fredag 27 juli 2012

Bröllopsdag två?



Strandhänget har nu blivit en vana för de bägge fröknarna från berget och vi gillar det faktiskt ganska bra.
Gårdagens häng blev i Valje, den var ensligt och ödsligt när vi först kom dit, men efter en stund hade gräsplätten fyllts på rejält.
Bästa tant N med tillhörande son gjorde oss sällskap, vi hade väldigt mycket att avverka vad det gällde samtal, trots att de inte var jättelängesen vi sågs så hade det hänt så mycket. De var roligheter och det var tyvärr också tråkigheter.
Vi fikade på filten och barnen grävde i sanden. Mollie skulle tvunget gå och hoppa från bryggan. Hon blev helt manisk, gång på gång skulle hon hoppa. Hej armmuskler.



Och vad det gäller det här med muskler så kom smärtan i musklerna efter trappträningen lite smygande under dagen, det är inte schysst. Jag vaknade upp glad i hågen av att jag inte kände något och tänkte.
- Herregud vad vältränad jag är.
Men chi fick jag. Vaderna, låren och ryggen hade tydligen övertränats en del.
Men jag kan ändå inte låta bli att kicka lite på det. jag vill ju känna att jag tagit i och gärna då att musklerna är lite ömma. Snacka om hatkärlek till träningsvärk.

Kvällen bjöd på restaurang besök. Mollie, jag och far min körde till stan och gick på pizzeria, jag vet inte när det hände senast. Pizzan var god, men jag hade glömt hur vansinnigt salt det är. Jag fick dricka en hel spann med vatten. Klunk, klunk, klunk.

Det var sommartorsdà och det skulle varit allsång på torget, men med lite trubbel med fröken allsång så blev det i stället bandet nostalgia som lirade ett par timmar och det var väl nog så bra. Det var trevliga låtar, men lite väl högt, lilla fröken skulle ju absolut inte ha sina hörselkåpor på sej. Nej då.
Lite stingslig blev hon, men jag rådde bot på det och bjöd henne och hennes lille kavaljer på glass, humöret vände i all hast.
Vi träffade åter på massa trevliga människor.
Mollies bvc sköterska var där och vi pratade en stund. Hon berättade att hon var där för Lions räkning, att dom hade anordnat ett sommarcamp för barn från baltikum, vissa med handikapp och vissa som hade trubbel med föräldrarna. Detta var ju fantastiskt.
Hon berättade efter att jag frågat om dom gick med på att åka tillbaka, att dessa barn levde ett helt år på dessa minnen dom fick från lägret i Sölvesborg. Håret reste sej på min kropp.
Tänk vilken fantastisk förening Lions är och vilka fantastiska Sölvesborgare som skänker saker och handla på loppisen om lördagarna så pengarna rullar in, så att saker som detta går att genomföra.
Vilken stad va? Ha och där bor jag.


Jaha.... och idag var det två år sen jag lovade en söt liten tös som pratade skånska evig trohet. Jag skulle ge vad som helst (nästan) för att få uppleva och känna den känsla igen.
Samtidigt som jag skulle föredra att aldrig nånsin bli så in i helvetes lurad igen som jag blev den dagen.
Ja jag kommer tänka mycket på det i dag. Jag räknar med att det kommer att glöda under löpadojorna under förmiddagen.
Mycket har hänt sen vi stod där lyckliga, gravida och nygifta.
Rensning av hjärna och hjärta inleds.

Vi ses snart igen ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar