underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 17 november 2011

Psyket...


Fröken lugn :)


Hum jag undrar varför folk väljer att missuppfatta mej om och om igen.
Gårdagens inlägg tog skruv alldeles och jag förstår inte att folk kan vara så satans trögtänkta, är jag verkligen så mycket klipskare? ja det verkar faktiskt så :)

Jag berättade hur i mitt tycke patetiska saker man kan bli åtalad för och vidare leda till en rättegång, i mitt tycke är det inte okej att lägga statliga medel för att någon satt krokben på någon annan eller dragit bort en hårtuss, men som jag skrev igår så ser vi på saker lite olika.
Men en sak jag inte kan förstå överhuvudtaget det är hur någon person efter gårdagens inlägg kan tycka att jag inte skulle klara ta hand om mitt barn, jag skulle verkligen vilja få några utvecklande rader just i den frågan.

Förmodligen är det en väldigt slö kniv i lådan som man inte ska ta så mycket notis om, beklagligt kan jag bara tycka är att det finns så störda människor, som inte vet någonting om mej och Mollie men ändå tycker att jag inte tar hand om henne på ett tillfredställande sätt.
Ja de är faktiskt lite skrämmande.
Tilläggas till detta är också de att jag har ingen fundering på att ändra lagarna i denna fråga, men tycka har jag rätt till och det gör jag också, och återigen vad skulle detta ha med Mollie och hennes välbefinnande att göra ?

Ja sen var det det här med psyket, visserligen går jag till psykolog och samtal om allt mellan himmel och jord.
Fast snart får jag väl inte gå dit längre för det är nämligen vi arbetsförda människor som betalar mina besök där och det ska inte utnyttjas.
De intresserar mej väldiliga men som sagt de ska inte utnyttjas. Förövrigt är det dags för ett nytt besök nu idag, de kan bli de sista.
Ja de var inte de jag skulle orda om utan istället vad som händer när jag lagar mat.
Och att det som händer med mej just i det specifika ögonblicket när man har mycket på spisen, när man har tre plattor i gång samtidigt ugnen står på 175 grader, de bubblar, pyser och ryker ur alla ändar på kastrullerna.
De hade i sej inte varit jobbigt, konstigt eller för den delen frustrerande om det inte hade varit för en viss liten fröken Vilhelmsson som inte är med på hemkunskapen överhuvudtaget.
Efter ett par såna dagar i köket så vet jag (om jag någongång tvivlat) att jag har blivit begåvad med ett psyke som inte är av denna värld, jag kan om jag vill sätta mej över det mesta utan att bli smått hysterisk eller vansinnig på kuppen.
Så om det är någon som skulle ha något att säga om min psykiska status ber jag er komma hem en dag till de Jockarpska palatset och se hur vi har det, hur vi utan "egentid" löser de små problem som poppar upp :)
Och vi har faktiskt vansinnigt roligt till på köpet om än lite mer arbete.




Fröken storm ;)


Vidare så gör min sambo framsteg varje dag nu, igår lyckades hon klättra upp på soffan helt själv, de kan kanske vara lägligt att slänga in några ord om att de nu är slut på friden.

Jockarp.

4 kommentarer:

  1. tyckte nog med att exemplet med killen som fick håret avklippt var ganska dåligt...jag är väl någorlunda på din linje men jag har svårt för att bagatellisera just det här med pojkstreck. vad är pojkstreck, vad är okej, vad är inte okej? är det ok för små barn att blåsa sågspån i ögonen på varandra (märk väl att det låter ganska läskigt när man läser det, när det i verkligheten säkert var en lek på allas villkor, var verkligen alla med på det, var det någon som gick hem och var ledsen efteråt? är det ok då? harmlös lek?), är det ok att klippa av en killes hår för att "barn gör sånt"? problematiken här ligger i att vi alla upplever saker olika. sådant som du och jag skulle tycka var tramsigt, kan vara mycket obehagligt för någon annan (du kanske inte skulle bry dig nämnvärt om någon klippte av dig håret, för någon annan sitter personligheten i håret). för någon kan det vara oerhört kränkande att tex kallas hora, ska denna personen få utstå en sådan kränkning för att JAG (till exempel) inte tycker det är någon big deal? naturligtvis inte. jag kan personligen tycka att det är tramsigt, men vårt samhälle vilar på vissa grundvalar, varav en är att man ska vara trygg och ha ett rättsystem att lita på när man behöver det. varken du eller jag avgör var gränsen går, det har någon annan gjort åt oss och detta kan jag finna en viss trygghet i: det är faktiskt inte okej att göra någon annan illa. sen kan man tycka vad man vill om just ditt fall, man kan ha moralisk och även ett visst etiskt förstående för dig, men du gjorde henne illa fysiskt och det får man inte göra. det är svårt att försvara någon typ av våld, även om vi alla någon gång kanske känner oss tvingade att använda det.

    missförstå mig inte. jag har sagt det innan och jag säger det igen: jag hade säkert också lappat till min partner om jag blivit utsatt för det du blivit utsatt för. det betyder dock inte att det är samhälleligt försvarbart att använda sig av våld.

    pust. oj vad jag babblade på nu. nu håller jag käft ett tag till.

    SvaraRadera
  2. Intressanta saker du tar upp Clara och visst ligger det lite i vad du skriver men… Den dagen då samhället och medborgarna kommer på kant med varandra är vi alla illa ute. Anarkin ligger då nära. ”Brott och straff” måste enligt mig till stor del vara förankrade i allmänhetens tyckande för att det skall bli ett efterlevande av just lagarna och vi alla skall kunna leva i ett ”vettigt samhälle”, i landet El Dorado. Vad anser du ex.vis om att straffet, de facto, för ett grovt skattebrott många gånger är större än för ett ”lindrigt mord”?

    Väger man sedan in att dagens samhälle ser helt annorlunda ut än vad det gjorde bara för några årtionden sedan så... Därmed inte sagt att man skulle ha rätt att kränka någon på något vis men… skall samhället ta hur stora kostnader som helst för att en upplevt förorättad person skall bli ”kompenserad”? Om jag i uppfostrande syfte tar min unge i örat fast jag vet att jag inte får, skall staten då lägga hundratusentals kronor för att fastslå att det var fel? Snacka om att vi då snart ligger lika illa till som socialistländerna nere vid Medelhavet…

    I detta fall är ju verkligheten snarast som sådan att vissa försöker mjölka andra på så mycket som det bara går fast man burit sig åt som ett stort SVIN. Skall då dessa ”svin” ha ”rätt till” att samhället skall lägga enorma summor på att utreda detta? Dra saken till punkt, vem är oskyldig rent allmänt sett… ingen! Och skall då alla dessa fall, miljoner fall, utredas för kanske 200,000:- stycket så ser du kanske vart hän det lutar?

    Därför anser jag precis som Leonora att det är åt helvete på ren svenska att staten håller på som den gör. Att somliga saknar vettet och förmågan att skämmas skall ju knappast behöva ligga samhället och dess begränsade medel till last. Enligt mig så skulle J och hela hennes släkt ha unisona sparkar i ändan, det har de innerligt förtjänat.

    SvaraRadera
  3. Oj oj oj. Någon verkar ha läst lite grundläggande rättssociologi. Vad är rätt och vad är fel? Det mest fundamentala i ett rättssystem är väl ändå att alla har rätt att få sin sak prövad och att var och en har rätt att tycka och ge uttryck för sina åsikter? Ingen människa vill bli dömd på förhand vare sig rättsligt eller moraliskt. Sett till vad Leo skrivit i sin blogg och vad som hänt i den i bloggen omtalade relationen kan jag som juridiskt bildad, utomstående och opartisk kommentator bara säga så här. En relation kan gå fruktansvärt fel. En stor människa kan se det för vad det är och var och gå vidare. En futtig människa hänger upp sig på detaljer. En bra person tar ansvar för sina handlingar. Dra era egna slutsatser, kära bloggläsare och döm ingen utan hållbara och goda grunder. / Juristflatan

    SvaraRadera
  4. Nu vill jag inte raljera fast du bjuder in till det ”Juristflatan”, jag ser hellre ett vettigt resonemang kring allvaret i det hela.

    Du skriver att alla har rätt att få sin sak prövad vilket alls inte är svårt att hålla med dig om, ej heller att alla skall få uttrycka sina åsikter… självklart, men tror inte du fattat poängen riktigt. Ser du inte det absurda i det hela? Någonstans behöver en ”skammens gräns” dras. Dock citerar jag gärna Voltaire fast det egentligen inte var hans ord: Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att få framföra dem!

    I alla fall, hur ställer du dig till vissa saker, till exempel att man kan stjäla, STJÄLA, utan straffpåföljd så länge som du håller dig till ett värde av under 50:- tror jag det är? Det menas alltså att så länge som du håller dig under just 50:- var gång du stjäl så kan du få fortsatt rapportseftergift hur länge som helst!!! Det går alltså till på så vis i samhället här och nu, säga och tycka vad man vill om det.

    Jämför sedan med hur det skulle se ut om allt och alla, varenda kola som snattades skulle utredas, hållas förhör med och om, skrivas protokoll på, delgivas resultat till, skickas runt kopior och kallas till förhandlingar med vittne osv... SUCK... i en lång lång radda typ never ending story. I det sammanhanget så skall ju de som utreder ha sin lön, vittnen skall ha betalt för förlorad arbetsförtjänst, reseräkningar skall skrivas... jaaa, jag orkar inte räkna upp allt vad den där kolan kommer att kosta innan domen faller men det blir ju typ vad detta idiotiska fall med Leonora visavi Jessica har kostat samhället. (Minns inte riktigt för tillfället hur det var men på 70 eller eventuellt 80-talet var det ett fall inom militären där någon rekryt tog två små smörpaket på brickan sin i mässen i stället för tillåtna ett vilket då kostade samhället enorma pengar att utreda…). Förnuft?

    Upplysningsvis så har jag varken studerat filosofi eller juridik, det gör man inte efter att ha stoppat vid Real-examen på min tid som jag gjorde. Däremot är jag övertygad om att jag besitter en stor dos sunt förnuft. Vidare så vill jag bestämt påstå att det inte är ”ja-sägarna” som för samhället vidare framåt och uppåt utan de som då ifrågasätter gamla idéer och gammalt tankesätt.

    Hur som helst så gläds jag innerligt med Leonora som nu äntligen vinden verkar ha vänt för... verkligen på tiden. Hon var inte ens skyldig till den misshandeln hon beskylldes för. Vidare så håller jag tummarna här så de vitnar på att vissa andra äntligen skall fatta. Men det är kanske för mycket begärt med tanke på att de enbart har ett rudiment kvar i hålrummet där hjärnan normalt sett skall ha sin plats.

    SvaraRadera