underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 31 augusti 2011

Snurrigt....

Nya äventyr väntar :)


Efter gårdagens inlägg fick jag en del mail och det är väldigt intressant, vissa märker man att dom är skrivna rakt från hjärtat och man kan förstå att människor med egna barn reagerar med en ilska som är svår att bortse från, här kommer ett mail jag fick från en ny funnen vän, vi träffades på en sida som heter Qruiser.com och har samtalat ett tag, efter att jag skrev ett mail till henne om att jag fått detta märkliga brev från min sk frus sk jurist så fick jag tillbaka detta.

Nu skrev du lite frågande igen att J, NOG inte är riktigt kry. Det handlar inte om NOG. Hon ÄR inte kry. Inte alls. Kärlek kan ta slut, situationer kan ändras, ja sånt kan hända. Men man går inte igenom så många försök att bli gravid för att sen plötsligt komma på att man inte vill ha sitt barn. Och om man mot all förmodan ändå skulle göra det, då stannar man och tar sitt ansvar. Man är inte så egoistisk. Man väljer inte ett sånt läge att lämna, som hon gjorde. Då ÄR man inte frisk. Inte empatisk. Inte oegoistisk. Inte normal.
Förlåt, men jag var tvungen. Det e så hemskt det hon har gjort och ja, det hon ff gör. Jag blir så illa berörd.
Och sen det där du skrev om på din blogg idag, herregud säger jag bara. Inget vett nånstans.
Och vad gäller det där du skrev om hennes val av jurist, såhär tänker jag om det; J har visat så dåligt omdöme som en människa kan visa, hon har tydligt visat att hon inte har vett o sans what so ever. Så, varför skulle hon visa bra omdöme och lite vett vad gäller det där?! Nä, såklart kan hon inte det. Hennes dåliga omdöme o brist på vett valde ett dåligt ombud. Hon ser inte, förstår inte och lever inte i samma verklighet som vi gör.
Så, nu har jag kräkt av mej lite.
En sak till bara. Jag känner inte J. Jag vet att du älskat henne oerhört högt. Och kanske älskar henne än. Du är en underbar o fantastisk människa Leo, så nåt bra måste det ju finnas med J. Annars hade hon inte haft turen att få vara älskad av dej. Det jag hugger på, det som får mej att må illa och att vilja skaka henne så åtminstone lite vett trillar in, det är hennes beteende mot dej och Mollie. Det hon utsatt er för. Ja, ville bara säga det.

Hon är klok min ny funna vän så kan man reagera på detta som händer.
Att andra människor blir så illa berörda av det hon gjort, ja vad tyder det på?
Jag fick även en mängd kommentarer på min facebooksida, vilka vissa inte var av så värst vänlig natur och ja, jag förstår det, för det är helt sanslöst alltihop
Jag är glad över att människor i min närhet berättar hur dom känner och att dom även kan förstå att man inte alltid mår prima, att jag fortfarande får säga att jag inte förstår, för uppenbarligen är det många andra också som inte förstår.


Ett mys i kylen:)


En annan sak som jag tänker på de är det som slog mej härom dagen när jag satt i bilen,  jag tänker alltid mycket när jag sitter där, jag kommer på både den ena och andra roligheten eller tokigheten.
Men just denna dagen var det en sak som snurrade runt några varv i min allt mer uppsnurrade hjärna, ja den har verkligen fått jobba detta sista år.
Iallafall så slog det mej att det är så mycket människor runt omkring mej som hela tiden säger att, du Leonora den sjuka, skadade kvinnan som du delat ditt liv med, den helt totalt ut flippade människan som du gifte dej med och som du satte ett barn till världen med, hon är inte värd dej, hon är inte värd att ens få se eller vara nära dej och din fina dotter.
Ja jag vet att det är väl menat, men jag kan ändå inte bara släppa det och låta det rinna in i min hjärna och nöja mej med det.
Nej Leonora Vilhelmsson måste ju även analysera det hela, hon måste vända och vrida på detta hon kan helt enkelt inte bara köpa det och se det som en form av komplimang som människor i hennes närhet ger henne, att hon är god och att den sk frun inte är det.
Näpp hon tänker och hon tänker så här.

Om nu inte den sk frun är värd mej och Mollie, det är ju ändå hon som levt med mej och det är ju ändå hon som gjorde lilla myset. Faktum är att hon var så duktig så när hon prickade rätt den där gången, ja hon hade ju visserligen tränat fem gånger innan, men resultatet kan man ju inte klaga på, hon har ju allt, mitt mys.
Men om nu inte hon är värd mej hur vet man då när man träffar en annan människa att den är värd mej och tänk om det är så att jag träffar en person som är värd mej men som jag inte tycker om och vill leva mitt liv med, eller om jag träffar någon som jag tror är värd mej men som visar sej sen inte vara det, Grrr Jag förstår vad människor säger till mej men jag förstår inte hur man ska veta hur man ska lyckas, hur man ska lyckas bli lycklig och vara lycklig.
Hur ska jag hitta henne som är värd mej?
Och framför allt är det henne jag vill ha?

Hum lagom snurrigt inlägg, men ibland är man tvungen att snurra till det för att kunna snurra upp allt.

Nu packas återigen väskan. Varning New york myset är på väg.
Ska bli spännande att komma dit men även spännande att komma hem och se vad för nya hyss den sk frun har hittat på, för hon kan väl knappast lyckas hålla sej lugn i ett par veckors tid.


Jockarp.

tisdag 30 augusti 2011

Bloggen stängs....


Ja kära läsare!

Det är ju så att man måste göra en bodelning när man varit gift och då den ena parten bestämmer sej för att inte ta så allvarligt på just de och då vilja skilja sej helt plötsligt bara sådär efter några veckor.
Hade nu min sk fru låtit bli att gifta sej vilket jag nu i efterhand hade sett som ett väldigt positivt och moget beslut, (men ack nej hon skulle genomföra vigslen här skulle minsann lina löpas fullt ut, hon var minsann inte nöjd förren hon gjort allt med mej, och det har hon då som sagt var gjort snart.) Så hade vi alltså inte behövt göra en bodelning och då hade vi sluppit massa onödiga utgifter i form av att anlita juridiskt kunniga människor.

För nu har det kommit en förfrågning av min sk frus sk juridiska ombud om en bodelning.
Lite märkligt med tanke på att jag redan i December månad genom mitt juridiska ombud ställde frågan om bodelning, men visst viss fördröjning får man tydligen räkna med och med tanke på att hennes ombud nu inte verkar vara en kniv med så vasst egg så kan jag förstå dröjsmålet.
Kanske var hon helt enkelt tvungen att läsa på om hur det fungerar och även plugga lite Svenska med för det verkar inte vara hennes starkaste sida.
Men det kan jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Iallafall ska en bodelning till att göras man ska alltså dela upp boet, de kan väl tyckas lite märkligt i sej att hon ville genomföra giftemålet och sen skiljas, så tanken har ju slagit mej att hon helt enkelt ville sol och våra mej, humf vi får väl se hur det går.
Det finns ju vissa saker som hon har lagt beslag på som jag anser vara mitt eller helt enkelt går att dela på och det är bland annat våra gemensamma foto från våra fem år ihop.
Hon tog hårddisken som alla foton fanns på och drog.
Där är bilder från resor, när vi tittar på pyramiderna i Egypten, när vi tittat på när papegojor bråkar i Venuzuela, när vi pussas vid Efeltornet en nyårsafton, vaxkabinetet i London, Förlovnings resan till Maldiverna, När vi pussas i det helt förbjudna för homosexuella Peterskyrkan i Vatikanstaten, när vi vandrade på kalfjället, vår tripp till Amsterdam och red light district, spa resan till Polen och ej att förglömma vår långa resa men bil i USA.
Det finns bilder när min mage var platt till den blev större och större, när det växte ett litet barn där inne som vi båda såg framemot att få träffa och få se växa upp.
Där finns bilder på alla resor mina föräldrar gjort dessa åren, hela våra liv finns i den hårddisken.
jag var snäll nog att köpa en externhårddisk som jag gav till henne så hon skulle kunna lägga över alla bilderna på, vi får väl se hur de går, hittills har det gått sådär.
Det finns även videoband från vår månad i USA som skulle kopieras och delas med av, röken har ringlats över taken här men dessa saker har lyst med sin frånvaro.
Jag har ju däremot hela tiden sagt att hon kan komma hit och hämta sina pinaler och till och med erbjudit mej att köra sakerna till utsatt plats inom kommunen, men nej då inget svar på vårt brev inte.

Men så plötsligt ligger det då ett brev i lådan och återigen kan jag bara konstatera att hon måste valt planetens sämsta ombud.
Herregud Stockholm är stort det måste väl finnas någon människa där uppe som har något mellan öronen, för denna bruttan hon valt att föra hennes talan kan ju omöjligt ha det.

Kolla bara här.
I brevet informerar hennes sk juridiska ombud mej om att man måste genomföra en bodelning, vilket jag redan visste och vi i vår tur informerade lilla frun redan i december.
Vidare står det att man ska dela på allt att min sk fru då har rätt till hälften av våra gemensamma tillgångar som inte är enskild egendom, hon informerar mej om att vår gemensamma bostad där taxeringsvärdet uppgår till exakt 7620000 där jag äger 39% att den delen ska ingå i bodelningen.
Men att min sk fru inte har någon önskan om att utsätta mej för det att vi ska dela den gemensamma bostaden, hum.
Nej istället vill min sk fru ha en engångs summa på 100000 svenska kronor, hon vill ha sina silverbestick och lite böcker.
Hon vill heller inte ha hälften av dom spermie vi har kvar i Danmark. Mycket märkligt.
Ett villkor eller ett krav som dock ställs i detta något märkliga brev är att min blogg ska stängas.
Kan min tystnad verkligen vara värd miljoner?

Det är här jag funderar över om hennes juridiska ombud är klok i huvudet, eller detta är ännu ett nytt försök till att försöka tysta mej, jag menar, inte i helvete skulle en människa som gjort så mycket fel de senaste året bara nöja sej med 100000 kronor om hon tror sej kunna få ut mer, vad är det för ombud i så fall.
Nej jag tror att dom insett att här finns inget att hämta, allt är skyddat och tacka herren för det.
De skulle till och med kunna sluta med att min sk fru kanske får betala mej, de hade väl egentligen inte varit mer än rätt, se det som sveda och värk.
Och nån tanke på att lägga ner bloggen det finns inte i nuläget, jag är inte klar än, så lätt tystar man inte mej.

Jag har varit rädd en gång i livet, livrädd till och med och det var när hon kom och sa att hon inte ville ha vårt barn, att hon tänkte lämna mej ensam med ett litet barn med allt de ansvar det innebär.
Så nu när dom försöker skrämma mej till tystnad så får jag endast mer ved på min brasa och ett jätte leende på mina läppar.
Och en fråga hur lågt ska denna människa sjunka.

Tydligen är hon livrädd för mitt ord, att sanningen ska fortsätta att ligga som en mörk skugga över hennes liv, att de hon gjort mot mej och vårt barn alltid ska följa henne, förfölja henne, att hon vet att det hon gjorde var fel, fruktansvärt fel.
Hon vet att min blogg är levande och att jag har så många läsare, framför allt kanske i HBT- världen.
Hon är rädd för att hon inte kan gömma sej.
Jag säger bara varsågod och möt den rädslan jag mötte för ett år sedan, nu är det kanske inte så roligt längre, trots allt hade hon ett val, jag hade det inte.
Rollerna är ombytta jag har inget att frukta, jag är inte rädd längre. Inget kan skrämma mej.
Så länge Mollie mår bra känner jag mej odödlig.

Ja gott folk efter allt hon gjort mej, är det någon som tycker att jag ska ta hennes bud om att betala henne 100000 kronor och sluta blogga?
Och vad har hon fått siffran 100000 i från?
Och varför skulle jag betala henne de?
Är hon värd 100000 kronor och min tystnad efter ett äktenskap som varade i tre veckor innan hon hoppade i säng med en annan kvinna, innan hon ratade sitt barn?
Min fråga är vem har uppfostrad denna märkliga människa.
Ja vem det än må vara kan dom ju knappast vara nöjda men resultatet.

Jag kommer att berätta vidare hur det går i denna historia som till synes innehåller allt.
Så länge bloggen finns, finns jag.
Må de hata blott de frukta.

Jockarp.


söndag 28 augusti 2011

Beröm, sanning eller lögn?

Glader :)

Funderar på vad det är med barn som är så speciellt, dom är ju mest speciella när dom är små. Ju äldre dom blir desto alldagligare blir dom, dom blir liksom en i mängden.
Jag läste någonstans att ett barn får 90% av allt sitt beröm dom första två levnadsåren, de är ju bedrövligt.
Det händer ju jätte mycket med ett barn dom åren men varför berömmer man små barn så mycket? varför säger man oh vad du åt duktigt med mat nu oj vad duktig du var som kröp hit oj nu går du ju vad duktig du är, jätte duktigt av dej att sitta där på stolen. Herregud, man vet ju att det är fullständigt normalt att dom första två åren ska ju allt detta till att ske, dom lär sej äta föda, dom lär sej krypa och gå lär sej sitta och stå.
Vad är det som är så stort i det?
De slår mej varje gång när jag säger till Mollie att hon är duktig att det är ord som hon bara ska få höra tio % av resten av hennes långa liv efter två års ålder, det är ju inte klokt, det kan väl ändå inte stämma.

Det är kanske inte så konstigt då att vissa människor idag har så stort behov av att få bekräftelse och att dom har en önskan över att bli "kända" Jag funderar lite på det, att hade de varit så att jag hade gått omkring här hemma och sagt till min sk fru när hon lipade över att det var så eländigt på hennes jobb och att det var så synd om henne, tänk om jag sagt till henne, vad duktig du är som gråter, vad duktig du är som gnäller över ditt jobb, det är ju toppen att du visar dina känslor, det är ju helgreat att dom är elak vid dej på jobbet. Det är kanonbra att du är en feg liten skit, allt du gjort är verkligen jättebra. Toppen att du lämnade fru och barn, toppen, toppen, toppen.
Tror vi då att hon hade mått bättre, att hon inte hade haft detta behov av att förverkliga sej själv genom att flytta till den hon trodde så hippa huvudstaden?
Kanske jag skulle smekt henne medhårs och låtit henne tro de som nu hennes familj sagt och lurat i henne, de att hon en dag skulle bli något stort, att hon skulle bli känd, att de skulle stå om henne i historieböckerna.
Ja kanske jag kan hjälpa henne att få sin dröm besannad kanske kan hon bli känd, ja i visa grupper verkar hon onekligen redan vara känd.

Med allt detta färskt i minnet ska jag försöka uppfostra min dotter annorlunda.
Att jag ska ge henne beröm även när hon blir äldre för de som är gott och för det som är bra.
Att jag inte ska lura henne om att hon är menad för historieböckerna och för den delen känna en press i hela sitt liv om att hon måste uppnå något stort.
Hon ska få leva sitt liv som en älskad dotter och jag hoppas hon ska vara nöjd med just att vara det.
Frågan är, är jag en dålig mor som är realistisk och säger till Mollie en dag, hörru stumpan du kommer förmodligen aldrig bli känd, berömd och ihågkommen du kommer nog aldrig bli omskriven i historieböckerna.
Men du kan leva ett fint liv ändå och leva de här och nu.
Är det fel att ta bort längtan och strävan om hon nu skulle ha/få de, är det fel att vara ärlig mot sitt barn och är det verkligen så viktigt att bli ihågkommen?


Diskare kanske skulle vara något för myset :)

Ja det är mycket man ska ta ställning till som förälder, jag har mycket jag måste fundera ut hur jag ska säga och tackla när det är dags för myset att stilla sin nyfikenhet.
Usch jag ser det redan framför mej när hon kommer tulltandes och frågar varför är det si varför är det så, varför har jag ingen pappa de har ju alla andra, varför bor vi här, varför har vi inte en röd bil, varför har vi katt och inte kanin varför jobbar du på natten. Varför, varför, varför.
Ja hur ska jag lösa allt detta? jag blir trött bara jag tänker på det, blir hon sen lika nyfiken som jag så vet jag att jag kommer få ett rent helvete med alla dessa frågor och hon kommer inte att ge sej förren jag svarat......Sådan mor sådan dotter.
I de avseendet hoppas jag faktiskt att hon släktas på herr Danmark.
Jag ska iallafall försöka svara lugnt och sakligt och givetvis så ärligt jag kan, ingen lögn för att hon ska må bra av det, för det kommer i fatt, den skulden får hon betala en vacker dag, hon eller någon annan stackare.
Jag har ju vackert fått betala min sk frus skuld som hon fick för att hennes vrickade familj lurade henne, den naiva stackaren.

Ja efter alla dessa svåra märkliga tanka och funderingar som rör sej i den Vilhelmssonska hjärnan så är det skönt att kunna gå en sväng på vesan bland runbalar och en doft av potatisblast.
Att gå där nere med sin lilla dotter och låta vinden blåsa i ansiktet och se solen sakta gå ner bakom berget.
Ja med de vackra på näthinnan känns dessa frågor som en vacker dag måste få ett svar väldigt väldigt avlägsna.



Så här mysigt har vi de på en halmtuss ;)


Jockarp.

Trevligt.....



Ja vad ska jag säga, än en gång konstaterar jag att jag måste vara bland dom lyckligaste människor på jorden, med allt fint som finns i mitt liv, än en gång kan jag konstatera att de enda som saknas i mitt liv nu är att dela de med någon som jag hyser kärlekens känslor för. Allt annat är klart. Allt annat har jag.
Jag delade dagen med en ny funnen vän, jag fick vara med och dela dagen då hennes son skulle få sitt namn.
Jag begav mej vid middagstid mot ett regningt och mörkt Helsingborg, myset var sömnigt så hon slocknade innan jag kommit ner i allén och hon sov hela vägen, så sällskapet bestod av Robyn och herr Winnerbäck de är egen tid det.
Väl framme så blev vi bjudna på god mat det lästes dikt och de sköngs sånger, när huvudpersonens storebror sjöng en sång för sin bror ja då ställde sej håret upp på mina armar, det var verkligen fint gjort och modigt.
Önskar att jag själv varit så modig och väluppfostrad när jag var nio år, men jag har väl tagit igen de nu, en del mognar sen och jag får väl ställa mej bland dom, själv insikt har jag iallafall.
Ett litet problem som stavas amningshjärna gjorde sej påmind när jag var på väg hem så fick jag göra en förbjuden u-sväng och köra tillbaka och hämta upp delar av mitt bohag.
Mot Sölvesborg igen och när jag var i Kristianstad fick jag ett nytt samtal om att dela av bohaget fortfarande befann sej i Helsingborg, Grrr kan man bli trött eller.

Väl hemma blev det matning och klädombyte av mys sen lastades hon i vagnen för en promenad upp till min bror, dom hade ätit kräftor och vi kom lagom till efterrätten.
Mollie hjälpte moster att vispa grädde och fick även slicka vispen.
Hon blev väl omhändertagen så att mamman fick socialisera sej med dom vuxna som var på plats, mycket trevligt.
Ja det här med trevligt, det är en sak som slår mej ganska ofta nu, man har inte roligt längre, man har trevligt, är det åldersbaserat att man inte ska ha roligt när man är över trettio och förälder eller vad beror det på, jag har inte roligt längre. Eller har jag det?
Hade man roligt (håll för öronen gud)när man festade och var ute på byn och hittade på galenskap, allt från att råna tuggummiautomater, spränga brevlådor, palla frukt till att köra moppe på fyllan, var det roligare än att sitta hemma en lördagskväll med en liten dotter som kryper runt och inte kan sluta skratta när man låtsas att man jagar henne.
Vilket är roligt?
Allt har nog sin tid, men galet roligt har jag inte, jag har nog moget roligt, hum finns det något som heter så tro....

Ja just det ännu ett tecken på hur mogen man är, jag firade ju 13 månader som fru Vilhelmsson i går, grattis till mej och grattis till min mogna sk fru, tänk vad tiden går fort ändå.
Ja snart har det gått ett år sen lilla frun stängde dörren och sa dom söta små orden, jag lämnar dej faktiskt inte bara, humf.
Jag frågar mej, va fan gjorde hon då?
Jag har då inte sett röken av den ansvarsfulla och mogna frun tillika mor till ett litet barn, hoho var är du?
Har jag missat något?


Jockarp.




lördag 27 augusti 2011

Jockarps spa....

Vattenbus :)


Myset har hunnit med att bada med sin kusin, dom hade jättemysigt där i badkaret dom två tjejerna, jag var nästan rädd för att gå in där och störa när dom plaskade som några riktiga blötodjur.
Uppkommen ur badet hängdes de i soffan på en filt, hal som en liten ål och doft av nybadad bebis spred sej, helt ljuvligt. Även manikyr och pedikyr ingick på Jockarps egna lilla spa.
Mollie i kläddes sen en IFK Göteborgs dräkt till morbrors förtjusning, som dom säger en skönhet klär allt.

Vi har haft besök av diverse människor här, min jobbarkompis var här och installerade den nya datorn och jag måste säga att det är skönt att slippa bli bränskadad på låret nu när man har datorn i knäet så än så länge är den värd varenda krona. Vi tackar ödmjukast för hjälpen.
En annan vän som jag bruka prata med om ganska djupa saker och där samtalen inte oväntat ta märkliga vändningar var här, vi pratade om historia om skog, mark och om kärlek, jag uppskattar våra samtal, dom är givande och intressanta.
Vi är så gammeldags av oss i vissa lägen så vi tror båda två att vi borde levt på en annan tid.
Ja och kanske skulle vi varit vänner även då.

Vattenmys ;)


En av fruar från Lund har delat en eftermiddag med oss och vi tog en smakbit på den grymt goda nutellakakan som jag nu utvecklat lite och lagt till en burk i receptet, allt för smakens skull, sån är jag.
Myset råkade komma lite i kläm mellan stol och bord, men hon verkar inte tagit någon större skada av det inträffade.
Även där hade jag ett mycket givande samtal, ett samtal om öde, om det som sker det sker av en anledning och hur mycket man kan påverka det.
Jag har alltid trott att man själv kan påverka de som sker, men efter det som hänt har jag ändrat mej helt, det måste vara ödet, jag kunde inte påverka min sk fru, hon lämnade  mej och det lilla barnet...Ödet?
Min vän tror fortfarande på att man kan påverka sitt eget öde, ja jag tror att ämnet kommer komma upp fler gånger. Det är ett svårt ämne som man kan vrida och vända på hur länge som helst, risken är väl att man blir galen.
Jag har iallafall bestämt mej för att gör en sak som jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra eller för den delen trott på resultatet, men jag ska ge det en chans, jag återkommer framöver i det ämnet.

Vad det gäller den lilla dam jag numera delar mitt liv med så kommer vi inte alls överens vad det gäller hur en arbetsdag ser ut, jag föredrar tidig morgon och tidigt i säng på kvällen, fröken Vilhelmsson tycker nu tvärt om.
Dom senaste kvällarna har inte varit så värst behagliga här i borgen, det har gnällts och lipats och gjorts allt för att slippa gömma dom små blåbruna bakom locken, mamman har gått segrande ur striderna, men det kostar på.
Jag är oftast uppe tidigt och i säng sent, jag gör ju visserligen som jag vill för när man är vuxen får man göra de, man får även äta glass, godis, ostbågar, kakor och knäckebröd i sängen, det är det som är en vuxens privilegie :)

Psykologen har vi hunnit med och träffa, vilket bara blir mer och mer givande, jag går från klarhet till klarhet, men även bakåt ibland, men det hör tydligen till, hon tycker att jag blir starkare och starkare.
Jag hade en för mej mycket intressant formulering, jag frågade henne, om vi leker med tanken att det var min sk fru som kommit in till psykologen och berättat vad hon hade gjort att hon hade lämnat sin höggravida fru i en väldigt taskig tid och sits och att hon nu inte mådde bra över det, (detta var ju bara hypotetiskt för min sk fru mår nog alldeles förträffligt, hon är nog super nöjd med vad hon har åstadkommit de sista året ) vad skulle psykologen då säga?
Psykologen svarar att hon hade sagt vad som behövdes för att hjälpa henne fram i livet, men som människa hade hon sagt att det hon gjort var förjävligt.
Ett sånt jobb hade jag aldrig klarat av att ha, det är en sak som är säkert, tycker jag inte om något/någon så märks det och det är tydligt.

Och så har antikrundan varit i stan och spelat in, jag hade en gammal grej som jag inte vet vad det är, de hade varit grymt roligt att få reda på vad det var för något, problemet var bara att jag inte visste var den tagit vägen, hihi ja de är inte alltid bra med stora hus, men rätt som det är dyker den väl upp.

Som vanligt har det promenerats många mil med både familj och vänner, myset har klart med varit med, vad ska sleven vara om inte i grytan.
Och efter långpromenaden i går kväll roade vi oss med att baka. Två nya kakor, fina, fagra underbart kaloririka godsaker står nu i min frys, vi slog till med två burkar nutella även denna gång, ja för varför ändra på ett vinnande koncept, den är helt enkelt snuskigt god :)

Ny är det dags att piffa till sej och bege sej söderöver.


Sötare stjärt kan väl knappast finnas va?

Jockarp.


fredag 26 augusti 2011

Frågor...



Dagens inlägg kommer mest att handla om en kommentar jag fick med samband om inlägget om åldersnojan häromdagen.
Kommentaren handlade ju inte om nojan jag har över om jag ska våga lita på en 28 taggare igen utan det var några frågor med och det tycker jag är trevligt.
Jag har ju själv många frågor som jag inte får svar på så jag ska göra mitt bästa på att svara på dom frågor jag får till mej i livet, vet ju hur frustrerande det kan vara att inte få svar.
Frågorna var om jag fortfarande älskade min sk fru efter det hon gjort mot mej?
Om någon kan älska en person som gjort som hon?
Och om jag kunde berätta vad hon heter?

Jag såg den första frågan som, ursäkta mej nu, men som lite komisk, för det är ju så att den här bloggen handlar ju till väldigt stor del om mina funderingar, tanka och känslor kring det som hänt och händer det är en bearbetning att försöka förstå det omöjlig som hänt från att från hennes sida hysa såna starka känslor till mej så hon står som brud till mej och till bara några veckor senare lämna mej och vårt ofödda barn.

Jag står kvar med mina starka känslor för henne, jag älskar den kvinnan jag gifte mej med och ja med risk för att få prygel så får jag nog säga att jag fortfarande på något märkligt sätt älskar henne.
Jag tror och hoppas att jag kommer att räta ut många känslomässiga frågetecken på rättegången, jag hoppas att jag kommer att känna en avsky mot denna människa som jag älskat så innerligt, jag hoppas känna ett hat mot det hon gjort, jag hoppas känna en känsla av medlidsamhet mot henne, att jag nu har allt detta vackra i mitt liv.
Min dotter en fin familj som älskar mej och alla mina underbara vänner.
Och hon har kammat hem den största nollan som finns.
Men jag är även rädd, rädd för att jag fortfarande ska hysa dessa starka kärleksfulla känslor mot henne och gör jag de så får jag kanske göra som min goda vän i Stockholm säger.
- Har du känslor för henne så behöver du vård.
 Och ja då får jag kanske söka hjälp, detta återstår nu och se hur jag reagera.
Men jag om någon vill bli kvitt dessa känslor och kunna få en fin mammaledighet med en dotter som förtjänar sin mors hela uppmärksamhet, både fysiskt men framför allt psykiskt.

På frågan om någon kan älska en person som gjort som hon, det vet jag inte, jag älskar henne eller har åtminstone gjort det innan, så visst måste det väl gå att göra det.
Men de får vi väl se i framtiden om hon hittar någon ny människa att dela sitt liv med för jag kan ju aldrig tänka mej att det håller mellan min sk fru och fröken tumör, hon är alldeles för lång för min sk fru och det informerade jag henne om redan när hon lämnade mej.
Men jag tror ju att hon får svårt att dölja denna historia för någon ny tjej, (och jag hoppas hon inte gör det)  hon kan ju knappast skylla på omognad, för hon är ju faktiskt 28 år.
Ja vi får väl se hur det går.

Vad det gäller det sista, så nej jag tänker inte berätta vad hon heter eller vad hon jobbar eller bor, ser ingen som helst anledning till det.
Vad ni har för intresse i det vet jag inte heller, men skulle ni ha en bra anledning så får ni höra av er så ska jag ta ett nytt beslut i frågan.

Jag sitter nu här och plippar på min alldeles nya fina dator, det går ganska bra,lite skit är det nog fortfarande bakom knapparna men jag lär mej snabbt. Träning ger färdighet :)

Läste som hastigast om orkanen Irene som är på väg mot Newyork, jag hoppas verkligen att den dunstat till nästa vecka för då ska lilla orkanen Mollie dit.
ja det återstår väl och se hur det går där borta på andra sidan Atlanten vi får hoppas att det inte blir så farligt och att den drar över snabbt och smidigt och att stan står kvar till vi kommer, men fram till dess så sitter vi tryggt här hemma i Jockarp och jag ska fortsätta klia på mina myggbett från helvetet.



Jockarp..

torsdag 25 augusti 2011

Oro....

Lite lek, lite allvar ;)

Igår fick vi minsann lite gjort, myset vaknade tidigt hon har ju annars gett sjusovaren ett ansikte hon brukar med gott samvete sova fram till niosnåret, inte mej emot.
Det här med sjusovare väckte mitt intresse, varför heter det så och vad kommer det i från, ja Google är där ett fantastiskt verktyg.
En sjusovare är inte vad jag trodde en person som sover bort halva dagen eller halva sitt liv utan en sjusovare är för det första en liten mus som lever nere i Europa.

För det andra så är det en matyrlegend om sju kristna män som levde kring år 250, som var snälla och gav vad dom hade till fattiga människor, detta uppskattades inte av kjesaren Decius så när alla männen var inne i en grotta så lät kejsaren mura igen hålet, väldigt taskigt gjort.
Hur det hänger ihop har jag inte en aning om.

De stod även att läsa att om man sover länge den 27 juli så kommer man att vara trött ett helt år framåt för den dagen var fram till 1901 en helgondag och kallades för sjusovardagen. Så alla som nu är trötta, hur var det nu den 27 juli sov ni länge eller var ni uppe i arla timme?
Nog med historia och fakta och vidare till mitt och mysets dag.

Vi åt gröt och hoppade in i bilen, vi hade lite på agendan.
Vi började att köra norr över och lämna en liten slant i brevlådan hos några vänner som vi var skyldiga för en present till en liten ettåring.
Vidare bar det söderöver till Mjällby och där skulle vi lämna en bok som vi lånat, en fantastisk bok "ett barn blir till" av Lennart Nilsson, såg faktiskt även hans utställning på fotografiska förra året helt makalöst fina bilder.
Sen rullade vi in mot centrum för en liten klippning, det var bara några decimeter på topparna som rök så jag tror att dom flesta fortfarande känner igen mej.
Nu har jag kommit fram till att det blir inte någon frisyr ändring förren myset slutar mysa och pilla i mitt hår, hon älskar att trassla in sina små underbara knubbiga fingrarna när hon ska sova och inte kan jag jag väl missunna henne den mysstunden inte.

Måste berätta om ett samtal jag fick hos frissan, ett samtal som inte tillhör vanligheten men ändå ett mycket mycket trevligt sådant.
De ringde från skyddat nummer och efter allt som hänt de sista året så åker taggarna ut och en klump sätter sej i halsen som sen sakta glider vidare ner i magen, och där ligger den gnager. Någon förbannad kommunal eller statlig inrättning som kommer med några tråkigheter är första tanken som far förbi.
Många gånger har jag tänkt att inte ens svara men min nyfikenhet tar ofta överhand, jag förbannar den nyfikenheten ibland, dock då inte i går.
En kvinnoröst i andra änden presenterar sej med namn och att det är från polisen, vi pratar en stund om hur allt var och de dröjer ju inte länge förren jag frågar vad hon hade på hjärtat, för något tråkigt borde de ju vara.
Men nej hon säger bara glatt att hon undrade hur vi hade de och önskade lycka till med allt framöver och sen gav hon mej även ett boktips.
Jag har tänkt många gånger på de samtalet sen igår och jag får ett leende på läpparna och en glad känsla i bröstet, vilka människor det finns.
Ja menar hur stor är sannolikheten att en polis i Sverige idag skulle ringa till en påstådda brottsling och fråga hur den mådde och önska en lycka till i livet.
Jag borde ju varit en person som bara var ett nummer på ett papper för henne, ett papper som hon bara vände på och sen var jag historia.
Ja när jag tänker på det blir jag faktiskt väldigt rörd, hon gjorde helt klart min dag mycket bra.
Vilka människor det finns och tack för det, allt hopp är inte ute.

Om klumpen i magen blir stor av skyddatnummer så ska jag säga att det var ingenting när man tänker på den klump som kom senare under dagen då jag sökte efter ett viktigt papper som inte gick att finna någonstans. Efter en stunds tannagnissel så ringde dom från revisorn och sa att pappret var arkiverat hos dom, satan i gatan vad glad jag blir, de är så lite som behövs, tvära kast.

En betydligt allvarligare sak än mina telefon nummer och viktiga papper är att det skedde en hemsk olycka på min arbetsplats, när sånt sker ser allt annat mycket litet ut.
Mina tankar går klart till den drabbade, hans familj och hans vänner.




Jockarp.

onsdag 24 augusti 2011

Inte vanlig åldersnoja....

Kan de vara ett par såna som ska få mej vidare tro?


En fundering.....

Jag blir snart 35 år gammal. Jag är nu enligt mej själv en ansvarsfull trygg och en helt otroligt grym mor till min lilla dotter.
Jag har aldrig varit starkare fysiskt någonsin i mitt liv.
Och om ett tag då jag köpt mej några nya par skor och bestämt mej för att gå vidare i mitt liv och helt enkelt skita i den genomruttna sk fru.
Då när jag har ett psyke av plåt och ett hjärta av ädel titan.
Ja då när allt är ut raderat, när min sk frun har blåsts ut igenom mitt hjärta och hon aldrig någonsin ska kunna på något sätt i världen kunna ta sej in där igen.
När hon på alla plan dött för mej när jag aldrig kommer att lyfta på ögonbrynet när någon nämner hennes namn.
När jag kommer att vara totalt likgiltig om jag får höra något om henne.
Då när hon betyder lika lite för mej som hon gör för min omgivning just nu.
Då när hon inte ens är värd att ödsla en loska men saliv på.
Det är nog ett litet tag till innan jag är där men när jag är där ja då undrar jag vad vågar man göra? vem vågar man lita på? gammal eller ung?


Kan man lita på någon?


En tjej som är 28 år som man trodde var mogen nog att ta ansvar för sitt handlande, som man trodde var mogen till giftemål och till barn.
En tjej som på alla plan visat sej vara mogen till ett familjeliv, en trygg pålitlig tjej, som sa sej älska sin fru älska de lilla barnet som växte sej större för varje dag som gick, hon älskade sitt hem och sitt liv, allt utom arbetet var bra, en tjej som var stabil helt enkelt.
Men som då visade sej vara den största skitstövlen som kan gå i ett par skor.

28 år och jag på mina då snart 35.
Hur ser utsikterna ut egentligen?
Jag vill inte träffa någon gammal kärring, samtidigt som man förmodligen kan lita på att en människa med några år till på nacken verkligen är en stabil människa som inte sväva i de blå som en fjortis och där risken att den plötsligt dimper ner som en pannkaka från sitt lilla blåa moln, pladask, oj, nu kom vi på att vi ska förverkliga oss och göra karriär en karriär som förmodligen uteblir.

Trots fjortisfassonerna.
Så måste jag ju säga att tiden men min sk fru var verkligen roligt, jag tyckte verkligen att hon var den vackraste kvinnan på jorden, jag kände mej alltid stolt och älskad när jag var med henne, hon fick mej att känna mej speciell, vilket jag också är, alla är ju det har jag kommit på.
Förmodligen har det inget med ålder att göra, man borde ju kunna känna sej speciell vare sej ens partner är 15 eller 90 år.
Men jag är nu lite skraj för att träffa på en glad skit i en något yngre årsmodell, en som vill utnyttja en få göra allt, resa, förlova sej, gifta sej, skaffa barn, nja och sen vill hon göra karriär, en karriär som oftast då inte finns.

Klarar jag en sån blåsning till tro?
Finns det möjligen fler damer där ute som skulle kunna göra så här?
Är risken större när dom är yngre?
Det måste väl ändå vara helt omöjligt för mej att råka ut för en sån brud igen eller?
Eller dras jag till skitstövlar helt enkelt, kan det vara så?

Ska man leva själv för man är rädd för att den man träffa är för ung, funderar lite på om man ska sätta upp en gräns, ingen under 30 år får komma in i mitt och mysets liv, eller är det för lågt? ska vi säga 35, pust.
Fan kan det inte komma en liten prinsessa förbi ridandes på ett litet russ och fråga om jag vill dela livet med henne?
De hade väl varit smidigt...



Men som sagt jag är inte där än, skitstövlen (min sk fru) ska ju först ut ur min kropp, hjärnan är klar, hjärtat har en del kvar, men det kommer nog.
Och förhoppningsvis är det snart.
Men tills dess får jag fundera vidare, gammal eller ung. Våga, vågar inte.....

Jockarp.

tisdag 23 augusti 2011

Fest...



Jag tackar för inbjudan.....och tipsa här alla andra om vad som är på gång i närområdet.

Välkommen till The Closet fredag 4 november.
Blekinge hissar regnbågsflaggan och placerar sig på gaymap. 

Något har saknats runt om Blekinge och nu har vi det där lilla extra, det där lilla som vi hela tiden kämpar för.
Alla är välkommen, Open mind, Trans, Gay, flata, bi, Queer, Hetero, mörk, blå, gul, röd eller what ever. Ta bara med dig själv, dina vänner oavsett läg...gning och KOM!!

Music By: DJ INCA (RnB, House)
Inca började sin karriär på Indigo i Malmö och fick sitt stora och största genombrott på ClubConnection år 2005 i Stockholm sen dess har det bara rullat på med alltifrån MOXY, Miss Gay Sweden, Momma, Club KAK, Barbee, Gina Girls Club, Clean Group, WONK, Club Zappho, DAO, Spring Pride, Saga Bar, Club Kick'n It och Club Open Mind, ect...

Music By: DJ MATHIAS HOLMGREN (Schlager)
Mathias Holmgren är en svensk sångare och fick siitt genombrott 2002 i dokusåpan Fame Factory och har haft hits som "Jag tillhör dig" och "Något som kan hända" (som sålde guld och låg etta på Svensktoppen). Han tog över som sångare i dansbandet Barbados 2003 efter Magnus Carlsson. Mathias Holmgren har medverkat i Melodifestivalen två gånger. Idag är Mathias Holmgren en väldigt omtyckt, folkkär och välkänd soloartist men som som även gästspelar på olika nattklubbar runtom i Sverige.

Music By: DJ MARKUS GISSLEN
Markus Gisslén var den drivande kraften bakom klubb Gossip under flera år. Gossip röstades fram av Qx-läsare som årets bästa gayställe både i Göteborg och i hela Sverige. Inte bara en gång utan två. Markus Gisslén ville gå vidare och det gjorde han med storm då han började på Restaurang och klubb Bee där han i år och på Qx-gaygala kammade hem vinsten "Keep up The Good Work" Nu kommer legenden och Karlskrona-stjärnan till Sliver och The Closet!
Markus Gisslén huserar vanligtvis på BeeBar men DJ:ar runt om Skandinavien på ställen som Operaterrassen (Café Opera Sthlm), Gaykryssningen mellan Sverige & Finland, ESC Today´s stora Eurovision party 2010 på Club Latter i Oslo, Park Lane i Göteborg och på Lisebergs stora scen.


Entré: 100:-
(50 första får en goodiebag)
Ålder: 18
Tid: 21.00-02.00
Var: Ågatan 12 (Harrys, Sliver)


Ja vad ska man säga de smått omöjliga har hänt och det på en plats nära mej :)
När jag först läste inbjudan trodde jag att det var ett skämt, men det verkar vara sanning.
Det känns helt klart att det är läge att fixa barnvakt till myset denna afton, faktum är att det är redan kirrat, käre bror tar gärna hand om myset några timmar när mamman är ute och förlustar sej med damer i grannkommunen.
Detta ska bli sanslöst roligt, vilket initiativ av Majs Keller, tummen upp för henne.
Barnfri och egen tid, för mej herregud, kommer man att överleva i vimmlet, hihi.
Ja det är klart det är ju ett tag till, vi ska ju igenom en rättegång med innan det är dags för festligheterna, kanske min sk fru också tänker gå på denna trevliga fest, med tanke på att hon är hemma vid brottsplatsen igen, jaja vi får väl se vad det blir med det.



Alla tummar upp för detta iallafall och alla är ju välkomna så boka in den 4 November och pallra er hit nu och ha en trevlig kväll :)

Jockarp.

måndag 22 augusti 2011

Nio månader....

Glada kusiner :)

Helgen, vad ska man säga om den, ja att helgerna har förändrats markant är ju inte så konstigt. De slog mej faktiskt att jag var ute på promenad en fredagskväll klockan åtta.
Så var det inte förr, inte för att vi var några partylejon lilla frun och jag, men ute på tur det var vi sällan vid den tiden.
Nej antingen så jobbade man, hade man jobbat eller så skulle man jobba, man satt i soffan och myste, jag med en laptop i knäet och spelad poker och min sk fru med en annan.
Hon drack kanske ett glas vin, jag gjorde de definitivt inte, hatar vin, kräktes varje gång jag gjorde ett försök, hihi.
Men dessa helger man har nu känns inte som helger, alla dagar ser likadana ut, ibland vet jag inte ens vad det är för dag, ammningshjärna tro?

Vi har iallafall varit och tittat på fotboll, Mollies kusin spelade två matcher och dom vann båda två, riktigt roligt, dom var så stolta så.
Vi har plockar mer svamp och blivit av med mysets mössa, vi gick tillbaka till platsen där jag trodde den skulle finnas på, vi hade med oss två spårhundar men det verkar som om mössan slukats upp av jorden för den fanns inte att finna någonstans.
Mycket sorgligt.

Vi har köpt en ny dator och ny kamera.
Kameran har gått sönder och datorn sjunger på sista versen, det är ju hur smidigt som helst, satt här hemma i min lugna vrå och köpte både det ena och det andra. (efter lite expert råd)
Skönt att slippa köra iväg, man vet ju aldrig statusen på myset.
De enda vi behöver göra nu är att vänta ett par dagar sen kommer det ett paket, kul med paket.
Ja sen har vi beställt nästa resa, en resa som ska göras ihop med min bror och hans familj, de kommer bli toppen roligt och Mollie älskar ju sina kusiner.
Härligt att ha lite att se framemot, livet blir lite lättare då på nåt vis.

Vi har jobbat på bra vad det gäller måltiderna här hemma, lite mer ordning och lite oftare mat, här har det brassats hel kyckling från fam Lagerberg och kokt torsk från beringshav, potatis och morötter, gröt och någon slags burkmats efterätt med persikor, mango och havre.
De är lite trevligare nu när myset kan äta samma mat som jag, allt blir liksom lite mindre ensamt då på nåt vis. Känns vuxet.



Vi har klippt gräset och i vanlig ordning så somnade myset på min mage när vi for omkring som Jockarps egna små rallyKallar.
Vi har hittat en igelkott och kikat lite på den, lagom uppskattat från kottens håll.
Vi har varit hos tant N klippt naglarna, vi har haft killbesök här ja vi har helt enkelt levt livet.

Ja så kan en helg vara hos töserna Vilhelmsson och nu är det då tydligen vardag igen, frågan är hur ska man lyckas fylla en helt orörd vecka (ironi).

Ja och så kan jag ju inte låta bli att kommentera kommentaren jag fick i går av Emelie om att dom faktiskt lever mitt drömliv. Vad kan man säga om det? ja till att börja med är jag klart super avis och ett grattis kanske är på sin plats eller ska jag säga att hon är en lyckansost, hur som helst så får jag önska lycka till och att livet fortsätter att vara vänligt mot er.


Avslutningsvis i dagens inlägg blir det till att gratulera min lilla sötnos som idag fyller nio månader.
Grattis älskling.
(Och du J, du missar en underbar liten tös.)

Jockarp.

söndag 21 augusti 2011

Dream on...


Ja dagarna består av livet och nätterna består nu av väldigt mycket drömmande.
De handlar om familjen, att dela Mollie med någon, drömmarna handlar om att vi vaknar och hela familjen stannar kvar i sängen, de pussas, kramas det hoppas från famn till famn, de rullas runt, de skrattas, pratas och njuts.
Vi går upp jag tar Mollie på armen, jag får en kärleksfull klapp i ändan, av kvinnan jag delar livet med.
Ute i köket sätts kaffet på, frukost plockas fram, gröt kokas till myset, alla sätter sej till bords och vi tittar på vår underbara lilla dotter när hon äter, vi säger till varandra att de gjorde vi bra, hon är felfri den damen, hon har allt.
En dukar undan, den andra tvättar myset, nya kläder sätts på inför den nya dagen och nya äventyren.
Vi tar de lugnt, vi leker alla tre, pratar om vad som behöver göras, om vi ska göra det eller hellre ta en utflykt, vi väljer de sistnämna, vardagssysslorna kan vi hjälpas åt med på kvällen, när vårt lilla allt somnat inför natten.

Vi hjälps åt med att lasta bilen med alla bra att ha saker, båda tar ett tag med vagnen, så risken för ryggskott uteblir, myset lastas.
En mjuk hand mot en kind sådär spontant en hand en kind sånt som görs utan att tänkas på.
Lite gnällande i bilen, men de gör inget, den ena kör, den andra roar ett uttråkat barn.
Vi bestämmer oss för att handla på vägen hem, vi går med kundvagnen som en stolt liten familj och plockar till oss varorna, hela vagnen fylls upp med diverse saker, hundra kassar, de gör inget, vi hjälps åt att bära lyfta, dra och ta hand om myset.
Hemma sker samma sak, varor och mys bärs in, en av oss börjar laga mat efter att varorna fått sin rätta plats i hyllan, den andra pysslar med vårt lilla underverk, hon underhålls fram till att middagen står på bordet, sen sätter vi oss ner tillsammans och avnjuter en måltid ihop, vi pratar om dagen och om vad myset gjort för framsteg, hur söt och snäll hon varit, vi pratar lite om framtiden, inskolning på dagis, jobb, semester osv.

Efter maten ska myset bada, hela familjen är nu med, disken kan vänta, ingen av oss vill försaka den mysiga stund med vår dotter när hon ligger och plaskar men sin gröna groda och hon skratta man ser riktigt hur hon njuter. Hon tas upp torkas varsamt torr med en liten  handduk, vi bär in henne i soffan där hon får mysa naken en stund, på med blöjan och pyjamasen, sen in i sängen.
Vi är med båda två, den ena läser en liten saga för myset den andra hör på och kanske skänker en tanke av tacksamhet för allt de fina som nu finns i vårt liv.

Myset sover, dom stolta lyckliga föräldrarna går upp igen och tar hand om dom tråkiga vardagsysslorna som dom skjutit upp på dagen för att dom  insåg vikten av att umgås med sin dotter.
När allt är klart sätter dom sej tätt intill varandra i soffan, en hand kryps in i en annan dom tittar på varandra och ett leende sprider sej, dom är kära och dom älskar varandra sin dotter och sina liv.
När mörkret faller över hustaket, går dom tillsammans till sängs, kanske läser dom något kapitel i nån bok, kanske lägger dom sej bara tätt intill varandra som små skedar och somnar trygga och lyckliga, dom drömmer underbara drömma fram tills att en ny dag gryr..



Ja jag vet att såhär är det inte i några människors liv, men man kan väl få drömma......Eller.

Jockarp.

lördag 20 augusti 2011

Luffare :)

Lunchare ;)

Jag tror nästan att jag varit luffare i ett tidigare liv, gårdagen bestod nästan enbart av promenader.
Det börjades med en tur här hemma på berget, sen bar det av med ett par vänner på lunch på Wägga Fisk&delikatessrökeri. Dagenslunch bestod av ungsbakad lax, potatis och en alldeles för fet sås.
Både Mollie och hennes lille polare fick smaka lite mos med smör och en liten lax bit, de slank ner i full fart på dom små, här delades de på både tallrik och nappflaska, dom var så söta när dom satt där bredvid varandra och åt.
Vi körde sen hemåt och drack kaffe hos en av vännerna, när vi satt där och sippade på kaffet och vädret såg någorlunda stabilt ut så tyckte jag att vi skulle ta en tur på berget, sagt och gjort, i dojorna och iväg, vi kikade efter svamp och hittade några stycken, vädret försämrades och regnet öste ner, men våra små sov så gott ändå. Så det blev en lång tur med mycket prat om ditten och datten om allt och om inget, hur skönt som helst.

De slutade inte med det utan fram på kvällningen när myset inte var på sitt allra soligaste humör, så för att bryta det så åkte hon i ryggselen och ut på berget bar det, vi gick en runda som går inom stan fast i skogen då, men det är en bra bit, det var inte utan att jag kände mej något sliten i benen när jag nattade mej i går kväll. Och det är väl inte så konstigt efter fyra timmars promenerande.



Men innan de var gonatt så ringde telefonen, det var en av grannarna, risade jag några grannar i gårdagens inlägg så får jag väl vackert rosa en annan idag.
En grannes hästar hade kommit in till våra hästar och resultatet blev tydligen att alla rymde, så det gick omkring fem lösa hästar här i byn i går kväll. Lilla grannen ringde mej och informerade om att allt inte stod rätt till. Tack för det, jag gillar ansvarsfulla människor, har jag nämnt det innan ?



Mmm så var det de här med ammningen igen, denna följetång som jag inte vet hur jag ska lösa.
Ena halvan säger amma på, andra halvan säger sluta.
Jag pratade med bvc sköterskan om det hela hon tyckte att det var bra att jag fortsatte men att nattmålen skulle avta.
Hon tittade på mej med en liten märklig blick när jag sa att myset åt två gånger varje natt, men hon sa bara att, om vi säger så här....så "behöver" hon inte äta på natten, jag fattade piken.
Så nu har jag försökt att stålsätta mej på nätterna och bara ge henne mat en gång, men det är ju ett våg spel, mata och få sova eller inte mata och inte sova.
Ja hur gör andra, några tips kanske?

 Jockarp.

fredag 19 augusti 2011

Trött på anmälningar, Jag? knappast va.....

Tittut ;)

Ja vi har varit på BVC det har jag ju glömt att berätta, det var en aning pinsamt när jag kom in med mitt lilla mys.
För att, för det första hade hon varit ute i svampskogen och vi hittade mängder med svamp vilket gjorde lilla mamman smått lyrisk.
Myset satt på ryggen men det är lite som med en häst som har en vagn efter sej, vagnen är lite större vilket betyder att där hästen kommer i mellan betyder inte alltid att vagnen passerar lika smidigt förbi.
Så är det även i myshänget, så det blev en och annan liten skråma på myset där vi hoppade över stock, sten och in mellan träd och grenar på jakt efter guldet.
För det andra, var ute så länge i skogen så de fick bli en skogsamning, nu var det fler än myset som var hungrigt, dom små otäcka blodsugarna gjorde små röda märken på både mej och mitt lilla mys.

Ja vi är tyvärr inte klara där, hon har ju även krupit runt på altanen lite nu när det varit fint väder och ja det satt en och annan liten speta i knäna och på dom små knubbiga fötterna.
Vågar knappt skriva allt för det är ju inte omöjligt att socialen anser mej som olämplig förälder med tanke på att man nu kommer in  med ett barn som såg ut som hon hade krigsskador från andra världskriget.
Jag berättade allt som hänt för min sköterska och hon tyckte att det inte gjorde något, bättre att ungarna är ute och får en speta i benet än att dom sitter inne och glor på väggarna så att säga :) pust jag andades ut.
Hon vägde iallafall 8700 gram och var nu ståtliga 68 cm lång.
Nästa gång blir det hembesök då ska det pratas säkerhet och göras Boel test, de står tydligen för Blicken orienterar efter ljudet, ett slags hörseltest som görs på alla barn mellan 7-9 månader, det ska då även göras på mitt lilla mys. Spännande.




Vi har kollat in en flismaskin som varit här och flisat en massa grenar, smakar det så kostar det och detta lilla roliga inslag i vår vardag resulterade med att det drällde kommungubbar här och berättade vänligen att grannarna tyckte att de lät lite mycket om maskinen som nu malde grenar i cirka två timmar.
Kan bara säga vilka underbara grannar vi har, (not) ett tips till dom är kanske.....Flytta till stan, där finns ingen flismaskin.
Här på landet händer det faktiskt att det brummar förbi en traktor, det händer att man klipper gräset efter sju på kvällen, ett motorsåg kan dras igång, korna kan råma och svinen kan skrika, hästar kan gnägga det kan ryka rök från vedspisen, det kan faktiskt på vintern komma en snöplog och ploga vägen, så är livet på landet helt enkelt.
Take it or fucking leave it, jag röstar på de sistnämnda.
Töffar.

Det verkar banne mej som om det går troll i det här med att anmäla folk till höger och vänster för kommunala och statliga inrättningar.
Fan jag blir tokig, är det konstigt att vi har så höga skatter i vårt land och man tycks till synes inte få ut någonting av dom, säger bara *morr* till alla er som anmäler folk, öppna munnen i stället och säg er hjärtas mening.
 Man kan kanske inte lösa allt, men de flesta saker hade nog gått betydligt enklare och fortare utan inblandning av dessa nissar i slips.

Här är en som säger vad hon tycker ;)
 Jockarp.

torsdag 18 augusti 2011

Datorer och barnbus....

Efter diverse datortrubbel är vi nu på banan igen till min stora glädje. Tack snälla underbara datorsnille som hjälper mej så fort det kör ihop sej lite.....Du är guld värd :)

Polarna ;)

Vi utvecklas nu i våra promenader, vi tog en sväng upp till en vän i grannbyn Bjäraryd, ungarna i vagnarna sen bar det uppför och jag måste säga att det finns väldigt många vackra platser i vårt land, där var en till exempel, med utsikt över Mörrum, Karlshamn, ut över havet, man såg dom stora fartygen långt där ute som såg ut som små prickar i östersjön. Det är en skön storslagen utsikt.
Efter den svettiga promenaden på dessa nya marker efter livliga diskussioner så väntade kaffe och kärleksmums.
 

Mollie hade kommit till himmelriket verkade de som hon tyckte det var vansinnigt roligt med lille mäster leksaker, här kördes de bil, de lektes med alla sorts djur, det var lejon, noshörning, giraffer och ödlor, det plingades och spelades musik, men allra roligaste var nog den livs levande hunden.
De var helt enkelt en toppen kväll med alla dessa roliga nya saker som visade sej finnas i världen.
De känns bra att det snart är dags att börja gå på babycafét igen, nu känns det verkligen som om Mollie kommer att ha användning att komma dit och leka med andra barn och med saker som hon inte är van vid att det nu inte bara blir för min skull, de kommer bli hel greäjt.
Tittut lekarna är nu i full gång här hemma vi kan hålla på hur länge som helst och de skrattas hela tiden, de är som dom säger, små barn roar sej lätt.
Även papperskorgen är ett roligt inslag i vardagen och de är bra för mej att hon gillar att leka med den, för nu är det så att de börja lidas av lite seperationsångest här, ser hon mej inte blir hon helt förtvivlad och tar till lipen direkt, i stället för att då krypa efter mej in i de andra rummet så börjas det gråtas, vilket i sin tur betyder att det inte blir jätte mycket gjort här hemma, antingen får man höra på lipandet och det funkar ju inte så länge, eller blir det till att lyfta upp myset i famnen.

Nu finns det säkert många som tycker en massa om att låt dom gnälla lite, man ska inte klema bort dom, det är väl inte hela världen, låt dom sitta och böla, hum ja där har vi det igen att i vissa lägen kan det vara bättre att faktiskt vara två föräldrar, jag hade kanske också varit kaxig och sagt eh låt henne hållas lite om det nu varit så att någon annan nån gång kunnat ta henne och tröstat henne, jag hade kanske någon gång bara kunnat stänga dörren om all barngråt och gått ut och lämnat det till min sk fru.
Men näpp så funkar det inte riktigt här.
Om inte jag tröstar och får tyst på mitt olyckliga barn så är det ingen annan heller som gör det, fakta så är det.
Så kaxepellar bli ensamstående lite så ska vi se hur ni löser de hela. Inget gnäll bara fakta, så ser det faktiskt ut, det finns skillnader, även jag blir faktiskt trött nångång, dock inte så ofta som väl är.

Ja och ingen har väl missat att kungen ska bli morfar, man kan väl bara önska dom lyckliga lycka till, tyvärr kan dom inte få den sötaste ungen, för den är redan upptagen.

Och jag gläder mej att de är jag som har den.
Jockarp.

onsdag 17 augusti 2011

Skratt....

Kärlek.

Den här smått otroliga lilla sötnos som jag fått till dotter blir bara roligare och mer fantastisk och ljuvlig för varje dag som går, nu har hon börjat varje kväll med att stå och diskutera något väldigt viktigt och intressant med tapeterna i sovrummet, jag vet inte vad samtalet går ut på men det är väldigt högljuda diskussioner och det skrattas hejdlöst.
Jag kan ju säga att det är helt omöjligt att inte skratt med henne, nu skriver jag skratta med henne, för jag har nämligen råka ut för en person som sa till mej en gång att hon inte skrattade med mej utan åt mej och jag tyckte inte att det var trevligt alls att höra det, jag tog faktiskt väldigt illa åt mej av den formuleringen. Så därför är jag väldigt noga med ordvalet just när det handlar om skratt.
Skratt är viktigt och skratt ska vara något fint, personen som sa så till mej, vilken för övrigt var min sk fru, fick skrattet att bli något väldigt smutsigt och fult och det är det ju inte.
Men nu får hon kanske hålla till godo med att skratt åt för att skratt med någon är väl inte så stor risk att hon får göra.

Tillbaka till min ljuvliga lilla juvel, jag har alltid sagt och alltid trott mej haft förmågan att prata med bönder på bönders vis, pensionärer på deras vis och så vidare och så vidare, nu verka de som om min dotter ärvt den förmågan.
För hon pratar oavbrutet med allt och alla, hon pratar med stolar, kastruller, tomma toarullar, skor, hon pratar med sina nappar,sina ben och fötter, med katterna, hundarna, människor och så då också tapeterna.
Och när hon gör det och är så underbar och inne i sitt prat så brukar jag bara sitta och titta på henne, skulle jag hosta till eller säga något så flyger hon upp i luften som en liten raket och verkar överaskad över att jag också finns i rummet, först ser hon rädd ut, sen sprattlar hon med armarna och benen och skrattar hysteriskt.
När detta händer finns inga tankar på något annat i livet, hon upptar hela min uppmärksamhet hela min värld, en tanke far förbi min hjärna att jag måste vara världens lyckligaste människa, världens lyckligaste mamma.
Jag säger då till min dotter vilket hon förmodligen redan vet.
- Mamma älskar Mollie.

kan man göra något annat?
Jockarp.

tisdag 16 augusti 2011

Glidare? Jepp....

Min lilla livsnjutare :)

Jag pratade med en gammal vän härom dagen och han är insatt i vad som hänt mej han känner alla personerna i frågan.
Han tyckte ju klart att detta var helt vansinnigt de som hänt och att jag inte skulle bry mej så värst mycket om jag blev dömd eller inte i den där rättegången.
För det spelar inte så stor roll, han menade som så många andra att det min sk fru gjort är oförlåtligt,så vad hon än kommer dragande med så gör hon bara saken än värre, värre än en film.
Han sa även just det.
-Det finns ju inte ens en film med allt detta innehållet, ingen har ens kunnat komma på något så stört som det min sk fru uppenbarligen har lyckats med. Nej hon är kreativ minsann.
De sorgliga i samtalet det var det att han sa en del ord, meningar som jag själv haft och funderat, vänt och vridit på.
Just det att han hellre levde ensam än att leva med någon och sen bli behandlad som skit, att kanske behöva utstå något så vansinnigt som jag varit med om. (risken är kanske inte så stor)
Han sa även att han trodde inte att han skulle orka ta sej igenom det jag gjort, utan helt enkelt göra ett avslut i det som kallas livet, Mmm vet ni vad jag svarade på det?
Jo att hade jag inte varit gravid med Mollie så hade jag förmodligen tagit lilla piller burken och nån flaska i min sk fru barskåp och supit ihjäl mej.
Samtidigt kan jag vända på det, att hade jag inte varit gravid så hade ju inte smällen blivit så stor, det hade ju inte då förändrat hela mitt liv om hon lämnade mej då, det hade blivit ett "vanligt" uppbrott en vanlig seperation.
Och då hade jag inte för all framtid varit tvingad till ansvar till en annan person.
Ja det är fortfarande mycket vändande och vridande som ni ser, men det är även fortfarande mycket vändande och vridande från andra människor i frågan och det ser jag givetvis som något positivt.
Det är positivt att ingen annan heller fatta det som hänt.

Smarrigt värrer...


Nu till något mycket trevligare inslag i vårat liv, i går var vi ner bjudna till Åhus på lite grillparty, väldigt trevligt måste jag säga.
Jag hade aldrig varit i den lilla röda stuga som låg precis intill vattnet, så när jag satt i bilen ner så tänkte jag att det förmodligen var en stuga i en liten stugby som de nu så ofta är. stugor som ligger i princip upp på varandra och dom är super moderna, med fönster från golv till tak, konstiga vinklar överallt, och alla bekvämligheter, allt från toaletter, diskmaskiner till bredband och annat hippt som är ett måste i vårt hyper moderna samhälle.

Men herregud vad fel jag hade och det är jag glad för.
Det började med att jag fick ringa till värdparet för fröken GPS klarade inte att ta mej till rätt ställe, asfaltvägen tog slut och vi färdades på en hålig, knutig och nästan oframkomlig väg, de kändes bra på nåt sätt.
Vi körde upp för en liten backe och de kändes som om det var sanddynor under de gräsbeklädda marken vi hade under hjulen. Och så var det nog med.
Jag såg havet på min vänstra sida och det var nära riktigt nära, en liten bit längre fram stod mina vänner och vinkade glatt och pekade på den röda stugan att jag skulle parkera bilen där.
Jag hann inte utanför dörren förren jag sa
-Detta är en idyll, en underbar plats att vara på och dom kunde inget annat än att instämma.
Mysets sattes upp på min rygg för jag ville se omgivningen, vi gick ut i backen där det växte kantareller och lingon i mängder, vi gick ner på stranden där man såg gyllenesandstrand som sträckte sej kilometer långt. Det var sanslöst vackert.

Man blir hungrig av allt vackert så grillen tändes och maten börjades lagas, jag och myset rosade väl inte matlagningen precis men vi höll igång samtalen istället, nån ska ju göra det.
Maten åts vid stugan och den smakade mycket bra.
Sen skulle vi ha efterätt och de ni, de var inte vilken efterätt som helst. Vilken nostalgi. Grillade banan där man lagt i massa god choklad och vanilj glass till det. Den intogs på stranden på en filt i ljudet av svallande vågorna och där ett litet mys satt och åt tång.
Vilken kväll och vilka vänner.
När jag sen satt i bilen på väg hem i min ensamhet, för myset somnade innan jag nått landsvägen så log jag åt tanken att jag fått dessa fina människor i mitt liv, som öppnar upp sina smultronställen och sina egna paradis för mej och lilla myset.
Oh happy days.....



Vilket mys en Måndagskväll ;)

Tång, en ny favorit :)

Fika sugna ;)

Jockarp.

måndag 15 augusti 2011

Rättegång....rätt eller fel?


Jag undrar just när jag ska få ha en "normal" mammaledighet.
Oderint dum metuant eller som vi säger på ren Svenska. Må de hata, blott de frukta.

Ja gott folk, nu kan ni boka in den första November klockan 13,00 på Erik Dalbergsvägen 32 A i Karlsham för då ska det till att bli rättegång i den fruktansvärda misshandels historien som tydligen har ägt rum här hemma på gården, jag tycker att det är synd att vi inte pratar samma språk och att vi tydligen inte levt samma liv dom här fem åren vi hade ihop.
Jag välkomna alla att komma dit och faktiskt få se detta spektakel som lämnade sin höggravid fru denna människa som lämnade ett litet barn.
Ett barn som vi kämpade så för att få, sex inseminationer plus en dos hormoner lägg sen till en grymt smärtsam äggledarspolning. Ja så nog kämpade vi alltid och det tillsammans mot det där efterlängtade plusset som till slut äntligen kom.

Ni kan kanske få se denna människa som gjort så många märkliga val, och sen inte vilja stå för dom och ansvara för följderna efter sitt handlande.
Detta hade aldrig hänt om hon tagit sitt ansvar för det barn hon satte till världen, jag hade väl aldrig fäktat i en rädsla och panik med mina händer så jag träffat henne om det inte var för att hon tänkte överge mej och vårt barn vad hade jag haft för anledning?
Nej alls ingen.
Ni som inte känner min sk fru kan ta er dit och ta en titt så ni vet vem hon är så att ni inte kommer att hamna i klorna på denna oansvarsfulla människa, ni kan berätta detta för era vänner så att ingen någonsin ska behöva gå igenom vad jag har fått utstå, allt på grund utav att hon en feg lite brud som aldrig har behövt stå till svars för något hon gjort fick kalla fötter.
Beklagligt är att hon förmodligen inte heller ska behöva stå tillsvars och ta ansvar för det barn hon satt till världen av kärlek ihop med mej.

Men det finns en väg jag kan gå om jag vill.
Det är nämligen så att äktenskapslagen kan i vissa fall ställa sej över andra lagar, jag skulle alltså kunna dra min sk fru inför rätta i frågan, hon skulle kunna bli dömd, en grym dom en dom om att behöva ta hand om sitt eget barn. 
En dom att hon skulle bli juridisk vårdnadshavare och tilllika ekonomiskt ansvarig för Mollie, de låter ju som ett öde värre än döden, tänk att behöva ta hand om sitt eget barn.


Min lille trädgårdsmästare :)

Jag har funderat mycket på detta sen jag blev upplyst i frågan och ja jag förstår vad alla ni bloggläsare tänker nu, att Leonora Vilhelmsson är inte klok i huvudet om hon gör detta.
Och jag håller med, jag måste tänka på Mollies bästa. Och att en sån grymt egoistisk människa inte borde få vara en del av hennes liv.
Men ser jag på det på ett annat vis så är det faktiskt den rätten jag kämpar för för tillfället, rätten att barn till homosexuella ska ha samma rätt som barn till heterosexuella. Barn ska ha rätt till två vårdnadshavare.

En annan sak som en del människor inte överhuvudtaget tycks tänka på är det att jag har fått ta de fulla ansvaret över ett litet liv mot min vilja.
Vem har sagt att jag vill ha hela ansvaret över Mollie, jag har blivit tvungen till detta allt på grund av att lagarna ser ut så här idag, allt på grund av att jag valde att skaffa barn med den jag älskade men som visade sej vara en helt totalt vrickad, skadad individ som enbart ser till sitt och inte tänker på någon annan.
Må det aldrig bli fler barn framavlad av denna opålitliga människa.
Vad det gäller det fulla ansvaret jag har fått på grund av detta så är det inget jag ville ha jag har då aldrig sagt att jag vill vara ensam vårdnadshavare till ett barn.
Så återigen dom som inte varit i mina skor dom som själva inte varit med om något liknande säger jag bara, Shyyy till.
Och det val jag kommer att gör vad det gäller att driva frågan rättsligt eller ej, den är upp till mej och ingen annan, jag mottager ju gärna era åsikter i frågan.
Men döm mej inte för mina tankar och funderingar.


kott ätning i väntan på bröd och vatten ;)
De enda jag kan tilllägga i detta kanske lite mindre roliga inlägget är väl att stekt falukorv är en underskattad maträtt.

Jockarp.

söndag 14 augusti 2011

Fåfäng, Jag?

Jazz festivalande ;)

Fåfäng.
Ja jag aldrig i hela mitt liv varit fåfäng, men jag undra just om det inte börja infinna sej en liten del av just det i mej och i mitt liv.
Jag vet att jag är i kanske min livs form, jag är stark som en björn trots att jag är späd och då menar jag faktiskt både fysiskt och psykiskt, de elände jag tvingats gå igenom har gjort mej björnstark, men än dock betydligt mer ödmjuk.
Jag känner mej själv och jag känner mej väl.
Jag har tvingats sätta ord på så många känslor, jag har tvingats face de faktum att man kanske inte kan leva lycklig med en annan människa att man överhuvudtaget inte ska lita på någon annans ord, som lova kärlek ord som säger du är mitt allt, min blivande, min älskling, att man inte ska lita på orden jag är din tills döden skiljer oss åt, i nöd och lust, jag vet idag att det kan ändras snabbt.
Vad det gäller det fysiska så kan jag ibland titta på min kropp och tänka den är fantastisk, jag tänker har jag verkligen burit ett barn inuti mej, har jag fött ett barn, har jag gjort allt detta för bara nio månader sedan och ändå ser min kropp betydligt starkare, hårdare och bättre ut.

Jag hör människor som klagar på att deras kroppar förändras och blivit förstörda när dom fött barn, ja oftast är det väl efter andra tredje barnet, men ändå, det gnälls hej vilt om att man är sladdrig här, man är för tjock där.
Så jag förstår att det måste vara som en chock om man inte känner igen sin kropp längre. Det hade det säkert varit för mej med, men det är därför jag tycker det är så fantastiskt så otroligt att man som 34 åring faktiskt äntligen älskar den person man blivit både att kroppen är fagrare än nånsin men kanske framför allt att man har en helt annan syn på livet på det känslomässiga planet.



Jag har nu ett jävlarinamma som sällan skådats med att göra min röst hörd bland politiker att försöka förändra, en jävla vilja till att förändra saker som är fel. En beslutsamhet att få till ett bra resultat med filmen som kan visas i TV.
Men också en öppenhet och en ödmjukhet inför mej själv, Mollie men framförallt för andra människor, till och med en ödmjukhet inför men sk fru, ja kanske det mest är en medlidsamhet som infinner sej just där, att jag lider med henne att hon på sina 28 år enbart bevisligen har blivit en feg och oansvarig person. Som utmålar sej själv som ett offer på grund av att hon inte är beredd att ansvara över följderna efter sina egna val och sitt handlande, att hon troligtvis kommer att leva ett väldigt fattigt och ensamt liv. Ja hur vrickat de än nu må vara så lider jag med henne, hon kunde nu ha haft allt, nu har hon inget.
Jag blir starkare och starkare, hon blir bara svagare för varje dag som går. jo jag ler åt tanken. Bra tycker kanske ni, men nej detta är en människa jag levt och älskat en människa som för mej betydde allt.
Och det enda som nu finns kvar är ett litet uns av medlidsamhet.

Hon kunde haft allt....
Jockarp.