söndag 8 juli 2012

Killebom...

Har påven rolig hatt?


Ja herregud vilken debut vi gjorde, när jag tittar i resultatlistan så kom jag på 22 plats och min kompanjon på 19 plats, antal startande var 170 stycken, ja ni fattar va. En riktig bragd för den endast månadstränade kroppen, 04,52 per/km vad ska detta sluta tro?
De känns riktigt bra nu.
Nu gäller det bara att kunna ladda om till milen på lördag i Varberg, de tempot kommer jag aldrig att hålla och ska inte heller, vi är liksom inte elitlöpare, inte riktigt än :)

Jag var ganska seg under gårdagen och jag tror att anledningarna var flera, det var nog en kombination av mental och fysisk trötthet.
Först radiopratet som var lite nervöst och känsligt, sen alla människor som hörde av sej vilket gjorde mej glad givetvis men det påverkade mej nog mer än jag trott, all vänlighet, man är inte riktigt van vid det, (måste lära mej det)
Vidare då till att springa det första loppet och lära sej hur allt går till på såna tillställningar och sen faktiskt då också springa på en i mina ögon en bra tid.
Ja det vore väl märkligt om man inte skulle bli lite påverkad.

Vi tog det lite piano och hängde hemomkring stora delar av dagen, men mot kvällningen såg vi det som vår plikt att ta en tur in till stan, resonemanget -händer det något kul i kommunen så ska det ju utnyttjas och visas med ett deltagande att man uppskattar det som görs.
Annars som förnuftiga jag resonerar så kan man inte heller gnälla om det inte görs något kuligt i stan.

Vi åkte in till några vänner som haft fest på killebom lördagen sen urminnestider, det var faktiskt igenom dessa vänner jag träffade min ex fru för exakt sju år sen, märkliga minnen....
Vi var där bara en kort stund sen drog vi ner på stan, jag åt festivalens enda langos och sen köptes det även en lite påse marknadsgodis. De var ju lördag :)

Jag träffade klart på människor som jag kände, konstigt vore det väl annars. En butiksägare kom ut ur sin butik och gav mej ett par små sockar till myset, detta tänkte jag en hel del på resterande del av kvällen. Hur kan all denna vänlighet komma till mej just nu?
Jag funderade lite på om det kanske alltid varit så men att jag inte varit mottaglig och kunna se alla medmänniskors godhet, Hmm kan de ha varit så tro?

Vidare träffade jag en kvinna som börjat om på nytt, hon hade studerat och tänkte starta sej en ny karriär och detta vid 49 års ålder, oh vad jag gillar det tänket och den synen att se på sitt liv, trivs man inte med sin situation, ja då gör man något åt det. Ja jag gillar det. Och givetvis så ska man fortfarande ta ansvar för människor i sin omgivning och sin försörjningsskyldighet. Nån ordning får det ju vara :)

Dansbandet Wizex pysslade med lite ljudinställningar inför kvällens spelning på torget och en liten tjej från Jockarp kunde då inte sitta stilla. Nej hon dansade fram mellan regndropparna till tonerna av mjölnarens Irene och skrattade så hon nästan överröstade bandet. Hon är helt underbar när hon är på de dansanta humöret, jag kan inte se mej mätt på henne då, underbara unge ;)
De goda humöret fortsatte sen när vi kom hem och lagt oss i sängen, hon skulle leka nappleken med mej, vilket menas med att jag ska ha nappen i munnen och sen ska hon ta den med sin mun, vi kan hålla på så ett ganska bra tag, hon skratta så hon kiknar och jag kan inte mycket göra, jag rycks med jag med. Det skrattas hejdlöst i borgen nuförtiden. Härligt.

Lättnattad ;)


Jockarp.

1 kommentar:

  1. Kul att träffa dig och Molly! Hälsningar Pia

    SvaraRadera