tisdag 31 december 2019

Födelsedag 43......




Fina gåvan.


Jag låg vaken en stund och filosoferade. Men när jag kände att Mollie vaknade sov jag räv.
Jag kikade lite med ena ögat för att se vad hon gjorde. Hon var sockersöt när hon fixade med morgonbestyren inför firandet.
Hon tog fram presenten som hon köp av jamaicanen och hon fixade med en frukttallrik till mej. När hon var redo drog hon av ja må du leva och så kröp hon upp till mej i sängen igen.

Efter firandet tog jag ett löppass på övre däck, 30 minuter sen var jag urless av varvbanan.
Hettan hade redan dragit igång så jag svettades hysteriskt. En kalldusch sen var vi redo för frukost.

FaceTime i all ära. Jag pratade med kvinnan som gjort mitt liv betydligt mycket bättre den sista tiden. Det var fantastiskt att se och höra henne, men samtidigt gjorde det rysligt ont. Saknaden sved ordentligt.
Men jag tar hellre den smärtan, och att sakna och saknas är ju bland det vackraste som finns.

Det väntade sol, bad och bus för myset och mej. Vi badade och det gjorde resten av skutan också, fullt med folk överallt alltså.
Vi behövde en paus från människorna och tog och lirade lite kort i en lugn vrå. Det var väldigt mysigt.

Middagen intogs på en resturang, vi satt och småpratade om hundar, skola och glass. Hon är fantastisk min dotter. Att lyssna och samtala med henne ger så mycket tillbaka.
Den 43:e födelsedagen blev utomordentligt bra.
Kvällen avslutades i en frysbox. Något var fel på vår AC på rummet så det var ruskigt kallt, jag avskyr att frysa så vi satte en mekaniker på jobbet bums.

Redo för middag...



Jockarp.

måndag 30 december 2019

Köpa röka?




Vi tog oss upp på övre däck, klockan var runt halv sex på morgonen. Vi började springa på promenadrundan. Jag hade för dagen sällskap av Mollie vilket var trevligt, men hon ville inte springa hela tiden, gång passade henne bättre.
Det var iallafall roligt att hon ville vara med mej under morgonrörelsen även om inte min träning blev så värst hård.

Vi piffade till oss lite och gick till frukosthaket, vi trodde dom öppnade halv sju men det var tydligen fel. Sju var tiden då maten serverades. Vi satte oss till bords och väntade, jag drack en kaffe och Mollie tog varm choklad.
Vi tittade på soluppgången, Mollie sa att hon såg en enhörning och jag håller med, nog var det allt en enhörning i soluppgången :)

Vid halv tio tuffade vi in och la till på en brygga på Jamaica.
Vi tog en buss till Jamaicas mest besökta plats, ett vattenfall som gick fint att klättra i. Det gjorde dock inte vi utan vi gick ner på stranden och badade i stället. Mysigt.
Vi tjittjattade med lite folk vilket var roligt och Mollie köpte en födelsedagspresent till mej av en Jamaicianier. Han doftade sött och nog visste väl jag vad det var.

Vi for vidare från fallet för att avnjuta en måltid.
Vi var hungriga så maten vältes ner. Utanför restaurangen stod en snubbe med rastaflätor och sålde nötter.
När vi smakat och bestämt oss för en påse frågade snubben mej om jag ville ha röka i min påse.
Det skulle alltså dröja 43 år och det skulle ske på Jamaica. Det var Första gången jag blev erbjuden olagliga berusningsmedel.
Jag tackade givetvis nej till rökat.
När jag berättade för en medresenär om vad som hänt så visade han sin påse. Där i låg en joint. Hoppsan sa jag.

Vi lämnade stället och återvände till vår skuta.
Vi badade lite men sen väntade tillpiffning, jag skulle avnjuta min sista middagsmåltid som 42-åring. Det var stort det :)




Jockarp.

söndag 29 december 2019

klippt.....

Inget land i sikte.


Ännu en tidig morgon, jag vaknade halv fem och fick roa mej i två timmar med att titta på min sovande dotter. Inget fel i det, hon var vacker där hon låg på tväre i sängen med kalufsen utbredd över stora delar av kudden.

När hon vaknat gick jag till gymmet. Jag avskyr inomhuslöpning på band men eftersom mina närmaste dagar kommer innebära buffé diet så vet jag av erfarenhet att rörelse är ett måste. Jag rasslade till med fem kilometers springning och svettandet var brutalt.

En snabb dusch sen var det dags för frukost, jag höll mej till Yoggi och frukt. Mollie valde bacon och en chokladmunk.

Vi lirade lite pingis innan vi slog oss ner i varsin solstol.
Mollie testade båtens vattenrutchkana och där träffade hon på ett par andra svenska tjejer. Roligt för henne.

Eftermiddag och vi hade beställt klippning till Mollie. Men innan dess skulle håret tvättas och kammas ut. En syssla vi båda två avskyr.
Men med en halv flaska balsam lyckades jag få bort dom värsta tjorvorna.
Väl på salongen berättade Mollie för frisören att hon ville klippa en rejäl bit. Tjoff tjoff så var stora delar av håret borta på min dotter, jag var rädd att hon inte skulle bli nöjd med resultatet. Men jag hade väldigt fel. Hon var överlycklig och kunde knappt sluta spegla sej under kvällen :)

En bra dag till sjöss.


Innan klippningen :)

Jockarp.

lördag 28 december 2019

Miami.....






Vi vaknade givetvis upp väldigt tidigt, tidsomställning hej.
En promenad för att få tag på lite kaffe till mej och lite mat till Mollie. Hon behövde det verkligen efter den tuffa resdagen.
Vi var ute i den ljumma morgonen en timme innan vi begav oss in på hotellet igen. Lite mer vila sen var vi redo för dagen.

En promenad i sanden på stranden. Miami Beach är verkligen stor. Mollie busade i strandkanten, hon tjöt av glädje när vågorna skvätte ner hennes små byxor.
Jag höll mej på avstånd jag :)
Vi köpte en boll som vi hade roligt med, vi kastade gris på en volleyboll bana. Det var massor av folk som kom förbi, lite annat än den tidiga morgonen när det var i det närmste helt folktomt.

Vi lämnade beachen vid 14:00 och tog en taxi till hamnen där lyxkryssarna låg på rad, den ena större än den andra. Och det var den andra vi skulle åka med.
Incheckningen gick väldigt smärtfritt. Lätt som en plätt vilket var skönt.
Vi välte i oss lite av buffén sen gick vi på upptäcksfärd. Spännande.
Vi hittade ett pingisbord som vi slog några slag på.

Vi missade information om en utrymningsövning, när alla andra resenärer så duktigt varit och hämtat sina flytvästar stod jag och Mollie helt utan.
Det gjorde inte så mycket och övade gjorde vi.

Vi tog ett bad i bubbelpoolen, behovet var stort för Mollie att få kyla ner sej så hon tog ett dopp i den ”kalla” poolen. Det gjorde inte jag.

Efter badet snyggade vi till oss och gick till bords.
Tre rätter slank ner enkelt vilket var bra, nu var vi mätta och väldigt sömniga. Vi tog en sväng runt på båten med sen väntade minsann sängen. Helt slut.



Jockarp.



fredag 27 december 2019

Lång resa.....





Det bar iväg i arla morgon för att komma med tåget mot Kastrup. Det började obra bums då automaten med biljetterna tog mina slantar men lät bli att skicka ut biljetten. Jag fick prata med konduktören som visade sej vara ett rekorderligt fruntimmer och förstod problemet.

Framme på kastrup gick det smidigt. Från Köpenhamn till London för ett kort stopp. Över Atlanten nästa, ner i Boston vilket inte var planen från början. Men flygbolagen gör som dom vill dom :)

Mollie började bli hängig och mådde illa. Tidig morgon, mycket vakentid och dåligt med föda var nog kombon som fick henne att krokna.

Strul på Bostons flygplats gjorde inte saken bättre precis. Vi passerade säkerhetskontrollen men tydligen var vi på fel terminal. Där ser man hur dålig koll jag har ( och personalen på flygplatsen)
Ut igen och in i en buss och vidare till rätt terminal. Mollie hann med pizza innan hon somnade i väntsalen på gate B6

Från Boston mot Miami och vårt sista stopp för dagen.
Mollie sov, vaknade och spydde sen somnade hon igen. Hon var helt färdig efter dagen och natten.
En taxi från flygplatsen till hotellet och vi brakade i säng bums efter tandborstningen.
En jobbig men ändå fin dag.



Jockarp.

torsdag 26 december 2019

Julen.....

Förr.


Julen är över och förbi för detta året. Den blev annorlunda och väldigt bra. Det bjöds på ljusstöpning, uppesittarkväll och thaimat.
Gröten sattes som vanligt ut i stallet under lillejulen, tomten skulle ha sitt.
Jag hade morgonpasset i vedsvängen under julaftonen, det avslutades innan Kalle vilket var skönt.

Men jag missade när min dotter gick ut i stallet och fann gröten uppäten. Jag missade när hon klättrade upp på stegen som leder upp till loftet. Jag missade när hon upptäckte den sovande tomten. Jag missade klappen och kramen.

När jag kom hem var jag väntad av den fantastiska kvinna som numera finns vid min sida.
Vi lastade in alla pinalerna och tog bilen dom 200 meterna upp till undantaget. Julfirandet kunde starta.
Nötter knäcktes till Kalle, jag hade min dotter i famnen och min flickväns hand i min.
Mina föräldrar och en liten kamphund var andra juveler som skulle förgylla min eftermiddag. Jag var så otroligt lycklig och jag kände mej så tacksam över all vackerheten som fanns i rummet.

Kalle, julklappar, mat och julklappspel. Lite i lådan sådär :) men en bra låda.
Det blev kväll och vi tackade för oss och begav oss hem.
Massor av närhet och värme avslutade min julafton. En fantastisk dag alltså.

Nu har jag lämnat byn, mitt hem och min tjej. Men bara för ett tag.
Myset och jag är på väg.....



Nu.


Jockarp.

måndag 23 december 2019

Vilda forsar....






Skolavsluting och ännu en termin kan bockas av, en skön känsla. Jag hämtade upp Mollie i skolan och vi drog iväg bums. Inom Kristianstad en sväng sen vidare mot Göteborg.

Väl på plats tog vi en genväg och gick på restaurang, det var skönt att få maten lagad och serverad och gott var det med.
Thaiköket levererar minsann alltid.

Vi körde ett par matcher badminton, vissa matcher roligare än andra. Mollie testade och hon tyckte det verkade skoj. Jag hoppas nu att det ska finnas sug för att kanske ta sej ann sporten och vilja börja träna. Helt övertygad är jag inte, vi har testat en rad olika idrotter men ingen har fallit lilla fröken riktigt i smaken. Vi får se vad det nya året kommer att bjuda på.

Tre fyra timmar i badhuset rev vi av innan det var lördagskväll och maten skulle lagas. Det var mysiga timmar i badet. Jag bubblade mest eller höll mej i de varmare alternativen. Dom andra två simmade i den stora bassängen, Mollie hade utvecklats en hel del sen jag såg henne simma längder sista. Imponerande.
Innan vi körde hem för att laga den brutalt goda middagen i form av Vietnamesiska vårullar så körde vi inom Kvarnby i Mölndal. Stället imponerade stort på mej. Forsen var vild och det var höga vattennivåer vilket gjorde att vattnet forsade vilt fram genom husen. Så coolt att se vattnet krafter på så nära håll. Ljudet var öronbedövande. Så mäktigt.
Intill forsen fanns ett museum som jag gärna skulle lagt lite mer tid i. Det var en del av mina minnen, min historia som fanns där. Men för dagen fanns det inte tid och utrymmer för mer nergrottning i det som varit

Vi hann även med lite shopping på vår helg i götet. Det var en del folk att glo på, ingen snack om den saken. Julstressen var ett faktum. Hua.
Nu hemma för arbete och julfirande ;)
God jul.....




Jockarp.

fredag 20 december 2019

Julstädning.....




Det där med att njuta och ligga kvar i sängen på mornarna det är historia när man har barn, i alla fall när man har Ett barn som Mollie.
Klockan sex skrek hon på mej och ville att jag skulle komma in till henne. Jag formligen hasade mej upp och lämnade min säng för att parkera mej under hennes täcke. Fem minuter fick jag sen skulle hon upp. Gaaa jag var så trött.

Jag körde henne till skolan och sen for jag hem och tog en tur på berget. Jag tog på mej min viktväst så att jag skulle kunna hålla längden på rundan nere, jag hade dåligt med tid men springa ville jag.
Berget var grått, molnen var i knähöjd på mej och vattnet forsade i bäckarna. Det är en mild december vi har.

Jag hade lovat min gamla mamma att hjälpa henne att julstäda, tja förvisso är hon inte så värst gammal men hon avskyr verkligen att städa. Det blir tydligen en aning roligare när jag är med ;)
Vi spenderade tre timmar ihop, vi städade inte hela tiden, två kaffepauser hann vid med, sånt är viktigt.

Klockan två tog jag kamphunden och körde till skolan för att hämta upp myset och en kompis för att ge dom eskort till det Månsagårdska palatset.
Tjejerna hade några roliga timmar och jag pysslade med saker som jag för stunden såg som måsten, bland annat att vika tvätt.

Jag lagade en god middag och Mollie gav mej riktiga höjdarpoäng. Bra där.
Kvällen spenderade vi tillsammans med den lille Norfolkkillen i soffan, han behöver lite extra kärlek och mys nu när hans storebror är i hundhimlen.

Nu vidare mot västkusten och en väldigt fin tjej.



Jockarp.

torsdag 19 december 2019

En glädjens dag....





Myset åkte till skolan och jag skulle ut på berget. Jag hade planerat ett långpass men jag blev en aning sen ut och fick omgruppera mej en aning. Två mil fick räcka för dagen och det var nog bra det. Jag var en aning stel i kroppen efter badmintonmatchen. Det stramade i rumpan och höger sidan var stel. Efter ett par kilometer lättade det och efter ett par grymma uppförsbackar kände jag åter löpglädjen och styrkan i kroppen, en skön känsla.

En snabb dusch, lite mat i magen sen skulle myset hämtas upp i plugget.
Hon var pigg och glad och hon hade bråttom med att komma iväg.
Två timmars körning till Vetlanda. Vi välkomnades in i huset av åldermannen Walter som var tio år. Walter var Morfar till dom små stjärnorna vi skulle hälsa på.
Mormor skulle köpa ny hund, en Norfolkterrierflicka.

Mollie hoppade in i hagen där dom fem valparna befann sej och bums kom det fram en lite fröken med grönt halsband till henne, det kändes som om hon valde Mollie.
Hon satt i hagen en timme och hade ingen lust alls att gå därifrån, men det bjöds på fika och valparna behövde vila en sund.
När Mollie vält i sej bullen och druckit ett glas vatten så gick hon in i valphagen igen. En sån glädje det var att se henne glad igen. Hon var lyckligast i världen där hon satt i skräddarställningen och lät valparna krypa upp i hennes famn.
Hon var rädd om dom, försiktigt tog hon med van hand upp en liten valp och snusande henne på ryggen.
Jag bara log åt alltihop.

Vi tackade för besöket och körde söderut igen, inom Växjö för en bit mat.
Med munnen full av mat fick vi den enda  pausen under resan hem. Annars pratades det oavbrutet  om dom små noffetjejerna ;)



En mycket fin dag. Glädje.

Jockarp.

onsdag 18 december 2019

Felix.....



En av södra Sveriges längsta åar rann precis utan för mitt hotellfönster, jag roade mej för en sekund att titta på flödet och strömmen. Nissans Vattnet var nära mej och på något sätt blir hela staden vackrare. Jag log där i fönstret.
Jag känner armarna som omfamnar mej och en annan människas kropp som trycker sej mot min rygg. En fantastisk känsla, de spontana, att vilja vara nära. Jag log och njöt av beröringen.
Ett ord passerade mitt huvud. Lycka. Jag fångade det och smakade på det en aning. Lycka. Ett vackert ord med en vacker innebörd och jag var lycklig.

Mollie skulle komma hem halv två och jag ville vara hemma när hon kom hem. Så halv tolv pussades vi hej då sen började färden hem.
Jag kom hem en kvart före henne vilket var perfekt, jag hann in och hämta en chokladask som Mollie skulle ge till taxichaffisen i God jul gåva.
Morgontaxin hade redan fått sin present så nu var det dags för hemfärdschauffören att få sin ;)
Vi önskade varandra god jul och det verkade som om gesten från Mollie uppskattades.

Hon slängde in sina skolgrejer sen drog vi upp på berget. Mormor och morfars gran skulle fällas. Mollie skulle välja och det är även hon som styr upp själva pyntandet, det är sen gammalt det.

Kvällen blev en lugn tillställning, Mollie hade gjort ett tre i rad spel i slöjden så vi spelade några matcher. Vi tog även några vändor skipbo innan sänggång.

Nattningen blev ömsom sorglig ömsom skrattfnattig. Hon blev lite ledsen över Sigge och vi pratade en stund om det. Vi gick över att börja samtala om namn. Om att det inte är säkert att man kommer döpa sin lilla hund till de speciella namn man valt, det kan nämligen vara så att man inte tycker att det namnet man valt passar till just den hunden.
Jag berättade då att jag tänkte kallat Mollie för Felix men när hon kom ut tyckte jag att Mollie var ett mer passligt namn. Vi flinade åt historien så tårarna rann.
Hon somnade tryggt i min famn om än en aning sent.



Jockarp.

tisdag 17 december 2019

Match....



Myset lämnades vid taxin och jag begav mej mot Ljungby. Jag hade ett uppdrag med att vara delaktig i en leveranskontroll av en maskin.
Mötet och kontrollen gick bra vilket var glädjande.
Jag fortsatte väster ut mot Halmstad och där checkade jag in på ett hotell, jag hade en planerad dejt med min tjej.
Vi möttes upp och tog en snabb fika sen vidare mot en idrottshall.

En sport jag alltid varit svag för men som jag under de senaste 20-25 åren inte utövat. Badminton och det var dags för match.
Det som stod på spel var en middag. Hej hopp en trerätters och jag var måttligt road över att behöva stå för den notan.
Men jag var ringrostig och det är kanske inte så konstigt.
Jag fick däng så det smällde om det men jag vet att jag har det i mej så med lite mer matchträning så kommer jag kunna bli rysligt bra igen.

Hem till hotellet för att fräscha till oss en aning, hunden skulle rastas och restaurang skulle väljas. Fullt upp alltså ;)
Restaurangvalet gick enkelt. Asian Bank office. Ett makalöst fint ställe med galet fin mat. Vi slog till med tre rätter som vi delade. Nya rätter för mej vilket gjorde det extra spännande.
Att sitta på en restaurang med en böna man är kär i utan att behöva tänka på något annat än just bara det som sker för stunden var galet lyxigt. Och ovant.
Jag njöt av stunden och av att bli uppassad av den väldigt trevliga serviceinriktade personalen. Ett kanonställe med kanon mat och en formidabelt trevlig bordsdam.
Notan ja. Mm förloraren i badminton matchen fick vackert lufta lädret en aning och för denna gången var det då jag ;)



Jockarp.

måndag 16 december 2019

Julkolor....

Grisbil.....



Efter fyra nätter i vedsvängen brukar vissa sömnstörningar ske, men jag lyckades somna halv tio på kvällen och sova ostört i nästan åtta timmar. Halv sex gick jag upp och drog i gång kaffekokaren och vidare ner i källaren för att sätta fyr i pannan. Jag var minsann pigg och det var en go känsla.
Kaffekoppen på bordet och julklapparna åkte fram. Mollie är en målsökande missil på saker som ska vara hemliga för henne så jag vågade helt enkelt inte ha julklapparna oinslagna längre.

Hon vaknade men då var jag sen lång tid tillbaka klar med paketinslaget. Hon klädde sej och jag gjorde mej redo för ett välbehövligt löppass på berget.
Jag brottade enkelt ner 21 km, jag tränar sparsamt just nu men är noga med att få in ett och annat långpass. Jag vet att det gör mej gott.
Hem och en kaffe till sen drog jag igång med att tanka kärran och vidare sanerade jag den. Den såg förskräcklig ut på både insidan och utsidan.

När allt var klart körde vi till Kristianstad en sväng. Mollie behövde handla till det kommande julklappspelet. Jag fick inte vara med henne i affärerna så vi bestämde träff. Hon är stor nu och det är bra att vi tar små steg som vi båda är okej med.

Hem igen och det var ett förfärligt busväder ute, det blåste hårt och det regnade från alla tänkbara håll. Full fart i pannan och temperaturen inomhus var över 24 grader. Jag blev väldigt sömning ;)
Men middag skulle lagas och mitt i det stöket ville Mollie göra julkolor, så julkolor blev det.

Vid nattningen hade Mollie förhör med mej på gångertabellen, det gick sådär, hon vet att jag är kass på matte och det gör det hela betydligt roligare enligt henne ;)



Jockarp.

söndag 15 december 2019

Sov gott....



När livet är sorgligt är det bra om man ändå lite ibland kan skratta och känna lycka. Mollie är bra på det. Jag vet att hon är ledsen och sörjer. Varje kväll ställer hon sej vid graven och säger:
- God natt Sigge, sov så gott.
Sen vänder hon sej mot mej och tårarna rinner.
Sen möter hon Lasse, den andra lilla kamphunden i dörren och då vänder det. Då är det glädje, pussar och kramar. Jag är glad över att hon är glad men jag tror att jag är ännu gladare över att hon är ledsen ibland. Det känns liksom sunt på något sätt.

Vi har fokuserat på att vara tillsammans och göra saker vi tycker om. Vi tog med oss en kompis till Mollie och körde till badhuset. Där plumsades det ett par timmar, jag gick mest mellan bubbelbadet och bastun men lite uppskattade lek med tjejerna blev det. Varma chips efter badet, det hör tydligen till ;)

Mollie har haft luciatåg i skolan och det gick fint. Dom var verkligen superduktiga. På kvällen körde vi över berget för att delta i luciafirandet i kyrkan. Vi tände ett varsitt ljus för Sigge i kyrkan och det kändes fint för oss båda.

Vi fick möjligheten att gå på smygpremiären på den nya Frost filmen. Vi tog med oss en väninna till myset. Bilfärden blev mysig när jag satt och samtalade med kompisen om hästar och ridning. Roligt att ta del av Mollies kompisars liv.
Filmen var bra och jag var väldigt tacksam över att den inte var sorglig. Jag orkade liksom inte lipa mer.

Vi har spenderat stunder i soffan tillsammans och väldigt nära. Jag tror att hon behövt extra mycket närhet just nu och det är något jag uppskattar väldigt att ge.



Jockarp.


torsdag 12 december 2019

Den kärleken....









Han har varit hennes vapendragare, hennes ständiga följeslagare. Han har alltid funnits i hennes nioåriga liv.
Sigge, den lilla hunden med det stora hjärtat.

Han har varit med och nattat henne när hon var liten och inte kunde somna. Han har väckt henne på morgonen med bus som fått henne att skratta rakt ut. Hon har kramat och pussat på honom och han har njutit av att vara vid hennes sida.
Han har ställt sej mellan stora Berner sennerhundar i tron om att han behövt försvara henne. Hon har sett till att han alltid blivit uppvaktad som den kung av Månsagården han var. både vid jul och på sin födelsedag har hon överöst honom med leksaker. Han har varit viktigast.
Den lilla hunden med det stora hjärtat.
Nu finns han inte mer. Igår fick han somna in efter tolv fina år.

Jag hämtade upp myset i skolan och tog med henne hem. Jag berättade att Sigge varit trött och nu somnat in. Vi grät båda två och vi kramades.
Mollie gjorde ett hjärta i papper och skrev hans namn, en burk med små hundgodisar skulle följa med honom på den sista färden.
Hon klappade, kramade och pussade honom, tårarna rann och hon var så ledsen. Jag slet med smärtan över min dotters sorg.

Vi hade en lugn stund vid hans sida innan det var dags att begrava honom med ansikte liggandes ner mot gården. Han skulle ha koll på oss, det kändes bra.
Vi la ner honom försiktig med några små mjukisdjur, hjärta som Mollie gjort och hans godis. Mollie täckte hans kropp med gyllengul mjuk halm. Sen skulle jorden på. Jag föreslog att morfar skulle göra det men Mollie ville göra det själv. Jag var lättad över att hon hjälpte till och jag hoppas hon kommer minnas det som något fint.
Vi tände ett ljus i en lyckta som vi ställde bredvid honom.
Han har det bra nu och jag sa till Mollie att han må vara borta från jordelivet men han kommer alltid att finnas med oss, här inne sa jag; sen klappade jag henne över hjärtat.

Porten till hundhimmlen måste stått helt öppen och välkomnat honom in. Nån annan möjlighet finns inte. Han var den lilla hunden med det stora hjärtat.
Sigge du är bäst.....





Jockarp.

onsdag 11 december 2019

Rädd....



Förmiddag på berget....


Sigge hade haft en tung natt och den informationen mötte mej vid morgonkaffet.
Dagen blev med det tung, han fick en tur ner till havet och han var just då väldigt pigg.
Men han ska inte lida, det är inte rättvist.

Jag lämnade myset i skolan och begav mej ut på berget. Jag var tung i sinnet, ledsen och jag grät. Tårarna rann för Sigge men kanske främst över Mollies sorg. Jag har inte en aning om hur hon kommer reagera när timmen är slagen. Jag är rädd.

Himlen var klar, solen sken, en minus och helt vindstilla. Jag hade tårar på kinderna och dom sved i kylan men jag var ändå så väldigt tacksam över livet.
Jag befann mej i den fantastiska bubblan som löpningen ger. Perspektiv sattes på saker och det benades liksom ut.
Frisk luft i lungorna och hjärtat som slog. Jag log, vände mitt huvud mot solen och sprang starkt upp och ner på grusade vägar.
22 km höll jag på att ömsom fälla tårar ömsom le av lycka.

Hem och lite mat innanför västen, sen var det arbete med veden. Jag jobbar på stenhårt just nu för att allt ska vara förberett, min lediga tid är än mer viktig dom dagarna jag är tillsammans med fröken särbo. Jag vill inte hålla på att jobba när vi ses, då vill jag vara närvarande och nära.

Mollie kom hem från plugget och med sej hade hon en väninnan, dom klarade sej själva en stund till jag ansåg att arbetet skulle avslutas för dagen.
Middag lagades och när det var uppätet drog vi igång med läxan. Det stundar tydligen prov. Jag hade andra göromål men jag lämnade dom åt sidan, jag var nyfiken på vad Mollie skulle göra.
Hon hade fått tips av fröknarna hur man skulle kunna lära sej saker på ett enkelt sätt.
Så vi började tejpa ihop papper som hon sen skrev stödord i en punktlista gällande järnålder, bronsåldern och stenåldern. Intressant även för mej ;)
Dessa sattes sen upp på garderoben och är nu tänkt att hon ska läsa på.



Jockarp.

tisdag 10 december 2019

Snäll.....

Mot plugget.....


Snällhet underskattas ofta och får inte sällan en messtämpel på sej. De ses helt enkelt inte som den fina komplimang det faktiskt är.
Jag har träffat en väldigt snäll människa och det är jag glad för.
Hon har lätt till skratt, hon är busig, påhittig.
Jag tror inte att jag haft ett roligare förhållande än det jag är i just nu. Det är lättsamt.
Hon tycker om min närhet, vilket innebär fysisk beröring vilket är väldigt viktigt för mej.
Hon gillar att laga mat, jag får smaka och uppleva nya maträtter och jag älskar det. Hon är flörtig, jag känner mej sedd i hennes närhet.
Hon har bra morgonhumör vilket jag uppskattar enormt. Att möta ett leende när man säger god morgon, kan få mej att må bra hela dagen.
Hon är aktiv, hon är öppen, ärlig och så är hon då även väldigt snäll mot mej och Mollie.
Denna människa har jag fått möjligheten att lära känna och inleda en relation med. Jag vet att det är en väldigt speciell relation men jag vet också att vi aldrig kommer att bo under samma tak. På ett sätt är det en sorg, på ett annat en befrielse.

Jag lämnade Mollie i skolan sen for jag hem och kokte kaffe. Jag kröp ner i sängen igen och där låg vi och filosoferade och drack vårt morgonkaffe. Den kaffestunden var fantastisk och den varade till lunch då jag skuttade upp och gjorde scones.

Tiden går fort och tyvärr var det åter dags att säga hejdå. Hon skulle lämna öst för att ta sej till väst.
Jag behövde en distraktion för att döva saknaden. I brallorna och ut i vedhögen. Jag slet som ett djur och var galet trött i kroppen efter några timmars jobba.
Mollie kom hem med taxin och vi tog fyrhjulingen och kamphunden med oss upp på berget för att fälla årets gran. Vi fattade det myndiga beslutet att det skulle bli en liten gran som skulle resas i mysets rum.
Jul ska nämligen inte firas så våldsamt i år (heller) i vår familj.

Jag städade hela huset och Mollie röjde på sitt rum efter sitt kalas. När det var rent och snyggt hämtades granen in och den pyntades bums.

Lite småsliten efter dagen parkerade jag ändan i soffan och där satt jag en stund och attackvilade mej ;)


På berget...

Jockarp.

måndag 9 december 2019

Kalasande....



En makalöst bra helg.
Det har julbakats med vänner, det är såna där återkommande mysiga traditioner. Barnen är med en stund men sen tar oftast vi vuxna över, vilket är helt okej.

Födelsedagsfest för mitt nio-åriga mys gick av stapeln under fredagskvällen. På menyn stod det taco och som efterrätt bjöds det på glass. Det var en kul upplevelse att få vara med kidsen på festen, den innehöll bland annat ett antal bröllop. Bröllopsbukett, ringar, präst och musik som Mollie stod för med sin Cello. Barnen gifte sej hejvilt. Någon gifte sej två gånger och det var killar som gifte sej med tjejer och det var tjejer som gifte sej med tjejer, en salig blandning ;)
Bröllopsklockorna slutade ringa runt 21 och det var sänggång bums.

Arbete i vedsvängen, ett 12 h pass revs av och hem kom jag på kvällen till dukat bord. Jag blir en aning bortskämd av den nya kvinnan som finns i mitt liv. Vietnamesiska vårrullar serverades och jag kunde inte sluta äta. Så vansinnigt gott.

Söndagsmorgon och jag möttes av två stora baljor med kött från grisen. Kaffet intogs sen var det bara att börja hugga i och parkera köttet i påsar för vidare färd in i frysboxen. Det var mysigt att tassa runt i köket tillsammans, småpratandes, pussandes och faktiskt samtidigt få saker gjorda. En mycket bra kombination alltså.
Vi lät en stor stek ligga kvar framme, den var tänkt för kvällens middag.

När allt var klart tog vi en behövlig friskt och skön hundpromenad. Mycket regn har fallit och det var lerigt och blött på vår väg. Mollie gick ner sej i leran med sina vita fina vinterstövlar. Jag flinade och skojade med henne om att jag tyckte att det var ett mycket smart val att välja vita stövlar till skogspromenaden ;)

Vi hämtade upp en kompis till myset och tjejerna lekte tills in på kvällen. Middagen intogs sen blev det lite soffmys innan det var läggdags för lilla fröken Vilhelmsson. Skoldagen närmade sej.

Vin, kaffe och samtal ett par timmar innan det även var dags för oss äldre att gå och knyta oss.
Bra dagar radas upp och det är bra det.



Jockarp.