underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

onsdag 30 november 2011

Aj aj aj....



Tiden läker sår.
Hm jag tvivlade just på det för ett år sen.
Jag tvivlade ju på om jag skulle kunna leva så länge så mina djupa sår skulle hinna läkas, idag vet jag bättre.
Tiden har läkt.
Inte fullt ut men jag läker och just nu känns det som att jag besitter ett grymt bra läkekött, för det går snabbt, det går snabbare än jag nånsin vågat tro.
Jag är stark, jag är lycklig och mina sår är inte längre vidöppna, dom sluter sej mer och mer för varje dag.
Med denna nya styrka jag fick med den friande domen så kan jag bli farlig, jag känner mej just nu oförskämt stark.
De känns som om det kan vara dags att ta upp min kamp och min kontakt med fru justitieminister.
Det är nog dags för rond två, dong dong.
Nu kör vi.


Tick tack, tick tack


Jag har tänkt mej skicka henne en lite julhälsning från flatan hon drabbade samman med i somras, jag tror nämligen att hon saknat mej lite.
Jag pratade med tjejen i filmteamet och hon höll på att klippa materialet och att jag tydligen var grymt bra i den första ronden med fru Ask.
De känns hur bra som helst, de kan bli en spännande framtid detta.

Och igår fick jag minsann en hel del gjort, de var fint väder, varmt och skönt och vad passar väl då bättre än att tvätta bilarna, ja här togs den ena efter den andra och piffade upp, de var verkligen välbehövligt, det var riktigt roligt att se skiten försvinna och se vad de var för färger på bilarna, en var svart och en var brun :)

Och en var visst vit ;)
Myset var så duktig och sov när jag tvättade bilarna, nu snackar vi egen tid.....
Vidare ska jag försöka köra in lite ved på min nästa egen tid, så vi slipper frysa ihjäl här hemma i vinter.
De är ju inte utan att jag ser fram emot nästa år med glädje när lilla fröken Vilhelmsson kan köra med sin lilla skottkärran och hjälpa till med vedkörandet. Barnarbete när det är som bäst...

Jockarp.

tisdag 29 november 2011

Städning och böcker...



De kostar på att hålla kalas vill jag lova, myset var rejält slutkörd så stora delar av förmiddagen låg hon raklång i vagnen på altanen och sov som en stock, de passade mej perfekt för det behövdes en sanering efter balunsen.
Varje gång jag har haft fest här hemma så ställer jag frågan dagen efter till mej själv, varför städar jag innan kalaset man får ju lägga stora delar av dagen efter till samma aktivitet, att röja upp i misären och så var alltså fallet även igår.
Nu var det extremt mycket folk här och de gjorde ju inte saken bättre att det blev strömlöst på kvällen så diskmaskinen (som för övrigt är i mitt tycke en av världens bästa uppfinningar) gick av förklarliga själ inte att köra.
Hur som helst så är det numera beboligt i borgen igen.



Vi åt rester hela dagen, först lunchades det men Mollies bästa kompis.
Och på kvällskvisten hade vi dambesök här på gården, vi hade lite lugn musik på i bakgrunden och åt upp nästan allt mat, det hade säkert varit väldigt mysigt om det inte hade varit för att Mollie skrek som en tosing för att hon inte fick riktigt som hon ville, ja sånt är livet.




Innan på dagen var vi ute en långrunda på berget, det var längesen sist och jag känner att jag saknar det och att jag mår så otroligt bra av bergsluften, ja de får helt enkelt bli lite bättre ordning på oss nu innan all julemat ska tryckas ner.
Jag var orolig över förödelsen jag skulle möta i skogen efter stormnatten, men det var faktiskt inte så farligt till min stora glädje. Visste de låg ett och annat träd nerblåst men det var inte som när vår käre Gudrun var på besök och virvlat runt och lämnat ett jätte plockepinn efter sej.
Vidare så var det hästbesök här igen och Mollie tyade klart skrika till sej att få rida lite igen. Jag vet inte vad jag ska göra åt det....

Lagom nöjd ;)
Ja och sen var det ju det här med mitt lilla bokprojekt, skrivandet  har legat lite på is nu några veckor jag tror att det beror på rättegången och andra små saker som upptagit mina tankar och min fulla koncentration.
Jag har stora dela klara men vissa saker måste sättas ihop.
Jag vet att det är en sjuhelvetes bra bok, det är ju en sällsynt historia och jag har skrivit den bra.
Men just nu snurrar det lite om hur jag ska gå vidare och hur mycket jag ska ta med, den kan ju lätt utökas med några kapitel till.
Jag har tänkt ta med vissa blogginlägg och en del bilder och om jag väntar ett tag till så kommer hela bodelningshistorien.
Kanske kommer det en överklagan av tingsrättens dom och då vill jag ju ha det med.
Sen har vi ju hela lagdelen om det nu blir en ändring i den frågan.
Det kan ju även komma till att bli ett kapitel om den nya kärleken.
Ja jag får väl helt enkelt jobba vidare lite och se tiden an, fortsättning följer så att säga ;)
Min plan är ändå att de ska vara klar till september när jag ska börja jobba igen och som de känns nu är det absolut ingen omöjlighet.



Jockarp.

måndag 28 november 2011

Lugnet före stormen (och efter).

De e svårt de här med paketerna ;)


Full fart, ja gårdagen bestod mestadels av att fixa och dona med mat, kakor och fiskedam.
Men innan dess hann vi med en sväng inom julmarknaden i stan, besvikelse är ett ord jag använder om folk frågar hur den var, de fanns inget att provsmak till mitt stora förtret, julen handlar ju mest om mat för oss vuxna, frosseri på hög nivå, de ska ju ätas både sött, salt, beskt ja även lite surt. Så ja jag blev lite små sur att smakupplevelsen uteblev.
Ett kilo mjöl köptes med hem, mest kanske för att jag känner dom som sålde och hade malt mjölet, de ska bli spännande att baka något smaskigt på det iallafall.
Vi körde en lite spontansväng för att se om det fanns något trädgårdsmästeri som var öppet, det fanns de inte men de var en roligt tripp och vi fick se en och annan konstighet.

Ballonghuvud.


Ja hem och städa och en vän hjälpte till att pynta lite, så det blev juligt och kalasigt för myset som låg och sov på altanen under allt detta bestyret.
16,00 kaoset var ett faktum.
Ja ni må tro att borgen fylldes av små barnfötter, de var ungar vart man än tittade, ja och föräldrar med så klart, hela farstun var proppfull av skor och jackor, till slut snurrade huvudet på mej så jag visste inte ens var min egen lilla dotter var, den lilla tappra dam som är van vi den lite ensliga borgen där bara hon och jag tassar runt likt små ninjor nu fylldes den av skratt, stoj, stim och även lite gråt. Vilka kontraster.
De var trevligt att så många ville och hade möjlighet att komma och gratulera myset men jag känner att det är synd att man inte hinner prata med alla.

Lite av gästerna :)


Min mamma får hjälte priset för dagen, hon styrde upp allt i köket allt från mat, kaffe till disk och sopberget. Allt detta efter att hon kört ett pass med att ta hand om våra gamla i kommunen först på förmiddagen.
Tack mor :)

Nappar det tro?


Efter fiskedammen, kaffet och tårtorna började folk droppa av och i efterhand får jag nog säga att det var en vansinnig tur det.
Strömmen gick när det bara var ett par familjer kvar, som väl var. Usch ett skräcksenario spelades upp i huvudet på mej, att tänk om det varit 20 småbarn som hade suttit och lekt på golvet och så plötsligt hade strömmen gått och allt hade blivit svart.
Föräldrar och barn om vartannat som letat och skrikigt efter varandra. Ja herregud i bland har man tur det säger jag.

Jo minsann vi fick napp :)

Jag hann fota och filma lite, men de var inte lätt att hinna med allt, men jag hoppas att myset är nöjd med sin första födelsedag.
Bland alla fina presenter gick att finna, spragrisar, kläder, böcker, en dansande gris, cd skivor, byggklossar, ritpennor, lera och mycket, mycket mera.
Massa fina saker som vi säkert kommer att få mycket glädje av, så tack all för vänligheten.

Present bordet ;)


Jockarp.

söndag 27 november 2011

Första advent....


Hihi, ja återigen är det någon intressant människa som lämnat en mycket givande och lärorik  kommentar, de gillar jag skarpt, denna gång handlade det om vad man gjorde på 1200-talet med människor som uppträtt likt min ex fru, nja här handlade de enbart om otroheten inte då om att hon valde att dumpa sitt barn, de var kanske inte så vanligt på den tiden.
Den som kommenterat hade kommit till att tänka på mej när den gått på historiska museet i Stockholm och lärt sej om hur man straffade dessa människor.
Kan just undra om min ex fru varit på de museet, eller de är kanske inte tillräckligt ytligt för henne.
Jag ska iallafall ta mej en titt där nästa gång jag ska upp och tjena på kungen.

Vad de gäller min underbara lilla dotter så umgås vi mycket myset och jag.
De leks på ett litet annat sätt nu när hon är större, det är vildare lekar, de kastas små mys upp i luften, det vänds upp och ner på henne, de bråkas med kuddar, hon springer med sin lilla vagn och jag jagar henne så hon kiknar av skratt, vi snurrar och kittlas. Vi kryper i kapp, Ja vi har helt fantastiska dagar.


Vi har huggit utegran och ja vad ska sleven vara om inte i grytan?
Myset fick hålla sågen hon är duktig min lilla goding.
Nu ska vi se om vi kan lyckas få ljus i de lilla trädet med under dagen



Jag tog mej en tur in till stora staden igår, jag hade lite på min lista som skulle införskaffas, nu var jag inte ensam om det, min fråga är, vad är det som händer varje månad den 26:e. Varför är hela kommunens invånare och handlar mat just då? Nu gick det smidigt ändå för myset var hemma hos mormor och morfar och jiddrade så det gick med en rasligt fart.

Kollar fotboll med morfar ;)

Just nu så rustas det för stor baluns i det Jockarpskapalatset, mysets första kalas tjugo vuxna och deras barn som är lika många till antalet kommer hit vid fyra snåret, fullt hus med andra ord.
Trevlig första advent och en uppmaning till alla håll i hatten idag, storm på ingång.

Jockarp.

lördag 26 november 2011

F-skatt ?

Datorsnille ;)


Ja det roliga fortsätter i historien om de mycket besynnerliga ombudet från huvudstaden.
Jag och lilla hästtjejen drack kaffe och läste igenom domen som kom med posten häromdagen.
När vi kom till bladet med räkningen från ombudet som hon bifogat till rätten så kliades det rejält i huvudena på oss.
För det första hade hon skrivit efternamnet på min ex frus som ogift, med andra ord visste inte ombudet vilken person hon hade företrätt i rätten, vidare gick att läsa att på hennes arvode var de en moms på 25% vilket skulle uppgå till 6315 kronor, på detta momsbelopp hade ombudet gjort en öresutjämning på 15 kronor. Hihi vilken gör en öresutjämning på 15 kronor? Räkningen var kladdig och handskriven.
Vilken människa idag fakturerar med en handskriven lapp. Mej veterligen finns de fin fina datorprogram för sånt numera, men kanske det inte kommit till Stockholm än.
När man söker vidare på denna märkliga människa kan man läsa att hon innehar F-skatt inget konstigt med det, det är ju vanligt att man har när man har en egen firma, de intressanta i detta är att det står ett slutdatum på hennes F-Skatt och det datumet är 2011-10-26 alltså hade hon ingen F-skatt sedel när rättegången var och räkningen skrevs, detta ter sej allt märkligare ju mer man gräver i det. Vad är det för filur?
Vidare kan man räkna ut att hon lagt 20 timmar på fallet utöver dom 46 minuterna i rätten, min fråga är vad kan dom möjligtvis ha kunnat pratat om i 20 timmar?
Kan det ha varit vad dom ska säga för att gör sej till åtlöje på bästa sätt, eller kan det ha varit på vad sätt man ska kunna ställa så många ledande frågor på så kort tid som möjligt? Ja inte vet jag vad dom pysslat med.
Jag samtalat cirka två timmar med min advokat och ändå blev resultatet mer tillfredsställande för oss än för dom. Märkligt ändå va.

Legolådan är kulig ;)


Det är ju inte utan att man blir väldigt nyfiken på den här människan som snart levt 50 år och verkar ha förstånd som en 3 åring, jag trodde inte det var möjligt att existera med så låg intelligens.
Stackars min ex fru som kommit i klorna på denna människa.
Ännu ett dåligt val, hon måste snart slagit alla rekord på att göra dåliga val.

Jag förstår nu ord raderna "att man blir som man umgås" betydligt mer nu.
Jag ansåg min ex fru som en normalbegåvad person när vi levde ihop, hon var snäll, rar och kärleksfull hon öppnade sällan munnen om hon inte visste vad hon pratade om, vi kunde ha vuxna samtal och utbyta idéer med varandra, det var ta och ge. Hon var inte konstig eller märklig på något sätt när vi bodde ihop, och var hon de så dolde hon de väl.
Nu däremot verkar det som om någon annan finns i skallen på henne, någon som tagit över tankar och besluten som ska fattas. Och det är inte bra, hon verkar förlorad och de tycker jag är väldigt sorgligt.
Att sällskapet kan göra så stor skillnad på personer ser jag som skrämmande.

Ja igår hände de minsann grejer i Jockarp, julpyntandet är nu i full gång och i år ska de bli hysteriska mängder julepynt, för den stora Vilhelmsson som är julhatare av stora mått har tagit sej i kragen för att den lilla Vilhelmsson inte ska känna sej utanför när hon växer upp och blir större...Barnen främst.
Mer som hände var att ambulansen fick komma hit och hämta en avtrillad tjej och köra henne till Karlskrona lasarett, de verkar vara kritiskt men stabilt. Hästar är stora djur och på grund av det blir ju skadorna också ofta stora.

Kvällen gick i matens tecken, Mollies moster fyllde år så det trycktes ner både de ena och de andra, smaskigt.
Vi firade myset med lite hon fick en fin traktor med vagn och ett jättefint album från hennes första år, de var tjockt och stort och med massa bilder, herregud vad vi hunnit med mycket, vad ska detta sluta tro.

1-års present, nu blir det åka av :)
Fina boken :)



Jockarp.

fredag 25 november 2011

De fyra F:en...

Vilhelmssonskorna vid slottet ;)


Japp nu är julmarknaderna i full gång, igår var vi på Kalmar slotts marknad. Mina stackars smaklökar fick sej nog en smärre chock för man får nämligen provsmaka på allt som säljs.
Jag blandade smaker som lax, korv, marsipan, sylt, kryddor med glögg, julmust, knäckebröd, ål och saltapinnar,hihi ja de var en salig blandning och gott var det med.
Efter slotts besöket körde vi över bron till Öland, ett litet besök på den fantastiska paradisverkstan kändes som ett måste när man var i krokarna.
Jag höll myset i ett stadigt grepp för jag hade inte lust att använda hela månadsbidraget jag får för att betala spillrorna efter nån dyr vas eller någon annan svindyr keramikpinal som dimper ner från hyllorna efter att myset varit framme och pillat med sina små nyfikna fingrar.
Vi vände bilen hemåt och myset somnade direkt, de stadiet höll i sej ända tills vi var hemma vid borgen igen så det var en färd hem med endast radion som sällskap.

Tankarna virvlade i huvudet på mej som vanligt när jag kör bil och något som intresserat mej väldigt nu på sista tiden det är det här med beteende, instinkter och drifter.
De sägs ju finnas fyra livsviktiga instinkter och drifter i en människa, de primärabehoven för överlevnad och det är Flykt, försvar, födointag och fortplantning dom fyra F:en.
Jag har ju de senaste året varit i helvete och vänt och där på min resa tur och retur har dom tre första F:en varit en stor del.
I början när min ex fru lämnat mej handlade det enbart om födointag, att jag skulle lyckas få i mej så mycket näring så både jag och det lilla barn jag bar på skulle överleva.

När jag kommit över den gränsen och de tedde sej normalt för mej att äta igen och när det gick på automatik igen ja då siktade jag in mej på flykt, jag ville fly den hemska verkligheten, jag försökte fly från mej själv och ändå stod jag kvar, jag var inte med på allt som hände, jag var i chock och det är inget konstigt i det när jag tänker på det.
Vidare har jag kommit till de andra F:et. Försvar, omedvetet eller medvetet det vet jag inte, men jag försvara Mollie, dygnets alla timmar. Jag ser till att hon mår som den dam hon förtjänar, jag försvarar henne mot allt ont, jag tror att det är fullständigt normalt.

De sista F:et däremot är något som inte upptagit min hjärna överhuvudtaget på ett helt år och ja jag kan se det som lite märkligt. Jag är trots allt en människa som är i en ålder då det skulle vara viktigt med den sexuella biten.
För det är ju ofta så att har man väl fått smak på det goda i livet så är det lite svårt att vänja sej av med det.
Men som sagt det har inte funnit i min hjärna förren för några veckor sen och detta se jag som ett friskhetstecken en sundhet och som en reparation, att jag snart är ihoplappad så att jag faktiskt kan ge mej in i något nytt utan att tro att det ska gå åt helvetet, att det finns plats för någon annan, att jag inte vill leva mitt liv själv, att man fortfarande har möjligheten till att få uppleva förälskelsen och passionerat sex med någon tjusig dam.
Fan mitt liv börjar bli bra alltså.

Jag saknar förstås sommaren och doften från blommande rapsfält, jag saknar att ligga under körsbärstädet och räkna vita blommor mot en blåfärgad himmel, men den tiden kommer igen och vem vet, kanske jag får hjälp med räknandet.


Jockarp.

torsdag 24 november 2011

Silbersky...



Jag har varit lättflygande nu ett par dagar, jag har känt mej som en heliumballong på en marknad, jag har svävat högt över alla andras huvuden och tittat ner på allt som sker runt om kring mej.
Alla människor som passerat allt som skett runt om har tett sej lättsamt, trots denna något dystra månad så har det på något märkligt sätt varit ljusare, klarare och finare än på länge.

Jag tror att de här frikännandet påverkade mej mer än vad jag kunnat föreställa mej, det känns som den totala upprättelsen.
Att alla som tvivlat på att min ex fru inte lämnade mej av någon annan anledning än sin egen märkliga dröm om ett annat i hennes ögon bättre liv äntligen fick sej en fet box på näsan.
Att den historia jag ärligt och direkt från mitt hjärta berättat här under detta år som gått, är sant och stämmer.
De känns helt enormt att jag på ett ärligt sätt gått igenom en rättegång och trots min ärlighet gick ut därifrån friare än friast.
De måste ju klassas som högsta vinsten.
Jag måste ju faktiskt också få tillägga att min tro på mänskligheten, rättvisan och de svenska rättväsendet har ökat avsevärt jag tror nu faktiskt på att det goda till slut alltid segrar.
Ja jag vet jag håller nästan på att bli religiös på kuppen ;)

Men de finns en liiiiten liten sak som förbryllar mej och det är detta jag hittade när jag surfade runt och sökte svar på hur det var möjligt att min ex fru lyckats få med sej en så inkompetent figur i rättsalen.
Att det överhuvudtaget är möjligt att av alla dessa 4181 aktiva advokater som finns i vårt land lyckas gräva fram en tomte som verkade ha alla bokstavskombinationer som är möjligt plus att hon förmodligen varit i pillerburken och hittat något litet piller med en smilegubbe på som hon mumsat i sej.
Jag undrar om hon valde henne med flit, ville hon förlora i rätten? Hon kunde valt någon av dessa 4180 advokater men hon valde att ta detta bottennapp och förmodligen självutnämnda jurist till att föra hennes talan. Jag bara skakar på huvudet här i skrivande stund, det är för mej helt sanslöst och helt omdömeslöst agerat. (Men det är klart vad kan man vänta sej)
Hur som helst så hittade jag denna fakta om vad en jurist är och vad som krävs för att kalla sej det.

Ett bättre val kanske;)


Det är bra att förstå skillnaden på beteckningarna jurist och advokat. I Sverige finns det inte några krav på utbildning eller erfarenhet för att kalla sig jurist, uppträda i domstol och erbjuda juridisk rådgivning. En jurist är vanligen utbildad för att kunna analysera och lösa juridiska problem, och på att tolka lagar och andra författningar, lagförarbeten, rättsavgöranden och avtal.

Skrämmande tycker jag att man kan utge sej för att vara sakkunnig i en fråga och sen bevisligen vara helt ute och trampa vatten.
Med tanke på att jag själv anlitat en mycket sakkunnig och väldigt empatisk människa som titulerar sej som jurist så förstår jag att när det då finns människor utan utbildning eller vanligt folkvett och sunt förnuft som utger sej för att vara sakkunnig inom de juridiska att dom då svärtar ner en hel yrkeskår. Skamligt.
De verkar ju enligt texten här ovan vara helt lagligt att utge sej för att vara jurist även om det är helt tomt på den plats på kroppen där de rimligtvis skulle finnas 100 miljarder celler som har en vikt på cirka 1300 gram.



Ett annat litet problem som kvarstår det är frågan om myntet, jag kan inte efter denna dom sluta fundera på vad som finns på andra sidan, kanske man nu ska efter detta friandet i tingsrätten be i ex fruns ögon "Sankte" Per om baksidan på myntet som han nu har egen rätt på.
Kanske ska jag skicka ett mail och höra hur funderingarna går där på barnängsgatan i Stockholm.
För fortfarande kvarstår tyvärr frågan varför hon ville gifta sej byta efternamn och skaffa barn i hop med mej för att bara några veckor senare stå för den jockarpska historiens största urballning.

Så frågan är har du något av värde på din sida av myntet Sankte Per?




Jockarp.

onsdag 23 november 2011

Pinsamheter och ettåringen....

BLT.


Ja det är så pinsamt alltihop, det är så pinsamt att det till och med stod omnämnt i tidningen igår.
Fatta vilken dag jag hade igår, den går till historien i välmående.

Först och främst så fyllde min lilla solstråle ett år, bara det är ju helt sanslöst, jag har klart av ett helt år som ensamma mamman med allt vad det innebär och som ni alla som läser här vet så har det ju varit ett år som kanske inte liknar så många andra människors första år som mamma. Men vi har överlevt både jag och myset.

Mysets nya body och den damen hon är min livräddare :)


Mollies första födelsedag började med ett samtal från mormor hon gratulerade myset, vidare berättade hon vad som stod att läsa i tidningen.

Babylyckan slutade i tingsrätten
Babylyckan blev inte vad den borde. I stället blev graviditeten för två föräldrar i Sölvesborg en spänd period med avundsjuka, bråk och slutligen polisanmälningar och rättegång.
De väntade barn tillsammans, men förhållandet dem emellan var spänt. Då den i sjunde månaden gravida frun vill dela känslan av bebisen som sparkade i magen blev gensvaret inte precis översvallande. Tvärtom kände sig kvinnan ignorerad och en livlig diskussion utbröt.
Det hela slutade med att boken hamnade i ansiktet på en av föräldrarna, av misstag menar den äkta hälften som bara slå undan boken, men som fick finna sig att bli åtalad.
Nu har Blekinge tingsrätt sagt sitt och åtalet ogillas, något skadestånd betalas inte ut och de båda makarna har gått skilda vägar.
Målsägandebiträdet får sig däremot en ordentlig skrapa av rätten. Hon anses ha utfört sitt uppdrag på ett ytterst anmärkningsvärt och oprofessionellt sätt, till exempel genom att försöka hindra åhörare från att närvara vid förhandlingen och uppvisat uppenbar ohörsamhet gentemot rättens ordförande.
Hennes ersättning för arbetet, bör enligt rätten, bli minsta tänkbara. Sammanlagt får hon dryga 4000 kronor innan skatt och inte de över 30,000 hon själv ansett sin insats vara värd.


Ni förstår kanske att man fick sej ett rejält gapflabb redan tidigt på morgonen, ja och detta fortsatte sedan i samma anda.
Jag pratade med min advokat, vi gratulerade varandra till ett gott sammarbete att vi skött våra kort väl så att de 30% förvandlades till ett 100% lyckat resultat.
Jag kunde klart inte låta bli att fråga honom om han varit med om något liknande nån gång, de hade han inte och han var ganska säker på att det aldrig hade utspelats något liknande i en rättsal som det som skedde den första November i Blekinge tingsrätt. Ja så grattis alla ni som var med, ni fick beskåda något unikt.

Efter en påhälsning i brevlådan gick jag upp med ett nytt brev från tingsrätten men nu öppnade jag det med glädje och ett leende på läpparna.
När jag öppnade domslutet så tappade jag hakan.
Fyra av dom tio sidor jag hade i min hand handlade om min ex frus ombud om vad hon ställt till med i rättsalen. De kan väl ändå inte vara okej, kan detta möjligen vara anledningen till att datumet på domen flyttades fram en vecka?
Det var allt från att hon lämnat felaktiga uppgifter om vad hon titulerade sej som, var hon var anställd till att hon ville ha ersättning för resor och övernattning, hon hade låtit skicka en direktfaktura till tingsrättten för resa och logi, men inte nöjer hon sej där.
Nej hon skickar även med samma kostnad i en annan räkning, alltså tänkte sej lilla ombudet att hon skulle blåsa tingsrätten och oss skattebetalare.
Hon begärde ett arvode på 25260 kronor, ersättning för förhandlingstid 3540 kronor, lite annat smått och gott så vi landade på en fantasi summa på 31575 kronor för 46 minuters jobb i tingsrätten, hihi lätt att hon tror på tomten med.
Hoho God jul säger jag bara.
Vidare går att läsa, att med faciet i hand konstaterar rätten att hon inte borde blivit förordnad i detta uppdrag.
Det måste vara lite små tråkigt för ex frun att ta del av, vem vet, utslaget hade kanske blivit ett annat med ett ombud som vetat vad man gör i en rättsal.
Men jag ska inte gnälla, kanske jag till och med ska göra som en vän föreslog, kanske jag ska skicka ett blommogram till lilla ombudet och tacka för hennes urballning i rättsalen.

En ettåring på väg :)


Myset ja, stora tjejen hon hade fullt upp, redan klockan åtta började uppvaktningen, de var mormor, morfar, morbror och hundarna som kom, de blev paket öppning av både hårda och mjuka paket.
Vidare kom Mollies självutnämnda bästis, vår lilla hästtjej med en paket passligt nog var de en häst i paketet.
En gammal jobbarkompis kom på en slurk kaffe och myset fick en stor elefant, de var ingen hejd på alla trevligheter.
I brevlådan låg ett litet sött grattiskort från ett par rara tjejer från Karlshamn, även ett paket från våra sommargrannar fanns i lådan, de är inte utan att de är trevligt att gå till brevlådan igen, hoppas det håller i sej.
Av mej fick myset faktiskt ingenting, jag är ju lite anti saker och jag var faktiskt den som gav henne livet. Hon får allt nöja sej med det för tillfället.
Vi fick även mängder av grattismess och samtal både jag och Mollie och så många grattis kommentarer jag fick på fb har jag nog inte fått sen jag gifte mej.

Lilla gubben ;)


Jockarp.

tisdag 22 november 2011

Dop och dom.....

Myset nere för räkning ;)


Oj vilken helg, myset och jag lämnade vår trygga borg och begav oss till underbara vänner i norr.
Myset är helt klart av en sällsynt sort, vilka barn klarar av att sitta i en bilstol i sex timmar utan att balla ur, min lilla dam klarar det. Hon är helt otrolig. Hon sov, lyssnade på barnsånger, åt majskrokar, pratade och skrattade.
Själv hade jag tid att låta tankarna flyga iväg i samma hastighet som hjulen snurrade och det var i en raslig fart det, ja jag vet att jag är olaglig och jag erkänner mitt brott, som väl är blev jag inte stoppade av pappa blå på min framfart igenom Sverige.

Vi åkte för att bevittna ett regnbågsdop, dubbelt upp till och med.
Två små söta tvillingtöser skulle till att få sina namn och vi hade fått den stor äran att var med.
Jag hade inte sett dom små tjejerna innan, dom har haft en tuff start i livet, förtidigt födda med vikt kring 1200 gram så de följde en lång sjukhusvistelse.
Långväga besök från oss har därför inte varit möjligt.
Jag har fått berättat för mej hur den första tiden var och jag fick även se bilder på när tjejerna bara var några timmar gamla, men jag kan inte ens föreställa mej vad dom två mammorna fick gå igenom dom första månaderna på sjukhuset när töserna var så sköra så dom inte visste om dom skulle få med sig sina små barn hem. Usch vad hemskt de måste varit.
Men dom är så starka tjejerna och då menar jag dom alla fyra.

Dom döptes i kyrkan och till ingångsmusik hade dom passligt valt Di Levas låt miraklet och nog är det ett mirakel alltid :)
Myset skötte sej ganska väl men hon började skrika precis när töserna skulle få vatten på huvudet, så ja vad göra?
Jo än en gång räddade mina bröst mej, lite amning så löste sej allt, jag fick se hela dopet och myset fick som hon ville...Alla nöjda, toppen.


Vi stannade tills igår så vi hann umgås ordentligt och vi hade en mysig söndag på ett stort shoppingcentrum.
De var så roligt, där gick tre flator med varsitt barn. Och visst tittade folk och jag förstår dom för så stolta, starka och lyckliga som vi var är de nog inte vanligt att folk i allmänhet är, inte när det är en vecka till löning iallafall :)



Ja så igår packade vi bilen och började färden hem till byn igen och de sägs ju att den som väntar på nåt gott väntar alltid förlänge. Men ja jag vet inte för när jag körde i Lena PH land så ringde telefonen, personen i andra ände informerade mej om att jag minsann hade blivit frikänd. Att tingsrätten beslutat att inte döma mej för det min ex fru anklagat mej för.
Vad ska jag säga om det. Jag blev förstås skitglad, men givetvis också väldigt fundersam.
Jag vet ju att jag gjorde väldigt bra ifrån mej i rättsalen och att det enbart döms efter vad som sägs i huvudförhandling och efter dom bevis som läggs fram där.
Men min ex fru spydde en hel del galla över mej där i rättsalen så om det vore sant allt hon berättade där så hade det varit hemskt att jag blivit friad.

Nu är det ju inte sant vilket både hon och jag vet, men hon gjorde ett försök, ett lumpet, ruttet, fegt och väldigt lågt försök till att lägga över skulden på mej för dom besluten och valen hon gjorde när hon lämnade mej nygift och höggravid.
Hon tog dom besluten, hon fattade dom valen själv.
Hon lämnade mej inte för att jag hade gjort henne något ont.
Hon lämnade mej och sitt ofödda barn av egen fri vilja.
Hon lämnade mej för hon trodde att gräset var grönare på andra sidan.
Hon lämnade mej för att fjanten Per lurade henne att hon skulle nå sin dröm om att få bli omskriven i historiaböckerna.
Hon lämnade mej för att hon trodde att fröken tumör hade mer att erbjuda än jag.
Hon gjorde valen själv.

Jag funderade klart lite på alla dom val jag själv tagit, dom val jag kanske tvivlade på lite, dom val jag funderat på om dom var kloka eller ej.
Jag fick förfrågan om strafföreläggan en dag på försommaren. (De var en förfrågan om jag kunde tänka mej att ta böter för det påstådda brottet direkt så att en rättegång uteblev.)
Jag blev sårad, förtvivlad, ledsen och vansinnig på samma gång när frågan kom upp.
Funderingarna kring detta gick då att jag tyckte att min ex fru minsann inte bara skulle kunna kräka av sej både den ena och den andra anklagelsen och sen skulle jag bara ta det rätt av och betala böterna, nej jag ville få saken rättsligt prövad.
Jag funderade klart också på att om jag hade tagit de där strafföreläggandet så skulle de ju varit samma sak som att jag erkände och varför skulle jag göra det?
Efter rådande omständigheter sa min advokat att jag hade cirka 30% chans att vinna målet i en rättegång.
När jag ser resultatet är jag glad att jag gick igenom en rättegång och uppenbarligen behövde jag bara 30% resten fixade ex frun och hennes ombud. Tack.

Pina colada (alkoholfri givetvis)


Men varför hamnade vi där vi hamnade? Jo det vet jag.
När hon kom på att det verkligen var de sämsta beslut hon någonsin kommer till att fatta i sitt liv, när hon kom på eller märkte att människor tog avstånd och bespottade henne för det hon gjort mot sin fru och sitt eget barn. Ja vad skulle hon då göra?
Jo hon försökte reparera skadan och rättfärdiga sitt handlande igenom att svartmåla den människa som älskade henne, den människa som in i de längsta väntat på att hon skulle komma tillbaka.
Hon kastade skit på den människa som försvarat de hon gjort med att hon kanske fått kalla fötter eller en psykos, den människa som trott att hon behövt hjälp och vård när alla andra bara sagt att hon varit ett stort svin som betet sej vidrigare än vidrigast.
Hon försökte få den kvinna hon lovat evig trohet och den kvinnan som bar hennes eget barn, hon försökte få den kvinnan dömd och utmålad som svartepetter.
Nu misslyckades det vilket jag är glad för.
Rättvisan har segrat.....

Frågan är hur mår då ex frun efter att hon fick ta del av detta beslut.
Hon måste vara ursinnig, inget hon försöker med tycks gå hennes väg.
Hon borde kanske bli omnämd i historieböckerna som tidernas största looooser.
Jag undrar kan det vara den där karman tro?
Hon fick genomlida en rättegång där hon för alldel spelade sina kort väl (trodde hon), hon hade offerkostymen på fullt ut, men detta genomskådades dock.
Hon fick sitta i en rättsal och bli till åtlöje både av sitt handlande, historien och som extra krydda på mosen hade hon ju sitt helt fantastiska ombud (ironi) som såg ut som kommen ur en Amerikansk advokatserie men när hon öppnade munnen tvivlade jag på om hon ens skulle få vara med som gästskådis i komediserien helt hysteriskt.
Nu får vi väl se om det blir någon fortsättning i ärendet jag tvivlar ju klart på att dom skulle överklaga, men man vet ju aldrig för med de ombudet hon valt kan ju vad som helst hända de har vi ju sett på resans gång.

Nu återstår det bara funderingar kring ex fruns fjabbiga familj som bor kvar här i kommunen, nu borde väl även dom begripa att deras ägg ligger krossade i fel korg, att dom valde fel person att tro på.
Det har ju på rättslig väg bevisats att det min ex fru sagt är lögn. De har på rättslig väg bevisats att jag inte är någon svartepetter.
Jag har skrivit det innan, det är det att jag kan faktiskt inget annat än att tycka synd om dom.
Dom ska bo kvar här och vad ska dom säga?
Dom kan ju knappast försvara beteendet med att dotter, systern, barnbarnet, vännen eller vad det nu må vara har levt i ett misshandlaförhållande. Att det var det som var anledningen till att hon lämnade sin höggravida fru.
Nej det går ju inte för då skulle det blivit en fällande dom.

Jag hade iallafall en väldigt behaglig bilfärd hem från Vetlanda, jag pratade i telefon med alla underbara människor som varit mitt stöd i allt detta. Jag pratade med människor som trott på varje ord jag sagt, som nu också visade sej vara sanna.
Människor som varit med mej hela detta kaotiska år, människor som sett mitt förfall när jag blev lämnad i en risig sits.
Människor som sett mej bli mor.
Människor som sett min förtvivlande kamp om att få svar på vad som hänt.
Människor som varit med mej och hjälpt mej upp bit för bit upp ur det förbannade bottenlösa hål som min ex fru kastade ner mej i.
Dessa underbara människor som jag kanske i min egoism och svåra sorg inte haft den uppmärksamhet mot som jag kanske borde haft, men lik väl har dom varit där.
Efter denna helvetes resan jag gjort så vet jag vilka människor jag kan lita på och vilka människor som jag vill ha i mitt liv.....Alla ni, ni är underbara.
Jag älskar er.

Nu har jag en liten dam här som fyller ett år som jag ska umgås med.....
Grattis på dagen myset :)

Min stora dam :)


Jockarp.

fredag 18 november 2011

Ärlig....

Cafe häng...


Ja igår tog vi beslutet om att sluta ses psykologen och jag.
Efter vi hade pratat om rättegången, alla känslor och märkliga saker som hände, så flinade vi lite både hon och jag. När jag sen slängde ur mej att jag dagen efter varit på dejt så skrattade hon högt,hihi här spills det ingen tid typ...
Så den resterande tiden av timmen vi hade tll vårt förfogande pratade vi om förhållanden, om hur det kan tänkas bli med nästa förhållande.
Jag berättade att jag hade lovat mej själv att jag skulle vara ärlig, ja för på min resa detta sista året så har jag kommit fram till att ärlighet är något jag värdesätter väldigt högt.
Innan har jag inte ens funderat på det, för mina grönbruna ögon har alltid varit så blå så blå.
Jag har trott alla om gott och jag har inte haft någon anledning till att tro något annat, livet hade varit vänligt mot mot mej.

Men nu vet jag bättre och jag har fått erfara att människor förändras och att det kan gå fort, att den vackert skimrande glorian som sitter på någons huvud, kanske en gloria jag satt där, men att den sitter där och skimra och allt är fint och bra. Den kan svärtas ner på några få sekunder, allt vänds upp och ner.
Den vackra rosaskimrande bubblan som man tror ska vara för evigt, den kan någon med en gloria sticka hål på utan bedövning, utan att bry sej.
Jag har lärt mej hur skört allt är, att man kan inte ta något för givet och nej ingen får leva ett långt och lyckligt liv.
Det går åt pipsvängen någon gång för alla, så är det bara.


Ärlighet var det ja. ja det är minsann inte de lättaste det att leva med. Man ställs inför massa märkliga saker hela tiden i livet. Och det ska göras val och fattas beslut hela tiden.
Jag har sagt att jag ska vara ärlig med vad jag känner och också förhoppningsvis våga uttrycka det i ord och handling, jag har blivit bättre på det, jag är ganska bra men inte bäst. och jag ska bli bäst på det, jag ska vara ärlig mot mej själv, jag ska säga vad jag tycker om och vad jag inte tycker om.
Jag ska inte spela något spel, nej jag är för gammal för det.
Jag ska leva mitt liv och om det inte passas in på andra, ja då är det väl någon mening med det.



Jag har funderat lite på det och det är nog så att ärlighet och öppenhet kan skrämmas många gånger, att är man rak och rättfram så chockar man sin omgivning, på gott och ont.
Ibland kan man faktiskt bli lite chockad själv.
Jag tänker nu närmast på mej själv när jag öppnar upp hela register och berättat om mina innersta funderingar som jag i vissa fall kanske hade gjort klokast att hålla för mej själv.
Men mitt nya jag vill dela med sej, mitt nya jag vill öppna upp nya vägar och det har det verkligen gjort jag har haft så många otroligt spännande samtal, samtal om saker som jag tror att många inte vill prata om men som många tänker på, saker som man vill få ur sej men dom kan te sej vara lite pinsamma eller jobbiga att prata med andra om.
När man vänder och vrider på precis nästan allt som kommer i sin väg, man analysera, fan gjorde jag rätt nu när jag köpte ekologisk mjölk, eller spelar det ingen roll.
Var det rätt att skicka iväg de där messet till den där personen i just det läget. Ska jag byta morgontidning, ska jag börja spela pingis? jag analysera allt och jag tycker att jag har blivit bra på det.
Nu vet jag ju att allt kan man ju inte få ordning på och speciellt inte det som handla om andra människor, men man kan öka förståelsen lite mer för både ens egna och för andras känslor och tankar.
Mina sinnen är öppna och det är jag ärlig med.

Efter detta ärliga utspel blev det en lättsam fika på café med kusinerna, mysigt värre.
Kvällen slutade med duttpennan i högsta hugg på sjuttiofemman, vad jag funderade mest på under kvällen var om loket rökat på eller ej, i mina ögon var han helt av banan. Men det är klart för tjugo år sen var han kanske på toppen och helt på banan, vad vet jag.

Nu drar jag och myset på semester, 60 mil norröver ska avverkas under dagens etapp. Härliga fredag.



Jockarp.

torsdag 17 november 2011

Psyket...


Fröken lugn :)


Hum jag undrar varför folk väljer att missuppfatta mej om och om igen.
Gårdagens inlägg tog skruv alldeles och jag förstår inte att folk kan vara så satans trögtänkta, är jag verkligen så mycket klipskare? ja det verkar faktiskt så :)

Jag berättade hur i mitt tycke patetiska saker man kan bli åtalad för och vidare leda till en rättegång, i mitt tycke är det inte okej att lägga statliga medel för att någon satt krokben på någon annan eller dragit bort en hårtuss, men som jag skrev igår så ser vi på saker lite olika.
Men en sak jag inte kan förstå överhuvudtaget det är hur någon person efter gårdagens inlägg kan tycka att jag inte skulle klara ta hand om mitt barn, jag skulle verkligen vilja få några utvecklande rader just i den frågan.

Förmodligen är det en väldigt slö kniv i lådan som man inte ska ta så mycket notis om, beklagligt kan jag bara tycka är att det finns så störda människor, som inte vet någonting om mej och Mollie men ändå tycker att jag inte tar hand om henne på ett tillfredställande sätt.
Ja de är faktiskt lite skrämmande.
Tilläggas till detta är också de att jag har ingen fundering på att ändra lagarna i denna fråga, men tycka har jag rätt till och det gör jag också, och återigen vad skulle detta ha med Mollie och hennes välbefinnande att göra ?

Ja sen var det det här med psyket, visserligen går jag till psykolog och samtal om allt mellan himmel och jord.
Fast snart får jag väl inte gå dit längre för det är nämligen vi arbetsförda människor som betalar mina besök där och det ska inte utnyttjas.
De intresserar mej väldiliga men som sagt de ska inte utnyttjas. Förövrigt är det dags för ett nytt besök nu idag, de kan bli de sista.
Ja de var inte de jag skulle orda om utan istället vad som händer när jag lagar mat.
Och att det som händer med mej just i det specifika ögonblicket när man har mycket på spisen, när man har tre plattor i gång samtidigt ugnen står på 175 grader, de bubblar, pyser och ryker ur alla ändar på kastrullerna.
De hade i sej inte varit jobbigt, konstigt eller för den delen frustrerande om det inte hade varit för en viss liten fröken Vilhelmsson som inte är med på hemkunskapen överhuvudtaget.
Efter ett par såna dagar i köket så vet jag (om jag någongång tvivlat) att jag har blivit begåvad med ett psyke som inte är av denna värld, jag kan om jag vill sätta mej över det mesta utan att bli smått hysterisk eller vansinnig på kuppen.
Så om det är någon som skulle ha något att säga om min psykiska status ber jag er komma hem en dag till de Jockarpska palatset och se hur vi har det, hur vi utan "egentid" löser de små problem som poppar upp :)
Och vi har faktiskt vansinnigt roligt till på köpet om än lite mer arbete.




Fröken storm ;)


Vidare så gör min sambo framsteg varje dag nu, igår lyckades hon klättra upp på soffan helt själv, de kan kanske vara lägligt att slänga in några ord om att de nu är slut på friden.

Jockarp.

onsdag 16 november 2011

Skämt...



Ja vad ska man säga.....

Jag skulle vilja säga att hela de svenska rättsamhället suger, att jag tyckt det sen allt detta drog igång.
Att det kan läggas så mycket pengar på en så patetisk sak som detta faktiskt är.
De tycker jag är pinsamt och helt befängt, vad mer jag tycker är helt vansinnigt och beklagligt det är att en dom från en rättegång som gäller det lilla brott ringa misshandel, ska ta så lång tid att få ett beslut på.

Hur tänker man när man sätter ut en tid på att tillkänna ge en dom efter fjorton dagar, när dessa fjorton dagar sen gått ja då ändra man sej och kommer på att vi har inte haft tid att ta tag i saken så vi behöver minsann en vecka till på oss innan vi kan tala om hur vi tänkt oss domen.
Och varför hör man inte av sej och berättar hur läget ligger.
Hade jag inte behagat komma till rättegången så skulle bylingen kommit och hämtat mej ( med barnstol till myset) och jag skulle fått böta 2000 skära.
Frågan är då varför ska jag finna mej i att vänta en vecka till, eller ska jag helt enkelt vara glad att jag får ännu en vecka i frihet. (plats för skratt)

Åter tillbaka till detta oförståliga, jag hade förstått om de varit mord, våldtäkt eller något annat obehagligt, men här handlar det om anklagelser över pocketbok kastning och en handflata på en arm.
Viss förståelse har jag att det tar tid, för har dom många av dessa lite småttfjantiga mål så förstår jag att det tar tid.

Jag har ju klart gjort vissa efterforskningar vad det gäller det här som jag står anklagade för, alltså ringa misshandel.
Ringa misshandel är till exempel en örfil, en lättare spark, att knuffa någon så denne slår sig, att slita och dra i någons kläder.
Misshandel av normalgraden kan vara om man skadar någon så att denne får ett sår, bryter ett ben eller slår ut en tand.
Det kan också vara att man rakar av håret på någon.

Vad ska man säga, de är ju inte mycket som behövs här inte, tänk att jag har faktiskt varit med om många av dessa saker.
En killkompis hade långt hår, han hade håret uppsatt i en hästsvans och på en fest så var det en annan kille som tog en sax och klippte av hästsvansen mot han vilja. Detta skulle tydligen kunna leda till en rättegång om saken anmälts.
Vidare så har jag fält kompisar ända sen småskolan så skrapade knän uppstått, jag skulle alltså även där blivit åtalad för ringa misshandel.
Jag har slängt en hård snöboll i skallen på en kompis, blåst sågspån från en bräda i ögonen på en annan. Jag har dragit någon i deras jacka, även i håret. Ja det finns hur mycket som helst som händer i de vardagliga livet som skulle kunna anmälas och tas upp i en rättegång under ringa misshandel.

Vad jag ser som beklämmande när jag läser om detta det är att man tydligen kan få bete sej hur som helst psykiskt mot andra människor.
Det är nämligen inte brottsligt att lämna en annan människa åt sitt öde.
Det är inte brottsligt på något sätt att lämna sin gravida fru.
Det är inte brottsligt att låta henne tyna bort sakta men säkert när gravidkilonar rasar likt ett korthus och två liv står på spel.
Det är heller inte brottsligt att bara lämna ett barn man satt till världen och nej det är inte brottsligt att vara otrogen mot sin fru bara några få veckor efter bröllopet.
Det är inte brottsligt att bete sej som ett stort jävla svin mot kvinnan man levt med och sagt sej älska.

Nej detta är helt okej att göra i Sverige idag.

Efter dessa reflektioner så kan jag inte säga något annat än att det är märkligt det är fel och ja det är ett stort jävla skämt.
Men jag sitter väl och väntar en vecka till och förmodligen kostar de väl skattebetalarna ännu ett par tusenlappar innan denna del av historien är utagerad.
Ny tid för domen är således den 21:e november kl 14,00 de var ju märkligt att de inte skulle bli den 22:e när vi firar mysets första födelsedag.

Bak o fram :)


Jockarp.

tisdag 15 november 2011

Domedagen :)

Hej vill bara önska dej en trevlig dag. Ja så stod det i ett mess jag fick i går morse, snacka om att man blir glad av såna små trevligheter på en måndagmorgon.....Såna vänner har jag och tack för det.
Fler vänner stod för dörren, en mamma och hennes lille kille kom och busade på förmiddagen med oss, trots förvarning om snor och hosta så vågade dom sej ut, en del är vågliga.
Mycket givande samtal, jag har kommit på att det kommer jag sakna när jag ska börja jobba igen, alla dessa spontana påhälsningar och givande samtal, de kommer helt enkelt inte hinnas med. Men visst ibland saknar jag min lilla truck och grabbarna på jobbet.



Idag klockan två är det då dags att få ta del av domen efter rättegången, de var någon som frågade mej mej om jag var nervös inför svaret och nej det är jag faktiskt inte.
De är väl klart att det är sura pengar att betala om det blir böter, men mer bekymrar jag mej faktiskt inte.
Och det är väl inte utan att de skulle kunna tänkas bli en överklagan om så vore fallet. men det blir en senare fundering.

Jag har ju klart funderat lite på hur mina framtida dejter och damer ska ta det hela om jag nu skulle få en fällande dom, att jag skulle bli dömd för en ringa misshandel, jag menar det är kanske inte så många som vill dejta en kvinnomisshandlare :)
Men jag är faktiskt inte jätte orolig för just det, jag har ju varit öppen och ärlig med vad för brott jag står anklagad för och hittills har jag inte haft några som chappat efter att jag har berättat att jag stått åtalad för en misshandel, ringa förvisso men ändå.
Men det finns väl en del som vill leva med "farliga kvinnor" problemet för dom är bara att jag kommer att göra dom så besvikna, hihi jag är nämligen helt ofarlig om man uppför sej som en normal människa och ta ansvar för sina påhitt.

Men nu ska vi alltså inte gå händelserna i förväg klockan 14,00 idag ska man tydligen kunna hitta det på nätet, frågan är bara var, men den som söker den ska finna så jag ska leta lite till och hittar jag inte det så får jag väl höra av mej till advokaten och återkomma med beslutet här i morgon till alla er som är lika nyfikna som jag :)


Jockarp.

måndag 14 november 2011

Mollie Schumacher....



Förkylningen håller ett hårt grepp om oss här i Jockarp med en huvudvärk som förmodligen tyder på att hjärnan är störren än själva huvudet, (de känns så iallafall) så är det tufft att få det vardagliga att fungera normalt.
Vi kom ut en sväng på berget iallafall igår, men det kändes tungt, jag flåsade lika mycket som jag gjorde när jag var gravid och kroppen bestod av betydligt mer blod än vad den gör idags läget.
Upp till stugan bar det och myset fick åter hjälp med gungningen av sin kusin.
Jag har funderat över att införskaffa en gunga till myset men jag tror att jag hoppar det, vi kan ju lika väl ta oss upp till stugan på berget och gunga där, det blir ju en lite roligare utflykt och sen blir det ju inte vardagsmat heller.
Nja jag får väl fundera lite till på det.

Nu har lilla fröken fått fart under fotsulorna, ja hon har ju gått med gåvagnen innan, men det har mest varit när jag hjälpt henne och stöttat henne. Nu därimot har damen fått grepp om det här med att ta sej fram i upprät ställning, hon flyger fram på vardagsrumsgolvet i en fart liknande Carl Lewis, full fart till det tar stopp, sen sätter hon sej ner och vänder på vagnen sen upp igen.
Hon är underbar när hon går med ett gigantiskt leende på läpparna till takten av sin mammas klappande. Hon är så fin mitt lilla mys. Och mamman är så stolt över sin dotter.


Vi firade lite farsdag här hemma i borgen med att titta på bilderna från mina föräldrars senaste resa, herregud vad de finns mycket att se och att lära sej, i går tillexempel lärde jag mej att stora barriärrevet är lika stort som hela England,  de kan ses från rymden och de är cika 5000 besökare där dagligen, man kan åka ut där alla dagar på året utom juldagen. De visste jag inte innan och de är ju alltid bra att veta.
Vad jag mer lärde mej det har visserligen inte med resan att göra men jag fick reda på att vi 70-talister tillhör den ironiska generationen, tänk att jag har missat det, jag som själv är så ironisk,hihi.
Jag blev intresserad av detta om olika generationer så igår kväll gjordes det lite efterforskningar.
Det verkar som om 90-talister är mogna och är ansvarsfulla, dom tar hand om hem och familj och tycker att det är viktigt med jobb och trygghet.
Vad som däremot känns lite oroligt det är att 80-talisterna klassas som individualistiska, egoistiska och omogna, dom bryr sej endast om sej själva och inte ett dugg om någon annan.
Och vi som lärde oss av den barmhärtige samariten att man skulle älska sin nästa som sej själv.
De blir väl till att passa sej för 80-talister helt enkelt, så man slipper ännu en blåsning.

Här är en som hängt med i generationer ;)

Jockarp.