tisdag 24 januari 2017

Knasvärld....

Pyssel....


Måndag morgon och jag fick mej en smärre chock när jag kom till gymmet. Lampan var tänd, jag gick in och kollade läget innan jag bytte om. Det var ett par grabbar där och jag slängde lite käft med dom, vad gör ni här sa jag, detta är ju min tid på gymmet och det är aldrig någon annan här. Du ska vara väck från löpbandet om två minuter annars :) det var orden jag sa innan jag bjöd dom på världens största leende och så gick jag min väg. När jag kom tillbaka i min gympadräkt var löpbandet stilla. Jag hoppade upp och drog på ett fruktansvärt intervallpass. Grabbarna bara glodde och jag flinade. Hehe, en perfekt start på dagen. Innan jag lämnade stället kom det ytterligare en träningssugen tjej. Vad härligt, vilket morgonmys vi har här, det här får vi göra om sa jag innan jag lämnade lokalen.

Dusch och en kopp kaffe med grabbarna sen var det dags att försjunka ner bakom skärmen. Jag fick ett samtal från labb och det skulle tas prover på legionella, det var jag mer än gärna behjälplig med. Jag fick ta mej ut i verkligheten, jag njöt när nävarna blev svarta av slam och dynga. Det varade inte så länge dock, bakom skärmen igen och jag levererade bra vilket var skönt, jag börja känna lite press över att jag inte ska hinna bli kvar på utsatt tid. Men jag kan inte göra mer än mitt bästa, det bruka räcka.

Jag sa något om gud när jag gick förbi i fikarummet och fick frågan av en gäst på jobbet om jag var troende, jag flinade och sa, ja jag är djupt troende. Jag tror på mej själv.
Någon mer utveckling i det behövdes inte. Nöjd vände jag åter in på mitt kontor småflinandes med en kopp kaffe i handen. ;) Jag var på ett väldans bra humör.

Jag körde lite offpist. Mollie bara log när hon såg mitt alster ;)


Jag drog hemåt och jag undrar just om Vesan och berget någonsin varit vackrare. En sol som var enorm och helt orange var på väg ner bakom mitt älskade berg, det såg ut som om hela berget stod i brand. Jag ville vara kvar på motorvägen, jag kunde inte se mej mätt på det vackra som utspelade sej framför mej. Det var helt otroligt. Så lycklig jag var just där att jag fick uppleva alla ljuvliga färger på himlen. Tacksam för att jag var seende. Tacksam över att det fanns utrymme i min själ att ta in det.

Hem till mitt mys som var nyklippt för dagen, sötare än nånsin. Vi lagade middag ihop och hon hjälpte till med dukningen. Efter maten drog vi fram den kreativa sidan i oss. Vi skulle göra små lerfigurer som skulle in i ugnen för att sen limmas på en liten magnet och sen skulle alltihopa upp på vår stora fina världskarta och markera alla platser vi varit på. Jag tyckte det var ganska kul att pyssla, om det kan bero på att pysslandet ledde till något vettigt denna gången? ja det skulle ju kunna vara så. Vi blev i alla fall supernöjda både myset och jag.

Dans japp självklart, hattarna på och dans så svetten öste av oss. Vi är helt tokiga men det underlättar ju i denna något knasiga värld vi lever i ;)

Taddda...perfa..


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar