underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

lördag 28 februari 2015

Häst och klot.....

Tjoho...


Fredag och mitt uppvak började med tårar, inte mina dock. En obehaglig start på dagen som visade sig inte vara så allvarlig. Omfamnande och närhet till fröken flickvän gjorde att allt förändrades, ibland är det tufft att vara vaken och ibland är det tufft att vara sovandes.

Vad det gäller myset så började dagen lika lyxigt som torsdagen slutade. Hon kröp upp i min famn och hon var på ett utomordentligt härligt humör.
Vi åt en lång frukost och så är det ju så att det man inte gör när man ska får man ju göra någon gång ändå. Så ja, dammsugaren och moppen dansade över parketten i palatset. Bländande vackert och en doft av rosor bjöds det på innan klockan var nio. Redo för helgen alltså.

Vi gick ut i ett underljuvligt vårväder, myset plockade blommor och jag bara var.
Vi gick till undantaget med lite packning, myset skulle flytta dit över natten. Max en påse med leksaker och spel löd ordern. Hon följde den faktiskt utan protest.

Eftermiddagen och ridskola, för dagen fick hon en liten mörk kille som hette Sune. Sune var en bra kompis så både ridningen och pysslandet efter blev en behaglig stund. Under lektionen var det många som behövde kissepaus. Tre små ponnysar stannade för att kissa och alla barnen skrattade högt. Vad roligt det kan bli bara så där ;)


Mys och Sune :)

Myset fick lift av mormor hem och jag sprang och jag sprang i ett högt tempo. 13 km och tiden var 5:07 på km. Bra tryck i steget just nu. Vädret var skönt och termometern pekade på 6 plus. Svetten öste av mej när jag kom hem.

En dusch och i kläderna sen bar det iväg. Myset till mormor och morfar och jag lastade fröken flickvän i bilen. Hon var super nyfiken på vart vi skulle, men jag teg som muren, är det överraskning så är det.
Vi körde och hämtade upp Tant N med sambo sen bar det iväg.
Stoppet blev bowlinghallen och där utkämpades det en grym fight. Det var väldigt mysigt och vuxet, mycket skratt och god kamratskap ;)
Vi avslutade matchen och gick vidare, mot en thai restaurang. Jag var väldigt hungrig så det fick bli två förrätter och en huvudrätt.
Det är så enkelt att göra något lite roligt ut över den vanliga.
Fröken flickvän var väldigt nöjd med överraskningen, det är så lite som behövs för att visa lite uppskattning.
God mat och väldigt gott sällskap fick avsluta en lyxig fredagskväll.
Tack för det alla.


Revengesugen...


Jockarp.


fredag 27 februari 2015

Enkelt......

Full fart i bäcken :)


Livet är bra enkelt ibland, dom dagar som man får fylla med precis vad man vill.
Tanken var att jag skulle ta ett röj hemma i palatset så att det var fint inför helgen men nej jag kom på betydligt bättre tankar.
Myset hade gjort en båt på dagis av en äggkartong, den tog vi med oss till bäcken på berget. Vi körde den i en tunnel under vägen och det var super spännande att vänta på båten när den åkte genom röret.
Myset plaskade på i bäcken och jag hade en aning om att stövlarnas skaft inte skulle vara tillräckligt långa. Till min förvåning verkade dom som om dom höll ute vattnet vilket var skönt.

Vi tog en kaffe med mormor och lunchen till mej lagade. Myset knaprade på en morot och var nöjd med det.
Hennes lunch bestod sen av nuggetsbitar på gula M:et.
Vi drog vidare till Väggabadet där vi hade en mysig stund. Lilla fröken tuffing skulle vara utan puffar och simma från sida till sida. Det gick bra för de mesta men en och annan gång fick jag fiska upp henne med håret klistrat över ögonen. Vi flinade gott där i plurret som för dagen var något kyligt i mitt tycke.

Hem och uppslutning med fröken flickvän, Vi packade ryggsäcken med korv och grillkol sen bar det i väg med fyrhjulingen över stock och sten. Dagens grillplatsmål var Ryssbersstugan. Fröken flickvän gick dit och vi körde.
Vi drog igång grillen medans dimman rullade in över berget, det blev kyligt men väldigt mysigt. Vi grillade korv och myset grillade en och annan juleskum tomte :)
En heldag med en dotter på topphumör det gör livet väldigt lättlevt.


Supernöjd....

Idag väntar nya utfärder och i kväll väntar överraskning, kul, kul.

Jockarp.

torsdag 26 februari 2015

Långledigt.....



Sista dagen på jobbet för denna veckan gick fint och ledigheten kom lägligt. Jag har haft ett sug av att hitta på något med mitt mys.
Hon blev hämtad från dagis av mormor och jag drog i väg på en löptur direkt efter hemkomst. Underbart är bara förnamnet. Vädret och känslan av superpigga ben gjorde att turen gick lite väl fort. Jag öste i väg och siktet var inställt på mördabacken. Jag trampade på, små snabba fötter upp, upp upp. Vissa dagar blir jag helt euforisk när jag springer. Jag är där, bara där. Igår var en sån löprunda. Inga andra tankar i huvudet, bara löpning. Goekänslan och tankar på söndagens njutbara tremils tur.
Det går inte beskriva känslan, men den är helt underbar.

Myset bubblade på om hur hennes dag varit och vi tog en liten tävling från undantaget till palatset. Jag lät henne vinna, vilket inte hör till vanligheten :)
Middag lagades och det blev en enkel sådan. Vi spelade lite spel och när det var dags för soffhäng poppade vi lite popcorn. Ledighet väntar så lite extra tilltugg och läggning en stund senare än vanligt var fullständigt legalt.

Fröken flickvän var på kvällsträning så vi var ensamma, vi satt nära varandra och det märktes att vi hade ett stort behov av det både myset och jag.
När det var dags för nattning var intresset svalt för bokläsning, i stället låg vi och småpratade allt enligt mysets önskemål. Jag gillar när de sker och när man kan ändra på vanorna lite.
Hon somnade snabbt och jag landade med en kopp kaffe i soffan.
En lugn och härlig kväll.



Jockarp.

onsdag 25 februari 2015

Tidig helg.....



Att jobba skift har många fördelar, men även många nackdelar, jag har under mina 20 år som skiftarbetare alltid känt mej dödstrött på morgonen. Jag har alltid trott att jag ska lämna in på ett förmiddasskift. Nu är det annorlunda. Jag vaknade halv fem och jag var rysligt pigg. Det är en känsla som är helt ny för mej. Vid dom tillfällena älskar jag dagtidsarbete. Tänk att var så pigg vid den tiden. Ännu piggar blev jag när jag kände att kroppen var mjuk och fin efter söndagens löptur. Jag stelnade till lite under dagen men det var inte så farligt som jag förväntat mej. Tre mil har respekt med sej även för mej som är vältränad när det gäller långlöpning.

Gröt och morgonmys med fröken flickvän innan jag begav mej till jobbet. En kopp kaffe och socialiserande för att komma i härligt mod. Arbetet gick sen framåt i sakta mak, det är mycket att bejaka och fundera över.
Lite funderingar tar man med sej hem och även det är en ny upplevelse. Förr stämplade jag ut vid skiftets slut och sen var tankarna på bruket borta. Nu är det alltså lite annorlunda.

Jag fixad lite smörgårdstårtor på vägen hem från jobbet, det stundade årsmöte med föreningen Levande Landsbygd, men innan dess skulle tid med mitt mys spenderas. Vi spelade vuxen yatsy och hon skulle både räkna och skriva, det tog sin lilla tid med andra ord ;)
Mötet gick fint, det trevliga människor och som vanligt var det högt i tak.

Jag har varit på en mycket bra utbildning. HLR. Världens bästa utbildning för livet, en utbildning man hoppas få slippa få användning för. Vi tränade på docka och vi tränade på varandra, det kändes bra och avslappnat.

Vi har hunnit med Bamsegympa och för en gång skull hann jag med hela passet, Mollie var pigg och glad och jag var glad jag med, kvällarna är korta så all tid med myset känns som lyx ;)
En jobbedag till denna veckan sen får det vara nog. Tidig helg alltså.




Jockarp.

måndag 23 februari 2015

Uppladdning...

Skogsfika....


Sista långturen innan den stundande maran gick av stapeln i går. För dagen hade jag sällskap i 14 km vilket var mycket trevligt. Jag tuggar väldigt många mil ensam så en och annan gång lättas stämningen upp av medspringare.
Vi pratade långa delar av turen men vi var även tysta. Det är kravlöst när man kan trivas att ha det så.
Den sista rundan gick inom bron och den sprang jag allena. Det är alltid tufft att passera palatset och fortsätta rundan, men jag älskar att retas med min skalle. Den näst sämsta km tiden gjorde jag just utanför borgen när jag passerade 17 km.

Jag testade några olika sorters gel, allt för att vänja magen och smaklökarna inför loppet. Jag gillar egentligen ingen smak av gelerna och konsistensen är vidrig. Det är sött och sliskigt men jag vet att kroppen behöver det, både under och framför allt kanske för att återhämtningen inte ska bli så tuff.

Det var mycket folk ute på svängen inom stan. Jag hejade på kända och okända. Tempot var jämt över hela rundan och det var bra jobbat med tanke på att turen slutade på 3 mil. Jag hade faktiskt kunnat fixa några km till i samma fina tempo. Jag känner mej redo.

En uppfräschning och sen vidare för att lämna myset hos kusinerna. Jag var tvungen att gå på ett möte som var kris insatt. Jag ogillar att ändra mina dagsplaner för att andra ställer till det, men ibland är det tyvärr så.

Jag hämtade upp mitt mys och vi tog en tur på berget med kaffeväskan och hundarna. Det är lyxig tid med min lilla tjej det.
Middagen lagades efter avslutad tur. Favoritmaten helt klart och det gäller hela familjen, fyra portioner vältes ner av fröken bonus vilket inte hör till vanligheterna precis. Kul att se att maten man lagar uppskattas.


Min kväll, för att jag kunde :)


Jockarp.

söndag 22 februari 2015

Lekland....



Mollie sov till halv åtta, jag fick väcka henne så att inte kvällen skulle bli allt för sen. Hon var på sitt vanliga myshumör innan frukost. Sitta i knäet och småprata med mamma det är melodin det.
Min gamla löparkompis kom på besök, det är sällan vi ses och formen var inte allt för bra, vi gick en promenad på berget. Vi upplevde gamla minnen, vi gick rundan som vi gick första gången. Då när snön låg meter högt och min pappa skottat en runda på 4 km till oss så vi skulle kunna komma ut med barnvagnarna. I går var det annorlunda, vi gick helt utan barn.
Vi hade behövt gått i flera timmar för att avrapportera allt som sker i våra liv, super skönt att bara gå och blurra om livet. Jag tror på livslång vänskap i det fallet och det känns mer än bra.
Väl hemma i palatset luktade det av nybakat. Myset och fröken flickvän hade fixat kladdkakemuffins.

Fikan avslutades och vi körde mot leklandet Randys i Kristianstad. Det blev en fadäs på första åket och Mollie slog sej rejält på kinden. Lite kärlek och tröst från sin mamma och hon var på banan igen. Lite tårar massa svett och en glass. Det var den eftermiddagen de.
Middag intogs på gula M:et sen bar det hem mot byn igen.



Vi hjälpte morfar att köra lite gödsel, myset är inblandad i det mesta som händer på gården vilket jag tycker är bra.
Lite häng i soffan sen var den lördagen till ända för en liten Vilhelmsson på fyra år.




Jockarp.

fredag 20 februari 2015

Favvon Ronja.....



En hel dag helt orörd, den skulle fyllas och det gjorde den utan problem.
Efter frukost stack myset, mormor och jag till en liten ridskola som hade shettisar. Lagom storlek för myset vilket är viktigt om man ska få det att funka.
Den lilla tjejen vi fick hette Ronja och hon var 20 år, helt perfekt alltså, en lugn och trygg dam.
Mollie blev glad över valet av häst. Hon klädde på sej skyddsvästen och hjälmen passades ut. Allt att perfekt på henne.
Hon ledde lilla Ronja ut i paddocken, det såg vant ut. Dom ställde upp sej som brukligt är på medellinjen. Mormor fick spänna sadelgjorden och fixa med stiglädrena. Allt skulle vara perfekt.




Hon hoppade upp och sen bar det av, lugn skritt. Hon fick lära sej att stoppa Ronja och hon fick lära sej att sätta fart på henne. Efter det så var det dags för att försöka sej på att styra hästen, det gick sådär. Med stora vantar var det svårt att hålla i tyglarna.
Ridfröken var mycket bra för barnen tycker jag, när hon såg mysets problem och ovilja till att vilja hålla tyglarna som man sej bör så sa hon till henne att det gick fint att hålla lite som man ville och bara mysa med Ronja. De ska vara roligt och mysigt och rida. Tekniken kan vi fila på senare.
Och roligt tyckte hon att det var. När vi travade skrattade hon rakt ut hela tiden, varv efter varv. Det var underljuvligt att se.

Så kul är det :)

Balansövning...

En timme senare var vi klara och Ronja sadlades av. Myset var noga med att krattsa hovarna och det var roligt att se hennes tuffhet. Jag höll upp hoven och hon fixade resten.
Självklart vill hon fortsätta och rida och terminen börjar redan nästa vecka. Hon är nu anmäld.
Mina tankar kring detta är att jag inte är överlycklig. Jag vill att Mollie ska lära sej och rida och det är bättre att hon är på ridskolan än att vi ska skaffa en egen häst. Just nu i alla fall.

Jag lämnades vid ridskolan med mina löparskor, turen hem slutade på 14 härliga km.
Hemma väntade kaffe, barnspel och bad av trissen.
Middagen ställdes på bordet och den vältes ner.
Innan nattningen var jag på besök på polisstationen. Alltid är det något som ska fixas med. Puh.

Tack för turen ;)

Jockarp.

torsdag 19 februari 2015

Våga fråga....

De gror :)



Härligt när man vaknar vid halv fem på morgonen och känner sej pigg. Vidare att man ser fram emot att köra till jobbet. Då måste man ju må väldigt bra, eller trivs man inte hemma ;)

Utländska gäster på jobbet och genomgång på engelska. Öronen på helspänn för att förstå.
Jag trivs bra på mitt kontor och det funkar fint med mina kompisar runt omkring mej. Allvarligt i bland och privata och kuliga saker ibland, allt avhandlas och det på ett öppet och rakt sätt.
Jag har konstaterat att kommunicerande är väldigt viktigt för rasen homo sapiens. Vi kommer inte framåt någonstans om vi inte pratar.

Jag hade en intressant diskussion med personalchefen och även där såg jag hur viktigt det var att samtala och utveckla meningarna och se till att man pratar om samma sak. Med vissa människor löser sej dessa samtal utan friktion, med andra behövs mer utvecklande ord. Detta är väldigt intressant.
Att man kan mena samma sak men använda olika ord och olika formuleringar, dessa som ibland kan sluta med att det blir kaos i huvudet och man känner sej oförstådd.
Mitt råd till mänskligheten är därför, våga fråga.

Dagarna börja bli ljusare nu och det njuter jag av i fulla drag. Tvättning av bilarna på kvällen efter jobbet skulle varit omöjligt för bara ett par veckor sen, igår skedde det. Så underbart, trots att det var ruggigt och småkyligt så var det något i luften. Känslan av vår. Det finns inget jag just nu längtar mer efter än våren, nja alla resorna nu i vår ligger nog på delad första plats. Allt känns bättre när man har lite att se fram emot.
Jag bokade en liten utfärd för familjen till påska. Hej och i vej ;)
Jag gillar inte när livet blir långtråkigt och jag gör allt i min makt för att det inte ska bli det.

Idag väntar nya roligheter med mitt mys. Idag ska vi ha egentid hon och jag.



Jockarp.

tisdag 17 februari 2015

Pirr.....



Pigg som en mört och glad som en lärka, det var det som mötte mej måndag morgon halv sju precis innan jag skulle bege mej till bruket. Mitt lilla mys sprudlade av liv när hon kom springandes över salsgolvet i palatset.
Det första hon sa när hon fick syn på mej var att hon skulle ha en massa saker med sej till dagis för att visa upp.
Hon hoppade upp i min famn och jag klämde ihop henne som en liten bebis. Det var en helt underbar start på dagen. Jag rustades för jobbedagen.

Kroppen kändes lite stel när jag skulle cykla till mitt kontor från matsalen, alla milen under helgen hade satt små spår på mej, vilket är bra.
Jag räknar med ett rejält långpass till innan det är dags att lägga om träningen till något mindre rundor. Det är nu mindre än en månad kvar till start. Maratonpirret kommer vid bara tanken på loppet. Det är ett härligt pirr.

Dagen gick fint och jag fick undan en hel del saker från skrivbordet. Förvisso kom det en hel del nya, men inget jag inte fixar ;)
Efter jobbet hade jag ett litet uppdrag som drog ut på tiden så väl hemma stod maten på bordet och hela huset var fullt av människor. Härligt.

Jag har lovat Mollie att vi ska försöka få till cykelpass så ofta vi bara kan, självklart såg vi en möjlighet efter maten. Vi drog iväg och det gick hyfsat för henne. Hon börjar fatta att hon måste sätta ner foten om hon tappar balansen.
Jag funderar över hur lång tid det tar innan dom klarar av det där med balansen. Jag minns inte hur det gick till när jag själv lärde mej att cykla. Var det kaos eller var saken biff direkt?

Mollie somnade bums efter sagan, hon bara vände sej om och så sov hon, helt otroligt. Jag ska väl inte klaga men det är lite synd att hon inte ligger och filosoferar med mej. Men dom dagarna kommer väl.


På agendan då, på agendan nu...


Jockarp.

måndag 16 februari 2015

Boön....

En underbar utflykt :)


Softigaste morgonen ever. Vi låg och småpratade i en timme innan vi klev upp, när hände det? Det var behövligt i alla fall.
De var svårt att motivera sej och klä på sej och ge sej ut på en löptur, vinden ven kring palatsets knutar. Jag var väldigt osugen på en löprunda.
Maraton medaljen glimmade förbi min näthinna och med det var jag redo. Redo för en sväng på 15 km. Det gick lätt och det var motigt. Men det rustar mej. Det är exakt en månad kvar till loppet och allt känns bra utom en smärtande vänster vad. Men jag hoppas att de ska fixa sej. 6 mil lyckades jag skramla ihop under veckan, vilket är godkänt. Det är tufft att komma ut på veckodagarna när arbetet sker fram till mörkrets inbrott.

Historia....


Mysets morbror kom på besök och efter kafferepet beslutades det om att myset skulle följa med och busa med sina kusiner. Dom tog cyklarna och drog i väg. Fröken flickvän och jag passade på att dra i väg vi med. Jag hade hört talas om ett ställ i Karlshamn som heter Boön, Vi var inte säkra på om det var barnvagnsvänligt så en stund utan barn gjorde att vi ville utforska stället.
Det var bedårande vackert på havssidan, den andra sida mot krossen var inte lika fin. Men vi fokuserade på den vackra sidan och det var helt otroligt. Det blåste väldigt friskt och vi hoppade omkring på klipporna i havet.
Det var ordentligt med historia på platsen, en kyrkogård och mycket som handlade om det militära. Vi läste intresserat på varje informations tavla vi gick förbi.
En timme på ön sen vände vi hemåt, vi var rörandes överens om att vi kommer att besöka platsen igen.

Jag blev avsläppt hos kusinerna för att hämta myset. Hon hade haft en fin stund. Vi hoppade på cykeln och körde bums ner till morfar, stödhjulen rök av i all hast. De gick sådär utan dom, men hon kämpade på, det blir ihärdig träning framöver :)

På kvällskvisten fick vi besök av mormor och morfar vi drog några rundor av vuxenyatsy. Så himla mysigt när vi kan spela samma spel, gammal som ung.
Efter nattning av mys börjades det åter att smidas resplaner. Kul.

Hopp, hopp :)
Stormigt värre.....





Jockarp.

söndag 15 februari 2015

Alla hjärtans dag.....

Kanon kul ;)


Jag drog fram ett par ess under sängen, är det alla hjärtas dag så är det. En super mysig morgon, myset kom och gjorde oss sällskap och jag hade för dagen en liten present även till henne. En ny räknebok med Bamse och hans vänner. Hon blev överlycklig när hon förstod vad det var. Jag blev överlycklig när jag såg hennes lycka.
Jag masade mej upp och innan klockan var åtta var jag i klädd löparkläder, reflexväst och bananen var nersvald i magen. Dags för ännu en halvmara.
Jag har en bra runda inom stan vilket är trevligt, mycket folk som vinkar på mej när dom kör förbi, denna dagen var lite annorlunda. Det verkade som om alla utom löpare och hundägare hade en lång frukost. Det var ensligt.

Jag tänkte på begravningen dagen innan och några tårar föll på mina Asics skor. Jag rös av obehag när jag tänkte på det men försökte ändå se något ljus i det mörka. Det var inte lätt. Men jag lyckades ta mej ur det sorgliga och tänkte i stället på hur vackert allt runtom var. Hur fint det var i kyrkan, hur vacker musiken var och vad många människor som var med och sa farväl.

Jag var som en ny människa när jag väl kom hem. Jag hade sprungit av mej dom sorgsna tankarna.
Jag möttes av min lilla solstråle och hon hade nästan skrivit ut hela Bamseboken. Du måste spara lite till i kväll morrade jag på skojaktigt sätt. Hon bara flinade och bad mej hjälpa till att räkna.

Lilla båten ;)


Fröken flickvän tog en löptur även hon och jag fräschade upp mej. Jag hjälpte myset med att välja kläder. Det väntade utfärd.
Alla in i bilen och sen for vi iväg. Mot Karlskrona.
Nu har jag väntat länge nog på att komma in i marinmuseet, vi började med en härlig buffé, superb mat. Och kaffe och glass på det.

Sen var det dags. Jag gick med stora ögon och sög in det jag kunde, myset klängde på mej och sa att hon tyckte det var obehagligt. Jag lugnade henne men tillslut gav jag med mej och så gick vi till barnavdelningen och pysslade lite. Hon gjorde en egen ubåt.



När vi var klara med det gick vi ner och kollade på den riktiga ubåten Neptun. Vi gick in i den, alla utom Mollie som satt på utsidan och spanade.
Det var en fin stund vi delade på museet. På väg hem körde vi inom gubben Rosenbom och lärde oss om hans historia. Mycket intressant.

Myset somnade som vanligt kvickt och faktiskt så tittade fröken flickvän och jag på musiktävlingen. Den var inget vidare så vi stängde av teven igen och umgicks, det är vi bra på ;)

En liten slant stoppades i huvudet...


Jockarp.



lördag 14 februari 2015

Farväl....



En morgonlöptur för att rusta mej för dagen, jag sprang lätt och ledigt i bra tempo. Jag mötte fröken flickvän på vägen, hon jobbade så vi vinkade bara till varandra. De stärkte mej i alla fall och tempot bibehölls hela turen.
Myset var hos mormor och höll henne uppe i ett högt tempo ;)
Efter hemkomst fick jag styra med diverse telefonsamtal och tankning av bil.
Ett bad i badkaret med myset gjorde att min förmiddag blev väldigt behaglig. Lyxig helt enkel.

Vid middagstid lämnade vi myset och körde söder ut. Vi småpratade stora delar av vägen, vi pratade om vad som väntade oss den närmsta timmen. Förberedelser är bra, men just in för de vi skulle få uppleva gick det inte att förbereda sej för. Det är omöjligt.
Vi satt även tysta och funderade på varsitt håll. Det var skönt att ha det så, vi förstod varandra. Tystnad kan vara bra.

Vi anlände till kyrkan och vi träffade vänner, kramarna var många. Alla såg tagna och ledsna ut, ord var överflödiga just där och då.
Vi gick in hand i hand och det var underbart att ha fröken flickvän så nära.

Jag kunde inte stoppa tårarna när vi stod framför den lilla vackra kistan. Jag kunde inte förstå, det gick inte, allt var så sorgligt, så litet och skört. Allt var fel.
Mina vänner visade en enorm styrka när dom tvingades att genomlida det ingen förälder ska behöva genomlida. Att ta farväl av sitt lilla barn.

Det var en fin begravning och jag är glad och tacksam över att jag fick var med och ta farväl, att jag fick dela sorgen med mina vänner.

Tårarna kom lätt under kvällen, jag var känslig. Men Mollie som var lyckligt ovetande om allt var på sitt vanliga fyraåriga humör.
Vid nattningen var jag så oerhört glad över att hon är så fysisk av sej. Jag behövde det. Jag behövde min dotters närhet. Jag behövde hennes små fingrar som pillade i mitt hår, hennes småflinande och huvudet som burrades in i min famn när lampan släcktes. Jag behövde min dotter så otroligt mycket just då.
Och ja, jag hade henne där.





Jockarp.

fredag 13 februari 2015

Högst på listan, VI....

Tja, man kan inte bry sej om allt...


Slit och släp. Ja dagtidarbete innebär mycket tid på jobbet. Det är himla roligt när jag väl är där men det tar mycket tid från mitt lilla mys. Nu har jag gjort de sista denna veckan och nästa vecka är inte fullbokad, inte än i alla fall.
Mindre roligt är att jag har en väldigt aktiv flickvän, ja, det är ju bra i sej att man är på alerten och vill framåt i livet, men det blir familjen som får stryka på foten.
De sista veckorna har vi setts på tok för lite. Det är inte bra.

Jag blev utbjuden på en dejt som en kompensation för alla tid i från varandra, det var ett trevligt initiativ, myset gillade festligheten hon med ;)
Men vi kan inte träffas enbart när föda ska intas, nä lite mer gemenskap krävs, i alla fall om jag ska bli tillfredsställd i ett förhållande.
Resonemanget går. Varför vara ihop om man inte ses?
Ok så illa är det inte men jag måste få gnälla lite.
Men nu är det färdig gnällt om det och jag hoppas verkligen att helgen prioriteras med oss på toppen av listan.

Under min ensamtid från fröken flickvän fick jag besök av två herrar. Jag bjöd in dom och vi började prata löpning.
Det var dags för en ny orienteringstävling på berget och det på mina marker. Självklart såg jag positivt på det och det förmedlade jag till herrarna.
Som tack för samarbetet fick jag en fin karta över området. Alltid bra att ha.

Nygaddad :)


Jockarp.


torsdag 12 februari 2015

Träd plantering.....

Min löpväg :)


Frustrerad, ilsken och orolig inför framtiden, så lämnade jag jobbet häromdagen. Ingen optimal känsla alltså.
Tankar på att bry sej, tankar på att inte bry sej passerade mitt huvud. Att vara eller icke vara.
Dessa känslor resulterade i att jag sprang en runda i ett vansinnigt tempo. Jag kände för att ge musklerna en rejäl omgång och jag behövde få känna mjölksyran. Den infann sej tyvärr inte så min plan misslyckades något.
Jag var i alla fall i bättre trim när jag rusat av mej i 8 km.
Jag mötte upp min lilla dotter på hennes gymnastiklektion. Hon vad glad och sprallig och självklart smittade hon mej omgående. Jag älskar dessa smittor ;)

Jag har fått svar på mina röntgenprover och det var väldigt glädjande, allt såg utmärkt ut. En ny remis med en massa rör med blod togs och skickades, jag hoppas verkligen att det blir dom sista på ett väldigt bra tag.

Mitt nya jobb innebär helt nya arbetsuppgifter. Det är mycket datorer och jag lär mej mycket nytt. Jag blir imponerad av alla människor med all kunskap i dessa maskiner och jag är inte sen att säga det.
En kille i mitt team sa:
- Det är väl inte så konstigt att jag är bra på datorer. Medan du kört runt i din 80 tons truck i 20 år så har jag suttit bakom datorn. Han hade självklart rätt i det han sa och då och där kändes det mycket bra, jag har rättigheter att fråga om hjälp i det ämnet och ingen ser det som konstigt. Det stärker mej enormt och jag suger i mej allt dom lär ut.

Myset och jag hade en film kväll, vi kollade på Sofia den första. En skål med pop corn välte vi i oss och när hon hittade dom små opoppade kornen sa hon:
- Mamma, vi kan plantera ett pop corn träd.
Hmm, ja vad svarar man på det?


Myset levererar :)


Jockarp.



tisdag 10 februari 2015

Vägledning....

Hittade en härlig sommarbild. Längtar....


En ruggit tidig morgon, men det spelade ingen roll, livet var så enkelt. Glada, pigga barn, en flickvän hemma och en tallrik gröt. En bra start helt enkelt.
Jag körde till bruket och jag var på ett väldigt bra humör. Gott.
Morgonbön sen fortsatte jobbet i fullt ös.
Jag redde ut en hel del saker och det är viktigt. Det är ett bra företag där det alltid finns någon man kan fråga om råd och stöd om man är ute och söker vägledning.

Jag tog en tur för att diskutera mina anställningsavtal och det känns väldigt bra att ha koll på det, det har hängt i luften ett tag, men nu är jag på banan alltså.
Vid lunch när jag hoppade på cykeln för att ta mej till min lunchlåda blev jag förvånad, elva grader varmt och solen värmde. Underljuvligt.

Jag stämplade ut och körde till dagis, vi stämde av lite om Mollies status, hur hon mår och hur det funkar på förskolan. Vi pratade även om hur det funkar hemma, om det finns några svårigheter.
Jag ser mycket positivt till denna feedback som man kan få så enkelt bara man samtala med varandra.
Vi lämnade tusenfotingen glada och jag kände mej tillfreds med samtalet med fröken.

Middag lagades och myset efterlyste efterrätt. Vi gör ju som vi vill och bryr oss föga om vilken dag det står i almanackan, vill vi ha chokladpudding en måndag så blir det chokladpuddig. Så jobbar vi ;)
Vi flinade och busade medans vi fixade till rätten, det är viktigt med gemenskap och glädje.

Kvällen blev kort. Myset var trött efter en lång dag, vi läste lite och räknade lite i boken. Vi pussade varandra och jag sa raden som jag säger varje kväll innan vi släcker lampan.

I soffans hörn parkerade jag mej i min ensamhet med ett par härliga tidningar som kommit i lådan under dagen. Vardagslyx.


Mysigt..



Jockarp.



måndag 9 februari 2015

Teater i världsklass...

Uppe på toppen :)


Äntligen börjar livet bli normalt igen. Mojje eran verkar vara ett minne blott. Det är en fördel med barn, dom snöa gärna in på olika saker, men lika snabbt har dom släppt det igen. Tur för mej det.
Ole öste på med sin blåst även på söndagsdygnet men vi trotsade honom. På med kläderna och ut, Lika mycket som det blåste vräkte solens sköna strålar ner över den frusna marken. Solen gör underverk på allt och alla. Myset brydde sej inte ett dugg om att vinden piskade i hennes lilla ansikte, hon njöt i fulla drag när vi busade.
För en gång skull var det jag som fick nog och ville in. En kopp kaffe för att värma till mej och myset tog ett bad.

Lunchen blev som myset säger petipanna och ägg. Efter maten gick hon och vilade sej en stund och jag fräschade upp i borgen, vi väntade hem fröken flickvän under kvällen och det är ju alltid roligare att komma hem till ett fint hem.

Vi körde till tant N på eftermiddagen och där var bullbaket i full gång, jag blev bjuden på degen och vidare nygräddade bullar med kaffe till det. Snuskigt gott.
Det var full lek och vi blev inbjudna till dockteater. Det var lite våldsamt i början, dom små gick ut stenhårt med Rödluvan och vargen, Rödluvan tappade huvudet. Vi bad om en något mer kärleksfull teater och då levererades det en engelsk version med tolk. Så himla roligt att se och lyssna på.

Vi spelade lite sällskapsspel, jag fick storstryk vilket jag inte är van vid men jag överlevde det med :)
En superduper mysig eftermiddag med glada barn och trevligt kafferep för oss vuxna. Lättlevt liksom.



Jockarp.

söndag 8 februari 2015

Utter skrället.....

Frukost dags.


Den första tanken som for igenom huvudet när jag vaknade var att jag skulle gå ner i pannan och stoppa in uttern där. Gahh, ja jag var trött. Mollie vaknade supertidigt och jag hörde henne hålla på med Mojje. Hon kom in till mej och detta prat fortsatt. Jag sa till henne att det inte var morgon och att hon skulle sova. Det gick inte, hon var så uppe i varv för tydligen var det Mojjes födelsedag och det skulle blåsas ballonger, bakas tårta och skickas inbjudningskort. Detta helst innan klockan sex på lördagsmorgonen.
När hon gick upp igen hörde jag henne fråga uttern vad han ville ha till frukost och sen gick dom i samlad trupp ut i köket. Jaha, bara att kliva upp alltså.
När jag väl var uppe lugnade det sej något.

Vid middagstid luffsade det lilla radaparet upp till undantaget, jag hoppade i springskorna. Det var välbehövligt att få ta en långtur efter den morgonen.
Jag sprang en runda i stadsmiljö, det var en vacker dag och det var lätta att fokusera på det fina i livet.
Rundan slutade på 21 km på en km tid på 5:29 vilket jag var väldigt nöjd med. Ole han både gav och tog energi på turen.
Jag var förvånansvärt pigg i kroppen när jag kom hem. Det kan bero på att det inte blivit alls så många mil sprungna denna veckan, förmodligen behövligt.


Kläder gjorda av hushållspaper ;)



Myset och mormor var på fiket så jag packade skridskoväskan och drog in till stan, vi möttes upp och en smörbulle och en kopp kaffe gjorde mej redo för en tur till ishallen.
Det gick bra för min lilla tös, hon vågar mer och mer och hon släppte till och med konerna och åkte utan att hålla i sej. Bra där :)

Kvällen blev lugn och myset var redo för sängen redan vid 18 snåret, jag lyckades med att hålla henne vaken lite längre som väl var.
Efter nattningen fick jag vara med fröken flickvän och spela monopol genom facetime. Helt fantastiskt. Där satt dom i Norge och här satt jag i Jockarp och vi hörde och såg precis allt som hände.
Det är underbart att ses även om det bara är på skärmen och saknaden blir faktiskt värre när vi "setts" och hörts.
Men snart är hon hemma i min famn igen. Underljuvligt.

Innan jag slöt mina grönbuna ögon tuggade jag mej igenom två dokumentärer. En om Anja Pärson och en om stormen Gudrun. Intressant.

Kalas för Mojje.....

Jockarp.