underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 26 juli 2017

Roadtrippning...

Bus på G..Vattenballong...


Mollie kom och kröp ner till mej i sängen klockan sju på morgonen, vi somnade om och sov en välbehövlig timme till, så skönt.
Vi gick upp och vidare till undantaget, Mollie lämnades där och jag dundrade iväg ett halvmaraton på berget.
Jag stötte ihop med en hjort och hennes avkommor, det är så vackert att få befinna sej mitt i naturen och se alla skiftningar och allt liv. Vilket privilegier. Jag drack lite vatten när jag passerade Ryssbergsstugan och vinkade glatt på några hundägare som tog en vila på bänken utanför stugan. Sen brände det nerför i en hisklig fart.
Jag mötte en svampplockare och jag kickade nyfiket ner i hennes korg, det är en regnig sommar vi har och det är gynnsamt för svampen konstaterade vi båda.

En kaffe på altanen när jag kom hem, livet är så sjukt skönt just nu, föräldraledighet måste vara bland det bästa som kommits på. Det känns så nu i alla fall.

Jag tog ett litet bus i form av rensning av skåp, och vidare blev det en tur till miljöstationen, jag börjar minsann bli stammis där, men det är ju så när man ska ut med gammalt och in med nytt. Det krävs sin kvinna till det ;)

Från inne jobb till ute jobb, gräset klipptes och det piffades till både här och där. Bilen tvättades och spolarvätska fylldes på. En fulltankning också sen är vi redo för vår nästa roadtripp genom Sverige. Vi ska hinna med mycket. Kolmården, Norrland och Pride. En 10-12 dagars tripp och det ska bli så vansinnigt mysigt att åter igen färdas genom vårt vackra land. Jag älskar Sverige och jag älskar att köra bil ;)

Middagen för dagen bestod av kyckling, egenplockad potatis och en himmelsk god sås, det fanns ingen botten i varken mej eller myset. Vi äter glupska när vi drar igång.

Kvällen blev väldigt lugn och skön. Mollie satt på sitt rum och kollade på något program på paddan. Själv satt jag och lyssnade på musik, i timmar. Snacka om återhämtningstid. Njutfullt.
Lättlevt.

Redo för Sverigetripp ;)


Jockarp.

tisdag 25 juli 2017

Unik....

Vi började såhär...


Mollie skulle göra stan med mormor så vi fick ta oss upp lite tidigare än vad vi just nu är vana vid.
Frukost, tandborstning och påklädnad sen var hon redo. Vi kramades om i dörren sen gick hon.
Jag tog en löptur, tanken var en längre runda än det blev men jag var klok nog att lyssna på kroppen, Några muskler i höfterna spelar mej ett spratt och det ömmar väldigt när jag är i rörelse.

Jag tog en tur till guldsmeden i stan för att styra upp lite justeringar, detta iklädd träningskläder som var totalt dyngsura av svett, fräscht. En snubbe som var före mej började snicksnacka med mej och självklart visade det sej att vi hade gemensamma nämnare. Hej småstad....Vi tuggade en stund sen sa han hejdå och gick. Jag styrde upp mitt ärende och drog hem.

Myset hade fått ett par nya skor av mormor och dom hade hunnit med en fika. Även bokhandeln hade fått celebert besök och en bok om hundvalpar ligger nu skinande vacker hemma på skrivbordet. Hon älskar verkligen hundar min lilla dotter. Det gör dock inte jag ;)

Min väg har korsats av en bedåraden vacker kvinna, hon är dock mer än bara bedårande vacker, hon är även väldigt påhittig och kreativ, en grym projektstartare.
Det har nu relaterat till att jag jobbar med att färdigställa ett nytt köksbord i massiv ek. Denna eken kommer från egen skog och det är givetvis unikt. Känslan blir starkare. Trädet har sågats ner på berget, det har fraktats hem, det har sågats på plats. Det har kapats och nu även hyvlats på en byggfirma. Snubben som hyvlade det informerade mej om att jag hade material för över tio loppor med mej i bilen, hmm ja det hade inte blivit billigt om det skulle köpas.
Det återstår en del jobb med det och det första problemet som stöttes på var att benen blev något för långa. Dom skruvades fast och vi vände det sjukt tunga bordet om och insåg att det blev för högt.
Det påpekades och frågades om jag inte mätt. Jo då sa jag flinandes men jag har tydligen mätt lite fel ;)
Tur det var på det hållet i alla fall, nu går det fint att bara kapa bort några får cm sen är det perfekt.
Benen ska på och ytan ska behandlas sen tror jag minsann att vi har ett bord som kommer stå stadigt i många generationer. Och vackert lär det bli när det är färdigbehandlat det är min stora övertygelse det.

Mollie fortsatte eftermiddagen med att försöka lösa mysteriet med sommarskuggan. Hon har många olika funderingar över vem det är som gömmer sej där. Underljuvligt att lyssna på hennes funderingar.

Nattningen skedde utan min medverkan, jag avskyr det. Hon envisades med att lägga sej själv och vad ska jag göra? Jag måste ju respektera henne. Men nää jag gillar det inte.

Och vidare såhär... Fortsättningen följer...


Jockarp.

måndag 24 juli 2017

100 Röda rosor.....


Potatisplock....


En härlig vecka fylld av vänskap och kärlek. Det har hänt så mycket vackert och så mycket stora saker i veckan så jag har svårt att ta in och förstå att jag faktiskt får uppleva allt detta vackra.

Vänner från huvudstaden kom på besök med sina barn och när man ser sin egen dotter klicka så fullständigt med ett annat barn så blir jag djupt rörd och hela jag fylls av värme och lycka.
Barnen märktes knappt av, dom lekte, åt och sov ihop. Det var helt underljuvligt.

Vi var på stranden och bara chillade en dag, vi åkte karuseller i massor på ett tivoli som var i grannstaden. Vi käkade ute på stan, vi käkade inne i palatset. Det var underbart att ha fullt runt matbordet och fullt hus.

Nätterna blev sena innan vi intog ligglägen, mornarna blev sena även dom, sovmorgon till 10-11 snåret, ja när hände det i mitt liv sist, det är så många år sen så jag minns det inte.
Det var avslappnat och det fanns alltid en vuxen till hands, det gjorde att jag verkligen kunde släppa lite på kontrollen över var Mollie befann sej. Allt bara löste sej.

Jag tog en gemensam löptur ihop med gästerna och det var supermysigt.
Småtjejerna tog jag med mej på en tur ner på Vesan för att plocka potatis. Lilla fröken 08 hade lite bekymmer med att hon skulle smutsa ner sej, men det släppte när hackan mötte jord och potatisen blottades. Då tog plötsligen spänningen överhand, hur många potatisar fanns det där under. Dom räknade, hackade och plockade. Underbart.

Vänner...

Hoppla...


Det kördes fyrhjuling hejvilt och Mollie visade stolt upp bygden och berättade vilka som bodde var och vad det var för skit som luktade, gris, höns osv ;)
Vi sadlade på en häst och hade lite övningar likt Zorro. Det uppskattades väldigt, det var till och med så jag tyckte det var skoj att damma av ryktborstarna.

100 röda rosor, 2 ringar och 1 JA. Det har upplevts så mycket kärlek i det Månsagårdska palatset, så mycket känslor och jag är så otroligt lycklig.
Att jag hittat min själsfränder råder det inget tvivel om. Hela jag speglas av den bedåraden kvinnan som kom in i mitt liv med ett brak. Jag saknar helt motståndskraft mot henne och att åldersskillnaden är stor spelar ingen roll, våra själar föddes samtidigt och det var helt klart förutbestämt att vi skulle mötas.
Jag känner mej mer levande än någonsin, inga hinder är för stora, jag ser inga hinder. Bara ren skär lycka.

Jag har funnit den famnen jag tryggt kan krypa upp i när jag är liten och svag, jag har funnit den kvinnan som jag kommer att åldras med. Det finns absolut inga tvivel. Min sabotör har just nu försvagats avsevärt och svagare ska den bli.


Vi fyra ;)



Livet leker och jag får helt klart vara med och leka ;)

Jockarp.

onsdag 19 juli 2017

Att inte duga....

Finns i sjön....


En lastbil kommer lastad, japp och lastbilen kunde inte ta sej upp i allén. Vi fick ta en annan väg och avlastningen fick ske på annan plats för vidare frakt med traktor och gafflar. Jag älskar lantlivet, det är så enkelt.

Min dag fortsatte med löptur i Mördarbacken, det var väldigt behagligt, jag tog det lugnt för att jag ville det. Så jobbar jag.

Ett projekt med ett nytt köksbord tog fart. När man har egen skog är det extra kul att använda virke som kommer just från egen skog.
Vi lastade in några rejäla ekplankor i bilen för transport till en plats för vidare kapning och hyvlig.
Snubben sa sej ha en lång to do lista på cirka tre veckor, nja så länge vill ju inte vi vänta så jag snackade på och jag räknar kallt med att vi kan hämta planken innan veckan är slut. Det kommer bli sjukt bra i alla fall, det tror jag det :)

Jag har lite att fixa med inför en tänkt överraskning så det fick jag styra upp, nu känns det som om allt är under kontroll, nu hoppas jag bara att det faller i god jord.

Vi väntar långväga besök och det är en del att pyssla med, att husa massa folk brukar inte vara några problem men sängplatser är det lite sämre med och det krävs lite planering. Vi röjde lite på våningen högst upp för att gästerna ska känna sej som hemma. Det kommer bli toppen och det kommer bli supermysigt med fullt hus av vuxna och barn.

Mollie var i pyssla tagen och levererade ett antal halsband, alla i familjen skulle ha likadana, så söt så.

Nattningen blev en sen historia och den utfördes inte av mej. Jag dög liksom inte riktigt för den uppgiften ;)

<3

Jockarp.

tisdag 18 juli 2017

Blommor och armband....

Älskar det....


Uppstigning. Kaffe och hundpromenad. Det var en bra morgon, jag behövde en promenad, det är ovanligt, jag unnar mej sällan det nu när jag springer så mycket i skogen. Men så ljuvligt det var.
Jag blev glad så jag gick och plockade en stor bukett blommor till att sätta in på bordet, det blev så otroligt vackert. Jag älska blommor även om det i vissas ögon klassas som ogräs.
Jag kom hem till mitt mys och hon var dryg, hon ville chilla och jag blev rastlös.

Vi tog en tur till stan och jag var inne i en butik som jag sällan besöker. Jag var glad men det blev ruggigt dyrt. Men ibland får det minsann lov att kosta ;)
Mollie ville till leksaksaffären så en tur in där blev det självklart också.
Sista butiken för dagen bestod av blommor, jag hörde mej bara för lite om möjligheterna och prislappar. Inget köp alltså.

Hem och i gympadojorna och ut på berget. Jag kom på att jag verkligen älskar löpning och det på mitt berg. 16 kilometers njutning.
Jag kom hem som en ny människa. Jag välte i mej lite föda och en dusch på det. Livet var väldigt enkelt.

Med en familjemedlem som åkte på ett ryggskott och med en Naprapat som gick förbi på borgården, det var världens bästa kombo det. Naprapaten ropades in för en kontroll men det slutade med att hembehandling inte var möjligt, vi fick köra in till praktiken för behandling.
Det passade fin fint med thaimat så det pysslade myset och jag med under behandlingstiden.

Matintag och sen parkerade vi oss i soffan för en pysselstund. Ehh jag pysslade inte men jag satt med och jag njöt för fullt av att se och lyssna på pysslarna.
Mollie tog upp och började prata om min förra relation, det var intressant och lyssna på henne när hon utvecklade hur hon upplevde det. Barn är kloka minsann.

Nya armband ;)


Jockarp.

måndag 17 juli 2017

Mera färg....

Hmmm


Jag hasade mej inte upp förrän runt niosnåret, en kopp kaffe på trappan i soligt läge, det är sommar mornar när dom är som bäst.
Jag kände mej lite rastlös under förmiddagen och jag ogillar det starkt, jag blir stingslig då.
Vi hoppade in i bilen och körde till Ekohallen och gjorde en massa inköp. Vi köpte lite nya saker, det behövs ibland, lite tillpiffning liksom.
Mollie fick köra klon i automaten, hon kickar på de så jag får hålla styr på henne, för dagen lyckades hon få tag på en mjukis grej som såg ut som bajs. Ingen hejd på idéerna.

En burk färg inhandlades och det vet man ju hur det slutar. Det blev en del på och en del utanför, lite på kropparna och lite i håret.
Vi målade ett bord och en hylla, det var välbehövligt, ljust och fint.

Jag tog tag i att sanera ur Mollies låda med pyssel, jag blev nästan kräkfärdig av alla pinaler hon har. Jag fattar inte vart allt kommer ifrån. Hon har grejer överallt, papper, pennor och pärlor. En hel säck med grejer blev det helt otroligt.

Vi pimpade vardagsrummet och det blev helt klart ett lyft, superfint med andra ord.
Allt är inte klart men vi är på god väg, luftigt och ljust och lite nytänk.Tummen upp på det.

Regnet öste ner och vad passade bättre än en tur i mördabacken, jag var extremt stark och jag antar att det var på grund av min vilodag. Pressa kroppen hårt och vila det kickar den enormt har jag märkt.

När jag åter var hemma blöt av svett och regn var middagen på gång. För dagen fick jag inte medverka och Mollie dukade med tjusiga servetter och maten las upp på tallrikarna. Jag satte mej till dukat bord.
Som betalning för det så fick jag vackert hantera disken, inga problem förvisso, jag gillar den sysslan.
Mollie nattades av mej och det var mysigt och skönt, hon pratade lite om längtan till Onsdag då vi ska få besök i palatset. Jag älskar att höra henne prata om sin längtan och vad hon ser framemot.

Hon somnade snabbt och jag tog en lur i soffan innan jag själv hamnade i lopplådan.
En kreativ och aktivdag var till ända.

Så grant....


Jockarp.





söndag 16 juli 2017

Motorsågsmassaken....

Ajäää


Jag brydde mej inte om att solen stekte på mej, jag var redo att gå bananas med motorsågen, jag behövde det, lite fysisk aktivitet.
Ena busken efter den andra sågades ner och det var egentligen inte det som är det jobbiga, jobbet kommer efteråt, med att samla upp allt och förflytta det. Det är ju inte den smartaste idén att såga ner buskar och träd när dom har löven på sej men ja ibland får man göra saker när andan faller på.
Och det gjorde den i går.
En liten fadäs inträffade och blodvite uppstod. En motorsågskedja i handen är inte det bästa. Jag är glad att det inte blev alltför djup, jag överlever liksom ;)

En vilostund på eftermiddagen i soffan var välbehövligt efter slitet under förmiddagen. Mollie kollade på tv en stund och jag låg i en trygg varm härlig famn, precis vad jag behövde efter en vecka med mycket bråkande med min sabotör. Livet var lättlevt.

Kroppsmålningen fortsätter, för dagen slapp jag undan och för dagen fick det ske i källaren. Det målades även på golvet och hela trappan upp, jag gillar att ta ut svängarna och det är ju faktiskt helt ofarligt.
Färgerna tog slut så det kommer att göras nyinvesteringar och det med större burkar. Det ska bli kul det ;)

En snabbhandling på ICA och lite blurrande med kassörskorna sen väntade det middagslagning. En helt utomordentligt god middag levererades. Mollie var inte riktigt överens om det och en konflikt uppstod. Ingen chips på kvällen om hon inte tog en smakbit, tydligare än så blir det knappast men hon är extremt envis.
Innan nattningen hade hon i alla fall både smakat på maten och ätit chips. Jag älskar verkligen att hon får alternativ och med det kan fatta sina egna beslut. Det rustar henne för framtiden.

Nattningen blev sen men är det sommarlov så är det.

Dusch nödvändig.....


Jockarp.


lördag 15 juli 2017

Målaren....

Vad gör man inte för konsten?



Sex mils löpning, ja, jag har levererat en del denna veckan, det känns fint. Mördabacken varje dag och det har varit skiftande pigghet i benen. Men jag har behövt det, motståndet.
Samtidigt har jag hållit nere rejält på intaget, godis och annat onyttigt har varit som bortblåst, jag har helt enkelt inte haft något sug efter det. Vilket även det är bra, jag känner mej i fin form.

Några stora pappersark och lite färg, hmm japp resultatet av det väntade inte på sej. Smarta mamman hade i alla fall vett att vara utomhus när tyglarna släpptes fria. Bra där!
Vi hade en super mysig stund ihop och myset målade mina ögonlock med guldfärg, så vackert.
Lite färg på mage och ben sen fick det bli en dusch.
Jag älskar när vi gör spontana och saker som inte tillhör vanligheten, det behöver inte vara stora saker, det räcker med lite färg, papper och ett par kroppar ;)

Mollie skulle till en kompis och återigen fick jag rusta mej för tid utan henne. Vad skulle jag göra?
Jo jag drog till banken och satte in hennes mynt som hon sparat, skönt att äntligen få det gjort.
Jag körde hem och tvättade av bilen, det var välbehövligt. Kaffe i mängden på altanen och lite trimning av gräs i hästhagarna. Så tjusigt så. Jag plockade fram motorsågen, tanken var att blåsa ner lite små träd och buskar som växer runt palatset, men nä jag tyckte det blev för varmt, jag skjuter upp det jobbet lite. Så jobbar jag.

Jag mådde inte helt prima men jag hoppas att det kommer att skiftar inom det närmaste, att jag får ordning på känslor och att jag finner tillit och tro till det som sker.

Jag lyssnar extremt mycket på musik just nu vilket jag uppskattar väldigt, jag har fått så mycket ny input, fått höra så väldigt mycket vackert. Och igår stötte jag ihop men en man vid namn Jason Mraz och hans låt sen 2012 I Won`t Give Up. En helt fantastisk låt, jag fattar inte hur jag har kunnat missa den i alla år. Livet, känslan och nuet kan förändras på några få sekunder när man hittar en låt som träffar perfekt. Jag blir lite småkär när det händer. Det är så otroligt vackert. Jag gillar vackert. Jag var tvungen att skicka låten bums till en kvinna som jag vill säga precis allt de som låten innefattade.

Vi dissade matlagningen och köpte en familjepizza, lite väl optimistiskt kanske att vi skulle välta i oss hela den själv, men vi kämpade på ;)

Mollie och jag pratade om myggbett, hon hävdar att man blir rynkig av myggbett och hon tyckte synd om mej som var så gammal och hade blivit utsatt för så mycket myggbett. Jag log.
Ja alla dessa kontraster i livet, jag tror att dom endast kan ske om man har ett barn i sin närvaro. Det är helt sanslöst vilka skiftningar livet tar med Mollie Mys Vilhlemsson i familjen. Jag älskar det så klart. Hon är helt fantastisk.

Kvällen höll på att sluta i en massiv frustration, jag avskyr när jag inte behandlas med respekt. Jag ser det som viktigt att ha en dialog med människor som befinner sej i ett familjeförhållande med mej. De spelar ingen roll om personen befinner sej vid brevlådan eller på månen, det viktiga är att informationen om vilket kommer fram.
Lösningen kom när mörkret fallit över palatset och är det något jag verkligen älskar så är det just lösningar :)

Den lille ja...
Jockarp.



fredag 14 juli 2017

Sabotören....



Jag fick en enorm respons på mitt senaste blogginlägg och det är speciellt. Inte själva responsen på ett inlägg det har hänt massvis med gånger förr.
Men det var speciellt eftersom att inlägget kom efter en öppning från min innersta dörr. Den öppnar jag inte allt för ofta.
Jag var skör, naken och sårbar och jag vågade visa mej från den sidan. Det för att jag just i det ögonblicket kände att jag hade modet att skriva rakt från hjärtat. En del människor påverkar mej så att jag finner det modet och att det känns helt rätt.

Jag vet att det finns en baksida med det och det är att om jag visar upp den sidan av mej själv, om jag vågar outa mina rädslor och mina känslor och det inte faller i god jord. Att mina rädslor och känslor inte tars på allvar. Då kommer jag att slutas likt en blomma som hukar sej för regnet. Jag vill inte dit igen.
Jag är en människa som känner väldigt mycket, jag är liten och rädd i bland. Jag vill vara det. Jag orkar inte alltid vara den som står mitt i den pinande vinden och tar emot slagen. Jag har gjort det allt för ofta.

Jag söker ett lugn och jag hoppas att jag ska finna det. Inte bara för min egen del utan även för min dotters skull. Att hon ska finna en trygghet liksom jag, att framtiden är ljus och trygg. Hitta en ro i familjen.

Vi hade en kompis till henne på besök och hon frågade om inte Mollie hade någon pappa? Nä sa vi i kör myset och jag. Mollie var helt trygg i det.
Kompisen fortsatte och fråga om vi bodde själva i vårt stora hus och på den frågan sa vi nej. Mollie informerade om att jag hade en fru ;)
Då har du två mammor då sa kompisen helt självklart.
Ja så är ju inte fallet riktigt men jag blev väldigt glad över hur hon så självklart tog informationen om att vi inte levde riktigt som alla andra. Jag blev varm i hela kroppen. För jag vet att när ett barn agera så så kommer det hemifrån, allas lika värde, inget dömande eller fördömmande. Ja jag var väldigt lycklig när jag satt och pratade med ett par små förnuftiga sexåringar i soffan.
Det var en fin stund, en viktig stund.

Vad som inte var så fint under gårdagen var att jag åter kom i kontakt med min sabotör. Ja jag har en sådan och jag är faktiskt helt övertygad om att alla människor har en sådan i sitt inre, stor eller liten det beror på men alla har det nog.
Jag har själv inte vetat om det förrän precis alldeles nyss och det var så självklart på något sätt. Jag är så glad och jag är så tacksam över att jag under ett samtal fick upp ögonen för min egna sabotör. Det har blivit enklare att förstå känslor och även sitt handlande i många fall. Även om jag inte kan hantera det fullt ut än så har jag en medvetenhet om det och det är bra. Det går framåt.
Sabotören, ja den som sitter och gnager och försöker förstöra när jag har det bra. För jo man kan faktiskt ha det bra utan att tro att allt ska gå åt helvete. Det behöver inte göra det.
Min sabotör har växt sej stor på grund av mina tidigare relationer. Det är extra stark just nu för att livet ter sej enkelt och fint. Sabotören vill inte det. Den vill att jag ska befinna mej djupt ner i ett helst bottenlöst hål. Och jag är den enda som kan se till att det inte blir så.
Det är upp till Leonora Vilhelmsson att få stopp på det, få stopp på sabotören.

Jag vet att jag kommer att behöva få hjälp på vägen och jag vet att jag kommer att ha modet att be om den hjälpen.
Det handlar om mitt välmående och det handlar om mitt liv. Vad kan möjligen vara viktigare än det?

Enkelt jue ;)



Jockarp.

torsdag 13 juli 2017

Levt....



Vi har badat i pooler, vi har badat i en sjö i Uppsala. Vi har mött nya människor. Vi har åkt karuseller på Gröna Lund. Vi har mött rädslor och vi har övervunnit dom. Vi har hållit handen och vi har strosat. Vi har pratat om nuet, framtiden och evigheten.
Vi har mumsat mängder med mat och vi har kör bil i många mil. Vi har bott på hotell, vi har varit vänner och vi har varit ovänner.






Solen har färgat vår hud gyllenbrun, håret har blivit ljusare. Fötternas undersida har hårdnat och färgen har varit svart.
Vi har pysslat, målat, klippt och byggt stora städer med klossar. Vi har spelat spel. Vi har legat i soffan och tittat på teve. Vi har tagit en liten tupplur när vi velat. Vi har ätit glass, vi har träffat vänner. Vi har smitt framtidsplaner. Gräset har klippts och trimmats. Vi har kört motorcykel och vi har bara varit.
Jag har tömt huset på historia för att göra plats till framtiden. Jag försöker välkomna på bästa sätt.
Jag har druckit kaffe på paltsets trappa ihop med svalorna som vilt passerat mitt huvud. Jag har krockat med rådjur, jag har dödat flugor.

Jag har sprungit, jag har vilat. Jag har stött ihop med det vilda och mött det tama.
Jag har varit otrygg och enormt trygg.
Ett ljummet sommarregn har blandats med tårar på min kind, solen har strålat varmt i mitt leende ansikte.
Jag har skrattat väldigt, jag har varit ledsen.
Jag har blivit missförstådd och jag har blivit förstådd.
Jag har blivit kramad och jag har kramats.
Jag har varit helvild och jag har funnit ro.
Jag har gett stora löften.
Jag har varit saknad och jag har saknat.
Jag har längtat och jag har varit efterlängtad.
Jag har älskat och jag har blivit älskad.


Ja det har varit en enorm resa och det känns precis som att Leonora Vilhelmsson har varit väldigt levande dom sista dagarna.




Jockarp.

fredag 7 juli 2017

Ett smådjur....



Näää jag var inte nöjd med tre mil i benen. I minimalt med kläder och löpardojor på fötterna drog jag iväg. Mördabacken hej. Lite småseg var hon men upp kom jag. Gott.

Myset drog in till stan på en utställning för smådjur. Sigge skulle ställas ut och som vanligt var det mycket folk på plats. Jag själv kasade in en stund efter starten. Det var många kändisar och det var super trevligt att snicksnacka med dom.
Vi fick en goodiebag med diverse grejer sen begav vi oss hem.

Korv grillades till lunch, det var smarrigt och det avnjöts i en riktig högsommarvärme. En kaffe på altanen sen var det dags att dra till stan igen. Vi hade en dejt med tant N och vidare skulle vi gemensamt titta på trolleri på torget.
Myset satte sej i mitt knä och hon skrattade så hon kiknade vid flertal tillfällen under showen. Jag bara log.

Vi tackade trollkarlen för trollandet och kramades lite sen var det dags att inta en Langos, smarrigt men kladdigt.
Till Tivolit gick vi och jag köpte åkbiljetter för 500 spänn, billigt (not) hon åkte ett par turer sen fick det vara bra för dagen.
Hon fick löfte om att vi ska återkomma på lördag och åka loss rejält.

Vi drog hem och myset chillade lite i soffan. Jag tog tag i lite städning, tvättvikning och lakanen byttes i sängen (klök) Under tråkmåns uppgifterna funderade jag över kommande vecka.
Jag ska nämligen åka på semester på måndag men just nu är resmålet okänt. Jag känner en viss stress över det, det kan sluta precis vart som helst. Men jag räknar med att det kommer bli intressant och givande så är det med alla resor.

Nattning och för egen del var det helt underljuvligt att krypa ner i en nybäddad säng, det är liksom betalningen för det grymt tråkiga arbetet med att byta.

Och idag väntar det en helt perfekt dag, det är dejtdags ;)

Fri lek på stans statyer...



Jockarp.



torsdag 6 juli 2017

Justerade värderingar.....

Såhär glada skulle alla vara när dom ska till tandisen ;)


Tandläkarbesök för att se till att sexårständerna får de bästa förutsättningarna att motstå tandtrollens attacker. Mollie var grym på besöket och jag blev imponerad. Det blev även tandläkaren. Bra där.

Vi fortsatte strosande genom stan som för dagen bestod av marknadsknallar på alla håll. Vi tog det lugnt men för den sakens skull stoppade vi inte till och kikade allt för länge på pryttlarna. Vi hade andra planer och det var att piffa till mej lite i håret för en kommande dejt som ska till att ske på fredag. Okej det är kanske inte hela sanningen efter lite kontroll kom vi fram till att det var elva månader sen en sax användes i mitt vackra hårsvall, så nog var det behövligt alltid ;)
Mollie höll oss sällskap och hon skötte sej utomordentligt bra när jag blev omhändertagen av kam och sax.

Efter besöket gick vi lite långsammare genom stan och vi köpte en liten heliumballong till myset, hon blev överlyckligt. Och självklart blev då även jag glad.
Vi körde hem till byn och jag satte igång med gräsklippning. Kaffe på det och vidare lite lek på studsmattan.


Humf, när det inte räcker med en glass ;)


Mollie tog stolt på sej sin bikini som hon fått. Jag har haft stora problem med det. Jag tycker inte att det är lämpligt, inte alls egentligen. Jag tycker att det är barnsligt och löjligt att en sexåring ska skyla något man inte har.
Men efter en diskussion som uppkom efter att en person pratat med Mollie och att det framkommit att hon inte mår bra. Att hon känner att hon inte passar in bland andra tjejer som har bikini så har jag vackert fått svälja min stolthet och justera mina egna värderingar i frågan.
Jag vidhåller att man självklart ska stå upp för sej själv och känna en stolthet i att klä sej precis som man vill. Men vad ger mej rätten att bestämma vad min dotter ska ha på sej?
Hon var stolt över sin klädsel och jag sa till henne att jag tyckte att hon var super fin.

Mina känslor spelade mej ett spratt under dagen, jag hade problem med att tygla dom, släppte jag garden började jag gråta, jag hade ingen motståndskraft vilket jag nästan alltid brukar ha. Det vändes snabbt till min förnuftiga sida. Du har det så sjukt bra Leonora. Njut av det.
Jag njöt för att sen åter kapitulera och börja lipa.
För att få lite ordning på mitt liv begav jag mej ut på berget. Jag kände mej mer än redo för ett långpass. Jag bara sprang på, jag brydde mej inte om något, jag lät mina tanka få fritt spelrum och tankarna handlade om kärlek, barn och bröllop. Ja det var inte småtankar som for igenom min hjärna de inte :)
Mitt under dessa fria tankar fick jag ett samtal, ett samtal jag aldrig trodde att jag skulle få. Att jag hade 25 km i benen när vi la på luren spelade ingen roll. Jag svävade dom sista 5 km hem. Jag log och det var ett leende som kom långt inifrån min själ.
Vilken dag!


Så stolt...


Jockarp.

onsdag 5 juli 2017

Körkåt......

Här drog vi igenom ;)


Att vakna upp halv tre på natten och känna en massiv saknad efter en annan människa är inget vidare upplyftande.
Det hände mej och jag funderade några sekunder på vad jag kunde göra åt saken. Jag kom till den insikten att eftersom inte Muhammed kunde komma till berget så får berget vackert förflytta sej och i denna situation var det jag som var berget. Jag var den enda personen som kunde förändra något och det gjorde jag.

Jag gick upp, satte på en balja kaffe, tog en dusch och packade en väska med bra att ha saker.
Jag slängde ut alltihop i bilen sen gick jag för att väcka myset.
Jag har lärt mej undertiden som mamma att det är viktigt hur man lägger fram saker för att barn ska köpa det man säger.
Jag var finurlig som få.
Jag kramade om min dotter och sa att vi skulle på äventyr och att hon skulle få ha täcke och kudde med sej i bilen. Hon älskar det, hon tycker att det är supermysigt. Så hon köpte det tvärt. Klockan fyra drog vi således iväg. Väg till målet enligt GPS:en var 66 mil, tja ett stenkast typ ;)

Med fötterna i Siljan...


Det blev en fantastisk bilfärd, vi har alltid trevligt myset och jag när vi är på äventyr. Jag älskar att köra bil och hon älskar att åka, ja fatta vilket optimalt team.
Jag skickade ett mess och frågan om en Lunchdejt till personen jag så våldsamt saknade. Tvivlet var stort på mottagaren om att vi verkligen var på väg, jag bara log och tänkte för mej själv. Klart vi är på väg, vi går från fundering till handling väldigt fort.

Hmm ja jag vaknade upp i Jockarp och sju timmar senare stod jag med fötterna i Siljans svala vatten och njöt i fulla drag över att jag har möjlighet till den friheten som jag har.
En underbar dag, natt och morgon följde sen begav vi oss söderut igen.

Vi körde i sol och vi körde i åskväder, tyvärr var det lite mer än åskan som blixtrade, det gick lite fort förbi en fartkamera så ja mitt vackra plyte ligger nog i ett kuvert från Kiruna till Jockarp i detta nu ;) Skit samma kostar det bara pengar är det billigt.

På vägen hem roade vi oss också med att spela in lite videos som är tänkta till ett framtida projekt. Vi är grymma och vi har super roligt ihop. Och ja, det är ett måste att man har kul när 130 mil ska avverkas på bara några får timmar ;)

Glidarna....

Jockarp.

måndag 3 juli 2017

Storbonnen.....



Storbonnen...


Nä men det är väl lika bra att köra på när tid finnes.
Löpning på berget kickade igång min morgon och det var första gången på länge som solen smekte min nakna hud under löpturen. De var en underljuvlig morgon. Jag tog en vända i mördabacken, bara för att jag kunde. Jag var pigg men jag kände att låren fått lite pisk dom sista dagarna, förvisso bra men ovant. Jag känner sällan någon slitning i kroppen.

Hem och uppfräschning sen begav vi oss söder ut. Skånes djurpark var målet. Dom har piffat till parken nu några år i rad så nu är det väldigt bra och trevlig.
Vi kollade in alla nordens djur och Mollie klappade en orm, hon är grym. Själv har jag lidit av tung fobi för just det djuret sen barnsben. För dagen kände jag ingen rädsla över den men jag avstod ändå moget att klappa djuret.

Vi körde traktor i fåret shauns värld, Mollie älskar det hon åkte två varv, själv nöjde jag mej med ett varv, jag roades inte fullt så mycket som hon.
Vi kollade in älgarna och jag tog en bild och skickade till en person som lagt ner ca 100 älgar (imponerande) tanken var att jag inte skulle informera om att jag sett älgen i ett hägn men tja, jag har svårt att ljuga så när jag hade honom på tråden erkände jag att jag knäppt bilden i djurparken ;)

Vi gick en hinderbana bland stockar och sten. Alltid kul. Ett nytt bygge var hängbroar över varghängnet, där gick vi självklart. Det var fint byggt och det var kul och utmanande att gå där uppe och vingla, Mollie gnällde hela tiden på mej att jag gungade bron, och ja, jag kunde inte låta bli att vingla lite extra ibland ;)

Vi grillade korv bland Lodjuren. Grillad korv är underskattad och en kopp kaffe i utomhusmiljö är svårslaget. Livet är enkelt ibland minsann.

Sälmatningen är kul och vi såg skillnaden på knubbsäl och gråsälen, vi blev riktigt bra på det. Sex sälar i pölen och vi såg allihop.
Lite bus med kaniner och getterna och en glass på det fick avsluta vår dag i parken.
En härlig dag, en dag helt i min smak.

Orm&

Get...


Våglig mamma ;)

Jockarp.

söndag 2 juli 2017

Bara bus....

Lördags godis ;)


Första dagen på min långa ledighet började med ett underljuvligt löppass på berget. Regnet öste ner på mej i två timmar och jag funderade på hur länge vädret skulle vara osomrigt. Lite hetta hade suttit perfekt just nu. Ja inte löpmässigt då förstås då är det helt optimalt för mej nu.
Jag funderade även på hur lycklig jag var, frihet, kärlek. Jag har bannemej allt. Att leva i nuet och att se och uppskatta de har jag inga problem med, jag ser och jag känner hur bra jag har det just nu och ja, jag förtjänar det på alla plan.

Myset var hos mormor och när jag kom innanför dörren satt dom och tittade på datorn. Kolmården och alla djuren var på agendan. Hon spelade upp filmer och visade mej djuren, hon informerade mej om att hon ska se alla djuren i parken. Det låter som att det väntar ett par tuffa dagar ;)


Lek och bus....


Mollie ville leka med en kompis så vi kollade upp möjligheterna till det. En liten tjej från hennes klass var även hon leksugen. För dagen skulle myset till henne. Mitt liv vändes upp och ner just då. Löpningen var redan avklarad och palatset var tipp topp. Så vad gjorde då jag.
Jo jag började med att veckohandla. Hem med kassarna och sen tog jag minsann en middagslur. Det händer inte alltför ofta men det skedde alltså en gråmulen lördag. Skönt.

Jag hade ett samtal med den norrlänska skönheten som kommit i min väg. Jag tackar gud för telefonen. När två personer är på helt skilda platser är det ett bra surrogat. Även om jag dock uppskattar live alla dagar i veckan och jag föredrar fysisk närhet. Men man får bita ihop ibland.

Eftermiddagen blev lugn, vi lagade lite mat och myset kollade på tv. Vädret gör ju inte att man får någon hjälp med positiva energier precis. Jag låg på soffan och slöglodde på hennes program, det roade mej måttligt.

Vi tog tag i livet och masade oss ut, en tur på berget med fyrhjulingen lättade upp stämningen avsevärt, vi buskörde, Mollie tjöt snabbare, snabbare mamma och jag vill gärna tillfredsställa min dotters behov så ja, det gick undan på berget. Vi skrattade och vi njöt av att kända vinden mot naken hud. Det är Frihet för mej det.

Vi har väldigt kul ihop ;)


Jockarp.

lördag 1 juli 2017

Bokhjärta.....





Jag tog ett snabbpass på jobbet. Lite jobb och lite avstämning ett par kramar och sen väntade semester.
Jag packade ihop mina pinaler och begav mej hem. Regnet öste ner men jag kunde inte bry mej mindre. Jag bytte om och tog mej upp på berget. Det blev dyblött innan jag kommit upp för första backen. Jag log. Jag älskar att springa i regn och när pusselbitarna ligger helt på sin plats är jag helt kontrollerad ostoppbar.
Jag höll mej i från vattenpölarna den första milen men sen gav jag upp jag gick fram som en vattenskotern jag bara öste på och vatten sprutade om benen på mej. Ja jag log fortfarande.

Alla kläder kastades av när jag nådde palatset dörr och en varm dusch blev ytterligare en belöning och infriande av semestern. Livet var enkelt just där och då.
Myset hade hämtats på sin sista fritidsdag av mormor och nu väntar ett långt härligt sommarlov för henne. Hon är så värd det.

Tant N kom och besökte oss och himmel vad jag saknat henne. Jag älskar våra samtal, det är öppet och ärligt, alltid. Vi hade en hel del att lufta, det var på tok för längesen vi setts.
En härlig blå blombukett fick vi till att pryda bordet. Blommor är vackert. Vänskap är vackert.

Mollie var inte så sugen på att umgås med oss, hon börjar bli stor nu och har sina egna behov och för dagen var det sommarlovs programmet på tven ;)
Hon hade gjort ett vackert hjärta till mej genom att vika papper i en bok. Helt otroligt fint. Självklart blev jag imponerad av henne. Jag imponeras alltid av människor som kan saker som jag själv inte klarar av.

Vi lagade middag och det blev så sjukt gott. Mollie tog om två gånger och jag bara log. Jag sa till henne att jag är en sjukt grym kock, hon flinade och sa sjuk....Hon har sinne för humor minsann.

Efter maten drog vi upp på berget för att plocka lite svamp. Mollie är halvblind när det gäller svamp. Hon spatserade rakt på svamparna så jag fick tjoa på henne om att stoppa innan hon trampat ner hela smörgåspålägget.

Lite chill i soffan kliandes på lite myggbett fick avsluta får fredagskväll.



Jockarp.