underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 29 juli 2012

Haj o i vaj....

Lätt nonchig :)


Morgonpromenaden med den andra maratonmamman gick i en raslig fart upp i mördabacken. De gick lätt och vi pratade som vanligt om det mesta, men nu handlar det mycket om träningsupplägg och om kost.
När vi kom fram till min backträningsbacke så kopplade vi loss våra små som hängt på ryggarna under promenaden.
Dom blev inte glada när dom nådde mark, dom var helt enkelt väldigt mammiga, båda barnen satt som små kardborrar fastklamrade på oss.
Typiskt var väl ungefär så vi sammanfattade det hela med, vi ville köra några goa rundor upp i backen, men med tanke på barnens humör såg det mörkt ut.
Jag började leka lite med Mollie med en pinne i grusen och hon tycktes gilla det, hennes killkompis var lite mer svårflörtad, så vi bestämde att jag skulle ta den första svängen.

Hej vad kul det är ;)

Upp för backen bar det och det kändes bra, när jag kom ner sprang min kompanjon upp och så höll vi på. Den ena mamman hängde med kidsen och den andra sprang.
Vi var väldigt nöjda och glada när träningen utförts, att det funkade trots lite gnäll i början. Ja sånt stärker en. Härligt.
Glass på altanen, lite bus och lite gnäll så var den förmiddagen slut. Mollie somnade i vagnen och sov till tre, vilket var lite för länge, men samtidigt gav det mej ett ypperlig tillfällighet till att börja packa allt som ska med på vår tripp norröver.
Herregud vad med saker man behöver ha när man har barn. Nu är ju fröken något mer svåraktiverad så sex timmar i en bil kan bli lite tufft, därför packade jag med en av hennes leksaksbackar med nya böcker och lite lego.
Även en dvd spelare ska följa med på denna tur, hoppas nu att det blir bra.

De viktigaste i först :)


Ja det stundar ju festligheter i huvudstaden i veckan, de vill vi ju absolut inte missa. Årets höjdpunkt för flatan från Jockarp :)
Men innan dess ska vi hälsa på lite andra ljuvliga människor, en regnbågsfamilj i stora mått, det har utlovats en dag i parkens zoo, de gillar vi ju. 
Sen bär det vidare till den stora staden.
Min vision är ju att jag ska hämta hem lite saker som fortfarande är i orätta händer. Jag ogillar tjuvar så nu ska mitt bli mitt och ditt bli ditt-typ :)
Så det är minsann inte bara semester, lite jobb blir det med.


Jag räknar med en toppen vecka med underbara vänner och även att jag ska knyta nya kontakter med nya människor som i olika sammanhang ska bära frukt framöver.
Alltså en språngbräda och en push i rätt riktning för mej i mina olika projekt. Spännande.

Barbacka ;)


Jag har inte bestämt mej riktigt än men kanske att jag på denna resa kommer att uppdatera bloggen några gånger, det händer ju en hel del och det vill jag ju ha med i min dagbok.
Om jag inte gör det så vill jag passa på att önska alla en happy pride:)

Nu ska jag springa en sväng, sen blir det en förhoppningsvis förnämlig resa 60 mil norröver.
Hej så länge....

Dags igen att bära regnbågsflaggan högt :)

Jockarp.

lördag 28 juli 2012

Skuggan....



Svalor, jag gillar svalor, dom är pigga och pratglada. Jag gillar dock inte att ha dom inne i huset.
Hej hopp det hände vid frukosten igår. Gröttallriken blev överflugen av en förvirrad svala.
Jag hade kanske inte brytt mej så mycket om det inte var för att den gjorde ner sej överallt, golv, väggar, mysets leksaker, kylskåpet, spisen. Ja typ hela huset var fullt med svalskit.
Mollie tycket det spännande och hon följde min svalfångning med största intresse. Tillslut lyckades jag håva in den och släppa ut den i frihet igen.
Livet på landet.

Örnen har landat, eller svalan då :)


Min skugga hänger nog mörk över vissa människor och jag tycker det är bra, en del människor ska tycka att det är obehagligt att inte veta vad jag är och vad jag gör. Vissa människor hade den rätten en gång att veta det, men den missbrukades så den rätten har dom inte idag.

De som fick mej att tänka just i dessa banor vad det gäller skuggor, det var tankarna som förde mej tillbaka två år i tiden. Till just den dagen då jag blev fru Vilhelmsson, detta stora som jag i min värld trodde skulle vara för evigt.

Löparskorna på och sen bar det iväg, det var åter en stekhet dag och utmaningen låg i att springa när det just var väldigt hett. Jag kände ett behov av att straffa min kropp, att den skulle få en ordentlig match så där på bröllopsdagen.
Mina fem lyckligaste år i livet gick jag igenom när jag sprang och svetten bara forsade av mej, jag gick igenom bilder i huvudet på allt vacker vi gjort, all kärlek och all glädje.
Jag kom till en punkt när allt detta kastades omkull, när hon inte längre tyckte att jag var rolig att jag inte dög till henne. Hon ansåg nog att hon sugit ut det bästa av mej och då var det dags att hoppa av tåget fru och barn och hoppa på nästa tåg som gick.
Att vi sen var nygifta och väntade barn, spelade tydligen en mindre roll i sammanhanget.

Jag såg min egen skugga när jag sprang, jag kände mej nedstämd, olycklig och ledsen.
Samtidigt kom ett lyckorus över mej då och då i mina nedåt tankar.
Ruset över den kärleken vi hade, ruset över min lilla tös och ruset över att hon är förloraren och jag vinnaren. Jag kände ett rus över hennes feghet och min styrka.
Sist men inte minst kände jag ett upprymt rus över att min skugga där på vägen såg så fruktansvärt stark, pigg och allert ut. Allt som jag i min kropp för tillfället inte kände något av.

De slog mej att de kanske är så människor ser på mej, precis så som jag såg på min lättspringande skugga igår. Kanske ser dom mej som stark, pigg och allert, trots att jag inte alltid är det.
Min skugga levererade igår mitt varumärke. Och jag gillar det, mycket till och med.
Även det att det gick lättare att springa när man tittade ner på den svarta pigga filuren gjorde min löparunda till en intressant och trots allt en väldigt behaglig runda.

Multitasking :)


Jag fick även där nånstans på vägen åter ett sug efter att färdigställa min bok, jag fick upp nya delar som jag ville ta med.
Men de får bli efter priden.
Jag tror jag ska färda allt, allt utom sista kapitlet för de har jag en liten speciell plan för.

Som vanligt efter löpningen mådde jag bra, eftersvettandet nådde helt nya höjder efter 9 kilometers rundan och det var en befriande känsla när hela kroppen var helt blöt av svett. Den hade blivit plågad av tanke och handling.
Uppdraget slutfört.

Mollie hade en lite lugnare dag, jag tror hon behövde det, det har varit mycket strand, bad och sena kvällar.
Vi tog en fika med min bror och alla kusinerna badade lite i vattenspridaren, Mollie skrek rakt ut när det kalla vattnet träffade hennes lilla kropp, det var glädjetjut, hon tyckte det var superkul. En glass på altanen och lite mera bus, hon är pigg lilla fröken :)

Vi agera hundvakt så vi tog en kvällspromenad på berget, det var fortfarande hett så en runda till i duschen fick det bli innan middagen skulle serveras.
Dammsugning och städning av borgen var sen ett latjo fredagsnöje för mej, myset pusslade och jidrade med sitt.

-Hundarna måste få vatten mamma.
Ja jag överlevde alltså även den dagen och det gick faktiskt bättre än jag trodde.

Jockarp.

fredag 27 juli 2012

Bröllopsdag två?



Strandhänget har nu blivit en vana för de bägge fröknarna från berget och vi gillar det faktiskt ganska bra.
Gårdagens häng blev i Valje, den var ensligt och ödsligt när vi först kom dit, men efter en stund hade gräsplätten fyllts på rejält.
Bästa tant N med tillhörande son gjorde oss sällskap, vi hade väldigt mycket att avverka vad det gällde samtal, trots att de inte var jättelängesen vi sågs så hade det hänt så mycket. De var roligheter och det var tyvärr också tråkigheter.
Vi fikade på filten och barnen grävde i sanden. Mollie skulle tvunget gå och hoppa från bryggan. Hon blev helt manisk, gång på gång skulle hon hoppa. Hej armmuskler.



Och vad det gäller det här med muskler så kom smärtan i musklerna efter trappträningen lite smygande under dagen, det är inte schysst. Jag vaknade upp glad i hågen av att jag inte kände något och tänkte.
- Herregud vad vältränad jag är.
Men chi fick jag. Vaderna, låren och ryggen hade tydligen övertränats en del.
Men jag kan ändå inte låta bli att kicka lite på det. jag vill ju känna att jag tagit i och gärna då att musklerna är lite ömma. Snacka om hatkärlek till träningsvärk.

Kvällen bjöd på restaurang besök. Mollie, jag och far min körde till stan och gick på pizzeria, jag vet inte när det hände senast. Pizzan var god, men jag hade glömt hur vansinnigt salt det är. Jag fick dricka en hel spann med vatten. Klunk, klunk, klunk.

Det var sommartorsdà och det skulle varit allsång på torget, men med lite trubbel med fröken allsång så blev det i stället bandet nostalgia som lirade ett par timmar och det var väl nog så bra. Det var trevliga låtar, men lite väl högt, lilla fröken skulle ju absolut inte ha sina hörselkåpor på sej. Nej då.
Lite stingslig blev hon, men jag rådde bot på det och bjöd henne och hennes lille kavaljer på glass, humöret vände i all hast.
Vi träffade åter på massa trevliga människor.
Mollies bvc sköterska var där och vi pratade en stund. Hon berättade att hon var där för Lions räkning, att dom hade anordnat ett sommarcamp för barn från baltikum, vissa med handikapp och vissa som hade trubbel med föräldrarna. Detta var ju fantastiskt.
Hon berättade efter att jag frågat om dom gick med på att åka tillbaka, att dessa barn levde ett helt år på dessa minnen dom fick från lägret i Sölvesborg. Håret reste sej på min kropp.
Tänk vilken fantastisk förening Lions är och vilka fantastiska Sölvesborgare som skänker saker och handla på loppisen om lördagarna så pengarna rullar in, så att saker som detta går att genomföra.
Vilken stad va? Ha och där bor jag.


Jaha.... och idag var det två år sen jag lovade en söt liten tös som pratade skånska evig trohet. Jag skulle ge vad som helst (nästan) för att få uppleva och känna den känsla igen.
Samtidigt som jag skulle föredra att aldrig nånsin bli så in i helvetes lurad igen som jag blev den dagen.
Ja jag kommer tänka mycket på det i dag. Jag räknar med att det kommer att glöda under löpadojorna under förmiddagen.
Mycket har hänt sen vi stod där lyckliga, gravida och nygifta.
Rensning av hjärna och hjärta inleds.

Vi ses snart igen ;)


Jockarp.

torsdag 26 juli 2012

Trappträning och Badbruden..

Mitt mys är socker sött....


"Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla"

Ja de första steget i vår storsatsning att springa i mål med armarna uppsträckta mot himlen och ett leende på läpparna i Battery Park längst ut på Manahattans södra del i staden New york, ja det steget de har ju redan tagits.
Det steget var viktigt och det steget satt i huvudet inte i benen.

Samma sak var det under vår nya träningsform som testades under gårdagen. Huvudet sprang medans benen hade de något med kämpigt när operation trappträning inleddes.
Vi började med en lugn sväng på slingan som mäter 1,5 km. vidare upp mot idrottsanläggningen svartaled. Den "nya"läktaren fick några upprepningar av pigga ben. Solen stekte så svetten väntade inte på sej.
Vi bytte läktare och tog den gamla som var gjord av sten, trots att den var i skuggan åkte tröjorna av på grund av värmen, sen fortsatte övningarna min kompanjon satt ihop till oss.
Hopp på två ben, hopp på varje steg, hopp på ett ben. hopp på vartannat steg, utfall i trappa och så vidare, så höll vi på med lite vila emellan gångerna.
Ja jag var sliten och trött efter dessa övningar, men oj så gott det var när svetten sprutade av oss.
Vi sträckte lite på musklerna och avslutade med ännu ett lugnt varv på slingan.
En tuff men härlig och rolig träning.

Gårdagens utsikt....

Mollie sov som en stock när jag kom hem, när hon vaknade höll vi oss i skuggan nån timme. Vi kollade på tröskan som börjat skörda årets grödor, jag älskar denna tiden, det är nått visst med trösketider, det är liksom betalningsdags för bonden efter årets slit.
Samtidigt känns det lite ledsamt, hösten är nära och vintern likaså, mörkret och kylan närmar sej, trots att det i går var 25 grader varmt.
Vi drog ner till stranden för mera badövningar. Mysigt som tusan.
Spontaninbjudan till middag mottogs glatt och svaret blev självklart ja.
Vi träffade på en massa trevliga människor när vi var på stranden, både äldre och yngre människor, även människor som var unga men som pysslade med saker som i mångas ögon skulle ses som något gammeldags :) Stickning typ.

Kolla-

Jag kan-

Plaska :)


Lite mys på land...


Middagen som följde blev en trevlig och lärorik sittnig, vi pratade om försvarsmakten, judo, telegrafi, ipad, gymnastik, äggakakor, huspriser, förhållanden, resor och mycket mycket mer.
Maten och sällskapet var gott och även efterrätten slank lätt ner.


Mera sport, mera sport...


Asken med braiga dagar fylls på i en rasande fart just nu. livet är lättlevt.

Jockarp.

onsdag 25 juli 2012

Sandviken....



Nu anammandets vilodagen och det kändes faktiskt bra, oftast går jag bara och längtar tills jag ska få hoppa i dojorna igen, men inte i går.
Nej jag aktiverade mej med annat och jag var ganska seg i knoppen, det kan ju vara värmen som ger sej till känna, man är helt enkelt inte van vid det. Men jag tror lätt att jag kan vänja mej vid detta.
Myset åkte upp på ryggen och berget intogs, hon börjar bli tung nu och jag känner mej något stressad av tanken på att henne hängandes på ryggen hela trippen i Australien och Singapore. Men jag hoppas att det ska gå smärtfritt, vagnen får blir hemma, jag orkar helt enkelt inte hålla på att dra på den med.
Ja så hårdträning med ryggsäcken innehållande ett mys inleds nu.



Eftermiddagen tillbringades på köttamarknaden på sandivkens strand, mycket människor som såg ut att längtat efter få ta av sej alla sina kläder hade nu gjort slag i saken, dom låg där och spände sej i sanden.
Det är väldigt roande att se killar i 20 års åldern som går med sina osynliga hinkar i händerna.
Själv kör jag numera med babytricket, mitt söta gryn får alla blickarna riktade mot sej, så jag kan glatt spatsera runt utan att varken behöva hålla in magen eller spänna några obefintliga armmuskler,hihi.

Temperaturen låg på cirka 20 grader, lite kallt för mitt tycke, men Mollie var förvildad. Vi höll henne i armarna och hon skrattade, hoppade och plaskade, hennes kusiner gjorde det hela ännu roligare när dom lekte krokodil och attackerade henne.
Tio minuter senare blå om läpparna och en skakande lite kropp så försökte vi få henne med upp på land.
Omöjligt, hon vände sej om och sa bada och sen började hon gå ut mot horisonten i östersjön.
Som väl var kom hon på andra tankar och tilllät sej tillslut att bli uppburen på land av sin mor.



Upp på filten och hemmabakade bullar slank sen ner i en raslig fart. Kusinerna lös med sin frånvaro, dom små vattendjuren låg och plaskade timmavis så myset fick roa sej med att gräva med sin lilla spade intill vattenkanten och göra kakor.
Hög mysfaktor på den eftermiddagen måste jag säga.

När vi styrde bilen hem mot palatset så slogs jag av en tacksamhet över min familj och alla människor i min närhet som är med mej och Mollie när såna här små vardagssaker sker, dessa saker som just är vardagssaker, men som för mej är av yttersta vikt att få dela med andra, att få dela Mollies dagar och liv.
Så tack ni fina som gör vårt vardagsliv just så här perfekt.



Jockarp.

tisdag 24 juli 2012

Skummisar...

Hej muntergök :)


Busande med kusinerna fyllde mysets förmiddag, själv tog jag och bror en sväng på berget. Jag lyssnade på sommarprataren min vana trogen.
Folk i min närhet måste undra varför jag går omkring med mina hörselskydd på huvudet varje förmiddag mellan 10-12. Sommarpratet är förklaringen för er som undrar.

Jag stötte på en äldre herre som smög omkring på mina ägor, jag hejdade denna man och undrade vad han snokade efter, han började att prata om blåbär, svamp och ved.
Allt blev förvirrat och snurrigt, om herren var snurrig ska jag inte uttala mej om, men jag var helsnurrig när han lämnade mitt palats i en vit gammal merca.
Efter viss efterforskning och utredning av ämnet under dagen så ledde till att jag nu fått klarhet i vad detta var för en man.
Sölvesborgskommunalråd har en morfar och just den morfarn gled runt i Jockarp under gårdagen och pratade blåbär med mej.
Märkliga möten må jag säga.

Jockarp levererade i går vad det gäller vädret, det ser ut som de kommer att hålla i sej några dagar och det är väl för väl det, den gråvita färgen på kroppen ska nu bytas ut till en gyllenbrun fräsch nyans. Jag mår väldigt bra av D-vitaminer.



Vi hängde i den fina sandlådan, jag ger mej tusan på att det är kommunens finaste låda. Och virket kommer från vår egen skog, bara det gör ju det hela roligare, helt unik alltså.
Och billigt var den ju med.

Jag sprang en runda på 6 km i går, kanske inte optimalt, men jag har svårt att låta bli.
Det är tydligen så att träning bryter ner kroppen och vila och kost bygger upp den. Alltså är det super viktigt att vila och äta rätt. En del väljer att annamma de två sistnämnda mer än det första och jag då det förstnämnda,  ja jag undra vilket som är bäst/sämst.



Dagen gick mest i familjens tecken, det var ju kalasande för Mollies morfar, grillat stod på menyn och efterrätten bestod av hallon och grädde för dom som nu gillade det. Tårtan hoppade vi över, vi är inte så noga  med just den biten i vår familj, huvudsaken är att man träffas under icke allt för formella former, lättsamt och spontant klingar högre hos oss här uppe på berget..
Lilla fröken fortsätter med sitt pusslande på kvällarna och hon verkar vara helt outtröttlig, återigen lik sin mor, hihi. Skam den som ger sej, typ.



Jockarp.

måndag 23 juli 2012

Stalking...?

Ett mys på jakt...


Jag har fått en anonym blondin på halsen, vad jag tycker om det, ja det vet jag inte riktigt.
Stalking må de någonsin vara hälsosamt?
Nu är ju inte jag som alla andra utan jag tycker att det finns en viss spänning i det hela, att någon är så intresserad av mej att den förföljer mej och vill då helst förbli anonym.
De hade ju varit trevligare om personen i fråga gett sej till känna, men jag väljer nog ändå att se det som en rolig och positiv sak. Vem vet kanske det är ex frun, kanske det är min blivande fru. Ja spänningen är nästan olidlig :)
Jag tror att tids nog kommer jag att ha samlat så många ledtrådar att jag vet vem fröken anonymblondin är.
Hej hopp jag är inget dumhuvud inte. Och envis som en åsna är jag med. Jag tror att det blir till att säga.
-Fortsättning följer i ärendet.

Vidare blir jag nu bombaderad av mail där det står.
Varför har du inte hämtat din iPhone?
Din resa är bokad och betald.
Du vann en dator.
Du har fått bodstasbidrag.
Bilen väntar på dig osv
Tänk vad kul om alla dessa mail stämt, men så är nog inte fallet.
Och frågan är nu, vem skickar dessa till mej och varför. Skräppost no shit, trött blir man i allafall.

Aha hittade...


Morgonturen bjöd på vildhallonplockning, de var roligt att plocka men inte att äta så ett rart mys bjöd sina små vapendragare på hallonen i stället, kamphundarna ställde villigt upp som hallonätare.
Eftermiddagsturen blev bättre, då plockades de blåbär och det var melodin för lilla fröken Vilhelmsson, hon åt dom små bären med god aptit, lite hamnade givetvis på kläderna, men det får vi ju ta.
Men mellan dessa promenader hann myste med att rida en liten sväng, leendet var stort, hmm nästan lite för stort tycker jag.

En tur med löparskorna var ju givet. En lätt jogging på 44 minuter, en ny runda som gick över både berget och på vägen, ja det var en behaglig runda.
Den kommer jag springa fler gånger.
Gps:en muppade sej lite så längden fick jag aldrig fram, men det var en bit.

Kvällen bjöd på grillat och ett välbehövligt bad för myset, sen blev det Dora för hela slanten.
De blev nattning av mys i lagom tid och jag hängde en stund över datorn.
Jag funderade över vad roligt jag hade tyckt att det hade varit att kunna följa mina mor/farföräldrar på Twitter eller fb, fatta vad kul.
Dom skulle säkert skrivit lika meningslösa saker som jag gör men det hade onekligen varit spännande att följa dom.
Typ. Idag har jag plockat #potatis.#grisen slaktad. #fiskbilen körde förbi, jag köpte torsk. Nu asfalterar dom #grusvägen. #Vi har fått TV. Har rullat håret på #Grannfrun. #Posten var sen.
Ja gosse vad kul det skulle varit.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat resa i tiden, om än bara för en dag.
Hmm ja drömma får man ju göra.


Kolla då...
Och idag är det äntligen måndag och nya sommarpratare :) Härligt.
Och sen fyller far min år och jag har namnsdag, herregud det är mycket på spisen idag med alltså.....

Jockarp.

söndag 22 juli 2012

Ex frun spökar...



Sovmorgon, ja halv tio väckte jag fröken, själv hade jag legat och sparkat mej trött i sängen en stund samtidigt som jag försökte bena ut mina drömma.
Tro det eller ej, men min ex fru var tillbaka, trevlig, söt och rar som hon alltid varit, alltid innan hon förändrades och blev det kallhjärtat odjur som inte brydde sej om varken sin fru eller sitt barn.
Tänk ändå vad fantastiskt att man kan drömma drömmar att allt bara var bra och vackert, precis som det skulle varit.
När jag låg där och sprattlade med mina något stela ben och försökte reda ut denna dröm så blev jag förbluffad.

Jag borde drömt drömmar om att hon hängde och dinglade i ett träd upp och ner, där hon ropade på hjälp och jag bara satt nedanför och visslade glatt och pillade mej i naveln utan att bry mej, utan att ens lyfta på ögonbrynet åt hennes gastande.
Jag borde drömt drömmar om att hon låg i en isvak och inte kunde ta sej upp, samma sak, jag skulle inte bry mej om hennes förtvivlande rop på hjälp, jag skulle bara sitta lugnt och pilka vidare och smutta på min varma oboy.
Heller inte om hon stod fastbunden på ett bål där elden dansade sin heta dans och kom allt närmare henne med sina varma gnistrande lågor, där hon stod och skrek tills hon tillslut tappade rösten efter sitt hjärtskärande, livrädda rop på hjälp.
De temat borde drömmarna om min ex fru haft det hade jag mer kunnat förstå.

Ja jag har lite trubbel med att förstå drömmarna som handlar om ren kärlek till den människa som gjort mej så ont.
Hur kan jag drömma om att vi går hand i hand, att vi går och håller ett barn mellan oss, vi lyfter upp de tillsammans hon i ena armen och jag i den andra, barnet lyfter från marken och gungas fram och tillbaka, de skrattar och gurgla, ner på marken igen och upp igen, detta fortsätter på vår väg,solen skiner och luften är ljummen, vi tittar på varandra och ler förnöjt.
Hon har en tunn sommarklänning på den ljusa hyn, hon ser liten ut men ändå vuxen och stark, starka minnen väcks till liv av den svaga doften av gucci parfymen som når mej när hon rör sej.

Andra människor rör sej i vår närhet men vi ser dom inte, vi lägger inte märke till dom, dom finns där men dom tar ingen plats. Allt som finns just då det är vi, vi, vårt barn och vår kärlek.
Dessa drömmar är för mej väldigt svåra att förstå och tyvärr mår jag inte bra av dom, jag mår faktiskt riktigt dåligt.
Märkligt att de fina jag drömmer om kan förvandlas i ett vaket tillstånd till ångest och snudd på ett mardröms liknande tillstånd.
En paradox känsla.



Efter detta drömtillstånd jag befann mej i så blev det ändå på nått sätt dag och vi gjorde det bästa av den trots att den märkliga känslan höll mej fången under stora delar av min vakna tid.
Promenad och lite pill sen middagsluren och sen bar det av till Karlshamn och östersjöfestivalen.
Vi träffade på lite trevliga flator på stan, dom busade med myset så hon skrek rakt ut hysteriskt högljut.
Myset åt glass på torget och sen fick vi sällskap av en av fruarna från Lund.
Vi gick på restaurang och åt buffé, Mollie åt mest strips.
Vi pratade om små och livliga barn, myset var livlig under middagen :)
Vi pratade om våra förväntningar på årets pride som nu ska flytta tillbaka till taontolunden.
En sväng på stan följde sen och samtal om för och nackdelar att leva som homosexuell i en liten respektive en stor stad diskuterades, det var väldigt intressant, många olika infallsvinklar. Kanske att jag utvecklar det en dag.

Även gårdagen innehöll klappar på axeln och beröm över mitt sommarprogram. Det är uppenbarligen många som lyssnat och även många som är nyfikna över namnen på min ex frus föräldrar och syskon. Jag delar ju gladeligen med mej om den informationen jag har, varför skulle jag inte liksom? namn, arbete, adress, skostorlek osv jag har inget att dölja. Frågan är, har dom ?

Åhh jag träffade även på en höggravid kvinna på stan, gode gud så vackert, en vecka kvar till det var beräknat. Jag hade nästan glömt hur grant det är med dessa höggravida kvinnor. Jag hade nästan även glömt hur vacker och stolt jag var när jag gled omkring och stoltserade med min lilla kula.

Jag lämnade fru Lund som skulle vidare på vuxenfest och dejtade istället vidare med min bror och hans familj. Kusinerna hängde vid tivolit och mysets ögon var stora av alla blinkande ljus och snurrande karuseller, de vanns nallar och åts sockervadd. (ja inte myset då)
Även om jag tyckte att festivalen var något avslagen i år så var det mysigt att strosa runt där och småprata med än den ena än den andra.

Och jag får lov att göra en justering vad det gäller tiden på loppet. Kompanjonen kom på 12:e plats med tiden 23.33 och jag på 13:e med tiden 23.44 alltså bättre än vi först trott. Fetgilla på de säger jag bara :)



Jockarp.

lördag 21 juli 2012

Lopp tre mm....



Ja ju fler av våra lokala sommarprogram jag lyssnat på ju mer slås jag av att alla verkar ha så intressanta, roliga och spännande liv.
Jag tänkte lite längre när dessa tankar slog mej.
Givetvis är det ju så att dom människor som lyssnade på mitt sommarprat tycker att mitt liv varit händelserikt, intressant och spännande. Så är det ju, man tror alltid att andra har de roligare, spännande och bättre.
Så är det inte.

Mitt liv är faktiskt just nu roligt, intressant och spännande.
I går var vi på teater på skottsbergska gården, de gavs Karlsson på taket.
En mycket trevlig tillställning som är återkommande år efter år.
Karlsson är väl inte min favorit precis, jag gillar nog mest Emil ja.
Mollie blev lite rädd för spöket som var med i en av scenerna och började gråta, annars satt hon stilla mestadels och var helt förstummad över musiken och alla andra små barn som var på plats.
Det blev sen en gemensam måltid med hela familjen på restaurangen mitt över gatan- Köpmannagården.
För min och mysets del blev det pasta, de passade sej inte med något tyngre inför det stundande loppet.

Ja för det var nu åter dags att fila lite på formen och mäta sej  med andra människor med samma intresse. Baltic midnight race gick av stapeln igår. Ett kvällslopp som går i samband med östersjöfestivalen.
Jag åkte hem efter teatern och nattade mitt lilla mys, hon somnade bums. Mormor kom och skulle vara vakt om något skulle hända och det hände, lilla fröken Vilhelmsson vaknade när jag stängt dörren om mej och var sedan vaken tills jag kom hem igen. Och då var klockan runt midnatt.

Loppet gick i full fart, det är en vansinnigt tempohöjning på min kompanjon så fort det stundar ett löplopp. Och hon är grym på 5 kilometer.
Jag gick i mål med hennes ryggtavla framför mej, inte roligt alls, men jag var inte bättre helt enkelt.
Glädjande var dock att tiden förbättrades och det är ju det vi sträva efter, att bli bättre helt enkelt.
Vi förbättrades med nästan en minut och det kan man väl knappast klaga på.
En minut på två veckor och där emellan ett lopp på milen där tiden tillslut stoppade på 52,22 för mej och 55.36 för min kompanjon, inte illa, inte illa alls.
Jag är lite osäker på tiden för loppet i går, men jag tror att de stoppade vid 23,50 för mej och för den för dagen något bättre och starkare kompanjonen stoppade klockan på 23,40, jag får kolla upp det lite närmre. Exakt tid vill vi ha.
Vi vann priser med, jag fick en ryggsäck och även ett tennis kit fick vi med oss hem i bilen, det går bra nu :)
Sjukt nöjda var vi i allfall med gårdagens resultat och nu väntar en tid med träning, semester, resor, träning.
Vi har inga lopp i sikte på ett tag utan nu är det full fokus på att bygga upp kropparna och konditionen.



Jockap.

fredag 20 juli 2012

Engagemang....



Jag har funderat ett tag på det här fenomenet att vissa människor inte verkar bry sej om något.
På jobbet stämplas det in, jobbet utförs, man stämplar ut, man har utfört sitt jobb men endast det. Inget annat har tillförts, inga nya idéer, inget nytänk, totalt ingenting mer än att det jobb man blivit tillsagd att man ska utföra de har utförts.

Föreningsliv, detta fostrande och goda livet som leder till en gemenskap som man sällan finner någon annanstans, vissa människor är aldrig med i någon förening, inte intresserade sägs det.

Politik, människor som säger sej vara helt ointresserad av detta och ändå lever vi i det dagligen, vare sej vi vill eller ej.

Likgiltiga människor, en axelryckning och orden. Jag vet inte, eh jag bryr mej inte.
Vad är det med dessa människor som kan leva ett helt liv helt intetsägande. totalt oengagerade.



Nu vaknade jag häromdagen med tankar på att dessa människor behövs, hela den stora massan den behövs.
Hur skulle vårt samhälle annars sett ut om alla människor engagerat sej i allt möjligt, om alla var intresserade av sport, musik, föreningslivet och så vidare.
Hur skulle det sett ut om alla var politiskt aktiva, alla skulle tillslut dra och olika håll, alla som tyckte att deras idéer var bäst.
Om alla skulle brinna för sitt jobb och engagera sej totalt, hur skulle det sluta?
Nej jag har tänkt om, dessa intetsägande ointresserade människor dom behövs lika  mycket som drivande, intresserade och aktiva människor. Hej yin och yang.

Snart pride jue :)


Jag tänker på det ibland, vad skönt de vore att inte bry sej om någonting, att helt enkelt bara vara helt åsiktslös i allt som händer. Tänk vad lugnt och skönt livet skulle vara och nöjd skull man också vara.

Men tänk så fruktansvärt tråkigt, personligen skulle jag aldrig klarat det, jag vill och är fast besluten om att förändra det som jag tycker är fel, om jag lyckas eller ej, ja de vet jag inte, men att inte försöka skulle göra mej tokig tror jag.

Ja intresse. alla människor måste väl ha ett intresse, eller?
Jag funderade över detta och försökte rada upp mina intresse, ja herregud jag slutade aldrig. Kan man verkligen vara intresserad av allt? eller nästan allt iallafall.
Det var sport, musik, kultur, jordbruk, historia, biologi, barn, djur, politik, religioner, resor, väder, vind och ej att förglömma de sociala, det intresserar mej väldigt väldigt mycket.

De sociala ja, allt mynnar tillslut ut i just det.
Allt annat kan man läsa eller träna sej till men jag tror att de social måste till viss del vara medfött. Antingen kan man prata med bönder på bönders vis, eller kan man det inte.
Jag kan ;)

Det är intressant, vad mer som är intressant det var de besök jag och en vän gjorde med kidsen igår, vi åkte till det icke barnvänliga bruket Ebbamåla bruk, en mycket lärorik afton som dom kallar för  järnnätterna, där fick vi vara med i smedjan där de smed medan järnet var varmt. De gjorde formar och det gjuts i både järn och tenn. Jag skulle kunna utveckla detta en hel del, men det tänker jag inte göra, istället uppmanar jag alla som har möjlighet att åka upp till bruket att göra det.


 Idag är det åter mycket på spisen, hej.


Jockarp,

torsdag 19 juli 2012

Kent....



Vi tog en sväng ner till sköna Hällevik på förmiddagen till en vän. Barnen lekte i sanden med spann och spade, de gungande och fika i kohagen med frukt och kex. Barnen var snälla vid varandra och vi vuxna vi förändrade åter världen i tanke och ord, handling återstår.
Jag lyssnade på sommarprataren litegrann och för första gången får jag nog lov att säga att det inte var ett väl genomfört program. Killen verkade vara väldigt dåligt förberedd och det är ju det som är problemet med live sändningar, det kan liksom bli hur som helst. Vissa program håller en mycket god kvalité och vissa då något mindre god kvalité, lite synd tycker jag.

När jag skulle natta myset för middagsluren så gick jag till brevlådan, hon somnade innan jag han lyfta på locket till lådan, i lådan fanns ett brev och när jag öppnade det så innehöll det ett presentkort på 2000 kronor till mej på Österslövsbyakrog. Jag gillar såna brev.
Anledningen till presentkortet var min medverkan i löploppet startskottet, det loppet vi sprang i Kristianstad. Är man duktig belönas man ;)
Givetvis ska jag ta med min kompanjon och partner i detta projekt, maratonmammorna gillar god mat.



Backlöpning stod sen på schemat och för första gången kände jag mej sliten i kroppen, men efter ett par gånger upp för branten lättade de, ledväskan hade väl smörjt upp mina gamla leder då kan jag tro. Jag joggade sen en sväng på 3 km och sen for jag upp för backen igen, jag lurade både huvud och kropp.

Fika och en lugn promenad följde sen, det är bra att varva löpning med promenerandet, återhämtning och njutandet av naturen blir så mycket större när man inte ser promenaden som ett träningspass, som man så ofta gjorde förr.

Det verkar även som om vi nu fått vår första sponsor till vårt projekt, det ska bli mycket spännande och se hur detta utvecklar sej, Vi lär oss mycket på denna resan, helt sanslöst roligt.

Jag skulle natta myset och det skulle göras på tid, jag sjöng elefantsången och innan hon äntligen somnade hade jag väl kommit till cirka 100 elefanter som ballanserade där på den lilla spindeltråden ja ibland är det segt och oftast då när man har lite andra planer, vilket jag nu hade.

För kvällen avslutades med en spontan konsert med Kent, resonemanget, händer det något kul i närområdet så ska det det utnyttjas ja det vidhåller jag. Vi köpte biljetter på dagen, så det var ju inte jätteplanerat precis.
Men jag hade ångrat mej om jag inte åkt dit det vet jag.
Även om ljusshowen på konserten höll på att frambringa ett epileptisktanfall så är det helt klart något visst med över 90 db i öronen och basen i bröstet som riktigt trycker sej in i ben och märg. När grabbarna levererar utan dina andetag en låt jag bara älskar och som jag även hade med i mitt sommarprogram, ja då ställde sej håret upp på armarna.
Jag älskar svenskmusik.
Så tack Jocke och Kent för en trevlig afton.



Jockarp.

onsdag 18 juli 2012

Vilodag, jo tjena...



Soffhäng, nja det är inte riktigt min kopp av te det. Nej en sväng på mitt älskade berg blev det på morgonen, blött i gräset och det droppade från träden, men doften av vildkaprifol gjorde det hela ändå helt underbart. Den doften ska jag försöka frambringa till vintern när jag känner mej lite låg.
Mollie hängde och halvsov på ryggen hon tyckte nog att detta var jättetrist, men frisk luft är bra, det har jag hört :)

Bara för att jag har vilodag betyder ju inte det att Mollie har det, nej de ska aktiveras. Så vi tog upp lite bröd från frysen och sen begav vi oss in till stan och ner vid slottet, kommunens ankor skulle få lite godsaker.
Anka sa myset och skrattade, vi matade dom och myset tog sin vana troget några smakprov på brödet.
Vi gick en sväng på slottsområdet, vi kikade ut på gång och cykelbron som håller på att ta form över viken, vilket kommer att med sina 756 meter bli bland Europas längsta gång och cykelbroar.



När vi gick tillbaka började jag läsa på en informationsskylt om den gamla ruinen, jag tittade upp på den rödfärgade ruinen, tittade på trappan ett kort ögonblick och sen med myset på axlarna började jag att gå.
Väl uppe slogs jag av att jag faktiskt under mitt 35 åriga liv aldrig varit däruppe, helt sjukt när jag började fundera på det.
Varför används de inte i utbildningssyfte i skolan, det finns ju en historia från Dansktiden att lära sej och ta del av.
Är det som vanligt, att man blir hemmablind?


Det blev lite småbestyr hemma som togs tag i under eftermiddagen, detta nyckfulla vädret gör mej lite besvärad, planering uteblir liksom. Har man bestämt att man ska åka någonstans och sen vädret ballar ut som det nu gjort på sistone, ja då är det inte kul, det går ju ann för min skull, men jag har ju även ett mys att ta hänsyn till. Ja det är kinkigt just nu.



Vi tog en sväng på motorcykeln iallafall det var kul att sprätta lite, det tyckte bägge fröknarna att det var.
En liten tur i badkaret, sen var det dags för lite middag och till bords hade vi även morfar denna afton.
Mollie har snöat in på potatis så det är numera hennes enda intag på middagarna, ja hon får väl äta vad hon vill bara hon blir mätt.

Ja och sen ska vi ju utvecklas lite i vår träning så nu har vi planerat in ett pass nästa onsdag som ska innehålla trappintervallsträning, (kul ord) Vi ska köra tillsammans och planen var att vi skulle använda läktaren på svarta led, men efter lite efterforskningar så har jag fått reda på att de är ganska brant men inte så många trappsteg. Vidare funderades det på vattentornet om trappstegen finns kvar på den kullen, nån som vet?
Eller finns det någon annan som vet några schyssta trappor som dessa tokiga småbarnsmammor kan lida lite pin i. Silosarna i hamnen kanske, eller kanske inte, det är väl risk för att man blir snurrig i huvudet och trillar ner.
Tips mottages gärna.



Jockarp.

tisdag 17 juli 2012

Glad påsk...

Här var det tomt...


En helt orörd dag skulle fyllas med trevligheter, det ekade tomt i min kalender, konstigt och ovanligt.
Efter frukost tog vi därför vagnen och rullade upp till min bror, vi hoppade genast in i gungan och gungade lite.
Flera roligheter med att hoppa med kusinerna på deras studsmatta, det är hiskiligt rolig.
Jag och bror tog en sväng med hundarna på berget utan myset och det var märkligt att promenera utan denna lilla filur, lätt var det med, jag svävade åter fram upp för alla backarna, herregud vad lätt det är utan 12 kilo mys.

Kaffe på altanen i ett riktigt aprilväder följde sen, ömsom sol ömsom regn, härliga sommar.
Hem och lite middag, myset somnade och jag skickade (hot) mail  till klubben i Varberg som anordnade loppet.
Våra tider har fortfarande inte kommit, det känns nästan kriminellt att låta oss springa och sen inte kunna visa resultatet. Dödstraff på det?  Hihi.

Lite vila..


Min löparvän kom och vi tog en ny runda på berget, faktiskt tog vi vagnarna för en gång skull. Om det valet var de bästa det vet jag inte riktigt.
Det har tydligen kommit rejäla störtskurar och i vår mördabacke så var det inget undantag, vattnet hade forsat fram så nu återstod det nästan bara sten.
Utmaningsdags alltså, vagnarna högg fatt i stenarna och tvärstopp blev resultatet,  vi slet som djur och småflinade lite åt det hela, det måste sett vansinnigt kul ut.
Positiviteten bubblade ur min vän när hon sa.
- Ja det är ju lite andra muskler man använder.
Hum jag tyckte nog att det kändes som att alla muskler mer eller mindre användes.

Vi diskuterade upplägget lite på vår träning och det slutande med att jag tog en sväng på 8,5 kilometer, hejdå vilodag.
Idag ska jag minsann inte göra något annat än att ligga på soffan ;)
Lycka till, till mej.

Myset har snöat in på att pussla, hon har tre olika pussel igång vilket jag kan känna att det är lite överkurs, men hon ger sej inte, alla bitarna ska blandas och sen ska man klura ut vilken bit som ska var till vilket pussel.

Pussel pussel och pussel :)

Och godnattsagan skulle läsas med ett halvt påskägg på huvudet, inget konstigt med det, inte var det heller konstigt att det tillslut var jag som satt där med ägget på huvudet.
Konstigt är det dock att man inte tycker att det är konstigt, att det bara är så och det är helt okej.
Min älskade lilla dotter gör mitt liv väldigt annorlunda och så klart helt underbart :)


Jockarp.