Kramens dag....

Bus...

Jag tog en ledig dag från jobbet. Det betydde lugn morgon, myset väcktes och hon fick en tallrik mannagrynsgröt, jag tog en kaffe. Jag lämnade henne på skolan och jag kammade hem kramar från både myset och hennes kusin som vi träffade på skolgården. Mysigt.

Jag drog hem och en tur på berget på 18 km innan frukosten. Så sjukt skönt, dimman låg tät på min väg och jag njöt. Det var så vackert på berget trots den grådassiga morgonen. Jag hade åter mycket att sortera och avverka, jag tänker bra när jag rör mej framåt det är inget snack om den saken inte.
Från klarhet till klarhet.

Frukost, dusch och lite slapp till ljuv musik. Bilen tankades och åter körde jag till stan. En kommande resa betalades på resebyrån och jag snicksnackade lite med tjejerna innan jag önskade dom en fin helg och gick vidare i livet. Jag träffade på en kändis på torget, en kram och lite ordväxling sen gick jag vidare mot mitt mål. Bibblan. Jag fick med mej en bok hem som jag beställt och jag diskuterade även avgifterna med damerna bakom disken. Vi var överens när jag gick, det gillar jag.

Tjohooooo

I bilen och upphämtning av mys. Ännu en kändis på parkeringen vilket resulterade i ännu en kram och lite samtal.
I bilen igen och mot Bromölla för att hämta upp min icke kaffedrickande vän och hennes son. Utfärds dags. En ny kram sen lastades alla in i bilen och sen bar det iväg. Gahh jag körde fel väg och fick hjälp med att förstå det. En extra vända i rondellen sen var vi på banan. Mot Malmö. Det gick fint och vi tog ett litet depå stopp på vägen, en korv och lite fredagsmys till kidsen.
Jag fick ett mycket glädjande och spännande telefonsamtal på vägen. Jag kände mej lite som en av Jesus 12 lärjungar. Jag kände mej utvald. Mitt liv står för stora förändringar det är inget snack om den saken. Frågan är väl om jag är redo för det. Men som sagt, ett nej öppnar inga dörrar och ingen minns en fegis, visst var det väl så :)

Vi kom fram till Malmö och till ett trampolinhak. Sjukt kul, både barnen och mammorna studsade och hoppade i kublådorna. Viss panik infann sej när man kände sej oförmögen att kunna ta sej upp av egen styrka, men av det märktes det inget av på ungarna. Dom dök ner bland bitarna och kom upp skrattandes. Härligt att se.
Vi lämnade Malmö och körde till Lund och tog en pizza, även om miljön inte var den mysigaste så var det superhärligt att sitta och småprata medans vi åt. Mätta och nöjda vände vi hemåt och jag tycker att bilfärden hem gick på tok för fort, inte km mässigt utan tidsmässigt. Samtalen avlöste varandra och vips var vi hemma. Trist vi hade mer att prata om. Det får väl bli en repris på en utfärd tänker jag ;)

Krig...

Jockarp.