårt att glädjas och jag har blivit låg när jag ställts inför löften om i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Det har varit en lögn för mej en tid.
Men nu har det vänt, jag tyckte det var vackert och jag kunde njuta ihop med brudparet vilket var underbart.
Jag kunde se mej själv stå bredvid min vackra brud och ge henne mitt löfte och en ring på fingret. Jag tror på det igen och jag är så otroligt lycklig över det.
Störst av allt är ju kärleken.



När man festar i norr ;)

Festen var lyckad, maten smakade utsökt och det mesta som las på tallriken var fångat eller skjutit i närområdet. Snacka om närproducerat.
God mat blandades med massa tal, vissa smärtsamt vackra och andra med humor så tårarna sprutade. Jag älskar verkligen blandningen.
Det blev dans till sena timmen och det var fantastiskt att se alla glada lyckliga människor, gammal som ung.
Ja det var ett privilegier att få medverka.

Jag tog en morgonlöptur upp på ett berg och jag konstaterade krasst att jag älskar Norrland. Det är otroligt mäktigt och vackert. Jag var så tacksam över naturen och att jag får möjligheten att uppleva så mycket fint just nu.

100 mil hem igen till palatset. Det är något speciellt med att komma hem så är det bara.
Att få krama om sin underljuvliga lilla dotter igen gör klart att hemkomsten kryddades ännu lite mer :)




Jockarp.

onsdag 16 augusti 2017

God jord?



Vardagen tuffar på och det blir bättre och bättre. Det gillar jag.
Jag har fått in lite löpning på kvällarna för att jag är så vansinnigt seg på morgonen nu för tiden. Jag orkar liksom inte. Jag räknar med att det är en övergående fas. Det måste det vara.

Mollie började på fritids, men det blev kortvarigt, en dag sen var hon hemma igen. Jag fick en fråga om hon var tvungen att vara på fritids eller om hon kunde få vara hemma och hitta på lite annat kul. Självklart fick hon slippa fritids, ingen är lyckligare än jag gällande att Mollie har goda relationer till människor jag vill ha i mitt liv. Jag blev superglad.

Att jag sen fick rapport om hur underbart dom hade det under dagen gjorde mej både glad men även lite avundsjuk. Jag ville också vara med på roligheterna.

Skobekymmert inför bröllopet är nu avklarat, jag var inne i skobutiken och jag fick med mej två par skor hem för provning. Ett par var supersnygga men för mej svåra att känna mej avslappnad i. Dom andra var snygga men inte riktigt lika heta men dom kunde jag ta mej fram smärtfritt i, tja så valet var ganska enkelt.

Ekbordsarbetet går sakta framåt, färgbutiken fick besök och vi beställde ett vax som ska användas för att smörja in bordet med. Det kommer bli super det. Och jag tror att vissa saker behöver lite tid, för att landa och för att bli bra.

Vi tog oss upp på berget och till sjön som ligger på toppen. Så enkelt att piffa till matlagningen en vanlig tisdagskväll. Att maten grillades i underljuvlig miljö och till ett väder som vi inte varit bortskämda med gjorde att det smakade himmelsk. Jag njöt i fulla drag av både miljön och människorna jag hade i min närhet. Det var så vackert.

Jag fick ta ett jobbigt samtal under kvällen gällande min dotter. Saker måste redas ut ibland och detta var en kväll för utredning. Mollie var lyckligt ovetande om samtalet vilket är bra, barn behöver inte veta allt.
Jag kände mej tydlig och jag kände mej vuxen över samtalet.
Om det föll i god jord återstår att se.



Jockarp.

måndag 14 augusti 2017

Känslovågor....



Mollie tryckte på varje liten öm knapp i min kropp. Ibland är motståndskraften noll. Jag var låg. Problemet i det läget är jag inte riktigt vet anledningen och heller inte vad jag ska göra för att ta mej ut ur lågheten.
Jag låter tiden gå och det funkar sådär, jag behöver hitta en väg, men jag är inte där än.
Jag bet ihop i alla fall för att inte påverka omgivningen allt för mycket. Hur jag lyckades, nja det är svårt att säga.

Vi började baka en kaka, och det lättade något, fokus på annat. Jag spelade musik, fokus på annat, jag tog några lätta danssteg med min dotter. Fokus på annat.

Tant N kom och det blev en vändning, att bara sitta rakt upp och ner smuttandes på en kopp kaffe och lyssna på två kloka kvinnors samtal om sitt inre, kärna och roten. Det gjorde mej varm och en vördnad över att två människor som ses utan historia ihop kan prata samma språk, våga prata om saker som sitter långt in i sitt inre, sår och läkning. Jag kunde inte på något sätt blanda mej i samtalet, det var för stort för mej just då, jag kunde inte greppa. Tystnaden blev min väg ut och det var en skön väg.

Efter resan inåt satt tant N och jag kvar ensamma på altanen och samtalade om min inre resa, om vad som händer i mej, om oro, ro, trygghet, tillit, mina sår. Vi pratade om Mollie, framtid, vänner och familj. Vi pratade om livet och vi nuddade även ämnet döden. Ja vi pratade om det som är viktigt i livet helt enkelt.
Jag mår bra efter våra möten, energin fylls på av att jag tömmer ut vissa saker och det är fint.
Vi kramades stort innan vi sa hejdå och löfte om att snart ses igen gavs.

Middag lagades och det blev något för mycket smak av vin i såsen så Mollie vägrade äta efter provsmakning, nja smaker är inte alltid lätt. Hon blev dock mätt i alla fall och det var ju skönt.
Hon skulle åter lägga sej själv och jag kan inget göra åt det. Jag får finna mej i den rådande situationen just nu.

Kvällen bestod sen åter av djupa samtal och jag finner sidor i mej själv som varit svåra att nå i mitt tidigare liv. Jag välkomna dom varmt, det är viktigt och otroligt intressant.
Även en nattlig mannekäng skedde. Det stundar bröllop och klädvalet (sko valet) är inte solklart just nu. Men min tro är att vi löser det, snart...

Hur svårt kan det va? :)


Jockarp.


söndag 13 augusti 2017

Slem...



22 kilometer på berget innan frukost det är livskvalité det ;) Jag var pigg och fräsch i kroppen, anledningen till det är förmodligen att jag inte pressar kroppen fullt ut just nu. Antal mil i veckan överskrider sällan 7 mil just nu.

Från berget till bruket, jag hade lite att styra med och ett nytt stort projekt med mycket folk i rörelse behöver ibland lite stöttning för att risker ska minimeras. Allt såg lugnt ut så det blev en behaglig och bra stund på jobbet.

En eftermiddag utomhus med min dotter, det var skönt. Vi plockade bär och det första plommonet på trädet smakades. Trädet är speciellt eftersom hon fick det av våra grannar när hon hade namngivning.
Björnbär och hallon plockades och det skulle klart kladdas lite med det, det är ju självklart i en liten tjejs liv.
Vi passade på att bjuda en lite ponny som går i hagen i trädgården på en ekologisk morot, myset var rädd om fingrarna, men hon vågade till slut.

Middagen för dagen bestod av porterstek och det är så sjukt gott, enkelt också vilket gör det hela ännu mer toppen. Vi åt som små hästar allihop.
Godisskålen ställdes fram och filmen rädda Willy sattes igång, Jag har lite svårigheter med filmer där det handlar om djur och barn så jag pluggade in hörlurarna, la mej på soffan och lyssnade på musik. Enkelt och skönt. Lättlevt.

Mollie gick och la sej i sängen och efter en stund kom hon upprusandes igen. Hon hade tappat ännu en tand, det är tufft för tandfèn dessa dagar.
Feén hade ingen slant inne så jag fick gå ut i bilen, barfota såklart. Inte det smartaste valet, jag spatserade rakt på en snigel, slemmigt värre. Klök.



Jockarp.

lördag 12 augusti 2017

Rätt fack...

Senaste ;)


Dagen bestod av arbete och mailkonversationer med TV4. Det är mycket på spisen nu och mer lär det bli. Alla är tillbaka från semestern och Sverige börja minsann fungera och leva upp igen. Allt stannar ju av under sommaren, den är en total avsaknaden av allt vad rutiner heter.

En ny telefon hämtades ut och det är lite småmeckigt med att få allt att funka som innan, i alla fall när man helt enkelt har tummen mitt i näven när det gäller teknik.
Jag mailbombade en snubbe på IT-avd så han hade mej på halsen under stora delar av fredagseftermiddagen. Men bra det blev det minsann. Nu kan jag åter både svara och ringa och lite där till.

En vända till Växjö för att hämta upp en fager kvinna, jag kände att jag saknat att köra bil. Funderar starkt på att bli taxichaffis. Sällskapet var för dagen inte så muntert men så är det ibland, solen skiner inte alltid, även om jag numera är specialist på att simulera just solsken en mulen dag ;)

Myset hämtades upp och eftersom att ingen ville umgås med mej så angrep jag vedhögen, där var jag en stund filosoferandes, tankarna samlas och läggs i rätt fack. Det gäller att har ordning.

Jag fortsatte att sortera och det gjordes i löparskorna, en mil en fredags kväll på mitt älskade berg. Mördabacken hej. Jag mötte en bybo och honom växlade jag några ord med. Jag älskar sommaren när folk är ute och rör på sej och man kan stanna till och samtala om stort och smått.
En fotbollsmatch var i full gång på byns plan, nostalgi på hög nivå. Det är en plats där jag hade många lyckliga timmar under min uppväxt, samlingsplatsen i byn liksom. Alla barn var där när deras föräldrar lirade boll. Jag log när jag hörde spelarnas gap och skrik, doften av gräs och linement. Minnen kickades igång fullt ut ;)

Hem kom jag och två fröknar satt och gottade i sej en varsin pizza när jag kom innanför dörren.
Festandet ser inga gränser i det Månsagårdskapalatset.

Mollie skulle somna själv så det blev ännu en kväll där jag gick bet om den trivsamma stunden. Men hon var nöjd och det känns ju bra.



Jockarp.


fredag 11 augusti 2017

Klänning och ekbord....

Nöjd....


Tröttheten håller ett stadigt tag om mej men jag lägger ett stort hopp inför helgen. Löpning, vila och mys med mina nära det är min prio det.
Att jag är inne på sluttampen på min dagtjänstgöring känns faktiskt väldigt bra.
Skiftgång och en arbetstid på 75 % känns precis lagom. Det gäller att passa på när möjlighet ges och Mollie är nummer ett.

Jag hade samtal gällande mysets skolstart och det är en del som ska styras upp innan jag är helt tillfreds med situationen, men jag har tron om att vi ska lösa det, på mitt sätt ;)

Jobbet flöt på väl och utstämplig skedde tidigast möjligt, jag var hemma i Jockarp lite efter tre och det var en glad liten tös jag mötte. En av kamphundarna hade namnsdag och det hade klart lilla fröken anammat och firat väldigt. ballonger och tårta. Så jobbar hon.

Vi drog hem och vi vilade lite i mysets säng, hon spelade spel och jag låg nära och lyssnade på henne när hon småpratade om vad som skedde. Super mysigt.
Middag lagades och efter uppröjning av det så startade projekt ekbord.
Det arbetet har legat ner ett litet tag, jag har inte haft varken tid eller lust men så plötsligt händer det.
Skruvdragare fram, musik i högtalarna och en chef som är tydlig i hur det färdiga resultatet ska se ut.
Svetten öste av mej, 25 grader inne, mätande, skruvande och på tok för mycket kläder. Dusch två var ett faktum.
Bordet blev klart och nu tar jag min hand ifrån det, nu ska det vaxas och det är en sak jag absolut inte ska lägga mej i. Just nu väntar jag bara tills söndagssteken ska intagas på bordet från vår egen skog. Det kommer bli en mäktig upplevelse det.

Från ekbord till långklänning. Det stundar bröllop och order lyder långklänning utan Convers. Ett Morr från mej men ibland får man helt enkelt rätta in sej i ledet, något mot min vilja dock. Klänningen blev fin men jag känner mej ändå inte helt ok, snubbelrisken är ett faktum och jag ogillar skarp att inte kunna röra mej helt fritt.

Kraschlandning i soffan efter en effektiv dag, en film baserad på en verklig händelse gjorde att ett par tårar föll från min kind. Känsligheten har ökat sen jag blev mor, det är en sak som är säker.



Jockarp.

torsdag 10 augusti 2017

Färskt....



Jag björnade på med en morgonlöptur i mördabacken, det var en underljuvlig morgon när jag väl kom upp och kom ut. 06.10 var jag klar med mitt pass och eftersom det var en morgon där graderna visade på 17 grader varmt och jag hade långärmat på mej, så var det hett. dålig timing gällande klädvalet minsann. Svetten öste vilket var helt rätt.

Jobb väntade och det gick fint. Det såg bra ut och det är viktigt, det är mycket människor i rörelse och mycket riskfyllda jobb och det under viss tidspress gör att riskerna ökar avsevärt. Men just nu är det kontrollerbart.

Jag hämtade upp mitt mys som fortfarande lever sommarlovs livet, (vilket hon är värd) Hon blev ovän med morfar gällande hur vida Doraspelet skulle spelas, jag var glad att jag kom just då och kunde bryta deras någon i mina ögon oviktiga fight :)

Vi drog hem och jag började angripa vedhögen, årets värmekälla behöver komma in för att ge bättre effekt. Jag slet på som ett djur och halva högen fick jag in innan jag svett och skitig som en gris gick in för lite socialt umgänge.
Jag möttes av två totalt osociala människor som satt i soffan och spelade spel. Morr jag gick ut igen, skottkärran och flåhackan sen gick jag ner på Vesan och började plocka potatis.
Gosse vad jag njöt, frisk luft, underbart väder och en utsikt som är svårslagen. Jag sög in allt det vackra och en tacksamhet ilade genom kroppen när jag tittade upp mot det Månsagårdskapalatset. Mitt vackra trygga hem.
Jag bärgade en spann potatis och funderade över hur sjukt färska potatis vi skulle äta till middag, från jord till tallrik på 45 minuter, det är färskt det minsann ;)

En dusch följde och ett infall över att plocka blommor sköljde över mej.
Jag drog upp på berget för att plocka vildkaprifol, dom doftade ingenting när jag plockade dom men jag vet vis av erfarenhet att under kvällen kommer dom lukta himmelskt. Vilket även skedde. Doften spred sej i hela huset och än en gång funderade jag tacksamt över den situation jag sitter i. Så Lättlevt.

Middagen bestod av kotletter och färska, färska potatisar. Vi åt glupskt allihop och Mollie bad om mer flera gånger.

Nattningen skedde, och det utan vuxet sällskap, jag känner mej utanför dom gångerna men jag vet att jag måste respektera hennes vilja, det är viktigt.



Jockarp.

onsdag 9 augusti 2017

Fantastiskt....

Hittade en bild på en liten tjej ;)


Stormåne betyder lite sömn och just nu är det helt klart en stor bristvara i mitt liv. Jag formligen hasar mej upp ur sängen och det är ovant, jag brukar hoppa upp full av energi och förväntan inför dagen.

Jobbet flöt i alla fall på väl och jag fick mycket gjort, mötena börjar att hopa sej nu igen och det känns verkligen som om man kommer från askan in i elden.

Mollie hade ännu en toppen dag med mormor, dom körde till sommarlandet i Tomelilla och karuseller hade åkts och badlandet hade testats. Hon hade ätit kioskmat och käkat glass, inga klagomål där alltså.

Jag drog hem från jobbet och angrep berget, jag har varit lite slapp på sista tiden, fokus på annat än träning, men nu är det annat ljud i skällan. Mitt tionde marathon närmar sej med stormsteg och nä man springer inte ett Marathon utan att träna.
17 km bankade jag till med och avslutade med mördabacken, det var en het upplevelse, det fanns inte en torr fläck på min kropp när jag kom hem.

Myset kom hem och efter en kalldusch på mej så körde vi in till stan för att veckohandla. Det var mycket människor vi kände så det tog sin lilla tid att ta sej genom butiken och vidare hem till byn.
Middag lagades och det var längesen jag stod vi spisen, jag kom på att jag saknat det.

21.00 och jag var helt slut, jag tackade för mej, pussade ett par tjejer god natt sen gick jag till kojs. Mollie var vaken och satt tryggt i famnen under täcket i soffan på en numera för henne väldigt viktig person. Jag hörde Pippi sången och jag log, jag slöt mina ögon, jag var fullständigt lugn och trygg men hela mitt liv just då, det var en underljuvlig känsla att känna en tisdagskväll ;)

Sömnen varade inte hela natten, närhet är viktig och ibland öser det bara över en helt och hållet. Denna natt var en sådan natt. Fysisk beröring och närhet, en enda stor massa av två kvinnokroppar, hud mot hud. Så viktigt, så hett, så totalt och så underbart. <3

Människan är fantastisk.




Jockarp.

tisdag 8 augusti 2017

Barnhänder.....



Att man legat i bingen långt upp på förmiddagen den senaste tiden satte minsann sina djupa spår. Jag var som ett vrak och det i kombo med att jag skulle leverera väldigt på min första arbetsdag gjorde mej massivt trött.
Jag hade förvisso ett mycket intressant jobb och en hel del att styra med men ja, jag var trött.
Det var roligt att komma tillbaka efter fem veckors ledighet och träffa alla goa människor, men utvilad var jag då rakt inte :)

Mollie är ledig från fritids på grund av att det är sammanslagning och den vill jag helst förskona henne från. Hon kamperar därför med mormor. Och det hade promenerats med hundarna och det hade ätits väldiga mängder med mat. Det är bra att hon bygger ;)
När jag anlände från jobbet kände jag redan när jag öppnade bildörren att lilla fröken stått i köket och rullat köttbullar. Enligt rapport hade hon gjort 15 stycken själv och alla hade hon ätit upp. Var finns platsen i magen på den tösen?

Jag fick ta tag i lite måsten. Tvätt från resan låg i ett berg, det hängdes tvätt på streck ute, streck inne och torktumlaren gick på högvarv. Lika bra att få det ur världen.
En friare och en aktivitet som passar mej bättre än att stå tjudrad vid tvättlinan är att klippa gräset, så det gjorde jag. Musik i öronen och tankar som virvlar fritt.
Jag log åt glädjen och hur underljuvligt det doftar med nyklippt gräs. Det är det stora i det lilla, det är sånt jag gillar med vardagen det.

Kvällen blev chill, mina sambosar spelade spel och jag låg bara och njöt av deras närvaro, jag behövde det stilla, jag behövde ro.
Nattning av lilla fröken fick jag äran att medverka på. Lycklig för det så klart och det var ett tag sen jag låg bredvid henne och bara lyssnade på hennes underbara små andetag.
Hon pillade mej lite i håret precis som hon gjorde när hon var liten och leendet växte sej gigantiskt på mina läppar när jag tänkte på vår gemensamma historia. Vad vi gått igenom myset och jag. Leendet blev än större när jag växlade tankar i mitt huvud från dåtid till nutid och in i framtid. Jag älskar att ta emot dom tankar som sveper förbi när jag ligger där och känner dom små barnhänderna i mitt hår.

Lycklig var ett ord som passade perfekt in i den stunden.

Utsikt från tvättlinan, Inga klagomål på de ;)


Jockarp.

måndag 7 augusti 2017

Semester....

Det är ok att vara rädd....


Bara man inte är det alltid :)

 
Det har varit händelserika veckor och jag kan omöjligt berätta allt som hänt, det hade blivit miloslånga texter :)
Vi drog iväg mot Kolmården och jag måste säga att det var en fantastisk park. Så mycket att uppleva och se.
Massa djur och massa karuseller. Min stora trut och min moral och min vilja att hålla mina ord gjorde att jag spände fast mej i Sveriges värsta berg och dalbana. Vis av erfarenhet känner jag just nu att jag i fortsättningen ska vara försiktig med vad jag lovar.
Mollie övervann även hon sina rädslor när vi åkte linbanan över alla djuren, hon var rädd men hon gjorde det. Vilket mod.


Mycket vatten...



Efter två dagar i parken med vänner körde vi vidare i Sverige, mot Norrland. 100 mil hemifrån möttes vi av en spegelblank sjö och underljuvliga enkla och jordnära människor.
Vi fiskade, åkte båt, var med om notdragning. Vi festivalade, vi spelade golf, badade nakna och jag sprang i underskön natur. Vi åt god mat till fina samtal. Det skrattades och tårar fälldes. Ja vi har levt det är ett som är säkert.

Efter en vecka drog vi söderöver igen mot huvudstaden. Vi checkade in hos en familj med fina människor. Barnen är supergoda vänner och vi vuxna trivs ypperligt i varandras sällskap.
En tur till Pride park för att hänga på schlagerkvällen. Det blev en blöt historia men det var ändå mysigt att känna lite på stämningen.

Vi hade lata dagar med mycket närhet och kärlek och även här bjöds det på goda och intressanta samtal om livet.

Nu väntar liiite jobb och en väldigt spännande höst.



Och mycket fisk  :)


Jockarp.