lördag 28 juli 2012

Skuggan....



Svalor, jag gillar svalor, dom är pigga och pratglada. Jag gillar dock inte att ha dom inne i huset.
Hej hopp det hände vid frukosten igår. Gröttallriken blev överflugen av en förvirrad svala.
Jag hade kanske inte brytt mej så mycket om det inte var för att den gjorde ner sej överallt, golv, väggar, mysets leksaker, kylskåpet, spisen. Ja typ hela huset var fullt med svalskit.
Mollie tycket det spännande och hon följde min svalfångning med största intresse. Tillslut lyckades jag håva in den och släppa ut den i frihet igen.
Livet på landet.

Örnen har landat, eller svalan då :)


Min skugga hänger nog mörk över vissa människor och jag tycker det är bra, en del människor ska tycka att det är obehagligt att inte veta vad jag är och vad jag gör. Vissa människor hade den rätten en gång att veta det, men den missbrukades så den rätten har dom inte idag.

De som fick mej att tänka just i dessa banor vad det gäller skuggor, det var tankarna som förde mej tillbaka två år i tiden. Till just den dagen då jag blev fru Vilhelmsson, detta stora som jag i min värld trodde skulle vara för evigt.

Löparskorna på och sen bar det iväg, det var åter en stekhet dag och utmaningen låg i att springa när det just var väldigt hett. Jag kände ett behov av att straffa min kropp, att den skulle få en ordentlig match så där på bröllopsdagen.
Mina fem lyckligaste år i livet gick jag igenom när jag sprang och svetten bara forsade av mej, jag gick igenom bilder i huvudet på allt vacker vi gjort, all kärlek och all glädje.
Jag kom till en punkt när allt detta kastades omkull, när hon inte längre tyckte att jag var rolig att jag inte dög till henne. Hon ansåg nog att hon sugit ut det bästa av mej och då var det dags att hoppa av tåget fru och barn och hoppa på nästa tåg som gick.
Att vi sen var nygifta och väntade barn, spelade tydligen en mindre roll i sammanhanget.

Jag såg min egen skugga när jag sprang, jag kände mej nedstämd, olycklig och ledsen.
Samtidigt kom ett lyckorus över mej då och då i mina nedåt tankar.
Ruset över den kärleken vi hade, ruset över min lilla tös och ruset över att hon är förloraren och jag vinnaren. Jag kände ett rus över hennes feghet och min styrka.
Sist men inte minst kände jag ett upprymt rus över att min skugga där på vägen såg så fruktansvärt stark, pigg och allert ut. Allt som jag i min kropp för tillfället inte kände något av.

De slog mej att de kanske är så människor ser på mej, precis så som jag såg på min lättspringande skugga igår. Kanske ser dom mej som stark, pigg och allert, trots att jag inte alltid är det.
Min skugga levererade igår mitt varumärke. Och jag gillar det, mycket till och med.
Även det att det gick lättare att springa när man tittade ner på den svarta pigga filuren gjorde min löparunda till en intressant och trots allt en väldigt behaglig runda.

Multitasking :)


Jag fick även där nånstans på vägen åter ett sug efter att färdigställa min bok, jag fick upp nya delar som jag ville ta med.
Men de får bli efter priden.
Jag tror jag ska färda allt, allt utom sista kapitlet för de har jag en liten speciell plan för.

Som vanligt efter löpningen mådde jag bra, eftersvettandet nådde helt nya höjder efter 9 kilometers rundan och det var en befriande känsla när hela kroppen var helt blöt av svett. Den hade blivit plågad av tanke och handling.
Uppdraget slutfört.

Mollie hade en lite lugnare dag, jag tror hon behövde det, det har varit mycket strand, bad och sena kvällar.
Vi tog en fika med min bror och alla kusinerna badade lite i vattenspridaren, Mollie skrek rakt ut när det kalla vattnet träffade hennes lilla kropp, det var glädjetjut, hon tyckte det var superkul. En glass på altanen och lite mera bus, hon är pigg lilla fröken :)

Vi agera hundvakt så vi tog en kvällspromenad på berget, det var fortfarande hett så en runda till i duschen fick det bli innan middagen skulle serveras.
Dammsugning och städning av borgen var sen ett latjo fredagsnöje för mej, myset pusslade och jidrade med sitt.

-Hundarna måste få vatten mamma.
Ja jag överlevde alltså även den dagen och det gick faktiskt bättre än jag trodde.

Jockarp.

9 kommentarer:

  1. Hej.

    Ville bara skriva att jag tycker att du verkar vara en stark och klok tjej.
    Du formulerar dig intressant i dina inlägg. Mycket läsvärt.

    Fortsatt skön sommar.

    Mvh Barbro.

    SvaraRadera
  2. Härlig läsning, jag ser fram mot boken ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej.

      Vad kul Ola jag hör av mej :)
      Hoppas allt är bra med er, hälsa frugan

      Vänligen Leonora

      Radera
    2. Det ska jag göra ;) allt bra här, men sitter mest utomlands på olika jobb, så det är kul å läsa det du skriver och du skriver bra med.. Ha det bäst // ola

      Radera
  3. Hej Barbro

    Och tack, vad roligt att du gillar de du läser :)

    Trevlig sommar till dej med.

    Vänligen Leonora

    SvaraRadera
  4. Hej hej!

    Riktigt bra och välskrivet inlägg idag, tusan vad jag gillade skuggbiten, saker man aldrig tänker på, som du gör så självklara, roliga och meningsfulla att läsa.

    Jag älskar din blogg, även om det varit en ytterst svekfull resa av en obamhärtig människa, så tycker jag om att få ta del av denna väg du tagit dig fram på. Det har hänt en del sen du börjat skriva.

    Så tack för att du delar med dig och fortsätter och orkar kämpa mot godheten och förändring.
    All cred till dig.

    Sköt om dig // Jessika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jessika

      Tack för dom fina orden vad roligt att du ser de som meningsfullt och trevligt att hänga med mej och Mollie i vår vardag.
      Och visst har de hänt en del alltid...

      Ha det fint.
      Vänligen Leonora

      Radera
  5. Du är en stark människa både i löpspåret & privat :-) Jag gillar dig starkt, trots att du är Blå & jag röd ;-)
    Säg gärna till om du behöver hjälp! Har tre barn själv, så lite erfarenhat har jag allt/ Kram Helene <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Helene

      Vad gullig du är, färgen spelar mindre roll tycker ja, även om jag då föredrar blått ;)
      Och tack för erbjudandet, man vet aldrig när man behöver ett gott råd på vägen. Tack.

      Vänligen Leonora

      Radera