Genrer Punk....

Jag vet inte anledningen men varje gång jag passerar almanackan som hänger i köket flinar eller ler jag.
Varför? Inte en aning men kanske kan det vara att det står Januari på den.
Att jag har ett helt orört år framför mej som redan är laddat med så mycket roligheter. Resor mot ett givet mål, men jag räknar även med att det blir andra resor där målet just nu är helt okänt för mej.
Ett år jag förfogar för helt och hållet själv, ingen hänsyn behöver tas. Jag kan hitta mina egna vägar och faktiskt gå på dom och se efter var dom leder.
Att jag står inför stora förändringar är inget jag tvivlar på. Hela mitt liv är ett äventyr och jag vet att med min gränslöshet kommer det ske en massa oväntade saker.
Jag känner mej pillimarisk utan någon direkt anledning, jag gillar känslan. Jag passera väggen med almanackan ofta just nu.

Vardagen jo, den är vardaglig men det är för att jag väljer det just nu, jag är inne i rutinstimmet. Jag vet att det varar max 2 månader sen kommer det stå kaos i pannan på mej, vägarna kommer att delas och jag tvingas välja. Jag kommer att forsa fram på okänt vatten, det ska bli så sjukt spännande och se var jag hamnar. Jag tänker (just nu) att jag bara ska följa med, men nja, det sägs att det bara är döda fiskar som följer strömmen. Där går alltså de i stöpet ;)
Just nu njuter jag i alla fall av att träna varje morgon på gymmet. Att checka in runt halv sex på morgonen, angripa löpbandet och låta pulsen öka, vara själv med mina tankar, lyssna på musik och låta kroppen svettas enormt.
Att ta en uppfriskande dusch, kaffe på de med grabbarna och vidare angripa dagens arbete. Ja, jag har fortfarande inre tjänst. Jag är bunden till min dator, men jag gillar det. Jag måste gilla det så då gör jag det. Enkelt, flexibelt och anpassningsbart :)

Jag hörde en låt som fastnade någonstans bland hammare, stigbyglar, städ och annat mojs som finns inne i örat. Det var en låt med Adele som heter Water under the bridge. En textrad som etsade sej fast bums var If you're gonna let me down, let me down gently. Hur fungerar det i praktiken? Det är nog något jag kommer att fnula på ett tag tror jag. Intressant rad det där. Jag undrar om jag skulle kunna lyckas svika någon och göra det försiktigt. Ingen har lyckats svika mej på ett försiktigt sätt inte än i alla fall.

Musik det är något som åter upptar mycket av min tid. Jag funderade på det under en löptur. Om jag skulle sätta in mej själv som person i en musikgenrer. Alltså inte den musiken jag gillar utan helt enkelt den musiken som hela jag som personlighet representera. Lite konstig fundering men sån är jag :)
Hur som så funderade jag på om min personlighet kunde passa in i en Rockig genrer, nja kanske, jag är ju tuff och hård i bland. Klassiskt går bort, jag är inte så mesig, aldrig. Death metal går bort likaså. För extremt hårt.
Jag var inne på lite soft, romantiskt och lugn musik, jag är en stor del av det också.
Men till slut kom jag på vilken musik jag skulle passa bäst in på. Självklart är det ju Punk. Att jag inte slog huvudet på den spiken bums är för mej lite märkligt.
Ge mej en väg jag tror på och jag går på den, jag stoppar inte förrän jag nått mitt mål, jag är som en missil som är fastlåst på målet, det finns bara den vägen att gå, framåt mil efter mil. Rebellisk och ibland provocerande. Punk det är jag det. Skönt att jag redat ut det så jag kan fylla min hjärna med nya intressanta funderingar :)

Jockarp.