Förlossningshistoria....

Oj vilken talare :)

Väckning av sömntutan skedde vid nio snåret, en tallrik yoggi intogs vid matbordet och en grovtbrödsmörgås med smör togs med som färdkost i bilen. För halv tio skulle vi vara och hämta bästa tant N med familj för vidare färd till en gemensam vän som fått en liten grabb som vi klart ville se och mysa med lite.
Nybakade frallor köptes på vägen och ut på landet bar det.

Den nyblivna tvåbarnsmamman såg väldigt fräsch och lycklig ut.
Barnen lekte och man såg tydligt tendenser att nu börjar allvaret, nu är det mycket, jag hade leksaken först, alltså är det min.
Ja lite strid på kniven var det allt emellanåt, ett fullständigt normalt beteende skulle jag ändå vilja säga att det är.
Vi fikade med utsikt över betande kor, en riktig idyll med andra ord.
Samtalen handlade om barn, gamla klasskompisar som fått barn och givetvis ville vi klart höra förlossningshistorien, de är ju ett måste.
Den ena är ju inte den andra lik, vissa delar hade man kanske klarat sej utan att höra, men samtidigt är det en del av historien och det är ju inte precis bara en vacker syn, det vet ju alla som gått igenom en förlossning. Och vi ville då rakt inte ha någon förskönad eller censurerad version.

På vägen hem somnade myset med munnen full av majskrokar, ja hon var helt slut efter allt bus.
En halvtimmes sömn i bilen sen var den lilla duracellkaninen igång igen, gaaah nu är hon pigg och vaken många timmar på dygnet, vilket givetvis jag med är då alltså.

Hon hängde med kamphunden i poolen och jag tog en liten löparunda på 4 km, jag fick hålla igen lite för det väntar ju storlopp på lördag, heja, heja.
Grillat är godast så här grillades det för fullt, kombinationen spaghetti och grillad kyckling var ny, men den funkade och kolhydrater ska tydligen vara ett smart drag inför kommande fysisk ansträngning.

Japp och sen hade jag fått nys om att det stundade trevligheter i min kära stad, närmare bestämt på stortorget.
Det är om jag nu inte har fått helt fel för mej Sölvesborgs handelsförening som anordnar något som döpt till Sommartordà, vilket då vidare betyder att vissa torsdagar denna sommaren så anordnas musik och trevligheter på torget.
Tydligen var arvingarna här för några veckor sen och denna torsdag var det visafton med Stefan Andersson och medans han lirade på scenen så kunde glada Sölvesborgare och turister festa till det med olika små rätter från stadens olika krogar för en liten slant. Även öl fanns att förskaffa sej för den som så önskade.
Myset och jag hade ju redan ätit men det verkar varit väldigt uppskattat.
Det var en härlig blandning av människor, det var allt från småttingar till pensionärer, det var affärsbiträden, jurister, politiker, flator, hihi jag det var en ljuvlig blandning, precis så som samhället ser ut i övrigt.

Återigen fick jag vänliga ord till mej om mitt radioprat och återigen började vissa av dessa människor gråta bara av att prata med mej.
En kvinna kom fram och pratade med mej och jag fick stilla min nyfikenhet genom att fråga henne vem hon var.
De känns ju lite märkligt när en okänd människa som man då aldrig träffat innan kommer fram till en och ger en beröm för att man vågat berätta om en jobbigt tid i ens liv.
Att sen tårar fälls gör ju det hela än mer känsligt och stort för mej.
Att människor visar en empati och blir så berörda, att dom gråter över min styrka och mitt mod av att berätta. Ja fy tusan, detta är starkt, detta är otroligt stort för mej.

Den ensamma mamman vid foten av ryssberget känner en ödmjukhet inför dessa människor, som är så starka, som vågar sej fram och säga så vänliga ord till mej, ja det är stort.
I dessa lägen är jag glad över att bo i en småstad där de flesta människor känner varandra, att man inte kan vara anonym, men så har det minsann inte alltid varit.
Jag undrar hur många människor som faktiskt lyssnat på mej och min berättelse, det verkar minsann vara en hel del vilket klart är roligt.
Vidare är det roligt med människor som missade det och säger sej kunna ge sin högra arm för att få hör det ;) ja riktigt så bra var det kanske inte, men visst jag slickar glatt i mej av även dessa något märkliga men i mina ögon positiva meningar.

Skönt att slippa dessa bilar på gårdsplanen :)

Jockarp.