Kylskåpsmagneter och bärsele....

Efter att jag somnade trött och med en massa nya intryck och med färgerna av regnbågens på näthinnan, så vaknade jag på Söndagsmorgonen med en längtan hem till min borg hem till byn hem till åkrarna och berget, jag längtade till svamp plockning och en lättandad luft. Till doften av ny tröskade fält, fält där rundbalarna ligger i vackra mönster.
Jag ville hem till det gröna spröda och slippa se gulnade löv som fallit från träden på grund av torkan, jag var mätt på storstadslivet, jag mådde pyton av bara tanken på att vara kvar där.
Jag funderade just då i den stunden på alla dom människor som alltid behöver ha det så, på människor som aldrig får se detta vackra, på dom människor som är så besatta av att bo i en stad att dom gör vad som helst.
De slog mej faktiskt när jag var i huvudstaden att det finns människor som jobbar häcken av sej enbart för att ha råd att bo i huvudstaden, jag funderade på vad det var för mening med det.
Vad är meningen med att jobba bara för att kunna bo, vill man ingen annat med sitt liv mer än att bo? Vill man inte kunna ta ledigt, åka på semester, dricka champagne en tisdagskväll i November, oxfilé på torsdagskvällarna, vill man hellre äta nudlar och dricka vatten bara för att bo?
Jag funderade en smula till på det men kunde för mitt liv inte komma på en enda anledning till att man skulle vilja ha det så.
Så jag släppte tankarna och lastade in allt och alla och lämnade östermalm och Stockholm bakom mej för denna gången.

Ett litet stopp.

På vägen hem regnade de hysteriskt, jag bara älskar min nya bil som har regnsensorer som gör att vindrutstorkarna styrs efter hur mycket vatten som kommer på rutan, man behöver inte göra ett dugg, underbart vilka finesser det finns nu för tiden.
så med tanke på vädret blev det bara ett tankstopp och två korta mjölkstopp på vägen hem, helt otroligt egentligen, fem timmar i bil sen var vi hemma med halmen, visserligen följde jag kanske inte riktigt alla skyltar som var uppsatta på vägen om information om hur en laglydig trafikant skulle bete sej, men det gick ju bra ändå :)
Det är verkligen som jag säger, borta bra men Jockarp bäst.
Det är underbart att kom hem.

Jo jag fick ju en ny jättefin kylskåpsmagnet också i veckan, jag har verkligen världens roligaste vänner och visst är den väl passande. Inte bara jag som tycker att detta är lite märklig historia tydligen, hihi.

Ja så ska man kanske se på det ;)

Vi fick en ny bärsele med av mormor, en som man ska ha på ryggen, det välkomnades vill jag lova, för nio kilo på magen känns efter ett tag i ryggen ska jag erkänna.
Mollie är inte riktigt nöjd med att hänga på ryggen hon gillar inte att inte ha fri sikt, men jag hoppas hon finner sej snart för det underlättar ju livet för mej en hel del.

Så här ser det numera ut på promenaderna.

Jockarp.