underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 31 januari 2017

Tänt var det här....

Tror det ska mycket till ;)


Sovmorgon. Precis vad jag behövde. Halv sju lallade jag upp helt utvilad. Kaffe koktes och jag förberedde skoldagen för myset. Jag gick in på hennes rum och kröp ner till henne i sängen. Underljuvligt. En perfekt måndag alltså.
Hon åt frukost och jag hoppade i löparkläderna. Jag körde henne till skolan och följde henne till dörren. Kramade henne och sa till henne att jag älskar henne. Mollie mötte upp en klasskompis och visade stolt upp sin glugg på övervåningen i munnen. Jag intervjuade klasskompis om hur många tänder hon tappat, svaret blev sju. Oj sa jag, vidare hej då tjejer sen gick jag.

Hem och upp på berget, 21 km pang. Det har levererats de senaste dagarna. Jag är stark i löpningen och med nya hörlurar tedde sej världen något bättre än vad den kanske är. Men jag befann mej i nuet, Det var jag, mina fötter, min hjärna och mitt hjärta. Det räckte just då, det var hela min värld och det var en bra värld.

Hem och lite mat i kistan, bilen tankades och tvättades. Tjusigt värre.
Jag tog en dusch och jag kände mej otroligt snygg och fräsch, skön känsla de där.
Jag lyssnade högt på musik och tog några danssteg innan mitt besök kom.

Om dom blåstes av stolarna är svårt att säga men nog fanns det kärlek där alltid. Och en enorm öppenhet vilket jag gillar starkt. En snabbanalys om vem vederbörande trodde att jag var, det är så sjukt kul att höra och ta del av hur människor uppfattar mej. Jag är glad att jag fick den möjligheten. Just nu ligger alla korten på bordet och dom är synade, mer kan jag inte göra i ärendet. Fortsättning följer, hoppas jag ;)

Min icke kaffedrickande vän kom förbi och hon fick hjälpa mej med lite sysslor. Mollie var all over the Place igen, jag vet inte vad det tar vid henne just nu när det är andra människor i palatset, tror hon att hon ska förlora mej eller varför är hon som ett plåster? Vi fick lite snurrat i alla fall men det är inte lätt att få samtalen att flyta på med en sexåring som planerar för ett pyjamas party hela tiden.

Vi drog in till stan, jag hade en försenad julklapp från bruket att hämta ut, en helt fantastisk stekjärn men en prislapp på tusen spänn, omöjligt att misslyckas känns det som.
En tur till bibblan för att hämta en bok jag beställt, myset tog några böcker hon också sen bar det hem till köket för att leverera dagens smaskiga middag. Oförskämt gott.

Kvällskaffet innehöll Nutella semiffedo. Alla som åt njöt.
En bra, intressant och givande dag.

Redo för framtiden....


Jockarp.

måndag 30 januari 2017

Barnfilm = Lipsill.....



En dröm, en tidig morgon och den gjorde sej påmind under dagen, jag var sliten och trött. Jag tog lite kaffe och myset åt mackor. Jag funderade starkt på att ställa in min löptur så trött var jag. Men jag vet också vis av erfarenhet att jag mår bra av att springa och att jag blir pigg av det.
Så ut på berget bar det. Jag såg tio vildgrisar och två hjortar, självklart var jag än mer nöjd att jag tagit mej ut när jag fick uppleva berget från sin djuriska sida. 19 km slutade turen på och jag var på ett perfekt humör när jag kom hem. Jag var rolig och jag gillar skarpt när jag är rolig :)

Dusch och lite mat i magen sen bar det minsann i väg. Inom Ekohallen för lite uppstyrande och vidare till Kristianstad. Ett klockarmband behövde jag, jag fick ett men det var fel. Så ja ett byte lär bli nödvändigt. Vidare och investering i nya hörlurar, ingen snikvariant här inte. Jag räknar med att dom max håller två år med den mängden träning jag ligger inne med. Men dom ska ändå vara av mycket god kvalité. Jag funderade på sladdlösa Bluetooth, men nä tydligen håller batteriet bara i sex timmar, lite snålt tycker jag. Så sladd blev det även denna gång.

Vidare till Gallerian och en tur till Burger King, myset åt men inte jag. Jag roade mej med att glo på folk och filosoferar om livet. Vidare gick vi till biosalongen. Så himla mysigt, vi fick plats i sofforna längst upp, vi satt nära varandra under hela filmen och nä jag klarade inte låta bli att lipa denna gången heller. Jag avskyr barnfilmer, jag lipar jämt. Denna gången var det Bamsefilmen om häxans dotter som fick mej att tjuta, den handlade om olikheter och kamratskap. Ja och visst är det stora fina och viktiga ämnen. En bra film helt enkelt.

Vi drog hem och jag levererade en paradgren i form av Nutella semifreddo, det är åratals sen jag gjorde den men takterna satt i. Det väntar bjudning i palatset och det är viktigt att vara förberedd. Besökarna kommer att blåsas av stolarna när dom får inta den goda skapelsen i sällskap av mej ;)
Tanken är att när dom lämnar palatset ska dom ställa sej frågan. Vad var det som hände?

Kvällen blev lugn, myset började prova sina badkläder och sen tog packningen fart. Innan jag visste ordet av var väskan färdig packad, så lång framförhållning har jag nog aldrig haft vad det gäller packning inför en resa. Men ja nu är det alltså gjort. Vi lyssnade på musik och vi målade lite. Kaffe med mormor och kamphundarna hann vi med.
En bra dag och kväll alltså.





Jockarp.

söndag 29 januari 2017

Tandfèe och pärlor....

God morgon eller nåt!




Hehe. Jag hörde ett tjut från min dotters rum halv sex en lördagsmorgon, det kan endast betyda att tandfeèn varit på besök. Jag låg kvar i min säng och flinade gott åt det som utspelade sej på andra sidan väggen.
Hon kom inflygande till mej och tjoade om att fén varit här och att det låg en femma i glaset. Ollallla, är du säker på att det bara är en femma sa jag flinandes. Hon skramlade lite och slutligen enades vi om att det varit en generös fé i palatset under natten. 20 spänn in på hundkontot för myset. Lyckan var total.
Hon kröp ner en stund hos mej under täcket. Hon berättade att hon tyckte det var skönt att vara ledig. Hon berättade att hon önskade sej ett strykjärn i julklapp då kunde hon stryka sina pärlplattor. Jag informerade henne då om att vi har ett strykjärn så det är bara att pärla på. Om det var så smart sagt vet jag inte, innan klockan var sex på morgonen satt jag och gjorde en ram till en av hennes pärlalster.
När jag satt där och brottades med dom små pärlorna sa Mollie plötsligt.
- Tack mamma för att du pysslar med mej när du inte gillar det.
Kunde man göra något annat än att le.

Pärlplattan blev klar och då väntade momentet strykjärn. Ja herregud, själva pärlorna och alstert blev kanon, men pärlplattan blev icke igenkänningsbar. Det bågnade på alla håll och vissa av topparna som man sätter dom små pärlorna på var vips försvunna, lite hög värme kanske ;) i soporna med det. En nyinvestering är ett måste. Ja jag försökte i alla fall och Mollie var nöjd över sitt verk.

Jag behövde komma ut lite. 2,5 mil på berget och där sorterades både pärlplattor, kärlek och kyssar. Glad, ilsk som ett bi och helt tillfredställd, det var vad den turen bjöd på, tja den bjöd på mördabacken med, hon var ruggig för dagen, grå, dimmig och fruktad. Jag såg inte toppen men jag visste att jag åter skulle besegra henne. Hon hade inte en chans.

Hem och mat lagades, 2,5 mil på fastande mage hade retat igång min hunger. Jag formligen välte ner kyckling, klyftpotatis och sås. Jag var nöjd över den goda måltiden, det var även min dotter och det gick skapligt för henne att tugga på fälgen. Stackaren inte mycket över i munnen nu som sitter fast.

Vi hade en lugn eftermiddag, jag hängde i soffan en stund, kändes som om jag behövde det. Lite städande i form av damning, damsugning. Vi tog även ett rejält tag tillsammans och piffade till över köksskåpen, det är något som sällan angrips. Gosse så grant det blev. Vi tvättade lite och provade lite somriga kläder, en resa är i sikte och det är betydligt varmare där än här :)


Lite gympa.....


Jockarp.

lördag 28 januari 2017

Slutet närmar sej....

Fredagsmys lerlek...


Ingen fritidstid för myset på morgonen, vilket var helt fel, hon behövde morgonfritids och jag är tacksam för att det finns flexibla människor. Fritidsfröken skojade med myset och sa till henne att hon inte fick komma in förrän klockan blev åtta. Sen kramade hon om min dotter och sa till henne att hon skojade och att hon visst var hjärtligt välkommen in. Tack för det sa jag och jag kramade min dotter, sa att jag älskade henne och informerade henne om att mormor skulle hämta henne efter skolan. Sen gick jag.

Diskussionen började bums på bruket över en kopp kaffe. Diskussionen gällde domedagsklockan och det var lite obehagligt att klockan åter har flyttats fram, nu var det förvisso bara med 30 sekunder och det har tydligen aldrig hänt innan. Men lik väl står hon 2,5 minuter i och det är väldigt nära just nu. Bara en enda gång har hon stått närmare ett totalt fullskaligt kärnvapenkrig och den var tydligen 1953 då både USA och Ryssland testade sina kärnvapen. Hualia, vill man ens uppleva framtiden?

Dagen bjöd mej på en blandad kompott. Ibland kramar paniken mej hårt, igår var ett sånt tillfälle. Och jag avskyr det. Jag fick ett samtal som gjorde att en deja vu knockade mej stenhårt. Och nej det var ingen deja vu det hade hänt innan, men i en annan tappning.
Arg, frustrerad, sårad och fullständig panik översköljde mej. Jag behövde en famn att fångas upp i, men det fanns ingen. Jag var tvungen att samla informationen, komma till en lösning själv.
Ett samtal till min icke kaffedrickande vän, jag dumpade mina tankarna till henne. Och när man säger saker högt får dom en helt annan styrka. Ett annat perspektiv.
Jag öste på med att samla fakta och jag snurrade varv på varv och jag kom till en lösning. Jag älskar det, jag blev nyförälskad i mej själv och innan kvällen var kommen hade jag en lösning som var tillfredsställande för alla inblandade. Alla problem var som bortblåsta, jag hade kunnat påverka min situation själv och det glädje mej.

Jag drog hemåt och på motorvägen fick jag ett samtal från min dotter. Hon tjöt i luren om att hon tappat sin tredje tand. Jag bara log. Visst att jag missade själva tappet men jag tyckte det var vackert att få ett samtal av henne. Det kändes stort att det fanns en lite tjej som ville berätta för mej om vad som hänt. Jag var lycklig.

Hon pimpade ett glas med tanden så fort vi kom hem. Allt för att underlätta för tandfeèn. Sockersöt var hon ju givetvis med sin lilla glugg. Jag räknar kallt med att hon snart har en dubbelt så stor glugg, den andra framtanden hänger nämligen också och slirar ;)

Trean ute :)

Jockarp.

fredag 27 januari 2017

Sen kväll...

Dessa kort fick jag ;)


Ensam och stark, på löpbandet. För dagen var det omgrupperat på gymmet för att göra plats för lite nya maskiner och band. Jag hade utsikt över bruket och min spegelbild syntes i fönstret, jag gillade det. Jag så enormt stark ut.
Jag har fortfarande krabb med min höger fot vilket jag haft sen långt innan mitt sista Marathon, problemet sitter på översidan vilket gör att det påverkar min löpning minimalt, det smärta dock emellanåt. Ibland funderar jag över vad det är och varför det inte går över, men i bland bryr jag mej föga. I går funderade jag över det men brydde mej föga ;)

Lite andra sysslor på jobbet i form av analysering av risker, det är en övning jag gillar starkt, det får en att tänka fritt och allra helst utanför lådan. Vi blev nöjda med jobbet och tanken är att arbetet ska utföras riskfritt. Då har vi gjort ett bra jobb helt enkelt. Det hänger ihop.

Jag hämtade upp mitt mys från fritids och hon berättade att dom haft elevråd och att det fanns vissa problem på fotbollsplanen och på kinagungan, aha vad för problem blev min fråga men det var inget hon kunde klargöra.
Vi körde och köpte lite blommor och vidare till min icke kaffedrickand vän för lite Tacomys. Barnen lekte fint i hop vilket gav mammorna möjlighet till bearbetning, utveckling och en hel del snurr. Jag älskar när tankarna kan spinna fritt och man kan prata fritt om allt som lägger sej på tungan. Vi tog några gudinnekort och jag gillar det, det mesta passade in och det var till största del till godo. Skönt.
Det blev en toppenkväll känslor av både högt och lågt, precis så som livet är. Bra spegel där.

Vi körde över berget hem och det var en otrolig frihetskänsla, att det var mörkt och trist gjorde mej inget, jag njöt av ljuskäglorna från bilen som träffade mörka stammar av träd. En sten, ett hål i vägen och ett och annat litet torp passerades. Jag drömde mej bort till sommaren när träden står praktfullt gröna och kronorna är så stora så dom täcker hela vägen, allt blir lummet och alldeles grönt. Skira blad vart man än ser. Vi är snart där, bara att hålla ut.

Vi kom hem sent till palatset, på tok för sent för myset men helgen är på intågande så jag räknar med att vi håller ut. En snabbis med tandborsten sen var det dags att hoppa in under täcket. Nöjt somnade hon bums.
En bra dag och en underljuvlig kväll.


Mysets val...
Jockarp.

torsdag 26 januari 2017

Avundsjuk....




Natten blev sådär. En fyrbent spillevink bestämde sej för att lämna stallet och gå ut på gårdsplanen och busa med dom andra fålarna. Detta gjorde att jag vaknade av gnäggningar och smågnabb. Jag var trött och lagom sugen på att leka tafatt med en häst mitt i natten. Men ut gick jag och jag hittade en för liten grimma med tillhörande grimskaft, det slängde jag runt nacken på busen och visade åter in den mellan fyra väggar. Jag rullad upp en ensilagebale och satte vid dörren så Houdini skulle misslyckas med att åter ta sej ut. Lugnet la sej åter över gården men jag var klarvaken.

Jag drog tidigt till bruket och ordningen var återställd, ingen mer än jag på gymmet i arla morgon, grabbarna skröt om att dom skulle köra varannan dag, men tydligen började dom med att skubba. Mej gjorde det inget. Jag tände bara en lite lampa så löpningen skedde i ett dunkelt rum. Sju km satt som en smäck, jag var pigg, fräsch och stark. Go känsla.

Jag fick en genomgång teoretiskt av fabriken, vilket var behövligt, det är så mycket jag inte vet. Det var väldigt intressant, det kommer tydligen bli husförhör i ämnet enligt läraren. Jag flinade lite och sa att jag får nog ha lite mer kött på benen för att förstå hela flödet. Det är en fantastisk anläggning jag jobbar på. Självförsörjande och symbiosen är nästan total. Inget går till spillor. Det är häftigt och svårsmält hur allt hänger ihop.

Jag lämnade bruket vid halv fyra och körde bums till skolan, till mitt mys. Hon satt och spelade spel med en ny fröken, dom verkade ha det så mysigt. Jag blev lite avundsjuk över att andra vuxna människor får tillbringa dagen med min dotter, det borde ju varit jag.
Mollie hade vattenmelon med sej till fruktstunden och tydligen var det många barn som blivit avundsjuka på det. Ja och vad gjorde myset då, jo hon bjöd självklart bort melonen, vidare hade dom bestämt vad hon skulle ha med sej nästa dag och nästa dag..... Ja tydligen är det nu min dotter som ska förse kidsen med mellis. Vi får väl se hur det ska styras upp.

Hem till byn och det är skönt när det inte är kolsvart ute när man kommer hem. Jag drog ner ett djupt andetag med luft i mina lungor när jag gick ut från bilen. Jag andades frisk luft, luft som doftade häst, gamla löv och ensilage. Underbart.
Jag log när min dotter tävlade med mej upp för palatsets trappa, en tävling där endast en av två tävlade och jag var inte den ena. Vad är det, de där med barn och tävlingar. Mollie är inne i en ålder då allt är en tävling. Undra hur länge den fasen varar, livet ut?

Vi lagade middag och när allt var undanstyrt drog vi upp till kusinerna, jag var kaffesugen och social. Mollie busade och jag fick kaffe. Toppen.
En chill kväll och tidigt i säng, det är jobbigt att vara ute på nattliga äventyr.

Lagom kul att rulla på en sån här mitt i natten...




Jockarp.

onsdag 25 januari 2017

Karriärstegen...

Hehe, helt otroligt...


Morgonfritids för myset efter gröttallriken, ingen träning för mej men kaffe med grabbarna var en självklarhet.
Jag fick ett tips om en ny kurs av en kollega via mail, kollegan sitter dörr i dörr med mej så det var med en stor nypa humor jag läste om kursen. Det var en skomakarutbildning vilket associerade att jag var skomakaren som ska vara min läst. Det känns lite så nu när jag har inre tjänstgöring och vi har skojat friskt om det ett tag nu. Vi skrattade självklart hysteriskt åt det och jag sa bara sturskt att när jag sitt högst upp på karriärsstegen så ska jag kolla ner och flina åt er, ni som sitter på den första stegpinnen på stegen;)
Det är så mycket kärlek i det här projektet så jag vet inte hur vi ska klara oss utan varandra inom en snar framtid. Separationsångest hej.

Jag hämtade upp mitt mys på undantaget efter avslutat arbete, hon var pigg och redo för simskolan. För dagen gick det super för henne, hon har knäckt koden nu vilket är skönt. Jag hade en fantastiskt skön stund vid poolen, ett par andra pratglada mammor förgyllde min tid. En del kvinnor får mej till att prata om allt, andra får mej att tiga som muren, jag undrar vad det är som gör det? Det var skönt att prata om allt som gäller barn och förhållanden, att jag även berättade om insemination och otrogna flickvänner gjorde nog samtalet extra intressant för åhörarna ;)


Smetdags....


Vi drog till Maxi efter simmet. Och ja de som inträffade där är helt sjukt. Vi plockade med oss vad vi ansåg oss behöva och jag brydde mej inte så värst mycket om prislappen. När vi kom till kassan visade de sej att alltihop kostade 75 spänn. Det är ju helt perfekt utbrister jag, jag får bara handla för 75 kronor i veckan. Kassörskan och dom andra kunderna bara glodde på mej, synen i deras ansikten var frågande och möjligen en släng av idiotförklaring. Jag brydde mej inte jag var glad som en speleman och sa till Mollie, det är ju helt otroligt :)

Vi körde hem och började bums med pannkakssmet. Högavis med pannkakor levererades. Mormor kom en runda och åter skröt jag om den fantastiska spis som står i det Månsagårdska palatsets kök. Jag blir mer och mer kär i den ju mer jag använder den. Mollie var självklart med och gräddade pannkakorna, jag visade henne några schysta moves med stekjärnet, jag vände pannkakorna i luften och ja, hon kunde inte motstå, hon frågade om hon fick testa och självklart fick hon det. Hon imponerade, jag var övertygad om att den skulle landa på golvet men nej hon fixade det galant. Vi flinade och intog maten ihop under diskussion om vem som var bäst på att vända dom i luften.


Wihoooo


En härlig kväll med min dotter.
Lättlevt.

Jockarp.

tisdag 24 januari 2017

Knasvärld....

Pyssel....


Måndag morgon och jag fick mej en smärre chock när jag kom till gymmet. Lampan var tänd, jag gick in och kollade läget innan jag bytte om. Det var ett par grabbar där och jag slängde lite käft med dom, vad gör ni här sa jag, detta är ju min tid på gymmet och det är aldrig någon annan här. Du ska vara väck från löpbandet om två minuter annars :) det var orden jag sa innan jag bjöd dom på världens största leende och så gick jag min väg. När jag kom tillbaka i min gympadräkt var löpbandet stilla. Jag hoppade upp och drog på ett fruktansvärt intervallpass. Grabbarna bara glodde och jag flinade. Hehe, en perfekt start på dagen. Innan jag lämnade stället kom det ytterligare en träningssugen tjej. Vad härligt, vilket morgonmys vi har här, det här får vi göra om sa jag innan jag lämnade lokalen.

Dusch och en kopp kaffe med grabbarna sen var det dags att försjunka ner bakom skärmen. Jag fick ett samtal från labb och det skulle tas prover på legionella, det var jag mer än gärna behjälplig med. Jag fick ta mej ut i verkligheten, jag njöt när nävarna blev svarta av slam och dynga. Det varade inte så länge dock, bakom skärmen igen och jag levererade bra vilket var skönt, jag börja känna lite press över att jag inte ska hinna bli kvar på utsatt tid. Men jag kan inte göra mer än mitt bästa, det bruka räcka.

Jag sa något om gud när jag gick förbi i fikarummet och fick frågan av en gäst på jobbet om jag var troende, jag flinade och sa, ja jag är djupt troende. Jag tror på mej själv.
Någon mer utveckling i det behövdes inte. Nöjd vände jag åter in på mitt kontor småflinandes med en kopp kaffe i handen. ;) Jag var på ett väldans bra humör.

Jag körde lite offpist. Mollie bara log när hon såg mitt alster ;)


Jag drog hemåt och jag undrar just om Vesan och berget någonsin varit vackrare. En sol som var enorm och helt orange var på väg ner bakom mitt älskade berg, det såg ut som om hela berget stod i brand. Jag ville vara kvar på motorvägen, jag kunde inte se mej mätt på det vackra som utspelade sej framför mej. Det var helt otroligt. Så lycklig jag var just där att jag fick uppleva alla ljuvliga färger på himlen. Tacksam för att jag var seende. Tacksam över att det fanns utrymme i min själ att ta in det.

Hem till mitt mys som var nyklippt för dagen, sötare än nånsin. Vi lagade middag ihop och hon hjälpte till med dukningen. Efter maten drog vi fram den kreativa sidan i oss. Vi skulle göra små lerfigurer som skulle in i ugnen för att sen limmas på en liten magnet och sen skulle alltihopa upp på vår stora fina världskarta och markera alla platser vi varit på. Jag tyckte det var ganska kul att pyssla, om det kan bero på att pysslandet ledde till något vettigt denna gången? ja det skulle ju kunna vara så. Vi blev i alla fall supernöjda både myset och jag.

Dans japp självklart, hattarna på och dans så svetten öste av oss. Vi är helt tokiga men det underlättar ju i denna något knasiga värld vi lever i ;)

Taddda...perfa..


Jockarp.

måndag 23 januari 2017

Överaskning....



Dagen för överraskning av myset var inne. Hon har kämpat på in i det sista med att få reda på vart vi skulle men jag har tigit. De slog mej att hon kanske släktas på mej i det avseendet, att hon älskar att överaska men avskyr att överaskas, jag fick nästan lite dåligt samvete när jag tänkte på det.
Jag väckte henne och hon åt glupskt. När tänderna var borstade kom hon och sa:
Du mamma nu när det är så nära kan du väl berätta vart vi ska. Jag ruffsade henne lite i håret och sa:
Visst hjärtat, följ med mej här så ska du få se. Jag tog fram paddan och tog fram ett klipp på Youtube med Disney on ice och årets föreställning Frost. Hon tittade med stora ögon sen vände hon sej om och kramade mej av lycka. Hon är helt underljuvlig i dom lägena.

Vi körde in till stan och tog tåget till Malmö, vi hade ett skönt häng och Mollie pratade med både konduktören och medresenärerna under vår resa. Jag bara njöt av min sociala och frimodiga dotter.
Vi kom precis i lagom tid, när vi satte oss på våra platser på fjärde raden precis intill isrinken så startade föreställningen.
Jag betedde mej som om jag var yngre än Mollie, jag ömsom skrattade och ömsom grät när den vackra showen om äkta syskonkärlek utspelade sej. Att musiken var hög och helt fantastiskt vackert ihop med dom duktiga konståkarna och alla vackra kläder ja det var omöjligt att hålla lipen borta. Mollie bara glodde på mej när mina tårar lämnade kinderna och droppade ner på min tröja. Fjant. Men ja de är sån jag är, tydligen.



Sjukt impad av dom som åker skridskor i denna utstyrseln ;) 



När det var slut gick vi över gatan till Emporia. Vi mötte kassörskan från ICA på toan så henne växlade vi några ord med, liten värld minsann. Vi shoppade lite till myset och sen begav vi oss till ett mathak. Vi satt och åt, småpratade och tittade på folk. En mycket mysig eftermiddag.

En kopp kaffe till mej och sen var vi redo att åka hem till byn. På tåget igen och allt gick smidigt. Vi kom hem i vettig tid och myset åkte bums i badet. Håret tvättades och packades i med inpackning. Hon har en tid hos frissan och jag vill inte få skällning över att hennes hår inte är utkammat så ja, där satt jag en kvart och redade upp tjorvorna som gömde sej i nacken.

Hon hade lite mannekäng av dom nya kläderna och det slog mej att hon såg så väldigt stor ut, det går fort nu minsann. Hinner jag med tro?

Jag lyckades avstyra danstimmen och det blev istället lite chill i soffan för myset så jag kunde styra upp tvätt och förbereda för den kommande veckan.


Jag har alltid en fotograf med mej ;)


Jockarp.

söndag 22 januari 2017

Stenad....

Jomensåatt stenmålning...


Morgonkaffet intogs i min ensamhet. Myset sov som en gris. Jag öppnade boken jag lånat på bibblan och sörplade på mitt kaffe. Det första stycket i boken och där omnämndes mitt älskade berg, det var en överraskning må jag säga. Jag blev glad.

Myset väcktes, vi låg och pladdrade en bra stund, hon satte sej på min mage, la sej över mej och sa jag njuter av att mysa med dej mamma. Jag älskar när hon formulerar sej om sina känslor, det är stort.
Vi gick upp och jag bytte sängkläder i min dotters säng, det gick ganska bra, det gick utan någon uppstötning. Jag avskyr den sysslan och jag vet inte varför jag inte kan förlika mej med det, det ska ju ändå göras ganska ofta. Jag måste försöka skaffa mej fina minnen under det arbetet då går det nog enklare. Kanske :)

Dimman låg tät över palatset men det spelade ingen roll, det var ljummet i luften och när jag kollade i rabatten såg jag en liten vintergäck, yes våren är på intågande. Lycklig blir jag.
Utegranen förflyttades till marker där den ska förmultna och ge näring till annat.
Lite vårstädning runtomkring knutarna och all ved från vedskjulet är nu inkörde, vi levererade en hel del minsann.
Vi angrep även nätet runt studsmattan, jag ser ingen mening att ha det kvar, Mollie är stor och förståndig och det hängde bara på trekvart i alla fall. Osäkert liksom.


En löptur i denna miljö kan aldrig bli fel ;)

Myset städade sitt rum och hon kammade hem 15 spänn för dagen, hon kramade mej och sa tack mamma. Tack själv hjärtat sa jag. Hon la pengarna på sitt hemliga ställe sen kröp hon upp till mej i soffan och sa:
- Du mamma jag har väldigt mycket pengar nu, tror du det räcker till en hund?
Nja inte än blev mitt svar. Hon är väldigt målmedveten och hon imponerar på mej genom att hon inte ger upp eller att hon tjatar om den där hunden, nä hon är fast besluten om att hon ska spara ihop pengar till den själv. Ja jag är impad av min dotter. Hon liknar mej ;)

Jag tog en 22 km tur på berget, solen strålade men det var väldigt kallt innan jag jag nådde byn. Det sved på fingrarna. Jag pratade med mej själv stora delar av turen, jag gillar det, jag gillar att förbereda mej på det jag kan, då är man mer rustad om det händer något oförberett. Jag smider planer helt enkelt ;)

Myset hittade en sten ute som hon tyckte var perfekt att ta med sej in och måla på, jaha, sagt och gjort. Kreativiteten spirar. Kvällen bestod åter av lite dans, hattarna på sen var det fullt ös på oss.
Jag fick avbryta öset med frågan om hon villa ha lite mys i soffan i stället, jag var sliten och ville chilla. Hon köpte mitt förslag. Skönt.


Lite paus....


Jockarp.

lördag 21 januari 2017

Kramens dag....

Bus...


Jag tog en ledig dag från jobbet. Det betydde lugn morgon, myset väcktes och hon fick en tallrik mannagrynsgröt, jag tog en kaffe. Jag lämnade henne på skolan och jag kammade hem kramar från både myset och hennes kusin som vi träffade på skolgården. Mysigt.

Jag drog hem och en tur på berget på 18 km innan frukosten. Så sjukt skönt, dimman låg tät på min väg och jag njöt. Det var så vackert på berget trots den grådassiga morgonen. Jag hade åter mycket att sortera och avverka, jag tänker bra när jag rör mej framåt det är inget snack om den saken inte.
Från klarhet till klarhet.

Frukost, dusch och lite slapp till ljuv musik. Bilen tankades och åter körde jag till stan. En kommande resa betalades på resebyrån och jag snicksnackade lite med tjejerna innan jag önskade dom en fin helg och gick vidare i livet. Jag träffade på en kändis på torget, en kram och lite ordväxling sen gick jag vidare mot mitt mål. Bibblan. Jag fick med mej en bok hem som jag beställt och jag diskuterade även avgifterna med damerna bakom disken. Vi var överens när jag gick, det gillar jag.

Tjohooooo

I bilen och upphämtning av mys. Ännu en kändis på parkeringen vilket resulterade i ännu en kram och lite samtal.
I bilen igen och mot Bromölla för att hämta upp min icke kaffedrickande vän och hennes son. Utfärds dags. En ny kram sen lastades alla in i bilen och sen bar det iväg. Gahh jag körde fel väg och fick hjälp med att förstå det. En extra vända i rondellen sen var vi på banan. Mot Malmö. Det gick fint och vi tog ett litet depå stopp på vägen, en korv och lite fredagsmys till kidsen.
Jag fick ett mycket glädjande och spännande telefonsamtal på vägen. Jag kände mej lite som en av Jesus 12 lärjungar. Jag kände mej utvald. Mitt liv står för stora förändringar det är inget snack om den saken. Frågan är väl om jag är redo för det. Men som sagt, ett nej öppnar inga dörrar och ingen minns en fegis, visst var det väl så :)

Vi kom fram till Malmö och till ett trampolinhak. Sjukt kul, både barnen och mammorna studsade och hoppade i kublådorna. Viss panik infann sej när man kände sej oförmögen att kunna ta sej upp av egen styrka, men av det märktes det inget av på ungarna. Dom dök ner bland bitarna och kom upp skrattandes. Härligt att se.
Vi lämnade Malmö och körde till Lund och tog en pizza, även om miljön inte var den mysigaste så var det superhärligt att sitta och småprata medans vi åt. Mätta och nöjda vände vi hemåt och jag tycker att bilfärden hem gick på tok för fort, inte km mässigt utan tidsmässigt. Samtalen avlöste varandra och vips var vi hemma. Trist vi hade mer att prata om. Det får väl bli en repris på en utfärd tänker jag ;)

Krig...


Jockarp.

fredag 20 januari 2017

Intervju....

Häng han högt....


Ett pass på gymmet, och det förflöt nästan helt obemärkt. Jag mindes knappt att jag sprungit. Jag hade så mycket tankar som skulle sorteras. Det händer så sjukt mycket i mitt liv just nu.
Men jag diskade av 30 minuter i lagom tempo och det rustade mej för dagen.
En jobbdag som blandades av inre och yttre tjänstgöring. Skönt. Jag var på ett par möten och jag tog lite vattenprover och självklart var jag social. När jag har möjligheten så tar jag chansen.

Jag hämtade upp mitt lilla mys på fritids och vi gled hem pratandes om allt möjligt, men mycket handlade om ett pyjamasparty som hon tydligen bestämt att hon ska ha. Hmf vi får väl se vad det blir med det.
För dagen lagade vi ingen mat, utan vi tog resterna och värmde på lite snabbt, skönt ibland att inte behöva laga mat.

Bilen tvättades och det var minsann behövligt. Den sken som sola i Karlstad. De lär väl inte hålla i sej så länge men det blir ju ny skit i alla fall.

Vi hängde lite gubbe och jag blev fetehängd, men det är nästa omöjligt att spela spel när motståndaren ändrar orden och reglerna efter eget tycke och smak. Sur blev jag.

Jag fick ett mail från en reporter från Aftonbladet och nog är det väl märkligt att det händer just nu, och att dom lyckas med att hitta personer som dom är ute efter. Jag är grymt imponerad. Frågan gällde om jag kunde tänka mej att ställa upp på en intervju, jag varför inte? Det är väl bra både för mej och för Sverige tänker jag. Så ja, svaret på frågan blev JA.

Vi blev danssugna så det drogs av några heta moves i det Månsagårdska palatset under gårdagskvällen. Det är så sjukt kul när vi hittar feelingen båda två. Inget stoppar oss då, nja det skulle förvisso vara om det blev strömlöst då :)

Ett uppdrag fick mej till att köra till stan, jag brukar sällan eller aldrig köra in i ens ärende men det skedde alltså. Uppdraget slutfördes och en vända upp till undantaget för att hämta myset. Vi hängde lite i soffan för att sen ta oss hem och fortsätta hänga lite innan nattningen.


Danshatten på :)


Jockarp.

torsdag 19 januari 2017

Öppna dörrar.....



En småjobbig natt bestående av en hostattack, eftersom det inte fanns intresse av att använda medicin så tog jag med min dotter till min säng, huvudet högt sen somnade hon bums. Det gjorde inte jag, jag grubblade på än det ena och även det andra. Huvudet var fullt med tankar, jag gillar känslan men inte mitt i natten.
Klockan ringde och då funderade jag inte på någonting mer än försöka hasa mej upp. Kaffe och gröt, fyr i pannan och väckning av mys.
Hon hoppade upp bums och satte sej till bords på det Månsagårdska hotellet ;)
Jag kammade henne när hon åt, tidsoptimering. Bra där!

Vi drog till morgonfritids och efter puss och kram och orden jag älskar dej var vi redo för dagen utan varandra.
Morgonfritids betyder ingen träning för mej och det kändes helt ok.
Jag tog en kaffe med grabbarna och blurrade lite om golfrundan dagen innan. Alla var nöjda med kvällen.
Möte om logistiken ett par timmar och vid lunch tackade jag för mej. Jag körde till skolan och var med på sista lektionen och sen tog jag med min något snoriga dotter hem. Hon blev överlycklig när hon såg mej och förstod att hon skulle hem.

Vi spelade lite alfapet och lyssnade på musik, helt lugnt och stilla alltså, det var bra efter en vaken natt.
Vårt besök kom och det var supertrevligt med lite kvinnfolk i palatset som man kunde blurra känslor med, det sparades inte på krutet där vill jag lova. Jag imponerade även med min magiska spis. Eller jag tvingade dom att kolla när jag värmde tevattnet om dom blev impade vet jag faktiskt inte, men jag är det, två sekunder sen är det klart ;)
Vi fikade och myset var verkligen på bettet. All in på henne. Det ledde till att vi fick ta ett samtal under kvällen om hur det är brukligt att uppföra sej när vuxet folk pratar.  Hon sa sej förstå men nja jag vet inte jag får kanske ge henne ett par år till.

Jag pratade med lite vänner i telefon på kvällen, de slog mej att det är inte så ofta man pratar i telefon nu för tiden, man messar ju mest. Men jag kom fram till att jag gillar telefonen som samtalsapparat.
En sen kvällstur till undantaget för att få lite härlig lantluft i lungorna innan läggdags. Mollie var överlycklig över att träffa kamphundarna. Hon gullade med dom ända till vi skulle hem.
En härlig dag och kväll.

Myset gick och la sej och jag konstaterade under min tid själv i soffan att ett Nej öppnar inga dörrar så om jag får en fråga så blir svaret JA. En ny filosofi jag ska leva efter ett tag, bara för att känna efter lite. Ok något flummigt kanske men jag tror att det kan klarna framledes



Jockarp.

onsdag 18 januari 2017

Golfaren....

Redo för krig ;)


Min vana trogen, en tur på löpbandet och jag tror nog aldrig att det gått så enkelt att springa, hela passet funderade jag på marknadsföring. Det är ju väldigt intressant. Jag ansåg mej att jag är bra på det men att jag ändå kunde bli bättre, detta handlar både om privatlivet och karriären. För ett tag sedan blev jag bortplockade från en väldigt intressant kurs jag hemskt gärna ville gå på. Jag blev lite småstött men jag tog den som en kvinna. Jag borstade av mej nederlaget och gick vidare i livet. Och just när jag sprang där på det där gummibandet slog det mej att det förmodligen fanns en mening med att jag blev nekad den där kursen. Jag såg det bara inte då.
Om mitt liv varit intressant och spännande innan så tror jag helt säkert att 2017 kommer bli extremt i båda avseendena. Gällande marknadsföringen ja. Jag kände ett enormt sug efter att utveckla en sak och det gjorde jag innan klockan slog åtta på förmiddagen. Jag skrev ett mail, som handlade om mej. Detta mail visade sej ge frukt redan till lunch. Exakt så är det jag ska agera. Ingen minns en fegis.
Mailet resulterade i att jag idag ska få ett besök i palatset och diskutera min framtid. Sånt gillar jag starkt.

Jobbet gick fint, viss justering i mina dokument, men det känns bra. Jag har rätt folk med mej på min bana.
På tal om bana, efter avslutat projektmöte drog vi till golfbanan. Så sjukt kul. det var längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde den 17:e januari. Det började redan på morgonen och höll i sej ända till kvällen.
Golfen gick bra för mej, lite värre gick det för mina kompisar, en snubbe fick tillbaka bollen hela tiden och jag kunde inte låta bli att informera honom att det var golf vi höll på med och inte bomerangkastning. Jag slog alltså dom flesta i gänget och det var nog den första gången jag inte blev tjurig på någon av dom 18 banorna. Minigolf är superkul när man gör det med rätt folk. Jag tänker mej att ta dit myset en dag och lira lite, hon älskar golf, problemet kan uppstå när det var noll tolerans att gå på banorna, hon har lite trubbel att ta just den instruktionen. Tja vi får se.


Delar av buffén :)

Vi åkte vidare och åt buffé, fantastiskt gott och vi hjälpte alla till i köket och med städ och disk efteråt.  Vi avtackade ett par kollegor och det kommer bli tyst och saknade kommer att bli stor efter dessa herrar, men vänskapen har vi självklart kvar.

Jag blev sen hem men myset hade inte somnat, hon ville berätta om sin dag. Hon hade varit på simskolan och det hade gått fint, vidare hade hon och mormor kört till något hak i Bromölla som serverade den mycket delikata maträtten nuggets, hon hade ätit friskt och hon berättade att flickan som jobbad där var jätte trevligt. Vad bra sa jag. Hon hade haft en bra dag men hon hade även varit lite ledsen, jag frågade om varför men hon svarade bara:
-Mormor vet.
Ok sa jag och pussade henne på kinden och sa till henne att nu var det sovdags.


Min första tallrik ;)

Jockarp.

tisdag 17 januari 2017

Filmkväll och pizza....

Svettlöken, sååå gött...


Måndag morgon och ett underljuvligt intervallpass kickade igång min dag. Jag var lite småstel i vaderna efter helgens marathondistans, men jag lufsade på en km på bandet sen drog jag på. Gosse vad gott, bandkryllningen var åter nära.
Hela jag badade i svett efter avslutat pass. Gott.
Städtanten hade varit duktig och tagit mina handdukar till tvätt, inte bra, där stod jag halvnäck med duschen igång och det var tre våningar ner till lagret med handdukar. Morr. I svettiga kläder och trappträning.

Jobbet gick fint, vi har råkat ut för ett nytt haveri så det var mycket fokus på det. Men alla kämpar vidare mot samma mål. Vi ska producera det bästa i världen och japp vi är en bra bit på vägen.
Lite trams om matlådorna bakom datorerna livad upp stämningen när det blev lite väl mörkt. Kött och kyckling var vad vi hade att berätta om för dagen :)

Jag fick ett mycket roligt samtal under eftermiddagen, jag fick massa komplimanger över vem jag var. Sånt är ju väldigt trevligt. Jag var upprymd när jag lämnade bruket, framtiden ser väldigt ljus ut just nu.

När jag kom hem mötte jag ett litet slirigt mys, hon hade somnat till i soffan och det är verkligen inte likt henne. Hon piggnade på sej när jag spatserade in och kramade om henne. Men för att vara säker på att hon var kry tog jag tempen på henne. Den var helt ok. Skönt.

Hem till borgen och jag gjorde en mycket rolig film, ibland överträffar jag mej själv. Jag hade lite bekymmer att skicka filmen och funderade ett tag på att lägga den på youtube, men jag är dåligt bildad i det ämnet. Det fick mej att fundera över om jag inte skulle försöka få till en ny datorutbildning. All utbildning är ju bra.
Filmen skickade jag till ett par vänner som tyckte att den var bra. Jag fick en kommentar från en vän om att jag var en större klippa än Himalaya och friska fläkt än Gudrun. Såna vänner får en på lite extra bra humör minsann, tack för det.
Självklart började jag med det att funderade på om jag kanske jag ska bli filmare i nästa liv, vem vet ;)

Mormor bjöd på pizza på kvällen och om jag funderat på mysets hälsa innan så kunde jag släppa det helt, hon klapp hela pizza själv, tur man inte bestämde sej för att dela med henne. Luft gör mej inte stark.
Efter maten blev det kaffe och lite spel. En chill kväll. Skönt.

Måndag morgon 05:30...


Jockarp.

måndag 16 januari 2017

Röda hund....

Livsnjutaren....


Uppvak av ännu en dröm, denna var dock väldigt ljus och vacker men ljus och vacker med fel människa kan även det störa och det gjorde det. Jag blev störd. Riktigt störd.
Ungefär den känslan som man kan få av att man inte ska äta den där semlan, man äter den och det smakar underbart, men känsla efter kan få en att må pyton. Att man förlorat mot sej själv. Så ungefär. Inget trevligt alltså.

Frukost med mitt mys och i löparskorna, ut på berget för att rena min själ. Jag stötte på en ekorre på min väg och jag funderade en stund på hur många kottar en ekorre måste äta varje dag för att fylla sitt energiförråd. Det tog jag självklart reda på när jag kom hem. 10-13 stycken kottar om dagen klipper en ekorre för att överleva, jag kände att det var viktigt att veta för min överlevnad ;)

Vi drog igång att köra ved bums när vi löst ekorrfrågan. Det är knökafullt i källaren och vedskjulet börja gapa tomt, skönt, snart dags att ösa in ny fräsch ved. Jag gillar det där, jag blir tillfreds på något märkligt vis. Tillfredsställd av att saker går upp i rök.

Skulle vilja se den ekorre som äter 10-13 kottar av denna kaliber ;)


För dagen startade vi upp fröken Weber och där fixades lunchen, underljuvligt med grillad korv en vinterdag när solen vräker ner på en. Jag åt friskt, myset åt lagom friskt. Ett par korvar sen var hon nöjd.
Jag fortsatte med veden och hon gick och städade sitt rum, hon kom ut gapandes om att hon var klar och att jag skulle syna det. Det såg perfekt ut. 10 spänn fattigare blev jag och min dotter var nöjd.
Hon bytte om och kom ut som den värsta primadonnan, jag sa till henne:
- Vad fin du är.
- Tack sa hon och sprang ut i stallet.
Jag flinade lite åt hennes tack men konstaterade att jag var nöjd över att hon kan ta en komplimang så självklart, det är viktigt. Och jag förmodar att ju fler komplimanger hon får i livet desto enklare blir det för henne att ta dom. Jag älskar att komplimanga, det är min stil det.

Vi var som små grisar både myset och jag, hon efter en aktiv helg och jag efter en väldigt aktiv dag. Jag tog en dusch och hon tog ett bad. Tjorvorna i hennes hår roade jag mej med en halvtimme att reda ut, hon lekte med en miniräknare under tiden så det arbetet gick för dagen utmärkt. Så är det inte alltid.

Vid middagen började Mollie prata om sjukdomen röda hund varför vet jag inte, det kom från ingenstans. Hon undrade varför det heter röda hund, jag boxa till henne lätt på hackan och svarade att det är för att man ser ut som Clifford när man får det. Sen flinade vi och började prata om en snorig delfin.
Alla dessa djupa samtal man har med en sexåring ;)

Kvällen blev social, den icke kaffedrickande vännen kom, denna gång utan son men det gick bra det med. Myset fick igång vår kreativitet i form av pyssel, nästan så till och med jag uppskattade aktivititen. Hon gick dock i spinn alldeles innan jag fick in henne i sängen. Trött efter en dag som till stor del varit utomhus, de ihop med hennes kreativa kväll, gjorde att hon slog ihop bums när huvudet träffade kudden.


Röda hund ;)

Jockarp.



söndag 15 januari 2017

Skidåkaren....



Vaknade redan 05:00 och det av en helt sjuk dröm. Det var inget vackert i den, det var endast ond bråd olycka och jag var okontrollerad och farlig, jag blev glad över att det bara var en dröm annars hade jag förmodligen suttit i någon fängelsehåla resten av livet :)
Jag ogillar att vakna i den känslan, det hänger något tungt över mej i flera timmar när sånt inträffar, det är inte så ofta dock vilket är väl.
Jag var tvungen att skriva ett mess till min nya icke kaffedrickande vän för att få ur mej lite av känslan.
Något som även det bättrade på min psykiska olustkänsla var när myset kom inhoppnades och ner under täcket. Hon informerade mej om att hon hade ont i framtänderna och det kan jag nog förstå. Dom står nämligen rakt ut, jag fattar inte att dom fortfarande hänger kvar. Dom lär nog ryka snart och förmodligen ryker båda två på en gång.
Hon somnade till under täcket och jag låg där och myset in min kropp mot hennes. Jag kände hennes värme från hennes lilla kropp det strålade värme mot min nakna hud. Jag kände där och då att jag saknat det väldigt, sånt man tagit för givet i ett förhållande, sånt man kanske inte reflekterar över, sånt att en annans människas hud kan vara så otroligt varm och skön. Jag la mej en liten bit från min dotter bara för att testa hur det kändes. Tio centimeter från henne och ändå kände jag värmen, samma känslan man kan få en tidig vårdag när man sitter i vindstilla söderläge och solens stråla träffar ansiktet efter en lång kall mörk vinter. Det kände jag en lördagsmorgon i Januari.

Frukost och i löparskorna, min nya favoritrunda avverkades, 2,5 mil. Pang. Gosse vad jag behövde det. Att springa på hård snö som knastrade som krossat glas varje steg jag tog. Solen som kom fram och gjorde min kropp till en skugga framför mej. Jag tänkte på Sylvester Stallone när hans karaktär Rocky Balboa skuggboxade. Jag kände mej lika het som han när jag såg min skugga där på vägen. Go känsla. Jag stötte ihop med ett tiotal hjortar, dom sprang helt nonchalant bara rakt över vägen ett 20-tal meter framför mej. Go känsla även där. Naturen är bra vacker.




Hem och lite mat i magen, en dusch och sen i väg igen. Vi hämtade upp tant N och hennes grabbar sen drog vi vidare mot Vångabacken, här skulle åkas skidor.
Det gick ganska bra för myset, hon fick koll på liften bums, att bromsa var dock inte riktigt hennes grej vilket betydde att mamman fick springa både upp och ner i backen. Lite krokodiltårar hör till men på det stora hela blev det lyckat. Vi åt korv och bulle, en paus är aldrig fel. Hon åkte lite pulka och skrattade så hon kiknade. Så underbart att se.
Lite småtjurig var hon när vi skulle hem, men hon var nog ganska trött. det är jobbigt att hänga i skidbacken.

Vi lagade middag, eller jag lagade middag, myset grejade med någon vidrig blandning men äpple, vatten och kryddor. Hon var nöjd över det. Maten jag levererade var otroligt god. Currykyckling och ris. En riktig lördagsmiddag det ;)



Jockarp.

lördag 14 januari 2017

Ny utmaning...

Jag fick en blomma i går ;)


Japp och nu är det dags för en ny liten utmaning. Detta är en sak jag gjorde redan för några år sedan, då gjorde jag det för att rensa ut lite hemma och det är av samma anledning nu med. Och för att jag tycker detta är så sjukt kul.
Jag läste någonstans att vi svenskar slänger var fjärde matkasse som vi bär hem från affären, är det vettigt? Nej det är helt sinnessjukt.
Därför ska under ett par månader vårt matkonto inte överstiga 300 svenska kronor per månad. Alltså futtiga 75 kronor i veckan ska vi klara oss på. Tanken är att äta av det vi har hemma.
Sist var jag extremare och då var det bara 200 spänn i månaden men då var Mollie så liten, nu kräver hon lite mer. Man har ofta massvis med saker som man kan överleva på men man ser det inte.
Det sägs ju att nöden är uppfinningarnas moder och här ska uppfinnas och vändas på 75 slantar. Det ska planeras och det ska bli väldigt kul att följa projektet, mej skulle det inte förvåna om vi ligger plus vid projektets slut ;)
Eftersom jag avskyr att vara i lådan så börjar vi detta projekt nu. Jag handlade i tisdags och nu är det alltså allvar. Inget fusk och inget väntande tills något månadskifte här inte.

En utlösande faktor till att vi börjar redan nu hänger nog i hop med en utbildning jag hade äran att gå på i går. En LEAN utbildning, det handlar mycket om ordning och reda och att ta vara på resurserna vi har. En skrämmande bild som föreläsaren visade var en bild med två jordklot och texten att i framtiden behöver vi två jordklot med tanke på vår hastighet i konsumerandet. Det var många tänkvärda saker som togs upp och efter att jag smält informationen några timmar så insåg jag vikten av det. Att införa det både på jobbet och i palatset.
Självklart var det vissa saker som jag inte svalde med hull och hår, ytterligheterna med att märka upp allt, det ser jag kanske inte som nödvändigt hemma i Jockarp. Vi hittar nog ändå både myset och jag ;)

Jag hämtade upp mitt lilla plitiga mys på fritids. Vi diskuterade hennes utslag på morgonen när jag lämnade henne och nja det var ingen som var säker på något och tanken var att hon skulle besöka skolsköterskan, men det hade dom visst glömt i allt skolarbete. Det är inget livshotande i alla fall vilket är skönt.
Vi drog hem och hämtade hem kamphundarna, mormor och morfar var på utflykt så vi skulle agera barnvakt. Vi lagade middag och vi hjälptes åt med både mat och disk.
Lite fredagsmys i soffan var ju självklart.

Fredagen betydde även helvila för mej fysiskt, efter 11 dagars träning var det befogat. Men det får inte bli någon ful vana ;)


Vapendragarna :)



Jockarp.


fredag 13 januari 2017

Utslag-utslagen....

Yttre tjänst ;)


Fjärde morgonen på gymmet. Jag hade fulltankat med energi från Tacokvällen dagen innan, inga problem att hoppa upp på bandet och köra en halvtimme. Det har varit en bra vecka träningsmässig det har dock varit på bekostnad av sömnen, jag känner mej lite småtrött emellanåt.

Dagen gick bra på kneget, jag tog lite bonnpermis från mitt kontor och gick ut i "verkligheten" yttre tjänst i form av att fotografera lite saker som ska in i systemet, nytta med nöje alltså.
Från vinterlandskap till vår i luften när solen stack fram lite försynt på eftermiddagen, underljuvligt. Humöret var bra innan och än bättre blev det.

En kollega körde till cafét och köpte semlor till eftermiddagskaffet, eftersom han visste att jag var sockerfri var han gullig nog att köpa två små sockerfria kakor till mej. Vilka jobbarkompisar va? Jag är lyckligt lottad.

Jag körde hem med solen i ögonen, passande nog drog jag av Lasse Winnerbäcks låt Solen i ögonen. Kunde färden hem till byn bli bättre. knappast va. Det var bara spilld mjölk överallt som saknades och det kändes som om det inte gjorde så mycket i just det läget :)
Jag såg tre rådjur på ett fält på min väg, jag tyckte dom såg gråa ut, jag gillar inte färgen grå. Jag tycker dom brukar ha en lite brunare nyans, kan vara att jag börja bli gammal och att synen med det förändras/försämras.

När jag kom hem mötte jag ett lite mys som hade fullt med utslag runt munnen, gahh. löss, mask, vårtor och nu detta. Jag är förvisso glad över att hon sällan eller aldrig har feber och magsjuka och andra sjukor som påverkar allmäntillståndet. Hon är lika pigg med blåsor som utan. Men i detta nu är vi lite osäkra på var det är, Svinkoppor eller höstblåsor, pest eller kolera typ.

Vi lagade tacosoppa av resterna och för dagen bjöd vi även ner mormor och morfar på soppa, trevligt. Det åts friskt som vanligt, jag tror att det sitter i väggarna. Matgladheten alltså :)

Ett par matcher i Alfapet, jag fick storstyk, utslagen bums. Vi dansade lite och självklart fanns det tid till en massa mysande.
Hon envisas fortfarande med att hon ska lägga sej själv på kvällarna och jag vet att hon har bus för sej på sitt rum, att hon helt enkelt inte ligger i sängen, men jag låter henne hållas. Så länge hon lägger sej efter sina små kvällsliga äventyr och inte är uppe och spökar allt för länge, den tiden den kommer väl den med snart.

Jag la mej för ovanlighetens skull i soffan och läste ett par tidningar, ett par gamla Amelia tidningar som jag fått av en god vän och ett par resetidningar som jag kunde drömma mej bort i. Det är inte många ställen som återstår som jag verkligen, verkligen vill till. Några ställen finns det men just nu är dom inte lämpliga att åka till med en 6 åring så vi får drömma några år till och åka på lite mer lämpliga platser. De ska nog gå det med.

Jo men bitarna måste ligga exakt...


Jockarp.

torsdag 12 januari 2017

Brottningsmatch....


Vissa dagar är längta stor till sommaren...


Varför förändra något som är bra? Människan är av naturen ett vanedjur. Jag gillar dock att bryta mönster och vanor men just rörelsemönstret vill jag inte gärna förändra. Gymmet och löpbandet innan jobbet alltså. Jag kände mej lite sliten när jag hoppade upp på bandet, motivationen var ohög. Kroppen var i ett sömnstadie, desto roligare att se hur den reagerar på ett tänkt intervallpass. Jag brukar tycka att dom passen är lite jobbiga, jag gillar att nöta mil efter mil, men ibland så behöver jag en extra kick. Onsdag morgon var en kickdag. Jag körde ett högt tempo, snabb återhämtning och sen hög fart igen. 30 minuter och det formligen sprutade svett om mej, den känslan är obetalbar, det är så skönt när det öser svett av en. Nöjd checkade jag in på jobbet redo för ännu en intressant och lärorik dag.

För dagen gjorde det mej ingenting att jag har inre tjänst. Mina kollegor kom in och borstade av sej en massa snö som sprutat från sidled på dom, jag flinade och sa. Nu är ni inte så retsliga över att jag har kontorstjänst va? ;)
Jag skötte undan massor och nu ska jag lägga fram mitt förslag och få det synat, alltid lite spännande och se om det man gjort är bra för den stora massan.

Vi pratade om hål under middagsrasten och när man jobbar med endast manfolk blir nivån oftast väldigt låg så också denna diskussion. Jag har tänkt mej att byta ut diskbänken i palatset och funderar på ett eller två hål i bänken. Detta diskuterades ljudligt och jag skrattade hysteriskt åt deras spinn i frågan. Jag hade inte ens funderat över det där med möjligheten till en eller två hoar. Det är bra att lufta saker med andra människor, man får oftast en helt annan syn på saker och ting.
Jag är fortfarande inte övertygad gällande mängden hål men det blir jag väl så småningom.

Snöovädret fortsatte hela dagen och jag fick vackert lägga mej en stund i högerfilen på vägen hem, jag låg inte där så länge dock. Tacksamheten över en bil med drift på alla hjulen var stor just då. Tankarna gick att det räcker med en enda dag som denna så har kärran och fyrhjuldriften betalat sej. Jag kör säkert.
En annan sak som också handlar om bilar är att jag är ytterst tacksam vintertid över att jag har min bil inomhus, skotta snö och skrapa rutor få andra pyssla med, det är inte riktigt min grej det. Lyxigt värre.

Myset hämtades på undantaget och hon var på toppenhumör, vi skulle få besök vilket hon sett fram emot väldigt.
Min nyfunna icke kaffedrickande vän och hennes son kom och förgyllde vår kväll. Vi fixade Tacos ihop vilket var supermysigt, alla hjälpte till efter sin förmåga. Att småprata lite och samtidigt dona med sallad, lök och köttfärs, att lyssna på ungarnas bus gav mej enormt med energi. Jag var lyckligt helt enkelt och jag var där fullt ut.
Aptiten var stor och det har nog med sällskapet att göra. Bra. Avdukning och det börjades bums att grymtas om efterrätt. Ja är det onsdag så känns det helt rätt med efterrätt. Glass i stora lass, såser och strössel, lite i magen och lite utanför på golv och bord, det hör till.
Mammorna hade seriösa samtal under tiden barnen hade brottningsmatch och skrattanfall, det fick avslutade kvällen, en härlig kväll. Fler sådana tack.

Vi är snart här igen va?


Jockarp.