Vårfint.....

Jag hann mysa lite med denna lilla tjejen med ;)

Jag brummade in 15 kilometer till i löparskorna. Det är svårt att lägga i bromsen när vårvädret bjuder upp till dans.
Jag sprang i skogen och jag sprang förbi åkrarna där doften av grisskit och nyvänd jord fick mej att tänka på min barndomsvårar. Det är något visst när allting börjar om. Jag hoppas verkligen att jag får möjligheten att uppleva fler vårar i mitt liv.

Jag hade fönsterputsare på besök. Palatset är från 1830 och fönsterna är inte purunga dom heller. Detta medför vissa komplikationer om man är lite klen som jag. Fönsterna är svåra att öppna och ännu värre att stänga, därför köper jag in den tjänsten. Jag är tacksam att firman tar sej på uppdraget.
Glaset i fönsterna är gammalt vilket gör att det blir är ett speciellt mönster i dom, detta ses bara när dom är nyputsade men det är så fantastiskt vackert. Jag blir lycklig i hela kroppen när jag tittar ut just nu ;)

Eftermiddagen betydde kneg i vedsvängen. Det var en tuff första halva av passet. Mycket ved.
Jag fick rapport från mitt mys att hon var i Pulken och tittade på Tranorna som under kvällen gick ner för landning runt dukat bord på fälten. Hon hade även sett storkar på platsen. Jag kände genast ett sug till att åka dit. Men det får bli en annan dag det.

När jag kom hem på kvällen sov min dotter som en lite griskulting under värmelampan. Hon hade haft en aktiv dag med mormor och morfar.
Jag fixade till fönsterkarmarna efter putsarna innan jag hoppade i lopplådan för att samtala lite med fröken särbo innan jag själv släckte lampan och somnade som en lite gris.

Jockarp.

Kungsleden hejdå.....

Ännu en fin morgon som givetvis bestod av en löptur efter att Mollie lämnats i plugget. Tanken var 15 km men jag var seg i kroppen efter att jag brottat ner 27 km dagen innan.
Jag valde en kortare tur på en mil. Och det var njutbart när väl kroppen hostat igång.

Jag tog en snabb kopp kaffe och bytte kläder sen körde jag över berget till min vän. En behaglig barnvagnspromenad bjöds det på. Grusade vägar under hjulen, samtal om livet och om Corona viruset. Detta ständiga samtalsämne i nutid.

Jag mötte upp myset när taxin kom. Hon var lite seg så hon fick chilla i lite stund i soffan. Jag packade väskan med varm choklad och korv, sen drog vi iväg.
Vi hämtade mormor och morfar och dom båda kamphundarna sen körde vi till Boön. Vi tog varvet runt ön sen parkerade vi oss i kvällsolen och där satt vi.
Vi eldade pinnar tills det var redo att börja grilla. Så galet gott. Korv är helt klart underskattat.

Det luktade eld i hela bilen när vi åkte hem, så en liten sanering fick ske. Soffan intogs av unga fröken Vilhelmsson och där satt hon. Läxan lästes och Pokémon startades upp på Tv.

Jag poppade lite popcorn och det mottogs med jubel. Du är världens bästa mamma tjöt hon när jag kom med skålen ;)
Du är världens bästa unge så varsågod sa jag och drog av ett leende mot henne.

Jag läste på STF hemsida att de 44 fjällstugor som sköts av STF kommer att stängas. Hejdå Kungsleden.
Ja jag blev faktiskt ledsen över det. Men visst säkerheten framför allt. Vi får helt enkelt starta vår vandring ett år senare än planerat verkar det som.
Så den kommande sommaren får vi fortsätta med våra dagsturer och får vi röra oss fritt i Sverige så blir det nog en tur norr ut till något fjäll i alla fall.

Jockarp.

Spring i benen....

Mollie lämnades i skolan och jag hoppade in mina springkläder och begav mej ut på berget.
Våren fortsätter och bjuda på kyligt men soligt väder dag efter dag. Jag drog in 15 nya kilometer och kroppen kändes fräsch.

Hem och jag slängde på en stor stek på spisen. Mollie kom hem från plugget och jag föreslog utomhusaktiviteter. Medans steken pluttrade på så körde vi upp till sjön på berget och där avnjöts det kanelbullar och kaffe. Herregud så mysigt.

Efter tre timmar på spisen var maten klar och Mollie gav mej 18/20 poäng för middagen. Hon åt glatt.

Tisdag och det betyder scoutdag. Myset var redo. Vi hämtade upp en kompis på vägen och jag lämnade tjejerna på kåren sen drog jag iväg.
Det var en fantastiskt fin kväll och jag luftade löpskorna på ytterligare en tur. Att springa i doften av vår och se solen färga himlen röd innan den försvinner ner i väst är galet fint. Jag log åt hur lyckligt lottad jag är. 13 km till, bra leverans för dagen.

När vi vände hemåt mot byn var det mörkt, tjejerna var kalla efter utomhusscoutningen. En snabb dusch för mej sen parkerade vi oss i soffan med en smoothies gjord av kokos.
Ett avsnitt Pokémon innan nattningen sen slog vi läger.

Jag var sliten efter dagen så jag slog dit omgående, jag vaknade av att någon snarkade. Det var jag ;)
Sängbyte skedde och där somnade jag bums igen. Skönt.

Jockarp.

Kennet....

Dessa mornar....

En löptur efter för lite sömn efter nattjänst. Det piggade onekligen upp. Berget var fint, kyligt men solen lyste på hela min tur, vattnet polar för fullt i bäckarna och fjärilarna lekte i solen. Tussilago i vägkanten lyste gul och vitsipporna samlar kraft i små öar inne i backen. Naturen vilar inte och inte jag heller ;) 15 kilometer blev det och jag var rysligt pigg när jag kom hem.

En kopp kaffe vältes ner bums i söderläge, det fanns inte mycket som plågade mej just då. Ja det skulle vara längtan efter bönan som jag levt sambolivet med den senaste tiden då. Men den där längtan måste jag hanterar annars kommer det slutligen att äta upp mej. Så just dom känslorna tryckte jag bort och njöt av livet.

Mollie kom hem och vi tog tag i städningen, hon hjälpte mej med dammsugaren. Jag älskar när hon kommer och vill vara med. Hon fortsatte på samma bana, hon skulle laga middagen för dagen.
Jag flinade och frågade vad som stod på menyn. Korv och makaroner. Mums, helt klart en favorit.
Hon skar korven och slängde smör i pannan, korven i. Hon fortsatte med att koka vatten, makaronerna i och korven vändes. Hon dukade, sen var det klart. Full rulle alltså.
Efter maten fixade hon med disken, så den slapp jag undan för dagen. Lyxigt värre.

Ja nu så är han då äntligen född vår nya familjemedlem. Kennet den nya stjärnan som kommer flytta in till oss i halva Maj. Vår familj kommer förändras och det känns fint, vi är redo för lillen både Mollie och jag. Jag tror nästan att jag längtar mer än Mollie just nu.

Kennet....

Jockarp.

Virusfritt.....

Nä vi har inte varit sjuka i Coronaviruset (än) vi har inte heller varit i karantän men vi har varit väldigt lediga. Och i rådande tider har det betytt mycket aktiviteter utomhus och på lite ödsliga platser.
Det lite sparsamma skrivandet här på sistone beror alltså inte på något virus utan helt enkelt för att jag prioriterat annat. Jag har även provat på sambolivet med fröken särbo ett tag. Vilket var trevligt.

Vi har promenerat, sprungit, spelat badminton. Vi har parkerat oss vid sjön med en kniv i näven och en lämplig bit träd. Det har täljts ringar, skedar och knivar. Mollie har gjort grillpinnar på löpande band och ja, vi har grillat väldigt mycket. Pinnbröd som ja inte grillat sen jag var liten snurrades på pinnen och grillades över öppen eld. Nostalgi.
Vi har tagit promenader vid havet, vi har varit vid Boön och hoppat på klipporna, vi har slagit oss ner vid platser i lä och smuttat på kaffe. Våren när den är som vackrast.

Vi har renoverat mysets lekstuga, nytt golv och ny färg. Hon har stora planer för det lilla huset, om det är genomförbart är just nu oklart.

Vi har hunnit med ett kanelbullebak, det var ett tag sen sist. Det är gott att ha lite bullar i frysen för kommande utfärder.

Månaden Mars vinterbad klarades av, bastu först sen i plurret. Skönt att ha det gjort, det blir varmare och varmare och snart har jag klarat mitt mål. Det värsta är gjort i alla fall. Och jag börjar faktiskt att uppskattade det där vinterbadandet.

Nattjänst i vedsvängen och att komma hem och krypa ner bredvid kvinnan som stulit mitt hjärta var magiskt. Att jag får uppleva så starka känslor bara av att nudda hennes nakna hud gör mej så enormt, tacksam och lycklig. Den känslan kommer jag leva väldigt länge på.

Sammanfattningen av den senaste veckan är:
- Livet är det bästa som hänt mej.

Jockarp.

Mycket hund.....

Vägen hem från vätkusen blev en blåsig upplevelse. Det slet och drog i bilen och vägen var tokfylld av långtradare. Jag tuffade på i ett relativt högt tempo. Jag skulle hem till mitt mys.

Med mej i bilen hade jag en herre vid namn Frans. Han skulle med hem till byn medans hans matte skulle jobba.

Jag hade inte berättat för Mollie att Frasse var med hem, det blev en glad överraskning. Hon blev superglad.

Vi tog en promenad ner på vesan och därifrån noterade vi att det var stora köer på motorvägen, tydligen hade en lastbilssläp vält i den hårda vinden. Tokigt.

Vi kastade boll en stund sen tog vi oss in igen. En mach Molnopol vilken Mollie slutade som segrare.

Vi tog en tur upp till undantaget så hundarna fick leka med varandra, och det gjorde dom, mycket.

Ett par avsnitt av Pokémon innan läggdags.

Och nattningen blev väldigt mysig.

Hund och barn somnade sida vid sida, ja, mamman somnade hon med. Det hade varit en aktiv och blåsig dag vilket tröttar ut både stor och liten.

Jockarp.

Göteborg....

Indonesisk vegomat....

Tanken var att jag skulle åka till Göteborg för erfarenhetsutbyte och även gå på en underhållsmässa. Men på grund av Coronaviruset ställdes det in. Men min tripp till Göteborg blev av i alla fall. Att var redan fixat på hemmaplan med Mollie.
Jag lämnade henne i skolan och körde västerut.

Jag mötte den kvinnan som gör att mitt liv är i fullständig balans. Jag har allt, det bästa av det jag nånsin kunnat önska mej.
Hon har varit försvunnen från min del av världen under i mina ögon allt för lång tid. Men nu så, nu är ordningen återställd.
Vi hade ett fint möte och det fortsatte så.
Vi åt lunch på en indonesisk restaurang och det var farligt gott.
Att hon skulle jobba natt ställde till den en aning och med det fick jag sova ensam.
Men innan jobbet hann vi avnjuta ännu en formidabelt god måltid. Svamprisotton var ruskigt god.

Ny skjorta....

Klockan nio på morgonen var hon hemma igen och då låg jag i sängen och drack kaffe. Så sjukt lyxigt att inte ha ett enda litet måste på agendan.
Vi stannade kvar i sängen med kaffet fram till lunch sen var det dags att aktivera oss en aningen.
In i bilen och upphämtning av hund, vidare mot Delsjön, en väldigt vacker plats. Där sprang vi runt sjöarna, en runda på omkring åtta kilometer. Perfekt för mej med min ömmande höft.

Efter löpturen stannade vi till i våffelstuga och avnjöt en varsin våffla med kaffe innan vi åkte vidare.
Vidare mot en lokal som det fanns tennisbana, badminton, pingis, minigolf och squash. Det sistnämnda skulle vi testa.
Detta var något helt nytt för mej och jag är så glad över att jag testade, så sjukt kul. Något jag helt klart vill spela fler gånger.

Lika roligt var det inte när vi kom ut, en gul lapp i framrutan på min bil som informerade mej om att jag var 600 spänn fattigare.

Hem och en vända i duschen sen ut igen. Mot ett hak som heter Toso. Enastående god mat. Och än en gång fick jag en ny upplevelse. För första gången i livet åt jag en hel middag med pinnar. Middagen innefattade sex rätter så jag hade minsann att göra ;)
En helt fantastisk dag avrundades med en film och en kopp kaffe i soffans hörn med tjejen jag är kär i.
Livet.

Inte fel efter ett löppass....

Jockarp.

Detektiver...

God morgon måndag. Mollie var på myshumör så det blev en lugn start på dagen.
Hon åt sin frukost och jag startade min dag med en kopp svart.
Vi fick besök av kamphundarna och det pussades och kramades innan vi satte oss i bilen för att ta tag i dagen.
Myset lämnades på skolan och jag hade arbete framför mej.
Möte och protokollskrivning stod på min agenda.
Jag mötte trevliga människor hela dagen och det kom över mej hur förtjust jag är i mänskliga möten.

Klockan fyra var jag hemma på undantaget för att möta upp min dotter.
Hon och morfar chillade i soffan efter att dom harvat ridbanan med fyrhjulingen.
Jag drog och tankade kärra, efter det körde vi till affären. Vi köpte lite nya blommor och lite blomjord.
En lusentapp mat investerades sen bar det hemåt.
I bilen la Mollie sin hand på min axel och senare tog hon min hand. Jag log och frågade om hon tänkte på något speciellt. Jag såg att det var något men det kom inte fram under bilfärden, men något var det som flugit förbi i hennes tankar.

Hemma hjälpte hon mej med matkassarna, hon fixade blomman som var tänkt för köksbordet att den kom i en kruka och hon satte den på plats.
Vi började laga chicken tikka masala och hon var fortfarande vid min sida.
När vi satte oss till bords och började äta så berättade hon om sin skoldag. Dom Nationella proven hade börjat. Hon hade varit lite nervös inför proven men efter dagens test var hon nöjd och trodde att hon klarat uppgiften galant ihop med sina klasskompisar.
Hon berättade om övningen och jag tyckte den lät trevlig.

Hon hjälpte mej att duka av och hon satte in i diskmaskinen, jag var förvånad, hon brukar hjälpa mej hemma men nu var hon behjälplig i precis allt.
Jag berättade att jag uppskattade att vi gjorde sakerna tillsammans, att hon är viktig för mej.
Men att hon absolut inte behövde göra alla sysslorna.
Hon log och sa att hon också gillade det och så undrade hon om vi kunde se en film tillsammans. Självklart, valet blev Lassemaja.
En spännande och bra film, och att mysa ihop i soffan gjorde allt så mycket bättre.

Jokarp.

Återställa....

Dagens polare...

Vilodag jo tjena.
Klockan sex hörde jag det första fnittret från vardagsrummet. Jag hade under småtimmarna lämnat madrassen på golvet för att lägga mej mjukt i min sköna säng.

En, två, tre ja sen var alla vakna.
Jag var inte pigg men jag kände en väldig glädje. Att ha hemmet fullt av små liv kan få vem som helt på gott humör.
Kaffet sattes på och önskan på frukost blev, mannagrynsgröt och pannkakor. Självklart levererades båda.
Vi åt gemensamt och det pratades om den föregående kvällen. Väldigt mysigt.

Jag tog tag i disk och fortsatte att försöka återskapa vårt hem till ett hem igen, inte en campinplats ;)
Kidsen lekte kurragömma och ett par olyckar skedde. En olyckskorp fick först en dörr i huvudet för att i nästa stund glatta på golvet och dra nosen rakt i parketten. Dom andra visade på empati och hjälpte till med att kyla skadorna. Upp på benen igen och ut.

När alla barn lämnat byn gick vi upp på undantaget, jag och Mollie hjälp min mor att städa. Det är roligare när man är fler och har man ett par pigga kamphundar runt benen så förgylls det än mer.
Efter buset med dammsugare och mopp fikade vi och efter det hällde vi oss på soffan en stund. Mollie somnade men jag förblev vaken. Jag hade ett hem till som behövdes en uppfräschning. Så blev det. Dammsug och tvättning av golv även i palatset.
Jag lagade middag och vi åt den till det gamla programmet hipp hipp. Mollie älskar verkligen Tiffany Persson :)

Jag pratade över nätet med henne, hon den där personen som just nu får mej att må illa av längtan.
Nu har vi varit i från varandra i tre veckor och vi har det jobbigt båda två. Jag försöker se på saken på ett positivt sätt. - Att vi toklängtar efter varandra är ju ändå något väldigt vackert. Och jag är glad över att jag känner så starkt, även om det svider.

Nu äntligen börjar hennes färd hem och i morgon ses vi.

Jockarp.

Party.....

Helt stilla vid sjön...

Sista natten i vedsvängen klarades av och sängen väntade.
Allt jag fick i sovande läge var tre timmar sen vaknade jag pigg och redo för dagen. Jag låtsades att det var så i alla fall. Jag visste att det skulle bli segt fram på kvällen men det var inget jag orkade lägga någon energi på.
Jag luffsade upp mot undantaget och på vägen mötte jag mitt mys. Hon var på vägen hem ;)

Hon kramade om mej och började bums att prata om den kommande festen, jag log.
Hemma förberedde hon både sej själv och mej för festen.
Vi fixade med kyckling, svamp, korv och köttbullar till grillspetten. Idén var att alla skulle få göra sina egna spett så att dom fick vad dom gillade.
Mollie fixade med kakan och sen var det bara att vänta.

En hundpromenad vid Grundsjön för mormor och Mollie, jag följde med dom men och jag sprang hem från sjön.
Jag har en krånglande höft och den krånglade än mer efter löppasset, så ja nu har jag ordinerat vila ett par dagar. Jag hoppas verkligen att det hjälper.

Vi duschade båda två, vi klädde oss och halv sex kom bilarna i en jämn ström upp i allén. Många hade mycket saker med sej, andra lite mindre. Men jag förstod ju att förväntningen på kvällen var stor även hos gästerna.

Vi började bums med spetten och jag tog dom med ut och grillade, under tiden var hela studsmattan full av barn. Att den höll var ett under.
Maten slank ner och filmen "det regnar köttbullar" sattes på. Under filmen fixade jag med efterrätten. Mollie hade gjort den fin men jag kryddade den lite extra med tomtebloss. Ungarna gillade det skarpt ;)

Jag bäddade med en stor madrass på golvet och det låg barn överallt i vardagsrummet och käkade snacks till Mellon.
Jag var trött så jag la mej på madrassen jag med.
Efter Mellon föll en efter en in i drömmarnas värld. Och jag var nere för räkning ganska omgående jag med.

En fin dag och en lyckad kväll.

Mollie skötte röstningen....

Jockarp.

Förberedelserna....

En ko på kakelugnen och en gris på garderoben.

Jag har inte sett slutet på detta än ;)

En vaken natt med arbete, jag var givetvis toktrött när jag la huvudet på kudde halv sju på morgonen. Jag räknade med få timmars sömn min vana trogen.

När jag slog upp min grönbruna ögon och kollade på uret visade hon 11:45, herregud var det sant. Jag var nöjd över antalet timmar.
Jag lät en kopp svart rinna ner. Jag satt i soffan och kände mej ledsen, låg. Det fanns absolut ingen anledning till det men jag kunde inte svälja ner det.
Genom åren har jag lärt mej vad som kan få mej att må bättre. Så ja, löparskorna snörades på fötterna och jag begav mej ut.
Vinden har varit obefintlig i några dagar men nu kände jag åter kraften i den motiga vinden på min väg. Jag fick trycka på lite extra men det skadade mej inte.

Efter sex kilometer stod jag åter hemma på den Månsagårdska gårdsplanen och drog in doften av ensilage och häst.
Jag kostade på mej ett leende över tankarna om hur fantastiskt mitt liv faktiskt är.
Den låga Leonora var som vinden bortblåst och livet var sådär bra igen.

Myset kom hem från plugget med taxin och vi började pimpa huset med rekvisita till den kommande festen.
Temat är tydligen djur, så kor, hästar, kaniner och kycklingar sattes upp lite överallt i huset. Jag kramade min kreativa tös och frågade om hon var redo för att fixa med efterrätten. Det var hon, i alla fall när skålarna efter Nutella semifreedo smeten skulle slickas. Jag flinade och låssasboxade henne på axeln och tackade för hjälpen med kakan ;) Hon flinade åt mej med slickepotten i högsta hugg.

Jag tog en sväng med dammsugaren och även vid den övningen höll lilla fröken Vilhelmsson sej på betryggande avstånd. Det är minsann ingen konst att bjuda in till fest när man inte behöver göra "måstena"

Jag fortsatte med middagen, kyckling med grön curry och ris stod på menyn.
Lite häng i soffan hann vi med innan det åter var dags för mej att angripa vedpinnar, flis och bark. Mollie flyttade in på undantaget och var nöjd med det ;)

Jo jag tackat jag...

Jockarp.

Ute dag....

Nattjänstgörning och som vanligt fick jag dåligt med sömn. Tre timmar skrapade jag ihop, halv tio klev jag upp och kikade ut. Sol. Vilken känsla.

Jag var sugen på ett löppass , men jag lät bli. Jag vill inte slita ut mej och veckan har börjat med väldig stress av kropp. Många mil har det blivit.

I stället gick jag ut i det fina vädret. Jag rörde mej sakta, jag ville suga in allt vackert, känna solens strålar och vinden i mitt hår.

Jag satte mej i söderläge och avnjöt mitt kaffe.

Jag har jobbat med ett litet projekt några dagar nu, jag har tänkt mej göra ett par ringar i träd. Jag har misslyckats varje gång och det gör mej en aning frustrerad. Jag släppt min besvikelse och i stället satte jag mej med en träbit av asp som jag tänk mej göra en ostbricka av. Det arbetet passade mej bättre, lite större, lite robustare, det där pilljobbet får jag nog lämna över till någon som är mer lämpad för det.

Jag prioriterade att tvätta bilen, den såg ut som en grisbil både insidan och utsidan. Detta extrema regnandet vi haft de senaste fyra månaderna har ju kladdat till markerna ordentligt och en del av det kladdet finns ofta på min bil.

Mollie kom hem från plugget med taxin och på telefonen hade hon en kompis som ville leka. Kompisen föräldrar har bekymmer att förflytta barnet från A-B så den bollen rullades över till mej. In i bilen alltså och iväg för att hämta upp väninnan. 

Medan dom skojade på studsmattan och klappade hästarna röjde jag lite i trädgården, oreda typ överallt ;)

Middag lagades och det bjöds ännu en dag på grillat kött, klyftpotatis och sås. Mollie uppskattade det väldigt.

Kompisen kördes hem och sen blev det lite egentid för myset och mej innan det åter var dags för att dra iväg för jobb i vedsvängen.

Jockarp.

Studiedag...

Pinnlunch....

Vår på gång....

Den lediga dagen började chill och det var nog bra det. Kvällen innan hade blivit sen för Mollie eftersom jag var på bio.
Hon tog täcket med sej och parkerade sej i soffan, hon bäddade ner sej och TV sattes på.
Jag servade henne med mackor på sofflocket.

Jag behövde lite mer mil i kroppen så jag gav mej ut i mina löparskor i ännu en gråmuelndag. Jag tog rundan upp på berget och till sjön. Det var vackert om än lite grått. Jag passerade vindskjulet som jag spenderat en väldig massa nätter i unga år. Minnen bubbla upp.
Turen slutade på 15 km och kroppen kändes fräsch, Skönt.

Vi piffade till oss en aning och eftersom vi var lediga båda två tog vi en lunch på stan. Thaibuffé kan ju knappast vara fel. Tokgott.
Efter att magarna mättats körde vi till Eko för att investera i lite pinaler till Mollies kommande party. Tyvärr fick vi inte med oss så mycket av det vi behövde, mest en massa annat onödigt ;)

Hem och in med grejerna sen chillade vi en stund. Det ska vara balans i livet ju. Mollie tröttnade och gick ut en sväng. När hon kom in så hade hon plockat den första påskliljan för året. Herregud så fint.
Jag blev glad långt in i själen. Jag älskar blommor och jag älskar myset.

Tisdag och det betyder scouterna för Mollie, för mej betydde det 12 km löpning till. Jag var inte säker på vilken känsla jag skulle få men kroppen var åter uppladdad så det tuffade på i högt tempo och styrkan satt där.
Tillbaka till scoutkåren precis lagom så jag fick höra scouthälsningen.

Hemma och klockan började bli mycket, men lilla fröken Vilhelmsson behövde ett rejält bad. Så bad blev det. Jag roade mej med att vika att tvätt. Så ja nu är den saken också biff ;)

Vid nattningen började Mollie gråta och sa att hon inte kunde sova. Jo då sa jag.
Jag smekte henne i ansiktet med nätta händer och sjöng sången om trollmor och hennes trollungar. När jag kommit till tre av elva troll sov hon som en gris. Jag flinade lite och gick in i mitt rum och somnade bums.

Jockarp.

Bio kväll.....

Måndag morgon och den startade tidigt. Lilla fröken Vilhelmsson vaknade en bra stund innan klockan hade satts för ringning. Hon kom in i min säng med sitt täcke virat runt kroppen. Hon låg exakt fem minuter och myste sen fick det vara bra. Hon ville ha mat. Tacos.
Jaha, jag värmde hennes mat, satta på en balja kaffe och fick fart i pannan. Check på morgonbestyren.
Jag körde henne till plugget.

Vädret var okej, uppehåll. Men de skulle inte vara så länge. När jag hade kommit i mina löparkläder, fått fart på hörlurarna och klockan så kom dom första regndropparna. Dom skulle sen sällskapa mej under 2,5 h på berget.
Jag gillar att springa i regn, men temperaturen var en aning för blygsam. Blöta kläder kylde min kropp. Jag var pigg i löpningen och jag var tuff i motlutet. Efter 23 km löpning avslutade jag med en långbacke från stan ända upp till en stuga mitt på Ryssberget. En galet skön känsla när man känner att man har krafter kvar efter en sån segdragen backe. 25 km skrev jag in i min träningskalender.

Jag gjorde inte många knop efter löppasset, men när Mollie kom hem från plugget körde vi till stranden.
Hela Sölvesborg brukar bestå av stränder, nu är det mest tång och vatten. Jag funderade på hur våra fina stränder ska lyckas återställas

Hem igen efter havsluften och middagen lagades. Ett infall och grillen tändes. Grillad kotlett, klyftpotatis och sås. Farligt gott och av Mollie fick jag 60 poäng av 60 möjliga. Hon är nöjd med sin mors kokkonst ;)

Jag brukar tycka att det är dötråkigt att dusch men nu längtade jag verkligen efter det. Det var skönt att bli av med dagens aktivitet och grilldoften.
I civila kläder, Mollie lämnades hos morfar och jag for till stan.
Jag hade en biodejt. Det var alldeles för längesen vi sågs Tant N och jag. Vi hade så mycket att ta igen. Vi attackpratade över en kopp kaffe innan det var dags att sätta sej i biosalongen.
Filmen min pappa Marianne var en fantastisk fin film, och viktig. Rolf Lassgård i huvudrollen var formidabelt bra. Säger bara, se den.

Jockarp.

Lära läxan....

Efter 12 timmarspass i vedsvängen hela helgen var det extra skönt att komma hem på söndagskvällen.
Jag hämtade myset på undantaget. Hemma förberedde vi för den kommande måndagen med att packa gympapåsen, kolla så att det var ström på hennes skoldator och så skulle läxan göras.

Läxan ja, den handlade om religionerna kristendom, judendom och islam, läxförhör väntar tydligen på fredag så här skulle det nötas.
Jag var väldigt intresserad och vi gjorde uppgiften ihop och pratade om dom olika delarna. Vi lärde oss på ett väldigt glatt sätt. Mollie förhörde mej och jag skulle försöka reda upp vad dom olika sakerna inom dom olika religionerna kallades för. Hon hade full koll, jag inte ;)
Efter att vi fixat uppgiften så drog hon igång med läsläxan. Hennes mål är att kunna läsa med mer inlevelse. Vi tramsade och skojade om de där med inlevelse och överdrev klart en hel del när vi läste. De slutade i ännu en skrattattack.

Tanken var att vi skulle ta ett gemensamt bad men varmvattnet fick prioriteras att värma palatset efter en kylig, grå dag. Det är helt klart nackdelen med vedeldning och att arbetspassen är en aning för långa.
Men innan nattningen var det den vanliga temperaturen inne och vi kröp ner under täcket. Vi låg och småpratade om dagen och om den kommande veckan. Vi pratade om hennes lilla valp som förhoppningsvis snart ska se dagens ljus. Det var bara glada och mysiga samtal. Innan vi sa god natt frågade jag om hon ville åka taxi eller åka med mej till skolan. Hon flinade lite och gosade in sej än mer mot mej och sa. Jag vill åka med dej mamma.
Då åker du med mej sa jag sen slog vi ihop gluggarna och somnade gott.

Jockarp.

Frieri....

Helgen består av arbete och även på fredagen stod det jobb på schemat. Uppstigning 05:00 och jag var redo för dagen.
Arbete till 14, det var lagom. Jag kom hem precis innan Mollie och hennes väninnan kom hem från skolan.

Vi käkade lite mellanmål sen gick jag ut till vedhögen. Jag öste på ett par timmar och det var skönt att förflytta pinnarna från A-B. Tjejerna höll sej inomhus stora delar av eftermiddagen, men dom kom ut en sväng och studsade några studs på studsmattan. Inne pysslade dom, dom gjorde små djur i papper.

När kompisen åkte hem för att hålla helg åt vi middag och efter det frågade Mollie mej om jag ville pyssla. Hon vet att jag ogillar det, men det gick för dagen fint och vi hade en supermysig stund ihop med mycket skratt.

Lite häng i soffan där vi kollade på Sverige mot Norge och käkade popcorn. Mollie la sej i min famn och jag låg och pillade henne i håret. Viktig närhet och viktig tid ihop.
Hon skulle lägga sej själv på kvällen och hon kramade mej god natt, hennes klocka ställdes på halv tio, när den ringde skulle hon lägga sej och sova.
Hon kramade mej och vi önskade varandra en god natt. Vi ses i morgon sa jag och hon svarade mej som hon alltid gör. Ja vi ses i morgon mamma, med ögonen.
Jag log åt min dotter, gav henne en blink sen lämnade jag hennes rum.

Lördag och det var en tidig morgon igen. Fem klev jag upp på självaste skottdagen och som traditionen säger så är det den enda dagen vi kvinnor får fria.
Jag fick ett meddelande från min tjej om att om fyra år är vi kanske redo ;) Jag log åt hennes ord. Jag gillar inte Nej och det gör uppenbarligen inte hon heller. Hellre i framtiden än nej. Det är bra.

Arbetsdagen förflöt fint och jag fick celebert besök vilket gladde mej väldigt.

Jockarp.